VäxtEko


Tidskrift/serie: växtskyddsnotiser
Utgivare: Statens växtskyddsanstalt
Utgivningsår: 1947
Nr/avsnitt: 1
Författare: Holmberg C.
Titel: Potatiskräfta och potatisål i Sverige år 1946.
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Potatiskräfta och potatisål i Sverige år 1946.

C. Holmberg

Potatiskräfta. Under 1946 har i hela riket konstaterats 180 nya fall av denna sjukdom, vilket antal är det största, som förekommit under de sista 10 åren. Även den geografiska spridningen är anmärkningsvärd, i det sjukdomsangreppen äro fördelade på ej mindre än 61 kommuner, vilket innebär betydligt allmännare spridning än under något tidigare år under samma period. För det tredje utgör 1946 ett rekordår, om man ser på spridningen till nya socknar, alltså sådana där sjukdomen icke tidigare konstaterats, som för 1946 uppgår till 27. (1945 noterades endast 7 nya socknar). Sjukdomen är alltjämt mest koncentrerad på de sydliga länen med Kristianstads i spetsen liksom de föregående åren. En översikt av antalet fall av potatiskräfta i detta län visar, att medan under perioden 1928-1941 konstaterades tillsammans 105 fall har antalet enbart de sista fem åren ökat med 222 till 327 vid slutet av 1946. Ej mindre än 145 av dessa 222 fall under de sista fem åren ha inträffat i 20 socknar, där intet fall var känt före 1942. Ser man på spridningen inom olika trakter av Kristianstads län, framstår Västra Göinge härad som mera genomsmittat än andra härad, då nära halva antalet fall under alla åren (1928-1946) ligga enbart inom detta område.

Även inom vissa delar av Malmöhus län har potatiskräftan tilltagit. I detta län hade från 1928 till 1941 endast påträffats 13 fall, men vid slutet av 1946 var antalet uppe i 72, av vilka huvudparten kommer på trakten kring Höör-Hörby.

Inom Blekinge län höll sig potatiskräftan ganska stilla i flera år efter skyddsområdenas inrättande 1937 och 1938, men man synes nu kunna tala om ett nytt uppblossande, särskilt markerat under 1946, och de nyare fallen från senare år äro icke koncentrerade till vissa trakter utan spridda över hela länet.

Tydlig tendens till ökad spridning utvisar i övrigt Kronobergs län och södra delarna av Älvsborgs län.

Av 1946 års nya fall ha 14 inträffat å jordbruksegendomar, vilket synes obetydligt i förhållande till totala antalet 180 men i fråga om konsekvenserna så mycket värre. I flera fall ha nämligen angreppen träffat egendomar, som bedrivit omfattande potatisodling för avsalu som matpotatis eller utsäde. De viktigaste angripna sorterna i nämnda odlingar voro King Edward, Magnum bonum, Up to date, Birgitta, President (= f. d. Favorit-Östergyllen), Wohltmann och Early Puritan, samtliga starkt kräftmottagliga sorter.

Man kan säkert påvisa flera orsaker till det förhållandevis starka utbrottet av potatiskräfta under 1946, liksom till den fortsatta spridningen i allmänhet. I viss mån är det en tillfällighet, orsakad av väderleksförhållanden under hösten. Det är möjligt att den rikliga nederbörden, som ju gynnar svampar i allmänhet, även befordrat utbildningen av kräftsvulster, så att sjukdomen blivit tydligare märkbar även i odlingar, som ännu kanske voro så svagt infekterade, att det eljest skulle dröjt ett år till eller mer, innan odlaren iakttagit symtomen. Vidare må anföras försummad anmälan om sjukdomens förekomst. I små odlingar, där skörden verkställes med handredskap, borde det dock icke vara någon svårighet att kunna upptäcka sjukdomen redan i sin början. Större svårigheter möter i lantbruksodlingen, särskilt om potatisen skördas med maskiner med roterande arbetsorgan. Plockarna se endast de friska knölarna, medan kräftsvulsterna p. g. a. »skyddande likhet» undgå att upptäckas. I höstas anmäldes potatiskräfta bl. a. från en lantbruksegendom med potatisodling för avsalu. Angreppet var svårartat. Ägaren hade emellertid ej tidigare observerat något angrepp, men vid företagen undersökning konstaterades starkt kräftangrepp på självväxt potatis på ett skifte, där potatis odlades 1945! Och 1945 års således kräftsmittade skörd hade avyttrats på olika håll, bland annat till en stad, där potatiskräfta icke tidigare var känd, men varifrån anmälan om förekomst ingick i höstas! De underlåtna anmälningarna av visserligen i sig själv obetydliga fall ha flerfaldiga gånger konstaterats vara orsaken till att sjukdomen hunnit genominfektera potatisodlingen i ett helt samhälle, innan förhållandet blivit känt, så att undersökning och åtgärder kunnat vidtagas. Dessa och andra osäkerhetsfaktorer komma givetvis att finnas trots fortsatt upplysning, och åtgärderna mot sjukdomens utbredning böra rättas därefter. Det har icke visat sig tillräckligt effektivt att enbart smittförklara smittade områden (eventuellt med kringliggande angränsande fastigheter) i trakter där sjukdomen fått större spridning. Med stöd av Kungl. Maj:ts bestämmelser i dessas år 1936 ändrade form, som möjliggör inrättande av skyddsområden i större omfattning, har också sådana spärråtgärder vidtagits, t. o. m. fram till 1941 berörande de dessförinnan svårartade kräftområdena, t. ex. vissa områden i Blekinge, Halland och Örebro län. Dessa skyddsområden ha i berörda områden visat sig mycket effektiva. Under världskrigets senare år och därefter har emellertid försörjningsläget som bekant varit synnerligen ansträngt, och stora kvantiteter potatis, avsedd till utsäde, har måst gå till konsumtion inom landet eller exporterats till nödställda länder. På grund av utsädesbristen har därför det fortsatta utbyggandet av sådana skyddsområden tills vidare måst anstå eller endast kunnat genomföras för vissa begränsade områden. Det är emellertid att hoppas, att utsädestillgången snarast skall kunna säkerställas för ett fortsatt utbyggande av skyddsområdena, i första hand i de trakter, som nu visa tendens till svårare spridning. Likaså får man hoppas, att de återupprättade förbindelserna med utlandet skall möjliggöra införandet av nyare kräftimmuna potatissorter till prövning i praktiken.

