VäxtEko


Tidskrift/serie: Rapport - Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för ekonomi
Utgivare: SLU, Institutionen för ekonomi
Utgivningsår: 1998
Nr/avsnitt: 122
Författare: Brorsson K.Å., Karlsson R.
Ingår i...:
Titel: Ekologiskt lantbruk ur ett hållbart och företagsekonomiskt perspektiv
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1401-405X, ISRN SLU-EKON-R-122-SE

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.

Ekologiskt lantbruk ur ett hållbart och företagsekonomiskt perspektiv

Ecological Agriculture in a Sustainable and Business Perspective

Kjell-Åke Brorsson, Roger Karlsson

Förord

Mitt intresse för ekologiskt lantbruk vaknade för nästan exakt 20 år sedan då jag påbörjade min agronomutbildning. Under framför allt slutet av 1970- och första hälften av 1980-talet var dåvarande begreppet alternativ odling ett mycket kontroversiellt ämnesområde att ta upp till diskussion vid lantbruksuniversitetet. Förändringens vindar inom särskilt miljöpolitikens område ingav en känsla av medvind för ekologiskt lantbruk under slutet av 1980-talet. I mars 1998 bevistade jag en tredagarskonferens om ekologiskt lantbruk, vilken numera har blivit det årliga huvudarrangemanget vid SLU. Jämfört med tidigare då fokus låg på konventionell odling, vågar jag påstå att utvecklingen mot ett hållbart jordbruk varit dramatisk under två decennier.

Föreliggande projekt är externfinansierat och genomfört vid Institutionen för ekonomi, Sveriges Lantbruksuniversitet. Studien har möjliggjorts genom den satsning på ekologiskt lantbruk som Jordbruksverket tog initiativet till 1994. Underlaget till rapporten har insamlats från en mängd olika källor och jag vill här speciellt framföra ett tack till de ekologiska lantbrukarna Olof Rundqvist, Åbykvarns gård och Lars Jönsson, Brunnshills gård.

Under senvåren 1997 förstärktes forskningsarbetet genom att Roger Karlsson, student i Ekologisk ekonomi vid Mälardalens Högskola, gick in som medarbetare i projektet. Karlsson har på ett självständigt och kreativt sätt genomfört fallstudien på Åbykvarns gård inklusive tillhörande teori- och metodarbeten. Han har dessutom aktivt deltagit i skrivningen av slutkapitlet och sammanfattningen.

Shelagh Green, Järlåsa, har på ett förtjänstfullt sätt utfört översättning/språkgranskning av avsnittet Summary.

Uppsala, påskhelgen 1998

Kjell-Åke Brorsson Projektledare

Sammanfattning

I forskningsprojektet belyses de problem och möjligheter som är förknippade med att brukaren i ett ekologiskt lantbruksföretag har en uttalad ambition att nyttja lokala produktionsresurser. Genom att i möjligaste mån förlita sig på platsgivna förnyelsebara naturresurser uppfyller ekologiskt lantbruk redan i flera avseenden kriterierna för hållbar utveckling. Vid konventionell produktion används istället relativt billiga externa produktionsmedel som oftast är baserade på fossil energi både vad gäller tillverkningsprocessen och transportdelen. I regel föreligger det monetära relativa komparativa fördelar i att använda sådana produktionsmedel gentemot att öka nyttjandet av platsgivna och förnyelsebara naturresurser. Vi har därför funnit det angeläget att empiriskt fastlägga hur ekologiska animalie- och vegetabiliegårdar utnyttjar produktionsresurserna idag, samt hur detta nyttjande kan komma till uttryck i analyser av företagsekonomisk lönsamhet och energiproduktivitet.

Studien inleds med att ge en övergripande bild av hur ekologiskt lantbruk utvecklats under de två senaste decennierna samt att ge en bild av hur framtiden kan te sig. Därutöver har vi gjort en kort redogörelse för vad Agenda 21 och ekologisk ekonomi kan komma att betyda för ekologiskt lantbruk efter sekelskiftet.

Projektets huvudsyfte har varit att:

Den empiriska delen av projektet har bestått av fallstudier på två gårdar. Den ena gården, Åbykvarns gård, ligger i Hölö två mil söder om Södertälje. På Åbykvarns gård bedriver brukarparet Olof och Anette Rundqvist en relativt omfattande mjölkproduktion. Den andra gården, Brunshills gård, ligger i Gylle fem kilometer norr om Trelleborg. Brunshills gård är en växtodlingsgård där brukarparet Lars Jönsson och Eva Johnsson även bedriver egen förädlings- och energiproduktion. De två fallstudierna har, i enlighet med projektets huvudsyften, haft lite olika inriktning. Fallstudien på Åbykvarns gård har i huvudsak varit inriktad på att göra en företagsekonomisk analys där även miljörelaterade kostnader och intäkter på en ekologisk mjölkgård värderas. I fallstudien på Brunshills gård har den huvudsakliga inriktningen istället varit att analysera energiproduktiviteten [avsaluprodukter (MJ) / mängden insatsmedel (MJ)] på en ekologisk växtodlingsgård. Mätningarna har genomförts vid "gårdsgrinden" där flödena av insatsmedel och avsaluprodukter beräknats. Fallstudierna visar bland annat att:

Summary

The research project illustrates the problems and opportunities that are associated with the ecological farmer's resolve to use local means of production. By relying as far as possible on renewable natural resources available locally, ecological agriculture already fulfils several of the criteria for sustainable development. In contrast, conventional agricultural uses relatively cheap, external means of production which in most cases are based on fossil fuels, both regarding manufacture and transport. As a rule, there exist financial advantages to using such means of production as opposed to increasing the use of locally available, renewable natural resources. We therefore decided it was important to determine empirically how ecological livestock and arable farms utilize different means of production today, and how this utilization can be expressed in analyses of economic profitability and energy productivity.

The study commenced by presenting a comprehensive picture of how ecological agriculture has developed during the last two decades, and how it might appear in the future. In addition, we have given a short account of what Agenda 21 and ecological economics could mean for organic agriculture after the turn of the century.

The main aim of the project was to:

The empirical part of the project consisted of case studies of two farms: Åbykvarns farm in Hölö, 20 kilometres south of Södertälje (on the east coast, 50 kilometre south of Stockholm); and Brunshill farm in Gylle, 5 kilometres north of Trelleborg (in the far south of Sweden). On Åbykvarns farm, Olof and Anette Rundqvist run a relatively large dairy unit. Brunshill is an arable farm where the farmers Lars Jönsson and Eva Johnsson carry out their own processing and produce their own energy. In line with the main aim of the project the two case studies followed slightly different directions. The study at Åbykvarns farm mainly concentrated on carrying out an economic analysis where costs and revenues related to the environment were also evaluated. Whereas the study at Brunshill farm concentrated on analysing energy productivity [produce sold (MJ) / amount of outside resources (MJ)] on an ecoogical arable farm. Measurements were carried out at the "farm gate" where the flow of outside resources coming into the farm and produce sold were calculated. The case studies show among other things the following:

Innehållsförteckning

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Jordklotets totala fotosyntes sätter ytterst gränsen för vilka möjligheter mänskligheten har att uttaxera nyttigheter1. De accelererande ekonomiska aktiviteterna i världen under innevarande sekel har genererat och kanske delvis ackumulerat uppkomsten av negativa externaliteter såsom surt regn, nedbrytning av ozonlagret i atmosfären, växthuseffekt etc. Från den förvärvs- och arealmässigt krympande lantbrukssektorn har biomaterialflödet i takt med urbaniseringen successivt ökat till tätorterna utan att avfallsämnena återcirkuleras till åkern och växtproduktionen i motsvarande utsträckning. Kretsloppsekonomin har satts ur spel.2 I ett historiskt perspektiv kunde det rumsliga avståndet öka mellan producent och konsument genom att uttaget av fossil energi möjliggjorde billiga transporter med utsläpp av klimatpåverkande gaser som följd. Detta är inte längre möjligt.3

När det gäller primärproduktionen inom lantbruket finns oftast en direkt koppling mellan lantbrukarens åtgärder och verkan - även om de biologiska sambanden kan vara ytterst komplexa. Ekologiskt lantbruk uppfyller redan i flera avseenden kriterierna för hållbar utveckling genom att produktionen i möjligast mån baseras på platsgivna förnyelsebara naturresurser. Behovet av inköpta insatsmedel kan därmed reduceras4.

Ett ekologiskt lantbruksföretag, som försöker förlita sig på lokala produktionsresurser, kan hamna i ekonomiskt trångmål genom försämrad lönsamhet. Relativt billiga insatsmedel får däremot ansenlig tyngd i den konventionella produktionen. Olika typer av insatsvaror är oftast förknippade med fossil energi både vad gäller tillverkningsprocessen och transportdelen. Det föreligger i regel monetära relativa komparativa fördelar5 i att använda sådana produktionsmedel6 gentemot att öka nyttjandet av platsgivna och förnyelsebara naturresurser såsom åkermark, stallgödsel, kvävefixerande grödor, biobränslen, arbetskraft m m. Det synes därför angeläget att empiriskt fastlägga hur ekologiska animalie- och vegetabiliegårdar utnyttjar produktionsresurserna idag. Om produktionen i hög grad sker utifrån ekologiska och hållbara principer samtidigt som den företagsekonomiska lönsamheten blir sämre än i motsvarande konventionella odlingssystem, då föreligger troligen behov av att ändra de relativa faktorpriserna.

1.2 Problemställning

1.3 Syfte och avgränsning

Ett generellt syfte med studien är att ge en övergripande bild av hur ekologiskt lantbruk har utvecklats under de två senaste decennierna men även av hur framtiden kan te sig. Därutöver kommer att ges en kort redogörelse för vad Agenda 21 och ekologisk ekonomi kan komma att innebära för ekologiskt lantbruk framdeles.

Huvudsyftet med projektet är att:

Omläggningsproblematiken behandlas inte i studien. Transportarbetet utanför den ekologiska gården berörs endast i begränsad omfattning. Kunskapen om de traditionella företagsekonomiska lönsamhetsmåtten bedöms som mycket goda inom lantbrukssektorn, varför någon fördjupning inte redovisas. Marknaden för ekologiska produkter avhandlas inte i projektet.

1.4 Disposition

Kapitel 1 presenterar bakgrund, problemställning och syfte med studien.

Kapitel 2 ger en bild av vad man menar med ekologiskt lantbruk. Där redovisas också hur olika aktörer har definierat begreppet under de senaste 30 åren. Vidare ges en schematisk översikt av några viktiga aspekter vid omläggning till ekologiskt lantbruk. Mot bakgrund av det uppställda 10-procentsmålet till år 2000 förs ett kort resonemang om vilka hinder och möjligheter som redovisas ur ett internationellt perspektiv. Slutligen ges några aspekter på ekonomiska spörsmål rörande ekologiskt lantbruk.

Kapitel 3 försöker beskriva förutsättningarna för det framtida jordbruket ur ett globalt perspektiv. Hoten i form av resurs- och miljöproblem i kombination med en accelererande världsbefolkningstillväxt diskuteras. Avslutningsvis förs ett resonemang om vilka krav man måste ställa på ett långsiktigt hållbart lantbruk i nästa millennium.

Kapitel 4 belyser sambanden mellan Agenda 21 och ekonomin. Dessutom ges en kort introduktion av ekologisk ekonomi, vars utgångspunkt är ett fungerande ekosystem.

Kapitel 5 behandlar de metoder som används i studien. Utöver traditionella kalkyler och lönsamhetsmått förs ett resonemang om Miljöhusesyn, vars syfte är att fungera som hjälpmedel i miljö- och naturvårdsarbetet på gårdsnivå. Därefter ges en beskrivning av Miljörelaterad investerings- och lönsamhetsanalys (MILA), vars mål är att inbegripa miljörelaterade kostnader och intäkter i den ekonomiska analysen. För att kunna identifiera hur mycket fossil energi som används på gårdsnivå, presenteras en enkel energianalysmetod. Slutligen redovisas de intervjumetoder som använts vid gårdsstudierna.

Kapitel 6 beskriver en fallstudie på en ekologisk mjölkgård i Södermanland. Metoderna MILA och Miljöhusesyn testas på gårdsnivå.

Kapitel 7 beskriver en fallstudie på en ekologisk växtodlingsgård i Skåne. Där redogörs dels för en omfattande intervju med en ekologisk lantbrukare och dels för en energianalys på gårdsnivå.

Kapitel 8 redovisar diskussion, resultat och slutsatser i studien.

2 Ekologiskt lantbruk i ett traditionellt perspektiv

2.1 Definition av ekologiskt lantbruk

Från alternativ odling till ekologiskt lantbruk

Ekologiskt lantbruk är inte ett entydigt begrepp som strikt anger dess innebörd. Under 1970-talet och början av 1980-talet handlade det i första hand om ett antal olika alternativ till den konventionella odlingen7. Inom lantbrukssektorn uttalade sig olika s k "experter" något överlägset om giftfri, biodynamisk och alternativ odling. I regel avsåg de samma sak, oberoende av vilket epitet man nyttjade vid tillfället. De som var initierade, d v s framför allt alternativa lantbrukare och rådgivare från olika organisationer, höll däremot ganska strikt isär metoderna biodynamisk, organiskbiologisk och naturenlig odling. Om vi önskar sätta en etikett på alternativ odling under 1970- och början av 1980-talet, blir det restriktioner. Mycket av resonemangen kom att handla om begränsningar vad gäller tillåtna insatsmedel och odlingsåtgärder. Under mitten men kanske främst under senare delen av 1980-talet, började diskussionerna att mer och mer handla om målsättningen med odlingsformerna8. Följande måldefinition antogs 1986 av Kontaktgruppen för alternativa odlingsformer vid SLU9:

"Med alternativ odling avses resursbevarande odlingssystem*), där produktionen i huvudsak baseras på platsgivna resurser och där biologiska och ekonomiska hänsyn ligger till grund för odlarens åtgärder.

*) ett samlingsnamn för biologisk, ekologisk, organisk, giftfri, biodynamisk, organiskbiologisk, naturenlig odling och dylikt."10

Notera att ekologisk odling vid denna tidpunkt enbart utgjorde en av många odlingsmetoder inom ramen för begreppet alternativ odling. Måldokumentet11 för alternativ odling innehöll också klara delmål för syftet med de olika odlingsmetoderna:

I samband med att diskussionerna fokuserades mer på målsättningen än restriktionerna12 för alternativ odling under slutet av 1980-talet, började många berörda aktörer och intressenter att fundera över ett nytt och enande namn för odlingsmetoderna. Influensen från utlandet var naturligtvis stark eftersom motsvarande överväganden gjordes i de övriga nordiska länderna. Det låg nära till hands att försöka finna ett namn, som även var lätt att översätta till engelska13. Detta var inte helt lätt eftersom de anglosaxiska länderna i Europa tillämpade och fortfarande tillämpar begreppet organic farming. De skandinaviska länderna enades dock om namnet ekologiskt lantbruk (ecological farming)14. När själva namnbytet ägde rum är svårt att fastställa, eftersom detta skedde under en övergångsperiod runt 199015.

