Små, svarta insekter, som flyger runt bland krukväxter, gurkplantor m.fl. utgörs främst av sorgmyggor, fam. Sciaridae. Dessa förekommer allmänt i naturen, där larverna lever på dött organiskt material och svamp. De har en primär roll vid nedbrytningen av växtvävnad.
När man började använda övervägande organiska odlingssubstrat, fann sorgmyggorna i dessa en ypperlig miljö för sin utveckling. Även i andra miljöer med hög fuktighet, t.ex. mineralullsmattor, trivs de bra. Sorgmyggorna har utvecklats till direkta skadegörare i växthus och i champinjonodlingar.
Skadebild från sorgmyggor
När sticklingar inte vill utveckla rötter, utan sakta börjar ruttna i stambasen, kan de vara angripna av sorgmygglarver. Även frösådda småplantor och ibland rötter på större plantor kan angripas. Larverna äter unga rötter och köttiga vävnader, t.ex. det inre av sticklingars stambaser eller knölar av olika slag, såsom cyklamen och orkidéer. De angripna partierna utgör ofta inkörsportar för någon sekundär svamp- eller bakterieinfektion. Sorgmyggorna, larver eller vuxna, kan fungera som vektorer för patogena svampar, t.ex. Pythium och Fusarium.
Angrepp är vanliga i en lång rad kulturer såsom begonia, bladkaktus, julstjärna, pelargon, Kalanchoë, gurka, melon, tomat m.fl.
Sorgmyggans Biologi
Sorgmygglarver är före förpuppningen 6-7 mm långa. De är fotlösa, glasklara eller vitaktiga med svart huvud. Med hjälp av en lupp kan man se den mörkfärgade matsmältningskanalen genom den cylindriskt formade kroppen. Sorgmygglarven har ett väl avgränsat, svart huvud.
Fullbildade sorgmyggor är 3-4 mm långa och svarta eller gulsvarta till färgen. De är spensligt byggda och flyger dåligt med knyckiga, oregelbundna rörelser. Honorna springer ofta på ytan av substratet i sökandet efter lämplig äggläggningsplats. Honan lägger 70-140 ägg under sin livstid (ca en vecka). Äggen läggs i små klumpar i fuktig jord eller i mineralull. Fuktighet är en absolut nödvändighet för att äggen skall kläckas och för att det första stadiets larver skall överleva.
Vid 20°C tar utvecklingen från ägg till fullbildad ca 4-5 veckor.
Undersökningar i norska växthusodlingar har visat att Bradysia paupera är den helt dominerande arten. I Sverige finner vi ofta även B. tritici i växthus. Arter av släktet Lycoriella är vanliga skadegörare i champinjonodlingar.
Åtgärder
Förebyggande
Odlingsförhållanden som ger upphov till en snabb rotbildning – optimal temperatur, luftigt odlingssubstrat och jämn fuktighet – minskar risken för angrepp. En torr yta t.ex. ett sandlager gör platsen mindre attraktiv för äggläggning. Ta bort gamla växtrester, förmultnande och svampangripna, och undvik vattensamlingar och algbildning under odlingsborden.
Gula klisterskivor bör hängas upp strax ovanför plantorna (en skiva per ca 50 m2 bordsyta) för att följa upp förekomsten av fullbildade sorgmyggor.
Biologisk bekämpning
Bekämpningen av sorgmyggor är idag huvudsakligen biologisk. Förutom nematoder, som funnits på marknaden några år, har vi nu också tillgång till bakterien Bacillus thuringiensis var. israelensis och rovkvalstret Hypoaspis miles.
Nematoder
I jord från Umeå-trakten har man funnit en stam av den insektsparasitära nematoden Steinernema carpocapsae, som visat sig fungera mycket bra vid bekämpning av sorgmyggans larver. Denna stam parasiterar även öronvivellarver. Idag används huvudsakligen en närbesläktad art, S. feltiae, vid bekämpning av sorgmyggor.
Nematoderna är vid leverans i 3:e larvstadiet, som också är det infektiva stadiet. Dessa nematodlarver söker aktivt upp sitt värddjur och tar sig in genom insektslarvens mun och andra naturliga kroppsöppningar. Bakterier, som lever i symbios med nematoderna, frigörs i sorgmygglarvens tarmkanal, förökar sig och utsöndrar toxiner. Värddjuret blir gulaktigt och dör inom ett par dygn. Nematoderna utvecklas till vuxna individer, som förökar sig i värddjuret. En ny generation infektiva nematodlarver lämnar efter några dagar kadavret och söker upp nya offer. Härigenom får man en långtidseffekt.
Nematoder är känsliga för uttorkning och UV-ljus, vilket måste beaktas vid behandlingstillfället. Nematoderna vattnas eller sprutas ut under lågt tryck och ständig omrörning. De kan också blandas in i odlingssubstratet före plantering. Behandlingen bör sättas in redan vid sådd eller stickning. I långa kulturer eller vid högt infektionstryck bör behandlingen upprepas.
