Tidskrift/serie: Jordbruksinformation
Utgivare: Jordbruksverket (SJV)
Utgivningsår: 1999
Nr/avsnitt: 5
Författare: Andréasson E., Sundelöf, J.A.
Ingår i...:
Titel: Uppfödningsmodeller för ekologisk lammproduktion
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1102-8025
OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.
Idag finns det ett stort intresse för ekologiskt producerade livsmedel. Det ekologiska lantbrukets målsättning är att bedriva en långsiktigt hållbar och förtroendeingivande produktion av livsmedel och andra produkter av hög kvalitet. Produktionen ska också bygga på lokala och förnyelsebara resurser. Djuren ska leva ett värdigt liv där de får utlopp för naturliga beteenden vad gäller sociala relationer, rörelsebehov, foderval m.m.
Efterfrågan på KRAV-lammkött är idag större än tillgången och intresset bland lammproducenter är stort för att lägga om sin produktion till ekologisk.
Det viktigaste för att producera en bra kvalitet är att en uppfödningmodell som passar den egna gårdens förutsättningar väljs. Rådgivningsbehovet till de lantbrukare som avser att ställa om till ekologisk produktion är stort. Detta material är baserat på Elisabeth Andréassons examensarbete "Ekologisk Lammproduktion". Detta finansierades delvis av Jordbruksverket och syftade till att fånga upp hållbara skötselsystem som fungerar i praktiken och ger bra slaktkroppsegenskaper.
En enkätundersökning utfördes för att samla in erfarenheter och för att få en överblick inom ekologisk lammproduktion. I undersökningen ingick 15 lammproducenter som i de flesta fall hade fött upp ekologiska lamm en längre tid. Flera av gårdarna deltog i ett parasitprojekt som Svenska Djurhälsovården bedriver. Gårdarna var spridda över landet och jämnt fördelade på tidig, normal och sen lamningstidpunkt. För en mer ingående beskrivning hänvisas till Andréasson (1997).
Enligt uppgifter från jordbruksverket slaktades totalt 210 295 får och lamm i Sverige 1996, vilket motsvarar 3 640 ton kött (Jordbruksekonomiska meddelanden, 1997). Fram till hösten 1997 sköttes marknadsföring och försäljning av ekologiskt producerat kött av den ekonomiska föreningen Ekokött. Från hösten 1997 tar Scan HB över försäljningen av KRAV-kött. Under 1996 förmedlades 2 500 lammslaktkroppar av Ekokött. Betydligt fler ekologiska lamm än så slaktades under 1996. Enligt Ekokötts statistik (1997) var deras tillgång på KRAV-godkända lammslaktkroppar 7 600 samma år. Ekologiska lamm som ej förmedlas genom Ekokött kommer inte med i Ekokötts statistik.
Marknaden för KRAV-kött har stadigt ökat under flera år och likaså antalet gårdar som producerar KRAV-godkänt lammkött. År 1996 var 7 666 tackor och 13 974 lamm KRAV-godkända och ytterligare 3 271 tackor och 1 741 lamm låg i karens (KRAV, 1997a). Enligt Ekokött beräknas tillgången på ekologiska lamm vara runt 10 000 1997 vilket är en ökning mot föregående år.
För att det ekologiska lammköttet skall gå att sälja måste det hålla en hög och jämn kvalitet. Lammen måste kvalificera sig som butikslamm för att få säljas som KRAV-kött. Kraven är f. n. att lammen får lägst väga 15 kg och högst 25,9 kg, lägst klassas som O och djuren ska ha fettgrupp 04-08. Det är viktigt att slakten av djuren är jämnt fördelad över året. Marknaden tål inte omväxlande brist och överskott utan förväntar sig en jämn tillförsel. För att ombesörja detta krävs fungerande skötselsystem där lamm av hög kvalitet produceras och med lamning vid flera tidpunkter under året.
Efterfrågan på KRAV-lammkött är idag större än tillgången och intresset bland lammproducenter är stort för att lägga om sin produktion till ekologisk. Riksdag och regering har som mal att 10 procent av Sveriges åkerareal ska odlas ekologiskt år 2000. Rådgivningsbehovet till de lantbrukare som avser att ställa om till ekologisk produktion är stort.
För att få sälja lammkött som ekologiskt måste produktionen vara kontrollerad av en godkänd kontrollorganisation. I Sverige finns det två organisationer som kontrollerar ekologisk produktion, KRAV och Demeterförbundet. Föreningarna har utarbetat regler för ekologisk produktion och kontrollerar fortlöpande produktionen i hela produktionskedjan fram till konsument. En ekologisk lantbrukare betalar därför varje år en kontrollavgift för att bli kontrollerad och för att få märka sina produkter med KRAV-märket. Lantbrukaren betalar en grundavgift och en rörlig avgift som beror på hur många djur denne har. Man betalar även på samma sätt för växtodlingen på gården, dvs en fast och en rörlig avgift (KRAV, 1997b).
Ekologisk odling enligt KRAV (1997c) ska ske utan konstgödsel och utan kemiska bekämpningsmedel. Om odlingen på ett skifte bedrivits enligt KRAVs regler hela det föregående kalenderåret, ett karensår, kan den gröda som växer där godkännas. För att köttet ska kunna KRAV-godkännas skall djuren ha skötts enligt KRAVs regler sedan födseln eller minst i ett år. Förutom de produktionstekniska aspekterna ställs särskilt höga krav på karenstider på kött från djur som behandlats med antibiotika eller andra preparat som avmaskningsmedel. Behandling i förebyggande syfte som rutinmässig avmaskning är inte tillåten. Djur som visar tecken på sjukdom eller skada ska omgående tas om hand och ges den vård som de behöver. Reglerna är att betrakta som minimiregler och måste uppfyllas.
Målsättningen i den ekologiska produktionen är att allt foder ska vara KRAV-godkänt. Vid inköp av foder ska KRAV-godkänt foder väljas i första hand men för att djuren ska få en fullvärdig foderstat får man i viss utsträckning använda foder som inte är KRAV-godkänt. För idisslare får maximalt fem procent av det årliga foderintaget och högst 30 procent av det dagliga intaget utgöras av icke KRAV-godkänt foder. Gårdens självförsörjningsgrad på foder ska vara minst 50 procent. För slaktdjur får högst 30 procent och för mjölkdjur (t.ex. digivande tacka) högst 50 procent av det dagliga torrsubstansintaget utgöras av kraftfoder. Alla foderangivelser räknas på torrsubstans (ts) basis (KRAV, 1997c).
Målsättningen för den ekologiska produktionen är att antalet djur på gården ska vara anpassat till gårdens storlek. Det betyder att det mesta av fodret produceras på gården och att man inte får ett överskott av stallgödsel. Det maximala antalet djur som kan hållas bestäms av de fodermängder som går att producera på gården. På samma sätt som fodermängden begränsar djurantalet begränsar foderkvaliteten produktionen per djur eftersom möjligheten att köpa in kompletterande kraftfoder i den ekologiska produktionen är begränsad.
Gårdens förutsättningar styr valet av uppfödningsmodell. Målsättningen är att gårdens förutsättningar ska utnyttjas optimalt. Det finns tyvärr inga färdiga mallar att följa utan man måste lära sig efterhand vad det är som krävs för att lyckas. Men att skaffa sig erfarenhet tar tid! Det kan därför vara lämpligt att kontakta lantbrukare med erfarenhet av ekologisk produktion eller kunniga rådgivare för att omläggningen eller produktionen ska bli så bra som möjligt. En viktig grundförutsättning för att lyckas med ekologisk produktion är att producenten har förståelse för de grundprinciper som ekologisk produktion handlar om.
De egna förutsättningarna på gården avgör vilken uppfödningsmodell som passar bäst i det enskilda fallet. För att lyckas är det oerhört viktigt att planera när tackorna skall lamma och att lammens slakttidpunkt bestäms efter gårdens förutsättningar. Faktorer som kan vara begränsande är åkermarksbete i förhållande till naturbete, egen spannmålsodling och byggnader. En tidig lamning i februari/mars innebär en längre period på stall och en större andel kraftfoder i foderstaten medan en sen lamning på bete är en uppfödningsmodell som är enkel och rationell och med små krav på byggnader. Efter gårdens förutsättningar väljs en av följande uppfödningmodeller:
Vårlamm
Tidig lamning i januari/ februari där lammen går till slakt under våren.
Sommarlamm
Lamning under mars där lammen slaktas under sommaren.
Höstlamm
Lamning i april där lammen slaktas under hösten.
Vinterlamm
Lamning i juni där lammen slaktas under vintern fram till påsk.
För att uppnå bästa produktionsekonomi ska lammen slaktas vid optimal slaktmognad. Då utnyttjas lammens tillväxtförmåga maximalt samtidigt som lammen inte har blivit för feta. Slaktmognad är ett begrepp som används för att beteckna den tidpunkt då ett djur har en lämplig fettansättning. För att kunna slakta djuren vid rätt tidpunkt är det viktigt att djuren vägs och slaktmognadsbedöms kontinuerligt. Att skicka små lamm till slakt är inte lönsamt! Det är därför bättre att förmedla lammen till vidareuppfödning om man inte har möjlighet att slutuppföda dem själv. För att kunna KRAV-märka slaktdjuren, måste också slutuppfödaren ha en KRAV-godkänd produktion och samarbetet ska vara godkänt av KRAV.
Det finns tyvärr ingen fårras som passar generellt för alla uppfödningsmodeller, varken i den konventionella eller i den ekologiska produktionen. Varje gård måste välja djurmaterial utifrån den uppfödningsmodell och de förutsättningar som gården har. Egenskaper att beakta hos tackan är fruktsamhet, modersegenskaper och mjölkproduktion. Hos slaktlammen är tillväxt, konformation och fettansättning viktiga egenskaper. Beroende på uppfödningsmodell prioriteras egenskaperna olika.
Får har en starkt säsongsbunden reproduktion där brunstperioden normalt infaller under höst/vinter och lamning under våren. Finull är emellertid en av de fårraser där tackorna är lätta att få dräktiga utanför den traditionella säsongen. Finull och finullskorsningar passar därför bra i en uppfödningsmodell med tidig lamning. Ett intressant alternativ till finull är dorset, en ras som lammar året runt och har höga lammtillväxter. Det är viktigt att tackorna har goda modersegenskaper. Alla lammproducenter önskar sig tackor med "lagom" fruktsamhet. En mycket hög fruktsamhet skapar ett stort behov av foder och foder av hög kvalitet för att täcka det höga näringsbehovet hos både digivande tackor och växande lamm. En viktig egenskap hos tackan är en hög mjölkproduktion för att ge en hög tillväxt på lammen och därmed en kortare uppfödningstid.
I mindre besättningar med endast en bagge är det bäst att hålla sig till en ras. Sveafåret är då ett bra alternativ. I större besättningar kan en köttrasbagge användas i korsning för att ge bättre kroppsform och tillväxt hos lammen. Då kan förmågan att lamma utanför säsong och hög fruktsamhet prioriteras på tacksidan.
Vårlamm som föds tidigt och föds upp snabbt kommer att ha ett högre slaktutbyte än lamm som vuxit långsamt. En snabb tillväxt medför att fettansättningen startar vid en lägre vikt och vid en lägre ålder. Vårlammen uppnår därmed slaktmognad vid en lägre levande vikt och lägre ålder än extensivt uppfödda lamm. Det är således viktigt att slaktlammen bär anlag för sen fettansättning. Välj avelsdjur med sen fettansättning om lammen skall växa fort! Exempelvis Ostfriesiska mjölkfår eller korsningar med dessa. Kroppsformen är oftast inget problem i denna uppfödningsform. När lammen växer fort utnyttjas anlagen för muskelansättning och de flesta vårlammen ligger i klass R.
En utdragen lamning leder till utfodringsproblem, eftersom olika tackor har skilda näringsbehov. Lammen blir färdiga till slakt under en lång utdragen period vilket leder till merarbete i utslaktningsperioden. Vid lamning utanför fårens normala säsong behövs ofta brunstsynkronisering för att undvika detta. Tackornas brunst stimuleras genom avvänjning i god tid, minst två månader innan betäckning. Det viktigaste av allt är att tackorna är i gott hull vid betäckningen. Baggen ska inte ha varit i närheten av tackorna under sommaren. Tackorna baggstimuleras 14 dagar innan önskad betäckningstopp, vilket innebär att en erfaren bagge släpps in till tackorna i ett trångt utrymme 1-2 dygn. Klippning kan ytterligare förstärka igångsättandet av brunsten och ska göras i samband med baggstimuleringen eller ca 17 dagar (= en brunstcykel) innan.
Lamning i april innebär att tackorna lammar vid sin biologiskt normala tidpunkt. Lammen ska växa på i huvudsak bete under sommaren och mycket viktiga egenskaper hos lammen är hög tillväxt och bra kroppsform. Raser som fungerar bra är päls, svea och köttraser. Finull och finullskorsningar har mycket hög fruktsamhet vilket innebär stora kullar där varje lamm får mindre mjölk av tackan. Det finns en risk att lammen får en sämre start och dåligt näringsförsörjda lamm blir mer känsliga för parasiter på betet. En hög fruktsamhet hos tackan kan således leda till ett ökat antal vinterlamm.
Då tackorna lammar ute på bete är modersegenskaperna viktiga. Pälsfåret passar därför utmärkt som moderdjur i denna uppfödningsmodell. I några besättningar i enkätundersökningen var tackorna päls- och mjölkraskorsningar. Tackorna får därmed en ökad mjölkavkastning och lammen blir bättre näringsförsörjda och klarar parasitangrepp bättre.
Antingen används en ras eller i större besättningar kan pälstackorna med fördel korsas med en köttrasbagge för att höja tillväxten och förbättra kroppsformen på lammen. Lammen i uppfödningsmodellen är avsedda att bli vinterlamm som slutuppföds på stall. Risken för fettavdrag på slaktlammen är liten eftersom den låga tillväxthastigheten möjliggör höga slut vikter innan slaktmognad.
Växtföljden i det ekologiska jordbruket bör vara varierad för att minska problem med ogräs och växtskadegörare. Gårdar med tidig lamning har en lång och intensiv utfodring på stall och måste därför ha en hög produktion av vinterfoder. Gårdar med tidig lamning bör ha egen spannmålsodling för att klara kraftfoderbehovet. För gårdar med aprillamning är det givetvis en fördel med egen spannmål men ej nödvändigt på samma sätt. Sen lamning på bete är en extensiv uppfödningsmodell där kraftfoderanvändandet minimeras. Sen lamning på bete passar därför bra för rena vallodlingsgårdar.
För att få ett fungerande växtodlingssystem i det ekologiska lantbruket krävs en hög andel klöverrik vall i växtföljden. Baljväxterna fixerar kväve från luften som tillförs till marken. Enligt Danielsson et al. (1996) och Sundås (1993) bör man odla vall med baljväxter antingen för skörd av grovfoder eller som gröngödsling på minst en tredjedel av arealen. Producenterna i enkätundersökningen ansåg också att den viktigaste faktorn för att minska eller undvika en skördesvacka vid övergång till ekologisk produktion var att ha en hög andel baljväxter i vallen. Vall behövs också i växtföljden för att minska problemen med ogräs, sjukdomar och skadegörare (Danielsson et al., 1996; Sundås, 1993). Vallfoder och bete är dessutom basen i djurens foderstater. Gårdar med ekologisk lammproduktion bör därför ha en omfattande vallproduktion.
Det finns olika vitklöversorter grupperade efter bladstorlek och högvuxenhet. De småbladiga och lågvuxna sorterna lämpar sig för bete medan de mer storbladiga och högvuxna sorterna kan utnyttjas för både bete och slåtter (Pehrson, 1992). De senare sorterna är lämpliga i vallblandningar på ekologiska gårdar där vallarna vanligen både skördas som grovfoder och betas. Enligt Frankow-Lindberg (1990) har vitklövervallar en liggtid på minst fyra vallar vid rätt skötsel. Enligt samma källa ska vitklövervallar skördas ofta, minst tre gånger per år. Fördelarna är många med att ta flera skördar. Grovfodret innehåller lägre andel fibrer och avkastningen blir högre. Ska andra grödor än vall odlas måste vallen brytas för att få en fungerande växtföljd. Med tanke på parasiter är det viktigt att jorden plöjs på skiften där fåren betar. När det gäller vitklöverns utveckling och varaktighet vore det emellertid lämpligt med en fyraårig vall för att maximalt utnyttja den etablerade vitklövervallens kvävefixerande förmåga.
Rödklöver innehåller östrogena substanser som kan orsaka störningar i fruktsamheten hos får. Vitklöver innehåller till skillnad från rödklöver låga nivåer av östrogener (Gill et al., 1989). Vid torkning till hö förstörs en del av östrogenerna men inte vid ensilering (Sundås, 1994). Rödklövern tål inte upprepad och sen avbetning p.g.a. sitt växtsätt. Vidare minskar klöverandelen kraftigt med tiden och är i stort sett utplånad efter tre års odling (Frankow-Lindberg, 1990). Tillsammans talar dessa faktorer för att rödklöver är mindre lämplig i vallar som ska betas eller skördas som ensilage till får. Vallar med rödklöver kan dock betas av slaktlamm utan problem. Till tackor som ej är dräktiga går det bra att använda grovfoder med rödklöver liksom till lamm som ska gå till slakt.
Valet av grässorter sker utifrån gårdens geografiska läge, jordmån, vallens användning etc. på samma sätt som på konventionella gårdar. Timotej har god vinterhärdighet och smaklighet och är det viktigaste och mest odlade slåttergräset. Timotej passar emellertid bättre i tvåskördesystem än i treskördesystem (Wallgren et al., 1995). Timotej är känslig för upprepad avbetning (Pehrson, 1992). Timotej passar därför bäst i en ren slåttervallsblandning som skördas två gånger per år och på gårdar där grovfodret skördas som hö.
Engelskt rajgräs är ett högt avkastande gräs med stor konkurrenskraft och högt fodervärde. Speciellt för engelskt rajgräs är den stora variation som finns inom arten. Blandningar av olika sorter ger ofta en ökad produktion. På så sätt utnyttjas sortmaterialets variation i sjukdomsresistens, bestockningsförmåga och utvecklingsrytm. Etablering och återväxt sker snabbt och rajgräset bör skördas och/eller betas 3-4 gånger per säsong. Engelskt rajgräs har svag resistens mot utvintringssvampar bl.a. snömögel och passar därför inte för norrländska förhållanden (Pehrson, 1992).
Cikoria är en kraftig, högväxande och flerårig ört med en mycket djupgående pålrot. Dess kraftiga pålrot gör den torktålig. Cikoria är en mycket smaklig växt som äts begärligt av praktiskt taget alla djurslag. Cikorian har, för att vara en vallväxt, en speciell tillväxtrytm över växtsäsongen, med en hög tillväxt under högsommaren i juli-augusti och en jämn och betydligt lägre tillväxt övriga delar av odlingssäsongen (G.Danielsson pers. medd., 1997). Cikorian kan således p.g.a. sin tillväxtrytm och torktålighet ge en säkrare produktion av grovfoder eller bete då den ingår i vallblandningen. Under högsommaren när många gräs växer dåligt som en följd av t.ex. torka växer cikorian som bäst.
