VäxtEko


Tidskrift/serie: Växtskyddsnotiser
Utgivare: SLU Info/Växter
Redaktör: Heidrich A.
Utgivningsår: 1990
Nr/avsnitt: 3-4
Författare: Hellqvist S.
Adress: SLU, Försöksavdelningen för norrländskt växtskydd, Box 5097, 900 05 Umeå
Ingår i...:
Titel: Hallonmal, Lampronia rubiella (Bjerk.), som skadedjur på allåkerbär
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.
OBS! Figurerna kan f.n. inte visas med bästa möjliga skärpa.

HELLQVIST, S. 1990. Hallonmal, Lampronia rubiella (Bjerk.), som skadedjur på allåkerbär. Växtskyddsnotiser 54:3-4, 107-112.

Hallonmalen är ett av de allvarligaste skadedjuren på odlade allåkerbär i norra Sverige. Larverna lever under sommaren i karten och under nästföljande vår på de framväxande skotten. I texten redogörs för artens biologi liksom för försök med med bekämpning.

Allåkerbär, Rubus arcticus ssp. x stellarcticus (Larsson 1980), är ett nytt bärslag som rönt stort intresse från främst hobbyodlarnas sida. Den kommersiella odlingen är fortfarande mycket blygsam, men flera nya odlingar är på gång i norra Sverige. De odlingserfarenheter, som gjorts sedan bäret lanserades i början av 1980-talet, visar dock att odlingen är långt ifrån problemfri. Ogräs har i många fall varit det största bekymret, men de sista åren har visat att även skadedjur kan vara ett problem (Linder 1988). De skadedjur som förorsakat störst skada är hallonmal, Lampronia (Incurvaria) rubiella (Bjerk.); björnbärsvecklare, Epiblema (Notocelia) uddmanniana (L.) och hallonänger, Byturus tomentosus (De Geer) (Hellqvist 1989). De är alla specialister på Rubus -arter. Undersökningar för att studera deras biologi och möjligheter till bekämpning av dem i allåkerbär har påbörjats.

Hallonmalen

Hallonmalens larver skadar dels bären, dels de framväxande skotten under våren. Jag har påträffat den i de flesta allåkerbärsodlingar jag besökt i norra Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. Studier över artens biologi har gjorts i bl a. Sverige (Lundblad 1934), Irland (Beirne 1943), och Skottland (Hill 1952). Dessa studier gäller alla artens förekomst på hallon, R. idaeus eller loganbär, R. loganobaccus. Hallonmal är dessutom rapporterad som skadedjur på björnbär, R. fruticosus coll. (Beirne 1943). I norra Sverige har jag påträffat hallonmalen på odlade allåkerbär, vilda åkerbär, R. arcticus ssp. arcticus och, i ett fåtal fall, på vilda stenbär, R. saxatilis. På hallon har jag ej funnit arten, och hallonmalen tycks här vara specialiserad på åkerbär. Även vissa andra detaljer i artens biologi avviker från vad som rapporterats.

Utseende

Den fullbildade fjärilen har ett vingspann på 10-12 mm, mörkbruna framvingar med talrika gula fläckar och punkter och gulbrunt huvud. Larven har mörkbrunt huvud, nacksköld och analplåt. Kroppen är i första larvstadiet nästan färglös, i andra (på sommaren) svagt rödorange på ovansidan, under tredje till femte larvstadiet (på våren) mörkröd. Som fullvuxen mäter larven ca 6-8 mm.

Material och metoder

Kläckningsperioden för det adulta stadiet har studerats på Röbäcksdalen, Umeå 1989 och 1990. Larver insamlades under tidig vår i en närbelägen allåkerbärsodling och placerades på allåkerbärsplantor i en insektsbur (1 x 1 x 1 m) utomhus. Vid framkläckning samlades de fullbildade fjärilarna in och könsbestämdes.

