VäxtEko


Tidskrift/serie: Växtskyddsnotiser
Utgivare: Statens växtskyddsanstalt
Redaktör: Wahlin B.
Utgivningsår: 1974
Nr/avsnitt: 5-6
Författare: Rydén K.
Titel: Mykoplasma i sjuka växter
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Mykoplasma i sjuka växter

Kerstin Rydén

Det "är sedan länge känt att svampar, bakterier och virus orsakar smittsamma växtsjukdomar. Virus har angetts som orsak i praktiskt taget alla de fall, då svamp eller bakterie inte kunnat påträffas hos den sjuka växten trots noggranna undersökningar. Man har helt enkelt antagit att det då varit en virussjukdom även om något virus aldrig påvisats. Så helt fel har man väl inte alltid haft.

Senare års undersökningar har emellertid kastat ett nytt ljus över denna grupp odefinierade "virussjukdomar". Man börjar nu få fog för misstanken att en grupp mikroorganismer, som kallas mykoplasma i flera fall är den verkliga orsaken.

Sjukdomar av gulsottyp

Låt oss börja med de växtsjukdomar, som man på engelska med ett gemensamt namn betecknar som "yellows diseases" och som vi på svenska skulle kunna kalla sjukdomar av gulsottyp. Gemensamt för dessa sjukdomar är vissa karakteristiska symptom; gulnande av bladen, abnormt ökad skottbildning (t.ex. häxkvast), förgröning av blommorna, sterilitet och dvärgväxt. Gulsot är tyvärr ett något missvisande namn och gula blad behöver inte vara utmärkande för sjukdomen.

Sjukdomar av gulsottyp har ända fram till senare år ansetts orsakas av virus och man har då stött sig på följande fakta: 1) Sjukdomarna kan överföras genom skottympning; 2) sjukdomarna kan överföras med insekter (stritar) och 3) smittämnet är så litet att det kan passera ett bakteriesäkert filter. Däremot går sjukdomarna ej att överföra genom mekanisk saftsmitta.

Tilläggas bör att det också finns gulsotsymptom, som verkligen orsakas av virus, t. ex. virusgulsot hos betor. Denna virusbetingade gulsot saknar emellertid sådana symptom som förgröning, abnorm skottbildning etc.

År 1967 utkom ett par rapporter från Japan, som visade att sjukdomar av gulsottyp skulle kunna orsakas, inte av virus, utan av mykoplasmaliknande organismer. Man hade gjort elektronmikroskopiska undersökningar av bl.a. mullbärsträd med dvärgsjuka, potatis med häxkvastsjuka och petunia med gulsot. I ultratunna snitt av unga blad och skott fann man i floemet (silrören) mikroorganismer, som man tolkade som mykoplasma. Mykoplasma har aldrig tidigare satts i samband med växtsjukdomar och upptäckten var av utomordentligt stort växtpatologiskt intresse. På olika håll i världen satte man igång ett intensivt forskningsarbete och nu finns ett 50-tal växtsjukdomar, som genom elektronmikroskopiska undersökningar karakteriserats som mykoplasmasjukdomar.

Erikssons mykoplasma

Ordet mykoplasma användes redan 1897 av professorn och föreståndaren för dåvarande Växtfysiologiska försöksanstalten i Stockholm, Jakob Eriksson. Han använde det i en helt annan bemärkelse än den nuvarande, nämligen för att beteckna ett latent stadium i rostsvamparnas utveckling, då parasitens plasma (cellinnehåll) ingår i symbios med värdväxtens plasma. Senare skulle han uppge att även andra svampar, t.ex. Phytophthora infestons, som orsakar potatisbladmögel, hade ett latent s.k. mykoplasmastadium. Erikssons mykoplasmateori blev aldrig accepterad och får ej sättas i samband med den nuvarande användningen av ordet.