Ekologiskt lantbruk under början 1990-talet

Vid en delvis slumpmässig genomgång av fem rapporter från början av 1990-talet och som publicerats vid SLU16 och Dalarnas Forskningsråd17, framgår att den nordiska definitionen18 från 1989 varit förhärskande. Den nordiska plattformen för ekologiskt lantbruk var uppdelad i definition, idébakgrund, målsättning och praktiska tillämpningar. Definitionen var ganska allmänt hållen:

"Med Ekologiskt Lantbruk avses ett självbärande, uthålligt agroekosystem i balans. Systemet baseras så långt som det är möjligt på lokala och förnybara resurser."19

Idémässigt bygger ekologiskt lantbruk på en helhetssyn, som inbegriper ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter på produktionen. Naturen betraktas som en helhet där människan har ett moraliskt ansvar att förvalta kulturlandskapet inom ramen för jordbruksdriften. I målformuleringen av ekologiskt lantbruk framgår bl a att livsmedlen skall hålla hög kvalitet, att lantbrukaren skall erhålla en rimlig inkomst, att bördigheten hos jorden skall bevaras, att relationen mellan lantbrukaren och konsumenten skall utvecklas samt att recirkulationen av näringsämnen skall stimuleras. Den sista punkten i målsättningen innebär en tydlig strävan mot kretsloppssamhället20. Detta framstår idag som ett framsynt ställningstagande inom ramen för Agenda 21. I de praktiska tillämpningarna ges mera konkreta anvisningar till den ekologiske lantbrukaren hur denne skall driva sin gård. Här finns också en tydlig restriktion angående användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel21.

Några aktörers definition av ekologiskt lantbruk idag

Statens Jordbruksverk (SJV) i Jönköping ger ut olika broschyrer under rubriken EU-Information 1996 från Jordbruksverket. Under titeln Miljöstöd 1996 finns information om miljöstöd för ekologisk odling22. I broschyrens inledande text framgår att syftet med miljöstödet är att stimulera jordbrukare till produktion som leder till att miljövänliga produktionsformer inom jordbruket ökar. Ett delsyfte med stödet är också att produktionsöverskottet för jordbruksprodukter inom EU skall minska. Ekologiskt lantbruk definieras på följande sätt:

"Ekologiskt lantbruk innebär odling och djurhållning där en hög självförsörjningsgrad eftersträvas. Både vad gäller växtnäring och foder utnyttjas främst förnyelsebara resurser. Användning av lättlöslig handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel ersätts av andra åtgärder."23

Från den övergripande definitionen av ekologiskt lantbruk ovan, lotsas läsaren vidare till produktionsregler för växtodling och djurhållning. Det finns tydliga tecken av Sveriges medlemsskap i EU genom att detaljanvisningarna hänvisar till EU:s regelverk.

Förutvarande jordbruksministern Margaretha Winberg gav under hösten 1995 SJV i uppdrag24 att utarbeta en aktionsplan för ekologisk odling (den s k 10%-kampanjen). Under vintern 1996 redovisade SJV sitt uppdrag i form av en rapport25 i vilken man bl a klargjorde vad som menas med ekologiskt lantbruk:

"Ekologiskt lantbruk syftar till en produktion som bygger på lokala och förnyelsebara resurser, på ett optimalt utnyttjande av solenergin och av jordens biologiska produktionsförmåga samt hög cirkulations grad. /.../ Kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel används inte alls i ekologisk odling."26

I rapporten understryks att man måste skilja på hur ekologiskt lantbruk fungerar i praktiken och hur det långsiktiga målet för metoden är formulerat. Det handlar således om ett antal kompromisser som styrs av vad som är praktiskt genomförbart27. Författaren pekar också på att det föreligger en väsentlig skillnad mellan ekologiskt och konventionellt lantbruk vad gäller synen på inköpta produktionsmedel. Man menar att den konventionelle lantbrukaren i detta avseende enbart gör företagsekonomiska överväganden medans den ekologiske bonden i största möjligaste mån förlitar sig till de lokala odlingsbetingelserna. Författaren anser att detta är grunden till att man i ekologiskt lantbruk inte köper in handelsgödsel, bekämpningsmedel, foder eller stallgödsel utifrån.

KRAV, som är en kontrollförening för ekologisk odling, formulerar målsättningen för ekologiskt lantbruk på följande sätt:

"Grunden för det ekologiska lantbruket är en omsorg om naturens grundläggande funktioner och tanken om global solidaritet. Målsättningen är att i lantbruket bedriva en långsiktigt hållbar, och ur konsumentens synvinkel förtroendegivande produktion av livsmedel och andra produkter av hög kvalitet.

Strävan skall vara att i alla led (produktion, förädling, distribution etc) visa omsorg om naturliga processer och beteenden, /../"28

Det framgår tydligt att konsumentperspektivet har lyfts fram betydligt mer i KRAVs målsättning än i t ex SJVs. Detta är emellertid ganska logiskt eftersom KRAV riktar sig till konsumenter i lika hög utsträckning som till producenter. Global solidaritet kanaliserar till flera aspekter på odling, förädling och konsumtion. Det ligger bl a nära till hands att assocciera till rättvist miljöutrymme29, d v s att inte i onödan ta i anspråk resurser i andra länder.

Naturskyddsföreningen med drygt 180 000 medlemmar gav 1996 ut sin årsbok med titeln: "Maten och miljön". I ett av bidragen i boken redogörs för grundprinciperna i ekologisk odling30:

Den övergripande målsättningen med odlingsformen överensstämmer i stora drag med de som redovisats ovan. Vad gäller grundprinciperna är de enkla, tydliga och precisa31. Visserligen är begreppet djuretik förmodligen något vagt för den oinvigde.

Skilj på KRAV/Demeter och ekologisk odling

Det är viktigt att skilja på miljöstöd för ekologisk odling enligt EUs regler och Sveriges föreskrifter utformade av SJV och KRAV respektive Demeter32. En lantbrukare som bedriver ekologiskt lantbruk och därmed uppfyller kraven för miljöstöd, äger inte med automatik rätt att marknadsföra sina produkter under något inregistrerat varumärke. Svenska Demeterförbundet i Järna utför kontroll av ekologisk odling som ryms inom ramen för biodynamisk odling. Regelverken för KRAV respektive Demeter är mycket detaljrika och revideras med jämna intervaller. Det bör i sammanhanget understrykas att de båda kontrollorganisationerna inte är inblandade i stödet till ekologisk odling utan enbart kontrollerar och godkänner produkter för marknadsföring och försäljning. De lantbrukare som önskar få sina produkter marknadsförda under KRAV eller Demeter, måste således uppfylla EUs regler, SJVs föreskrifter och respektive kontrollorganisations specifika regler.

Syftet med inregistrerade varumärken såsom KRAV och Demeter är naturligtvis att garantera produkters äkthet gentemot konsumenterna33. Kontrollorganisationen har förstärkt detta genom att varumärket åtföljs av den ansvarige producentens namn och ofta även telefonnummer. Detta ökar med stor sannolikhet produktens trovärdighet gentemot konsumenten, eftersom den annars så vanliga anonymiteten upphävts.

Internationella utblickar

Under 1994 publicerades boken "The Economics of Organic Farming"34 med syfte att ge en bred täckning av samhälls- och företagsekonomiska frågor förknippade med ekologisk odling. I boken har redaktörerna låtit ett antal författare från Västeuropa, Nordamerika och Australien ge en historisk och nutidsorienterad bild av utvecklingen av ekologiskt lantbruk utifrån ett ekonomiskt perspektiv. I inledningskapitlet klargörs att målsättningen med ekologiskt lantbruk är:

"to create integrated, humane, environmentally and economically sustainable agricultural production systems, which maximize reliance on farmderived renewable resources and the management of ecological and biological processes and interactions, so as to provide acceptable levels of crop, livestock and human nutrition, protection from pests and diseases, and an appropriate return to the human and other resources employed."35

När man analyserar den internationella definitionen enligt ovan, framstår det tydligt att den i stora drag överensstämmer med den nordiska. Lampkin poängterar att hållbar utveckling kan ses som ett förenande begrepp för ekologisk odling och att man skall tolka begreppet utifrån ett brett perspektiv. Det handlar således inte bara om att hushålla med ändliga naturresurser utan också om hållbar utveckling utifrån miljömässiga och sociala perspektiv.

2.2 Några viktiga aspekter på omläggning till ekologiskt lantbruk

Omläggning från konventionellt till ekologiskt lantbruk ställer omfattande krav på kunskap och inte minst mental omställning hos lantbrukaren. Avkastningsnivåerna i produktionen sjunker oftast under själva omläggningsfasen med sämre ekonomiskt resultat som följd36. Merpris för ekologiska avsaluprodukter för att kompensera ökade investeringar, ändrad växtföljd och ökad arbetsinsats är ej heller aktuell under karenstiden, som normalt är ett år för växtodling och sex månader för djurhållning37. På plussidan i den ekonomiska kalkylen finns miljöstödet för ekologisk odling (1 600 SEK resp 900 SEK / ha beroende på region) och normalt lägre rörliga kostnader i bidragskalkylen. Dabbert har på ett pedagogiskt och föredömligt sätt visat hur omläggningsfasen kan se ut grafiskt (se figur 2.1).

Figur 2.1 Schematiska analyser av utvecklingen för viktiga parametrar under omläggningsfasen till ekologiskt lantbruk.

Källa: Bearbetning av Dabbert (1994, s 287).

Det är viktigt att tolka figur 2.1 i vid bemärkelse, eftersom nivåerna på kurvorna är schematiska och ej kvantitativt bestämda. Stora avvikelser kan säkerligen föreligga med hänsyn till bland annat regionala odlingsbetingelser, lokala marknader och gårdarnas driftsinriktning.

Produktprisernas nivåer under själva omläggningsfasen till ekologisk odling är osäker i flera avseenden. Prisutvecklingen är starkt beroende av karenstider, marknadsefterfrågan på olika produkter och möjligheten att finna alternativa avsättningskanaler. Teoretiskt kan produktpriserna förbli oförändrade ända upp till två år (EUs grundregel). I Sverige rör det sig normalt om sex till tolv månader beroende på produktionsgren. Möjligheten att komma i åtnjutande av högre priser under omläggningen förutsätter någon form av kreativ marknadsföring via exempelvis gårdsbutik eller dylikt. Notera att det då inte handlar om KRAV- eller Demetergodkända produkter.

När den ekologiska produktionen är godkänd av kontrollorganen KRAV eller Demeterförbundet, erhåller lantbrukaren ett merpris för sina produkter38.

Avkastningsnivåerna i växtodlingen sjunker i regel vid omläggning till ekologisk odling. Markens status vad gäller bördighet och växtnäringsförråd är exempel på faktorer som styr skördeutfallet. Övergång till allsidigare växtföljd samtidigt som användningen av bekämpningsmedel upphör, ökar normalt ogräs- och skadedjurstrycket på grödorna. Omläggningsfasen ställer också stora krav på lantbrukaren vad gäller att lära sig att nyttja nya former av växtnäring såsom stallgödsel och gröngödsling. Att få känsla för rätt tidpunkt för mekanisk ogräsbekämpning, kräver fördjupad insikt om biologiska och ekologiska samband.

Utöver alla biologiska och meteorologiska osäkerhetsfaktorer, avgör brukarens nyförvärvade kunskaper i stor utsträckning den tid som krävs för att det ekologiska odlingssystemet skall komma i balans. I vilken grad det är möjligt och önskvärt att nå samma skördenivåer som i det förutvarande konventionella odlingssystemet, styrs av både påverkbara och opåverkbara faktorer. Generellt visar forskningsresultaten lägre skördenivåer i ekologisk odling jämfört med konventionell39. Lika eller till och med högre skördar redovisas i flera fall för baljväxter och vall40.

I djurproduktionen behöver i princip inte någon produktionssänkning ske. Det handlar inte i första hand om annorlunda produktionsförutsättningar i ekologisk odling utan om ett annat förhållningssätt till djuren. Övergång till extensiva foderstater, ökad utomhusvistelse för djuren och ibland kvantitativa restriktioner i foderförsörjningen ger lägre avkastningsnivåer. Det bör dock understrykas att avkastningssvackor kan uppträda i djurproduktionen eftersom de ändrade förutsättningarna ställer nya krav på brukarens kompetens.

De rörliga kostnaderna sjunker normalt vid omläggning till ekologisk odling. Utgiftsposterna för handelsgödsel och bekämpningsmedel upphör helt. Dragkraft i form av diesel för spridning av handelsgödsel och applicering av bekämpningsmedel försvinner samtidigt som drivmedel för spridning av stallgödsel tillkommer. Mekanisk ogräsbearbetning blir också en rörlig utgiftspost som tillkommer. Det har under många år förts en debatt om huruvida dragkraftsbehovet ökar eller inte vid omläggning till ekologisk odling. Något entydigt resultat föreligger inte p g a ett antal osäkra parametrar.

Arbetskraftsinsatsen ökar i regel vid omläggning till ekologisk odling. Allsidig växtföljd med ökade inslag av hack- och vallgrödor kräver ökade insatser av arbetskraft. Om lantbrukaren dessutom bestämmer sig för att diversifiera produktionen genom att satsa på t ex mjölkproduktion, stiger arbetsintensiteten i företaget märkbart. Många ekologiska lantbrukare har uttalade ambitioner att förädla produkterna på gården med syfte att komma i åtnjutande av de intäkter som annars hamnar i distributionskedjornas mellanled. Det småskaliga förädlings arbetet är relativt arbetsintensivt.

Merparten av forskningsresultaten från de senaste 15 åren pekar på att arbetskraftsbehovet i ekologiskt lantbruk är mellan 5-25 procent högre än i konventionellt lantbruk41. Næss och Svantesson visar i sina undersökningar att arbetstidsåtgången i ekologiskt lantbruk är obetydligt högre (0-5 procent) än i det konventionella42.

Den huvudfråga som borde ställas är emellertid i vilken grad arbetskraftsbehovet ökar på grund av omläggning till ekologiskt lantbruk. Ökad diversifiering i primärproduktionen och högre förädlingsgrad av gårdens produkter har ju egentligen inget direkt samband med vilken odlingsmetod man tillämpar43. Det torde dessutom vara så att neddragningen av inköp av insatsmedel, "vältrar" över arbetet till gården. Tillverkning av exempelvis handelsgödsel och bekämpningsmedel kräver arbetsinsatser någon annanstans i världen. Dessutom tillkommer transportarbetet för att få insatsmedlen till gården. På motsvarande sätt behöver inte en ökad integrering i förädlingsledet ha något att göra med tillämpad odlingsmetod.

Sammantaget handlar frågorna om arbetskraftsbehovet i ekologisk odling om vilka perspektiv och avgränsningar vi önskar göra. Att alltid sätta systemgränser vid gårdsgrinden eller industriföretagets ansvarsområde är kanske något förlegat.

2.3 Hinder för omläggning till ekologisk odling

Under 1980- och 1990-talet har nyfikenheten på ekologisk odling ökat markant bland merparten av Europas lantbrukare. En engelsk undersökning från 1992 visade att nära 40 procent av ett urval på drygt 26 000 konventionella lantbrukare latent var intresserade av omläggning till ekologiskt lantbruk44. I främst de industrialiserade länderna har ekologiskt lantbruk lyfts fram som en möjlig väg för att lösa problem av miljö- och naturresurskaraktär. Argumentation för ekologiskt lantbruk har även handlat om matkvalitet, reducering av livsmedelsöverskott och nya marknader för ekologiska produkter. Från politisk horisont har ett flertal av de europeiska regeringarna aktivt stött ekologiskt lantbruk genom riktade insatser. Detta har skett genom olika former av direkt ekonomiskt stöd, rådgivnings- och marknadsinsatser och i vissa fall riktade medel för forskning och utveckling.