Käringtand är en flerårig, djuprotad baljväxt som även förekommer vild i Sverige. Jämfört med andra baljväxter är den odlingssäkrare under sämre förhållanden som vid lågt pH-värde, dålig dränering eller låg näringstillförsel. En del sorter av käringtand innehåller höga halter av kondenserade tanniner. Kondenserade tanniner är komplexa föreningar som binder sig till proteinet i växten och gör proteinet mer svårlösligt i våmmen. En större del av proteinet kan gå intakt ut i tunntarmen och tas upp där av djuret (G. Danielsson pers. medd., 1997). Ett högt innehåll av kondenserade tanniner ger därför ett högre fodervärde och möjliggör en större mjölkproduktion eller en högre daglig tillväxt hos växande djur. Detta är intressant för ekologiska producenter som ofta upplever det svårt att täcka djurens proteinbehov eftersom möjligheterna att köpa in, alternativt utfodra med kraftfoder, är begränsade. Det finns forskning som tyder på att denna typ av svårlösligt protein stärker djurens förmåga att stå emot skador från inälvsparasiter (G. Danielsson pers. medd., 1997). Detta är av stort intresse för ekologiska lammproducenter, vilka ofta upplever parasiter som ett av de största problemen i den ekologiska produktionen.
I det ekologiska jordbruket är stallgödseln en betydelsefull resurs för att försörja gårdens växter med näring och den måste tillvaratas på ett optimalt sätt. Växtnäring förloras från stallgödseln i stallet, under lagring och vid spridning (Claesson & Steineck, 1991). På fårgårdar går djuren vanligen på djupströbädd och gödseln komposteras. Stora mängder kväve går då förlorat i form av ammoniak. De praktiska möjligheterna att begränsa ammoniakavgången är i dessa fall små (Jakobsson & Steineck, 1995). Förlusterna av ammoniak vid spridning kan minskas genom att gödseln företrädelsevis sprids på våren eller i växande gröda, och vid en vindstilla och sval väderlek (Claesson & Steineck, 1991).
På ekologiska gårdar finns en risk att marken utarmas på sikt. Detta inträffar om flödet av näring ut från gården med avsaluprodukter är större än den näring som förs in till gården. Ett sätt att tillföra en icke obetydlig del växtnäring till gården på är att köpa in ströhalm. Enligt KRAVs (1997c) regler är det tillåtet att köpa konventionell ströhalm vilket flera producenter i undersökningen utnyttjade. Ett annat KRAV-godkänt sätt att kompensera nettoutförseln av växtnäring på är att köpa in/ta hand om gödsel från t.ex. ridskolor. Inte att förglömma är att inköpt mineralfoder står för näringsimport till gården av bl.a. fosfor.
Genom att ta jordanalyser regelbundet får man kännedom om markens innehåll av växtnäring och hur innehållet förändras med åren. En kartläggning av näringsinnehållet i marken är en viktig förutsättning för att gödslingen av markerna ska kunna ske på ett behovsanpassat sätt. Stallgödseln är en värdefull resurs i det ekologiska lantbruket som man inte har råd att slösa med. En jordanalys hjälper lantbrukaren att avgöra var gödseln i första hand ska spridas och gödseln utnyttjas på så sätt mer optimalt.
En jordanalys kan också ge information om vilket pH-värde som jorden har. Ett högt pH-värde är viktigt för den ekologiske producenten som vill ha baljväxtrika vallar. Ett pH runt 6-7 gynnar bl.a. daggmaskar och balj växternas kvävefixering. Många växtnäringsämnen är dessutom som mest tillgängliga för växten vid detta pH (Danielsson et al., 1996). Jordanalyser kan således påvisa om kalkning är aktuellt för att höja markens pH.
Foderplanerna är framtagna i samråd med Gunnar Danielsson.
Betesvallen är viktig i den ekologiska produktionen. För att lammen ska tillväxa på betet krävs en bra betesplanering så att djuren kan erbjudas bete av hög kvalitet i tillräcklig mängd.
Vårlammsproduktion är en möjlig uppfödningsmodell men förmodligen i flera avseenden den svåraste. Den verkar inte vara speciellt vanlig bland ekologiska lammproducenter heller. Vid tidig lamning i januari och februari föds lammen helt och hållet upp på stall och passar gårdar med begränsad betestillgång. Det är mycket viktigt att rastfållorna i anslutning till stallet är separata för tackor som inte har lammat och tackor med lamm. Det är fördelaktigt om tackor med lamm kan ges möjlighet att gå ut på ett större bete i anslutning till stallet. Detta får inte vara betat av får sommaren innan. Det går bra att använda samma hage år från år förutsatt att lammen går till slakt och tackorna flyttas bort från hagen direkt på våren. Hagen betas under sommaren av ett annat djurslag t.ex. hästar eller slås. Observera att inga får får komma tillbaka till denna hage förrän till lamningen nästa år!
Marslamning är ett mycket bra alternativ för ekologisk lammproduktion. Lamning i mars innebär att lammen först får en bra start på stall för att sedan gå på bete fram till slakt som sker i juli-augusti. För att lammen ska växa och bli slaktmogna på betet är det viktigt att man kan erbjuda lammen ett parasitfritt bete av hög kvalitet på våren (klöver/örtrik vall). Efter avvänjning vid midsommar går lammen på vallåterväxt medan tackorna kan beta naturbeten. Det är viktigt att av vänj ningen inte sker för sent utan att lammen är bra igång och växer vid av vänj ningen. Ofta kan enfödda lamm skickas till slakt redan vid avvänjningen.
| Foderplanering marslamning 50 tackor: | |
| Åkerbeten på våren | 5 ha |
| Slåtter och återväxtbete | 6 ha |
| Naturbeten | 4,5 ha |
Flaskhalsar marslamning:
Även om det många gånger kan ses som ett naturligt system av producenten är det ett väldigt onaturligt produktionssystem ur växternas synvinkel. På gårdar med lamning i april föds lammen i huvudsak upp på bete vilket gör att uppfödningsmodellen lämpar sig för gårdar med mycket åkermarksbete och en lammproducent med stort vallintresse! Generellt går det åt mycket areal i denna uppfödningsmodell, två tackor per ha är inte ovanligt. Det är svårt att hitta en väl fungerande växtföljd som både ger ett bra parasitfritt vårbete och ett bete till lammen och tackorna runt betäckning på hösten. För att lammen skall få en bra start krävs stödutfodring av tackorna i samband med betessläppet. Det är i första hand protein som behövs innan betets proteinnivå är tillräckligt hög. Stödutfodra tackorna med någon form av kraftfoder med proteinnivå för mjölkande djur till dess att dygnsmedeltemperaturen ligger vid ca 12 °C. Med lamning i april är det svårt att hitta någon bra användning för naturbetesmarker. Ett alternativ är att växelbeta naturbetesmarker vart annat år med nöt.
För att lammen ska bli slaktmogna på hösten är det nödvändigt att erbjuda lammen någon form av baljväxt/örtrika återväxtbeten eller tillskottsutfodring efter avvänjningen i juli. Ett mycket bra alternativ är att så in rova/raps efter spannmål till lammen. Rova/raps kommer upp snabbt och ger ett bra parasitfritt foder till växande lamm. Rova/raps ska alltid betas i kombination med ett vanligt bete annars kan lammen få störningar i våmmen. Avvänj inte för sent, lammen ska vara bra igång och växa vid avvänjningen. Betäck tackorna så att lamningstoppen infaller i början av april och avvänj 15 juli. Behålls tackor och lamm tillsammans för långt in på säsongen plockar tackorna åt sig det bästa av betet medan deras mjölkproduktion är låg. Lammen kommer i negativ näringsbalans och ansätter inte muskler. Om det varje år blir kvar ett stort antal icke slaktmogna lamm kan en senare lamning övervägas. Det lönar sig sällan med aprillamning och vinterlammsuppfödning.
| Foderplanering aprillamning 50 tackor: | |
| Välkomstbete | 8 ha |
| Slåttervallsåterväxter | 6 ha |
| Slåttervall utan betning | 8 ha |
|
Grönfoder till lamm (sådd 1 juni, bete från 15 augusti) |
5 ha |
Sen lamning på bete är en extensiv uppfödningsmodell där kraftfoderanvändandet minimeras och passar därför bra på gårdar med mycket naturbetesmarker som behöver betas. Tackorna betar naturbetesmarkerna på våren och hösten. Högdräktighetsfodringen förenklas radikalt i uppfödningsmodellen då den utgörs av det näringsrika betet under slutet av april och början av maj. Likaså sker digivning på betet. Vid lamning på bete är det lämpligt att djuren går på ett bete i närheten av gården så att man lätt ska kunna se alla djuren och kunna fånga in lamm för märkning. Antalet djur på bete är stort i slutet av betes säsongen vilket medför att betesarealen måste kunna utökas under sensommaren med återväxtvallar. På gårdar där får är enda djurslaget behövs tillgång till vallåterväxt eller grönfodergrödor för att undvika parasitproblemen på lammen efter avvänjning. Även i denna uppfödningsmodell passar raps/rova i kombination med bete till lammen på hösten efter avvänjning. Tackorna går tillbaka till naturbetena efter avvänjning i september.
Uppfödningsmodellen ger vinterlamm som slutuppföds för slakt från början av året och fram till påsk. Förslagsvis förmedlas lammen vidare under hösten om man inte har möjlighet att slutuppföda dem själv till slakt. Ett mellangårdsavtal tecknas med vidareuppfödaren som t.ex. kan vara en KRAV-godkänd spannmåls- eller grönsaksodlare.
Sen lamning i maj/juni har emellertid vissa geografiska begränsningar. Producenter i Norra Götaland och Norrland har problem vissa år med snöblask i maj vilket innebär att lammen inte kan bli torra och ett ökat antal lamm dör i samband med lamning. Där får lamningen läggas senare. Ett annat problem ar att t.ex. rävar och kråkor tar nyfödda lamm.
| Betesplanering sommarlamning 50 tackor: | |
| Vår och försommar: naturbeten | 20 ha |
|
Högsommar: återväxter med käringtand/vitklöver/cikoria |
6 ha |
| 15 aug-15 sept rajgräs/vitklöver | 3 ha |
| 15 sept höstgrönfoder (rover-raps) | 3 ha |
Inom svensk animalieproduktion är förmodligen lammköttsproduktion den produktionsgren som ligger allra närmast ekologisk produktion. Det är naturligt att en stor del av näringsbehovet täcks av grovfoder och under en stor del av året går djuren dessutom ute på bete. Enligt KRAVs (1997c) regler får djuren inte avmaskas rutinmässigt. Problemet med inälvsparasiter måste lösas genom betesplanering. Det är framförallt unga djur som betar sin första säsong som är känsliga (Danielsson & Frankow-Lindberg, 1995). Parasitangrepp kan sätta ner tillväxten på bete kraftigt (Danielsson et al., 1996). Ett vanligt skäl till att man inte vågar ta steget över till ekologisk produktion är att man inte tror sig klara parasitproblemen.
Resultaten från enkätundersökningen visar att producenterna som deltog i studien var mycket insatta i beteshygienfrågor. Det var få av producenterna som ansåg att de hade några problem med parasiter. Åtgärderna för att begränsa parasitproblemen visade sig vara i stort sett de samma oavsett uppfödningsmodell.
Åtgärder för att begränsa parasitproblem, baserat på enkätundersökning bland ekologiska producenter 1997:
Att växla slåtter och bete.
Har man möjlighet att växla mellan slåtter och bete slipper man problem med parasiter. Nackdelen är att hagmarksbeten inte kan ingå i detta system eftersom de oftast är omöjliga att slå. Systemet passar således bäst för åkermark. En annan aspekt är att marken i fråga måste vara stängslad för att kunna användas som bete. Om får är det enda djurslaget på gården upprätthålls beteshygienen till största delen på detta sätt.
Erbjuda välkomstbete till lammen på våren.
Ett välkomstbete är ett bete som inte betades av får föregående sommar. Betet kan då betraktas som parasitfritt. Man får slå eller beta med annat djurslag istället för att låta fåren beta där på sensommaren. Gårdar med mycket naturbetesmark som saknar möjlighet att växelbeta med annat djurslag får låta marken vila en halv säsong innan marken kan betas av får igen.
Avvanda lamm får beta vallåterväxt.
Vallåterväxt är att betrakta som rent bete. Lämpligt att erbjuda växande, unga individer med högt näringsbehov som dessutom är mest känsliga för parasiter. Låt tackorna i första hand beta naturbetesmarkerna vars näringsvärde försämras betydligt efter midsommar.
Växel- eller sambeta med annat djurslag.
Detta är ett bra sätt att begränsa parasitproblemen, samtidigt som betesutnyttjandet ökar. Djurslagen har olika preferens för betesväxter och olika betesteknik vilket ger en jämnare avbetning och förbättrad betesavkastning (Pehrson, 1992). Aktuella djurslag att sam- eller växelbeta med är nötkreatur och häst. Tyvärr begränsas möjligheterna av att dagens specialiserade jordbruk sällan rymmer flera djurslag. Gårdens förutsättningar, krav på byggnader och arbetsinsats gör det svårt att klara av att hålla flera djurslag i produktionen. En möjlighet är att samverka med grannar eller försöka hyra ut bete till t.ex. hästägare. En förutsättning för att det hela ska fungera är tillgång till flexibla stängsel som fungerar till flera djurslag, företrädelsevis moderna elstängsel.
Flytta djuren vid regn som faller efter en torr period.
Risken är då stor att parasiter kläcks och smittan på betet ökar.
Genomgående för gårdarna i undersökningen var att betesarealen var väl tilltagen, det finns både för och nackdelar med detta. Genom att hålla ett lågt betestryck minskar risken för att djuren tvingas beta i närheten av sin spillning och risken för parasitangrepp minskar. Samtidigt ökar risken för att betet förväxer. Ett förvuxet bete leder till att betesintaget minskar samtidigt som energiinnehållet i betet är lägre. Djuret får i sig en mindre mängd energi och tillväxten försämras därmed (Danielsson & Frankow-Lindberg, 1995). Ett sätt att hålla uppe beteskvaliteten på är att putsa betesmarken. Putsning är speciellt betydelsefullt på försommaren då betets tillväxt är som störst. Möjligheten att putsa naturbetesmarker med maskin är tyvärr ofta liten, vilket är en nackdel.
En genomtänkt betesplanering är en förutsättning vid ekologisk lammproduktion för att undvika att djuren släpps på infekterade beten. Framförallt unga djur och dåligt näringsförsörjda djur är parasitkänsliga och kan inte gå på infekterat bete.
Skillnaderna i grovfoder- och kraftfoderkonsumtion är stora för de olika uppfödningsmodellerna. Skillnaderna beror bl.a. på att stallperiodens längd och utfodringens intensitet varierar. Enligt KRAVs (1997c) regler ska djuren ha fri tillgång till grovfoder. Det gäller att vara noga och planera vilka djur som ska ha vilket grovfoder under vintern. Grövre grovfoder t.ex. ett sent skördat ängshö passar utmärkt till sintackor som inte ska producera något medan högdräktiga och digivande tackor samt växande lamm behöver ett fint näringsrikt grovfoder.
Idisslarnas foderintag styrs av hur snabbt de kan arbeta fodret genom våmmen. Ett foder med hög andel svårnedbrytbara fibrer tar lång tid att idissla och konsumtionen och näringsintaget blir lågt. Omvänt betyder det att ett foder med lågt fiberinnehåll passerar snabbare och konsumtionen och därmed näringsintaget ökar. Baljväxter och örter har ett lågt fiberinnehåll jämfört med gräs. Ett spätt gräs har ett lågt fiberinnehåll jämfört med ett grovt. Ett bete ska hållas kort och vallskördarna skall tas vid en tidig utvecklingstidpunkt för att grovfoderkonsumtionen ska bli hög. Beroende på fiberinnehållet i grovfodret kan fåren äta olika mycket av grovfodret i fri tillgång. I den ekologiska lammproduktionen har grovfoderkonsumtionen en avgörande betydelse för hur mycket kraftfoder som måste köpas in till gården.
På mjölkkosidan skattas det totala foderintaget genom att använda fibermåttet NDF (Neutral Detergent Fiber). Kons konsumtionsmaximum av NDP är ca 1,5 procent av le vande vikten (Gustafsson et al., 1996a,b). Fåret är en liten idisslare vars konsumtionsmaximum av NDF därför borde vara samma som för mjölkkor. Djurens konsumtionsmaximum av NDF dividerat med betets NDF-innehåll ger beteskonsumtionen. Enligt Pehrson (1992) uppgår fårens beteskonsumtion till 3,2-4,0 procent av kroppsvikten vilket ger ungefär samma beteskonsumtion som 1,5 procent NDF av djurets levande vikt. En hög siffra NDF står för en stor andel svårnedbrytbara fibrer. Nedan ges ett exempel på betydelsen av fiberinnehållet för konsumtionen. Gör en grovfoderanalys för att ta reda på närings- och fiberinnehåll i ditt grovfoder!
Tabell 1.
Behovet av kraftfoder till en 70 kgs digivande tacka vid olika grovfoderkvalitet. Tackans energibehov vid digivning är 35 MJ/dag.
| Vall hög kvalitet | Vall låg kvalitet | |
| Sammansättning | Eng rajgräs vitklöver |
Sent skördad gräsvall |
| Fiberinnehåll/kg ts | 371 gram NDF | 670 gram NDF |
| Tackans konsumtionsförmåga | 2,8 kg ts/dag | 1,6 kg ts/dag |
| Kraftfoderbehov/dag vid digivning | 0,3 kg | 1,5 kg |
| Kraftfoderslag | spannmål/betfor | färdigfoder |
Grovfoderkonsumtionen varier mycket inom en och samma uppfödningsmodell. De enklaste förklaringarna är, förutom grovfodrets fiberinnehåll, att tackornas storlek är olika och/eller att stallperiodens längd varierar. En annan aspekt är mängden spill. Fåren plockar ut blad och grova strån blir kvar.
Med ett näringsrikt och spätt grovfoder kan kraftfoderbehovet minimeras. I de olika uppfödningsmodellerna går det åt olika mycket kraftfoder beroende på intensiteten i uppfödningen och årstiden när produktionen sker. I enkätundersökningen föreföll det som att kravet på att maximalt 30 procent av foderintaget per dag får vara icke KRAV-godkänt är det som verkar mest begränsande i utfodringen. Genom ett bättre grovfoder med högre näringsinnehåll och lägre fiberandel minskar behovet av kraftfoder (tabell 1).
