VäxtEko


Tidskrift/serie: Växtskyddsnotiser
Utgivare: SLU Info/Växter
Redaktör: Heidrich A.
Utgivningsår: 1990
Nr/avsnitt: 3-4
Författare: Hellqvist S., Svensson B.
Adress: Försöksavdelningen för norrländskt växtskydd, Röbäcksdalen, Box 5097, 90005 Umeå; Lantbruksnämden i Skaraborgs län Box 224, 532 23 Skara
Ingår i...:
Titel: Bladsteklar av släktet Nematus på svarta vinbär i Sverige
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Figurerna kan f.n. inte visas med bästa möjliga skärpa.

HELLQVIST, S. & SVENSSON, B. 1990. Bladsteklar av släktet Nematus på svarta vinbär i Sverige. växtslyddsnotiser 54:3-4, 113- 115.

Under senare år har angrepp av bladsteklar av släktet Nematus (Pteronidea) förekommit i många svarta vinbärsodlingar i Sverige. Larverna äter av bladen och vid kraftiga angrepp kan buskarna helt kalätas. Två olika arter har påträffats, N. olfaciens i södra Sverige och N. ribesicola i norra Sverige. Arterna skiljer sig åt bl a vad gäller antalet generationer. N. ribesicola har i norra Sverige haft en generation per år, med larvstadium under ett par veckor efter blomningen. N. olfaciens har 2-3 generationer per år och larver kan förekomma på buskarna hela sommaren, även när bären mognar och bekämpning kan då vara nödvändig för att skörden ej skall kontamineras.

Inom släktet Nematus (Pteronidea) finns 8 närstående arter med Ribes-arter som värdväxter (Viitasaari 1980). Välkänd i Sverige är krusbärsstekeln, N. ribesii vars larver lever på krusbär och röda vinbär. Angrepp av bladstekellarver på svarta vinbär har däremot inte tidigare upp-märksammats i Sverige. Sedan mitten av 1980-talet har dock angrepp förekommit i många odling- ar, både i norra och södra Sverige. Det har visat sig att åtminstone två arter förekommer, N. olfa-ciens Benson i söder och N. ribesicola Lindqvist (syn. N. beybienkoi Skorikova) i norr. Båda arterna är relativt nyligt beskrivna, N. ribesicola 1948 och N. olfaciens 1953. ingen av arterna är tidigare rapporterad från Sverige. Båda arternas larver äter av bladen och kan vid massförekomst kaläta buskarna.

Nematus ribescola

Kraftiga angrepp av bladsteklar förekom i några odlingar i Ångermanland Jämtland och Västerbotten 1986. Angreppen upptäcktes vid midsommartid, strax efter blomningen, och buskarna blev kalätna på kort tid. Buskarna grönskade på nytt senare under sommaren men skörden blev spolierad. I en av odlingarna blommade buskarna t o m om mitt i sommaren. Larver insamlade i Umeå blev följande vår fullbildade och har kunnat bestämmas till N. ribesicola. De bestämdes först felaktigt till N. leucotrochus Hartig (Säll & Hellqvist 1988), en art som också kan förekomma på svarta vinbär. Den är i Sverige påträffad på röda vinbär i Abisko (Viitasaari 1980). Så kraftiga angrepp som 1986 har ej förekommit senare, men mindre angrepp förekommer årligen. Vid en inventering av skadedjur i norrbottniska vinbärsodlingar 1987, påträffades bladstekellarver i 5 av 23 undersökta odlingar. Angreppen var då genomgående harmlösa. Det är endast larver från Umeå som kläckts fram till fullbildade steklar och kunnat artbestämmas, men mycket tyder på att de andra bladstekellarverna som påträffats i norra Sverige tillhör samma art.

Larven av N. ribesicola är grön med de två sista segmenten gulgröna. Kroppen är besatt med talrika, svarta, borstbärande vårtor. Benen är ljusa och huvudet grönt med talrika, små, mörkare prickar på ovansidan. Detta skiljer arten från krusbärsstekelns larv som har svart huvud och svarta ben. Som fullvuxen blir larven upp till 23 mm lång. Den adulta stekeln har svart kropp med gulaktiga ben och är 6,5-7,9 mm lång. För närmare beskrivning se Viitasaari (1980) och Babenko (1968).

N. ribesicola är tidigare känd från Finland (varifrån den beskrivits) och Sovjetunionen (Viitasaari 1980). Studier över artens biologi har gjorts av Babenko (1968) i västra Sibirien. Fortplantningen sker av allt att döma partenogenetiskt - hanar har ej påträffats. I Umeå har fullbildade honor påträffats under början av vinbärsbuskarnas blomning. Äggen läggs längs nerverna på undersidan av bladen, vanligtvis ett och ett, men vid massförekomst ofta flera ägg per blad. De nykläckta larverna gnager först små cirkulära hål i bladskivan, men äter senare från bladkanten. Larvutvecklingen tar enligt Babenko (1968) 2-3 veckor. Förpuppningen sker i en kokong i det övre jordlagret under busken. I Sibirien har N. ribesicola två generationer per år (Babenko 1968) men i norra Sverige har endast en generation observerats. I Babehkos undersökningar var svarta vinbär den enda värdväxt som larverna kunde livnära sig på, men rapporter finns även om mindre förekomster på röda vinbär.

Figur 1. Nematus ribesicola. Främre delen av larv. - Nematus ribesicola. Front portion of larva.