Intresset för och medvetenheten om ekologisk odling har framför allt ökat bland konventionella lantbrukare, politiker och konsumenter under de senaste tio åren. Samtidigt kan vi konstatera att det måste föreligga olika former av hinder eftersom det areal- och volymmässigt ändock rör sig om väldigt små tal.

Internationella erfarenheter pekar på att många lantbrukare är obenägna att lägga om till ekologisk odling eftersom man förknippar det med höga kostnader och ökade risker. Merpris och ekonomiska stödformer talar för samma lönsamhet som i konventionell odling men samtidigt finns oro för hur länge de ekonomiska stöden kommer att kvarstå. När det gäller risktagande och osäkerhet i samband med ekologisk odling, finns farhågor om kraftiga avkastningssänkningar och ökade prisfluktuationer på främst avsaluprodukter. Dessa aspekter bör naturligtvis beaktas vid övervägande om omläggning till ekologisk odling. Det måste också understrykas att kunskapen om risk och osäkerhet i anslutning till ekologiskt lantbruk är ytterst begränsad.45

För svenskt vidkommande är de europeiska erfarenheterna i stor utsträckning tillämpbara. Jag tror dock att man inte kan bortse från att det finns psykologiska spärrar att överbrygga vid omläggning till ekologisk odling. Gamla konventioner och sociala bindningar i lantbrukssektorn utgör sannolikt ett mentalt hinder för många lantbrukare, rådgivare, forskare, lärare m fl. Ekologiskt lantbruk är visserligen ett accepterat odlingssystem i dagens samhälle men många viktiga aktörer ser det likväl som ett marginal fenomen.

Sveriges låga befolkningstäthet i kombination med stora avstånd mellan gårdarna, innebär nackdelar i uppsamlings-, förädlings- och distributionsleden. Separata linjer för uppsamling av ekologisk mjölk är exempelvis transportkrävande. Koncentrationen av lantbrukets förädlingsanläggningar är näppeligen förenlig med filosofin om ekologiskt närproducerade livsmedel. Även här krävs således nytänkande i form av småskalig förädlingsteknik och transportekonomiska lösningar.

2.4 Traditionell företags- och samhällsekonomisk lönsamhet

Några iakttagelser från ekonomiska undersökningar under perioden 1980-1996

De första vetenskapliga undersökningarna46 av lönsamheten inom ekologiskt lantbruk genomfördes i början av 1980-talet. Under perioden 1985 - 1996 har inom Sverige ytterligare ett antal fördjupade studier utförts - framför allt på företagsekonomisk nivå47. Ekologiskt lantbruk har ur ekonomisk synvinkel genomgående betraktats exakt på samma sätt som det konventionella lantbruket. Den grundläggande ansatsen i flertalet av studierna har haft som syfte att utröna de ekologiska lantbrukens ekonomiska konkurrenskraft48 i penningmässiga termer gentemot motsvarande konventionella. Att jämföra olika odlingssystem kan ifrågasättas49 samtidigt som erfarenheterna från bl a rådgivare visar att de konventionella lantbrukare som funderar på omläggning starkt efterfrågar jämförande lönsamhetsberäkningar. Flera av de ekonomiska analyser som nämnts ovan har haft som syfte att belysa lönsamheten under själva omläggningsfasen. Man bör också uppmärksamma att många internationella studier, kanske främst i Europa, USA och Australien, har presenterats sedan 1980.

Resultaten och erfarenheterna från de inhemska och internationella undersökningarna uppvisar många likheter vad gäller ekonomin på i första hand företagsnivå.

Generellt visar resultaten i samtliga refererade undersökningar50 att avkastningsnivåerna på främst spannmål är lägre i ekologisk odling. Vallodling och mjölkproduktion uppvisar normalt jämförbara avkastningsnivåer med konventionell odling. I den internationella undersökningen av Lampkin och Padel påpekas att avkastningsvärdenas relativa nivå är beroende av intensiteten i det konventionella jordbruk som man jämför med. Resultaten ligger i linje med den svenska undersökningen av Hahn och Helmfrid som belyste effekterna av en total omläggning till ekologiskt lantbruk i Dalarna51. Förutsättningarna bedömdes som mycket goda - främst beroende av en stor andel vall och många mjölkproducenter i länet.

Samtliga studier visar att kostnaderna för insatsmedel är lägre i ekologisk odling jämfört med konventionell odling52.

Insatsen av arbetskraft är generellt högre i ekologisk odling än i motsvarande konventionell odling. Uppgifterna varierar från obetydligt högre53 till dubbelt så hög54 arbetsförbrukning på gårdsnivå.

I den internationella genomgången konstaterar Lampkin och Padel att övriga fasta kostnader i det ekologiska lantbruksföretaget är jämförbara med konventionella företag. I studien från Hälsingland konstaterar Bovin att ett modernt lantbruk normalt inte är i behov av att investera extra vid omläggning till ekologisk odling55. Man bör dock observera att en konventionell växtodlingsgård utan vall som avser att lägga om till ekologisk odling med grovfoderomvandlande djur kan ställas inför omfattande nyinvesteringar.

kostnadssidan är det således i första hand utgifter för insatsmedel och arbetskraft som bör ägnas särskild uppmärksamhet i ekologisk odling.

Intäkterna från avsaluprodukter i ekologisk odling är med hänvisning till avkastningsnivåerna ovan lägre under förutsättning att samma pris erhålles som i konventionell odling. När merpris erhålles gäller dock enligt flertalet undersökningar att intäkterna är lika eller högre än vid konventionell odling56.

Lönsamheten, oftast uttryckt som förräntningsprocent57, har redovisats i olika studier sedan 1982. Två undersökningar från 1980-talet uppvisar delvis sämre lönsamhet för ekologiska företag jämförda med konventionella. Brorsson och Mattsson redovisar avsevärt sämre lönsamhet för fyra gårdar och lika eller bättre för sex företag jämfört med motsvarande konventionella. Dubgaard m fl redovisar generellt lägre lönsamhet för de ekologiska gårdarna. De mjölkgårdar som ingår i undersökningen uppnår dock samma förräntning som motsvarande konventionella58. Sternfeldt kom fram till att övergång till ekologiskt lantbruk skulle vara samhällsekonomiskt lönsam. Den främsta orsaken var inbesparade kostnader för insatsmedel. Næss menar att lönsamheten skulle förbättras vid övergång till ekologisk odling - främst beroende på lägre kostnader för insatsmedel. Folkeson påvisar en ekonomisk svacka under själva omläggningsfasen men att lönsamheten skulle förbättras på lång sikt. I studien om ekologisk odling i Dalarna konstaterar Hahn och Helmfrid att lönsamheten för främst mjölkgårdarna skulle bli oförändrad eller bättre jämfört med konventionell odling. Resultatet förväntades bli något sämre för växtodlingsgårdarna.

I tre opublicerade studentuppsatser59 från 1995-96 visar samtliga författare att övergång till ekologisk odling förbättrar lönsamheten på respektive gård. I det mest ambitiösa arbetet, som belyser en uppländsk arrendegård på drygt 150 hektar åkermark, menar författarna att det skulle vara lönsamt att driva gården ekologiskt - även utan EU-stöd.

Merprisets betydelse diskuteras i de flesta ekonomiska undersökningar som utförts om ekologisk odling. I den internationella studien konstaterar Lampkin och Padel att merpriset behövs för att täcka lägre avkastningsnivåer och högre arbetsinsatser. Man fastslår dock att djurgårdar under gynnsamma förhållanden kan uppnå god lönsamhet utan merpris.60

Utifrån det genomgångna materialet konstaterar jag att lönsamheten i ekologisk odling förefaller att ha varit sämre under 1980-talet jämfört med 1990-talet. Under 1980-talet torde merpriset ha varit avgörande för att överleva ekonomiskt. Samtidigt har arealstöd för omläggning till ekologiskt lantbruk och numera miljöstöd inom ramen för EU tillkommit sedan slutet av 1980-talet. Det är emellertid vanskligt att dra några vittgående slutsatser om lönsamhetsutvecklingen i ekologiska lantbruksföretag, eftersom resultaten bygger på relativa jämförelser med konventionella företag. Expansionen av ekologiskt lantbruk i Europa inklusive Sverige framstår tydlig om man studerar arealens förändring under en period av knappt tio år. Se figur 2.2.

Figur 2.2 Åkerareal (ha) för ekologiskt lantbruk i Europa år 1985 -1993. Siffrorna har avrundats till närmaste 50 tusen ha. Källa: Förenkling av Lampkin (1994).

Arealökningen av ekologisk odling är markant samtidigt som man bör vara medveten om att den som högst motsvarar 2 - 3 procent av respektive lands åkerareal. I många europiska länder rör det sig om mindre än en procent.

2.5 Företagsekonomiskt olönsamt men samhällsekonomiskt lönsamt

Om vi utgår från sämsta alternativet och antar att den företagsekonomiska lönsamheten generellt är sämre i ekologisk odling än i konventionell, är det ändock möjligt att det omvända gäller på samhällsekonomisk nivå. Bateman menar att det åtminstone finns tre skäl till varför ekologiskt lantbruk är ekonomiskt försvarbart - även om lönsamheten på gårdsnivå skulle vara svag:

Flera studier visar att ekologisk odling gynnar miljön genom t ex bevarandet av markens bördighet och det vilda djurlivet. Lägre förbrukning av icke förnyelsebara naturresurser och reducering av diverse utsläpp utgör ytterligare exempel på miljötjänster som ekologiskt lantbruk tillför samhället. Man kan säga att de ekologiska odlarna därigenom bidrar till reduktion av externa kostnader. I konventionellt lantbruk faller dessa kostnader normalt på staten (samhället), vilket i praktiken innebär att alla enskilda individer och även lantbrukarna själva blir lidande.

Den ökade arbetsåtgången i ekologiskt lantbruk innebär på motsvarande sätt att samhällets sociala kostnader för arbetslösheten reduceras. Samtidigt ökar kostnaden för arbetskraft i det ekologiska företagets bokföring. Resonemanget om lägre kostnader utan överskott av livsmedel gäller under förutsättning att världsmarknadspriset på livsmedel är lägre än det inom EU.

Sammantaget innebär resonemanget att de ekologiska lantbrukarna frivilligt åtagit sig att reducera vissa miljömässiga och sociala kostnader som annars normalt vilar på samhället. Det är därför ganska logiskt att lönsamheten kan bli något sämre i ekologisk odling jämfört med konventionell odling. Om samhället önskar kompensera de ekologiska odlarna för deras åtaganden kan detta ske via politiska ingrepp eller genom ett merpris på marknaden.

3 Ekologiskt lantbruk inför 2000-talet

3.1 Det goda föredömet

Utvecklingen av ekologiskt lantbruk efter sekelskiftet ar beroende av ett antal faktorer, vars relevans och betydelse är förknippade med olika grad av osäkerhet. Ingen person kan idag med säkerhet uttala sig om hur livsmedelsproduktionen kommer att se ut t ex år 202562. Man bör därvid också beakta de omvälvande händelser utanför jordbrukssektorn som aktivt kan komma att påverka utvecklingen. Dessbättre föreligger möjligheter att inom vissa ramar påverka och styra utvecklingen mot uppsatta (politiska) mål. Ytterst handlar det dock om individens ansvar inom det mänskliga kollektivet.

Internationaliseringen som successivt accelerat efter andra världskriget har på ett dramatiskt sätt bidragit till koncentration, specialisering och centralisering av olika aktiviteter. Strukturrationalisering har under decennier varit ett välbekant begrepp för industri- och jordbruksministrar. En grundläggande förutsättning för utvecklingen har varit nyttjande av fossil energi för exempelvis transporter och energikrävande produktionsprocesser. Livsmedelssektorn har inte utgjort något undantag i denna förändringsprocess. Efterkrigstiden med tyngdpunkten under perioden 1970-1990 har också kännetecknats av avregleringar inom olika branscher. Härvidlag har olika tröghetsmekanismer inom jordbrukssektorn medfört att små eller begränsade förändringar kommit till stånd. För svenskt vidkommande var en avreglering på gång kring 1990 vilken dock i och med EU-medlemskapet 1995 ledde till motsatt effekt, d v s en kraftig 'omreglering'.

Den nationella och internationella debatten inkluderande vetenskapssamhället kännetecknas av teknikoptimism. Rertalet av lösningarna på de resurs- och miljöhot som debatterats under främst 1980- och 1990-talet handlar om tron på teknikens förlösande genomslag. Detta oberoende om det gäller energi, transporter eller befolkningstillväxt. En utmaning för Europa, som i flera avseenden marginaliserats under innevarande sekel63, borde vara att bli det goda föredömet vad gäller generering av ren energi (baserad på sol, vind, vågor) och produktion av livsmedel (baserad på ett 'soldrivet' ekologiskt lantbruk). Jag fick under en föredragning i Ladakh (på Himalayas sluttning, ca 3400 m ö h) i juli 1995 över temat Ett hållbart ekologiskt lantbruk följande kommentar: "Här kommer ni från Europa och talar om hållbara system när ni själva inkl USA förbrukar stora delar av den fossila energin i världen." Jag kunde naturligtvis bara instämma i påpekandet och urskuldrande förklara att vi försöker bättra oss. I efterhand och på normal höjd över havet, har jag många gånger funderat över om inte vår mission är att försöka visa upp goda förebilder. Erfarenhetsmässigt brukar vi alltid visa produktionssystem, som är baserade på den senaste internationella tekniken. Det finns kanske ett egenvärde i målsättningen att inför framtiden visa upp lokala och ytterst resurssnåla livsmedelssystem. Globaliseringsivern måste kanske rent av förbytas mot återdecentralisering av ett antal verksamheter i samhället64. Allt för att förhindra en miljökollaps och därmed även reducera sårbarheten.

3.2 Några resurs- och miljöproblem inför 2000-talet

Livsmedelsförsörjning och befolkningstillväxt

Under innevarande sekel har världens jordbruksnationer varit framgångsrika med att framställa livsmedel i bemärkelsen att den totala världsproduktionen i ett teoretiskt perspektiv varit tillräcklig för att mätta befolkningen65. Ianspråktagande av ny åkermark parallellt med omfattande produktivitetsökningar i i-ländernas jordbruk har skett i paritet med befolkningstillväxten. Regionala skillnader i form av brist på bördig jordbruksmark, kriser av olika dignitet, naturkatastrofer, låg eller obefintlig köpkraft har emellertid inneburit svält eller allvarlig livsmedelsbrist för knappt en miljard människor66. Världssamfundets analys av situationen har i stort varit samstämmig och centrala aktörer har med emfas framfört synen att svält och undernäring i regel handlat om fördelningsaspekter.

Inför 2000-talet har bl a Worldwatch Institute gjort bedömningen att den internationella livsmedelsefterfrågan kommer att öka med i medeltal 2,5 procent per år under de närmaste 40-50 åren67. I vissa u-länder spås efterfrågan öka med 3-4 procent per år. Grundorsaken är naturligtvis den förväntade befolkningsexplosionen, som flertalet bedömare dessutom är tämligen överens om.

Tabell 3.1 Världsbefolkningen under perioden 1830 - 2050. Prognos från år 2000
År Miljarder människor
1830 1
1930 2
1950 2,5
1970 3,7
1990 5,3
1995 5,8
2000 6,3
2025 8,5
2050 12(?)

Källa: World Commission on Environment and Development, 1987, p 100 ff, table 4.1 & 4.2. World Resources Institute, 1992, p 76, table 6.1.

I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Nature argumenterar dock en grupp demografer för att jordens befolkning inte på sikt kommer att överstiga 10 miljarder. Grunden för deras påstående är den s k åldersexplosionen vilken kommer att innebära att 2 miljarder människor är åldringar (> 60 år) år 205068. FN förutser i en av sina bedömningar att Världsbefolkningen kommer att uppgå till drygt 8 miljarder människor år 2025. Ett viktigt påpekande är att expansionen i stor utsträckning väntas ske i u-ländernas städer. En urbaniseringsprocess, utifrån ett sådant scenario, innebär omfattande omvälvningar vad gäller produktion, förädling och distribution av livsmedel. Se tabell 3.1.

En intressant frågeställning inför framtiden är var olika typer av produktion kommer att ske. En vedertagen uppfattning är att u-länderna fortsättningsvis kommer att bistå med naturresurser i form av mineraler, fossila bränslen och jordbruksprodukter. Förädlingsgraden och därmed också förädlingsvärdet blir då relativt begränsat för u-ländernas vidkommande. I-ländernas uppgift förblir i detta perspektiv att förse världsmarknaden med förädlade industriprodukter och livsmedel samt finansiellt kapital.

Ett något annorlunda perspektiv innebär att i-länderna utvecklar och marknadsför högteknologiskt förädlade produkter samtidigt som utvecklingsländerna tar över produktionen av industrivaror. Kombinationen av tillgången på regionala råvaror, arbetsintensiv produktion och medelmåttlig tekniknivå i u-länderna talar för detta scenario. Handels- och marknadsmässigt skulle detta resultera i att u-länderna kommer att exportera industriprodukter till de rika i-länderna samtidigt som de importerar högteknologiska livsmedelsprodukter från desamma69. Förutsättningarna för att förse de kraftigt expanderande städerna i u-länderna med baslivsmedel skulle underlättas genom utbyggda marknadssystem och infrastrukturer. Grunden för resonemanget bygger på den ekonomiska teorin om relativa komparativa fördelar, d v s specialisering mellan länder vad gäller produktion och handelsutbyte70.

Ett annat fenomen som inte kan förbigås är förändringar av konsumtionsmönster. Internationella erfarenheter visar att i länder och regioner där befolkningsgrupper erhåller bättre köpkraft genom inkomstförbättringar, sker successivt förändringar i kostsammansättningarna. Generellt ökar konsumtion av animalier, fisk och i vissa fall grönsaker på bekostnad av vegetabilier i form av spannmål, ris och olika slags rotfrukter. Animalieproduktionen ställer större krav på olika slags resurser i primär-, förädlings- och distributionsleden. Arealbehovet för animalieproduktionen kommer att öka parallellt med att konsumtionsmönstret ställer nya krav på infrastrukturen i berörda regioner.

Restriktioner för 2000-talets livsmedelsproduktion

Ett antagande, baserat på en kraftig befolkningstillväxt, innebär att världens livsmedelsproduktion måste fördubblas under nästa sekel för att klara av ett någorlunda acceptabelt försörjningsmål. Spektrat vad gäller uppfattningarna om hur denna ekvation skall lösas är omfattande. "Teknikoptimisterna" förlitar sig på fortsatta produktivitetshöjningar i klass med dem som skett sedan andra världskriget. "Miljöpessimisterna" menar att livsmedelsproduktionen står inför ett antal begränsande faktorer, som kommer att avgöra försörjningsmöjligheterna. Det bör i sammanhanget nämnas att det naturligtvis även floerar överoptimistiska prognoser baserade på tron om optimala marknadslösningar och där inga synliga hinder föreligger. Motsatsen representeras av superpessimisterna vars grundtanke vilar på Malthus' befolkningslag71.

Lester Brown och Hal Kane vid Worldwatch Institute hävdar i sin bok om framtidens restriktioner och möjligheter för livsmedelsförsörjningen att livsmedelsproduktionen under 2000-talet kommer att begränsas av följande sex faktorer:

"> One, the backlog of unused agricultural technology is shrinking, leaving the more progressive farmers fewer agronomic options for expanding food output.

> Two, growing human demands are pressing against the limits of fisheries to supply Seafood and of rangelands to supply beef, mutton, and milk.

> Three, demands for water are pressing against the limits of the hydrological cycle to supply irrigation water in key food-growing regions.

> Four, in many countries, the use of additional fertilizer on currently available crop varieties has little or no effect on yields.

> Five, countries that are already densely populated when they begin to industrialize risk losing cropland at a rate that exceeds the rise in land productivity, initiating a long-term decline in food production.

> Six, social disintegration, often fed by rapid population growth and environmental degradation, is undermining many national governments and their efforts to expand food production."72

1. Jordbruksteknik

De tekniska landvinningarna inom jordbruksområdet har varit framgångsrika under innevarande sekel. Framgång leder oftast till tron på nya förestående genombrott inom lantbruksvetenskapen73. I spåren efter den 'gröna revolutionen' på 1960-talet har det runnits stora förhoppningar om att den s k 'gentekniska revolutionen' skall lösa livsmedelsförsörjningen framdeles. Experterna kan idag inte infria några förestående resultat av central betydelse. Tidsrymden från upptäckt till implementering i praktisk odling eller djuruppfödning är dessutom minst ett par decennier. Brundtlandrapporten anför som motsats till detta ställningstagande en stor optimism vad gäller bio- och genteknikens möjligheter att dramatiskt förbättra livsförutsättningarna för människor och djur74.

2. Fisketillgångar och exploaterade betesmarker

Brown och Kane hävdar att uttaxeringen av fisk nått en biologisk gräns, vilket styrks av ett ökat antal internationella fisketvister75. Peter Weber visar i en artikel från 1995 att fiskfångsterna sedan slutet av 1970- och början av 1990- talet sjunkit i 13 av de 15 viktigaste fiskeregionerna i världen76. Fisk och andra havsprodukter är viktiga källor för det protein som mänskligheten konsumerar. I Asien beräknas cirka en miljard människor vara beroende av fisk för sitt huvudsakliga proteinintag. Det som är allvarligt är att fångsterna överallt, utom i Indiska Oceanen, har minskat under 1990-talet samtidigt som fiskindustrin expanderat kraftigt. Weber noterar att den internationella fiskeflottan idag besitter en kapacitet som är dubbelt så stor som behovet kräver. Kombinationen av överkapacitet, avancerad fångstteknik, överfiskning och miljöutsläpp i världshaven innebär att förutsättningarna för ökade totala världsfångster av fisk är näst intill obefintliga77.

Många av värdens betesmarker utnyttjas maximalt för uppfödning av nötboskap och får. I flera regioner handlar det om direkt överbetning, vilket leder till kraftiga produktionsminskningar. I vissa regioner leder överetablering av boskap till svår erosion och invasion av ogräs. I tempererade zoner i Sydamerika resulterar bristen på växtlighet i försaltningsskador. Den internationella erfarenheten visar också att överbetning ger mycket långsiktiga skador av i princip irreversibel karaktär. Boskapshjordarnas okontrollerade framfart under 1800-talet i västra USA och Australien är exempel på detta.78

3. Begränsade vattentillgångar

Vatten kan nog anses var den mest betydelsefulla naturresursen för 2000-talet. I vår egen region, d v s norra Europa, anses fri tillgång på vatten som en självklarhet. Regnfattiga och solvarma somrar har under vissa år föranlett massmediala skriverier om hotade grundvattennivåer. Den hitintills största åtgärden i Sverige har begränsats till restriktioner vad gäller bevattning av gräsmattor och trädgårdar. Ett betydligt allvarligare hot har de larmrapporter om kontaminerat grundvatten i Sverige och Danmark utgjort. Förhöjda nitrathalter och i enstaka fall bekämpningsmedelsrester i brunnar eller vattendrag är exempel på rapporterade händelser.

I ett internationellt perspektiv handlar vatten om tillgänglighet och kvalitet. I utpräglade torregioner utgör vatten i extremfallen underlag för beväpnade konflikter. Inom jordbruket är vattnet en nyckelresurs, som är helt avgörande för biomasseproduktionen79. Konstbevattning tillämpas i många regioner med följd att grundvattentillgångarna överutnyttjas. Risken för saltinträngning i vattentäkterna ökar genom dessa åtgärder.

Sandra Postel har också pekat på de agrara produktionssystemens stora beroende av vattenresurser. För växtodlingsändamål förbrukar jordbruket cirka 65 procent jämfört med 25 procent för industriändamål och 10 procent för hushåll och kommuner. Uppgifterna blir förmodligen mer begripliga när det framgår att ett ton skördad spannmål kräver totalt 1000 ton vatten. I sammanhanget påpekas också betydelsen av konstbevattning som ger förutsättningar för två till tre skördar per år men till priset av stora påfrestningar på resurser.

Enligt Postel bevattnas cirka 16 procent av världens åkermark, vars avkastning svarar för 40 procent av den totala skörden. Vad avser befintliga och presumtiva internationella vattenkonflikter, blir de begripliga när det framgår vilka beroendeförhållanden som finns. Ett antal länder är mycket beroende av flodvatten från uppströms grannländer för sitt eget ytvatten. Egypten, Ungern, Bulgarien är exempel på länder som är beroende av 'importerat' ytvatten till mellan 90 och 95 procent. Ett näraliggande exempel utgör Holland som till 89 procent måste förlita sig till sina europeiska grannländer.80

Janet Abramovitz belyser dammbyggnadernas betydelse för vattenförsörjning och energi generering. Idag finns drygt 38 000 stora dammanläggningar i världen, varav över hälften är belägna i Kina. Därutöver finns ett oräknat antal mindre dammar i världen. Olika negativa konsekvenser av miljömässig och social karaktär följer i spåren av dessa anläggningars uppförande och drift.81

4. Avtagande effekt av ökade handelsgödselgivor

Den internationella handelsgödsel an vändningen har successivt ökat under en 50-års period. Avkastningsökningarna i växtodlingen har under samma period legat på cirka 3 procent per år. Tillförseln har i första hand skett i produktiva jordbruksområden i Europa och Nordamerika varefter användningen efter hand kommit till stånd i marginella regioner. Mycket tyder dock på att man börjar nå den biologiska gränsen för hur stora givor som är försvarbara. Det ekonomiska utbytesförhållandet sker efter principen om den avtagande marginalnyttan, d v s avkastningen per insatt enhet handelsgödsel reduceras mer och mer82. Lantbruksforskningen försöker via sina modeller finna de optimala utbytesrelationerna. I vissa regioner där man fortsätter att gödsla intensivt och med höga avkastningsnivåer som följd, har miljöbelastningen ökat avsevärt83.

Resonemanget innebär i ett isolerat perspektiv att det finns en relativt stor potential i att öka avkastningsnivåerna på delar av världens s k mer marginella åkrar. I ett bredare perspektiv är en sådan strategi emellertid förenad med flera negativa konsekvenser. Införandet av handelsgödsel följs av en ökad bekämpningsmedelsanvändning. Dessutom brukar de dominerande företagen i branschen ge lantbrukarna rådet att byta utsädessorter. Rent pekuniärt kan introduktionen ske med hjälp av statliga subventioner kombinerat med förmånliga lån. När väl introduktionsfasen är förbi och småbonden är 'fast' i systemet, sker transaktionerna på helt kommersiella grunder84.

En annan aspekt som har diskuterats inom lantbruksforskningen sedan 1980- talet är om och i så fall när råvarorna för handelsgödsel kommer att ta slut. Det mest utsatta mineralgödselmedlet är fosfor som är en ändlig lagerresurs. Cirka 80 procent av den råfosfat som bryts i världens gruvor85 används inom jordbruket. Av jordbruksandelen nyttjas cirka 60 procent i i-ländernas livsmedelsproduktion86. Utöver brytbara tillgångar diskuteras vikten av att återvinna och behålla fosfaten i jordbrukets kretslopp. Mycket av fosfaten transporteras från land till stad i form av livsmedel. Därefter bryts recirkulationen genom att fosfaten hamnar i våra 'avfallsverk87'. Återtaget av slamm innebär återföring av fosfor men under dess "vandring" genom staden har det blandats med andra icke önskvärda resurser såsom tungmetaller.

5. Förluster av åkermark

Samtidigt som befolkningstillväxten förväntas att öka reduceras den globala åkerarealen88 redan idag med cirka 3 miljoner hektar89 per år. Under de senaste 50 åren har en tiondel av världens bästa åkermarker skadats allvarligt, vilket motsvarar ytan av Indien och Kina90. Därutöver har, enligt Hjon af Ornäs och Strömquist, cirka 9 miljoner hektar mark förstörts genom överbetning, avskogning och vårdslösa odlingsmetoder. Det är viktigt att klargöra att skadorna oftast är av irreversibel karaktär, d v s i praktiken omöjliga att återställa inom ramen för rimliga insatser.

Jordbruksmark kan göras obrukbar på många olika sätt men följande faktorer kan nog anses centrala91:

  1. Vind- och vattenerosion.
  2. Kemisk förändring (försaltning, bekämpningsmedel m m).
  3. Utbyggnad av infrastrukturen (bebyggelse, vägar, anläggningar m m).
  4. Miljöfarligt avfall (ex v utsläpp från industrier).

Det bör i sammanhanget påpekas att erosion är en naturlig process, som ingår i det biogeokemiska kretsloppet. Den naturliga erosionen påverkas av klimat, topografi, berg- och jordartstyp. I naturlandskapet är marken normalt bevuxen med vegetation som är anpassad till lokala förhållanden. Problem uppstår i de kulturlandskap som utsätts för kraftig mänsklig påverkan som medför att vegetationens erosionsreglerande förmåga reduceras.92

Gary Gardner understryker att fastän den totala åkerarealen minskat sedan 1950-talet, har livsmedelsproduktionen ökat. Denna utveckling har varit möjlig tack vare ökade insatser av olika produktionsmedel såsom handelsgödsel, bekämpningsmedel och bevattningsanläggningar samt en intensiv mekanisering. Om man studerar utvecklingen i form av areal skördad spannmål per capita över en 50-års period, framgår att den sjunkit kraftigt. Enbart under det senaste decenniet har skördad spannmålsareal per capita reducerats med cirka 25 procent. Fram till 1980-talet kunde arealbortfallet kompenseras med ökade avkastningsnivåer. Under den senaste tioårsperoden har avkastningsökningarna klart understigit arealminskningarna. För att ytterligare ge perspektiv på effekterna av arealneddragningarna, visar Gardner vad som händer i Indonesien. På ön Java försvinner årligen 20 000 hektar odlingsbar mark till den urbana tillväxten. Odling av ris på den förlorade åkerarealen skulle kunna försörja cirka 380 000 indonesier med deras årliga behov av ris.93

I skriften Den livsviktiga näringen talar författarna om produktiva solfångarytor, vilket är ett mycket relevant begrepp m h t dess funktion baserad på fotosyntesen. 2000-talets krav på de gröna näringarna förväntas öka, eftersom de utöver livsmedelsproduktion även tros producera fibrer, oljor och andra energiråvaror. Arealmässigt innebär ett sådant scenario med stor sannolikhet expansion.94

6. Sociala effekter av befolkningsökning och miljöförstöring

Många lantbruksekonomer hävdar att det inom den närmaste framtiden inte föreligger risk för brist på baslivsmedel, eftersom världsmarknadspriserna på spannmål ligger relativt konstant. Brown och Kane hävdar att sannolikheten för höjda livsmedelspriser ökar inom en snar framtid95. Bland annat kommer Kinas stora importbehov av spannmål att bidra till avsevärda prisstegringar96. Köpkraften hos de mest utsatta befolkningsgrupperna i Tredje världen kommer därmed att ytterligare försvagas.

Utöver den miljöförstöring som är direkt relaterad till de gröna sektorerna och som diskuterats tidigare i detta avsnitt, är det viktigt att något beröra de övergripande miljöhot som föreligger. Den successivt accelererande användningen av fossila bränseln har lett till ökade utsläpp av svaveldioxid. Svavelutsläppen ger försurningsskador som är omfattande i vissa regioner. En oftast glömd aspekt är att nästan en tredjedel av svavlet härrör från naturliga utsläpp såsom vulkanutbrott. Försurningsskadorna har en stark negativ miljöpåverkan i regioner med tunna jordlager och kalkfattig mark, vilket gäller för delar av Sverige.97

I början av 1970-talet kom de första vetenskapliga alarmrapporterna om de klorhaltiga CFC-gasernas (freon) negativa påverkan på ozonskiktet. Dess uttunning bidrar till ökningen av det ultravioletta ljuset med skadliga effekter på allt levande som följd. Med hjälp av satellitmätningar har det varit möjligt att följa utvecklingen sedan slutet av 1970-talet.98

Den negativa växthuseffekten har diskuterats livligt under 1980- och 1990- talet - även om själva växthuseffekten är en del av förutsättningarna för liv på jorden. Det som inträffat under innevarande sekel är att den mänskliga (antropogena) påverkan har ökat kraftigt. Den grundläggande förändring som väntas innebär att temperaturen kommer att höjas med mellan några tiondelar och upp till fyra grader som högsta värde. Temperaturhöjningen påskyndar avsmältning av glaciärer samt värmer oceanerna. I flacka och tätbefolkade regioner leder detta till stora negativa konsekvenser. Speciellt deltaområden och önationer kommer att utsättas för svåra skador i form av översvämningar med folkflyttningar som följd."

Leif Ohlsson har beskrivit den miljörelaterade resursknappheten vilken inbegriper sociala effekter (se vidare resonemang nedan).100

Miljörelaterad resursknapphet (MRK)

Miljörelaterad resursknapphet (MRK) är ett begrepp som utvecklats internationellt sedan början av 1990-talet och bl a resulterat i en svensk licentiatexamen 1995101. Analysmetoden har i första hand tagits fram för konfliktsforskningsändamål med syfte att öka förståelsen av sambanden mellan resursknapphet och sociala skeenden. Centrala delar i MRK berör sambanden mellan negativa miljöeffekter, effekter av befolkningstillväxt och ojämlik fördelning av tillgängliga resurser. Huvudpoängen är att det föreligger ett starkt orsakssamband mellan de tre delarna. Se figur 3.1.

I. Miljöeffekten i sig (t ex jorderosion eller vattenbrist) gör att resurskakans storlek krymper.

II. Befolkningsökningen gör att fler måste dela på den redan förminskade kakan.

III. Ojämlikheten gör att svagare grupper får sin del ytterligare förminskad.

Figur 3.1 Inverkan av de tre delarna i den miljörelaterade resursknappheten. Källa: Ohlsson, 1997, s 258.

I. Miljöeffekter

Företrädare av MRK hävdar att det efter sekelskiftet kommer att vara stora resursknappheter av biologiska resurser (åkermark, vatten, fisk, skog, betesmark m m)102. Därmed menar man också att en kommande brist på icke-förnyelsebara naturresurser (olja, mineraler m m) är starkt överdriven. Detta perspektiv innebär att tyngdpunkten på de globala miljöproblemen förskjuts mot de förnyelsebara naturresurserna. De negativa miljöeffekterna av jorderosion, brist på bördig mark, utfiskning och skogsavverkning är således centrala i MRK. Miljöeffekterna av nyttjandet av icke-förnyelsebara NR i form av växthusgaser, ozonlageruttunning över främst Antarktis får en relativt sett lägre prioritet i analysen.

II. Befolkningsökningen

Författaren instämmer i de prognoser som visar att världsbefolkningen kommer att öka med några miljarder människor fram till år 2025. Denna tillväxtförändring kommer att ske parallellt med att den biologiska resursbasen förmodas minska. Produktivitetsförbättringar i världens jordbruk förväntas, som tidigare diskuterats, bli högst måttliga. Slutsatsen utifrån angivna antaganden innebär att en ökande världsbefolkning måste dela på en förnyelsebar resursbas som förväntas bli mindre. Man är också ganska överens om att de kraftiga befolkningsökningarna i första hand kommer att ske i Tredje världen där tillgången på god åkermark redan idag är begränsad.

III. Ojämlik fördelning av resurser

De negativa miljöeffekterna på den biologiska resursbasen och den förväntade befolkningstillväxten förstärker bilden av en kommande försörjningskris - främst inom vissa befolkningstäta regioner. Ohlsson menar att knapphetssituationen leder till en ökad ojämlikhet genom att starka grupper förser sig med en oskälig andel av resursbasen s k resurskonfiskation.103

Kommentarer

Vid försök att belysa förutsättningarna för den globala livsmedelsförsörjningen efter sekelskiftet, framgår att det är centralt att skilja på förutsägbara tekniska produktionssystem och oförutsägbara biologiska system. Visst föreligger någon form av prediktion vad gäller en säsongs skördeutfall men ingenting är definitivt förrän skörden är bärgad och har lämnat åkern. När det gäller miljöproblem som kan relateras till de icke-förnyelsebara naturresurserna, kan man när det gäller i-länderna påstå att problemen mer och mer har förskjutits från producent- till konsumentled. Nyttjandet av fossil energi och konsumtionsvaror av olika slag genererar miljöutsläpp vid konsumtion alternativt när produkten är slutanvänd. Mycket av vårt moderna konsumtionsmönster handlar om vald livsstil. Därigenom kan man argumentera för att medborgarna måste stimuleras och ges förutsättningar för att lösa och ta ansvar för resurs- och miljöproblemen på lokal nivå.

De miljöstörningar som berör de förnyelsebara naturresurserna ligger fortfarande nära produktionssidan. Jordbrukets miljöutsläpp finns i primärproduktionen - även om förädling och distribution genererar emissioner men då handlar det återigen om icke-förnyelsebara naturresurser.

Ett följdresonemang av ovan angivna aspekter innebär att samhällets utmaningar under 2000-talet gäller hanteringen av de förnyelsebara naturresurserna och inte som väntat enbart de icke-förnyelsebara naturresurserna. De stora landvinningarna under innevarande sekel har gjorts inom ingenjörskonstens domäner. Avkastningsökningarna inom jordbrukssystemen har förbättrats - under beaktande av de biologiska/ekologiska lagarna. Inte ens genteknikens "påskyndare" har lyckats med någon form av revolutionerande landvinningar. Produktionen av baslivsmedel såsom spannmål och ris ställer samma krav på energi- och vattentillförsel idag som för 50 år sedan. Fotosyntesens mekanismer har ej heller 'nämnvärt' förändrats - även om fokuseringen mot ökade kärnskördar på bekostnad av övrigt växtmaterial förskjutits med växtförädlingens välsignelse. Produktionsökningar av biomassan i form av t ex livsmedel och energi kommer således att ställa krav på motsvarande ökning på insatssidan. Detta berör i hög grad förnyelsebara naturresurser.

MRK-analysen föaller intressant eftersom den fokuserar på de icke-förnyelsebara naturresurserna som utgör grunden för lantbruk. Den försöker också belysa effekterna av att den biologiska resursbasen krymper samtidigt som befolkningstillväxten ökar. Under antagande om att produktivitetshöjningar kommer att bli högst marginella leder resonemanget till livsmedelsbrist med därtill hörande resursfördelningsproblem och regionala konflikter. En förhastad slutsats av MRK-analysen blir lätt (kan vara) att miljöproblem som är relaterade till användningen av icke-förnyelsebara naturresurser är kraftigt överdrivna. Jag vill nog hävda att de problemen kvarstår men att nyttjandet av förnyelsebara naturresurser också är förenade med komplexa miljöaspekter/- problem.

3.3 Agenda 21 och hållbart lantbruk

Bakgrunden till Agenda 21

Embryot till Agenda 21 kan relateras till år 1967 då den svenska FN-delegationen tog upp frågan om anordnandet av en miljökonferens. Efter diverse konsultationer och överläggningar beslutade generalförsamlingen år 1969 att en internationell miljökonferens skulle hållas i Stockholm år 1972 i FN:s regi. Resultatet av konferensen blev att insikten om miljöproblemens betydelse lyftes upp på olika regeringars bord. Det fastslogs också att många av miljöstörningarna var gränsöverskridande. Konferensen ledde till att FN inrättade ett miljöprogram (UNEP) med högkvarter i Nairobi, Kenya.104

Nästa stora steg och förmodligen det som blev grunden för ett genombrott vad gäller begreppet hållbar utveckling, var den s k Brundtlandkommissionens arbete som blev klart 1987. Det internationella miljösamarbetet hade inte fungerat på det sätt som man önskat efter Stockholmskonferensen. Dessutom hade larmsignalerna om uttunningen av ozonskiktet och växthusgasernas globala påverkan väckt förstämning hos ett antal regeringar. Det starka sambandet mellan miljö och utveckling fick en mycket central roll i Brundtlandrapporten.105

Redan år 1987, d v s direkt i Brundtlandrapportens kölvatten, föreslog Sverige att en ny FN-konferens borde anordnas. Datum bestämdes till sommaren 1992 samt att konferensen skulle förläggas i Brasilien. Redan 1991/92 utformade en förberedande kommitté förslag till beslut att fatta i Rio de Janeiro.106

Vid FN:s konferens om miljö- och utveckling (UNCED) antogs fem dokument:

  1. Agenda 21.
  2. Riodeklarationen.
  3. Skogsprinciperna.
  4. Konventionen om klimatförändringar.
  5. Konventionen om biologisk mångfald.107

Agenda 21 är omfattande och innehåller 40 kapitel, som i sin tur omfattar ett eller flera programområden. När det gäller jordbruk (kapitel 14) diskuterar man hållbart jordbruk och landsbygdsutveckling tillsammans. I de övergripande rekommendationerna understryker kommittén vikten av att integrera miljöhänsyn i alla ekonomiska beslut. För att nå en hållbar utveckling förordar dokumentet frihandel och minskade handelshinder för livsmedel och jordbruksprodukter108. Därefter understryker man vikten av:

"Satsningar på lokala naturtillgångar, växelbruk, övergång till förnybar energi, småskalighet och minskad användning av externa produktionsmedel nämns också som betydelsefulla för utvecklingen av ett hållbart jordbruk."l09

I kapitel 32 understryks vikten av att stärka lantbrukarnas roll i arbetet mot ett miljöanpassat jordbruk. Detta anses bl a kunna ske genom en statlig jordbrukspolitik som ger incitament och stimulans att förvalta naturresurserna effektivt och utifrån en hållbar princip:

"Hållbara jordbruksmetoder bör främjas liksom en politik som uppmuntrar till självförsörjning och resurssnål teknik."110

Två kontrollstationer har nyligen upprättats, dels i Kyoto (Japan) där konventionen om klimatförändringar följdes upp och dels i New York där Agenda 21 samt Riomötet som helhet följdes upp. En schematisk bild av dagens globala miljösituation visar att statusen i flera avseenden är sämre år 1997 än år 1992. Man bör komma ihåg att handlingsprogrammet från Rio hade formen av rekommendationer - även om många ansåg utfästelserna som politiskt och moraliskt förpliktigande för de stater som stod bakom Agenda 21. Dåvarande presidenten George Bush, USA, uttryckte 1992 ståndpunkten att vi förhandlar inte om den amerikanska livsstilen111.

Den soldrivna gården

Att driva ett lantbruksföretag ekologiskt innebär att man som lantbrukare medvetet närmar sig kretsloppsprincipen. En gmndläggande princip är att i möjligaste mån försöka utnyttja de platsgivna naturresurserna. Att inte använda handelsgödsel och bekämpningsmedel innebär att man bidrar till att det totala uttaget av ändliga lagerresurser minskar. Dagens maskin- och redskapspark i ett lantbruksföretag är dock indirekt starkt beroende av ändliga lagerresurser i själva tillverkningsprocessen (transformationen). Återvinning av gamla maskiner och redskap, vars tekniska livslängd kan vara upp emot 15-20 år, är ytterst begränsad. Dessutom är den ekonomiska livslängden betydligt kortare.

Att göra sig helt oberoende av ändliga lagerresurser innebär i praktiken återgång till hästdragkraft och träredskap. Detta får bedömas som tämligen orealistiskt - även om hästen marginellt har återvunnit terräng inom framför allt vissa typer av skogsskötsel.

Vi kommer då automatiskt över på den stora akilleshälen i ekologiskt lantbruk, d v s beroendet av direkt energi för gårdsdriften. Diesel har blivit det rådande drivmedlet för mobila fordon, maskiner och redskap såsom traktorer och skördetröskor. För stationära ändamål såsom ventilationssystem, mjölknings- och utgödslingsanläggningar, transportörer, fodersystem m m används elkraft i stor utsträckning. Man bör då notera att elkraften genereras i vattenkraftverk, kärnkraftverk eller olje-/kolkraftverk. Vind- och solkraft utgör fortfarande en ytterst begränsad andel av den svenska energiförsörjningen.

På gårdsnivå är det praktiskt möjligt att låta uppvärmning för olika ändamål ske med hjälp av biobränslen (ved, flis, pellets, halm osv). Gårdens tillgång till lokala energiresurser (exv skog, energigrödor, halm från växtodlingen) får styra valet av bränsle. Att konventera från fossila drivmedel (främst diesel) till biobränslen såsom vegetabiliska oljor, biogas e t c för framdrivning av mobila fordon och redskap är idag tekniskt möjligt men monetärt svårgenomförbart. Detta ställer dessutom ganska höga krav på systemteknisk kompetens. Att kallpressa oljeväxter är relativt enkelt och kräver mycket små investeringar. Bränslets kvalitet ställer dock krav på byte till den s k tyska Elsbettmotorn. Dessutom kan det bli aktuellt med uppvärmningsanordning i bränsletanken. Ett mycket intressant alternativ är att förestra oljan till RME, som är anpassad för befintlig motor112. Biogas ställer nya krav på hanteringskedjan, där lagring av gasen kan vara ett av problemen.

Sammanfattningsvis är det dock viktigt att understryka att övergång till ett hållbart lantbruk (läs ekologiskt lantbruk) innebär att man åter måste generera sin egen energi. Historiskt gjorde svenskt lantbruk i stor utsträckning detta ända fram till efter andra världskriget. Man bör också beakta att storskalig produktion av biobränslen oftast är beroende av fossil hjälpenergi - både i direkt och indirekt form. En långsiktigt hållbar lösning vad avser energi måste således i möjligaste mån baseras på flödesresurser, d v s solinstrålning, vind- och vattenrörelser. I andra hand får vi förlita oss på biobränslen, vars behov av hjälpenergi tillgodoses med hjälp av förnyelsebara naturresurser. Den fossila energin har under de senaste hundra åren i ökad omfattning ersatt solen, dragdjuren och människan. Vad skulle det innebära om vi åter successivt måste börja reducera vår användning av fossil energi?

Styrning genom 'grön' skatteväxling

Ur biologisk, ekologisk och teknisk synvinkel är det redan idag möjligt att driva ett ekologiskt lantbruk utan fossil energi. Det kommer dock fortfarande att finnas behov av att nyttja ändliga lagerresurser för tillverkning av maskiner, redskap och inventarier. Varför upphör vi då inte med att använda fossil energi och begränsa nyttjandet av ändliga lagerresurser? Den teoretiska kunskapen och insikten om vilka problem mänskligheten skapar finns ju. Samtidigt ger det ekonomiska systemets spelregler inga signaler om att vi borde ändra vårt beteende (läs livsstil!).

I den politiska debatten har begreppet grön skatteväxling börjat diskuteras allt flitigare under 1990-talet. Skatteväxling innebär enkelt uttryckt att samhället försöker beskatta produktionsfaktorerna (arbete, råvaror, energi och kapital) i relation till vilka störningar de åsamkar ekosystemet. Enligt tidigare förda resonemang borde man främst öka beskattningen på ändliga lagerresurser och fossil energi. Produktionsfaktorn kapital är inte i första hand pengar i form av sedlar och motsvarande utan människoskapat realkapital såsom byggnader, fordon, infrastruktur o s v. I vissa fall kan det bli aktuellt att öka beskattningen av detta kapital samtidigt som målsättningen bör vara att beskatta tidigt i transformationskedjan (produktionskedjan), d v s i råvaru- och energileden.

Skatterna bör samtidigt sänkas på arbete, beståndsresurser (exv trävaror, papper), flödesenergi och i tillämpliga delar för bioenergi. Den grundläggande idén måste vara att skatteförändringar skall stimulera till återvinning av främst ändliga lagerresurser men även beståndsresurser samt till att uttaget av ändliga lagerresurser minimeras113.

4 Agenda 21 och ekologisk ekonomi

4.1 Agenda 21 och ekonomiska spelregler

Den allt snabbare globaliseringen av ekonomin har fördjupat marknadens dominans med följd att nationalstatens och politikernas inflytande reducerats avsevärt115. Den s k IT-revolutionen har möjliggjort att kapitalet kan förflyttas supersnabbt mellan kontinenterna. Ambitioner finns att även öka rörligheten hos produktionsfaktorn arbetskraft. Olika tröghetsmekanismer av social, humanitär, etnisk och språklig karaktär utgör dock fortfarande ett hinder i denna process116.

Med stor sannolikhet befinner vi oss i en postindustriell fas, innebärande att den mekanistiska världsuppfattningen som präglat oss under ett par århundrande nu är på väg att ifrågasättas och överges. En starkt bidragande orsak till att detta s k paradigmskifte börjar skönjas är miljöproblemens framväxt. Parallellt med att den analkade ekologiska krisen synliggjorts har marknadsekonomin fått en allt mera dominerande roll i samhällsutvecklingen117.

Det finns emellertid en paradox i de senaste decenniernas utveckling, eftersom marknadsekonomin i första hand är anpassad till industrisamhällets ideal och uppbyggandet av den materiella välfärden. Den i sin funktion utpräglat kortsiktiga marknadsekonomin är baserad på spelregler, vilka tolkas som att naturens tjänster kan nyttjas helt fritt. Nyckelordet är ekonomisk tillväxt vilket förutsätter fri tillgång på energi- och råvaruresurser och att naturen fritt härbärgerar avfallet. Innebörden av detta perspektiv är att marknadsekonomin inte beaktar den negativa miljöpåverkan, vilken är dokumenterat i både Brundtlandrapporten och Riokonferensens rapporter.

Det föreligger således förutsättningar för framväxt av en ny världsbild, förslagsvis benämnd den holistiska världsuppfattningen. Fler och fler människor börjar inse att världen måste ses i termer av ett integrerat system. Ekonomin, som idag har en mycket stark och i det närmaste överordnad ställning, måste vävas samman med ekologi, teknik, sociologi osv. Det övergripande honnörsordet måste bli utveckling med stark bäring mot kvalitet och substans. Energi- och råvaruanvändningen måste bli mer effektiv och kretsloppsanpassad.

En väsentlig frågeställning är i vilken grad det marknadsekonomiska systemet går att modifiera så att miljöaspekterna beaktas. Eller handlar det om ett "nytt" ekonomiskt system anpassat till ett hållbart samhälle118? I det förra fallet är ekonomin fortfarande dominerande men kompletterad med spelregler som beaktar effekter på miljön. Förespråkare för denna utveckling talar om internalisering av miljökostnaderna, d v s priset på produkterna inbegriper eventuella miljöeffekter.

Ett radikalare grepp är att ifrågasätta om det befintliga marknadsekonomiska systemet är förenligt med en ny holistisk världssyn. Fram till slutet av 1980- talet innebar världsordningen att det fanns två ekonomiska system av mer överordnad betydelse, nämligen marknadsekonomin och planekonomin119. Efter världskommunismens fall hamnade marknadsekonomin i monopolställning120. I vetenskapliga sammanhang har, utöver neoklassisk teori, den institutionella teorin funnits som ett alternativ121. Ett nytt och förmodligen livskraftigt alternativ är ekologisk ekonomi som börjat etablera sig under 1980- och 1990-talet (se vidare 4.2).

4.2 Ekologisk ekonomi

Bakgrund

1980-talet kan i flera avseenden uppfattas som ett märkligt decennium - framför allt dess mitt och slut. Då ägde en gigantisk "köpfest" rum för vissa grupper i samhället. Bankfolk, företagsledare, enskilda spekulanter men kanske främst den svenska ekonomkåren höll på att totalt tappa perspektivet på vad ett ekonomiskt system kan uträtta. Man var övertygad om att investeringar i fastigheter och konst skulle fördubblas i värde under ett antal månader eller något år. Tron på det kapitalistiska systemets överlägsenhet förstärktes naturligtvis ytterligare när de kommunistiska ländernas ekonomier kollapsade.

Samtidigt bidrog olika miljöhändelser (t ex kadaver i djurfoder, säldöden på Västkusten) till att miljöfrågorna kom i centrum och ökade medvetandet hos befolkningen. Detta ledde bl a till att riksdagsvalet i Sverige 1988 blev ett s k miljöval. Ett antal miljöintresserade ekonomer, ekologer och företrädare för andra ämnesinriktningar började under 1980-talet i Sverige och kanske främst internationellt att på allvar diskutera om inte ekonomin borde sättas in i ett större sammanhang. Medvetandet om att ett ekonomiskt system måste underkastas vissa grundläggande naturlagar lyftes fram. En ekonomi som försöker leva sitt "eget liv" kommer aldrig att kunna bli långsiktigt hållbar.

"Naturen gör inga affärer,
köper ingenting,
säljer ingenting
och tar aldrig betalt.
Naturen har ingenting
med ekonomi att göra."122

Vad menar vi med ekologisk ekonomi

Ekologisk ekonomi har under mitten av 1990-talet blivit något av ett modebegrepp som ett antal läroanstalter anammat i mindre eller större omfattning. Den enklaste varianten innebär i princip att man försöker beakta miljön inom ramen för den traditionella ekonomin. Denna modifiering av existerande ekonomisk teori benämns normalt för miljöekonomi. Tidsandan har sedan lett till att en del konventionella ekonomer döpt om sin verksamhet till ekologisk ekonomi123. Den mest långtgående varianten av ekologisk ekonomi innebär att man ifrågasätter det förhärskande ekonomiska systemet och förordar ett annat sätt att se på ekonomin. Man hävdar bl a att det ekonomiska systemet måste underordnas naturens egna lagar och att det inte är möjligt att sätta pris på alla miljöeffekter. Miljö- och överlevnadsfrågor ställs i centrum samtidigt som helhetsperspektivet lyfts fram i förhållande till andra vetenskaper124.

Jag företräder det senare perspektivet och kommer därför att försöka ge en bild av hur denna variant skulle kunna förhålla sig till ekologiskt lantbruk. Utgångspunkten för ekologisk ekonomi är att miljöfrågorna är komplexa och att de inte bara berör vad som händer i ekosystemen. Det handlar i lika hög grad om människan själv, d v s hur vi beter oss gentemot miljön, vilka värderingar vi har och i vilken grad vi uppfattar att vi är delaktiga i vad som händer med ekosystemen125. Det handlar i hög grad om vår livsstil126.

I de traditionella läroböckerna i ekonomi får vi lära oss att ekonomi handlar om pengar som cirkulerar mellan företag och hushåll (=konsumenter). Se figur 4.1. Det sägs också att ekonomi handlar om hushållning med knappa resurser. Detta är egentligen en mycket bra definition.

Figur 4. 1 Det samhällsekonomiska cirkelflödet av utbytesvärden enligt en traditionell föreställningsram.

Källa: Egen bearbetning av Eklund (1993, s 56).

Företagen säljer varor och tjänster till konsumenterna som i sin tur ersätter dessa byten med pengar. För att kunna göra denna byteshandel, måste hushållen skaffa sig köpkraft genom att "sälja" sin arbetskraft till företagen. Genom denna prestation erhåller man lön i form av pengar. Denna mycket förenklade modell av det cirkulerande ekonomiska systemet kan sedan vidareutvecklas med skatter, utrikeshandel, offentliga utgifter, budgetproposition etc.

Samtidigt kan man hävda att det konventionella ekonomiska systemet (den s k neoklassiska ideologin) dras med grundläggande systemfel. Att enbart se ekonomin som ett stängt cirkelflöde av utbytesvärden mellan företag och hushåll (se figur 4.1) är en modell med dålig verklighetsförankring. Det finns en starkt utvecklad samsyn i samhället om att ständigt ökande tillväxt är motorn i ekonomin127. Vi läser dagligen i tidningarna om att tillväxten måste öka för att vi skall kunna bibehålla eller öka välfärden. Att detta i praktiken innebär ökade uttag av icke-förnyelsebara naturresurser med ökande miljöbelastning som följd, nämns inte. En annan central trossats är frihandeln som innebär att alla länder tjänar på handel genom specialisering128. Med det senare menas att ett land specialiserar sig och i extremfallet endast producerar en exportvara t ex socker. Att länder i främst tredje världen därigenom blir mycket beroende av den s k världsmarknaden och att det internationella transportbehovet ökar, nämns inte.

Den konventionella ekonomin saknar inbyggda kopplingar till naturen och människan. Varsamhet med naturresurser belönas inte i ekonomin. Dessutom existerar i ekonomins tankemodell enbart isolerade individer. Alla samhällsmedborgare antas uppträda som enskilda och rationella beslutsfattare på marknaden. Att individer ingår i sociala sammanhang eller att den svältande världsmedborgaren oftast saknar köpkraft, beaktas ej.

I ekologisk ekonomi ingår det beskrivna cirkulerande ekonomiska systemet (enligt figur 4.1) som en del av ekosystemet129. Därmed blir det ganska självklart att det måste råda ett ömsesidigt beroende mellan naturen och människan. Detta resonemang leder också till insikten om att storleken på den mänskliga ekonomin ytterst begränsas av biosfären (jordens livssystem). Förenklat kan man säga att det är solenergin via fotosyntesen som avgör det ekonomiska systemets fysiska storlek och tillväxt. Vi får ej heller glömma att de lagerresurser av t ex fossil energi som vi nyttjar ursprungligen är skapade av solenergin. Se figur 4.2.

Figur 4.2 Det ekonomiska systemet är ett subsystem till ekosystemen.

Källa: Egen bearbetning av Colby (1990), Folke (1991) och Hall et al (1986)

[1] Ekonomiskt system

Det ekonomiska systemet är ett öppet subsystem till det globala ekosystemet. Systemet drivs av ett linjärt flöde av naturresurser [2] och energi [3] samt är beroende av miljösupport [5]. I det ekonomiska systemet uppgraderas materia/material (transformeras) till konsumentvaror och tjänster. Normalt säger vi att företag producerar en vara, vilket egentligen är ett vagt begrepp eftersom man inte skapar något nytt utan bara låter något omvandlas. I samband med

[2] Naturresurser

Naturresurserna kan delas in i två grupper:

A. icke-förnybara naturresurser (eller s k ändliga lagerresurser)

Naturresurserna är lagrade i jordskorpan inkl under världshaven. Exempel på icke-förnybara naturresurser är mineraler, olja, fosfor, bly, kadmium, kvicksilver etc

Kännetecken:

B. Förnyelsebara naturresurser (eller s k beståndsresurser)

Resurserna förnyas normalt i naturens eget kretslopp. De kan delas in i olika beståndsresurser såsom jordbruksgrödor, skog och fisk.

Kännetecken:

[3] Energi

Energiresurserna kan delas in i tre grupper:

A. Flödesenergi

Flödesresurser (exv vattenkraft, vindkraft, solceller/-paneler) som drivs av den direkta solinstrålningen.

Kännetecken:

B. Bioenergi (s k biobränslen)

Resurserna förnyas normalt i naturens eget kretslopp (jfr Beståndsresurser). Biomassa (exv träd, grönmassa, oljeväxter) producerad via fotosyntesen.

Kännetecken:

C. Fossil energi (s k industriell energi)

Naturresurserna är lagrade i jordskorpan inkl under världshaven (jfr ändliga lagerresurser). Exempel på icke-förnybara lagerresurser som utvinns för energisyfte är olja, kol, gas och uran. De genererar i sin tur elektrisk och mekanisk energi.

Kännetecken:

[4] Restprodukter

Vid transformationen (produktionen) i det ekonomiska systemet bryts de ändliga naturresurserna i olika grad ner till restprodukter. En del energi och materia/material återvänder till ekosystemen såsom degraderade resurser i form av värme och molekylsopor. Naturens kretslopp störs därigenom och blir mindre produktivt.

[5] Miljösupport

Ekosystemen bistår det ekonomiska systemet med ett antal "gratistjänster". Naturen svarar för klimatreglering, vattenrening, jordförbättring, pollinering av grödor, biologisk mångfald osv. Förutsättningarna för att naturen skall kunna upprätthålla dessa leveranser på lång sikt är att de mänskliga aktiviteterna inom ramen för det ekonomiska systemet blir hållbara. Detta ställer ökade krav på övergång till flödande solenergi och recirkulation av ändliga lagerresurser.

[6] Läckage till rymden

Man kan se jordklotet med den omslutande biosfären som ett slutet system, från vilket viss värme och strålning sker till rymden. Om mänskligheten fortsätter med sin linjära resurshantering, kan dock t ex klimatförändringar och uttunnat ozonskikt rubba denna balans.

5 Metoder för analys av den ekologiska gården

5.1 Kalkyler för en företagsekonomiskt och ekologiskt hållbar gård

5.1.1 Beslut och kalkyler

"En företagare måste alltid sträva efter att inrätta sitt företag så att det ger honom största möjliga vinst. Detta mål kan knappast nås utan att han så gott sig låter försöker att i kalkyler räknemässigt fastslå det ekonomiska resultatet vid olika sätt för driftens organisation, för att sedan utvälja det sätt som lovar honom bästa utbytet."130

Ovanstående citat är hämtat från den inledande texten under ordet kalkylering i Lantmannens bok från 1947. Citatet ger en bra bild om hur beslutsfattande i ett företag "skulle" gå till under efterkrigstiden. Och bilden stämmer i mångt och mycket än idag. Det är bilden av den rationella kalkylen, en företagsekonomisk släkting till den neoklassiska traditionen, där verkligheten idealiseras och beslutet avgränsas till de penningmässiga aspekterna131. Företagaren väljer ut det av "olika sätt för driftens organisation" som ger det bästa "utbytet" och fattar därmed ett beslut om hur verksamheten skall bedrivas. Det beslut som företagaren tar, tas inte på vilka grunder som helst. Ett beslut kan definieras som ett medvetet val mellan handlingalternativ132. Grunden för beslutet i ovanstående citat var dels målet, största möjliga vinst, och dels de resultat för olika driftsformer som räknats fram i kalkylen.

Även om medvetenheten om de olika handlingsalternativen är hög kan medvetenheten om kalkylmetoden, dess förenklingar, begränsningar och inbyggda ekonomisyn vara låg. I det ovanstående citatet var visserligen målsättningen största möjliga vinst explicit (enligt min mening så explicit så att man inte kommer på tanken att ifrågasätta den), men denna målsättning låg sedan implicit i kalkylmetoden som "räknemässigt" skulle "fastslå det ekonomiska resultatet". En kalkylmetod med denna inbyggda målsättning kan förleda en beslutsfattare, som vill ta ett beslut som både är hållbart och företagsekonomiskt, att omedvetet välja ett alternativ som inte ger den bästa avvägningen mellan kortsiktiga betalningsströmmar och långsiktig utveckling av företaget och dess omgivning. En sådan kalkyl kan givetvis kompletteras med underlag för att bedöma de olika alternativens sociala och ekologiska konsekvenser. Men vanligtvis är kalkylen det enda eller i vart fall det helt dominerande beslutsunderlaget, vilket är betänkligt eftersom kalkyler normalt har stora förenklingar och begränsningar133.

Problemet med allt för avgränsade och förenklade kalkyler blir speciellt tydligt nu i en tid då miljöskyddsarbetet i företag allt mer övergår från den traditionella regelstyrningen av kända missförhållanden till ett arbete som går ut på att förebygga uppkomsten av nya miljöproblem. För ett företag som vill arbeta med en förebyggande miljöskyddsstrategi är hjälpmedel som traditio- nella företagsekonomiska kostnadsintäktsanalyser otillräckliga som värderingshjälpmedel, eftersom dessa analyser endast i begränsad utsträckning beaktar de faktorer som ligger till grund för en förebyggande miljöskyddsstrategi.134 Trots kostnadsintäksanalysernas kortsiktiga monetära perspektiv används de även vid analys av verksamheter med tydlig miljöprofil. Ett sådant exempel är den inom lantbruket förhärskande bidragskalkylen (BK), som låg till grund för Brorsson och Mattsson vid den första studien av lönsamheten på alternativt odlade jordbruksföretag135.

Efter den första studien har ytterligare ett antal fördjupade studier om lönsamhet i ekologiskt lantbruk genomförts inom Sverige136.I alla dessa studier har ekologiskt lantbruk ur ekonomisk synvinkel betraktats exakt på samma sätt som det konventionella lantbruket, vilket innebär att det är bidragskalkyler som legat till grund för studierna. Anledningen till att bidragskalkyler använts i de undersökningar som jag ovan refererat till är att studierna har varit av jämförande karaktär. Syftet med studierna har varit att se hur ekologiska lantbruk står sig ekonomiskt i konkurrens med motsvarande konventionella lantbruk. För att kunna göra dessa jämförelser måste man använda den gäng- se metoden och måttstocken, bidragskalkylen och penningen, eftersom det är med den metoden och det måttet ekonomisk konkurrenskraft mäts inom det konventionella lantbruket.

Att använda sig av bidragskalkyler för att analysera lönsamheten i ett ekologiskt lantbruk kan vara rätt metod för den konventionelle lantbrukaren som funderar på att lägga om sin gård. Denne får då ett mått på lönsamheten vid ekologisk drift som är direkt jämförbar med resultat från den konventionella driften. Däremot är bidragskalkyler ett allt för trubbigt instrument för att mäta lönsamheten och styra driften av ett ekologiskt lantbruk där verksamheten har fler mål än bara största möjliga vinst. Som ett exempel är målsättningen i det ekologiska lantbruket enligt den nordiska plattformen för ekologiskt lantbruk att:

Den lantbrukare som på allvar börjar eftersträva mål som dessa kan inte bara förlita sig på kontroll och uppföljningsinstrument, målen bör på något sätt avspeglas redan i de lönsamhetsanalyser och beslutsunderlag som används i företaget. Samtidigt som den ekologiske lantbrukaren gjort ett val och rimligen borde arbeta efter mål liknande de i den nordiska plattformen är det företagsekonomiskt ohållbart om arbetet efter dessa mål skulle innebära att företaget på lång sikt försvagas. Det företaget får inga efterföljare, eller som Karl-Henrik Robért uttrycker det.

"/.../ [E]tt företag med kretsloppsmedvetande kan aldrig bli ett gott exempel om kursändringen gör företaget ekonomiskt försvagat. Räddningen på våra miljöproblem blir därmed företagsekologiskt systemtänkande. Det innebär att systematiskt undanröja systemfelen enligt utbytesprincipen, och att taktiskt lägga upp arbetet så att ekonomin samtidigt stärks. "138

För att på detta systematiska sätt kunna utveckla företaget behöver företagaren beslutsunderlag som ger en helhetssyn på hur olika handlingsalternativ påverkar de målsättningar som verksamheten drivs efter.

Utgående från den givna bakgrunden till problemet med allt för avgränsade kalkyler låter jag följande problemformulering ligga som grund i det fortsatta sökandet efter kalkyler för ett hållbart och företagsekonomiskt ekologiskt lantbruk.

Hur bör en kalkylmetod vara utformad för att en beslutsfattare skall kunna bedöma om driften av ett ekologiskt lantbruk är företagsekonomiskt lönsamt och samtidigt eftersträvar målen för ekologiskt lantbruk?

5.1.2 Bidragskalkyler139

Generellt kan man säga att kalkyler används till planering och uppföljning. Det inledande resonemanget om beslut och kalkyler handlade framförallt om kalkyler som används vid planering av ett lantbruksföretags drift. Denna typ av kalkyl kallas inom lantbruksekonomin förkalkyl. En förkalkyl kan sägas vara en försök att göra en prognos för framtiden. Kalkyler för uppföljning av ett lantbruksföretags drift kallas för efterkalkyler. I en efterkalkyl kontrolleras utfallet av verksamheten. För- och efterkalkylerna binds samman med hjälp av en analys, där man studerar avvikelserna mellan beräknat och uppnått resultat i syfte att kunna göra säkrare kalkyler i framtiden. Metoderna för att göra dessa kalkyler kan variera. Inom konventionellt så väl som ekologiskt lantbruk är bidragskalkylen den gängse metoden. Mot den bakgrunden måste en studie som söker en lämpligare kalkylmetod för ekologiskt lantbruk ändå börja med en kort beskrivning av vad som är konvention idag.

Inom lantbruksekonomin används bidragskalkyler både då kalkyler ska upprättas vid en specifik planeringssituation för hela eller delar av företag och vid mer generella utvärderingar av försöksverksamhet. Oavsett om kalkylmodellen används i specifika eller generella sammanhang bygger bidragskalkyler på att man räknar fram hur stort "bidrag" varje enhet av en produktionsgren ger till täckande av samkostnader och vinst. Det framräknade bidraget kallas för täckningsbidrag och baseras på särintäkter och särkostnader för den aktuella produktionsgrenen. Uppdelningen i särkostnader, samkostnader, särintäkter och samintäkter vid bidragskalkylering ar dubbelbottnad. Uppdelningen är fördelaktig med tanke på att lantbrukaren relativt enkelt kan räkna fram minimigränsen för att producera en viss produkt. Om företaget har resurser som outnyttjade drar fasta kostnader, är en produkt som utnyttjar de tillgängliga resurserna, täcker sina självkostnader och ger ett bidrag till täckande av samkostnaderna företagsekonomiskt lönsam enligt bidragsmodellen. Vid en självkostnadskalkyl i ovanstående planeringssituation skulle alla kostnader, såväl rörliga som fasta, fördelas fullständigt, med följden att produktionen med den outnyttjade resursen inte skulle framstå som lönsam om den inte gav fullständig kostnadstäckning.

Jämförelsen med självkostnadskalkylen visar både på bidragskalkylens styrka och svaghet ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Styrkan med bidragsmodellen är att man kan göra kalkyler som visar på vad som är bäst utifrån den situation som företaget befinner sig i. Svagheten är att bidragsmodellen inte ger ett företagsekonomiskt incitament att tänja på och ifrågasätta de situationsgivna ramarna. Det är helt och hållet upp till den som utför bidragskalkylen att sätta gränserna för planeringssituationen, d v s hur stora förändringar brukaren är beredd att gör mellan olika alternativ. I och med att planeringssituationen avgör vilka kostnadsposter som är oförändrade (samkostnader) vid en jämförelse mellan olika alternativ påverkar planeringssituationen mycket det resultat bidragskalkylen visar. Om man vill ha ett mått på hela företagets resultat kan man sammanställa bidragskalkyler för alla olika produktionsgrenar och lägga till samkostnader och intäkter för företaget som helhet. Samkostnader och intäkter beräknas i denna sammanställning för företaget som helhet utan att fördelas på olika produktionsgrenar, eftersom de inte anses orsakade av någon enskild produktionsgren. Med detta resonemang går viktig information förlorad eftersom man inte studerar vilka aktiviteter (produktionsgrenar) som nyttjar och/eller orsakar samkostnaderna. Nyttjandet av bidragskalkyler som planeringsunderlag kan därför leda till att ett företag gradvis utvecklas eller avvecklas utan att lantbrukaren medvetet styrt åt ena eller andra hållet, denne har bara gjort vad som uppfattats rätt i den givna situationen. Vill man ur ett företagsekonomiskt perspektiv se hur företaget som helhet påverkas av dess delar, måste man använda sig av kalkylmetoder som, så långt och rättvist det är möjligt, fördelar kostnader och intäkter på de olika produktionsgrenarna.

Jag har i det ovan förda resonemanget sett på bidragskalkyler och användningen av dessa ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Med detta perspektiv kan man förledas att tro att ju säkrare kalkyler som företagsledaren har som grund för olika beslut desto bättre är förutsättningarna för att planera driften av företaget. Detta resonemang stämmer om planerna (läs målen) för företagets verksamhet ryms inom kalkylmetoden. Om så inte är fallet är risken att strävan efter säkrare, optimala kalkylmetoder leder till en suboptimering eftersom planeringen blint styr mot ett mål utan att ta andra mål i beaktande.

5.1.3 Miljöhusesyn

I dagens samhälle ingår ett företags eller en organisations miljöarbete i dess totala profil mot marknaden, vare sig man vill det eller inte. Ett obefintligt eller bristfälligt miljöarbete ger en miljöprofil, aktiva och systematiska, förebyggande och framåtsyftande insatser ger en helt annan. Företag och organisationer av det senare slaget har säkerligen insett att ett väl utfört och rätt kommunicerat miljöarbete bland annat kan påverka dess konkurrenssituation. Företaget eller organisationen strävar efter att kunna adderas en positiv miljöimage till den totala imagen.140 En sådan insikt och strävan syns tydligt bakom LRFs stora satsningar på miljö- och djuromsorgsarbetet, som marknadsförs under programnamnet Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk. Sådana programförklaringar förpliktigar, ju högre ambitionsnivå ett företag eller organisation offentliggör, desto större blir kraven på bevakningen av verksamheten141. För att svara upp mot sådana krav och förankra programmet hos var enda medlem har därför LRF anställt så kallade På vägledare i samtliga länsförbund och uppmanat alla medlemmar att genomföra Miljöhusesyn på sina gårdar142. Målsättningen, som slogs fast på 1996 års Riksförbundsstämma för LRF, är att alla lantbruksföretag med anknytning till LRF skall genomföra sin första miljöhusesyn senast 1998143. Men vad är då en Miljöhusesyn? I ett informationsmaterial till lantbruksföretagen ges följande svar på den frågan.

"Miljöhusesynen är ditt hjälpmedel i miljö; naturvårds- och djuromsorgsarbetet på gården. Syftet är att ge dig en samlad och enkel information om gällande lagstiftning samt kunskap om föreningsföretagens leveransvillkor. Miljöhusesyn ger dig möjlighet att själv, på ett enkelt sätt, testa och stämma av dessa regler mot förhållandena på din egen gård." 144

Mot denna bakgrund kan Miljöhusesyn sägas vara de svenska böndernas gemensamma verktyg för att hitta rätt på vägen mot världens renaste jordbruk. Verktyget består av tre häften och en studievägledning. Den stora chansen beskriver vad som menas med På vägprogrammet och Miljöhusesyn, vad som är målsättningen och vad På vägprogrammet och Miljöhusesyn innebär i praktiken på lantbruken och i de lantbruksägda företagen. Checklista - Åtgärdsplan är det praktiska arbetsmaterialet som lantbrukaren skall använda för att testa och stämma av växtodling, djurhållning, övriga gårdskrav och skogsbruk gentemot lagstiftning, branschöverenskommelser och föreningsföretagens leveransvillkor. Checklistan består av 63 frågor, som skall besvaras med ja om kraven uppfylls eller nej, med kommentar och åtgärdsförslag, om kraven inte uppfylls. I checklistan finns löpande hänvisning till det tredje häftet, Faktadel, beträffande lagstiftning, branschöverenskommelser och föreningsföretagens leveransvillkor. Då checklistan gåtts igenom skall lantbrukaren föra över åtgärdsförslagen till åtgärdsplanen och upprätta en tidplan för genomförande av respektive åtgärd. Åtgärdsplanen skall sedan följas upp under året som en inledning på nästa års miljöhusesyn.145

För att få ytterligare perspektiv på vad Miljöhusesyn är kan en jämförelse med miljörevision vara intressant. Inom den industriella världen uppfattas begreppet miljörevision ganska entydigt, vilket innebär att miljörevision, på ett likartat sätt, kommer till praktiskt uttryck i olika miljöledningssystem och i företagens miljöarbete146. Anledningen till denna samstämmighet är att grunden till begreppet och dess användning kommer från de riktlinjer för miljörevision som Internationella Handelskammarens (ICC) antog 1988. I 1989 års ICC Position Paper on Environmental Auditing definieras miljörevision som följer:

"Ett ledningsinstrument som innebär en systematisk, dokumenterad, periodisk och objektiv värdering av hur väl miljöorganisation, ledningsrutiner och utrustning fungerar med syfte att vara till hjälp i skyddet av miljön genom att: (i) underlätta ledningens kontroll av miljöskyddsrutinerna; och (ii) bedöma överensstämmelsen med företagets politik, vilken bör inkludera efterlevnad av kraven i lagstiftningen." 147

Miljöhusesyn kan liknas vid en miljörevision, så till vida att miljöhusesynen är systematisk och dokumenterad. Man kan också på goda grunder anta att miljöhusesynen blir periodiskt återkommande, då "LRF avser att regelbundet tillhandahålla en reviderad och vidareutvecklad miljöhusesyn"148. Det är frågan om en Miljöhusesyn kan betraktas som opartisk i och med att det är lantbrukaren själv som skall genomföra kontrollen av hur det egna företaget ligger till i förhållande till lagstiftning och leveransbestämmelser. Vid en miljörevision är opartiskheten viktig, varför undersökning och utvärdering skall utföras av en eller flera experter som är oberoende av det som skall undersökas149. Vid en intern miljörevision150 kan dessa experter vara interna men av den reviderade anläggningen oberoende personer151. Trots att personerna som genomför en intern miljörevision skall vara opartiska betraktas en sådan revision av en större del av företagets omvärld som en partsinlaga, med en information som inte nödvändigtvis omfattar miljöarbetets alla delar152. Mot denna bakgrund bör en intern miljörevision och en Miljöhusesyn främst ses som styrmedel för internt bruk. I övrigt är det fel att dra fler paralleller mellan dessa två styrmedel, dels på grund av att en Miljöhusesyn blir mindre objektiv än både intern och extern miljörevision, men framförallt på grund av att miljörevision är en del av ett helt miljöledningssystem153. Däremot kan man dra flera paralleller mellan Miljöhusesyn och den miljöutredning som är startpunkten för ett företag som vill börja hantera miljöfrågor på ett övergripande och systematiskt sätt genom att införa ett miljöledningssystem. För att åskådliggöra förhållandet mellan en miljöutredning och de olika delarna i ett miljöledningssystem redovisas i figur 5.1 översiktligt hur ett miljöledningssystem enligt EMAS ser ut.