Tidig lamning medför en lång och intensiv utfodring på stall av högdräktiga och digivande tackor samt växande lamm. Gårdar med tidig lamning måste ha egen spannmålsodling för att klara kraftfoderbehovet. Välordnade lammkammare för lammens utfodring är nödvändiga. Det är emellertid svårt att styra eller kontrollera kraftfodergivan till lamm som går i en grupp. För att tackan ska producera mycket mjölk och skapa goda förutsättningar för lammen och deras tillväxt blir behovet och konsumtionen av kraftfoder stor. I enkätundersökningen gick det åt runt 135 kg kraftfoder per tacka och år. Här måste i de flesta fall hela den tillåtna andelen inköpt foder bestå av någon form av proteinfodermedel till tackorna och de snabbväxande lammen.
Vid lamning tidigt i mars är situationen i princip den samma som vid januari- eller februarilamning. Även här krävs egen spannmålsodling. Skillnaden är att en del av digivningsperioden och dess näringsintag sker ute på bete och därmed reduceras kraftfoderbehovet. Vid digivning under två månader (mars och april) med en daglig kraftfodergiva på 1-1,5 kg kraftfoder per tacka och dag plus en viss tillvänjning och utfodring av kraftfoder under högdräktigheten, så borde den totala kraftfoderåtgången vid tidig marslamning bli runt 100 kg per tacka.
Med lamning i april går det åt en hel del kraftfoder till tackorna innan och i samband med betessläpp. Ca 70-80 kg kraftfoder per tacka och år. Vid aprillamning sker en ännu kortare period av digivningen på stall, uppskattningsvis runt en månad.
Vid sen lamning på bete behövs inget kraftfoder alls till tackorna. Utfodringen under vinterhalvåret utgörs till största del av ren underhållsutfodring. Tackornas näringsbehov täcks gott och väl av fri tillgång till grovfoder. Uppfödningsmodellen ger emellertid ett stort antal vinterlamm och dessa behöver ofta kraftfoder från årsskiftet och fram till slakt för att växa färdigt. Till vinterlamm är ett spätt grovfoder (klöver/örtrikt ensilage) av hög kvalitet avgörande i den ekologiska produktionen. Ett bra grovfoder kompletteras med spannmål medan ett sämre grovfoder kräver större kraftfodergivor med någon form av proteintillskott. Analysera grovfodret för att kunna komplettera med rätt mängd och typ av kraftfoder!
Behovet och kraven på byggnader ser helt olika ut beroende på vid vilken tidpunkt man har valt att förlägga lamningen på. Fårhuset måste uppfylla djurskyddslagens krav och kontrollorganisationens regler. Enligt måttföreskrifterna för får och lamm (SJVFS, 1993) är utrymmeskraven för en vuxen tacka som väger 65 kg och uppåt 1,4 m2. Utrymmeskrav för lamm varierar med dess vikt och för lamm över 15 kg och upptill 30 kg är kravet 0,5 m2 per lamm. Ytan avser djur på djupströbädd och är absoluta minimikrav. Fåren ställer förhållandevis låga krav på byggnader jämfört med andra djurslag. I lammproduktionen är det lämpligt att i möjligaste mån utnyttja befintliga byggnader, och gamla oisolerade koladugårdar och liknande fungerar utmärkt så länge ventilation, luftvolym och ljus är tillfredsställande.
I uppfödningsmodellen med tidig lamning är behovet av bra och rymliga stallbyggnader stort. Januari- och februarifödda lamm föds upp på stall från födsel till slakt. Antalet djur på stall blir därför stort. För att produktionen av vårlamm ska fungera tillfredsställande bör det redan från början finnas en lammkammare till lammen med foder och vatten. I föreskrifterna rekommenderas en yta på 0,2 m2 per lamm i lammkammaren. Räknar man med en produktion på två lamm per tacka är en riktlinje i utrymmesbehov minst 3 m2 enligt föreskrifterna. Behovet av lamningsboxar blir också stort i uppfödningsmodellen när så många djur befinner sig på stall samtidigt.
Vid lamning i april behövs också väl fungerande stallbyggnader. Utrymmesbehovet är dock inte lika stort som i föregående uppfödningsmodell eftersom endast en kortare period av lammuppfödningen sker på stall. Lammen hinner inte bli så stora från födseln till tidpunkten för betessläpp. En riktlinje för aprillammande tacka med två lamm är minst 2 m2. Uppfödningsmodellen genererar emellertid ofta en hel del vinterlamm som måste hysas in under slutuppfödningen.
Uppfödningsmodellen med sen lamning på bete ställer låga krav på byggnader. Fåren kan då gå ute året om med tillgång till en enkel ligghall eller ett vindskydd. Minst 1,4 m2 per tacka rekommenderas i besättningar med sen lamning på bete. Uppfödningsmodellen ger lamm som behöver slutuppfödas på stall under vinterhalvåret. Vinterlammen måste gruppindelas könsvis men kan för övrigt hysas in i enkla oisolerade byggnader. Räkna med 1,5-2,0 m2 per lamm till vinterlammen.
Gårdarna med tidig lamning har störst halmförbrukning per tacka och år, ca 200 kg. I aprillammande besättningar är motsvarande siffra 125 kg per tacka och år. Halmförbrukningen är lägst i uppfödningsmodellen med lamning på bete, räkna med ca 40 kg per tacka och år.
Tabell 2.
Uppfödningsmodeller för ekologisk lammproduktion, baserat på enkätundersökning bland ekologiska producenter 1997.
| Vårlamm | Sommarlamm | Höstlamm | Vinterlamm | |
|
Viktig egenskap hos lammen: |
Sen fettansättning |
Hög tillväxt | Hög tillväxt | Bra kroppsform |
| Betäckningstoppar: | 15 aug, 15 sept | 5 okt | 5 nov | 15 dec, 30 dec |
| Lamningstidpunkt: | Jan-feb | Början av mars | April | Maj-juni |
| Avvänjning sker i: | April-juni | Juni |
Mitten/slutet juli |
Slutet av aug-sept |
| Lammen slaktas i: | April-juni | Juliaug | Septokt | Feb-maj |
| Grovfoderpreduktion: |
Självförsörjande på grovfoder |
Självförsörjande på grovfoder |
Självförsörjande på grovfoder |
Självförsörjande på grovfoder |
| Spannmålsproduktion: | Egen spannmålsodling |
Egen spannmålsodling |
Gärna egen spannmålsodling |
Ingen spannmålsodling |
| Bete: |
Begränsad tillgång |
Naturbeten samt vallåterväxt |
Mkt åkermarks- beten samt grönfodergrödor |
Mkt naturbeten samt vallåterväxt |
|
Tillskottsutfodring av lamm på bete: |
Behövs ej |
Behövs ev.då lamm går kvar till augusti |
Behövs ofta för att undvika vinterlamm |
Behövs sällan om lamm slutuppföds som vinterlamm |
|
Grovfoderkonsumtion kg ts per tacka och år: |
500 | 500 | 300 | 200 |
|
Hållande av vinterlamm grovfoderkonsumtion kg ts per lamm |
- | -- | - | 150-200 |
|
Hållande av vinterlamm kraftfoderkonsumtion kg ts per lamm |
- | - | - | 25-40 |
|
Kraftfoderkonsumtion kg per tacka och år: |
135 | 100 | 70-80 | 0 |
| Inköp av foder: | Koncentrat | Koncentrat | Ev. spannmål/koncentrat | Inget |
|
Grovfoderareal till 40 tackor (avkastning 4 ton ts/ha) |
5 ha | 5 ha | 3 ha | 2 ha |
| Utrymmesbehov: |
3m2 (tacka + 2 lamm) |
2,5m2 (tacka + 2 lamm) |
2m2 (tacka+21amm) |
1,4 m2 (tacka) |
|
Hållande av vinterlamm utrymmeskrav |
- | - | - |
1,0 m2 (1 vinterlamm) |
| Behov av lamningsboxar: | Ja | Ja | Ja | Nej |
|
Halmforbrukning kg per tacka och år: |
200 | 200 | 125 | 40 |
Följande Systembeskrivningar är hämtade från Andréasson (1997). Fyra gårdar som producerat ekologiska lamm med olika förutsättningar beskrivs ingående.
Sövdeljunga AB drivs av Tomas och Britt-Marie Henriksson sedan 1983. Gården är belägen utanför Sjöbo i Skåne. Britt-Marie är lantbrukare på heltid och sköter allt det praktiska på gården medan maken Tomas jobbar som konsult i produktionsekonomi. Gården omfattar 50 ha varav 20 arrenderas. Idag finns det 40 finullstackor och 22 dikor på gården. De första fåren skaffades 1983 och de hade enbart får fram till 1990. Britt-Marie tycker att det är bra att ha både får och kor när man producerar ekologiskt.
Gården producerar KRAV-godkänt nöt- och lammkött. Växtodlingen och djuren började läggas om 1995 och allt var KRAV-godkänt våren 1996. Britt-Marie säger att omställningen blev lite hastig. De fick köpa in en del dyrt KRAV-gödselmedel under omläggningen eftersom klöverandelen i vallarna var låg. Vallarna har sedan dess såtts in med klöverrika fröblandningar efterhand. KRAV-anslutningen har inte inneburit några större förändringar för driften men ekonomin har blivit bättre förklarar hon. - Det är roligare att rikta sig mot konsumenter som värnar om miljö och djuromsorg, berättar Britt-Marie. Idag verkar byggnader och foderarealen begränsande för produktionen. Det finns inte stallutrymme för fler får och lönsamheten i lammproduktionen är för dålig för att det ska gå att bygga nytt.
Sövdeljunga AB bedriver vårlammsproduktion. Tackorna börjar att lamma 5/1 och ska helst vara färdiglammade innan korna börjar kalva i mars. De flesta lamningarna sker i januari. Det är dock en del ungtackor som lammar lite senare. Vårlammsproduktion har bedrivits på gården sedan 1992. Tidigare hade de traditionell aprillamning men priset på lammkött är betydligt sämre på hösten vilket var ett tungt skäl till att börja med vårlammsproduktion. Britt-Marie tycker att gårdens förutsättningar passar bra för denna modell av lammköttsproduktion. De har insådda beten och därmed en begränsad betestillgång. - Det är bättre att satsa på att producera ett grovfoder av hög kvalitet än betesbaserad lammköttsproduktion i vår situation, säger hon.
Britt-Marie lämnar 5-8 lamm per vecka till slakt med början i slutet av april. Helst ska de sista lammen slaktas under maj men det händer att några blir kvar och får gå ut på bete tillsammans med tackorna. Beteslammen slaktas i juli/augusti.
Betäckning sker i augusti. Då delas tackorna in i två grupper som får gå i varsin betäckningsfålla om tre ha vardera. Baggarna har baggsele med stämpeldyna. Tackorna flushas inte. Britt-Marie tycker att det blir för mycket extrajobb att ta hand om alla fyrlingar och femlingar som föds. Eftersom finullstackorna får många lamm finns det ingen anledning att flusha tackorna, tycker Britt-Marie.
Britt-Marie tycker att produktionen fungerar bra idag. Hon har lärt sig efterhand vad det är som krävs för att lyckas. Hon menar att det finns inga färdiga mallar att följa, utan man måste hela tiden utgå från gårdens förutsättningar. Det enda problemet är fåglar som flyger in i stallet och badar i fårens vattenkoppar. De sprider smitta men är svåra att hålla ute eftersom stallet är helt öppet. Hon försöker att tvätta och rengöra vattenkopparna regelbundet. Förra året dog fyra lamm hastigt p.g.a. toxinbildande bakterier som hon tror att fåglarna dragit med sig.
Sövdeljunga AB har 40 stycken renrasiga finullstackor. Tackorna väger 85 kg och föder 2,7 lamm i genomsnitt. Antal uppfödda lamm per tacka är i genomsnitt 2,5. Lammen väger ca fyra kg vid födseln. Besättningen är ansluten till Fårkontrollen. Britt-Marie tycker att finull är en trevlig ras att jobba med. Djuren har bra modersegenskaper och är lätta att få dräktiga utanför säsong. Slakt vid rätt tidpunkt ger en bra slaktkropp säger hon vidare. Rekrytering sker enbart inom den egna besättningen. Vanlig utslagningsorsak är skelettfel, speciellt på enfödda tacklamm. Förmodligen växer de för fort och benen håller inte, utan viker sig. Britt-Marie rekryterar därför hellre tacklamm ur en stor kull. De växer långsammare och håller bättre. Tackorna slås senast ut vid åtta års ålder.
Varje år slaktas ca 75 lamm. Djuren vägs och slaktmognadsbedöms regelbundet. Det är vikten som avgör slakttidpunkt. Lammen väger 36-45 kg och är 12-16 veckor gamla då de skickas till slakt. Genomsnittlig slaktvikt är 18 kg. Det är viktigt att inte driva lammen för hårt, risken är då stor att de blir för feta. Enfödda lamm blir lätt feta och måste ofta slaktas redan vid tio veckors ålder.
Det som Britt-Marie tycker är svårt är avvägningen mellan en högre vikt och bättre klassning på kroppen, kontra risken att de blir för feta om de får gå kvar lite längre. I år har hon fått ovanligt många klassade O- (tabell 3). -Förmodligen beror det på att jag skickade dem för tidigt till slakt men jag ville inte riskera fettavdrag, säger Britt-Marie. Hon tror att det är bättre att skicka lammen lite senare nästa år och få högre klassning.
Tabell 3.
Slaktdata 1997 Sövdeljunga AB.
| Klass | U | R+ | R | R- | O+ | O | O- |
| Procent, % | 2 | 1 | 22 | 21 | 25 | 23 | 6 |
| Putsfett | 04 | 06 | 08 | 10 | 12 | 14 | 17 |
| Procent, % | 10 | 32 | 25 | 13 | 13 | 4 | 3 |
Gårdens jordar är mycket lätta och sandiga. - Jorden blir snabbt torr och det krävs möjlighet till bevattning på denna typ av jordar säger Britt-Marie. Av gårdens 50 ha åkermark är 20 ha arrendemark. Hela arealen brukas ekologiskt. Landskapet är mycket platt och all åkermark ligger nära och väl samlat runt gården.
Jordanalyser tas ungefär vart tredje år. Britt-Marie vill ha en uppfattning om hur pH-, fosfor- och kaliumläget är i marken. Hon vet att halterna av koppar och kobolt är låga på dessa jordar liksom kalium.
Kalium är alltid en brist och måste tillföras på ett KRAV-godkänt sätt. Detta har bl.a. skett genom att köpa aska från värmeverket i Ystad. Britt-Marie är lite orolig för att askan innehåller tungmetaller men det ska inte vara någon fara eftersom analyser tas. I år har de köpt Biokali. Det innehåller 20 procent kalium och en del mull och är på så sätt bättre än askan men är samtidigt betydligt dyrare.
När produktionen lades om till ekologiskt minskade skörden med ungefär 30 procent. Förmodligen berodde det på att tillförseln av kalium var för låg, tror Britt-Marie. - Men nu har vi lärt oss att avkastningen blir bra om vatten och kalium finns i tillräckliga mängder, säger hon. De rena slåttervallarna vattnas vid behov för att de säkert ska kunna få tre skördar grovfoder. Vattnet tas från en brunn eller en grävd damm.
På arrendemarken odlas slåttervall. Britt-Marie vill inte sätta upp dyrt stängsel på mark som arrenderas. Den övriga marken används både till bete och slåtter och så finns det några hektar energiskog och julgranar. Vallen sås in på våren i kom eller i en havre/artblandning. Britt-Marie säger att de har provat att så in vall i renbestånd på hösten, men den klarar sig dåligt om vintern blir hård. Det är viktigt med tidig sådd på våren så att grödan hinner komma upp innan sandstormarna börjar. De har haft en del problem med att utsäde blåser iväg eller att fältet täcks av sand. Årets insådd blev täckt av ditblåst sand. Detta resulterade i att grödan blev gles och luckig vilket ger stora ogräsproblem och måste därför förmodligen sås om nästa år. Målsättningen är att få en jämn och snabb etablering av vallen och ta många skördar. Gården är självförsörjande på kom. Ärtor och havre skördas i mitten av juli som rundbalar. Avkastningen ligger på tre ton kom och 5,5 ton ts grovfoder per ha.
I den rena slåttervallen ingår 40 procent engelskt rajgräs, 40 procent högväxande vitklöver och 20 procent ängssvingel eller rajsvingel. Blandningen ska vara produktiv och uthållig. Vallen skördas tre gånger. Första skörden tas i månadsskiftet maj-juni, andra skörden sex veckor senare och tredje skörden tas i mitten av september. Om det inte är lämpligt att ta sista skörden i mitten av september får vallen vila fram till sent i oktober. Allt tas som rundbalsensilage. Britt-Marie tycker att rundbalsensilage är praktiskt. Det ger lite spill och kan lagras på fält. En och annan rundbal går sorkarna på men det är inte något stort problem för Britt-Marie. Hon vill inte ha hö eftersom det är så väderberoende. I de nyaste vallarna har de provat en ny blandning av hundäxing, lusern och cikoria. Syftet är att därmed få en torktålig vall som ska ge hög avkastning även torra år. Slåttervallarna ligger 3-4 år.
Betesmarken består av 25 ha insådda beten uppdelat på fem lika stora fållor. Vid behov kan en eller flera fållor slås. En fålla skördas på försommaren som ensilage. Djuren hinner inte beta allt och det är viktigt att betet inte förväxer förklarar Britt-Marie. Betet ligger fem år och ingår i växtföljden. I betes vallen ingår: 40 procent engelskt rajgräs, 30 procent vitklöver, 20 procent raj- eller ängssvingel och 10 procent rödsvingel. Rödsvingeln är viktig för att skapa en mer tramptålig grässvål. Fåren tycker inte om rödsvingeln men korna äter den.
Alla får hålls i en grupp på betet. Djuren släpps ut på bete runt den 1/5 och stallas in i mitten av november. Britt-Marie slutar med kraftfodret direkt när djuren släpps ut på bete. Däremot brukar hon fodra med halm i en vecka för att torka upp magarna. Vid dålig betestillgång t.ex. vid torka tillskottsutfodras fåren med ensilage. Balen ställs ut direkt på betet med häckar av Siltbergs modell runtomkring. Britt-Marie menar att det är oerhört viktigt att tillskottsutfodra i betessvackor istället för att flytta runt djuren i panik. - Det är när djuren är dåligt näringsförsörjda som de är extra parasitkänsliga och då kan man inte låta dem gå tillbaka till ett infekterat bete, säger hon.
Britt-Marie är mycket noga med att hålla reda på var djuren har gått och betat och när. Fåren betar fållor där korna har varit från skiftet juni/juli året innan. Alternativt får korna först beta fram till juni/juli och sedan kommer fåren. Det går också att ta en skörd först och sedan släppa på fåren. Britt-Marie är då noga med till vilket djurslag som ensilaget fodras. Det får inte användas till det djurslaget som gick där senast och betade. Britt-Marie ser det som en stor fördel att hon kan använda korna i fårens betesrotation. Beläggningsgraden är i stort sett densamma under hela säsongen dvs. fem tackor per ha. Fårens bete kan behöva putsas. De äter ogärna rödsvingel och axgånget gräs. Putsningen sker under försommaren eller så låter Britt-Marie korna ta fårens rator.