Framkomsten av de övervintrade larverna studerades våren 1990 i två mindre allåkerbärsodlingar i Umeå-trakten. Den ena (Västerhiske) i öppet läge i en svag sydsluttning med tidig snösmältning, den andra (Röbäcksdalen) i skyddat läge på plan mark intill ett skogsparti med sen snösmältning. I vardera odlingen studerades två mindre rutor (ca 0,1 m2) nästan dagligen i samband med knoppsprickningen. Påträffade larver räknades och avlägsnades.

Övriga uppgifter om artens biologi kommer dels från en genomgång av tillgänglig litteratur, dels från egna observationer som gjorts i olika odlingar sedan 1988.

Vid de bekämpningsförsök som utförts har behandlingarna utförts med ryggspruta och med en vätskemängd motsvarande 1000 l/ha. Rutstorleken har varit 3 x 1,5 m och antalet block 4 vid försöken på Röbäcksdalen, 3 i Nordmaling. Vid försöken under våren har avläsning skett ca 2 veckor efter behandling. I varje ruta lades en mindre ruta (0,8 x 0,4 m) ut, i vilken samtliga knoppar undersöktes med avseende på fjärilslarver. Vid försöken under sommaren valdes ca 30, knappt mogna bär per ruta, slumpmässigt ut och undersöktes sedan under stereolupp. Avläsningenskedde vid två tillfällen med ca två veckors mellanrum. Bären i första omgången härrörde från blommor som slagit ut under blomningsperiodens mitt, de i andra omgången från blomningens slutskede.

Resultat och diskussion

Biologi

Kläckningsperiod

Kläckningen av det fullbildade stadiet visas i figur 1. Kläckningen kulminerade båda åren vid full blomning hos allåkerbären och ca 2 veckor före hallonens blomning. Kläckningsperioden för hanar och honor skiljde sig ej nämnvärt åt. Kläckningsperioden varade 1989 i 12 dagar, under 1990 i 10 dagar. Ca 70 % av alla individer kläckte under båda åren fram under en tredagarsperiod i mitten av kläckningsperioden.

Figur 1. Ackumulerad framkomst av fullbildat stadium av hallonmal. Röbäcksdalen 1989 och 1990. Begynnande blomning i allåkerbär 26 maj 1989 resp. 28 maj 1990. - Accumulated emergence of adult raspberry moths at Röbäcksdalen (northern Sweden) in 1989 and 1990. Onset offlowering in cultivated arctic bramble on May 26 1989 and May 28 1990.

Äggläggning och larvutveckling första året

Äggläggningen sker i den öppna blomman på det sätt som beskrivits av Chapman (1891), Lundblad (1934) och Hill (1952); honan sitter på ståndarna med vingarna horisontellt lagda och något utspretade och skjuter med sin äggläggare in ägget i vävnaden mellan ståndarna och kronbladen (fig. 3). Endast ett ägg läggs åt gången.

Äggen kläcks efter 7-10 dagar (Beirne 1943). Efter kläckningen söker den unga larven upp en delfrukt som den borrar in sig i. Det är främst de yttre delfrukterna som angrips. Viker man undan foderbladen är det lätt att se larvens ingångshål som en mörk prick mot det ljusa fruktköttet.

Larven lever den första tiden i kärnan där den äter av fröämnet. Senare kan den äta av fruktköttet och receptaklet innan den lämnar bäret. Vanligtvis finner man endast en larv per bär och skadorna blir då relativt harmlösa och svåra att upptäcka. Inte sällan finner man dock flera larver, som mest har fyra larver påträffats i ett bär och skadorna kan då bli så omfattande att bären förstörs. Betydligt större skada på bären gör dock larver av hallonänger, som ibland kan förekomma tillsammans med hallonmalslarver i samma bär.

På hallon lever hallonmalslarverna av receptaklet (som är mycket större på hallon än på åkerbär) och de skador som då sker anses vara helt betydelselösa (Lundblad 1934, Beirne 1943, Hill 1952, Anonym 1974). På hallon påträffas mycket sällan fler än en larv per bär (Beirne 1943, Hill 1952). Ytliga gnagskador, förorsakade av den unga larven strax efter kläckningen, kan ses på de yttre delfrukterna (Hill 1952) men någon uppgift om att kärnorna angrips har jag ej funnit. Den hallonmalspopulation som angriper åkerbär påminner i detta avseende om den närstående arten vinbärsskottmal, Lampronia capitella, som i de första larvstadierna lever av svarta vinbärskärnor.

