VäxtEko


Tidskrift/serie:
Utgivare: Jordbruksverket (SJV)
Utgivningsår: 1998
Författare: Sarlöv Herlin I.
Ingår i: Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden
Titel: Skogsbryn
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare
Nummer (ISBN, ISSN): ISBN 9188264-20-3

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.
OBS! Detta material är producerat inom det svenska miljöprogrammet för jordbruket, vilket finansieras gemensamt av skattemedel från Sverige och EU.

Skogsbryn

Ingrid Sarlöv Herlin

Betat skogsbryn med nypon. Utdragna bryn år idag ganska sällsynta, men de som finns är mycket värdefulla för många djur och växter. Lövö, Uppland. Foto: Kenneth Bengtsson/Naturbild.

Överallt där olika markslag och biotoper möts bildas det övergångszoner i landskapet. Skogsbryn är övergångszoner mellan skog och öppen mark. Skogsbryn uppkommer genom skillnader i mark- och klimatförhållanden, genom naturliga störningar eller genom olika slag av mänsklig påverkan. Skogsbrynets utseende och artsammansättning präglas av olika förhållanden, bl.a. väderstreck, vind, mark, fuktighet, skogstyp, markanvändning, skötselpåverkan, ålder och utrymme.

Skogsbryn invid åkermark är idag vanligtvis relativt tvära, korta och ofta också täta. Bryn som gränsar mot betesmark är också korta och tvära om stängslet löper i linje med eller strax utanför skogskanten, men kan ha en synlig betespåverkan i form av en så kallad beteshorisont. Om betesdjuren däremot kan röra sig in i skog eller skogskant får brynen ett annat utseende. De är då ofta öppna och utdragna och kan ha inslag av snår och buskage. Dessa utdragna och öppna övergångszoner var vanligare i det äldre jordbrukslandskapet när arealen av träd- och buskbärande betesmarker var större. Som en kontrast i det moderna jordbrukslandskapet finner vi det knivskarpa brynet mellan granplanteringen och åkern. Ett glest och utdraget bryn har driftsfördelar vid åkrar, eftersom åkermarken inte skuggas. I dagsläget är sådana bryn ovanliga företeelser, men det finns ett stort potentiellt värde att skapa sådana.

Skogsbryn har en mängd funktioner i dagens landskap. De utgör livsmiljö, spridningsvägar och skydd för många växt- och djurarter. I viltvårdssammanhang har skogsbryn betydelse för klövvilt (älg, rådjur, kron- och dov vilt), fältfågel och andra djur som rör sig längs med eller genom bryn. Brynets mikroklimat är gynnsammare än i skogens innerbestånd eller på det öppna fältet. Bland buskar och snår bildas små vindstilla rum med stark solinstrålning. Den högre temperaturen i brynet har betydelse för markens fuktighet, förekomsten av insekter och andra djur i brynet, och förhållandena för de arter som lever längre in i skogen. Skogsbrynet har ett utsatt läge i landskapet och vissa tar emot mycket luftföroreningar. Genom att studera skadefrekvensen på de utsatta träden, kan brynet fungera som en mätare på luftmiljöns kvalitet.

I skogsbrynens halvöppna miljö kan många arter, knutna både till öppna och slutna förhållanden, leva sida vid sida. Arter som har haft en användning i hus- hållet, som exempelvis fruktträd, förekommer också här. Eftersom skogbryn ofta sammanfaller med gamla odlingsgränser eller ägogränser finns här ofta mer eller mindre intakta stenmurar, gärdsgårdar, jordvallar, diken eller odlingsrösen. De kulturhistoriska särdrag som är typiska för varje landskap finns ofta i skogsbrynen. Ett typiskt särdrag för många svenska herrgårdslandskap är de stora ekarna i skogskanten, som vittnar om en igenväxande hagmark.

Brynen spelar en viktig roll i hur vi ser och uppfattar landskapet. De påverkar landskapsbilden. Brynen är till nytta för såväl skogsbruk som jordbruk. Bryn är gynnsamma i skogsbruket då de kan verka som vindskydd och filter av luftföroreningar för nyplanterade, känsliga skogsplantor. För jordbrukets del kan skogsbrynen vara till nytta genom att medverka till kontroll av skadegörare. I brynen finns naturliga fiender till skadeinsekter. Hur brynet fungerar i dessa olika sammanhang är dock helt beroende av hur det är uppbyggt. Skogsbrynen är ersättningsbiotoper för flera av det äldre jordbrukslandskapets arter. Detta gör planering och skötsel av brynen till en angelägen fråga.

