Ogräsbrännare

Ogräsbrännarens verkningssätt

När bladen utsätts för upphettning blir de slappa, mörkfärgade och torkar in på ett par dagar.

För att döda ogräsen krävs att de exponeras för hög temperatur under en viss tid. Små ogräs kräver mindre mängd värme. Temperaturen i växten måste komma över 94-100° under minst en tiondels sekund. Värmetoleransen varierar beroende på art, utvecklingsstadium, blad- och stamtjocklek, förvedning, m m.

I uppställningen nedan anges några olika ogräsarters känslighet för flamning.

Tekniken bakom ogräsbrännare

Idag är det gasol (propangas) som används för flamning. Denna gas ger en inställbar och stabil flamma och en ren förbränning. Dessutom är gasol och brännare lätta att få tag i.

Det finns två typer av brännare: Gasfas- och vätskefasbrännare.

Gasfasbrännaren är den enklaste typen. I denna förångas gasolvätskan i flaskan och leds i gasform till brännaren. Ett problem är, att stora gasuttag ger tryckfall och därmed isbildning på gasolflaskan, vilket i sin tur orsakar driftstörningar. För att undvika detta kan man värma behållaren eller koppla samman flera flaskor.

I vätskefasbrännaren förångas gasolvätskan först i brännaren. Vätskefasbrännaren kan vara mer driftsäker men innebär samtidigt en större olycksrisk.

Brännarna arbetar normalt på 5-15 cm höjd över markytan. Temperaturen på markytan uppgår till 800-1000°.

Ogräsartens känslighet för flamning. Skillnaderna beror huvudsakligen på olika förmåga till återväxt. (Efter Vester 1987)

Känsliga. Behandling är effektiv på 2-bladstadiet. Många arter kan bekämpas fullständigt med en behandling även på senare stadium med ökad värmemängd.

Redskap

Hittills har efterfrågan varit störst på små handburna eller skjutbara brännare. De senaste redskapen från Holland har inkapslade flammor. De kan köras i 3-6 km/tim, vilket innebär att man kan behandla 1 ha/tim inklusive spilltid. Gasolförbrukningen är med moderna redskap nere på 25-60 kg/ha vid bredflamning.

Oavskärmade brännare är vindkänsliga och kräver mera gas. De flesta odlare behandlar bara över själva raden, för att spara på gasen.

Vid bandflamning kan gasolförbrukningen minskas till 10-20 kg/ha.

Viktiga grundförutsättningar

Stor vikt måste läggas på förebyggande och odlingstekniska åtgärder för att hindra ogräset. Möjligheterna att “reparera” tidigare försummade åtgärder är som regel mindre när man inte använder herbicider.

Termisk ogräsbekämpning är inget att ta till när allt annat misslyckats. Metoden ska istället användas som ett hjälpmedel i ett väl genomtänkt åtgärdsprogram. Flamning måste i de flesta fall kompletteras med andra åtgärder. I exempelvis grönsaksodling krävs i de flesta kulturer även mekanisk och manuell ogräsbekämpning. Val av tidpunkt när man sätter in de olika ogräsåtgärderna är också mycket viktig.

Förberedelser i fält

Viktigt med jämn markyta

För att uppnå bra resultat av flamning är det viktigt att ha en så jämn markyta som möjligt. Jordklumpar, vallar och spår gör att flamman i sin utbredning över marken blir turbulent och reflekteras uppåt. Små ogräs bakom stenar eller i håligheter kan då klara sig. Enstaka ojämnheter har mindre betydelse för resultatet, men längsgående kammar och spår, som kan bildas av såmaskin, traktorhjul eller radrensare kan göra att flamman inte når ogräsen. Vid selektiv flamning kan även kulturväxten skadas genom att flamman studsar upp (figur 1)

Börja med en relativt ogräsfri jord

Flamning är främst en metod mot små fröogräs. Eftersom flamning har begränsad effekt på rotogräs, gräs och ogräsarter med rosettaktigt växtsätt, bör jorden vara relativt fri från sådana ogräs. Är så inte fallet bör man överväga mekaniska metoder innan man påbörjar flamning. Detta gäller speciellt vid grönsaksodling, där man har begränsade möjligheter att upprepa behandlingarna.