Figur 3. Äggläggande hallonmalshona i en allåkerbärsblomma. - Ovipositing female raspberry moth in a flower of arctic bramble.

Övervintring och larvutveckling andra året

När bäret mognar lämnar larven bäret för att spinna en kokong i vilken den övervintrar. Kokongerna är runda, ca 1,5 mm i diameter och tillplattade. De är mycket svåra att finna och det är därför svårt att med någon större säkerhet avgöra var de flesta kokongerna finns. Det lilla fåtal kokonger jag funnit har alla legat nära markytan i anslutning till något åkerbärsskott. Enligt Hill (1952) övervintrar larverna i jorden nära hallonplantornas rötter. Beirne (1943) anger att kokongerna finns i förnan runt skottens bas, i jorden eller i sprickor på skotten eller stolpar.

Största skadan gör larverna på våren när skottknopparna angrips. Larvernas framkomst visas i figur 2. Larverna kommer fram mycket tidigt. De första larverna kom fram medan knopparna fortfarande var i vilstadium och det fortfarande var tjäle på 20 cm djup. Framkomsten kulminerade dagarna strax efter att knopparna börjat visa grön spets. På båda lokalerna kom ca 70 % av larverna fram under en 4-dagars period och framkomsten var avslutad efter ca 2 veckor (troligen kortare tid eftersom de sist påträffade larverna var stora vid upptäckten och troligen inte uppmärksammats vid tidigare avläsningar). Larverna kom fram ca 10 dagar tidigare på Västerhiske än på Röbäcksdalen trots att avståndet mellan de två lokalerna bara är 5 km. Detta visar på mikroklimatets stora betydelse och i en större odling, med skiftande jordart och topografi, kan säkert framkomstförloppet bli relativt långt utdraget. På hallon sker framkomsten av larverna under knappt 4 veckor enligt en undersökning i Skottland (Hill 1952), under 4-5 veckor i södra Norge (Sörum & Stenseth 1988).

Figur 2. Ackumulerad framkomst av övervintrade larver av hallonmal under våren 1990 i två odlingar i Umeå-trakten. Knopparna på allåkerbär började visa grön spets 23/4 på Västerhiske, 4/5 på Röbäcksdalen. - Accumulated emergence of hibernating larvae of raspberry moth during the spring 1990 at two localities close to Umeå, northern Sweden. The buds of Rubus arcticus ssp. x stellarcticus started to break on April 23 at Västerhiske, on May 4 at Röbäcksdalen.

Larverna tar sig in i knopparna, antingen genom att borra sig ett hål genom knoppfjällen, eller genom att tränga sig in mellan de uppsprickande bladen i knoppspetsen. En larv, som studerades när den försökte ta sig in i en knopp i vilstadium, slingrade sig först runt knoppen för att leta efter ett lämpligt angreppsställe. Efter 11 minuter började den äta sig genom ett knoppfjäll, ca 3 mm nedom knoppens spets. Larven var halvvägs inne efter 2,5 timmar och helt inne efter 6 timmar. En annan larv hade fortfarande stjärtspetsen stickande ut genom hålet efter ett dygn. Angripna knoppar kan kännas igen på de larvexkrementer som skjuts ut genom ingångshålet eller ur knoppspetsen. Tidigt angripna knoppar blir helt ödelagda, på sin höjd kan ett blad utvecklas. Ofta angriper larverna fler än en knopp. Sådana sent angripna knoppar kan utveckla några blad, men blomanlagen blir förstörda (fig. 4).

Figur 4. Skott av allåkerbär, angripet av hallonmalslarv. Larven syns vid bladskaftets bas. - Shoot of arctic bramble attacked by larva of raspberry moth. The caterpillar is seen at the baes of the petiole.

Vid kraftiga angrepp kan förödelsen bli närmast total. Man kan ibland se att angreppen är kraftigast mitt i allåkerbärsraden, där det fanns bär under föregående år, och mindre på fjolårets nytillväxt på sidorna (allåkerbär har med underjordiska

stoloner en kraftig vegetativ tillväxt). Ett par veckor efter knoppsprickningen, kan sidorna av raden lysa gröna av friska skott, medan de flesta skotten i radens mitt är förstörda. Adventivskott, som döljer angreppen, bildas ofta efter en tid, men på dessa bildas inga blommor. Förutom de direkta skador som larverna orsakar, leder ofta kraftiga angrepp till ökande problem med ogräs, genom att dessa lätt får fotfäste i de luckor som bildas i beståndet.

Larverna förpuppas i en kokong, ofta längs huvudnerven nära spetsen av ovansidan på ett småblad, vars kanter viks upp runt kokongen. Enligt Hill (1952) kan i hallon puppor också påträffas i angripna knoppar, på bladskaft, skott, stolpar m m, men aldrig i jorden.

Någon studie över längden på de enskilda utvecklingsstadierna hos hallonmal har inte gjorts på allåkerbär. För hallonmal på hallon i Skottland, anger Hill (1952) att det tredje larvstadiet varar i 10-11 dagar (räknat från framkomsten på våren), fjärde och femte larvstadiet vardera 14 dagar och puppstadiet 21 dagar, totalt ca 60 dagar. På allåkerbär i norra Sverige är utvecklingstiden under våren betydligt kortare, ca 40 dagar från framkomst av de första larverna på våren till framkomsten av de första adulta. Den kortare utvecklingstiden beror sannolikt på att hallonmalen här är anpassad till en värdväxt med tidigare blomning.

Bekämpning

Bekämpning under tidig vår

I norska bekämpningsförsök (Sörurn 1978, 1979) mot hallonmal i hallon, har pyretroiderna permetrin (Ambush) och deltametrin (Decis) haft bäst effekt. Fosformedlen bromofos (Nexion 40), diazinon (Basudin 25), azinfosmetyl (Gusathion) och paration (Folidol-olja) gav i dessa försök klart sämre effekt. Bekämpningen har skett vid begynnande knoppsprickning. Pyretroider har också mycket god effekt mot larver av vinbärsskottmal i svarta vinbär, vid behandling vid begynnade knoppsprickning (egna undersökningar).

I ett försök på Röbäcksdalen 1990 provades Decis (0,5 l/ha) i allåkerbär vid tre olika tidpunkter under våren; strax före stadiet grön spets och en resp. två veckor senare. Ingen av behandlingarna hade någon effekt. I försöket ingick även försöksled där fjolårsbladen krattades bort före behandlingen, dessa ligger annars som en matta över knoppama. Inte heller denna åtgärd påverkade behandlingarnas effektivitet. Behandlingarna hade heller inte någon nämnvärd effekt på förekomsten av larver av bjönbärsvecklare som

också angriper knopparna under våren.

Vid ett försök i Nordmaling 1990 provades två olika Bacillus thuringiensis -preparat (Delfin och Biobit) i två olika doser (1,5 resp 3 kg/ha) med två behandlingar (vid stadiet grön spets samt en vecka senare). Inte heller dessa behandlingar hade någon påtaglig effekt på förekomsten av hallonmalslarver.

Den dåliga effekten av behandlingarna torde till viss del kunna förklaras med att knopparna på allåkerbär sitter i nivå med markytan, och att larverna därför relativt snabbt kan söka sig till och in i en knopp, där den sedan är väl skyddad. På hallon och svarta vinbär måste hallonmalsrespektive vinbärsskottmalslarverna först krypa längs skotten för att nå knopparna och sannoliketen för att de ska utsättas dödliga preparatmängder är därmed stor om skotten behandlats. Den dåliga effekten av Bacillus thuringiensis -preparaten kan även förklaras med att preparaten enbart fungerar som maggifter.