Djuren får vatten i en balja med flottör.
Betesmarken ligger nära gården vilket är en stor fördel tycker Britt-Marie. Hon tycker det är bra att hon lätt kan se djuren ifall något är fel. Det har hänt att hon t.ex. måste hjälpa tackor som har hamnat på rygg. Annars ser hon till dem 1-2 gånger per dag i samband med att hon kontrollerar vattnet. Djuren får vatten i en balja med flottör (se bild på föregående sida). Vattnet kommer från bostadshusets brunn. Slangarna ligger ovan jord längs stängslet. På så sätt går det att plöja utan att behöva flytta på slangarna. De äldsta stängslen är från 1983. De består av gammalt fårnät som de har kompletterat med en eltråd. Elen är på 220 W och kommer från huset. De har på senare tid satsat alltmer på permanenta elstängsel med trästolpar och sex trådar. Britt-Marie vill ha ett billigt och flexibelt stängsel som hon kan använda till lamm, får och kor.
Djuren har tillgång till ett soltak. Det finns inga träd eller annat som kan erbjuda dem skugga. Eventuellt ska en del av energiskogen få växa upp lite högre för att ge skugga. Soltaket är mycket enkelt med plåttak och fårnät på sidorna. Taket är 6x12 m2. Britt-Marie tycker att det är bra att det går att tillfälligt samla och stänga in djuren där.
Djuren får SP Saltsten och Effekt Normal mineralfoder (båda från Lantmännen) i en mineralkrubba med tak. Krubban är lagom bred för att det ska gå att trycka ner tomma glassburkar som mineralerna fodras i. Britt-Marie tycker att det blir enklare att tömma och rengöra mineralkrubban på det här sättet. Mineralerna hålls också skyddade från regn.
Fåren konsumerar runt 20 ton ts grovfoder per år. Gården är helt självförsörjande på grovfoder. Britt-Marie räknar med att det går åt runt 5,5 ton kraftfoder till fåren. Av detta köps 2,5 ton in i form av pelleterad Betfor och Karat 135. Dessa fodermedel är inte KRAV-godkända men gården klarar kravet på att 90 procent av fodret ska vara KRAV-godkänt. Från 1/10 1997 höjs gränsen till 95 procent av foderintaget. Britt-Marie ser inte det som något problem, hon tror att det snart kommer att finnas ett KRAV-godkänt koncentrat att köpa på marknaden. Gården gör sin egen kraftfoderblandning av kom, Betfor och Karat 135. Varje komponent som ingår i kraftfoderblandningen är analyserad men inte den slutliga blandningen eftersom Britt-Marie väger och blandar vid varje utfodringstillfälle. Hon får på så sätt en mer likartad blandning som inte skiktar sig. Komet legolagras och torkas hos lantmännen. De tar hem tre ton i taget och lagrar i silo. Komet skruvas in i en kross som plattar till sädeskornen lätt. Britt-Marie vill inte ha spannmålen alltför sönderdelad för då tycker fåren sämre om den. Betfor och Karat 135 tas hem i bulk och lagras i hemsnickrade behållare.
Grovfoder och kraftfoder tilldelas i hemmatillverkade foderhäckar.
Fåren har fri tillgång till grovfoder i form av ensilage och gårdens egen halm. Britt-Marie upplever detta som lugnt och bra för djuren. Grovfodret analyseras från varje skörd och fält. Balarna hålls sedan isär för att Britt-Marie ska kunna använda det bästa fodret till tackorna och lammen. Hon menar att grovfodrets kvalitet är helt avgörande för produktionen. Hon vill ha ett grovfoder som håller 12 MJ och runt 75 g AAT per kg ts. Britt-Marie säger att de försöker skörda så tidigt som möjligt för att få en bra kvalitet på grovfodret.
Fåren går ute på bete fram till mitten av november. Om det behövs tillskottsutfodras de med ensilage. Vid inställningen får tackorna fri tillgång till ensilage. Britt-Marie uppskattar att tackorna då konsumerar ungefär 1,3 kg ts ensilage per tacka och dag. Hon börjar högdräktighetsutfodra tackorna i december (tabell 4). Men Britt-Marie vill inte fodra dem för hårt innan lamning eftersom hon tycker att det ger ett dåligt mjölknedsläpp och sämre värkar på tackorna. Hon ökar istället kraftfodergivan snabbt efter lamning.
Britt-Marie delar in djuren i 2-6 grupper för att utfodringen ska bli så rätt som möjligt för varje individ. Indelningen görs efter tackornas ålder och antalet lamm. Hon är också noga med att en tacka som har lammat, efter perioden i lamningsboxen ska hamna i en grupp med lammade tackor, dvs. hon vill inte blanda lammade och olammade tackor. Fårstallet delas av med hjälp av höhäckar och grindar. Britt-Marie utfodrar djuren två gånger per dag, vid niotiden på morgonen och klockan fem på kvällen. Det finns redskap för att hantera och rulla upp rundbalarna. Allt ensilage vägs och körs sedan ut med skottkärra och fodras i hemmatillverkade foderhäckar. Kraftfodret ges i tråg längs höhäckarnas sidor.
Djuren har fri tillgång till saltsten och mineralen Britt-Marie ger extra selen till tackorna innan lamning. Lammen får selen i samband med märkningen. Djuren får vatten genom tre eluppvärmda vattenkoppar. Det är maximalt 15 tackor per vattenkopp.
Tabell 4.
Foderstater till högdräktiga/digivande tackor i vårlammsproduktion.
| Ensilage 1* | Korn | Betfor | Karat 135 | |
| December, 2 v före lamn. | 1,3 kg ts | 0,3 kg | 0,2 kg | 0 kg |
| Foderkostnad per tacka och dag: 2,85 kr. | ||||
| Ensilage 2* | Korn | Betfor | Karat 135 | |
| Digivning, 3-4 lamm. | 2,1 kg ts | 0,7 kg | 0,2 kg | 0,5 kg |
| Foderkostnad per tacka och dag: 4,95 kr. | ||||
Analysresultat ensilage 1, per kg ts: 12 MJ, 72,5 g AAT, 57 g PBV, 14 g Ca och 3,3 g P och 33,1 % i tshalt. Analysresultat ensilage 2, per kg ts: 12 MJ, 73 g AAT, 65 g PBV, 11,2 g Ca och 3,9 g P och 46,3 % i tshalt.
Britt-Marie föder upp de flesta lammen på stall. Lammen ska växa runt 400 gram per dag. Hon förklarar att det är viktigt att det finns en lammkammare där lammen kan gå in och äta. Lammen har fri tillgång till ensilage av bra kvalitet i lammkammaren. Britt-Marie uppskattar att lammen äter 0,5 kg ts ensilage per lamm och dag efter en månad. Lammen utfodras inte alls med kraftfoder. Hon tycker inte att det behövs och risken är stor att de blir för feta. De större lammen äter en del kraftfoder hos tackorna men annars får de ingenting.
Britt-Marie brukar ha en del flasklamm. Om det är enstaka lamm så ger hon dem med flaska men om det blir många som ska ha så får de mjölk i en lammbar. Hon ger dem varm Kalvolact i upp till sex veckor och ungefär en liter per lamm och dag delat på två givor. - Lammbaren är bra säger Britt-Marie, men tyvärr lär sig en del lamm som inte behöver någon extra mjölk att dricka där också 2.
Fåren finns i två stycken oisolerade byggnader från 1900-talets början. Stalldörrarna står helt öppna dygnet om. Djuren går på djupströbädd. Britt-Marie ströar mycket och räknar med att det går åt ett kg per tacka och dag. Under stallperioden går det åt 8,4 ton halm som köps in av en granne. Halmen är konventionellt producerad. Gårdens egna KRAV-godkända halm är för bra och för dyr att använda som ströhalm. Britt-Marie menar att halmen som köps in för med sig en icke obetydande del näring till gårdens kretslopp.
Tackorna stängs in i lamningsboxar med hjälp av grindar. Tackan stannar två dagar per lamm i boxen. Britt-Marie säger att finullstackorna är goda mödrar men eftersom de får så många lamm kan de ha svårt att hålla reda på dem i början. Om tackan får vara ifred de första dagarna minskar risken att tackan ska stöta bort lamm.
Varje stall har två rastgårdar. Tackorna går ute hela vintern i den rastgård som lammen använde sig av samma vår. Tackorna stängs in i samband med lamningen. Efter ca fyra veckor får tackor och lamm gå ut i den rastgård som har stått tom och vilat sedan förra våren. Britt-Marie gör så här för att undvika coccidie problem på lammen.
Djuren får foder och tillsyn morgon och kväll. Britt-Marie räknar med att det tar en halvtimme per tillfälle under lågsäsong och uppemot två timmar vid lamning. Hon försöker att övervaka alla lamningar. Ibland behöver fellägen eller svaga lamm tas om hand, men för det mesta går allting bra.
Fåren klipps två gånger per år. Ullen som de får vid novemberklippningen säljs till Toarps Säteri AB. De betalar runt tio kr per kg för ullen. Tyvärr medför markerna som fåren hålls på att det blir sand i ullen vilket ger prisavdrag. Aprilklippningens ull är av så dålig kvalitet att den slängs.
Besättningen är ansluten till fårhälsovården. Djuren är Maedi-Visnafria sedan två år tillbaka. Det ger en bättre immunologisk status och friskare djur tror Britt-Marie. Hälsoläget i besättningen är gott. Alla tackor är gasbrandsvaccinerade, trots detta drabbades ett tacklamm av gasbrand i år och dog.
Henrikssons tycker att det är bra att KRAV har lång karenstid på antibiotika, men sjuka djur måste givetvis behandlas. Det får inte bli så att man drar sig för att ge djuren behandling. Men det viktigaste är att jobba förebyggande och undvika ohälsa. Britt-Marie ströar mycket för att hålla torrt och rent i ströbädden. Djupströbädden gödslas ut efter betessläpp. Hela stallet spolas rent med högtryckstvätt och väggarna vitkalkas i samband med utgödslingen.
Träckprov tas på tackorna innan betessläpp. Det har inte runnits något behov av att avmaska de senaste åren. Britt-Marie tycker att det är bra om man slipper avmaska, -den kostar pengar och kräver mycket arbete.
Sövdeljunga AB har på senare tid ökat antalet kor vilket har gett stordriftsfördelar som även fåren har kunnat dra nytta av. Britt-Marie säger att ekonomin därmed har blivit bättre och att efterfrågan på KRAV-lamm är stor på våren. Hon får fem kr över slaktnotering för sina KRAV-godkända lamm. Avgiften till KRAV är för hela gården 5 000 kr per år varav fåren svarar för ungefär 1 500 kr. Företaget erhåller extensifieringsbidrag och stöd för ekologisk odling.
Sövdeljunga AB har få egna maskiner. De köper maskintjänster från en maskinstation som ligger i närheten. De är duktiga och har bra maskiner. - Det blir billigare än att ha alla maskiner själv, säger Britt-Marie. Hon tycker att det är bättre att koncentrera sig på djuren och bli duktig på det.
Svårigheten med KRAV-produktion är att man inte är lika handlingsfri, berättar Britt-Marie.
- Om grovfodret blir uselt kan vi inte kompensera det med ökade kraftfodergivor. Vi känner att vi är mera förvisade till årets skörd och det är oerhört viktigt att den blir bra!, förklarar hon. De försöker att vattna vid behov och att analysera grovfodret så att de vet vad de har.
Britt-Marie tänker fortsätta med lantbruk så länge som hon rinner det roligt. Hon är nöjd med produktionen som den är idag och djurantalet kommer att förbli oförändrat framöver. Hon har nyligen gått med i Hushållningssällskapets rådgivning. - Det är bra att kunna bolla idéer och diskutera med någon, berättar hon.
Nyckelkomponenterna för att lyckas med ekologisk vårlammsproduktion är enligt Britt-Marie:
Kvamåkern AB drivs av Lena Karlsson och Peter Einarsson. Gården köptes 1990 och ligger i Björkeryd, tio km från Tingsryd i Småland. Peter jobbar med konsultverksamhet och gör bl.a. utredningar åt Sida och Jordbruksdepartementet. Lena är redaktör på tidningen Ekologiskt lantbruk. Lena uppskattar att de jobbar ungefär halvtid på gården. Tidigare arrenderade familjen en gård i Sörmland där de odlade grönsaker och hade får. Efter några år ville familjen utöka grönsaksodlingen och fann gården i Björkeryd lämplig. Lena tyckte att klimatet var bra som medgav frilandsodling och jorden verkade vara passande för grönsaksodling. På gården fanns det dessutom en damm som kunde användas vid bevattning.
Kvarnåkern AB producerar KRAV-godkänt lammkött och KRAV-godkända grönsaker. De producerar även ägg, men de är inte KRAV-godkända. Företaget säljer också en del livdjur. Gården är på 25 ha varav 15 arrenderas. Marken som arrenderas består till stor del av gamla ängs- och slåttermarker som betas. Företaget har idag 30 tackor och några höns. Tidigare hade de även tjurkalvar. Fåren fick då beta där tjurkalvarna hade gått året innan. De brukade köpa in åtta mjölkraskalvar åt gången som de sedan födde upp till slakt. Nu tycker Lena att det har blivit för administrativt jobbigt i och med EU, och de sista tjurarna slaktades därför i höstas.
Växtodlingen och djuren anmäldes till KRAV 1990 och hela produktionen var godkänd 1992. Lena och Peter vill vara ekologiska producenter eftersom arbetet då känns roligare och trivsammare. De vill bidra till att ett långsiktigt hållbart jordbruk bedrivs och att kretslopp upprättas på lokal, regional och global nivå. Idag verkar foderarealen begränsande för produktionen. Lena och Peter väntar på att fler åkermarksarrenden ska bli lediga. När de får tillgång till mer åkermark så vill de öka djurantalet.
Kvarnåkern AB bedrev framtill 1992-1993 vårlammsproduktion. Vårlammsproduktionen fungerade bra under övergångsperioden eftersom KRAV då tillåter 30 procent konventionellt foder. När övergångsperioden var slut klarade de ej gränsen på att endast tio procent av fodret får vara konventionellt och gick därför över till marslamning.
Baggen släpps in till tackorna runt den första oktober. Tackorna flushas ej, Lena tycker att finullstackorna får tillräckligt många lamm ändå. Tackorna får "vila", dvs gå utan lamm, i 2-3 månader innan betäckning. De har gott om bete och är i god kondition när baggen släpps. Lammen avvänjs vid mönstringen och är då 2 1/2-3 1/2 månader gamla. Lammen skickas till slakt i slutet av juli och fram till sista veckan av augusti.
Lena har valt denna uppfödningsmodell p.g.a. bristen på KRAV-godkänt kraftfoder. Hon vill hellre producera vårlamm eftersom det är bättre pris och efterfrågan på lammkött den tiden på året, men måste då lösa kraftfoderproblematiken. Lena förklarar att de har begränsade möjligheter att köpa in spannmål eller kraftfoder i stora partier och då blir kilopriset väldigt högt för dem. Lena har valt marslamning framför aprillamning eftersom marslammen blir slaktmogna tidigare. Risken med aprillamning är att man inte hinner få storlek på lammen till augusti, och sedan blir betalningen sämre och risken att få problem med parasiter är större, menar Lena.
Lena tycker att det mesta i produktionen fungerar bra idag. I år blev lamningarna lite senare än normalt och det ser Lena som en nackdel. Risken är att lammen inte blir slaktmogna i tid. Ett annat problem i produktionen är att Lena måste hjälpa många tackor vid lamning. Hon tror att det beror på att den senaste texelbaggen hade så stort huvud.
Kvarnåkern AB har 30 stycken tackor. Tackorna väger 60-65 kg och antal födda lamm per tacka är 2,3-2,4 lamm i genomsnitt. I år var antal födda lamm per tacka 1,9 eftersom besättningen bestod till en tredjedel av ungtackor. Lammen väger 3,5-4 kg vid födseln och det tycker Lena är lagom, då går lamningarna oftast bra.
Besättningen består idag av renrasiga finullstackor och finullskorsningar. Korsningstackorna är finull/mjölkras eller finull/texel. Lena vill ha finullstackor eftersom de har bra fruktsamhet och goda modersegenskaper. Texelbagge har använts för att förbättra köttproduktionen och klassningen. Under en period användes en mjölkrasbagge för att Lena ville få tackor med hög mjölkproduktion. Dessa tackor vill Lena betäcka med texel och avkomman blir en ren slaktprodukt som hon hoppas ska klassa sig bra vid slakt.
Normalt är rekryteringen 10-20 procent, men i år blir den 30 procent. Mjölkrasbaggen har gett tacklammsavkommor som ska läggas på. Lena väljer ut livdjur som har goda modersegenskaper, mjölkar mycket och som är lugna. Lena vill inte ha djur som är skygga eller stressiga, det ger så mycket extra arbete och ledsamheter menar hon. Tackorna slås ut vid sju års ålder. När de har blivit så pass gamla anser Lena att problem med skelett och tänder börjar liksom att risken för dräktighetsförlamning ökar. Den absolut vanligaste utslagningsorsaken är ålder. Andra utslagningsorsaker är dåliga modersegenskaper, stressbenägenhet och juverinflammationer. Besättningen är ansluten till fårkontrollen. Lena ska gå över till diskettrapportering för att sänka kostnaden.
Varje år slaktas ungefär 40 lamm. Djuren slaktmognadsbedöms och vägs regelbundet efter första mönstringen. Efter avvänjningen går slaktlammen på vallbete nära gården för att de lätt ska kunna vägas. Bagglammen väger 45-50 kg när de går till slakt och tacklammen väger ungefär fem kg mindre. Djuren är 4-5 1/2 månad gamla när de slaktas. Bagglammen efter mjölkrasbaggen är en biprodukt i rekryteringen. Lena har låtit dem gå kvar över vintern och de fick beta 3-4 veckor nu i vår innan de skickades till slakt. De klassades fortfarande som lamm och gav ett bra pris vid denna tid på säsongen. De flesta blev O+ och fettgrupp 04. Övriga slaktlamm i produktionen klassas i genomsnitt som R eller R-(tabell 5) och fettgrupp 04-06.
Tabell 5.
Slaktdataredovisning 1996 Kvarnåkern AB.
| Bagglamm | Tacklamm | |
| Slaktvikt | 19,1 kg | 18,6 kg |
| Klass | R- | R |
| Putsfett | 04-06 | 06 |
Vikten och kroppsformen avgör slakttidpunkt. Djuren slaktas av KLS Kalmar och säljs via ekokött. Lena förklarar att fram till förra året rådde det brist på KRAV-kött och det var inga problem att få det sålt. -Nu (1997) är situationen en annan och det gäller att vara ute i god tid och föranmäla sina djur och bevaka sin köplats för att få köttet sålt via ekokött, berättar hon.