Optimal temperatur för nematoderna är 18-25°C. Vid höga temperaturer blir nematoderna mindre aktiva och sorgmyggorna kan då tillfälligt öka. När temperaturen närmar sig 30°C slutar nematoderna att föröka sig.
Odlare som använt insektsparasitära nematoder har visat sig få en friskare status i odlingen även vad gäller förökningssjukdomar.
En f.d. sorgmygglarv som nu består av ett myller av nematoder. Foto: Stanislaw Kalt.
Bakterier
Bacillus thuringiensis är en bakterie som visat sig mycket effektiv för bekämpning av insekter. En speciell varietet, B.t. var. israelensis (Bti), används för bekämpning av främst sjukdomsspridande myggor. Användning av Bti är också mycket effektivt mot sorgmyggor i våra växthus.
Bti levereras som ett torrt sporpulver, som blandas i vatten och vattnas eller sprutas ut under omrörning. Det är viktigt att få så jämn spridning som möjligt. Bti bryts ner på ett par dagar och har alltså effekt endast mot de larver som finns vid behandlingstillfället. Behandlingen bör därför upprepas tre gånger med 5-7 dagars mellanrum.
Sorgmygglarverna får i sig Bti genom födan. När Bti kommer ned i magtarmkanalen frigörs en proteinkristall, som omvandlas till ett gift som förstör tarmväggen. Tarmkanalen paralyseras, sorgmygglarven slutar äta och dör inom 1-2 dygn. Den Bti-produkt som saluförs förökas ej i larverna och har alltså korttidseffekt i motsats till nematoderna. Dessa båda produkter kompletterar därför varandra bra och kan användas tillsammans.
Rovkvalster
Hypoaspis miles är ett rovkvalster som äter diverse jordlevande kryp. Det föredrar sorgmygglarver, men äter även tripspuppor och kvalster. Det lär även ha viss effekt mot vattenflugornas larver. Ofta dödas fler byten än det kan äta. Utvecklingen från ägg till vuxet kvalster tar drygt 14 dygn vid 20°C. Vuxna honor kan klara sig flera veckor utan mat.
H. miles kan användas i champinjonodlingar och i växthus i både bädd- och krukväxtodling. Kvalstret är mycket rörligt och trivs bäst i relativt luftiga substrat. Behandlingen bör göras förebyggande. Vid långa kulturer upprepas behandlingen och vid redan etablerade angrepp kan doseringen behöva höjas. Utspridning under borden leder till minskat smittotryck i växthuset.
Det går bra att kombinera H. miles med övriga former av biologisk bekämpning av sorgmygglarver. Kvalstret kan ha viss negativ effekt på insektsparasitära nematoder, men förmodligen är det ett litet problem i praktiken, eftersom de föredrar annan föda.
Kemisk bekämpning
Direkt kemisk bekämpning av sorgmyggor förekommer mycket begränsat idag. Användning av insekticider mot andra skadedjur har dock ofta effekt även mot sorgmyggor. Effekt mot fullbildade sorgmyggor får man vid behandling med t.ex. Bladafum (klass 1L) eller Ambush (klass 2L, endast prydnadsväxter).
Förebyggande behandling mot larverna med kemiska medel har dålig effekt, då sorgmyggorna utvecklat resistens mot aktuella medel. Vid befintliga angrepp kan man vattna med Gusathion WP (klass 1L, endast prydnadsväxter), men man kommer då inte åt de larver, som eventuellt finns inuti angripna stambaser.
Förväxla inte sorgmyggor med vattenflugor!
De snarlika vattenflugorna, fam. Ephydridae, förekommer ofta tillsammans med sorgmyggor och dessa insekter är lätta att förväxla. (En populär benämning på dessa djur är “blomflugor” vilket är helt fel, se faktablad om naturliga fiender 135 T.) Vattenflugornas larver lever av alger som bildas i stillastående vatten eller i mycket fuktiga odlingssubstrat. De angriper inte högre växter och behöver således inte bekämpas.
Vattenflugorna har mycket korta antenner till skillnad från sorgmyggornas långa och pärlbandslika. Vingteckningarna är också olika. För att kunna se dessa karaktärer krävs dock lupp och stillasittande (döda) djur, t.ex. på klisterskivor. Ute i odlingen är det betydligt lättare att skilja de två genom att iaktta deras rörelser. Sorgmyggorna gör ett bräckligt intryck. De flyger dåligt med knyckiga oregelbundna rörelser och springer ofta på ytan av substratet. Vattenflugorna däremot är robust byggda och rör sig mycket säkert.
Även larverna skiljer sig utseendemässigt, genom att vattenflugornas larver saknar det välavgränsade svarta huvudet. De är till skillnad från sorgmyggans larver mycket svåra att upptäcka. Det beror främst på att jordpartiklar o.d. häftar vid larvhuden.
Betyg på guiden: