VäxtEko


Tidskrift/serie: Svenska växtskyddskonferensen
Utgivare: Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
Redaktör:
Utgivningsår: 1996
Nr/avsnitt:
Författare: Johnsson L., Magyarosi T., Svensson C.
Adress:
Ingår i...: Jordbruk - Skadedjur, växtsjukdomar och ogräs
Titel: Sotsvampars (ustilago spp.) biologi och betning mot flygsot på havre
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

SAMMANFATTNING

Havreflygsoten har under senare år ökat i omfattning och betydelse i Sverige. Enligt utländska undersökningar är det endast sotsporer, vilka hamnat innanför blomfjällen i samband med blomningen, som kan orsaka infektion. Sporer på utsidan anses sakna betydelse. Betning med Fungazil C (karboxin+imazalil), Vitavax 75 W (karboxin), Pano-ram 37 FS (fenfuram) har utmärkt effekt mot svampen. Även biologisk betning med en bakterie har god effekt. Tester av grobarhet i havre visar skillnader för både betade och obetade prover beroende på om testen utföres i papper eller sand. Vid utsädesrensning av ett havreparti smittat med flygsot har 1-2 procent av sporerna överförts till nästa parti som rensats på samma maskin. Detta bedöms ha liten betydelse för angrepp av havreflygsot i nästa generation.

INLEDNING

Havreflygsoten har under senare år ökat i omfattning och betydelse (Sperlingsson & Sällvik, 1993; Sperlingsson, 1994). Särskilt sorterna Freja, Sang och Veli synes vara mottagliga (Sperlingsson, 1996). I denna uppsats kommer biologin rörande släktet Ustilago och dess arter att diskuteras. Vidare kommer fältförsöksmaterial att redovisas som visar olika betningsmedels effekt mot havreflygsotet. Såtidens eller snarare temperaturens betydelse för angreppets storlek kommer att belysas. Laboratorieförsök som visar hur betningsmedlen Panoctine 400 och Fungazil C påverkar grobarheten vid betning i olika doser i havre redovisas liksom hur havreflygsotsporer överföres från parti till parti vid rensning av smittade partier.

BIOLOGI HOS SLÄKTET USTILAGO

Ordningen Ustilaginales omfattar ca 30 olika släkten av sotsvampar, vilka angriper både en- och tvåhjärtbladiga växtslag. Sotsvampar som angriper stråsädesslagen hör främst till släktena Ustilago och Tilletia. Litteraturen kring sotsvamparna är omfattande, inte minst vad gäller taxonomi och nomenklatur. Havrens flygsot, U. avenae, liksom kornets och vetets flygsot återfinns sålunda var för sig med ett flertal olika namn. (Ainsworth & Sampson, 1950; Lindeberg, 1959; Vanky, 1985). Sotsvamparnas möjligheter att utbilda raser, korsningar mellan olika arter samt värdväxternas, sorternas, olika resistensegenskaper gör, att t ex skilda symptombilder vid ett angrepp, kan uppfattas vara orsakade av olika arter av sotsvampar.

Från växtpatologisk synpunkt används i det följande de vedertagna benämningarna för sotsvampar på stråsäd i Sverige.

Havrens flygsot: U. avenae (syn U. segetum var. avenae, U. nigra)

Vetets flygsot: U. tritici (syn. U. nuda var. tritici)

Kornets flygsot: U. nuda (syn. U. tritici var. nuda)

Kornets hårdsot: U. hordei (syn U. kolleri, U. segetum var. hordei)

I litteraturen återfinns också "semiloose smut" på korn orsakad av U. nigra och "covered smut on oats" (= täckt havresot) orsakad av U. hordei, syn. U. kolleri, U. laevis. Om dessa förekommer i Sverige i dag är oklart. (Lindeberg, 1959; Eriksson, 1910; Juhlin-Dannfelt, 1916; Lindfors & Tunblad, 1947; Agrios, 1988; Fischer & Holton, 1957).

