VäxtEko


Tidskrift/serie: Fakta - Trädgård på Fritid
Utgivare: SLU Info/Växter
Redaktör: Palmstierna I.
Utgivningsår: 1993
Nr/avsnitt: 26
Författare: Palmstierna I.
Titel: Giftiga och allergiframkallande växter
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Allmänhet
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1102-1969

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

* Det finns giftiga växter som man bör undvika att plantera där barn vistas men det inträffar mycket sällan svårare förgiftningsfall där växter är orsaken. Inga allvarliga olyckor har skett i Sverige sedan 1940-talet enligt Giftinformationscentralen. Förgiftningar beroende på hushållskemikalier som flytande disk- och tvättmedel samt mediciner är mycket vanligare.

* Växter, framförallt sådana som innehåller essentiella oljor, kan orsaka allergiska reaktioner. De ofta väldoftande essentiella oljorna är flyktiga och tas lätt upp via hud och slemhinnor.

* Vissa växter innehåller växtsaft som kan orsaka kraftiga hudreaktioner. Andra växter kan ge s.k. kontaktallergier vid upprepad kontakt. För pollenallergiker är det främst växter med rikligt med pollen som sprids för vinden som orsakar problem.

Tibast är en vacker vårblommande buske som finns vild. Tyvärr sätter busken mycket giftiga bär och är därför en av de få växter som på grund av sin giftighet bör undvikas där barn vistas. Foto: Tomas Lagerström

Man möter bland fritidsodlare ofta en oro över giftiga växter. Växter kan vara giftiga på flera sätt men vanligen är det attraktiva bär som barn kan konsumera man oroar sig för. Ytterligare ett problem med växter kan vara att de är allergiframkallande på olika sätt. Det finns växter som har ett rikligt förekommande besvärligt pollen, som t.ex. björk, al och hassel men det finns också växter vars växtsaft kan framkalla elaka hudreaktioner.

Faran med giftiga växter är betydligt överdriven. I böcker och tidskriftsartiklar omnämns ofta krukväxter och vissa trädgårdsväxter som mycket giftiga och en fara för bern. Man kan dock konstatera med hjälp av uppgifter från Giftinformationscentralen på Karolinska Sjukhuset i Stockholm att inga allvarliga olyckor på grund av giftiga växter har ägt rum i Sverige sedan 1940- talet. Inte heller i övriga Europa och USA har man, i mån av korrekt statistik, rapporterat några allvarliga fall under de senaste 20-30 åren. Det förekommer lindriga incidenter där framför allt barn ätit giftiga bär men i mycket få fall behöver man åka till sjukhus. Man skall inte underskatta växternas giftighet men det finns ingen befogad anledning att undvika alla som kan tänkas vara det minsta giftiga. De flesta växtdelar som är giftiga smakar beskt och man måste äta ganska stora mängder för att må riktigt dåligt av dem. Barn äter sällan mer än ett eller ett par bär eftersom de smakar för illa.

Osäker och gammal information

Många växter som sedan gammalt anses vara giftiga har vid närmare undersökning visat sig vara ogiftiga. Ofta har uppgifter om växtens giftighet baserats på kanske ett enda fall, dåligt dokumenterat från slutet av 1800-talet eller tidigt 1900-tal. Slutledningen att barnet dog på grund av att det åt den eller den växten har inte kunnat bevisats utan snarare har det varit en efterhandskonstruktion. Barnet dog, man vet ej varför, kan det ha ätit något olämpligt? Med dagens medicinska och analytiska kunnande kan man visa att den växten inte innehåller något gift. Exempel på en gammal fördom är att liljekonvaljens blomvatten är giftigt. Konvaljens bär är giftiga men ej blomvattnet! Varning för äldre litteratur i ämnet.

Medicinalväxter och parfymer

Många växter innehåller ämnen som används för medicinskt bruk. Flera av dessa växter innehåller ämnen som i små mängder kan ha medicinsk verkan men i lite större mängder kan vara dödande. Typiska exempel på sådana växter är nattskatta, fingerborgsblomma och stormhatt. Dessa växter är kända sedan länge och har använts inte bara till medicinskt bruk utan också vid mord och självmord. Essentiella oljor som finns i kryddor och läkeörter kan också vara ett problem. Essentiella oljor, ofta väldoftande som hos mynta, lavendel och rosengeranium, är flyktiga och tas lätt upp via hud och slemhinnor. De innehåller ämnen som kan ge en allergisk reaktion. Har man känslig hud eller lätt att få allergiska reaktioner bör man undvika att ta i den här typen av växter eller använda handskar.

Trädgårdens träd och buskar.

