VäxtEko


Tidskrift/serie: Växtskyddsnotiser
Utgivare: Statens växtskyddsanstalt
Utgivningsår: 1943
Nr/avsnitt: 3
Författare: Lihnell D.
Titel: Mosaiksjuka och tobaksvaror.
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Mosaiksjuka och tobaksvaror.

D. Lihnell

En högst avsevärd del, kanske flertalet av de förfrågningar angående tomatsjukdomar, som riktas till Växtskyddsanstalten, gäller mosaiksjukan. I sin typiska form torde sjukdomsbilden vara så enkel, att den inte behöver många ord till presentation. Hos de sjuka plantorna övergår bladens normalt mörkgröna färg fläckvis i ljusare grönt (Fig. 1), samtidigt som bladytan bucklas eller rynkas något, tillväxten hämmas och plantorna få ett spinkigare och mindre frodigt utseende än de eljest skulle ha haft. Avkastningen blir nedsatt, ibland i mycket hög grad, och frukternas utseende skämmes ofta av en fläckighet eller flammighet liknande den på bladen.

Också på tobak förekommer en mosaiksjuka utmärkt av grönskans - och ofta även blomfärgens - brokighet, de förvridna och missbildade bladen och en allmänt nedsatt tillväxt (Fig. 2 och 3). Denna tobakens mosaiksjuka är ytterst vanlig överallt i världen och saknas ingalunda i våra egna, tobaksodlingar.

Tobakens mosaiksjuka kan lätt överföras på tomat, och tvärtom kan tomatens mosaiksjuka lätt överföras på tobak. I själva verket rör det sig i bägge fallen om yttringar av ett och samma smittämne, ett virus, som med användande av den engelske forskaren Kenneth Smiths terminologi kan benämnas Nicotiana Virus 1. Detta Nicotioana Virus 1 kännetecknas bl. a. av en utomordentligt hög infektionskraft, och minsta droppe vävnadssaft från en sjuk planta innehåller tillräckligt med virus för infektion av en hel rad andra plantor. I viss utsträckning är det insekter med stickande och sugande mundelar, framför allt bladlöss, som får göras ansvariga för överföringen av sjukdomen. Den effektivaste smittospridaren är emellertid människan. Det behövs endast, att den som nyss hanterat en mosaiksjuk planta lätt berör en frisk för att den senare skall bli infekterad. Utom med infektionskraften hos virusämnet sammanhänger detta med att man knappast kan ta i en tomat- eller en tobaksplanta utan att bryta av en del av de korta, tunna hår, som bekläder huden hos dessa liksom hos de flesta andra medlemmarna av potatisväxternas familj. När håren brytas av uppstår det små sår i bladens och stjälkarnas hudvävnader, mikroskopiskt små sår visserligen, men stora nog för att de vida mindre viruspartiklarna utan svårighet skall kunna passera såväl ut som in igenom dem. Det säger sig självt, att under dessa förutsättningar sådana moment i skötseln av plantorna som tjuvning, toppning och uppbindning - vidtagna utan några försiktighetsåtgärder - mycket verksamt kan bidra till att ytterligare sprida mosaiksjukan i en kultur, där sjuka och friska plantor stå om varandra.

Fig. 1. Blad av tomat med mosaiksjuka. - Foto D. Lihnell.

Här kan man nu fråga sig: Men varifrån och på vilka vägar har smittan kommit till de först sjuka plantorna i kulturen? Svaret blir närmast, att, då frösmitta är om inte alldeles utesluten så i varje fall något ytterst sällsynt, de första sjukdomsfallen i en kultur måste bero på en infektion från omgivningen. Insektsöverföring, jordsmitta, infektioner härledande sig från icke rengjorda redskap, virusämnets »övervintring» i andra mottagliga kulturväxter eller ogräs - Nicotania Virus 1 kan angripa ett mycket stort antal växter - är några av de faktorer, som man här har att ta hänsyn till. Det finns emellertid ytterligare en smittokälla, som hittills inte ägnats tillbörlig uppmärksamhet hos oss och därför kan vara värd ett särskilt påpekande: tobaksvaror av alla slag.

Fig. 2. Mosaiksjuk tobaksplanta (sedd rätt uppifrån). - Foto D. Lihnell.

Mosaiksjuka är som redan sagts ytterst vanlig överallt där tobak odlas. Även om alltför brokiga och missbildade blad frånsorteras, kan det därför inte undvikas att massor av virusinfekterade blad kommer med vid skörden. Sedan undergår visserligen råtobaken en rad ganska genomgripande förändringar, innan den som bruksfärdig vara utbjudes till allmänheten, men det hindrar inte att virusämnet finns kvar med oförminskad infektionskraft i den förädlade produkten. Nicotiana Virus 1 är nämligen mer än något annat växtvirus tåligt mot allehanda yttre inflytelser som torka, värme, kyla och kemikalier. Vid rökning och ännu mer vid snusning eller tuggning av tobak löses virusämnet ut i saliven och hamnar sedan lätt på vederbörandes händer (tänk bara på hur snusaren bär sig åt, när han tar ut en buss!). Har mosaiksjukans virus väl kommit så långt, är det ju inte svårt att med ledning av det nyss, anförda om mosaiksjukans spridningsbetingelser räkna ut vilka möjligheter, som här föreligga för infektion av mottagliga växter. På vissa större tobaksodlingar utomlands tillmäter man denna infektionsrisk så stor betydelse, att ledningen för bruk under arbetstid tillhandahåller de anställda särskilt preparerade tobaksvaror, där mosaiksjukans virus genom en kortare upphettning till betryggande gradtal oskadliggjorts. Vi rör oss här alltså inte enbart med teoretiska möjligheter utan kan falla tillbaka på praktikens erfarenheter.