Sotsporernas storlek, ytstruktur

Sporer producerade av U. nuda, U. tritici och U. avenae har en genomsnittlig storlek av 6.0 - 7.0 µ. Sporerna som är runda - nästan runda, har större delen täckt med små vårtlika bildningar (minutely echinulate). U. hordei har något större sporer (6.5 - 8.5 µ) än de förra. Sporytan är däremot slät (smooth). Vanky (1985) har genom scanning-elektronmikroskopi visat detta. Det är således inte möjligt att med enkla ljusmikroskop skilja dessa karaktärer åt.

Sporernas bildning i sori

Mycelet som växer både inter- och intracellulärt i plantan, karaktäriseras av att varje cell innehåller två kärnor, ett s.k. dikaryotiskt mycel. Vid sporbildningen segmenteras mycelet så att varje spor innehåller två kärnor. Dessa kärnor smälter samman ungefär samtidigt som sporen antar sin slutliga form. Sporerna kan därför sägas vara diploida. Sporerna börjar bildas i ax- och vippanlagen, då dessa endast är 1.5 - 2 cm långa. (Mills, 1966).

Sporspridning

Sporbärande ax och vippor bryter fram ur slidan, samtidigt som ståndare och pistill hos friska plantor visar sig. Sporerna frigörs och sprids med vinden över stora avstånd, och många fastnar i och på de öppna blommorna. Detta är regel för U. nuda, U. tritici och U. avenae. Hos U. hordei hålles spormassorna samlade inom fröskalet fram till mognaden och frigörs först i samband med tröskningen. Sporerna kommer därvid att ytligt kontaminera den tröskade varan. (Fischer & Holton, 1957). Det finns emellertid uppgifter om att också sporer från U. hordei kan spridas i samband med blomningen i liten omfattning. (Gage, 1927; cit. Fischer & Holton, 1957).

Sporgroning

Den diploida sotsporen genomgår en reduktionsdelning samtidigt som en groddslang, promycelium, med 3 - 4 celler med vardera en haploid kärna, utvecklas. De bildade cellerna kan betraktas som + och - gameter. Från varje haploid cell kan det växa ut sporidier, + och -, vilka också innehåller en haploid kärna. Om två sporidier + och - kommer i kontakt med varandra, sker en sammansmältning, varvid en tvåkärnig cell bildas. Denna utgör början till det tvåkärniga mycel som har möjlighet att infektera. Det finns ytterligare två vägar för promyceliet att utveckla ett dikaryotiskt mycel. I stället för sporidier bildas tunna hyfer från + och - celler. Dessa kan också växa ihop och bilda ett tvåkärnmycel. Det är också möjligt att ett tvåkärnigt mycel bildas direkt från promycelet genom att cellväggen mellan en + och en - cell försvinner.

Dessa förhållanden har klarlagts genom omfattande studier av groende sporer på artificiella media. (Fischer & Holton, 1957). Morfologiska skillnader i groningssätt har delvis legat till grund för sotsvamparnas taxonomi. Huruvida dessa skillnader också gäller under naturliga betingelser kan diskuteras.