Lämplig tidpunkt för behandling

Den bästa tidpunkten för flamning avgörs från fall till fall beroende på väderlek, typ och storlek på ogräsen samt vid selektiv flamning även kulturväxtens utvecklingsstadium. Följande punkter skall beaktas:

Väderlekens inverkan

– Flamning är mest effektiv vid varm, torr och vindstilla väderlek. Det är ofta idealiskt under soliga eftermiddagar, när bladen är torra och slappa. Vid varm och torr väderlek går det åt minst värme för att hetta upp ogräsen tillräckligt. Är ogräsen fuktiga måste vattnet på bladen först ångas bort, vilket kräver en avsevärt lägre körhastighet och högre gasförbrukning. Vid flamning i växande gröda bör man dock vara uppmärksam på att även risken för skador på kulturväxten är större vid torr väderlek.

– Det bör inte blåsa för mycket vid flamning. Utrustning med oavskärmade brännare fungerar ofta bara vid lugna förhållanden. I blåsiga områden måste man därför ofta flambehandla på morgonen eller kvällen, för att överhuvudtaget kunna hålla flammorna brinnande. Brännare med effektiv avskärmning kan arbeta även i blåst

– Risken för antändning av torrt material måste beaktas. Behandla inte vid fara för gräsbränder! Vattensläckare skall alltid medföras.

– Nedvissningen av ogräsen efter flamning beror på väderleken. Vid vackert väder kan små ogräs förintas helt inom loppet av några timmar. Vid kall och fuktig väderlek kan nedvissningen ta flera dagar.

– Återväxten av ogräs blir alltid större och snabbare vid hög markfuktighet och i övrigt goda tillväxtförhållanden.

Ogräsens och kulturväxtens utvecklingsstadium

– Flambehandling är mest effektiv på små ogräs. De flesta ogräs är känsliga på hjärtbladstadiet eller i 2-bladstadiet (2 blad utöver hjärtbladen) (figur 2). Många ogräsarter kan behandlas framgångsrikt även i senare stadium med ökad värmedos. Ogräsen bör dock aldrig vara mer än ca 5 cm höga vid behandling.

– Vid selektiv flamning eller vid behandling nära kulturväxter är det helt avgörande att flamningen görs när ogräsen är små. Behandlingen kan då göras med låg värmedos, för att minimera påfrestningarna på kulturväxten. Se vidare under resp växtslag.

– Om ogräsplantorna är stora kan det med hänsyn till bekämpningseffekt, gasförbrukning och skador på kulturväxt vara bättre att behandla två gånger med några dagars mellanrum, än att bara göra en kraftig behandling.

– Ogräsarter med kraftigt rotsystem, förvedade stamdelar eller skyddade tillväxtpunkter behöver alltid flera upprepade behandlingar för att få varaktigt resultat.

Inställning av utrustningen i fält

Vid varje användningstillfälle kan utrustningen behöva justeras till den aktuella situationen, beroende på bl a väderlek, typ och storlek på ogräs och markytans beskaffenhet. På vissa aggregat är t ex brännarvinkel och arbetshöjd fixerade, medan de är fritt ställbara på andra. Till varje utrustning bör det medfölja en bruksanvisning, med anvisningar för inställning vid olika förhållanden. Vid inställning av utrustningen bör man beakta åtminstone följande punkter:

– Gastrycket justeras. Till varje brännare skall finnas ett rekommenderat arbetstryck eller tryckintervall. På flertalet brännare till flamning är normalt arbetstryck 1,5- 2 bar (0,15-0,2 MPa), men tryck mellan 0,8 och 4 bar förekommer. Trycket kan anpassas något till aktuell bekämpningssituation.