Mykoplasmaliknande organismer i silrören hos lök (Allium cepa) med symptom på förgröning hos blommorna. Förstoring: x 25 000. Originalbilden, som är tagen av H. M. Müller, har genom vänligt tillmötesgående ställts till förfogande av H. Kleinhempel och R. Pritzsche, Institutet för phytopatologi, Aschersleben

Mykoplasma hos djur och människor

Den första sjukdom, som påvisades vara orsakad av vad vi nu kallar mykoplasma, var en lungsäcks- och lunginflammation hos nötkreatur, s.k. pleuropneumoni. Det skedde redan 1898 vid pasteurlaboratoriet i Paris. Organismerna kallas också ofta pleuropneumoni - lika organismer, PPLO. Släktnamnet Mycoplasma föreslogs 1929 av Nowak och är nu allmänt vedertaget.

Mykoplasmaarter förekommer hos människor och djur i många fall utan att göra någon skada. Flera är emellertid patogena, t.ex. Mycoplasma pneumoniæ, som orsakar en form av lunginflammation hos människa. Mykoplasma har också isolerats från avloppsvatten och från ruttnande organiskt material.

Släktet Mycoplasma räknades tidigare till ordning Mycoplasmatales under klass Schizomycetes (Bacteriæ). Sedan 1966 inordnas dock Mycoplasmatales under klass Mollicutes, som alltså är fristående från bakterierna.

Vad är mykoplasma?

Mykoplasma utgörs av encelliga organismer med en cellstruktur som mycket liknar bakteriernas. Till skillnad från bakterierna saknar emellertid mykoplasma cellvägg och omges i stället av en treskiktad cellmembran. Denna membran är mjuk och elastisk, vilket gör att organismerna kan variera mycket till formen. De kan vara runda, oregelbundet avlånga eller trådformade och storleken kan variera mellan 100 och 1000 nm (1 nm=1 miljondels millimeter). Genom att cellerna är plastiska kan de passera filter med porer, som är mindre än deras normala diameter.

Mykoplasma förökar sig genom tudelning och genom avsnörning av nya organismer. De kan odlas på konstgjorda näringssubstrat, men har mycket speciella fordringar. På fast näringsagar ger mykoplasma upphov till karakteristiska runda kolonier, som blivit liknade vid stekta ägg. I mitten på varje koloni finns ett runt, mörkt område där organismen har växt ned på djupet. Mykoplasmacellerna är känsliga för vissa typer av antibiotika, t.ex. tetracykliner. Penicillin, som blockerar cellväggsyntesen hos bakterier, har ingen verkan på mykoplasma, som ju saknar cellvägg. Virus å sin sida är okänsliga för alla former av antibiotika.

Mykoplasmaliknande organismer i växter

Det slutgiltiga beviset för att det verkligen är mykoplasma, som är orsaken till sjukdomar av gulsottyp, fattas ännu. Man har funnit mykoplasmaliknande organismer i floemvävnaden hos sjuka plantor och hos olika organ av smittoförande stritar. Man har också genom behandling av sjuka plantor med tetracyklin kunnat få symptomen att tillfälligt försvinna. Men man har ej, med några få undantag, lyckats isolera organismerna och odla dem på konstgjort näringssubstrat för att därigenom kunna jämföra dem med kända mykoplasmaarter. Ej heller har man genom infektionsförsök med renkultur av mykoplasma från sjuka plantor kunnat visa att dessa organismer kan vara den primära orsaken till växtsjukdomar.

Klöverförgröning är ett av undantagen. Man har helt nyligen lyckats isolera och odla mykoplasmaliknande organismer från sjuk klöver och sedan åter infektera frisk klöver med renkulturen. Men släktskapen med kända mykoplasmaarter är fortfarande oklar.

Mykoplasmasjukdomar utomlands

Många av de växtsjukdomar som förmodas orsakas av mykoplasma hör hemma i tropiska eller subtropiska länder. Därom vittnar värdväxter som ris, majs, sockerrör, kokosnöt och olika citrusfrukter. Hos dessa växter är också mykoplasmasjukdomarna av stor ekonomisk betydelse.