Infektionsförlopp

Flygsot hos korn, U. nuda, och flygsot hos vete, U. tritici, är klassiska exempel på blominfektion, som leder till att embryot blir invaderat av respektive svamp. Mycelet påverkar inte synbart utvecklingen av kärnan. När infekterade kärnor sås nästa år, börjar mycelet växa samtidigt som kärnan börjar gro. Plantan blir systemiskt infekterad och resulterar i sotax, vars sporer sprids till friska plantor i samband med blomningen och ger upphov till nya infektioner. Denna form av infektion beskrevs av Maddox 1896, dvs för 100 år sedan. (cit. Neergaard, 1977; Fischer & Holton, 1957). Sporerna från U. nuda och U. tritici är relativt kortlivade. Mycelet från groende sporer, som hamnar på en öppen blomma, växer utmed pistillens stift, penetrerar slutligen fruktämnets olika cellager och invaderar till slut embryot. Plantorna är mottagliga ca en vecka i samband med blomningen. Infektionsförloppet hos havrens flygsot, U. avenae, skiljer sig från de ovan nämnda, främst genom att embryot inte blir invaderat av något mycel. Sporerna hos U. avenae anses mer långlivade jämfört med sporer från U. nuda och U. tritici. Spridningen av sporer försiggår också under längre tid under säsongen. Detta medför att havrekärnorna i samband med tröskningen kan vara mer eller mindre kontaminerade av ytligt liggande sotsporer. Det finns således två möjliga infektionsvägar, dels groddinfektion genom ytlig sporförekomst, dels groddinfektion från sporer och/eller mycel som hamnat innanför blomfjällen i samband med sporspridning under blomningen.

Redan 1888 skrev Jensen (cit. Fischer & Holton, 1957) "spores of smut adhering externally to the seed of barley and oats are unable to any appreciable degree to infect the crop produced from the seed". Denna uppfattning är i huvudsak giltig än i dag.

Den gängse uppfattningen om havreflygsotets infektionsförlopp går ut på att sporer, som hamnar innanför blomfjällen, gror och etablerar ett vilmycel, dels i blomfjällen, dels i pericarpen på den nakna karyopsen. Det anses också troligt att vissa sporer behöver någon form av vilperiod, innan de är grobara. Det etablerade vilmycelet och ev sporer startar sin tillväxt i samband med sådden. (Fischer & Holton, 1957).

Den groende plantan anses mottaglig för infektion, groddinfektion, endast så länge koleoptilen är intakt. Western (1936) och Mills (1966) har undersökt hur mycel etablerat på pericarpen och hur groende sporer penetrerar koleoptilen. Mycelet måste tränga in vid koleoptilnoden, som har vävnadskontakt med det innanför liggande "paketet" innehållande de olika nodanlagen, tillväxtpunkt och vippanlag. Redan tre dagar efter sådden kunde mycel påträffas i den första internoden, och efter 12 dagar observerades mycel intill tillväxtpunkten. I samband med längdtillväxten av internoden följer mycelet passivt med och resulterar till slut i mycelinvasion av vippanlaget samt begynnande sporbildning.

Bestämning av utsädesburen smitta av havrens flygsot

För att bestämma sporförekomsten av t ex stinksot i höstvete, används den s.k. tvättmetoden. Sporförekomsten anges därvid i antal sporer per gram kärna. När det gäller havrens flygsot används motsvarande metod. Som framgår av ovanstående spelar ytligt förekommande sporer en underordnad roll för infektion. Någon metod att avslöja vilmycel eller vilsporer under blomfjällen finns sannolikt inte. Angeläget att undersöka är, om det finns ett samband mellan hög sporförekomst enligt tvättmetoden och antal smittade plantor i fält. Sannolikt borde en hög sporförekomst indikera, att en större andel kärnor bär på etablerat vilmycel jämfört med liten sporförekomst enligt tvättmetoden.

BETNING MOT HAVREFLYGSOT

Allmänt om fältförsöken

Femton fältförsök är utförda i dåvarande Försöksavdelningen för svamp- och bakteriesjukdomars regi, två försök i Institutionen för växtpatologis regi och ett försök i Svalöf Weibulls regi. Samtliga försök utfördes med fyra block. Utsädet till försöken har smittats artificiellt med sporer av havreflygsot med vakuummetoden för att få in sporerna under fröskalet. Smittningen har vid olika tillfällen utförts av personal från dåvarande KenoGard i Nacka. Avsikten med försöken har varit att testa olika bekämpningsmedel varför det väsentligaste varit att utsädet blivit starkt smittat. Smittomängderna är okända. Under åren 1981, 1982 och 1983 användes havresorten Selma, 1987 och 1989 användes sorten Vital och 1994 och 1995 användes sorten Svea.

Testade preparat

Cevex Vår 400 (karboxin 15 g/l+imazalil 13 g/l+tiabendazol 5 g/l)

Fortin 10 (ampropylfos 78 g/l)

Fungazil C (karboxin 400 g/l+imazalil 25 g/l)

Panoctine Plus (guazatinacetat 300 g/l+imazalil 20 g/l)

Panoctine Plus 400 (guazatinacetat 150 g/l+imazalil 10 g/l)

Panogen Metox (metoxietylkvicksilveracetat 12.4 g/l)

Pano-ram 37 FS (fenfuram 370 g/l)

Sibutol LS (bitertanol 280 g/l+fuberidazol 18 g/l)

Vitavax 75 W (karboxin 750 g/kg)

Resultat

För att få en referens bakåt i tiden redovisas i tabell 1 försök där det kvicksilverhaltiga medlet Panogen Metox använts som betningsmedel tillsammans med Panoctine Plus. I tabell 2 redovisas effekten av preparaten Panoctine Plus 400, Fungazil C, Sibutol LS, Cevex Vår 400, Vitavax 75 W och Pano-ram 37 FS och i tabell 3 effekten av preparaten Panoctine Plus 400, Fungazil C och Sibutol LS. I tabell 4 redovisas preparatet Fortin 10's effekt och i figur 1 effekten vid behandling med en bakterie.

I en del av tabellerna har medeltalen analyserats statistiskt med Duncan- test och bokstäver har då använts för att markera skillnader mellan försöksled. Medelvärden med samma bokstav inom en kolumn är inte säkert åtskilda medan medelvärden markerade med olika bokstäver inom en kolumn däremot är statistiskt säkert åtskilda.

 

Tabell 1. Betning mot havreflygsot (Ustilago avenae) under åren 1981, 1982,
1983 och 1987. Försöksserien R11-501/5010. Medeltal av 12 försök. Duncan-
analys, P < 0.05
Table 1. Seed dressing experiments against loose smut (Ustilago avenae) 1981,
1982, 1983 and 1987 in series R11-501/5010. Mean values from 12 experiments.
Duncan analysis, P < 0.05
Försöksled               Antalet angripna   Rel.
Treatment                vippor/100 m2         
                         No. infected          
                         panicles/100 m2       
Obetat                        4080 a         100
Panoctine Plus  3 ml/kg       4047 a          99
Panogen Metox   3 ml/kg       1357 b          33

 

Av resultaten i tabell 1 framgår att kvicksilver inte hade så särskilt god effekt mot havreflygsot. Resultat redovisade av Olofsson (1972) och Olofsson & Johnsson (1985) visar bättre effekt med kvicksilver.

 

Tabell 2. Betning mot havreflygsot (Ustilago avenae) under åren 1994 och 1995.
Försöksserien R11-5010. Medeltal av 2 försök. Duncan-analys, P < 0.05
Table 2. Seed dressing experiments against loose smut (Ustilago avenae) 1994
and 1995 in series R11-5010. Mean values from two experiments. Duncan
analysis, P < 0.05
Försöksled                    Antalet angripna   Rel.
Treatment                     vippor/100 m2         
                              No. infected          
                              panicles/100 m2       
Obetat                             1189 a         100
Panoctine Plus 400  4 ml/kg        1215 a         102
Sibutol LS          2 ml/kg         546 b          46
Cevex Vår 400       4 ml/kg         304 c          26
Fungazil C          2 ml/kg         12 d            1
Vitavax 75 W        1.5 g/kg         6 d          0.5
Pano-ram 37 FS      2 ml/kg          3 d          0.3

 

Av resultaten i tabell 2 framgår att specialbetningsmedel som Fungazil C, Vitavax 75 W och Pano-ram 37 FS har mycket god effekt mot flygsotet. Cevex Vår 400 har i dessa försöken visat förvånansvärt god effekt. Sibutol LS har enligt Scheinpflug & Duben (1988) betydligt bättre effekt mot havreflygsot än vad som framgår av tabell 2.