– Brännarens avstånd till marken justeras. Höjden är fast inställd på vissa redskap och varierar mellan 5 och 20 cm på andra fabrikat. Avståndet kan behöva justeras beroende på brännarvinkel och flamlängd.

– Brännarvinkeln justeras. Brännaren är fastmonterad på vissa redskap. På aggregat med vridbara brännare skall vinkeln ställas in olika vid flamning före grödans uppkomst och vid selektiv flamning.

– Avskärmningsanordning kontrolleras. Avskärmning saknas eller är fast monterad på vissa redskap. Beroende på markytans beskaffenhet och vindförhållanden kan avskärmningen behöva ändras. Se till att vind inte kan blåsa mot flammornas brännriktning. Vid selektiv flamning kan bladskyddsanordning vara aktuell.

– Körhastigheten justeras. Körhastigheten har avgörande betydelse för flammornas verkningstid och måste alltid anpassas till varje utrustning och aktuell bekämpningssituation. Väderleken samt ogräsens storlek och täthet har som tidigare nämnts stor inverkan på körhastigheten. För olika utrustningar och situationer kan hastigheten variera från 1 till 9 km/tim, men ligger vanligen i intervallet 2 till 6 km/tim.

Anpassning av värmedosen med körhastighet och gastryck

Körhastigheten har stor betydelse för resultatet, eftersom den avgör hur länge flamman och hetluftzonen verkar på ogräsen. Värmedosen regleras vanligen med körhastigheten eftersom den är lätt att variera och har större betydelse än gastrycket. En halvering av körhastigheten innebär att varje ogräsplanta utsätts för värmen under en dubbelt så lång tid. Gasförbrukningen blir därmed också dubbelt så hög per ytenhet.

Gastrycket har relativt liten betydelse för effektuttaget. En ökning av trycket med 50%, från ex 2 till 3 bar ökar bara effektuttaget med 22%. Gastrycket kan dessutom bara ändras inom ett visst intervall. Varje brännare har ett rekommenderat tryckområde. Vid det rekommenderade arbetstrycket, vanligen 1,5-2 bar, arbetar flamman jämt och förbränningen blir optimal. Vid låga tryck under ca 1 bar börjar flamman bli ostabil och turbulensen ökar. Vid högre tryck än det rekommenderade kan förbränningen bli sämre.

Kontrollera effekten

Ogräsen skall aldrig hettas upp tills de svartnar eller förkolnar! Det är bara slöseri med energi och arbetstid. Ogräsen skall bara hettas upp så mycket att cellväggarna i bladen brister. Denna behandling gör att bladen torkar ut. Behandlingens fulla effekt syns således inte förrän efter några dagar. Den enda förändringen som syns direkt efter flamningen är att bladen förlorar sin spänst, blir mörkare gröna och ger ett slappt intryck.

Man kan kontrollera effekten med “fingertrycksmetoden”. Ett blad kläms mellan tummen och pekfingret. Om det blir ett mörkgrönt och blött märke är värmemängden tillräcklig (figur 3). Stora växter kan behöva ytterligare värme för att värmen skall tränga in i stänglar och i mitten på rosettväxande plantor. Fingertrycksmetoden är i praktiken det bästa sättet att avgöra brännarinställningen och körhastigheten. Man lär sig efterhand erfarenhetsmässigt vilken inställning som gäller vid olika väderlek och ogrässituationer, men inställningen kan alltid kontrolleras så här.

Genom “fingertrycksmetoden” kan flamningens effekt kontrolleras. Ett mörkgrönt blött märke av fingertrycket visar att behandlingen är tillräcklig. Behandlingens fulla effekt syns dock först några dagar efter flamningen.

