VäxtEko


Tidskrift/serie: växtskyddsnotiser
Utgivare: Statens växtskyddsanstalt
Utgivningsår: 1939
Nr/avsnitt: 6
Författare: Lindfors T.
Titel: Pricksjuka hos äpplen - en följd av besprutning?
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.

Pricksjuka hos äpplen - en följd av besprutning?

Th. Lindfors

Till lantbruksstyrelsen har en agronom och godsägare i Södermanland insänt en skrivelse, vari han framlägger den hypotesen, att den s. k. pricksjukan hos äpplen skulle vara en följd av »de ofta återkommande sommarbesprutningarna». Skrivelsen överlämnades till Statens växtskyddsanstalt för besvarande, och sedan växtskyddsanstalten avlåtit sitt svar skulle det icke funnits anledning att vidare syssla med saken, såvida icke den ifrågavarande hypotesen med dagspressens hjälp bringats till allmännare kännedom. Då detta emellertid blivit fallet, och då det kan befaras, att misstro mot de för erhållande av en god fruktskörd så viktiga besprutningarna därigenom kan väckas, anser jag nödvändigt att inför offentligheten reducera det nämnda hugskottet till sitt rätta värde.

Brevskrivaren anför två skäl för sitt antagande. Dels är det enligt hans uppfattning mest tunnskaliga äpplesorter, såsom Gravenstein och Åkerö, som angripas, och detta förmodas ha sin grund i att besprutningsvätskorna intränga genom små sprickor eller tunna partier i skalet och förstöra underliggande vävnadspartier. Dels uppgives pricksjukan icke ha förekommit fordom, då man icke använde besprutningar, och fortfarande icke förekomma i trädgårdar, där sommarbesprutningar icke verkställas. Båda dessa uppgifter äro emellertid felaktiga. Flera av de för pricksjuka mest utsatta sorterna t. ex. Husmodersäpple, Ribston, Harberts renätt, Blenheim och Cox' Orange, ha mycket tjockt skäl. Vidare förekom pricksjukan redan på 1880-talet i vårt land i sådan omfattning, att den väckte uppmärksamhet, och vid denna tid torde besprutning av fruktträd, om sådan överhuvud taget förekom, ha varit en sällsynt företeelse. Nikotinbesprutning, som av brevskrivaren framhålles som i särskilt hög grad misstänkt, torde först efter världskriget ha kommit till nämnvärd användning.

Om något, som rör pricksjukan, kan betraktas som säkert, torde det vara, att sjukdomen icke är smittsam, och att den icke påverkas av besprutningar. Angående sjukdomens orsak eller orsaker råder eljest fortfarande osäkerhet. I ett par uppsatser i Växtskyddsnotiser har undertecknad fäst uppmärksamheten på borbrist som en möjlig förklaring till pricksjukan och även varit i tillfälle att omtala några lyckade resultat av borgödsling, vilka inberättats till växtskyddsanstalten. Vid detta tillfälle kan meddelas, att jag i år fått kännedom om tre fall, där tillförsel av bor icke medfört påvisbart resultat. I alla dessa fall hade bor tillförts tämligen sent på våren. Den långvariga torka, som i större delen av landet rådde under våren och förra delen av sommaren, hade troligen till följd, att borföreningen icke gick i lösning och således icke kunde utöva någon verkan. Ett utmärkt resultat har däremot inberättats av en fruktodlare, som använt borax till sorterna Cox' Orange och Blenheim. Alla träd behandlades utom ett av sistnämnda sort. Så gott som alla frukter på detta träd blevo förstörda av pricksjuka, medan de borgödslade träden voro alldeles (Cox' Orange) eller nästan alldeles (Blenheim) fria från sjukdomen.

Det torde alltjämt föreligga skäl att försöksvis använda borax eller borsyra som medel mot pricksjuka, men man bör tillföra dem antingen redan, på hösten eller tidigt på våren. Jag hänvisar f. ö. till uppsatser i Växtskyddsnotiser nr 1, 1937 och nr 1, 1938.