 

Tabell 3. Betning mot havreflygsot (Ustilago avenae) år 1995. Svalöf Weibull
AB. Duncan-analys, P < 0.05
Table 3. Seed dressing experiments against loose smut (Ustilago avenae) 1995
at Svalöf Weibull AB. Duncan analysis, P < 0.05
Försöksled              Kärna   Rel.  Antalet angripna   Rel.
Treatment               Yield         vippor/100 m2         
                        kg/ha         No. infected          
                                      panicles/100 m2       
Obetat                  3930 a  100        1123 a         100
Cevex Vår 400  4 ml/kg  4030 a  103         678 b          60
Sibutol LS     2 ml/kg  4030 a  103         121 c          11
Fungazil C     2 ml/kg  4120 a  105          0 d            0

 

Av resultaten i tabell 3 framgår att Sibutol LS i detta försök är bättre än Cevex Vår 400. D.v.s. omvänt mot vad som visades i tabell 2.

 

Tabell 4. Betning mot havreflygsot (Ustilago avenae) år 1989. Försöksserien
R11-5010. Medeltal av 3 försök. Duncan-analys, P < 0.05
Table 4. Seed dressing experiments against loose smut (Ustilago avenae) 1989
in series R11-5010. Mean values of three experiments. Duncan analysis, P <
0.05
Försöksled               Antalet angripna   Rel.
Treatment                vippor/100 m2         
                         No. infected          
                         panicles/100 m2       
Obetat                        2533 a         100
Vitavax 75 W  1.5 g/kg          0 c            0
Fortin 10     4.0 ml/kg        800 b          32
Fortin 10     6.0 ml/kg        700 b          28

 

Av resultaten i tabell 4 framgår att Fortin 10 har ca 70 procents betningseffekt.

Figur 1. Resultat av sjukdomsavläsningar (Ustilago avenae) i kontroll-led och i bakteriebehandlat led i tre fältförsök i havre. (Efter Gerhardson et al., 1994).

Figure 1. Results from disease assessments of loose smut (Ustilago avenae) in control plots and in plots where the seed were treated by bacteria (biological agent) in three field experiments (After Gerhardson et al., 1994).

Av resultatet i figur 1 framgår att bakterien i dessa försök har mer än 80 procents betningseffekt.

GRONINGSFÖRSÖK I PAPPER OCH SAND VID BETNING AV HAVRE

Hösten 1995 utfördes i Svalöf Weibulls regi groningstester i havre vid betning med Panoctine 400 och Fungazil C i olika doser.

Av resultaten i tabell 5 framgår att det är skillnad mellan grobarhetstesterna i sand och papper både för betade och obetade prover för de två utsädena. Svensson (1982) fann emellertid vid analys av 42 havreutsäden att analyserna i sand och papper gav samma resultat för obetade prover. Hösten 1995 jämfördes resultat från grobarhetstester i papper med den faktiska uppkomsten i fält och växthusjord för ett utsäde betat med ett ej registrerat medel. Även dessa försök visade på ganska stora skillnader i grobarhet på papper och i fält och växthusjord (ej publicerat material). I mitten av 1980- talet diskuterades preparatet Sibutol och liknande grobarhetssänkningar (Fritz, 1986; Müller et al., 1985). Liknande problematik med fytoxiska effekter förorsakade av fungicider har redovisats av Skou (1989).

