VäxtEko


Tidskrift/serie: Potatisodlaren
Utgivare: Sveriges Potatisodlares Riksförbund (SPOR)
Redaktör: Görling M.
Utgivningsår: 1998
Nr/avsnitt: 1
Författare: Sandström M., Andersson B.
Adress: Enheten för tillämpat växtskydd, SLU
Titel: Bladmögel - en ny sjukdom på potatis?
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Bladmögel - en ny sjukdom på potatis?

Magnus Sandström och Björn Andersson

Sedan 1980-talet har förändringar skett i den europeiska populationen av bladmögel (Phytophthora infestans). Nya stammar av svampen har införts, och detta börjar nu visa sig i den svenska potatisodlingen. Observationer av en förändrad angreppsbild i svenska potatisodlingar och försök tyder på att något har skett. I vissa fall har även angreppen visat sig som ett växtföljdsproblem. Dessa iakttagelser är svårförklarade med den vedertagna bilden av bladmögelsvampens biologi. För att få mera kunskap om detta har nya projekt startats vid SLU.

Förutsättningarna för Phytophthora infestans som orsakar bladmögel och brunröta på potatis och tomat har under 1980 och 90-talet drastiskt förändrats. Under senare delen av 1970-talet har nya stammar av svampen införts till Europa som ger helt nya möjligheter till överlevnad och anpassning. Den viktigaste skillnaden är att organismen fått möjlighet att bilda härdiga, så kallade oosporer som kan överleva i marken. Dessa sporer bildas sexuellt, och därmed sker även en genetisk omkombination som ökar svampens förmåga till förändring med risk för t ex fungicidresistens.

Under senare år har noteringarna om allt tidigare angrepp blivit fler, och då speciellt i odlingar med ansträngda växtföljder. I de "misstänkta" fälten har angreppsbilden varierat, men man kan generellt säga att angreppen uppkommit tidigt, symtomen har ofta återfunnits på stjälkarna och att sjukdomen uppträtt fläckvis i fältet.

Tydliga observationer av marksmitta har gjorts i ett försöksfält vid SLU, Ultuna se bild 1. I detta fall har starka angrepp strax efter uppkomst förekommit (1996) på samma ställen som angrepp noterats två år tidigare (1994). I detta fall har alltså två vintrar förflutit med en stråsädesgröda mellan potatisgrödorna. 1997 odlades återigen potatis på fältet och de första angreppen noterades redan i samband med uppkomst tre veckor efter sättning. I grödan hittades senare även naturligt bildade, vitala oosporer.

Bild 1. Vy över ett potatisförsök vid Ultuna i början av augusti 1996. Luckorna i beståndet av Bintje är orsakat av bladmögel och sammanfaller med hur angreppen var 1994. De övre och vänstra delarna av försöket 1996 ligger utanför den yta där potatis odlades 1994. (foto: Magnus Sandström)

Lite historia

P. infestans har två parningstyper, kallade A1 och A2. Svampen kan inte föröka sig sexuellt utan att infektioner av A1 och A2 finns på samma potatisplanta samtidigt. När potatisen fördes från Sydamerika till Europa under 1500-talet var den fri från bladmögel. Den första introduktionen av bladmögel till Europa kom troligen från Mexiko via Nordamerika i mitten på 1800-talet. Vid detta tillfälle introducerades enbart smitta av parningstypen A1. Under flera år på 1840-talet förstördes stora delar av potatisskörden i Mellaneuropa. Bladmögelepidemierna var speciellt kännbara för den irländska befolkningen som mer än halverades som en följd av svält och utvandring. Sedan dess har bladmöglet fortlevt genom epidemier i fält under odlingssäsongen och i smittade knölar mellan säsongerna. Det första konkreta tecknet på förändringar i bladmögelpopulation var enstaka fynd av parningstypen A2 i Schweiz i början på 1980-talet (Hohl & Iselin, 1984). Efter dessa fynd gjordes flera iakttagelser i olika länder i Europa och senare även i andra delar av världen. Den första noteringen i Sverige redovisades 1987 (Kadir & Umaerus, 1987).

