VäxtEko


Tidskrift/serie: Växtskyddsnotiser.
Utgivare: Statens växtskyddsanstalt
Redaktör: Mathlein R.
Utgivningsår: 1945.
Nr/avsnitt: 2.
Författare: Mathlein R.
Titel: Gulhåriga tjuvbaggen.
Huvudspråk: Svenska.
Målgrupp: Rådgivare.

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Gulhåriga tjuvbaggen.

Rolf Mathlein.

På senare tid ha till växtskyddsanstalten inkommit åtskilliga rapporter angående en skalbagge, som uppträtt inomhus som skadegörare på bl. a. textilier av olika slag. Medföljande prov ha utvisat, att det rör sig om den s. k. gulhåriga tjuvbaggen eller »mässingsbaggen» (Niptus hololeucus). Arten, som härstammar från Mindre Asien, har sedan mitten av 1800-talet flerfaldiga gånger omtalats som ett svårt inomhusskadedjur i Tyskland, England, Ryssland, Italien m. fl. länder. I Sverige har den först i våra dagar börjat tilldra sig uppmärksamhet. Enär arten av alla tecken att döma befinner sig i spridning, kan ett observandum vara på sin plats.

Gulhåriga.tjuvbaggen tillhör familjen tjuvbaggar (Ptinidae) och karakteriseras av sin spindelliknande kropp, tätt beklädd med korta tilltryckta, mässingsgula och sidenglänsande hår. Längden är 4-4,5 mm. Larverna leva av diverse torra vegetabilier såsom frövaror, gammalt bröd, kli o. dyl. Äldre larver gnaga sig gärna in i murket trävirke och förpuppa sig där.

Vid rumstemperatur har iakttagits en sammanlagd utvecklingstid av drygt 5 månader från ägg till skalbagge. Åtminstone i vissa fall torde i vårt land två generationer årligen kunna komma till utveckling. Liksom många andra inomhusinsekter är mässingsbaggen ej bunden av årstiderna utan kan uppträda och fortplanta sig året om. Arten synes ha betydande köldhärdighet. Skalbaggar ha iakttagits krypa omkring vid en temperatur av -1 à -2°.

De fullbildade skalbaggarna, som utmärkas av stark vandringsdrift, leva av olika stärkelsehaltiga ämnen men angripa dessutom med förkärlek diverse textilier, såsom siden-, silke- och cellullvävnader (mera sällan ylle) ävensom läder- och pälsvaror, uppstoppade djur m. m. Skadegörelsen har i många fall varit betydande. Egendomligt nog finnas även flera exempel på massuppträdande av mässingsbaggar inomhus utan att någon sådan skadegörelse kunnat iakttagas. Det förefaller som om skalbaggarna blott under vissa, än så länge ouppklarade betingelser skulle uppträda som textilskadegörare.

Gulhåriga tjuvbaggen. 4 X.

Vid massförekomst av mässingsbaggar har man i första hand att uppspåra och oskadliggöra utvecklingshärden. Ett lärorikt exempel på orsak och verkan vid invasion av mässingsbaggar är ett fall, som för något årtionde sedan inträffade på ett mellansvenskt slott. Skalbaggarna hade därstädes under en tid formligen översvämmat hela byggnaden. Vid närmare undersökning befanns det, att en av de stora slottssalarna någon gång i tiden använts som upplagsplats för spannmål och att trossbottnen därstädes var fylld av spannmålsavfall, som var rikligt bemängt med larver av mässingsbagge. Här hade generationer av skalbaggar ostört utvecklats. Kvarvarande rester av kraftfoder, frövaror o. dyl., som förvarats i bostadshus och lagerlokaler, äro över huvud taget typiska exempel på kläckningsplatser för ifrågavarande skadedjur. I gamla trähus, och särskilt i lokaler där en. viss fuktighet råder, har man även att räkna med att trävirket kan vara infekterat av larver och puppor.

Även sedan, kläckningsplatsen upptäckts och sanerats, kunna skalbaggar uppträda ganska länge. Djuren ha nämligen en ansenlig livslängd. Som utrotningsmedel kunna användas pyretrum- eller DDT-haltiga pulvermedel, vilka strös ut på djurens uppehållsplatser, i garderober etc. Man lär även med framgång kunna utnyttja skalbaggarnas förkärlek för fuktighet till att oskadliggöra dem. De samla sig sålunda gärna på utlagda eller upphängda fuktiga dukar eller dyl., vilka lämpligen placeras ut på aftonen och »vittjas» om morgonen, enär mässingsbaggen huvudsakligen är i rörelse nattetid. - Det kan nämnas, att cyanväterökning i flera fall icke givit avsett resultat mot detta skadedjur, förmodligen beroende på att utvecklingshärden varit mer eller mindre oåtkomlig för giftgasen.