Jordarten är morän med inslag av mo. Lena förklarar att denna typen av jordar torkar upp sakta och de har därför satsat mycket på att dika ut markerna. Hela arealen odlas ekologiskt. Gårdens totala areal uppgår till 25 ha varav 5,5 ha är vall. Runt tre ha vall finns hemma på gården och resten finns i grannbyar. Några skiften används för grönsaksodling. I år odlas grönsaker på 1,5 ha.
I växtföljden (tabell 6) ingår både vall och grönsaker. Vallen anläggs i en havre/ärtblandning som ensileras. Familjen lejer en granne som rundbalar skörden. Trots att havre/artblandning skördad i axgång ger spannmålsbidrag, berättar Lena att de har valt att skörda tidigare och avstå från bidraget. Hon säger att det blir mindre spill vid utfodringen på detta viset, samt att de även hinner ta en andra skörd.
Tabell 6.
Kvarnåkern ABs växtföljd.
| År | Gröda |
| 1 | Vallinsådd med havre och ärtor |
| 2 | Vall |
| 3 | Vall |
| 4 | Majs, selleri, kål |
| 5 | Gul lök, shalottenlök, vitlök |
| 6 |
Potatis och andra rotfrukter t.ex. morötter |
Innan vallen anläggs på våren fräser de ner gödsel. De plöjer så lite som möjligt, deras strategi är att försöka hålla kvar mullämnena i toppskiktet. Bearbetningsdjupet brukar bli ca tio cm. Sådden sker i maj och därefter vältas såbädden. Ogräs upplevs ej vara något problem i produktionen eftersom de bedriver öppenjordsodling i tre år och rensar mycket bland grönsakerna. Lena berättar att då hinner skräppor och tistlar inte bli något bekymmer. Andra sätt som de använder för att undgå ogräsen är att utnyttja fördröjd sådd, ogräsharva flera gånger innan sådd och att välja gröda efter skifte. Om Lena och Peter vet att ett skifte ger mycket ogräs så undviker de att odla vissa grödor där.
Grunden i slåttervallsblandningen består av tre kg högväxande vitklöver, Sandra och Milkanova, och 17 kg timotej, Motim. Tidigare använde de timotej av sorten Kämpe. Lena berättar att Motim mognar ungefär en vecka senare än Kämpe och blir då skördemogen samtidigt som klövern. Lena berättar vidare att de även använder pimpinell, cikoria och kummin i vallen. De brukar då byta ut 1-2 kg timotej mot något av ovanstående. Tidigare har de även provat käringtand, men den verkade inte klara sig så bra i konkurrensen med vitklöver förklarar Lena. Pimpinell ingår i vallblandningen för smaklighetens skull. Lena menar att den är för smaklig och att fåren äter den för gärna. Tydligen betar de ner den för hårt vilket gör att den får svårt att klara sig över vintern. Även cikorian beskriver Lena som en mycket smaklig växt som har en hög tillväxt under högsommaren. Den har en djup pålrot som gör den torktålig och verkar strukturförbättrande i marken. Kummin har de valt att ha med för dess dietiska egenskaper. Lena intresserar sig för smakligheten och de dietiska egenskaperna som verkar finnas hos dessa örter. Lena förklarar att örterna innehåller kondenserade tanniner som binder sig till proteinet i växten. Endast 30-40 procent av proteinet löses upp i våmmen och resten absorberas direkt i tunntarmen. Hon menar att denna typ av svårlösligt protein stärker djurens förmåga att stå emot skador från inälvsparasiter.
Vallen ligger i 3-4 år, beroende på hur vitklövern utvecklas. Avkastningen är runt 5 000 kg torrsubstans per ha. Första skörden tas som hö runt 10 juni. Familjen har egna maskiner för höskörd och kör in det löst med självlastarvagn. Andra skörden, i slutet av juli, utnyttjas till bete och ensilage. Tredje skörden i augusti-september blir mest bete, men ibland tar de även lite ensilage om lammen har gått tidigt till slakt.
Lena vill skörda så mycket som möjligt av första skörden som hö. Hon tycker att hö är lätt att utfodra med och det ger en torrare ströbädd och därmed en bättre hygien. De har nyligen investerat i en hötork som klarar runt tio ton. Ensilage tar de eftersom de upplever det som svårare att skörda hö i juli p.g.a. att daggen börjar ligga längre. Vall som ska brytas betas mycket hårt på hösten. Det underlättar för dem när de ska fräsa upp vallen på våren eftersom det finns mindre organiskt material kvar. En hård avbetning ger också en snabbare upptorkning av marken.
Ströbädden mockas ut under sommaren och läggs i limpa. Stallgödseln och urin från bostadshusets urinseparering sprids på våren. Gödseln används vid vallanläggning och givan är 30 ton per ha. Grönsaker och etablerade vallar får ingen gödsel. Lena förklarar att urin vågar de inte sprida på grönsaksjordarna p.g.a. konsumenternas inställning. Grönsakerna är näringsförsörjda första året. Andra och tredje året sprider de vid behov Binadan 6-3-12 i växande gröda på försommaren. Normalt lägger de 300-500 kg på de 1,5-2 ha som används för grönsaksodling.
Lena och Peter tar emot grannarnas överskottshalm och dåligt skördad halm som normalt skulle brännas eller köras till skogen. Halmen läggs i limpa och multnar innan den sprids. Lena berättar att detta är en kaliumimport som kompenserar för det kalium som förs bort med grönsakerna. De brukar inte ta j ordanalyser men Lena tycker att grönsakerna har gått bra hittills.
- Vid eventuella brister är våra möjligheter att köpa in växtnäring ändå begränsade, säger hon. För att undvika skördebortfall vid övergång till ekologisk produktion är det av största betydelse att inslaget av klöver i vallarna är stort, tipsar Lena. Hon berättar vidare att KRAV-godkänd produktion av grönsaker ger en minskad avkastning jämfört med konventionell odling. Grönsakernas avkastning varierar dessutom över åren. Det händer alltid något med grönsakerna menar Lena, t.ex. bladmögel, kålloppor etc. Lena betonar att när man producerar ekologiskt är det viktigt att ha många olika grödor för att sprida ut riskerna som års variationen för med sig.
Grannarnas överskottshalm tas emot och läggs i limpa. Detta ger tillbaka kalium till marken.
Betesmarken består av 18 ha gamla ängs- och slåttermarker som är mycket produktiva. Betesarealen är för stor för nuvarande djurantal vilket leder till att de har problem med att beta av hela arealen idag. På betesmarken finns det träd och åkerholmar som ger djuren skydd. Betet på de gamla ängs- och slåttermarkerna är permanent och ingår inte i växtföljden. På denna betesmark växer låg växande vitklöver, olika gräs, ängssyror och en del buskar. Ogräs som förekommer är bl.a. nässlor.
Fåren släpps ut på bete 1/5 och stallas in 1/11 med vissa avvikelser beroende på väderleken. Djuren övergångsutfodras i 7-10 dagar vid betesutsläpp. Tackorna får 2/3 av kraftfodergivan och tillgång till hö. Lena och Peter kör ut 700 liters dunkar med vatten till betena som tappas upp i baljor. På en del fastigheter finns det möjlighet att använda brunn och slang.
Lammen får inget kraftfoder på betet. Innan midsommar tycker Lena att naturbetena håller en hög kvalitet som tillsammans med tackans mjölk är tillräckligt för lammen. Efter avvänjning går lammen på vitklöverrika vallbeten. Lamm som av någon anledning inte kommer med i sista slaktlämningen får två hg spannmålbetforblandning per djur och dag för att de ska kunna utnyttja höstbetet bättre. Betesarealen är väl tilltagen och en situation av betesbrist ska ej behöva inträffa. Djuren får fri tillgång till Viromin slickbaljor på betet.
Tackor och lamm går tillsammans på 18 ha betesmark fram till mönstring. Vid mönstringen avvänjs alla slaktlamm. Lammen flyttas över till två ha vallåterväxt medan tackorna, rekryteringsdjur och pellar får gå kvar på "naturbetet", dvs. den gamla ängs- och slåttermarken. Ungefär 40 slaktlamm går hemma kring gården och skickas till slakt i tre omgångar. Beläggningsgraden sjunker således. Rekryteringsdjur och pellar flyttas över till vallåterväxt i takt med att slaktlammen försvinner.
Tidigare växelbetade fåren och tjurarna. De skiften som betades av tjurarna ett år hölls fria från fåren, som fick beta där året efter. I år funderar Lena på att försöka låna in några hästar på sensommaren. Hästarna gnager ner betet bra och tar även fårens rator. Lena har gärna många djurslag i betesplaneringen för att minska behovet av putsning och inte minst för parasiternas skull. Andra insatser som Lena gör för att begränsa parasittrycket är att flytta djuren efter regn som faller efter en torr period. Lena är medveten om att då är risken stor att parasiter kläcks. Hon är också noga med att lammen får beta slåttervallens återväxt som hon betraktar som ett rent bete. Djuren går då på slåttervall som enbart slogs året innan. Betet putsas en gång på försommaren. All betesmark går ej att putsa p.g.a. sten och dyl. Lena anser att putsning är viktigt för att få en fräsch återväxt och för att bli av med nässlor och liknande.
En tredjedel av betesarealen finns hemma på gården, resten ligger utspritt i byarna omkring. Lena tycker att det är bäst om alla djuren hålls på ett ställe men idag finns djuren utspridda på flera betesmarker. Lena förklarar att detta ger dem en massa merarbete beträffande tillsyn och vattenförsörjning. -Vissa markägare är hyggliga och ser till djuren åt oss, säger Lena. Många är glada över att de får markerna avbetade av våra djur, berättar hon vidare. Tillsyn sker normalt en gång per dag i samband med att vattnet kontrolleras.
Djuren flyttas mellan betena med hjälp av familjens två vallhundar. Lena tycker att vallhundarna besparar dem mycket tid och arbete vid vägning och slaktinsamling av djur. Ska djuren flyttas långt så transporteras fåren i släpvagn efter bilen.
En tacka i Kvarnåkern AB s besättning konsumerar i genomsnitt 500 kg ts grovfoder per år. Gården är i princip självförsörjande på grovfoder. Förra året köptes två ton ensilage in. Lena räknar med att det går åt runt 15 ton ts grovfoder till fåren och 2,5 ton kraftfoder per år.
Vintern 1996 köpte Lena och Peter två ton avrens-pellets från Saltå Kvarn i Jama. Lena förklarar att avrenspeletts är kvarnrester av ärtor och spannmål som är värmebehandlade tillsammans med melass. Avrenset är KRAV-godkänt och kostar två kr per kg. De brukar också köpa runt 500 kg Betfor. Lena blandar avrens-pellets med Betfor för att öka smakligheten. Hon är inte helt nöjd med blandningen utan tycker att fjolårets kraftfoderblandning var bättre. Den bestod av Elit och ekologisk spannmålsblandning som var lätt krossad. I blandningen ingick vete, kom och havre i lika stora andelar.
Djuren har fri tillgång till ensilage och hö. Under lamningen vill Lena helst enbart fodra med hö. Hö ger en torrare ströbädd och därmed en bättre hygien menar hon. Grovfodret 1996 analyserades ej eftersom det skördades i flera omgångar och kvaliteten var ojämn. Lena tycker att det är oerhört viktigt med ett grovfoder av bra kvalitet. - Ett bra grovfoder gör att vi kan dra ner på kraftfodret och därmed spara pengar. -Djuren mår också bättre av att äta mycket grovfoder, säger Lena. Hon vill ha ett tidigt slaget, energirikt och smakligt foder som djuren äter mycket av.
Tackorna betäcks i början av oktober. Om tackorna går på naturbete vid betäckning får de lite Betfor och om de betar klövervall ger Lena dem lite hö för att torka upp magarna. Tackorna ska vara i gott hull vid betäckning men flushas ej. Djuren stallas in runt första november. Vid inställningen får tackorna hö och ensilage. Lena räknar med att tackorna konsumerar runt tre kg ts per tacka och dag under denna period. Hon börjar att högdräktighetsutfodra i mitten av januari (tabell 7). Två veckor efter lamning får tackorna maximal kraftfodergiva, 1,2-1,3 kg avrens-pellets och 0,1-0,4 kg Betfor. Tackor som äter dåligt får mer Betfor. Vid betesutsläpp följer 2/3 av kraftfodergivan med ut på betet i ca tio dagar. Tackorna får då enbart avrens-pellets.
Lena ger tackorna en hel del havrehalm på hösten. Fri tillgång på bra grovfoder kan ge för feta djur med lamningssvårigheter, menar hon. -Havrehalmen ger dem något att pilla med samtidigt som vi sparar det fina grovfodret till lamningen, berättar hon.
Tabell 7.
Foderstater till högdräktiga/digivande tackor med marslamning.
| Hö | Ensilage | Kraftfoder | |
| 8-4 v före lamning | Fri tillgång | Fri tillgång | 0,2 kg |
|
4 v före lamninglamning Digivning, tre lamm |
Fri tillgång | Fri tillgång | 0,4 kg |
| Mars-första maj | Fri tillgång | 0 kg | 1,3-1, kg |
Det finns ingen lammkammare i stallet för att utfodra kraftfoder till lammen separat. Lena säger att hon gärna hade velat ha en lammkammare men stallet är för trångt för detta. Lammen får trängas och äta kraftfoder tillsammans med tackorna. Lena lägger dock inte på något extra för lammens konsumtion.
Lena brukar ha en del flasklamm. Hon ger dem varm lammnäring i flaska de första dygnen och därefter får de kall lammnäring i lammbar under 8-10 veckor. Lena gör en grupp av flasklammen dvs. de går inte kvar hos tackan och blir därför inte KRAV-godkända. Avvänjningen sker abrupt, gärna i samband med betesutsläpp.
Mineralfoder ges dagligen (Viromin) i kraftfoderblandningen. - Nackdelen är att mycket av mineralerna faller till botten i rännan och blir liggande där, säger Lena. Djuren har tillgång till kopparfria saltstenar. Det finns två saltstenar som sitter på stall väggen. Lena berättar att området är selenfattigt och därför måste de ge tackorna extra tillskott av selen innan lamning.
Lena utfodrar två gånger per dag. Hon börjar med att ge djuren grovfoder och går sedan och gör andra sysslor t.ex. bär fram vatten eller märker lamm. Därefter får tackorna kraftfoder. Lena gör så här för att tackorna ska äta en del grovfoder innan de får kraftfodret. Kraftfodret ges i hemmasnickrade trärännor som placeras mitt på ströbädden. Det finns plats för sex tackor på var sida. Lena är inte nöjd med kraftfoderutfodringen eftersom lammen går i trärännorna och gödslar. Grovfodret ges på hemmasnickrade foderbord som Lena kan gå upp på. Ensilaget och höet läggs i högar på foderbordet. Ibland utfodras ensilagebalar hela bakom grindar. Det finns möjlighet att köra fram med ensilagebalarna till foderbordet.
Vatten ges i balja med vattenslang. Lena tycker att det tar för lång tid och att det är jobbigt när vattnet fryser på vintern. Om de ska bygga ett nytt stall vill Lena absolut ha vattnet bättre ordnat, t.ex. eluppvärmda vattenkoppar.
Fåren inhyses i en oisolerad loge på 100 m2 från 1920. Djuren går på djupströbädd och Kvarnåkern AB köper årligen in 25 stycken rundbalar halm. Lena räknar med att det går åt 200 kg halm per tacka och år. Hon tycker att logen är lite för trång men påpekar att djuren har möjlighet att vistas ute dagligen i en två hektar stor rasthage. Under intensiva utfodringsperioder står grupper med många lamm inne på stall. Lena växlar vilka grupper som får gå ut med hjälp av Siltbergs grindar. Tackorna och lammen får gå ute så länge dygnsmedeltemperaturen understiger +5 °C eftersom då är risken liten att parasiter kläcks förklarar Lena.
Lena och Peter har vissa planer på att bygga ett nytt fårhus. Det nya stallet ska rymma 100 marslammande tackor. Eventuellt blir det färre tackor om de bestämmer sig för att åter satsa på vårlammsproduktion. Det nya stallet ska ha grusade planer på varje långsida av stallet med permanent stängsel. Meningen är att lammen ska kunna vistas ute utan att riskera parasitsmitta.
Djuren delas in i 3-4 grupper på stall för att Lena ska kunna styra utfodringen och spara på foder. Indelningen görs efter ålder, antal lamm och hull. Ingen av tackorna har specialutfodring innan lamning. Vid lamning stängs tackorna in i lamningsboxar och står kvar där i ungefär en dag per lamm. Därefter släpps tackan ut i sin speciella utfodringsgrupp. Lena blandar aldrig lammade och olammade tackor. Lena tycker att det är viktigt med lamningsboxar när tackorna lammar på stall.
Lena vill ha vissa förändringar för att arbetsmiljön ska bli bättre. Hon vill slippa bära vatten och även ha möjlighet att köra fram och upp foder på foderbordet. Hon skulle också vilja ha en fårvåg istället för den båge som används idag. Det skulle underlätta arbetet vid vägning av lamm. Andra viktiga egenskaper som ett fårhus bör uppfylla är att det ska vara luftigt, ljust, fuktfritt och lättarbetat anser Lena. Hon tycker också att ett fårstall ska vara lätt att överblicka, dvs. man ska kunna se alla djuren med lätthet. Dessutom får det gärna finnas ett uppvärmt serviceutrymme.
Djuren får tillsyn morgon och kväll på stall. Varje tillfälle tar ungefär 5-10 minuter. Under lamningen blir det fler tillsynstillfällen och de tar längre tid. Tillsynen tar då sammanlagt 1-1 1/2 timme per dygn. Lena Övervakar lamningarna. -Det brukar vara 2-3 svåra lamningar per säsong, säger Lena. Vanliga orsaker är felläge eller stort lamm.
Fåren klipps i september och i februari. Lena klipper dem för det mesta själv och hon använder då en huvudhållare att hålla fast dem med. Lena tycker att det tar för lång tid att klippa dem och hade gärna anlitat en duktig klippare istället, -men tyvärr är det stor brist på duktiga klippare idag säger hon. Ullen säljs till Toarp Säteri AB. Ullen från septemberklippningen brukar de få 11-12 kr per kg för. Februariullen är betydligt sämre och de får därför bara två kr per kg för den.
Besättningen är ansluten till fårhälsovården sedan 1992 och deltar i Maedi-Visna programmet. Lena berättar att grannen har får men de är inte med i saneringsprogrammet. Det medför vissa praktiska problem som t.ex. att de måste ha dubbla elstängsel mellan ägorna. De brukar också informera varandra om hur de planerar att flytta djuren.
Hälsoläget i besättningen är bra. Lena har varit lite orolig för att de skulle få problem med trumsjuka p.g.a. klöverrika beten men så har ej skett. Hon förklarar att de har försökt undvika att släppa hungriga djur på bete samt ge dem torrt stråfoder om betet har varit klöverrikt. -Ett annat knep är att flytta djuren till en fålla med dåligt bete under natten, berättar hon. Andra sätt som de förebygger ohälsa på i besättningen är att ge tackorna selen och de undviker att köpa enstaka livdjur, förutom baggarna. Lena anser också att det är viktigt att djuren får rikligt med bra grovfoder. Hon har provat att ge djuren sekunda vitlök men har inte sett någon effekt av detta. Vidare tror hon att inslaget av växter med kondenserade tanniner i vallarna ska ha en positiv dietisk inverkan mot inälvsparasiter.
Lena anser att KRAV-märket handlar om konsumentförtroende och att det ska stå för garanterat antibiotikafritt kött. Hon tycker att djur som varit behandlade inte bör få säljas som KRAV-kött. Hon tror att det tjänar man på i längden. -Om man ser upp ska man inte behöva ha så många behandlade djur, och då spelar det inte någon större ekonomisk roll huruvida djuret säljs som KRAV eller ej, säger Lena.
Besättningen deltar i Svenska Djurhälsovårdens parasitprojekt. Innan projektet startade togs träckprov en gång om året före betäckning. Lena ser parasiter som ett stort problem. -Jag oroar mig mycket och tänker på det hela tiden, men har aldrig råkat ut för någon produktionsstörning, säger hon. -Det visade sig dock vid provtagning i våras att tackorna hade stora magmasken och vi blev tvungna att avmaska dem för första gången på fem år, berättar hon vidare. Lammen var vid provtillfället fria och Lena hoppas att de ska förbli det under betesperioden. Lena tycker att informationen som träckprovsundersökningen ger är oerhört värdefull.
Lena och Peter uppfattar ekonomin som svag och säger att den inte tål investeringar. De kan inte få ut så mycket för arbetstimmarna heller. - Men det beror mycket på att besättningen är så liten, säger Lena. -Vi bör göra oss av med små arrenden eftersom det tar mer tid och arbete att se till djur som är utspridda, förklarar hon. De får fem kr utöver slaktnotering för sitt KRAV-godkända lammkött. Avgiften till KRAV är 2 500-3 000 kr per år. Företaget erhåller bidrag för ekologisk produktion.
I framtiden kommer antalet djur att öka och de kommer att bygga ett nytt fårstall. Lena är lite osäker hur produktionen kommer att se ut om några år. Antingen ska hon ha 100 marslammande tackor eller 75 tackor som lammar i januari och producera vårlamm. Vårlammen skulle förmodligen gå till slakt från slutet av maj och fram till midsommar och gå på bete i 3-6 veckor. Lena tror inte att parasiter hinner bli något problem i så fall. Men det hela förutsätter mer arrendemark för foderproduktion samt att det finns möjlighet att köpa in KRAV-godkänt kraftfoder. - Till vårlamm behövs det en hel del protein- och energifoder om de ska bli färdiga i tid, säger Lena.
Lena tycker att det är svårare att bedriva KRAV-godkänd lammköttsproduktion än att producera KRAV-godkanda grönsaker. Om de får en dålig skörd av foder så innebär det att de blir tvungna att slakta ut bra livdjur p.g.a. brist på KRAV-godkänt foder. Lena tycker att de blir mer utlämnade till årsmånsvariationen än de konventionella producenterna. Det är också svårare att planera foderinköp eftersom priset varierar stort år från år. Lena tror att det blir problem för dem när gränsen på KRAV-godkänt foder i foderstaten höjs från 90 till 95 procent i höst. Eventuellt ska hon prova att täcka djurens proteinbehov med lusernpellets i vinter och ge spannmål och Betfor för att täcka energibehovet.
Lena tycker att förutsättningen för att lyckas som ekologisk producent är att man inte ser KRAV som en uppsättning regler och förbud. Hon menar att KRAVs regler och begränsningar ska upplevas som roliga och stimulerande att uppfylla. -Som ekologisk producent måste man tänka till lite mer och utvärdera det man gör, försöka fundera ut varför något gick fel, säger hon. Hon tror vidare att om merbetalningen för KRAV-godkänt kött sjunker till 3,50 kr är smärtgränsen nådd och intresset för att producera ekologiskt lammkött kommer att minska.
RöGrinna HB drivs av makarna Elisabeth och Lars Johnsson. Gården är belägen i Hammarstrand, ca tio mil öster om Östersund, i Jämtland. Gården är Elisabeths föräldragård, och Elisabeth och Lars flyttade dit för fyra år sedan. Lars är utbildad mark/växtagronom och Elisabeth är husdjursagronom. Båda två har jobbat som rådgivare på länsstyrelsen i Östersund sedan 1988 men slutade med detta för fyra år sedan då de tog över Elisabeths föräldragård. Nu jobbar de på heltid hemma på gården. Lars arbetar en del åt Härnösands stift som miljösamordnare och har också en del strötimmar på ekoteknik linjen, Mittuniversitetet. Under sommaren har de en halvtidsanställd samt en del timanställda som bl.a. rensar ogräs bland grönsakerna och sätter plantor. Elisabeth är den som är duktigast på fåren av dem båda och hon sköter också det mesta av försäljning och bokföring. -Lars ansvarar för grönsakerna och det är han som står för visioner och ideér, berättar Elisabeth.
RöGrinna HB producerar KRAV-godkänt lammkött och KRAV-godkända grönsaker. Gården omfattar totalt 70 ha varav 44 är arrenden. På 3-4 ha odlas potatis och grönsaker. Till gården hör också 155 ha skog. Idag finns det 180 tackor av svearas på gården. Växtodlingen anslöts till KRAV 1989 och djuren 1993. Hela produktionen var KRAV-godkänd 1994. Idag odlas hela arealen ekologiskt. Elisabeth och Lars har en ideologisk övertygelse som gör att de vill vara ekologiska producenter. Deras mål är att ha en produktion som är uthållig och resurssnål. -Anslutna till KRAV är vi för att vi ska nå ut på marknaden lättare och för merbetalningens skull, säger Elisabeth, men poängterar att de skulle förmodligen vara ekologiska producenter även om inte KRAV fanns. Idag verkar byggnader och avstånd till foderareal begränsande. Det finns gott om tillgänglig foderareal, men Elisabeth och Lars tycker att avstånden blir för långa. Eventuellt skulle de kunna hysa in ett visst antal djur i det bågväxthus som de nyligen köpt. Elisabeth och Lars menar att ett ökat antal djur skulle förmodligen inte ta mycket mer tid att sköta så ur den synvinkeln vore det inget problem att utöka snarare tvärtom.
RöGrinna HB bedriver i första hand höstlammsproduktion. De flesta tackorna lammar i april månad. I år hade de nio tackor som lammade i januari och 20 stycken som inte var dräktiga. Att så många tackor inte blev dräktiga tror Elisabeth beror på att betäckningsplaneringen inte fungerade i höstas. De hade så mycket att göra med att skörda och sälja grönsaker så de hann helt enkelt inte med att klippa och gruppindela tackorna. De släppte in en äldre bagge och två ungbaggar till gruppen av tackor 1 november. Förmodligen släpptes inte ungbaggarna fram för att betäcka tackorna av den äldre baggen, funderar Elisabeth. Normalt brukar de ha tre grupper med varsin bagge vid betäckning. I år blir det därför 25 tackor som ska betäckas redan i början av augusti. Elisabeth och Lars tycker att det är bra med en grupp januarilammande tackor eftersom då kan de lämna dessa lamm till slakt när vinterlammen har tagit slut. I år hade de 60 vinterlamm som skickades efter nyår och fram till mars. De har direktkontakt med tre butiker som de leverarar lamm till kontinuerligt.
Lammen avvänjs sista juli och då väger de runt 35 kg. Enfödda bagglamm går ofta till slakt direkt efter avvänjningen. De flesta lammen slaktas i september. Tackorna flushas normalt inte men ska vara i gott hull vid betäckning. Elisabeth och Lars lät tackorna gå och beta på kålfälten efter skörd i höstas vilket de tror ledde till att i år blev det inte mindre än 14 stycken fyrlingkullar. De vill inte ha så stora kullar utan tycker att det blir lagom antal lamm utan flushing.
Denna modell av lammköttsproduktion passar för familjen Johnssons förutsättningar. De menar att så här utnyttjar de betet på bästa sätt. Det är också bra att de kan lämna lamm till slakt under en stor del av året. Elisabeth säger vidare att produktionsmodellen är fortfarande under viss utveckling. Eventuellt vill de ha lamningar vid tre tidpunkter under året (januari, april och juni) för att få en jämnare utslaktning av lamm.
De 180 tackorna av svearas väger runt 70 kg och födde 1996 2,0 lamm i snitt. I år har de fött 2,16 lamm i genomsnitt. Antal uppfödda lamm per tacka var förra året 1,8. Lammen väger ca 3,5 kg vid födseln. Djuren är till ca 75 procent finull och resten är texel, leicester. Även baggarna är av svearas. Elisabeth säger att de har sveafår för att de tycker att det är ett bra sätt att kombinera modersegenskaper och tillväxt på i samma besättning. Ett annat skäl till varför de har valt att jobba med sveafår är att hennes far också hade sveafår tidigare. Eventuellt ska Elisabeth och Lars korsa in renrasig leicester i framtiden för att höja ullens kvalitet.
Under de senaste åren har rekryteringen varit 30 procent eller högre eftersom de har ökat besättningsstorleken. I framtiden kommer rekryteringen att bli lägre eftersom 180 tackor är en lagom besättningsstorlek. Elisabeth och Lars vill att rekryteringstackorna ska vara lugna, ha bra spenform och vara minst tvåfödda. Avelsbaggen är ofta avkommeprövad och ska ha bra resultat vid mönstring. Baggen får gärna vara ur en 3-4- kull. Tackorna slås ut vid 8-9 års ålder. Tidigare har tackorna fått gå så länge de producerar. Vanlig utslagningsorsak är mastit.
Förra året slaktades 185 lamm. I år kommer 280-300 lamm att skickas till slakt. Djuren slaktmognadsbedöms ej men vägs regelbundet. Bagglammen väger 45-50 kg och tacklammen 40-50 kg då de slaktas. Åldern på lammen vid slakttillfället varierar men merparten av lammen skickas vid sex månaders ålder. Vinterlammen är upp till 10-11 månader och de januari - födda lammen är 3-4 1/2 månader då de skickas till slakt. Djuren slaktas i Östersund. Slaktutbytet varierar mellan 37 och 50 procent. -Januarifödda lamm liksom de lamm som skickas till slakt direkt efter avvänjning i juli har ett mycket hög slaktutbyte, runt 50 procent, berättar Elisabeth. Lammen som skickas senare på hösten eller under vintern har ett slaktutbyte på 37 procent. Djuren klassas huvudsakligen som R-till O (tabell 8) och fettgrupp 04. Slaktade djur väger i genomsnitt 19 kg.
Tabell 8.
Slaktdata 1996 RöGrinna HB
| Klass | R+ | R | R- | O+ | O | O- | P+ |
| Procent, % | 3 | 13 | 23 | 30 | 24 | 6 | 1 |
| Putsfett | 02 | 04 | 06 | 08 | |||
| Procent, % | 1 | 72 | 24 | 4 |
Jordarten är mjäla till lättlera. Hela arealen odlas ekologiskt. Landskapet genomkorsas av älvar och branta berg. Mycket av gårdens brukade areal ligger utspridd i grannbyar. Den mark som ligger längst bort betas enbart, det längsta avståndet är en mil. Idag har de 22 ha vall som avkastar 3-4 ton ts per ha. Vallarna är fortfarande gamla och bryts efterhand. Elisabeth och Lars förväntar sig en avkastning på 6-8 ton ts per ha på de nyare vallarna. I framtiden planerar de att ta en skörd hö och en skörd ensilage. Klöverrika förstaårsvallar ska enbart ensileras. Vallen sås in i en havre/artblandning eller i foderkorn. Havre/artblandningen rundbalsensileras eller betas. De odlar foderkorn på 4,4 ha. Lars räknar med att komet avkastar 2 000-3 500 kg per ha. Under de två föregående åren har de inte odlat någon spannmål själva utan köpt in ekologisk spannmål från en granne. På åkrarna som finns hemma runt huset odlas grönsaker. I år finns det ca tre ha med grönsaker.
Det finns två olika växtföljder på gården, med eller utan grönsaker (tabell 9). Grönsakerna odlas på två stora skiften som ligger nära gården och som är lämpliga för grönsaksodling.
I grönsakerna har de en del problem med ogräs, bl.a. kvickrot p.g.a. att marken har varit bevuxen av gamla vallar. Elisabeth och Lars tror att ogräsen kommer att minska eftersom de nu har kortare vallar och hackgrödor. Ett annat sätt att minska ogräsen på är att så grönfoder senare på sommaren. De hinner då harva bort mycket av ogräsen innan sådd.
Tabell 9.
Rögrinna HBs växtföljd
| Utan grönsaker | Med grönsaker | |
| 1 |
Vallinsådd (i grönfoder eller foderkorn) |
Vallinsådd (i grönfoder eller foderkorn) |
| 2 | Vall | Vall |
| 3 | Vall | Vall |
| 4 | Vall | Grönsaker |
| 5 | Grönfoder | Grönsaker |
Elisabeth och Lars köper en färdig vallblandning för 2-3-årig slåttervall i Norrland. - Den höga baljväxtandelen gör blandningen lämplig för ekologisk odling, berättar Lars. Vid ekologisk produktion är det viktigt att etablera bra vallar och få in balj växter så fort som möjligt. Blandningen består av 30 procent rödklöver (Bursele), 5 procent vitklöver (Sonja), 40 procent timotej (Jonatan) och 25 procent ängssvingel (Kasper). Utsädesmängden är 20-22 kg per ha. I början av juli skördas vallen. Hela första skörden tas som hö, eftersom de har egna maskiner för höhantering och stallet är i första hand byggt för höutfodring. Höet körs in löst med självlastarvagn. Ladan rymmer 60-80 ton hö. I framtiden vill de använda en del av andra skörden till rundbalsensilage. Idag betas hela slåttervallens återväxt.
Stallgödseln mockas ut ur stallet med frontlastare under sommaren. Gödseln lagras i stuka till våren då den sprids med kombivagn. De tar också hand om hästgödsel från en ridskola i närheten. I sommar planerar de att köpa ett lass KRAV-godkänd hönsgödsel. Gödseln används enbart till grönsakerna. -Grönsakerna kräver mycket gödsel och den egna gödseln räcker inte till, förklarar Elisabeth.
Betesmarken består av 25 ha permanenta beten, 35 ha gammal åkermark och 22 ha vallåterväxt. Den totala betesarealen är således 80 ha. Betet finns i två olika byar. Pålgård ligger fyra km från gården och Näset ligger tio km bort. De har lite bete hemma runt gården som används till djur som behöver särskild tillsyn. I byn Pålgård är betesarealen 26 ha, uppdelat på sju fållor. I år går det 20 tackor med lamm där samt 30 tackor utan lamm. Elisabeth och Lars tycker att betestrycket blir alldeles för lågt där i år. I Näset finns det 30 ha bete och tio betesfållor. Just nu går det 100 tackor med lamm där på bete. Antalet fållor bestäms av tillgången på nät. Djuren vallas med hund vid förflyttning.
Det permanenta betet och betet på gammal åkermark ingår inte i växtföljden. Den gamla åkermarken som betas har stått orörd i ca 15 år och har delvis börjat växa igen med sly. Den består av gammal vall som har vissnat ner under årens lopp och kvävt gräset i bottnen. Bottenpartiet är därför rikt på gammal förna. Det finns en del örter på betesmarken också. Ogräs som förekommer är brännässla, kvickrot och tuvtåtel. Elisabeth och Lars tycker att tuvtåteln är det största problemet eftersom djuren inte vill äta den om den blir lite för grov.
Djuren släpps ut på bete 15-30/5 och stallas in när snön lägger sig vilket brukar bli i november. Djuren har dock fått extra foder innan inställningen på hösten. Vid betesutsläpp övergångsutfodras djuren med hö i 2-7 dagar. Djuren tas ut gruppvis och får gå in på natten för att äta hö under en tid. Elisabeth och Lars gör så här för att etablera gruppen och ge lammen en chans att vänja sig vid stora grupper innan de ska iväg på bete i byarna. I år går de flesta djuren i byarna Pålgård och Näset. Elisabeth och Lars brukar också låna ut djur till som-marstugeägare. De ser det som en ren service, de har egentligen inget behov av extra bete. Sommarstugeägaren får stå för stängsel och tillsyn i utbyte mot att Elisabeth och Lars lånar ut får.
Målsättningen med betesplaneringen är att djuren ska ha betat av alla fållor innan midsommar. Detta är svårt att klara av, eftersom gräset växer så fort under den första halvan av juni. I år lyckades fåren bara beta av sex av Näsets tio fållor innan midsommar. Under en betessäsong ska alla betena ha varit avbetade minst två gånger.
Elisabeth skriver alltid upp i vilka fållor djuren har gått och när. För att begränsa parasitproblemen försöker de alltid ge djuren rena beten under den första halvan av betessäsongen. Med ett rent bete menar Elisabeth och Lars att det har inte betats av får under sensommaren eller hösten föregående år. De bedriver inget sambete eller växelbete i stor skala. Elisabeth hade gärna utnyttjat sambete eller växelbete mer men inser samtidigt att det är svårt att samordna. - Bete är ingen bristvara för någon i dessa trakter, förklarar hon.
Elisabeth och Lars är inte helt nöjda med betesplaneringen men säger att den är förmodligen så bra som den kan vara under rådande förutsättningar. De menar att det tar lite tid innan de lär känna markerna och får en uppfattning om hur många djur de kan ha på olika bitar och hur länge de kan gå kvar där. Beläggningen varierar således beroende på hur produktiva markerna är. -Djuren har svårt att hinna med att beta av, det är vårt stora problem just nu säger Elisabeth. Betet förväxer och kvar blir strån av bl.a. ängskavle och tuvtåtel som djuren inte vill ha. Detta har lett till att de ska börja putsa betena. Putsningen ska ske direkt när en fålla har lämnats. I framtiden kommer en del av återväxten att ensileras. Det kommer att minska problemet.
Tillsyn av djur på bete sker en gång om dagen. RöGrinna HB använder enbart elnätstängsel. Stängslet är förhållandevis nytt, 3-4 år gammalt. Gården har 48 elnät som har kostat runt 25 000 kr. Näten monteras upp med plaststolpar som trycks ner i marken. Elen tas från fastigheter i byarna. Elisabeth menar att elnätet gör det möjligt för dem att flytta djuren med minimal arbetsinsats. -Det är också tryggt att veta att djuren hålls på plats, de flesta befinner sig ju en bra bit från gården, säger Elisabeth. Djuren har alltid tillgång till skog eller träddungar som skydd. Myggor är tidvis ett stort problem för djuren i dessa trakter.