Potatiskräftans kända utbredning i Skåne vid slutet av är 1946. Halvfyllda cirklar beteckna antalet fall åren 1928-41, helfyllda sådana åren 1942-46. Ofyllda cirklar beteckna friförklarade områden.

Av kräfta angripna potatisknölar.

Under 1946 har liksom 1944 och 1945 prövats odling av kräftmottagliga sorter på äldre smittlokaler för fortsatt studium av frågan om smittämnets varaktighet. Försöksresultaten gå i samma riktning som föregående år. Sålunda konstaterades t. ex. kvarlevande smitta i en potatisåker på en egendom, där potatiskräfta konstaterades år 1933, och där sedan omväxlande odlats säd och immun potatis med olika tidsintervaller, så att potatis har odlats omkring 8 år av 13. På en annan försökslokal fanns smitta kvar efter samma tid i jord, som visserligen odlats alla åren, men endast tidvis potatis. Hittills föreliggande resultat ge vid handen, att man måste räkna med i genomsnitt 15 år, innan smittämnet säkert utslocknat, detta dock endast i bästa fall, d. v. s. under förutsättning att potatis (underförstått av kräftimmun sort) odlats intensivt varje år i den smittade jorden. I annat fall får man, som vissa försök tyda på, räkna med betydligt längre tid.

Potatisdi. Under 1946 ha nya angrepp konstaterats på omkring 400 brukningslotter, fördelade på 40 socknar i 14 län. I 8 av dessa socknar var skadedjuret ej känt förut. Spridningen är fortfarande starkast i Skåne-länen, men den fortsätter även i Blekinge och Halland samt sydvästra delarna av Kronobergs län. Även under 1946 ha nya angrepp inträffat inom jordbrukets potatisodling, och av dessa ha flera svårartade fall förekommit i nordvästra Skåne på större odlingar av tidigpotatis för avsalu. De potatisodlare i dessa trakter, som bruka odla tidigpotatis år efter år å samma jordstycke eller med endast mycket korta tidsmellanrum böra taga dessa exempel som en varning.

Medan potatiskräftan synnerligen enkelt kan bekämpas genom att övergå till odling av kräftimmuna potatissorter, ligger det värre till med potatisålens utrotande. Inga immuna sorter äro kända mot detta skadedjur, och hittills prövade direkta bekämpningsmedel ha varit odugliga, frånsett ångsterilisering av jorden. Emellertid kanske vi från och med i år kunna hysa vissa förhoppningar. Under krigets tryck ha gjorts ett otal uppfinningar och erhållits tidigare oanade forskningsresultat. De s. k. DDT-preparaten, helt okända här i landet ännu för fyra år sedan, äro redan bekanta och använda av snart sagt varje trädgårdsodlare och jordbrukare. Ännu nyare äro DD-preparaten (beteckningen förkortning av Diklorpropan - diklorpropylen. ett syntetiskt framställt klorerat kolväte). Ett sådant preparat prövades i fjol av växtskyddsanstalten i fältförsök med bekämpande av en av potatisålens närmaste släktingar, betnematoden eller betålen, och resultatet synes lovande. Detta preparat kommer därför i år att även prövas mot potatisål på ett antal utvalda försöksplatser, där jorden är starkt infekterad av detta potatisodlingens plågoris. Komma förhoppningarna att infrias, och visar sig medlet praktiskt och ekonomiskt användbart, stå vi infor en ny epok även ifråga om bekämpande av de i jorden levande parasitära mikroorganismerna.