För att få någon kännedom om i vilken utsträckning man behöver räkna med förekomst av mosaiks jukevirus i de här i landet vanliga tobaksvarorna gjordes för någon tid sedan vid Växtskyddsanstalten följande lilla undersökning. Ett. antal prov av olika tobaksvaror anskaffades, huvudsakligen på så sätt att en del av Växtskyddsanstaltens tjänstemän efter någon övertalning och hänvisning till det behjärtansvärda syftet avstodo något gram var av sina, oftast redan förut otillräckliga rökvaruransoner. Välvilliga affärsinnehavare i branschen offrade vidare några nypor snus (detta njutningsmedel nyttjade nämligen ingen av Växtskyddsanstaltens tjänstemän). Allt som allt hopbragtes på dessa vägar 11 prov: två av cigarrer (Flor de Brazil, Felix Brazil), tre av cigarretter (Brussa, Indian, Hudson), fyra av piptobak (Riksshag, Riksblandning I och II, Ljus rökstång) samt två av snus (sortnamn okända). Samlingen fullständigades med prov av ett par rökpulver, sådana som användas för insektsbekämpning. Proven lakades ut med små mängder destillerat vatten och med de så erhållna extrakten infekterades ett antal tomat- och tobaksplantor.

Fig. 3 Blommor från en frisk tobaksplanta (längst till höger) och från tre mosaiksjuka tobaksplantor. Blommorna spräckliga av insprängda vita partier i det rödvioletta. - Foto D. Lihnell.

Resultatet motsvarade helt förväntningarna eller kanske vi skall säga farhågorna. Typiska mosaiksymptom erhölls nämligen efter infektion med extrakt av båda cigarrerna, alla tre cigarretterna, en av piptobakssorterna (Riksshag) samt det ena snusprovet, alltså från inte mindre än 7 av de 11 proven. (Hur det förhöll sig med rökpulvren kunde inte avgöras, då de i dessa ingående kemikalierna verkade så förstörande på de infekterade bladen, att en fortsatt utveckling av ett eventuellt virus var otänkbar.)

Det kan naturligtvis vara en tillfällighet, att så pass många av proven befanns virusbärande, och möjligt är att i ett större material siffrorna skulle ligga mera till de virusfrias fördel. Proven har emellertid tagits ut helt på en slump och resultatet motsäges inte av vad man för övrigt vet om tobakens mosaiksjuka. Under alla förhållanden har vår lilla undersökning klart visat vilka risker för en nedsmittning med mosaiksjuka, som kan ligga förborgade i till synes oskyldiga ting. Från Växtskyddsanstaltens praktik skulle också kunna andras flera fall, där tobakssmitta varit så gott som den enda möjliga och mycket sannolika förklaringen till massuppträdande av mosaiksjuka (på tomat i hus).

Den lilla moralkaka, som alltid bör finnas i slutet på en bättre växtskyddsartikel, blir alltså i detta fall: När Ni sköter om Er tobaksodling eller Era tomater - undvik allt personligt bruk av tobaksvaror. I synnerhet skall Ni låta bli att tugga snus eller tobak, då detta av njutnings- och infektionstekniska skäl måste vara förbundet med särskilt hög infektionsrisk. Tvätta före arbetets början händerna väl med tvål och vatten. Om Ni sedan vid alla arbetsmoment, som innebär beröring av plantorna, synar dessa noggrant, till en början går förbi alla mosaiksjuka och behandlar dem sist (ändå klokare är förstås att ta bort och bränna upp alla sjuka plantor, så snart några misstänkta symptom visat sig), finns det ganska goda utsikter att mosaiksjukan skall hållas inom måttliga gränser. I tomathus kan dessutom anbefallas flitig bekämpning av bladlöss och andra insekter, formalinbehandling av uppbindningssnören och käppar samt ångsterilisering av bäddarna eller ombyte av jord.

Till tröst för brukare av de ovannämnda tobaksmärkena kanske bör påpekas att resultaten av infektionsförsöken på intet sätt innebär någon kvalitativ värdering av de olika märkena sinsemellan. Urvalet av märken har som torde framgå av det föregående varit betingat av rena tillfälligheter, närvaron av virus torde knappast påverka varans njutbarhet och ett negativt resultat vid infektionsförsöken behöver ju inte betyda annat än att just den prövade förpackningen var virusfri; hur andra förpackningar av samma märke förhåller sig kan inte sägas utan ytterligare försök.

Och så till sist ett ord till de misstänksamma: Växtskyddsanstalten uppbär inga som helst anslag från föreningen »Bort med tobaken»!