Elnät gör det möjligt att flytta djuren med minimal arbetsinsats. Det är tryggt att veta att djuren hålls på plats när betesmarken ligger en bra bit från gården.
En fålla på betet är försedd med vattenkoppar. I övriga fållor dricker djuren vatten i baljor eller i bäckar. Vatten till baljorna tas från fastigheter i byarna. Ofta finns det möjlighet att koppla på en vattenslang. Djuren som går på bete har fri tillgång till KNZ-saltsten och mineralbaljor med Effekt får.
Efter avvänjningen betar lammen i första hand vallåterväxt. Alla lammen går tillsammans i en grupp. Elisabeth och Lars hade gärna skilt på tack- och bagglamm efter avvänjning men har inga möjligheter att ordna det rent praktiskt. I år fick lamm över 40-45 kg gå i en egen grupp efter avvänjning.
Lammen prioriteras och får tillgång till det bästa betet. För att lammen ska växa bra och bli slaktmogna i tid får de också beta grönfoder. Tidigare hade de alltid foderraps som bete till lammen, men p.g.a. mycket kålgrödor i växtföljden har de fått sluta med det. Lammen får inget kraftfoder när de går på bete. - Om lammen ska fortsätta att växa så måste man fortsätta att utfodra dem ute, förklarar hon.
En tacka i RöGrinna HB s besättning konsumerar i genomsnitt 300 kg ts grovfoder per år. I vinter har de haft 60 vinterlamm och de har konsumerat runt 200 kg ts grovfoder per lamm. Gårdens totala grovfoderbehov uppskattas till 66 ton ts. Gården är självförsörjande på grovfoder.
Djuren har fri tillgång till hö samt en del rundbalsensilage från november till maj. Grovfodret analyseras ej. Elisabeth menar att eftersom djuren har fri tillgång på hö så har de möjlighet att sortera fram det bästa ur ett hö av sämre kvalitet. Det som ratas blir strö. Hon poängterar att det gäller att utfodra i riklig mängd om djuren ska ha möjlighet att selektera. Ett ensilage av grov kvalitet kan djuren inte sortera på samma sätt. Det leder till att djuren slutar att äta av det. Elisabeth och Lars vill därför att ett ensilage ska vara spätt skördat om det ska utfodras i hel rundbal.
I genomsnitt går det åt 70 kg kraftfoder per tacka och 30 kg per vinterlamm. Sammanlagt förbrukar djuren 18-20 ton kraftfoder. Gården köper in 6-7 ton Koex 135 och Betfor, dessa fodermedel är inte KRAV-godkända. Gårdens kraftfoderblandning består av 70 procent KRAV-godkänd spannmål och 30 procent Koex 135/Betfor blandning. Elisabeth och Lars uppskattar att kraftfodret kostar 2,10 kr per kg. Alla djuren får samma kraftfoderblandning men i olika mängder. Spannmålen utfodras hel till tackorna men krossas till lammen. Spannmålen torkas och lagras på gården.
Gården klarar idag av kravet på att 90 procent av fodret ska vara KRAV-godkänt. Från 1/10 1997 höjs gränsen till 95 procent. Elisabeth och Lars tror att de ska klara av den nya gränsen om de använder kraftfodret mer behovsanpassat. I framtiden vill Elisabeth inte ge något kraftfoder alls till äldre tackor med ett lamm. Tackor som har två lamm ska enbart få spannmål. Vissa tackor med två lamm och tackor med fler än två lamm ska få spannmål, koncentrat och Betfor. På så sätt minskar förbrukningen av icke KRAV-godkänt koncentrat och Betfor till en acceptabel nivå. Elisabeth och Lars kan också tänka sig att köpa KRAV-godkänt koncentrat.
Fåren börjar utfodras på stall i november. Vid inställningen och under lågdräktigheten har tackorna fri tillgång på hö. Vissa år får de även ensilage. Elisabeth och Lars börjar ge tackorna kraftfoder 6-8 veckor innan lamning (tabell 10, nästa). Tackorna står kvar på stall fyra veckor efter lamning och får då hö och kraftfoder. När tackorna står inne på stall har de inte tillgång till ensilage. Vinterlammen har fri tillgång på hö och får ungefär 0,3 kg spannmål per lamm och dag.
Fåren utfodras två gånger om dagen. I stallet finns det kombinerade hö- och kraftfoderhäckar som de fyller på ovanifrån, uppe på löftet. Hö och kraftfoder blandas i foderhäcken. Rundbalsensilaget ges utomhus. En hel rundbal ställs fram omgiven av Knarrhultshäckar. Om ombyggnationer blir aktuella i framtiden vill familjen Johnsson ha ett foderbord inne i stallet. Det skulle ge dem möjlighet att utfodra ensilage även innomhus.
Tabell 10.
Foderstat till högdräktig/digivande tacka med aprillamning.
| Hö | Ensilage | Spannmål | Konc/Betfor | |
| Februari-mars, | ||||
| 6-8 v före lamning | Fri tillgång | Fri tillgång | 0,3 kg | 0 kg |
| April | ||||
| Innan lamning | Fri tillgång | Fri tillgång | 0,7 kg | 0,3 kg |
| April-maj | ||||
| Digivning 1-2 lamm | Fri tillgång | 0 kg | 0,7 kg | 0,3 kg |
| Digivning 3-4 lamm | Fri tillgång | 0 kg | 1,05 kg | 0,45 kg |
Djuren indelas efter hull och ålder i 2-3 grupper under stallperioden. Ungtackor går i en egen grupp. Fårhuset är byggt för 32-34 tackor i varje grupp. Då utnyttjas platserna vid foderhäckarna optimalt. Elisabeth tycker att stallet skulle kunna vara mer flexibelt. - Det är svårt att ha många små grupper runt lamning, förklarar hon. I fårhuset finns det fyra vattenkoppar. Det tycker Elisabeth och Lars är för lite och kompletterar med hinkar under lamning.
Djuren har fri tillgång till mineraler och saltsten. Alla djur på stall får extra tillskott av selen en gång per månad.
I stallet utnyttjas inspektionsgången som lammkammare för att utfodra kraftfoder till lammen. När lammen är en månad eller väger tio kg räknar Elisabeth och Lars med att de äter 0,3 kg kraftfoder per lamm och dag.
Elisabeth och Lars brukar få en del flasklamm. De ger dem syrad lammnäring i två månader. Om det är enstaka lamm så ger de dem i flaska och om det blir många som ska ha så får de tillgång till mjölkbar. Lammen går fortfarande kvar hos tackan. Lammnäringen som lammen får räknas som stödutfodring om lammen fortfarande diar tackan och lammen blir därför KRAV-godkända.
Djuren inhyses i en oisolerad byggnad från 1970. Stallet är 40 m långt och 15 m brett och byggdes för 200 tackor. Stallet är behagligt ljust eftersom det har genomskinliga plastskivor med jämna mellanrum i tak och väggar. Det är rymligt och högt i tak på halva ytan. Över foderplatserna finns ett loft som de fodrar ifrån. Däruppe har man också en god utsikt över stallytan. I vinter har de satt upp ett räcke som skydd. Det kommer en del skolbarn på studiebesök och räcket ska förhindra att barn trillar ner från loftet. Djuren går på djupströbädd. Foderhäckarna kan höjas upp varefter som ströbädden växer. Elisabeth och Lars räknar med att en tacka förbrukar 125 kg halm per år. Gården köper in 18 ton halm och använder fem ton egen halm. Den inköpta halmen är konventionellt producerad.
Djuren är indelade i 2-3 grupper på stall. Grupperna får turas om att gå ut så att alla djur får vara ute någon gång under dagen. Djuren kan äta ensilage och gnaga bark när de är ute. Under och efter lamning får djuren vara kvar på stall. Elisabeth och Lars har ingen möjlighet att erbjuda lammen någon ren rastfålla och därför måste djuren stå inne på stall. -I framtiden blir det kanske fler januarilamningar och då måste vi ordna med rastfållor så att de lammen kan få gå ut, säger Elisabeth. Hon tycker att det är lite trångt i stallet i slutet av stallperioden.
Tackorna stängs in i lamningsboxar med hjälp av Eklunda grindar på 1,2 m. Tackan får gå kvar i boxen i 1-5 dagar. Elisabeth och Lars anser att det är otroligt viktigt med lamningsboxar där tackan och lammen kan präglas på varandra i lugn och ro. Det är en förutsättning för att de ska klara av att komma ut i stora grupper senare. Olammade och lammade tackor hålls alltid isär.
Djuren får tillsyn morgon, eftermiddag och kväll på stall. Då byts grupp ute i rastfållan. Elisabeth uppskattar att det går åt ca 30 minuter per tillsynstillfälle. Foder ges två gånger per dag om de ska ha mer än 0,5 kg kraftfoder. Elisabeth och Lars försöker att övervaka lamningarna. I år har de haft 5-7 stycken svåra lamningar på 160 lammande tackor. Problemen orsakas av fellägen, dödfödda lamm eller stora lamm.
Fåren klipps två gånger per år. En gång i månadsskiftet september-oktober och en gång i mars. Elisabeth klipper fåren själv om hon hinner. Hon tycker att det har blivit svårt att få tag i erfarna klippare. Kostnaden är 20 kr per tacka + resa. Elisabeth och Lars har för avsikt att ta tillvara ullen bättre än idag. De vill sortera ullen bättre och sälja en del direkt till små spinnerier eller till konsument. En annan möjlighet är att legospinna ullen och sälja garnet.
Produktionen fungerar bra, men det har varit en del problem med hosta på tackorna i besättningen. Det togs därför blodprov på tackorna 1996 och det har även tagits leverprover. Man misstänker att det var pasteurella. Djuren har därför vaccineras mot pasteurella och gasbrand kombinerat i vinter. Ett annat problem är att området har mycket låga selenhalter vilket gör att tackorna måste få extra selen annars drabbas lammen av selenbrist. Besättningen är ansluten till fårhälsovården och deltar i Maedi-Visna programmet.
Besättningen deltar också i Svenska Djurhälsovårdens parasitprojekt. Inälvsparasiter upplevs inte vara ett problem i besättningen. Normalt tas träckprov en gång om året på djuren. Provet tas på försommaren ute på betet. Informationen från träckprovsundersökningen är värdefull och ger betyg åt gårdens betesplanering. Besättningen har inte avmaskats sedan 1993. Innan KRAV-inträdet avmaskades alla djuren. Lilla pälslusen finns i besättningen och Elisabeth och Lars ska ansöka om dispens hos KRAV för att få sanera besättningen i höst.
Företaget RöGrinna HB s produktion är fortfarande under uppbyggnad. Familjen uppfattar ekonomin som lite osäker. De får fem kr över slaktnotering för sina KRAV-godkända lamm. Avgiften till KRAV är runt 4 000 kr per år. Företaget erhåller stöd för ekologisk produktion. I framtiden vill familjen Johnsson ha fler djur på gården.
Ett alternativ som övervägs är att minska antalet tackor och köpa in köttdjur. Elisabeth menar att det skulle ha stor betydelse för beteshygienen.
Elisabeth och Lars anser att följande faktorer är betydelsefulla för att man ska lyckas med ekologisk produktion av lammkött:
Toarp Säteri ligger 20 km söder om Ulricehamn i Västergötland, och säteriet är vackert beläget mellan två sjöar. Toarp Säteri ägs av Håkan Berndtsson sedan 1990. Han har genomfört omfattande ombyggnationer och restaureringar. Idag jobbar fem personer på gården. Håkan Lövgren jobbar heltid på Toarp Säteri och intervjuades vid gårdsbesöket. Hans arbetsuppgifter är att tillsammans med ägaren fungera som arbetsledare och att planera och projektera driften. Säteriet omfattar 60 ha åker, 40 ha naturbete och 150 ha skog. Idag finns det 250 tackor och 12 stycken dikor på gården. Sex av korna är rödkullor. Korna är inte KRAV-anslutna i nuläget, men det kommer de eventuellt att bli senare. Det finns också ett par hästar och några höns. Tidigare fanns det även 25-30 utegrisar.
Produktionen är fortfarande relativt nystartad. Säteriet har många verksamheter, en av dem är att producera KRAV-godkänt lammkött. De bedriver också "Bo på Lantgård"-verksamhet, de ger kurser i fårklippning, kardning, tovning, m.m. Många är bekanta med Toarp Säteri genom att de säljer sin ull dit. Toarp Säteri har uppsamling av ull på ett 30-tal ställen i Sverige. De köper in 100 ton ull per år. Ullen sorteras i ett 30-tal kvaliteter och säljs till industri och hantverk.
Växtodlingen och fåren anslöts till KRAV 1996. Håkan menar att de har egentligen legat i omställning sedan 1991 och uppfyllde i princip alla krav långt tidigare. - Ekonomin på KRAV-kött såg bra ut 1995 och då bestämde vi oss för att gå med i KRAV, berättar Håkan Lövgren. Det finns inget som begränsar produktionen idag, de skulle kunna ha betydligt fler får om de så önskade. Håkan tror emellertid att de kommer att öka koantalet istället för att skaffa fler tackor.
Tackorna lammar i mitten av maj och in i juni månad. Lamningarna sker ute på betet. Vid betäckning, som sker i slutet av december, går flera baggar tillsammans med tackorna. Vid föregående betäckning användes två pälsbaggar till gruppen av ungpälstackor. Övriga 190 tackor gick tillsammans i en grupp med fyra baggar, två texelbaggar och två suffolkbaggar.
Alla lammen avvänjs vid mönstringen som sker i mitten av augusti. Lammen väger då 30-40 kg och är ca tre månader gamla. En del av tackorna är korsningstackor med lång laktation. Håkan tycker att de inte utnyttjar den fullt ut eftersom alla lamm avvänjs samtidigt, men samtidigt måste tackorna hinna äta upp sig innan betäckning. Besättningen är inte ansluten till fårkontrollen. Håkan lägger själv in levande vikt, uppgifter om kullstorlek, daglig viktökning, slaktdatum etc på data. Lammen skickas till slakt under september till november. Merparten av djuren slaktas under oktober månad. Lammen tas aldrig in på stall utan tillskottsutfodras ute. Håkan tycker att det blir lagom antal lamm utan flushing och han förklarar att de vill bedriva en enkel och extensiv drift utan höga kraftfodergivor.
Håkan Lövgren tycker att denna modell av lammköttsproduktion passar för gårdens förutsättningar. De vill inte ha en massa jobb med att flytta och stänga in tackor i samband med lamning. Uppfödningsmodellen innebär samtidigt att man får räkna med att en del lamm dör p.g.a. kyla och regn. Problemet är att de kan inte bli torra vid regn eller snöblask, förklarar Håkan. I år (1997) är vädret någorlunda gynnsamt och Håkan gissar att de kommer kanske att förlora runt tio lamm. Åren 1995 och 1996 var svåra år med snöblask i maj och fler lamm än normalt dog. Andra problem som finns i produktionen är hälsorelaterade.
Toarp Säteri hade under en period 450 tackor. Vid fördelningen av bidragsrätter 1994 fick de 252 stycken bidragsrätter. I samma veva bestämde de sig för att slakta ut alla Maedi-Visna positiva djur. Det visade sig att 13 procent av besättningen var Maedi-Visna positiv. Säteriet har idag 125 stycken renrasiga pälstackor och lika många korsningstackor. För två år sedan, 1995, betäcktes äldre pälstackor med ostfrisisk mjölkras. Dessa korsningstackor är till 50 procent pälsras och 50 procent ostfrisiskt mjölkfår.
Pälstackorna väger 55 kg och korsningstackorna 75 kg. Vid lamningen 1996 fanns det inga ungtackor i besättningen. Kullstorlek per tacka var då 2,04 i genomsnitt. Korsningstackorna betäcks med texel eller suffolkbagge. Lammen blir treraskorsningar och en ren slaktprodukt. Tanken bakom korsningarna är att få tackor med mycket mjölk och lång laktation samt producera slaktlamm med god klassning. Håkan är nöjd med djurmaterialet och korsningsprodukten.
Rekryteringen är runt 20 procent. Tackorna får gå kvar så länge de producerar. Vanliga utslagningsorsaker är dålig produktion, Maedi-Visna eller klövspalt. Viktiga egenskaper hos livdjuren är deras kroppsbyggnad och pälskvalitet. De ska också börja titta lite mer på antalet lamm per tacka.
Med befintligt antal tackor och rekrytering kommer ungefär 350 lamm att slaktas per år. Djuren vägs och slaktmognadsbedöms regelbundet efter första mönstringstillfället. Lammen är 4 1/2 - 5 1/2 månader gamla och väger runt 40 kg då de skickas till slakt. Bagglammen är som regel några kilo tyngre än tacklammen. År 1995 användes enbart köttbaggar till betäckning. Enligt Håkans statistik klassades djuren det året i genomsnitt som O+. Genomsnittet 1996 då enbart pälsbaggar utnyttjades var nästan en hel klass sämre (tabell 11). Genomsnittlig fettgrupp var samma år 06.
Tabell 11.
Slaktdata 1995 och 1996 Toarp Säteri AB
| Klass | U | R+ | R | R- | O+ | O | O- | P+ | P | |
| Procent, % | 1995 | 0,3 | 2,6 | 12,7 | 23 | 25 | 29,7 | 5,8 | 0,3 | 0,5 |
| Procent, % | 1996 | 0 | 0 | 3,6 | 16,4 | 26,9 | 36,4 | 14,6 | 1,8 | 0,3 |
Djuren slaktas av Scan Farmek, Skara. Ungefär 25 lamm om året säljs genom gårdsförsäljning. Färdigstyckade kroppar tas tillbaka från slakteriet och säljs på gården. En del av köttet skickas direkt från slakteriet till en saluhall i Göteborg. Från hösten 1997 ska Toarp Säteri också ingå i en hemköpsgrupp. Håkan säger att de inte har haft tid att vänta på Ekokötts förmedling av slaktkropparna utan ordnat försäljningen genom egna kontakter.
Jordarten är mo och mjälig morän. Föregående ägare hade köttdjur och svin samt odlade spannmål. Under åren 1986-1989 omställdes 55 ha till träda och såddes igen med rajgräs. När Håkan Berndtsson köpte säteriet var vallarna i dåligt skick. De bestämnde sig för att låna en direktsåningsmaskin och sådde in bl.a. vitklöver, ängsgröe och käringtand i de glesa vallarna under 1991 och 1992. Därefter betades och putsades vallarna. Först 1996 började de att skörda vallen. Då togs en skörd rundbalsensilage runt midsommar.
Idag är vall den enda grödan på Toarp Säteri. De har för närvarande 60 ha vall som avkastar fyra ton ts per ha. Hela arealen odlas ekologiskt. De tar en skörd rundbalsensilage och betar därefter vallåterväxten. På en del av arealen händer det att de tar en andra skörd ensilage. Hela driften bygger på tanken att den ska vara enkel, extensiv och rationell. Därför har inga vallar brutits och vallen skördas enbart som rundbalsensilage. Rundbalarna är enkla att skörda och utfodra med i fårstallet. En entrepenadfirma i närheten slår och rundbalar vallen. Håkan tycker att det är en bra lösning att göra så här. -De har de bästa maskinerna och det går fort, säger han. Vallarna vältas på våren för att jämna till fälten och reducera antalet sorkhögar.