Rätt värmedos

Effekten av flamningen tycks vara en funktion av temperatur, verkningstid och tillförd energi, kanske bäst uttryckt som en värmemängd. Den dödliga värmedosens storlek är mycket beroende på art och grovlek påväxten. Uppgifter om temperaturer som måste uppnås i växten varierar från 94-110°C under 1/10 sekund för unga växtceller, upp till 300°C under 1 sekund för tjocka barkceller. För att värmen skall hinna tränga in i växten till de enskilda cellerna och verka under tillräcklig tid, måste man i praktiken behandla med ett värmeöverskott. 

Temperaturen under ett flamaggregat är vanligen ca 800-1 000°C under drift. Enligt äldre amerikanska uppgifter (Thomas, 1964) räcker en verkningstid på 0,065-0,130 sekunder för att döda de flesta små ogräsplantor. Med en längd på flamkärnan av 10 cm motsvarar detta en körhastighet på 2,8-5,5 km/tim, vilket stämmer väl överens med vad man i praktiken kan uppnå.

På större ogräs behöver flammorna en längre verkningstid för att värmen skall hinna tränga in i vävnaden på tjockare blad och stänglar, så att alla växtceller uppnår tillräcklig temperatur. I egna försök med en oavskärmad brännare som förbrukade 3 kg gas/tim gav behandling med 4 km/tim total effekt på fröogräs på 2-4 bladstadiet. En vecka senare när ogräs på samma fält hade fått 7- 10 blad fick verkningstiden och gasåtgången fyr-faldigas, d v s hastigheten sänkas till 1 km/tim för att uppnå samma effekt på ogräset.

Vid behandling av ännu större och grövre växter behöver verkningstiden ökas markant. I holländska undersökningar med upp till 10-12 cm höga kålplantor som testväxter, behövdes en temperatur på 800-1 000°C med en varaktighet på ca 1 sekund för att med säkerhet uppnå fullständig nedvissning.

Varför slocknar flamman?

Flamman kan slockna av olika anledningar. Gasolen brinner bara inom ett ganska snävt blandningsförhållande med luft. För mycket eller för lite syre gör att flamman slocknar. Vissa brännare har problem med tändningen. Felet avhjälps som regel med att minska gasflödet vid själva tändningen.

När gasolflaskan frostar på grund av för stort effektuttag, sjunker trycket drastiskt och flamman slocknar lätt. Detta beror således inte på att gasolen är slut. När flaskan fått tina upp en stund, ger den åter tryck.

Vissa brännare slocknar lätt i blåst. Detta kan inträffa om de förbrända syrefattiga rökgaserna blåser tillbaka mot brännaren så att flamman kvävs. Vid flamning i högt ogräs eller när det är vått på marken, kan det bildas så mycket uppströmmande vattenånga att flamman kvävs. Bakåtriktade brännare och en låg brännarvinkel så att flamman och fartvinden för bort vattenångan från brännarens mynning, förbättrar ofta driftsäkerheten. Man kan dessutom använda brännare med primärluftintaget ett stycke från brännarmynningen, så att brännarna ständigt har fri tillgång till syrerik luft. Avskärmningen skall vara utformad så att rökgaserna förs från brännarna.

Risk för brand

Vid flamning i ettåriga fältgrödor, där fjorårets växtrester inarbetats i jorden, finns normalt ingen risk för antändning. Man bör inte använda flamning på rena mossjordar, även om det finns odlare som gör det.

Vid flamning i fleråriga grödor som frukt- och bärodling, finns det däremot ofta torrt gräs och annat material som särskilt vid torr väderlek lätt kan ta eld. Vid behandling på sådana ytor är det viktigt att städa av ytan före behandling samt undvika behandling vid risk för gräsbränder. Vattenspruta bör alltid medföras för släckning av pyrande grästussar och liknande.

Flamning i enskilda grödor

Morot

Flamning före uppkomst i morotsodling är den arealmässigt mest betydande användningen av metoden idag. I morötter kan endast flamning före uppkomst rekommenderas.