Andra mykoplasmasjukdomar uppträder över hela världen, t.ex. astergulsot. Det är den klassiska sjukdomen av gulsottyp, och den finns beskriven redan 1902. Den angriper många växtarter ur vitt skilda familjer och framkallar ett eller flera av de förut nämnda symptomen; gula blad, förgröning av blommorna, dvärgväxt etc. Ekonomiskt betydelsefulla sjukdomar orsakas hos t.ex. potatis, sallat, spenat och morot. Utbredningen är starkt beroende av klimatiska faktorer. Att vi i Sverige inte har någon större spridning av astergulsot torde bero på vårt nordliga klimat som är ogynnsamt för de insekter som sprider sjukdomen.

Som vektor (överförare av sjukdomen) tjänar flera stritarter, t.ex. Macrosteles lævis, som finns i vårt land. Utmärkande för de organismer, som orsakar gulsoten, är att de kräver lång latenstid hos vektorn. Sålunda tar det minst ett par veckor innan en strit, som sugit på en infekterad planta, kan smitta en frisk. Under denna tid förökar sig organismen i striten.

Mykoplasmasjukdomar i Sverige

Följande växtsjukdomar i Sverige förmodas nu orsakas av mykoplasma:

Stråsäd: en form av dvärgväxt

Vitklöver: förgröning (fyllodi)

Jordgubbe: förgröning (fyllodi)

Hallon: dvärgsjuka

Svarta vinbär: reversion

Äpple: gummived, kattäpple

Hos stråsäd har Lindsten vid Lantbrukshögskolan i Uppsala påvisat astergulsot. Sjukdomen saknar emellertid enligt honom ekonomisk betydelse i Sverige. Blomförgröning hos klöver respektive jordgubbe orsakas också av astergulsotorganismen och har påträffats vid enstaka tillfällen i vårt land.

Dvärgsjuka hos hallon gör att plantorna blir små, buskiga och sterila. Vildhallon kan vara angripna och utgöra smittkälla.

Reversion hos svarta vinbär orsakar en karakteristisk bladdeformation. Sjukdomen sprids med gallkvalster och skiljer sig härigenom från sjukdomar av gulsottyp.

Hos svenska äppleträd är sjukdomen gummived vanlig. De flesta sorter visar inga symptom vid infektion. Det gör däremot sorterna Lord Lambourne och Katja, vilka reagerar med böjliga, gummiartade grenar och starkt reducerad tillväxt. Kattäpplen, d. v. s. abnormt små frukter, har endast påträffats hos enstaka träd i Sverige.

Nytt område inom växtpatologin

På samma sätt som virussjukdomarna under de senaste tjugo åren kommit att tilldelas allt större resurser i takt med att man kunnat klarlägga dessa sjukdomars utbredning och betydelse, så kan man förmoda att mykoplasmasjukdomarna i framtiden kommer att bli det område, där växtpatologin gör nya landvinningar. Påvisandet av mykoplasma i växter är omständligt och tidsödande och en kartläggning av mykoplasmasjukdomarnas utbredning fordrar både speciellt tränad personal och avancerad teknisk utrustning.

Litteratur

Davis, R. E. & Whitcomb, R. F. 1971. Mycoplasmas, rickettsiae and clamydiae: possible relation to yellows diseases and other disorders of plants and insects. Ann. Rev. Phytopath. 9:119-154.

Hull, R. 1972. Mycoplasma and plant diseases. Pans 18,2: 154-164.

Lundsgaard, T. 1972. Mycoplasma inden for plantepatologien. Ugeskrift for Agr. og Hört. 1:244-248.

Petzold, H. & Marwitz, R. 1973. Mykoplasmen und rickettsienähnlichen Bakterien als Erreger von Pflanzenkrankheiten. Mitt. Biol. BundAnst. Ld-u. Forstw. 151:159-171.

Solheim, B. 1973. Mykoplasmasygdommer på planter. Blyttia 31, 1:39-50.

Spaar, D., Kleinhempel, H. und Müller, H. M. 1972: Mykoplasmen als mögliche Erreger von Pflanzenkrankheiten. Arch. Pflanzenchutz 8, 3:175-188.