Det är många växter, både vildväxande och i trädgården som innehåller giftiga ämnen. Endast ett fåtal är så giftiga att man därför bör undvika att plantera dem. Där mindre barn vistas skall man undvika buskar med giftiga bär, frön och baljor som kan inbjuda till lek. Att barnen leker med växterna innebär nödvändigtvis inte att de äter av dem men många giftiga växter kan innehålla en irriterande växtsaft.

Giftigast av alla är tibast, Daphne mezerum. Det är en liten nätt buske med högt prydnadsvärde, den blommar mycket tidigt på våren på bar kvist med starkt lilarosa blommor. Blommorna följs av lysande röda bär, ganska lika röda vinbär i storlek. Bären sitter dock tätt efter grenen och verkar inte alls locka barn. Tibast finns vildväxande i naturen. Riktigt giftigt är också gullregn, Laburnum. Det blommar med hängande praktfulla gula blomklasar på våren. Det är de efterföljande ärtskidorna som innehåller de giftiga fröna. Baljorna sitter och dinglar på trädet eller busken, i barnvänlig plockhöjd och lockar till lek. Man bör därför plantera hybridsorter som blommar lika fint men endast sätter ett fåtal baljor med frö. Dessa baljor är inte fler än att man snabbt plockar bort dem efter blom. Det är synd att avstå från gullregnet helt, det är mycket dekorativt och har ett vackert växtsätt.

Idegran, Taxus, är en användbar och vacker vintergrön buske eller träd. Idegran har förekommit i Sverige sedan 1700-talet och är på sina ställen förvildad. Idegranen är blank, vackert mörkgrön till färgen och allt på växten är giftigt utom det klarorange fruktköttet som omger fröet. Den del av växten som kan locka barn är i första steget alltså inte giftigt. Det är först om man tuggar sönder fröet, "kärnan" inne i det vinbärsstora bäret som det kan gå illa. Otuggade kärnor passerar ut genom tarmen utan att orsaka skada. Idegranen är tvåbyggare, dvs. det finns han respektive honplantor och man måste ha en av varje sort för att få bär. Det finns hankloner att köpa som alltså inte kan ge bär. Även barren och övriga delar av växten är giftiga men lockar knappast till att stoppa i munnen.

Mindre giftig är sävenbom, Juniperus sabina, men den har samtidigt en växtsaft som kan vara irriterande. Använd därför handskar vid beskärning. Kalmia bör undvikas om man har små barn. Hela busken är giftig, speciellt den bredbladiga sorten. Giftsumak är en mindre vanlig växt som också den har en irriterande växtsaft. Rönnsumak är ogiftig! Järnek har giftiga bär men man har inte några allvarliga fall rapporterade på många år. Eftersom den är vildväxande i England och man trots detta inte har några förgiftningsfall tyder detta på att den antingen inte lockar till att äta eller är mindre giftig än man tror. Den är tvåbyggare vilket innebär att man måste ha en honplanta och en hanplanta för att få bär. Välj hanplantor där småbarn skall leka.

Murgröna, Hedera helix med varianter kan ge hudirritationer vid upprepad kontakt. Bären är något giftiga, kan ge kräkningar och diarré. Marktäckande växten skuggröna, Pachysan dra terminalis är giftig och små barn bör inte leka med eller bland plantorna.

Liguster, Ligustrum, är en tämligen vanlig häckväxt. Den blommar med små vita blommor på våren och får små, något giftiga blåsvarta bär på hösten. En klippt ligusterhäck blommar emellertid ganska sparsamt, om alls och sätter därför mycket lite bär.

Fläder av alla typer har giftiga bär. Vid upphettning av bären förstörs giftet och det är därför man kan göra fläderbärssaft.

Glanshägg, Prunus serotina innehåller mer blåsyra än vår svenska hägg. Bär och bark kan orsaka hudbesvär och irritation av slemhinnan.

Färgginst blommar vackert på högsommaren och får därefter små giftiga ärtbaljor.

Brakved, Rhamnus, finns både vildväxande och i trädgården. Bären är giftiga och söta i smaken. Bör undvikas där små barn vistas. Samma sak gäller för getapel (vägtorn) som är nära släkt med brakved.

Alla buskar av sorterna

try (Lonicera),

olvon (Viburnum),

snöbär (Symphoricarpos),

paradisbuske (Kolkwitzia) och

trädgårdsprakttry (Weigela) har något giftiga bär.

Buskarna anses vara harmlösa, inget allvarligt inträffar men man bör undvika att äta bären.