Vallodling
I slåttervallen ingår 30-40 procent lågväxande vitklöver, 20 procent rödsvingel, tio procent ängsgröe, fyra procent käringtand och resten är engelskt rajgräs och ängssvingel. Rödsvingel och ängsgröe ingår i vallen för att de har god härdighet och de skapar en bra svål och bärighet. Håkan tycker att nackdelen med dessa är den dåliga smakligheten. Nästa gång ska de pröva att ha med timotej av sorten Motim. Den passar bra till bete och ekologisk lammproduktion, förklarar han. Käringtand finns med i vallen för att den är kvävefixerande och smaklig. Håkan tror också att käringtand kan ha parasithämmande effekter.
Han anser att det krävs stora arealer vall och bete när man producerar ekologiskt och understryker vikten av att välja rätt vallväxter beroende på vad vallen ska användas till. Jorden på Toarp Säteri passar utmärkt till spannmålsodling men det är de inte intresserade av i nuläget, förklarar Håkan. Det är för arbetskrävande och de har inte tillgång till de maskiner som erfordras.
I år har de stora problem med maskros. Håkan tror att det ska hjälpa med tidig och sen avbetning. Han menar att hårt bete gör att förnaskiktet försvinner och det skapar problem för maskrosen. Han säger vidare att det inte får finnas luckor i vallen med död förna där maskros kan slå upp. Håkan är utbildad trädgårdsingenjör och skulle gärna vilja testa lite idéer för att gynna gräsen. En sak att prova är t.ex. vertikal skärning som luftar marken och ger syre till gräsrötterna.
Jordanalyser har ej tagits de senaste åren men Håkan tycker att det är något som de måste göra. Han anser att det är viktigt att ha kännedom om eventuella brister och pH i marken. Stallgödseln mockas ut ur stallet på sommaren då djuren går på bete och lagras i limpa på fält. Gödseln sprids på våren i givor om 5-10 ton per ha. Säteriets vedaska sprids samtidigt som stallgödseln. Gödseln används i första hand till vallar med låg avkastning. Vallen betas först av och sedan sprids gödseln. Vallen skördas ej det året som stallgödsel har spridits. Efter spridning kör de med en nätharv för att sönderdela eventuella kokor. Vallen putsas 1-2 gånger innan den betas igen. Håkan ser inga smaklighets- eller parasitproblem med detta tillvägagångssätt.
Betesmarken utgörs av 40 ha naturbetesmark och 60 ha åkermark. Slåttervallens återväxt betas. Bidrag utgår för hela arealen i form av öppet odlingslandskap, ekologisk odling och biologisk mångfald. Stödet uppgår till mellan 400 och 1 100 kr per ha.
Betet ligger samlat runt säteriet och de stora beteshagarna är uppdelade på flera betesfållor. Djuren förflyttas genom vallning med hund. På Toarp Säteri har man lagt ner mycket jobb på att röja naturbetesmarkerna och de försöker att hålla ett högt betestryck på naturbetena. På naturbetesmarken finns det fortfarande en del sly kvar och andra vedartade örter medan på vissa platser är det en ren grässvål. Håkan tycker att det är bra med sly till fåren, både ur beteende- och parasitsynpunkt. Ogräs som förekommer är nässlor och ormbunkar. Nässlorna slås av 1-2 gånger per säsong men Håkan tycker att det fortfarande är för många kvar. Han vill prova att bränna nässlorna på ett tidigt stadium med gasol. Ormbunkarna slås också av. -Ormbunkarna är lättare att bli av med än nässlorna, berättar Håkan. Det finns en hel del tuvtåtel på betesmarken som fåren tyvärr inte äter.
SLU har ett betesförsök på Toarp Säteri. Betet som ingår i försöket har satts in med vitklöver och engelskt rajgräs och ska betas i fem år. Snart ska ett nytt försök med käringtand påbörjas.
Djuren släpps ut på bete i slutet av april och stallas in i slutet av november. Djuren övergångsutfodras med ensilage i ca 14 dagar. Djuren går under denna perioden i en fålla om 20 ha som ligger i anslutning till fårstallet. Fåren har då möjlighet att gå in i fårhuset och äta ensilage.
På Toarp låter man fåren och dikorna växelbeta under betessäsongen. Målet är att få en putsningseffekt och att öka trycket på naturbetena. -Växelbete är bra ur parasitsynpunkt också, förklarar Håkan. Betet putsas 2-3 gånger per säsong direkt efter avbetning. Håkan menar att det är värt besväret att putsa betena många gånger.
-Betet blir smakligare och håller en högre kvalitet, säger han. Betesarealen är väl tilltagen och situationer av extrem torka eller dylikt ska systemet tåla utan att tillskottsutfodring blir nödvändig.
Håkan Lövgren är inte helt nöjd med betesplaneringen. Han anser att de borde bli bättre på att skriva upp var djuren har betat och när. Vid eventuella problem med parasiter kan de gå tillbaka och se var djuren har varit och undvika smittat bete.
Vid lamning är tackorna uppdelade i flera grupper. Håkan förklarar att de brukar se till att tackorna går i hagar med tillgång till skog där de kan söka skydd när de ska lamma. När lamningarna är över förs tackor med lamm ihop till en enda grupp och släpps för att beta naturbetesmarken.
Håkan tycker att sen lamning på bete och extensiv drift har en positiv inverkan på lammens förmåga att tåla parasiter. Lammen kommer successivt att utsättas för nivåer av parasiter som de kan klara av utan att bli sjuka eftersom de diar tackan under den första tiden på betet. Lammen föds aldrig på fält där tackorna har gått under vintern eller i närheten av fårhuset, på så sätt undviks coccidieproblem.
Efter avvänjning hålls tacklamm och bagglamm isär. Lammen betar i första hand vallåterväxt. medan tackorna får gå på ett sämre naturbete för att sinläggas under ett par veckor. Efter sinläggning får även tackorna beta vallåterväxt. Under föregående senhöst sattes balvagnar med hö ut till lammen. I år funderar Håkan på att tillskottsutfodra med kraftfoder istället, om det visar sig att lammen behöver någon form av tillskottsfoder.
Vid lamning går personalen tre gånger per dag i gruppen och antecknar födelsedatum, antal lamm, kön och lammens ID-nummer. Det händer att de får hjälpa tackor som har svårt att lamma p.g.a. fellägen eller stora lamm. I år har de haft tre svåra lamningar på 250 tackor. Tillsyn av djur på bete utanför lamningssäsong sker en gång om dagen i samband med att vattnet kontrolleras. Sex djur kan dricka samtidigt och vattennivån regleras av en flottör. På vattenvagnen utfodras även mineraler och salt.
På Toarp Säteri används enbart elstängsel. Stängslet är 5-6 år gammalt och har permanenta stolpar med tre trådar. Håkan bedömde att det var en mindre investering och krävde mindre underhåll än fårnät. De slår gräset under eltrådarna 2-3 gånger per säsong.
Fåren konsumerar 110 ton grovfoder per år. Säteriet är helt självförsörjande på grovfoder. Djuren får ensilage i fri tillgång. Korsningstackorna äter betydligt mer grovfoder än pälstackorna. Håkan har haft lite enkla utfodringsförsök som visade att
Tankar som rymmer en kubik vatten körs ut på vagnar och ställs på betet. På vagnen finns det rostfria rännor för djuren att dricka ur. pälstackorna åt ca 1,9 kg ts grovfoder per dag under utfodringsförsöket medan korsningstackorna åt 2,5 kg ts per dag.
Ensilagebalarna utfodras med räls i taket. Utfodringsutrustningen har kostat ungefär 100 000 kr. Ett spjut går genom balen och en platta fästs i vardera änden av rundbalen. Hela ensilagebalen hängs upp i ett trålnät som dras åt efterhand som fodret går åt. Metoden kom Håkan på när han tittade på hästarnas hönät. Ett trålnät kostar 150 kr och håller en säsong. Enda nackdelen med näten är att ibland går maskorna sönder. Om en trasig maska inte upptäcks och lagas händer det att tackorna sticker in hela huvudet i nätet och fastnar med ID-märket. Örat skadas och ibland blir såret infekterat. I stallet kan de ha tio rundbalar framme samtidigt. Ensilage behöver utfodras ungefär två gånger i veckan. Utfodringstekniken är enkel och rationell och ger lite spill.
Håkan Lövgren understryker att grovfodrets kvalitet är av mycket stor betydelse för produktionen eftersom de i stort sett enbart utfodrar grovfoder. Grovfodret analyseras och ensilagebalar från olika fält hålls isär. Det bästa fodret används månaden före betäckning och månaden innan lamning. Lagring sker utomhus på en tillslätad grusplan. Håkan vill ha ett smakligt, tidigt skördat grovfoder med rikligt inslag av klöver.
Tankar som rymmer en kubik vatten körs ut på vagnar och ställs på betet. På vagnen finns det rostfria rännor för djuren att dricka ur.
Kraftfodret är konventionellt producerat Fårfor och det går åt 1 100 kg. Det är endast ungtackorna som får kraftfoder. Givan är 0,2-0,4 kg kraftfoder per dag under 2-2 1/2 månader före lamning. Ungtackorna får kraftfodret vid ett utfodringstillfälle. Det finns foderrännor längs väggen i stallet att fodra i. Tackorna hålls tillbaka med hund medan kraftfodret läggs fram.
I fårhuset finns det en vattenslinga i taket med tempererat, cirkulerande vatten. Vattenkoppar kan anslutas till kopplingar där man anser att man behöver dem. Oftast har de 3-4 vattenkoppar inkopplade. Håkan upplever systemet som mycket flexibelt. Djuren har fri tillgång till mineraler av sorten Effekt Normal och KNZ-saltsten.
Fåren inhyses i ett oisolerat fårhus som byggdes 1991. Stallet är 25 x 13 m2 och utrymmet per tacka uppskattas vara 1,3 m2. Byggnaden har tre väggar och en helt öppen sida där djuren kan gå in och ut. På vintern hänger de för den öppna väggen med vindnät för att inte snö ska blåsa in. Taket är sluttande med takskivor av kondensfri sembonit. Djuren går på djupströbädd. Toarp Säteri köper in konventionell halm att ströa med. Håkan Lövgren berättar att de gjorde av med ungefär 28 rundbalar halm under den gångna vintern.
Djuren delas in i 2-4 grupper under stallperioden. Indelningen görs efter djurens ålder och kondition. Ungtackor som ska ha kraftfoder hålls alltid i en grupp för sig. Fårhuset delas av med trägrindar. Bärande stolpar i stallet har öglor i olika höjder och riktningar där grindar med samma öglor kan anslutas med hjälp av en låsande trästolpe. Stallet är därmed mycket flexibelt och kan delas på olika sätt efter behov. Djuren har tillgång till rastgård framför fårhuset och grupperna hålls isär genom att fältet är uppdelat i olika fållor.
Byggnaden har tre väggar och en helt öppen sida. Fårhuset delas av med trägrindar. Bärande stolpar i stallet har öglor i olika höjder och riktningar där grindar fästs.
Håkan Lövgren tycker att arbetsmiljön är bra. Arbetet i stallet flyter och är rationellt. På vintern kan det emellertid bli lite kallt om händerna. I framtiden ska de asfaltera i rastfållorna framför fårhuset. Nu blir det periodvis geggigt och svårt att hålla rent. Golvet i fårhuset består av grus. Håkan vill också ha större hanteringsutrymmen. Han planerar att ha en hanteringsränna i den gamla ko-ladugården som ska användas vid klippning och vägning. Där ska djuren också få gå i fotbad för att motverka klövspaltsinfektion.
Djuren får tillsyn morgon och kväll under stallperioden. Ren tillsyn tar ungefär tio minuter per tillfälle. Två gånger i veckan utfodras rundbalsensilage. Utfodringen sköts av två man och tar 2-2 1/2 timme per gång. Vid lamning ökar de den dagliga tillsynen på bete till tre tillsynstillfällen per dag.
Fåren klipps en gång i månadsskiftet september-oktober och en gång i början av april. Då anlitas klippare. Kostnaden är 14 kr per tacka. Håkan tycker att det har blivit svårt att få tag i duktiga klippare idag. Han funderar på att Toarp Säteri eventuellt ska starta kurser i fårklippning. Ullen tas in i den egna hanteringen.
I besättningen har det förekommit problem med klövspalt sedan 1995 men nu har de kommit till rätta med problemet genom fotbad i CuSO4 och verkning av klövar vår och höst. Besättningen är ansluten till fårhälsovården och ingår i Maedi-Visna programmet. Besättningen ligger kvar som saneringsbesättning efter femte provtagningen. Prover tas var sjätte månad. Positiva djur och deras släktingar slaktas ut. De har haft enstaka djur med positivt provresultat under hela provtagningsperioden men de har inte drabbats av några sjukdomsutbrott än så länge. Håkan börjar tröttna på de ständiga provtagningarna. De har hållit på att ta prover sedan 1994. -Eventuellt får vi acceptera att besättningen inte är Maedi-Visna fri och avstå från försäljning av livdjur säger Håkan, eller också får vi slakta ut hela besättningen. Han ska ta prover ett par gånger till innan han bestämmer hur de ska göra.
Hälsoläget bedöms för övrigt vara gott i besättningen. I år har det förekommit enstaka fall av mastiter. De har få djur som behandlas med antibiotika. Det händer att enstaka djur som behöver behandling slås ut istället. Det finns möjlighet att ta in sjuka djur i den gamla koladugården.
Besättningen ingår i Svenska Djurhälsovårdens parasitprojekt. Förra året togs fyra träckprov men ingen avmaskning behövdes. I år samlades träck efter tackorna 26/5 och efter lammen 10/6. Lammen var helt fria men tackorna hade en del parasitägg i träcken. Ingen avmaskning behövdes emellertid. Håkan tycker att det är viktig information som träckprovsundersökningen ger. Han ser ibland att djuren har diarré och då känns det bra att veta om det beror på parasiter eller på något annat.
Håkan uppfattar ekonomin i den ekologiska lammköttsproduktionen som dålig. Toarp Säteri har flera verksamheter som är inkomstbringande. Köttet inbringar en merbetalning bl.a. genom att de säljer köttet själva direkt till en kund i Göteborg. Avgiften till KRAV var 1996 runt 9 000 kr. Företaget erhåller stöd för ekologisk odling och djurhållning.
Målsättningen för Toarps Säteri är att producera ekologiskt lammkött av en god kvalitet, köpa och förädla svensk ull och att uppnå en ekonomi som går med vinst. Håkan säger att de ska lägga ner jobb på att marknadsföra sig och de ska eventuellt försöka att sälja mer kött direkt från gården. -Ett alternativ som också verkar intressant är att ingå i en hemköpsgrupp, säger han.
Antalet får kommer att vara oförändrat i framtiden och de kommer att fortsätta med sommarlamning. Kropparna måste få växa ut bättre, tycker Håkan. Idag skickas alla lamm direkt efter betet för att bli av med alla, oavsett om de är slaktmogna eller ej.
-Om besättningen blir Maedi-Visnafri kan vi sälja de djur som inte är färdiga till slakt efter betet till vinterlammsproducenter. Antalet nötkreatur ska eventuellt öka till 30 stycken i framtiden och anslutas till KRAV. Nötkreaturen ska ingå mer i fårens betesplanering för att minska risken för parasitproblem på lammen.
Håkan Lövgren använder gärna rådgivning och kontaktar kunniga fårproducenter, länsstyrelsen etc. Han är öppen för nya idéer och vill lära sig så mycket som möjligt för att förbättra den egna produktionen. Håkan Lövgren tycker att följande faktorer är betydelsefulla för att man ska lyckas med ekologisk produktion av lammkött:
Andréasson, E. 1997. Ekologisk lammproduktion. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Examensarbete 94. Uppsala.
Claesson, S. & Steineck, S. 1991. Växtnäring, hushållning och miljö. Sveriges lantbruksuniversitet, Speciella skrifter 41. Uppsala.
Danielsson, D.A. & Frankow-Lindberg, B. 1995. Effektiv betesdrift i ekologisk mjölk- och köttproduktion. Fakta-Husdjur nr 14. SLU Info, Uppsala.
Danielsson, D.A., Hill, J. & Sundås, S. 1996. Ekologisk produktion av nöt- och lammkött. Jordbruksinformation. 1-1996. Jordbruksverket, Jönköping.
Ekokött. 1997. Antal djur som förmedlats via ekokött från starten 1993 t.o.m. 1996 samt trolig tillgång 1997. Ekokött, Uppsala.
Frankow-Lindberg, B. 1990. Botanisk sammansättning i blandbestånd av baljväxter och gräs. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för växtodlingslära, Växtodling 17. Uppsala.
Gill, M., Beever, D.E. & Osburn, D.F. 1989. The feeding value of grass and grass products. I: GRASS, its production and ultilization (ed. Holmes, W.), 2:a uppl, 89-129. Blackwell Scientific Publications.
Gustafsson, A., Emanuelson, M. & Bertilsson, B. 1996a. Fiber och struktur i kofoder. Husdjur 8,8-10.
Gustafsson, A., Emanuelson, M. & Bertilsson, B. 1996b. Mer om effektiv NDF. Husdjur 12, 21.
Jakobsson, C. & Steineck, S. 1995. Ta vara på stallgödseln! Jordbruksinformation, 15-1995. Jordbruksverket, Jönköping.
Jordbruksekonomiska meddelanden. 1997. JEM nr.5. Jordbruksverket, Jönköping.
KRAV. 1997a. Antal KRAV-godkända djur och antal djur i karens 1996. KRAV, Uppsala.
KRAV 1997b. Ekologisk uppfödning av nöt & lamm-enligt KRAVs regler. KRAV, Uppsala.
KRAV. 1997c. KRAV regler. KRAV, Uppsala.
Pehrson, I. 1992. Bete och betesdjur. Jordbruksverket, Jönköping.
SJVFS. 1993. Statens jordbruksverks föreskrifter om djurhållning inom lantbruket m.m. Statens jordbruksverks författningssamling 1993:129. Jönköping.
Sundås, S. 1993. Djurhållning i ekologiskt lantbruk. Fakta-Husdjur nr 16. SLU Info, Uppsala.
Sundås, S. 1994. Fodermedel. I: FÅR (ed. Sjödin, E., Hammarberg, K.E. & Sundås, S.), 6:e uppl, 174-188. Stockholm: LT.
Wallgren, B. et al. 1995. Vallväxter och grönfoderväxter. Sveriges lantbruksuniversitet, Speciella skrifter 61. Uppsala.
Gunnar Danielsson. 1997. Rådgivare och försäljare Olssons frö AB. Personliga meddelanden
2 Lamm som helt eller till stor del år uppfödda på mjölknäring blir ej godkända av KRAV.