Resultatet av flamning före uppkomst varierar mycket från fall till fall. Enligt odlarerfarenheter, utländska försök och egna tidsstudier hos odlare (tabell 1) är det ganska vanligt att både ogräsantalet och arbetsåtgång för handrensning minskar med ungefär hälften efter flamning, men stora variationer förekommer både uppåt och neråt. I praktiken innebär detta att arbetstiden för handrensning av ogräs kan minska från storleksordningen 200-300 timmar till 100- 150 timmar/ha. Vid kemisk ogräsbekämpning i morötter behövs dock ofta bara några timmars handrensning per hektar.

Rödbetor

I rödbetor kan ogräset flambehandlas före grödans uppkomst. Rödbetor har dock en snabbare och jämnare uppkomst än exempelvis morötter, varför man bör vara mycket påpasslig med tidpunkten för behandlingen. Flera odlare uppger att de ofta blir överrumplade av att rödbetorna har kommit upp på stora delar av fältet över en natt.

Direktsådd lök

I sådd kepalök kan ogräset flambehandlas före lökens uppkomst och sedan igen med selektiv flamning från 15-10 cm höjd. Innan löken når detta stadium, måste normalt en handrensning göras. Även efter den selektiva flamningen kan en kompletterande handrensning behöva göras.

Det finns även försök och erfarenheter som visat att löken kan behandlas efter uppkomst i bygelstadiet, upp till ca 1 cm höjd utan avkastningsminskning. Det är emellertid viktigt att endast det första hjärtbladet är uppkommet.

Hjärtbladet vissnar då ner mer eller mindre, men eftersom tillväxtpunkten är under markytan kan plantan växa vidare. I andra försök har däremot både ogräset och löken dött eller blivit kraftigt hämmade av behandling i bygel- eller vimpelstadiet.

Förklaringen till dessa motstridiga resultat ligger förmodligen i hur väl man behärskar metodiken. Enligt danska erfarenheter är det viktigt att behandlingen sker före första bladet efter hjärtbladet kommer över markytan. En annan förutsättning för att behandlingen skall lyckas är att ogräset är litet, helst i hjärt-bladstadiet, så att minsta möjliga värmemängd kan användas. På så sätt blir påfrestningen på löken så liten som möjligt. Om lökens uppkomsttid är lång kan det därför vara motiverat att först göra en flamning före uppkomst och sedan vid behov göra ytterligare en behandling i lökens bygelstadium.

Flambehandling efter uppkomst i lökens bygelstadium kan leda till allvarliga skador på löken och kan därför inte generellt rekommenderas. Endast odlare som behärskar flamningen väl, bör med stor försiktighet prova metoden. Eventuell skördesänkning får vägas mot inbesparad kostnad för handrensning.

Svenska och danska försök har visat att från 15-1 cm lökhöjd och senare tål löken selektiv flamning (figur 6) utan avkastningsminskning under förutsättning att brännarinställning och värmedos anpassas noga. Selektiv flamning måste utföras när ogräset är litet, så att värmemängden kan reduceras till ett minimum. I danska försök där man använde cylindriska brännare med gasförbrukning på 2 kg/tim, gav en körhastighet på 3 km/tim (66 kg/ha) kraftig hämning på 15-18 cm hög lök medan 4,5 km/tim (44 kg/ha) inte gav skador. Enligt danska erfarenheter skall intensiteten hållas ner på 40 kg/ha eller lägre när sådd lök inte är större än 15-1 cm. Intensiteten kan ökas först vid 20-25 cm höjd.

Egna försök har gett motsvarande resultat som de danska. Det noterades också i de svenska försöken att bladlyftare och bladskydd i form av keramiska fiberplattor inte innebar någon fördel när lökbladen var upprättgående. Utrustningen förenklas avsevärt om man klarar sig utan dessa. Med mycket nedhängande blad krävs det dock bladlyftare för att minska bladskadorna.