Giftiga frön

Blå snokört, Echium lycopsis, är en trevlig ettårig blomsterväxt som har giftiga frön liksom Ricin, en stor och ståtlig växt med mycket vackra frön. Dessa frön används ibland till halsband vilket är olämpligt eftersom man då gör hål i fröet. Tidlösa är en giftig växt som innehåller colchicin. Den har en frökapsel med skramlande giftiga frön som kan vara lockande att leka med. Likaså skall man undvika frökapslarna från opiumvallmo, Papaver. Lupinfrön i sina fina baljor är också giftiga.

Bruna bönor och rosenbönor är giftiga råa och torkade. De skall ätas endast kokta annars får man kolik, diarré och kräkningar.

Ettåriga växter

Utplanteringsväxten aukuba Aucuba japonica, är giftig liksom ballongblomma Nicandra physaloides. Växtsaften hos krasse kan ge hudbesvär.

Örtartade växter

Perenner och medicinalväxter.

Bland våra trädgårdsperenner och andra örter finns en hel rad giftiga växter som använts som medicinalväxter. Många växter vi använder till prydnad, som snittblommor och krukväxter kan förutom att vara giftiga, orsaka kraftiga allergiska reaktioner. Dessa reaktioner består antingen av hösnuva - astmaliknande symptom eller kontakteksem. Man får utslag efter upprepad kontakt med växten och/eller växtsaften. Växter vars pollen kan förorsaka hösnuvesymptom bör man definitivt undvika i hemmet om man har sådana anlag och helt avstå från i offentliga miljöer. De växter som orsakar utslag vid direktkontakt med växtsaften kan man mycket väl ha bara man använder handskar vid hantering och beskärning.

Giftiga vilda Örter

Giftiga växter finns det gott om i naturen. Man bör inte skörda växtdelar som blad eller rötter för att använda som föda eller för beredning av te utan att känna till om växten är lämplig för ändamålet. Flera förgiftningsfall som inträffat under de senaste 20-30 åren beror på att man skördat giftiga växter och tillagat i tron att "allt som kommer från naturen är bra".

Giftiga är

sprängört, Cicuta virosa,

skelört, Chelidonium majus,

odörten, Conium maculatum, ganska sällsynt

vildpersilja Aethusa cynapium,

trolldruva Actaéa spicata sällsynt,

nattskatta Solanum nigrum,

bolmört, Hyoscyamus niger

spikklubba Datura stramonium,

Likaså är liljekonvaljens röda bär giftiga men så gott om liljekonvalj som det växer ute kring bostadsområden och så många buketter som bärs hem kan inte sannolikheten att något barn skulle må dåligt av den vara särskilt stor. I områden där små barn, 1-2 åringar, vistas kan det vara befogat att undvika växten. Giftig anses också ormbär vara. Giftinformationscentralen får många förfrågningar men det finns inga kända fall. Man vet inte hur giftig den är egentligen.

Giftiga trädgårdsörter

Giftigast är belladonna som damerna förr i världen bland annat använde för att få ögonen att se vackrare ut. Undvik plantan med dess lockande bär på platser där små barn kan få för sig att äta av dem. Storinhatt, Aconitum, är giftig. Bör ej odlas i där barn leker. Kermesbär, Phytolacca, är en ört med dekorativa bär. Bären används till att färga rött med men det är själva fröna i bären som är giftiga. Blomställningarna bör klippas av efter blom i om råden där små barn kan tänkas leka med dem.

Nunneört Corydalis, har giftiga knölar som barn eventuellt kan tänkas leka med.

Hudbesvär

Hudbesvär på grund av växter delas av hudläkare in i 3 grupper:

1. Allergiskt kontakteksem. Kräver upprepad kontakt samt disposition för att man skall få symptom. Fönsterviva, fänkål är exempel på växter som kan ge en sådan reaktion.

2. Kontakteksem. På grund av upprepad kontakt med växten exempelvis tomatplantor.

3. Fototoxiskt kontakeksem då växtsaft på huden reagerar med solljus och ger rodnader, blåsor, svullnader eller andra besvär..

Växter som kan ge hudbesvär

Björnloka, är en ståtlig "hundkäxliknande" växt som genom sin blotta storlek, 1-2 meter, lockar till lek. Växtsaften är mycket retande och blir hud med saft på utsatt för solljus uppkommer stora utslag och blåsor. Barn skall inte tillåtas leka med växten och eftersom den är ett besvärligt ogräs bör man ta bort blomställningarna snarast möjligt. Växtsaften hos solvända Helianthemum, solbrud Helenium och Tagetes fungerar samma sätt om huden utsätts för solljus. Mose brinnande buske är ökänd för den typen av hudreaktioner.