Marksmitta av bladmögel

När mycel av P. infestans av båda parningstyperna (A1 och A2) växer samman kan oosporer bildas. Oosporer är de sexuellt bildade förökningskropparna av denna organism. I samband med bildningen av oosporerna sker även en sexuell omkombination. Vi vet i dagsläget inte hur länge dessa oosporer kan överleva i fält. I det fält vid Ultuna där oosporbildning bevisligen har skett har de överlevt i jorden två vintrar. En annan art av samma släkte som bladmögel, Phytophthora erytroseptica, orsakar rödröta på potatis och överlever i marken som oosporer. För denna skadegörare rekommenderas fyra år mellan potatisgrödorna.

De sätt på vilka bladmögelsvampen kan överleva en längre tid i jord, dvs. utan en växande gröda, är antingen som mycel i kvarliggande knölar eller som oosporer. Infekterade överliggare fungerar som smittat utsäde och ger den spridningsbild som vi är vana vid. Oosporerna däremot kan troligen gro och infektera grödan närhelst förhållandena är gynnsamma. Detta kan alltså ske redan vid groning och uppkomst (se bild 2 och 3) eller senare på säsongen genom stänk upp på blad eller på blad som ligger an mot markytan. På samma sätt som nematoder kan oosporer i marken spridas med jord, t ex via maskiner eller med jord på ett i övrigt friskt utsäde.

Bild 2. Denna planta är angripen av bladmögel och sporulerar kraftigt på det övre, vänstra bladet. Plantan återfanns i försöket den 24 juni 1997 vid Ultuna. Sättknölen var frisk. (foto: Peder Wærn)

Bild 3. Utvecklingstadium hos potatisen den 27 juni då de första angreppen iakttogs 1997. Detta försök var utlagt i en del av det fält som visas i bild 1. (foto: Magnus Sandström)

Hur skall detta hot bemötas?

- Växtföljd. Genom att svampen kan bilda långlivade oosporer som kan övervintra i jord under våra förhållanden, blir växtföljden en viktig faktor i den totala bekämpningsstrategien mot bladmöglet. Det är med nuvarande kunskap svårt att säga hur långa uppehållen mellan potatisgrödorna bör vara. Kunskapen om andra besläktade organismer säger oss dock att det kan vara en fråga om flera år.

- Vaksamhet. Onödig bekämpning skall undvikas, därför bör potatisgrödan bevakas noga för att upptäcka eventuellt tidiga angrepp. Speciellt viktigt är det att bevaka fält där det varit tätt mellan potatisgrödorna och under år med fuktig och kall väderlek.

- Sortval. Odling av resistenta sorter ökar möjligheten att hålla odlingen fri från angrepp av bladmögel, men man skall vara medveten om att vid angrepp kan oosporer bildas även i resistenta sorter.

- Blastdödning. Vid angrepp i fält minskar risken för bildning av oosporer högst avsevärt om blasten dödas så fort som möjligt.

Projekt vid Lantbruksuniversitetet

Vid Enheten för tillämpat växtskydd, SLU bedrivs flera projekt med anknytning till dessa frågeställningar. Projekten finansieras bl a av Jordbruksverket, och bedrivs i samarbete med övriga nordiska länder. Inventering av förekomst av de båda parningstyperna har påbörjats och kommer att fortgå under en treårsperiod. Isolat av bladmögel för parningstypsbestämning samlas in från hela Sverige i samarbete med SPOR, Jordbruksverkets Växtskyddscentraler och SMAK. Preliminära resultat visar att båda parningstyperna förekommer i olika regioner i Sverige och även i våra nordiska grannländer. För att få bättre kunskap om risken för angrepp från oosporer av P. infestans undersöks även olika aspekter av biologin hos dessa sporer. Bl a studeras vilka betingelser som krävs för att oosporerna skall gro och infektera. Möjligheterna att utveckla en metod för detektion av smitta i marken undersöks också.

Litteratur

Kadir, S. och Umaerus, W. 1987. Phytophthora infestans A2 compatability type recorded i Sweden. In: Book of abstracts, 10th triennial conference EAPR, Aalborg, Denmark, 223.

Hohl, H. R. and Iselin, K. 1984. Strams of Phytophthora infestans from Switzerland with A2 mating type behaviour. Trans. Br. Mycol. Soc. 83, 529-531.