ÖVERFÖRING AV FRIA SPORER FRÅN ETT PARTI TILL ETT ANNAT VID UTSÄDESRENSNING

Hösten 1995 utfördes i Svalöf Weibulls regi två försök för att utröna om utsädesrensningen medför att havreflygsotsporer kan överföras från smittade till friska partier. I försök 1 användes 100 kg havre för respektive parti och i försök 2 200 kg för respektive parti. Försöken utfördes genom att ett starkt flygsotsmittat havreparti (Freja, VL-parti) rensades på en liten rensmaskin. Några timmar senare simulerades en rensning med två andra havrepartier (Freja, SW-parti och Selma, SW-parti). Efter rensningen analyserades sotförekomsten för olika sållfraktioner. Av resulaten i tabell 6 framgår att 1-2 procent av smittan har överförts vid rensning. Självfallet kommer sporfrekvensen som överföres vid fortsatt rensning att minska. Vidare är det ej alldeles självklart att de funna resultaten är riktiga vid rensning i stor skala. Författarna bedömer emellertid att sporöverföringen i samband med rensningen har liten betydelse för angrepp av havreflygsot i nästa generation.

 

Tabell 5. Groningsförsök i sand och papper efter betning av två havresorter
med Panoctine 400 och Fungazil C i olika doser. Duncan-analys, P < 0.05.
Analyserna utförda på arcsintransformerade värden
Table 5. Germination test in sand and rolled towels of two oat cultivars seed
treated with Panoctine 400 and Fungazil C in various doses. Duncan analysis, P
< 0.05. The analyses were made on arcsine transformed values
Försöksurval       Led              Dos,    Antal  Grodda pl.
Choice of          Treatment        ml/kg   obs.   Germina-
experimen                                   No.    ted plants
                                            obs.   %
Endast obetat,     Sand                      8     89.4 a
ober. av sort 1)   Papper 2)                 8     82.1 b
Oberoende av       Sand                      56    89.3 a
betning o sort 3)  Papper 2)                 56    82.3 b
Enbart             Obetat                    8     82.1 b
papper,            Panoctine 400     2       8     85.1 ab
oberoende          Panoctine 400     4       8     85.1 ab
av                 Panoctine 400     8       8     86.8 a
sort 4)            Fungazil C        1       8     82.8 ab
                   Fungazil C        2       8     81.4 b
                   Fungazil C        4       8     73.1 c
Enbart             Obetat                    8     89.4 a
sand,              Panoctine 400     2       8     90.0 a
oberoende          Panoctine 400     4       8     89.5 a
av                 Panoctine 400     8       8     88.8 a
sort 5)            Fungazil C        1       8     89.3 a
                   Fungazil C        2       8     89.6 a
                   Fungazil C        4       8     88.3 a
Endast papper      Freja                     28    85.0 a
ober. av betn. 6)  Petra                     28    79.6 b
Endast sand        Freja                     28    93.5 a
ober. av betn. 7)  Petra                     28    85.0 b
1) Untreated, all cultivars.
2) Rolled towels.
3) All cultivars, treated and untreated.
4) In rolled towels, all cultivars.
5) In sand, all cultivars.
6) In rolled towels, all treatments.
7) In sand, all treatments.

 

 

Tabell 6. Överföring av havreflygsotsporer (Ustilago avenae) från smittade
till osmittade havreutsäden vid rensning
Table 6. Transmission of loose smut spores (Ustilago avenae) from infested to
uninfested seed lots during cleaning process
Sort och  Försök nr 1 [Trial No. 1]      Försök nr 2 [Trial No. 2]
parti     Fraktion           Antal sot-  Fraktion           Antal sot-
Cultivar  Fraction           sporer per  Fraction           sporer per
and                          g utsäde                       g utsäde
seed lot                     No. spores/                    No. spores/
                             g seed                         g seed
Freja,    Råvara 1)          35000       Råvara 1)          35000
VL-parti  > 2 mm             37000       > 2 mm             22000
          < 2 mm             54000       < 2 mm             100000
          Lätta kärnor 2)    100000                        
Freja,    Råvara 1)          0                             
SW-parti  Efter rensning 3)                                
          > 2 mm             400                           
Selma,                                   Råvara 1)          100
SW-parti                                 Efter rensning 3) 
                                         > 2 mm             700
                                         < 2 mm             6000
1) Before cleaning. 2) "Light kernels". 3) After cleaning.