Historia

Redan i början av vår odlingshistoria åstadkom människor skogsbryn vid svedjebruk och tidigt skottskogsbruk.

Det äldre jordbrukslandskapet, med permanent åker- och ängsbruk samt boskapshållning, hade många olika former av markutnyttjande, ofta fördelat i ett småbrutet mönster beroende på markens beskaffenhet. Mellan de olika markslagen fanns övergångszoner i många former; vid slåttermarker och våtslåttermarker, vid lövängarnas och stubbskottsängarnas gläntor, vid uppodlade lyckor och gläntor i den vanligtvis betade skogen. Trägärdsgården, stenmuren eller jordvallen markerade gränsen mellan inäga och utmark, men den trädbärande betesmarken medförde en gradvis övergång mellan skogen och den odlade marken. I vissa områden, exempelvis i nordöstra Skåne, västra Blekinge och södra Småland, ympades äppelsorter på vildapelstammar i skogsbrynen.

Man brukar hävda att det äldre jordbrukslandskapet varit ett hårt utnyttjat landskap, där varje bit mark användes fullt ut och där få områden blev över. Detta stämmer säkert i stora drag, men man får inte glömma bort att markutnyttjandet har varierat mycket, inte bara inom ett landskap, utan också mellan olika tidsperioder. Tider med hårt markutnyttjande har växlat med tider av igenväxning efter boskapsdöd eller andra farsoter. Detta är viktigt att komma ihåg, för att vi idag ska förstå att också de livsmiljöer som uppkommer genom igenväxning hade en plats i det för övrigt hävdade och "välskötta" kulturlandskapet. Ett halvöppet bryn kräver emellertid kontinuerlig skötsel för att bestå. Det halvöppna brynet är endast en fas av igenväxning mot ett slutgiltigt skogsstadie. Detta förlopp benämns vanligen succession.

Om brynen inte sköts aktivt, sluter sig skogen alltmer och tränger sig närmare gränsen för den uppodlade marken. I detta bryn finns goda förutsättningar för att utveckla naturvärdena. Äs, Västmanland. 1997. Foto: Lennart Svedlund/Jordbruksverket.

I dagens variationsfattiga jordbrukslandskap är gränserna mellan öppen och sluten mark tvära. Marken kan grovt indelas i sluten skog, öppen mark samt en minskande areal halvöppna hagmarker, åkerholmar, skogsbryn och andra s.k. restbiotoper. Skogbryn i en igenväxande hagmark kan vara särskilt artrika och mångformiga. När igenväxningen pågått tillräckligt länge, sluter sig dock skogen alltmer och tränger närmare gränsen för den uppodlade marken. Av skogsbrynet kommer bara att återstå en skarp kant och dess roll som en möjlig livsmiljö försvinner.

Skogsbrynet har numera en annan roll när stora arealer av lågproduktiv jordbruksmark tas ur produktion och planteras med skog. Plantering av särskilda brynzoner i utkanten av den nya skogen rekommenderas i många sammanhang, som skydd och för stabilitet åt den nya skogen, men också för att tillgodose växande krav på mångsidighet i landskapet. Det vill säga en önskan att förena produktionsvärden med biologisk mångfald och upplevelsevärden.

Kulturspår

Skogsbryn, som ofta utgjort gräns mellan olika markslag kan också innehålla byggda gränsmarkeringar i form av stenmurar, trägärdsgårdar eller jorvallar. Om skogsbrynet ligger invid åkermark eller tidigare varit åkermark finns säkert odlingssten, ibland ihopsamlad till rösen. Hamlade träd och tuktade bärande buskar är andra kulturspår som kan finnas i skogsbrynet.

Karaktärsarter

Skogsbryn är artrika miljöer. Här förekommer växter och djur från de båda angränsande miljöerna, den slutna skogen och det öppna landskapet, men också arter specifikt knutna till övergångszonen, brynet. Här finns också arter som behöver flera olika typer av miljöer, antingen under olika livsstadier, under dygnets timmar eller under årstiderna.