Nematus olfaciens

I juli 1987 upptäcktes bladstekellarver som kalåt buskar av svarta vinbär i södra Värmland. Trots bekämpning då, fanns det många larver påbuskarna vid skörden i slutet av augusti. 1988, 1989 och 1990 har bladstekellarver även påträffats i flera svarta vinbärsodlingar i Västergötland och Småland. Hittills har inga bladangrepp varit så allvarliga att skörden påverkats nämnvärt. Däremot har en riklig förekomst av larver bland de skördade bären förorsakat kvalitetsproblem. Larver insamlade i Västergötland våren 1990 kunde senare samma år kläckas fram till fullbildat stadium och artbestämmas till N. olfaciens

Larven av N. olfaciens är snarlik larven av N. ribesicola. En skillnad är dock att det svarta runt vissa av vårtorna på kroppen flyter samman till större fläckar. De mörka prickarna på huvudet är fler, benen har mörka teckningar och larven ger totalt sett ett något mörkare intryck. Vidare är det första och de två sista segmenten delvis gulaktiga. Som fullvuxen blir larven upp till 20 mm. Den fullbildade stekeln är 5-6,5 mm och har svart huvud och mellankropp, gulorange bakkropp och gula ben. För närmare beskrivning, se Viitasaari (1980) och Benson (1953).

N. olfaciens är tidigare känd från Storbrittanien (typlokal i Skottland) och Ungern (Viitasaari 1980). Biologin hos N. olfaciens överensstämmer i stort sett med biologin hos N. ribesicola (Alford 1984). Arten har dock könlig fortplantning - hanar finns. En annan viktig skillnad är antalet generationer. Medan endast en generation per år observerats för N. ribesicola i norra Sverige, har N. olfaciens minst 2 generationer per år. I en odling i Västergötland påträffades 1990 larver på buskarna fr o m början av maj och hela sommaren igenom. Ännu i början av oktober kunde larver påträffas. Vid det första besöket i odlingen, i början av blomningen, fanns det både larver och rikligt med ägg. 3 generationer kunde 1990 observeras hos N. olfaciens som hölls i insektsbur på Röbäcksdalen, Umeå. Alford (1984) anger 2-3 generationer per år i Storbrittanien. N. olfaciens har svarta vinbär som huvudsaklig värdväxt, men kan också förekomma på röda vinbär och krusbär (Alford 1984).

Figur 2. Nematus olfaciens. Främre delen av larv. - Nematus olfaciens Front portion of larva.

Bekämpning

Även om några direkta bekämpningsförsök inte utförts har vissa erfarenheter gjorts. Kraftiga angrepp av Nematus -arter har förekommit även i odlingar där vinbärsgallkvalster och vinbärsbarkgallmygga bekämpats med endosulfan (Cyclodan) under blomningen. Fenitrotion, efter blomningen, har däremot haft god effekt mot larver av både N. olfaciens och N. ribesicola. Mot N. olfaciens har även mevinfos (Phosdrin) provats med framgång. Preparatet har kort karenstid (4 dagar) och kan därför vara aktuellt att använda före skörd, mot larver som annars kan kontaminera bären.

Svenska namn

Något svenskt namn har tidigare inte föreslagits för någon av de aktuella bladstekelarterna. De har ej heller något namn på något annat nordiskt språk (Jörgensen et al. 1987). En direktöversättning av det engelska namnet ('black currant sawfly' (Alford 1984)) för N. olfaciens är olämpligt, eftersom det namnet kan gälla som beskrivning för både N. olfaciens och N. ribesicola. Namnet 'vinbärsbladstekel' användes av Säll & Hellqvist (1988) som namn för N. leucotrochus i analogi med det finska namnet 'herukkalehtiäinen'. Vi föreslår nu att namnet 'vinbärsbladstekel' får gälla för samtliga Nematus -arter på vinbär (utom krusbärsstekel).

Ett tack riktas till Monika Åkerlund, Naturhistoriska riksmuseet, som kontrollerat artbestämningarna.

Litteratur

Alford, D. 1984. A colour atlas of fruit pests, their recognition, biology and control. Wolfe Publishing Ltd. Glasgow. Babenko, Z. S. 1968. On the biology of little-known sawflies (Hymenoptera, Tenthredinidae) attacking black-currant in West Siberia. Ent. Rev. 47, 479-483.

Benson, R. 1953. A new British Nematus (Hym., Tenthredinidae) attacking black-currant. Ent. Mon. Mag. 89, 60- 63. Jörgensen, J., Olafsson, S., Pettersson, J., Taksdal, G. & Varis, A.-L. 1987. Nordiske navne på skadedyr og nogle nyttedyr. NJF- Utredning/Rapport Nr. 37.

Säll, C. & Hellqvist, S. 1988. Bladsteklar på krusbär och vinbär. SLU, Konsulentavd./växtskydd. Uppsala. Faktablad om växtskydd 12 T.

Viitasaari, M. 1980. Revision of the Pteroniden ribesii (Scopoli) species group (Hymenoptera, Tenthredinidae). Ann. Ent. Fenn. 46, 25-38.

HELLQVIST, S. & SVENSSON, B. 1990. Sawflies of the genus Nematus on black currant in Sweden. Växtskyddsnotiser 54:3-4, 113- 115.

Notes are given on the occurence of sawflies of the genus Nematus (Pteronidea) on black currant in Sweden. The univoltine species N. ribesicola Lindqvist is found in northern Sweden and N. olfaciens, with 2-3 generations a year, is found in southern Sweden. This is the first report of the occurence of both these species in Sweden. Larvae of both species feed on the leaves and may cause severe defoliation. In addition, the larvae of N. olfaciens may contaminate the harvest.