 

SÅTIDENS OCH TEMPERATURENS BETYDELSE FÖR ANGREPPETS STORLEK

I tabell 7 redovisas angreppet av havreflygsot, såtiderna och dygnsmedeltemperaturerna dagarna 1-14 och dagarna 15-28 efter sådd för fältförsöken utförda 1981-1995. Väderdata är hämtade från Sigvald (1995). Resultaten i tabellen visar att sen såtid och hög temperatur inte alltid ger det förväntade utslaget med starkt angrepp som följd.

 

Tabell 7. Angrepp av havreflygsot (Ustilago avenae), såtider och
dygnsmedeltemperaturer i fältförsöken 1981-1995
Table 7. Incidence of loose smut (Ustilago avenae) in oats, sowing time and
daily mean temperature in field experiments 1981-1995
Län     År     Angripna     Såtid   Dygnsmedeltemp. dagarna:
County  Year   vippor/m2            1-14 e sådd  15-28 e sådd
               Infected     Sowing  Daily mean temp. the days
               panicles/m2  time    after sowing:
                                    1-14         15-28
M       1981       46       20/4     3.9         10.3
R       1981       12       13/4     2.9          3.2
C       1981       79       5/5     12.2         14.5
M       1982        7       2/4      5.2          6.5
R       1982       56       15/4     6.8          5.7
C       1982        4       27/4     6.5          8.5
M       1983       29       19/4     7.4          8.3
R       1983       18       4/5     10.5         11.9
C       1983        8       28/4     7.4         11.4
M       1987       26       3/5      8.6          9.3
R       1987       55       1/5      7.8          8.6
C       1987       150      25/4     8.7          6.8
M       1988       142      25/4     8.4         11.3
R       1988       116      26/4     9.3         11.9
C       1988       180      28/4     9.5         10.5
M       1989       32       4/4      7.5          6.3
R       1989        9       14/4     5.3          8.6
C       1989       35       5/5     10.4         13.6
C       1994        8       4/5     10.3          8.6
M       1995       11       29/4     9.1          9.7
C       1995       16       1/6     15.4         14.7

 

KONKLUSION

* Sotsporer från sporbärande vippor sprids med vinden till friska havreplantor då dessa blommar och blomfjällen är öppna. Sporerna utvecklar ett vilmycel på den nakna havrekärnan. Ingen embryoinfektion förekommer.

* Då kärnan gror kan mycelet penetrera koleoptilen och invadera innanför liggande nodanlag och tillväxtpunkt endast under den tid då koleoptilen är sluten.

* Ytligt liggande sporer anses i utländsk litteratur sakna betydelse för infektionen.

* Betningsmedlen Fungazil C, Vitavax 75 W och Pano-ram 37 FS har utmärkt effekt och biologisk betning med en bakterie har god effekt mot svampen.

* Test av grobarheten i sand och papper gav olika resultat för både betade och obetade havreprover.

* En viss överföring av fria sporer, 1-2 procent, från ett smittat utsäde till ett friskt har inträffat i samband med rensning. Detta bedöms ha liten betydelse för angrepp av havreflygsot i nästa generation.

SUMMARY

Johnsson, L., Magyarosi, T. & Svensson, C. 1996. The biology of smut fungi (Ustilago spp.) and seed dressing experiments against loose smut on oats. 37th Swedish Crop Protection Conference. Agriculture - Pests, diseases and weeds.

Loose smut on oats (Ustilago avenae) has lately become more prevalent and a growing problem in Swedish oat cultivation. In seed dressing experiments with Fungazil C (carboxin+imazalil), Vitavax 75 W (carboxin), Panoram 37 FS (fenfuram) all showed good effect against loose smut on oats. Seed dressing with bacteria had also good effect. Germination test on oats with rolled towels gave lower values compared to sand either the samples were treated or untreated. It was found in seed cleaning experiments that 1-2 per cent of smut spores from one infested seed lot were transmitted to an originally smut free seed lot during processing.