Flamning i sådd lök kan endast betraktas som ett hjälpmedel mot ogräs, och det krävs normalt en handrensning i småplantstadiet innan den första selektiva flamningen är aktuell. Den första flamningen i samband med uppkomst ger normalt den största reduktionen i både ogräsantal och handrensningstid. Flamning omedelbart efter uppkomst och senare i växande gröda innebär risker för kulturskada och kan därför inte rekommenderas som en standardåtgärd.

Planterad sålök

För planterad lök gäller motsvarande förhållanden med selektiv flamning som i direktsådd lök. Danska försök med lök sådda i “speedling”-pluggar visade att två selektiva flamningar vid 15 respektive 30-35 cm lökhöjd gav god ogräseffekt men 10-14% lägre skörd än med kemisk bekämpning. Till skillnad från sådd lök kunde man med planterad lök klara hela ogräsbekämpningen med flamning.

Sättlök

I sättlök kan ofta hela ogräsbekämpningen klaras med flamning fram till slutet av juni. Första flamningen kan göras när löken är högst 5 cm hög (figur 7). Brännarna kan då riktas ovanifrån rakt mot raden så att både lök och ogräs träffas av flammorna. Lökspetsen som träffas av flammorna blir mjuk och torkar in efter några dagar. Löken växer dock vidare normalt. Denna första behandling kan enligt danska erfarenheter göras med mycket hög intensitet, upp till 100 kg/ha vid behandling av hela ytan utan risk för skada. Vid långsam uppkomst rekommenderas att behandla två gånger, varav sista gången vid 5 cm lökhöjd. Vid en sådan delad behandling flammas de flesta ogräsplantor i hjärtbladstadiet.

Från 15-20 cm lökhöjd kan en eller två selektiva flamningar göras (figur 8). Vid den första behandlingen kan det vara nödvändigt att minska dosen (40 kg/ ha) för att skona löken. Detta kan vara nödvändigt om man behandlar tidigt för att träffa ogräset medan det är litet. Sedan kan ytterligare en behandling göras vid behov och då med en dos på 50-60 kg/ha, tills raderna går ihop. Efter denna tidpunkt behövs normalt en kompletterande handrensning, för att hindra fröspridning från ogräs. I praktiken lyckas man inte alltid lika bra med flamningarna på grund av problemogräs eller annat och då kan man behöva gå in lite tidigare med handhackning.

Danska försök med maskinsatt sättlök har visat att avkastningen med flamning (enligt ovan) i genomsnitt blir 10-15% lägre med flamning, med variationer mellan 5-20%, än med kemisk ogräsbekämpning. Med handsatt sättlök, som får en jämnare utveckling, kan flamning däremot ersätta kemisk ogräsbekämpning utan skördeminskning. Detta förutsätter dock noggrann inställning samt att lökbladen skyddas i tillräcklig omfattning.

Purjo

I sådd purjolök kan flamning göras före grödans uppkomst. I växande purjo kan man enligt odlarerfarenheter göra selektiva flamningar på motsvarande sätt som i lök. Planterad purjo tycks vara tåligare för flamning än sättlök. När purjon är minst så tjock som en blyertspenna, d v s 7-8 mm, kan man med försiktighet göra selektiva flamningar. Liksom vid all selektiv flamning är det viktigt att göra behandlingen när ogräsen är i hjärtbladstadiet och att avpassa brännarinställning och körhastighet noga för att undvika skador.

Sparris

Sparris är en flerårig kultur där rotogräsen ofta utgör ett problem. Rotogräs är dessvärre svåra att komma åt med flamning. I sparrisodling kan men flambehandla mot ogräs huvudsakligen på våren innan sparrisen kommer upp. Det finns även möjligheter att behandla sent på hösten efter det att sparris- stjälkarna slagits av. Om flamning sker under skördeperioden, t ex omedelbart efter en skörd, skadas skotten som är ovan jord, medan skotten som ännu inte kommit upp klarar sig.