Romersk riddarsporre är en vanlig "eternellväxt" vars blommor kan verka retande på huden.

Gulltörel, Euphorbia polychroma, är släkt med krukväxten julstjärna och har liksom den en vit växtsaft som kan vara hudretande. Gulltörel är mycket vacker så den fyller verkligen sin plats i trädgården bara man kommer ihåg att använda handskar och undviker att få växtsaft på händerna när man plockar blommor till buketter. Vinruta Ruta graveolens, har också den växtsaft som kan verka irriterande på huden. Romersk kamomill kan ge hudbesvär och skall ej användas till te.

Maskrossaft kan orsaka problem om man får det på händerna många gånger och intensivt, t.ex. vid ogräsrensning eller förfärdigandet av halsband av stjälkarna.

Röd hundrova, Bryonia, har dels en hudretande saft som utsöndras från rötterna och ger upphov till smärtsamma hudutslag, dels bär som kan ge kräkningar.

Allergi mot krysanthemum är ganska vanligt främst hos dem som arbetar med växten på ett eller annat sätt. Med den kontaktallergin kan följa överkänslighet för nära släktingar som rölleka, kamomill och slåttergubbe. Kan vara besvärlig då den tydligen finns som en ingrediens i hårschampo.

Inomhusväxter

Många lökväxter har en besvärande växtsaft som kan orsaka eksem eller hudirritationer. Mest känd för detta är narciss men även löken av tulpan och snödroppe kan orsaka kontaktallergier. Lökväxter som krukväxterna amaryllis och Clivia, mönjelilja kan också ge hudproblem om man handskas med löken.

Alla växter som är Euphorbior har en vit växtsaft som kan reta huden. Julstjärna, Kristi törneblomma och "High Chaparral" är de vanligast förekommande. Överhuvudtaget skall man undvika att få krukväxternas saft på sig. Flera fikusarter och kroton har irriterande saft liksom många krukväxter som tillhör Araceae t.ex.

flamingoblomma Anthurium,

silverkalla Aglanoema,

kaladium Caladium,

prickblad Diffenbachia

Philodendron

fredskalla Spatiphyllum.

Äter man färska växtdelar av dessa kan man få klåda, sveda, svullnad i mun och svalg.

Nerium är en giftig krukväxt som man rekommenderar ej skall finnas i hem med små barn. Äta blad eller blommor har visat sig ge allvarliga symptom hos barn med hjärtsjukdomar.

Primulor, vivor speciellt fönstervivan P.obconica kan ge kraftiga hudreaktioner vid upprepad kontakt. Har man känslig hud bör man vara försiktig med alla vivor.

Kafferbär Harpephyllum kan förmodligen ge hudbesvär. Använd därför handskar vid kontakt med växten. Gloriosaknölar som man ibland kan köpa lösa för att plantera och odla som krukväxt är giftiga. Håll knölarna utom räckhåll för barn. Växten kan orsaka hudirritationer.

Benjaminfikus - ett specialfall

Har man luftvägsallergi i någon form bör man undvika benjaminfikus. Det har visats i undersökningar att har man inga allergiska problem får man inte heller några av benjaminfikus men har man det redan kan man tydligen reagera på växtens närvaro och hanterande i det rum där man vistas. Växten bör därför undvikas i typ kontorslandskap och liknande där folk arbetar samtidigt som växterna sköts om av speciella växtfirmor.

Pollenallergiker

Vanliga pollenallergier i Sverige är mot björk, blommande gräs och gråbo. Är man allergisk mot någon av dessa kända testväxter följer det med ytterligare växtslag på köpet.

Björk: Al, ek, fläder och hassel skall man om möjligt undvika att plantera eller ha där man bor. Att äta kivifrukt kan ge klåda i munnen. Körsbär och plommon kan hos vissa personer ge svullnad i läppar och tunga. Päron och äpple kan också ge besvär. Pollen av höstljung förorsakar också vissa björkpollenallergiker problem.

Gräs: Råg, rajgräs, hundäxing, ängsgröe och timotej är alla exempel på pollenrika gräs som besvärar gräspollenallergikern.

Gråbo: Bör undvika närkontakt med blommande gullris, malört, prästkragar, solbrud, maskrosor och andra korgblommiga växter. Kan få problem med att äta bland annat palsternacka och selleri.

Litteratur:

Vådliga och vänliga växter i vår närmiljö, Sven-Olof Strandhede 1993.

A colour atlas of Poisonus Plants, Frohne-Pfänder 1983. Klassificering av växter, Fakta från Konsumentverket. Våra giftiga växter-är de farliga Karl Rodhe 1981.