KEY WORDS: Loose smut, Ustilago avenae, seed dressing, spore transmission, seed cleaning.

LITTERATUR

Agrios, G.N. 1988. Plant Pathology. Academic press, Inc Third Edition. 803 s.

Ainsworth, G.C. & Sampson, K. 1950. The British Smut Fungi. The Commonwealth Myc. Inst. Kenw. Surrey. 137 s.

Eriksson, J. 1910. Landtbruksväxternas svampsjukdomar. C. E. Fritzes Bokförlag. Stockholm. 210 s.

Fischer, G.W. & Holton, C.S. 1957. Biology and Control of the Smut Fungi. Ronald Press. New York. 622 s.

Fritz, T. 1986. Försämrad grobarhet hos utsäde betat med Sibutol. Meddelande från Statens Utsädeskontroll, nr 61, 51-56.

Gerhardson, B., Hökeberg, M. & Johnsson, L. 1994. Bakterier i stället för kemisk bekämpning - svensk forskning öppnar nya möjligheter. - Fakta, Mark/växter, Nr 11, 1994.

Juhlin-Dannfelt, H. 1916. Landtbrukets bok II. Handbok i jordbrukslära. C. E. Fritzes Bokförlag. Stockholm. 592 s.

Lindeberg, B. 1959. Ustilaginales of Sweden. Symb. Bot. Upsalienses 16:2, 1-175. Uppsala.

Lindfors, T. & Tunblad, B. 1947. Sjukdomar och skadedjur på våra lantbruksväxter. Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag. Stockholm. 134 s.

Mills, J.T. 1966. The development of loose smut (Ustilago avenae) in the oat plant with observations on the spore formation. Trans. Br. mycol. Soc. 49(4), 651-663.

Müller, U, Grosse, W & Daussant, J. 1985. Fördernde Wirkung der Sibutol- Beizung auf die Stärkemobilisierung bei keimendem Weizen. Pflanzenschutz- Nachrichten Bayer 38, 1985. 1-9.

Neergaard, P. 1977. Seed Pathology 1977. MacMillan Press LTD. London. 839 s.

Olofsson, B. 1972. Undersökningar rörande sotsjukdomar hos stråsäd. Växtskyddsnotiser 36, 70-80.

Olofsson, B. & Johnsson, L. 1985. Försök rörande kvicksilverfria betningsmedel för stråsäd. Växtskyddsrapporter. Jordbruk 35. 67 sid.

Scheinpflug, H. & Duben, J. 1988. Experience with novel fungicidal seed treatments for cereals. Pflanzenschutz-Nachrichten Bayer 41, 1988/2, 259-284.

Sigvald, R. 1995. SLU-Infos väderdatabas 1980-1995 från SMHI.

Skou, J.P. 1989. Fytotoksisk virkning af afsvampningsmidler. Nordisk Planteværnskonference 1989, 47-56.

Sperlingsson, K. 1994. Havreflygsot - ett ökande problem. Meddelande från Statens Utsädeskontroll, nr 69: 55-60.

Sperlingsson, K. 1996. Havreflygsot - historik och aktuell situation. 37:e svenska växtskyddskonferensen. Jordbruk - skadedjur, växtsjukdomar och ogräs.

Sperlingsson, K. & Sällvik, G. 1993. Havreflygsot - sortskillnader finns. Meddelande från Statens Utsädeskontroll, nr 68: 52-55.

Svensson, C. 1982. Jämförelse av två analysmetoder för bestämning av grobarhet hos stråsäd. Meddelande från Statens Utsädeskontroll, nr 57, 49-59.

Vanky, K. 1985. Carpathian Ustilaginales. Symb. Bot. Upsalienses XXIV:2, 1-309. Uppsala.

Western, J.H. 1936. The Biology of Oat Smuts IV. Ann. Appl. Biology 23, 245-263.