Växter

Typiskt för många "brynarter" är att de har rikligt med blommor, frukt och bär, vilket i sin tur gynnar insekter, fåglar och andra djurarter. Slån, ros-arter, björnbärs-arter, hallon, rönn, hägg, oxel, hagtorn, hassel, benved, brakved, skogskornell, skogsolvon, sötkörsbär, vildapel, sälg och lind växer i brynen i södra Sverige medan videarter, sälg, jolster, hägg, asp, björk, rönn och måbär påträffas i nordligare skogsbryn. Många av de fruktbärande buskarna sprids med hjälp av fåglar. Gamla grova träd och hamlade träd kan stå kvar i skogsbrynen och vittna om den tidigare utbredningen av ängs- och hagmarker.

Växter från den naturliga gräsmarken som missgynnas av bete såsom blodnäva, skogsnäva, krissla, svinrot och nässelklocka har funnit skydd från betning bland brynets taggbuskar. Många växter, även dessa ljuskrävande och missgynnade av bete, slingrar och klättrar i brynets snår som t.ex. lövbinda, sötvedel, vippärt, vingvial, backvicker och backvial. Påfallande ofta växer här också arter som sprids med däggdjur genom att deras frön hakar fast i pälsen, bl.a. småborre, nejlikrot och snärjmåra. Hävdgynnad flora med t.ex. smultron, gökärt, blåklocka, rödkämpar och prästkrage kan finnas om brynet betas och är mer utdraget.

Lavar som annars förknippas med dammpåverkade miljöer i alléer, gynnas också av det extra kväve som fångas upp i skogsbrynet. Det gäller t.ex. rosettlavar och brosklavar. Andra kvävegynnade lavar är slånlav och vägglav.

Djur

Många fågelarter, däribland bofink, gärdsmyg och lövsångare häckar och hävdar gärna revir i skogsbryn. Andra arter för vilka brynen är viktiga är buskskvätta, grönfink, gulsparv, göktyta, hämpling, höksångare, järnsparv, näktergal, rosenfink, rödhake, skogsduva, törnskata, törnsångare och ärtsångare. De utnyttjar skogsbrynets solljus och värme, täta snår, lövverk och stora tillgång på föda. Samtidigt utsätter sig de brynhäckande fåglarna för en ökad risk för att boet skall plundras eftersom många rovdjur gärna uppehåller sig i skogskanten. En del fågelarter söker föda på den öppna marken och använder träden i skogsbrynet som utkiksposter och sångplatser. Hålhäckande arter som rödstjärt, trädkrypare och stare förekommer i gamla bryn med tillgång till hålträd och är då beroende av hålgörande arter som gröngöling och större hackspett. Vissa fågelarter kan vara speciellt knutna till antingen barr- eller lövskogsbryn. Fälthöns, som fasaner och rapphöns, utnyttjar gärna högt fältskikt eller taggiga snår i fältkanten för skydd åt sina kycklingar. Flera rovfågelarter förekommer i anslutning till skogsbryn. De kräver stora träd för sina bon. Under flyttningsperioden på hösten blir skogsbrynens rika tillgång på bär och frukt viktigt för att fåglarna ska kunna bygga upp näringsreserver. Även på vintern är tillgången på bär viktig för vissa fåglar. Koltrast och dubbeltrast är arter som försvarar vinterrevir runt rikliga bärtillgångar.

Smågnagare som möss och sorkar hittar ofta en lämplig livsmiljö under den täta undervegetationen i ett skogsbryn. För större däggdjur som hare och rådjur är brynet ett mer tillfälligt uppehållsställe för vila, skydd och för födosök. Rådjur, men kanske framför allt större klövvilt såsom älg samt kron- eller dovvilt, rör sig ofta längs med brynet och formar ibland stigar i kanten mellan fält och skog. De föredrar platser med gräs, örter och lövföryngring och kan i hög grad påverka vegetationen genom sitt bete. Fladdermöss jagar gärna längs skogskanter. Även för de mindre däggdjuren utgör rovdjur en fara i skogsbrynen, där de rör sig lätt, och snabbt upptäcker sina byten.