Bekämpning under sommaren

Försök har även gjorts med att bekämpa hallonmal under svärmningsperioden. Eftersom svärmningen sker under blomningen är det endast ett fåtal preparat som kan komma ifråga, då ju flertalet insekticider är klassade som bifarliga. Vid ett försök på röbäcksdalen 1990 provades pyretrum (Pyrsol Emulsion), 3 ggr med 5 dagars mellanrum; triklorfon (Dipterex SL), 2 ggr med 7 dagars mellanrum och Bacillus thuringiensis (Delfin), 2 ggr med 5 dagars mellanrum (tab. 1). De första behandlingarna utfördes ett par dagar efter begynnade framkomst av adulta hallonmalar, för Delfins del ytterligare fem dagar senare, eftersom medlet endast verkar mot larverna. Ett kortare tidsintervall valdes för behandlingarna med Pyrsol Emulsion jämfört med Dipterex SL eftersom medlet har kortare persistens. Delfin hade inte heller i detta försök någon effekt, medan både Dipterex SL och Pyrsol Emulsion gav påtaglig effekt mot hallonmalslarverna.

 

Tabell 1. Bekämpning av hallonmal i allåkerbär med Dipterex SL
(a.s. triklorfon, 800 g/kg), 1 kg/ha; Pyrsol Emulsion (a.s.
pyretriner I och II, 42.3 g/l; piperonylbutoxid, 150.4 g/l), 4
l/ha och Delfin (a.s. Bacillus thuringiensis var. kurstaki), 1
kg/ha.
Behandlingstidpunkter: B: 13/6, 20/6; C: 13/6, 18/6, 23/6; D:
18/6, 23/6. Röbäcksdalen 1990.
Control of raspberry moth in cultivated arctic bramble with -
Dipterex SL (a.s. triklorfon, 800 g/kg), 1 kg/ha; Pyrsol Emulsion
(a.s. pyretriner I och II, 42.3 g/l; piperonylbutoxid, 150.4
g/l), 4 l/ha och Delfin (a.s.  Bacillus thuringiensis var.
kurstaki), 1 kg/ha.
Dates of treatments: B: 13/6, 20/6 C. 13/6, 18/6, 23/6; D: 18/6.
23/6. Röbäcksdalen 1990.
Behandling                  Angripna bär (%)-
Treatment                   Attacked berries (%)
                            20 juli                1 augusti
A. Obehandlat               39 a                   7 a
Untreated                                          
B. Dipterex SL              16 b                   4 a
C. Pyrsol Emulsion          10 b                   2 a
D. Delfin                   48 a                   10 a
Fischers LSD (P=0.05)       9                      n.s.
Medelvärden följda av samma bokstav skiljer sig ej åt på
signifikansnivå 5%.
- Means followed by the same letter do not differ at 5% level of
significance.

 

Vid ett försök i Nordmaling 1990 provades Pyrsol Emulsion vid olika bekämpningsintervall (3, 5 resp 7 dagars intervall), se tabell 2. Försöket visade tydligt att behandlingarna med pyretrum hade god effekt, bättre ju tätare intervallen var mellan behandlingarna. Vid det andra avläsningstillfället var angreppsnivån genomgående låg i samtliga försöksled. De bär som då undersöktes härrör uppenbarligen från blommor som slagit ut sedan hallonmalens äggläggning avtagit.

 

Tabell 2. Bekämpning av hallonmal i allåkerbär med Pyrsol
Emulsion (a.s. pyretriner I och II, 42,3 g/l; piperonylbutoxid,
150.4 g/l), 5 l/ha vid olika tidsintervall.
Behandlingstidpunkter: B: 9/6, 16/6, 23/6; C: 9/6, 14/6, 19/6,
24/6; D: 9/6, 12/6, 15/6, 18/6, 21/6, 24/6, 27/6. Nordmaling
1990.
Control of raspberry moth in cultivated aictic bramble with
Pyrsol Emulsion (a.s. pyretriner I och II, 42,3 g/l;
piperonylbutoxid 150.4 g/l), 5 l/ha at different time intervals.
Dates of treatments: B: 9/6, 16/6, 23/6; C: 9/6, 14/6, 19/6,
24/6; D: 9/6, 12/6, 15/6, 18/6, 21/6, 24/6, 27/6. Nordmaling
1990.
Försöksled                Dagar mellan       Angripna bär (%)
                          behandlingar
Treatment                 Days between       Attacked berries (%)
                          treatments
                                             17 juli           3 augusti
A. Obehandlat             -                  62 a              4 a
Untreated                                                      
B. Pyrsol Emulsion        7                  9 b               3 a
C. Pyrsol Emulsion        5                  5 b               6 a
D. Pyrsol Emulsion        3                  1 b               8 a
Fischers LSD (P=0.05)                        19                n.s.
Medelvärden följda av samma bokstav skiljer sig ej åt på
signifikansnivå 5%. - Means followed by the same letter do not
differ at 5% level of significance