Många av de insektsarter som påträffas i biotoper på den öppna jordbruksmarken gynnas av den varma, vindskyddade och solbelysta miljön i den gräsbevuxna fältkanten intill ett skogsbryn. Vissa fjärilsarter lever i öppna gräsmarker som vuxna, men i skyddade, solbelysta gläntor i eller nära skogen i larvstadiet. Andra är direkt knutna till gräsbevuxen skogsmark eller bryn inne i en skog. En hel del fjärilsarter har särskilda värdväxter med vanlig hemvist i bryn. Det gäller bl.a. kattostvisslaren som lever på smultron. Björk, ljung, benved, brakved, skogskornell, ek, björnbär, hallon, videarter och rönn är exempel på andra viktiga värdväxter i skogsbryn för sydsvenska dagfjärilslarver.

För nektar- och pollenätande insekter har brynet en stor betydelse med sin rika förekomst av blommande träd och buskar. Tidigt på våren utgör sälgen ibland den enda pollen- och nektarkällan. Det blir en viktig födoreserv för arter som övervintrat som fullbildade insekter, t.ex. humlor. På försommaren blir nyponbuskar betydelsefulla av samma skäl. Många av den öppna jordbruksmarkens nyttoinekter, t.ex. jordlöpare, använder brynen som övervintringsplats. Studier i England och Tyskland har visat att artrika buskmiljöer kan underhålla stora populationer av insektsparasiter, som sedan håller nere mängden skadeinsekter på den kringliggande åkermarken.

Vissa insekter är beroende av såväl skogsmiljön, som den öppna ängs- och hagmarken. Som exempel kan nämnas getingen som utnyttjar ytveden på torrrakor för sina bon, men som jagar och finner föda framför allt på blomrika ängs- och hagmarker. För skogslevande insekter som mark- och trädlevande skalbaggar är brynets täthet och förmåga att avskärma mot blåst och uttorkning viktig. Myror anlägger gärna sina bon i skogens gläntor och bryn, där klimatet är gynnsammare än mitt i skogen. Många insekter som annars lever i åkermarken eller i öppna gräsmarker, använder skogsbrynen för skydd vid t.ex. slåtter och för övervintring.

För ormar och ödlor är stenmurar och stenrösen i solexponerade skogsbryn vanliga och idealiska gömställen och övervintringsplatser. Bryn intill fuktiga områden och små vatten är också lämpliga miljöer för olika grodarter. Den mycket sällsynta lövgrodan, som finns i ett fåtal områden i Skåne, vill ha solexponerade syd- eller västvända bryn med björnbärssnår i framkanten samt närhet till vatten.

Höga natur- och kulturvärden

Följande egenskaper ger skogsbryn höga värden:

Målsättningar

Vilka målsättningar man ställer upp för ett skogsbryn är beroende av dess läge i landskapet. Skogsbrynets utseende och artinnehåll kommer att variera med bl.a. vindexponering, läge i väderstreck, ålder, struktur, bredd och markanvändning invid brynet. Följande målsättningar kan sättas upp för skogsbryn på gården:

Skötsel: engångsåtgärder

I gamla bryn kan artrikedomen vara hög. Här finns ofta viktiga element som gamla ihåliga träd, en artrik och tät buskvegetation samt ett kvarstannande förnalager. Genom ett roterande tidsschema för brynskötseln kan man få en variation mellan unga och äldre bryn på en fastighet. Det gynnar mångfalden och upprätthåller kontinuiteten i förekomsten av äldre bryn.

Röjning av träd, buskar och sly

Röj träd, buskar och sly i skogsbryn under sommaren, då skott och blad innehåller mest näring, vilket utarmar rotsystemet. Träd som skjuter rot- eller stubbskott, t.ex. asp, al och björk, ringbarkas och får stå under tre somrar innan de fälls. Ta bort merparten av röjningsavfallet.

Var selektiv vid röjning av träd och buskar i skogsbrynet. Röj framför allt bort konkurrenskraftiga arter och arter som ger en tät skugga. Ta bort de flesta barrträd och gynna fruktbärande och blommande träd och buskar som slån, rosor, rönn, oxel, hagtorn, hassel, benved, skogsolvon, fågelbär, vildapel, sälg och lind. Öppna upp små gläntor där en ängsflora och mer värmegynnade växter och djur har möjlighet att finnas. Efter en slutavverkning invid en öppen åker eller betesmark, bör en zon (gärna minst 15-20 m) lämnas oplanterad närmast den öppna marken. På så sätt får man ett självföryngrat parti, som man sedan kan arbeta med för att gynna lämpliga träd- och buskarter.

Ett utdraget, trappstegsformat bryn anses allmänt vara mest gynnsamt för den biologiska mångfalden. Att skapa och underhålla ett sådant bryn, kräver kontinuerliga röjningsinsatser. Röj selektivt och gynna fruktbärande träd och buskar framför konkurrenskraftiga och starkt beskuggande arter. Variationen år dock viktig. Teckning: Pekka Hedin.

Var särskilt noga med röjningen vid kulturspår som stenmurar och odlingsrösen. Vegetationens rötter kan växa in i konstruktionerna och förorsaka skador.

Spara äldre och döda träd samt rishögar

Spara och frihugg grövre äldre trädindivider. Spara också döda träd. Återuppta hamling av tidigare hamlade träd (se kapitlet Hamlade träd och solitärträd). Spara rishögar i brynen som skydd för smådjur och som utvecklingsplats för insekter.

Nyplanering

I artfattiga områden kan brynen berikas med nyplantering av blommande och fruktbärande träd och buskar. Använd lokalt växtmaterial som är vanligt och historiskt belagt i regionen.

Brukningsfri kantzon

Smala skogsbryn närmast åkermark kan breddas genom att en brukningsfri kantzon lämnas utmed åkermarken. Se också kapitlet Åkermark.

Skötsel: fortlöpande åtgärder

Skogsbryn mot en kulturgräns strävar mot igenväxning. Med tiden blir brynen allt snävare och kommer att domineras av skuggande skogsarter. För att skogsbrynet ska upprätthållas behöver det skötas kontinuerligt genom röjning, bete och i vissa fall slåtter.

Betning

I skogsbryn invid permanent betesmark, betesvall eller åkermark som efterbetas kan en bra struktur åstadkommas om betesdjuren tillåts beta i brynet. Placera stängsel innanför brynet, ett litet stycke in i skogen. Röjningsarbetet som annars måste göras för att upprätthålla brynet minskar betydligt. Med bete blir brynets struktur mer utdragen och fältfloran blir mer utvecklad.

Vid bete i och intill brynet, är stängselplaceringen mycket viktig. När brynområdet (skogen) betas, ska hela brynprofilen tas med. Stängslet ska då följdaktligen placeras i åkerkanten. Vid bete på åkern, ska även då hela brynprofilen tas med, varvid stängslet ska placeras i skogskanten eller strax innanför densamma. Teckning: Pekka Hedin.

Underhåll av kulturspår

Stenmurar och odlingsrösen och andra kulturspår ska underhållas och synliggöras. Ta bort träd och buskar som hotar att förstöra konstruktionerna. Lägg tillbaka nedfallen sten på stenmuren eller röset.

Sprutfri kantzon

Lämna en sprutfri kantzon i åkern närmast skogsbrynet om det är möjligt i växtföljden. Se också kapitlet Åkermark.

Skador

Skogsbrynets växt- och djurliv samt kulturvärden skadas av:

Törnsångaren indikerar en bra brynmiljö med omväxlande täta buskage och solöppna ytor med god insektstillgång. Foto: Jan Töve J:son/N.

Uppföljning

Ett positivt resultat av åtgärderna kan avläsas genom:

Indikatorarter

Blommande och fruktbärande buskar och träd som ros-arter, björnbärsarter, hägg, hagtorn, hassel, fågelbär, vildapel och sälg indikerar goda förutsättningar för ett rikt insekts- och fågelliv. Födounderlaget för insekter och fåglar blir bättre om tillgången på blommande och fruktbärande träd och buskar finns under större delen av året.

Fåglar som törnsångare, törnskata, buskskvätta, hämpling, göktyta och gröngöling indikerar en bra skogsbrynsmiljö med god insektstillgång.

Hålhäckande fåglar som rödstjärt och stare indikerar god tillgång på håligheter och därmed också goda förutsättningar för vedlevande insekter och andra småkryp.

Mer att läsa

Appelqvist, T. och Bengtsson, O. 1995. Brynmiljöer i Bohuslän - insektsliv, biologisk mångfald och synpunkter på övervakning. Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län.

Edelstam, C. 1994. Åker- och gårdsmiljöer. Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Jordbruksverket, Jönköping.

Naturvårdsverket. 1996. Kantzoner i jordbrukslandskapet. Temafakta.