 

Litteratur

Anonym. 1974. Raspberry moth. Ministry of agriculture. fisheries and food. Advisory leaflet 66

Beirne, B. P. 1943. Some observations on the biology and control of the raspberry moth (Incurvaria rubiella Bjerk.) in Ireland. Econ. Pro R. Dublin Soc. 3:16, 221-226.

Chapman, T. A. 1891. The oviposition and autumnal larva of Lampronia rubiella Ent. mon. Mag., 2nd Ser. 27, 169.

Hellqvist, S. 1989. Skadedjur på allåkerbär. Tidskrift för frukt och bärodling 31:4, 63-65.

Hill, A. R. 1952. The bionomics of Lampronia rubiella (Bjerkander), the raspberry moth, in Scotland. J. Hort. Sci. 27, 1-13.

Larsson, G. 1980. Rubus arcticus subsp. x stellarcticus subsp. nov. Bot. Notiser 133, 227-228.

Linder, M. 1988. Odling av allåkerbär - hur gick det sedan? Viola- Trädgårdsvärlden Nr 41, 10.

Lundblad, O. 1934. Hallonmalen, Incurvaria rubiella (Bjerk.) som skadedjur i Sverige. Statens Växtskyddsanstalt. Meddelande Nr 4.

Sörum, O. 1978. Spröyteforsök mot bringebµrmöll. Forsöksringane i Hordaland, Sogn og Fjordane. Årsmelding 1978, 138-139.

Sörum, O. 1979. Spröyteforsök mot bringebµrmöll. forsöksringane i Hordaland, Sogn og Fjordane. Årsmelding 1979, 129-130.

Sönim, O. & Stenseth, C. 1988. Bringebµrmöll (Incurvaria rubiella). Gartneryrket 78, 289.

HELLQVIST, S. The raspberry moth (Lampronia rubiella (Bjerk.)) as a pest of cultivated arctic bramble (Rubus arcticus L. ssp. x stellarcticus G. Larsson). Växtskyddsnotiser 54:3 -4, 107-112.

The raspberry moth is one of the most serious pests of cultivated arctic bramble in northern Sweden. In this area Rubus arcficus and R. saxatilis are attacked but not raspberry. This northern population seems to be well adapted to these particular host plants, with slight differences in biology to the southern, raspberryattacking, populations (Lundblad 1934, Beirne 1943, Hill 1952).

The adult stage appears during the culmination of the flowering period for arctic bramble, ca 2 weeks prior to the onset of flowering for raspberry. Females oviposit in open flowers and, upon hatching, the young larva bores into a seed. Later it may feed on the receptacle and the fleshy tissue of the fruit. There is usually only one larva per fruit, but 3-4 are sometimes found, and in that case the fruit may be damaged. When the fruit begins to ripen, the larva leaves it to hibernate in a cocoon in the soil. The larva emerges early in the spring and bores into the bursting buds where it feeds. Each larva may attack and destroy two buds. The damage caused by the larvae can be very severe at high population densities, causing bare patches in the row where most buds have been destroyed and where weeds can easily establish. Pupation usually takes place on the upper side of a leaf, close to the apex. The development time, from spring emergence of hibernating larvae to emergence of adult moths, totals ca 40 days.

Control experiments with deltamethrin and Bacillus thuringiensis, sprayed at budburst against the hibernating larvae, have so far been unsuccesful. Good results have, however, been achieved with pyrethrines I and II sprayed repeatedly during the flowering period against adult moths and young larvae.