Figur 5.1 Miljöledningssystem enligt EMAS.

Källa: Almgren et al, 1997, s 124.

En parallell mellan en miljöutredning och en Miljöhusesyn är att båda är en startpunkt för ett mer systematiskt miljöarbete. En genomförd miljöhusesyn kan t ex vara ett första steg för den som strävar mot att uppfylla kraven vid en certifiering av sitt skogsbruk. En annan parallell är att en miljöutredning, i likhet med Miljöhusesyn, ger en bild av företagets situation i förhållande till för verksamheten relevanta lagar och förordningar.154 Men där slutar likheterna, eftersom miljöutredningen också ska klargöra vilka olika typer av miljöbelastningar verksamheten bidrar till genom att identifiera betydande miljöaspekter. Någon sådan mer omfattande analys av verksamhetens miljöbelastning ingår inte i miljöhusesynen. Det är viktigt att påpeka att den miljöpolicy, de program/riktlinjer och de mål ett företag fastställer i ett miljöledningssystem utgår från miljöutredningen (nuläget) och företagets ambitionsnivå för miljöarbetet. Av detta följer att en miljörevision inte kan säga något om nivån på miljöarbetets kvalitet, eftersom en miljörevision enbart skall verifiera att företagets verksamhet överensstämmer med miljöpolicy och antagna riktlinjer samt att uppsatta miljömål nåtts. Med detta resonemang kan vi dra en avslutande parallell mellan Miljöhusesyn och miljörevision. En Miljöhusesyn säger, i likhet med en miljörevision, inte något om nivån på miljöarbetets kvalitet, eftersom en Miljöhusesyn bara verifierar att verksamheten klarar kraven i lagen, olika branschöverenskommelser och föreningsföretagens leverans vill kor.

Frågan är hur länge omvärlden nöjer sig med att lantbruksföretagen bara visar att man klarar lagkraven. Enligt Anneke Svantesson, marknadsutvecklare på EkoTrade, finns idag en tendens hos föreningarna att tala mera om mål och "på väg mot" än om var man egentligen står.

"Många föreningar är alltför förlåtande mot bönder som bara håller minimimått på miljö och kvalitet. Det är tid att höja ribban på allvar, att tvinga och sortera väck för att inte tappa marknadsandelar."155

Men från LRFs sida finns ingen ambition att "tvinga och sortera väck". I informationsmaterialet till Miljöhusesyn uttrycker LRF.

"Vi ska vara stödjande, vår uppgift är inte att stämpla ut bönder som inte klarar de framtida kraven. Vår uppgift är att se till att alla är med på tåget."156

Mot denna bakgrund ser jag endast Miljöhusesyn som ett verktyg för På vägprogrammets första fas, som innebär att den negativa miljöpåverkan som orsakas av det konventionella jordbrukets produktionsmetoder ska minimeras. Först i nästa fas ska övergången till ett mer resurshållande jordbruk ske, genom att fosfor, fossila bränslen och andra ändliga resurser börjar användas på ett effektivare sätt.157 Märk väl att detta mer resurshållande jordbruk, kallat världens renaste, inte innebär ett ekologiskt jordbruk enligt de kriterier för ekologiskt lantbruk som finns idag. Hur lantbrukare som driver sin gård på ett konventionellt sätt ska förmås att ändra driften till en mer resurshushåll ande framgår inte av informationsmaterialet för Miljöhusesyn. Därmed ser jag inte heller någon tydlig koppling mellan verktyget, Miljöhusesyn, och målet, världens renaste jordbruk. En miljörevision kan exempelvis vara ett bra instrument för att i efterhand mäta resultatet av långsiktiga utvecklingsplaner, men om revisionen inte kompletteras med en tydlig målbeskrivning har den ett utomordentligt begränsat värde som planeringsinstrument158. Det är därför en miljörevision inte utförs isolerat utan används som en metod för uppföljning och som ett underlag för planering inom ett miljöledningssystem. Och det är därför Miljöhusesyn isolerat inte kommer att fungera som det verktyg som får in svenska bönder på vägen mot världens renaste jordbruk. För att bli detta verktyg måste Miljöhusesynen tydligare kopplas till På vägprogrammets mål, världens renaste jordbruk.

Inom ekologiskt lantbruk finns det en nära koppling mellan mål och praktisk handling. Det kan tänkas bero på att den lantbrukare som tar steget och ställer om sin gård gör ett medvetet val och är väl medveten om kriterier och mål för ekologiskt lantbruk. Detta medvetna val kan jämföras med LRFs centralt, om än demokratiskt, fattade beslut om På vägprogrammet. Ett beslut som sedan ska förankras hos alla medlemmar med hjälp av På vägledare och Miljöhusesyn. Ett föreningsföretag som har sett möjligheter i den nära kopplingen mellan mål och praktisk handling inom ekologiskt lantbruk är Arla.

"Arla har redan bestämt sig för att ge järnet för ekologiskt i förvissning om att det höjer hela företagets miljöprofil och att alla mjölkbönder drar nytta av det."l59

Arla ser också ekologiska mjölkbönder som föregångare vad gäller Miljöhusesyn eftersom de som avtalsgrund skrivit in i kontraktet med alla KRAV-gårdar att de ska ha genomfört Arlas ögonkontroll, som är kopplad till Miljöhusesyn, och rapporterat resultatet till Arla innan den 1 oktober 1997. På sikt ska alla mjölkgårdar genomföra Arlas till Miljöhusesyn kopplade egenkontroll, tanken är att KRAV-gårdarna ska fungera som förebilder. Arla ser med Miljöhusesyn möjligheten att signalera att man genomför en slags miljörevision.160 Arlas Miljöhusesyn skiljer sig inte från den generella miljöhusesynen på annat sätt än att Arlas egna leverans villkor, och för KRAV-gårdarna också KRAVs regler, finns med i checklistan. I och med att KRAVs regler finns med i checklistan får denna version av miljöhusesynen en starkare koppling till målen för gårdens drift, i detta fall KRAVs mål för ekologiskt lantbruk. Genom att Arla genomför en miljöhusesyn, som på KRAV-gårdarna faktiskt kan kopplas till långsiktiga mål för gårdens drift, kan man förhoppningsvis dra lärdom av detta och utveckla miljöhusesynen till ett verktyg som kan styra konventionella gårdar mot en mer resurshushållande drift. Dagens miljöhusesyn för konventionella gårdar är dock bara ett verktyg för att kontrollera att verksamheten på gården lever upp till de krav som ställs inom den aktuella driftsformen. En sådan miljöhusesyn ger inte lantbrukaren incitament att göra några större förändringar av driften, som exempelvis att ställa om från konventionell till ekologisk drift eller för den del att gå från På vägprogrammets första till andra fas.

5.1.4 Miljörelaterad Investerings- och LönsamhetsAnalys - M/LA161

I mitt sökande efter en lämplig kalkylmetod för ekologiskt lantbruk har jag fått gå utanför den traditionella lantbruksekonomin för att hitta metoder med spännande ansatser. Jag har läst om och inspirerats av naturekonomiska nyckeltal, miljöledning, miljörevision och positionsanalys, innan jag efter moget övervägande fastnade för MELA-modellen. Valet av MILA kan betraktas som subjektivt, då någon av de andra nämnda metoderna precis lika gärna kunde valts. Jag anser att MILA passar bäst in i denna studie eftersom den valda metoden sedan skall användas i en fallstudie.

Miljörelaterad Investerings- och LönsamhetsAnalys (MILA) presenterades 1993 i en teknisk licensiatavhandling vid avdelningen för Industriell Miljöekonomi vid Lunds universitet. MILA kan enligt författaren definieras som en modell

"/.../ för företagsekonomisk kostnads- och intäktsanalys, där samtliga relevanta milj orelaterade kostnader och intäkter identifieras, struktureras och värderas. "162

Genom de exempel och referenser som finns i avhandlingen får jag intrycket av att metoden framför allt är avsedd för industriell verksamhet. Men jag ser för den skull inget hinder i att tillämpa MILA på ekologiskt lantbruk.

Grovt uttryckt kan MILA sägas vara en traditionell företagsekonomisk kostnads- och intäktsanalys med ett vidgat perspektiv. Metoden tar sin utgångspunkt i redan etablerade företagsekonomiska teorier för kostnads- och intäktsanalyser. Därmed är det möjligt att integrera metoden i företagets befintliga kalkyl- och redovisningssystem. Det vidgade perspektivet fås genom att den miljörelaterade investerings- och lönsamhetsanalysen byggs upp kring en sorteringsmodell i fem nivåer:

Nivå 0 - traditionella kostnader och intäkter

Nivå 1 - restproduktskostnader och -intäkter

Nivå 2 - miljö- och kontrollkostnader

Nivå 3 - straff- och civilrättsliga kostnader

Nivå 4 - omvärldsrelaterade kostnader och intäkter

Med sorteringsmodellens hjälp kan användaren systematiskt identifiera och strukturera olika aktiviteter och därifrån härleda miljörelaterade kostnader och intäkter. Det är dessa härledda kostnader och intäkter som ger det vidgade perspektivet eftersom kostnader och intäkter av det slaget normalt inte beaktas i traditionella kalkyler. För att tydliggöra relevansen av miljörelaterade kostnader och intäkter inom lantbruk i allmänhet och ekologiskt lantbruk i synnerhet kommer jag i min beskrivning av sorteringsmodellens olika nivåer att göra kopplingar till agrar verksamhet.

Till nivå 0 sorteras traditionella kostnader och intäkter, vilka definieras som

"/.../ de ekonomiska faktorer som värderas i en traditionell företagsekonomisk kostnads- och intäktsanalys och som inte klassificeras som miljörelaterade."163

Denna nivå kan i princip motsvaras av den bidragskalkyl som beskrivits under avsnitt 5.1.2. I en bidragskalkyl skall ingå alla kostnader och intäkter av tillräcklig storlek för att påverka resultatet, vilket innebär att de miljörelaterade kostnader och intäkter som uppenbarligen är tillräckligt stora skall ingå i bidragskalkylen. Problemet med att vissa miljörelaterade kostnader och intäkter redan inkluderas i en bidragskalkyl är att de då inte direkt kan urskiljas som miljörelaterade. Avsikten med MILA-modellen är däremot att skilja ut och få en helhetsbild av miljörelaterade kostnader och intäkter, för att på så sätt tydliggöra vilka aktiviteter som genererar dessa. Exempel på traditionella kostnader och intäkter är arbetskraft, insatsvaror, maskiner och försäljningsintäkter. Ett exempel på en miljörelaterad kostnad som normalt ingår i en bidragskalkyl men som inte skall sorteras in under nivå 0 i MILA-modellen är kostnaden för inköp och spridning av växtnäringsämnen som inte tas upp av de växande grödorna.

De restproduktskostnader och -intäkter som förs till nivå 1 definieras som

"Kostnader och intäkter förknippade med en verksamhets generering av restprodukter, vilket inkluderar: råvaruförluster; interna och externa aktiviteter för omhändertagande av restprodukter; samt ett eventuellt framtida förlängt producentansvar för uttjänta produkter. "164

Denna definition gäller för restproduktsgenererande verksamheter inom såväl industrin som lantbruket, trots att dessa verksamhetsområden i många fall är väsensskilda. Inom industrin har restprodukter, historiskt sett, alltid betraktats som en naturlig och ofrånkomlig del av den industriella processen. Som följd av denna syn på restprodukter har industrins hantering av dessa många gånger syftat till att bli kvitt restprodukterna så snabbt och billigt som möjligt, vilket inneburit att man har tagit fördel av att utan eller till låg kostnad kunna deonera dem till luft, vatten eller mark165. Sett ur samma historiska perspektiv kan dock inte restprodukter betraktats som en naturlig och ofrånkomlig del av processen i lantbruket, tvärtom var restprodukter något onaturligt i det förindustriella jordbruket. Dagens situation är dock liknande för såväl ett industriföretag som för ett lantbruksföretag. Samhällelig uppmärksamhet och skärpt lagstiftning rörande företagens generering och omhändertagande av restprodukter gör att företag inte kan hantera sina restprodukter hur som helst. Detta innebär att företag påverkas av både interna och omvärldsrelaterade kostnadsfaktorer, som kan härledas till företagens generering och hantering av restprodukter.

Generellt kan restprodukter som genereras i en verksamhet delas upp i tre kategorier, returprodukter, avfall och föroreningar. Den första kategorin, returprodukter, kan vara återbruksprodukter, materialråvara, energiråvara eller kompostråvara. Om ensilering genom inplastning av rundbalar används som exempel utgör spolen som plasten suttit på en återbruksprodukt, pappkartongen som varit emballage till plastrullen materialråvara eller energiråvara, den använda plasten energiråvara och eventuellt kasserade ensilagebalar kompostråvara. Den andra kategorin, avfall, är en restprodukt som kasserats för att omhändertas och som därmed bedömts sakna bruksvärde. Denna definition innebär att det många gånger är personliga värderingar som avgör vad som är avfall eller inte. Alla de ovan nämnda returprodukterna från rundbalsensileringen, utom möjligtvis spolen som ingår i ett retursystem, kan alltså med andra personliga uppfattningar om vad som saknar bruksvärde klassas som avfall. Andra exempel på avfall från ett lantbruksföretag är spillolja och uttjänta oljefilter. Oavsett om lantbrukaren ser restprodukterna som avfall eller returprodukter får de inte behandlas hur som helst, vilket innebär att det uppkommer externa och interna aktiviteter för att ta hand om restprodukterna. Exempel på en sådan aktivitet är pressning och transport av gammal ensilageplast till insamlingsstation.

Med den tredje kategorin restprodukter, föroreningar, menas ett ämne som spritts i ett annat ämne eller system så att användbarheten försämrats. Exempel på en förorening som genereras i lantbruket är kväve som läcker från jordbruksmarker ut till vattendrag. Detta kväve har ursprungligen varit en värdefull råvara som företaget betalat för. Ser man förlusterna av kväveföreningar i ett lite större sammanhang är de inte bara ett företagsekonomiskt slöseri med en råvara utan också ett slöseri med energi som åtgår för att återigen binda luftkväve, vare sig detta sker i fabrik eller på åkern. För att komma till rätta med miljöproblemen och energislöseriet måste åtgärder vidtas för att minska läckaget från jordbruksmarken, men även kväveläckaget från hushållsavfall, avlopp och förädlingsindustrins avfall måste åtgärdas.166 De sistnämnda kvävekällorna indikerar att balansen av kväve och andra växtnäringsämnen borde studeras närmare eftersom kvävet som läcker från dessa källor till stor del har sitt ursprung i jordbruksprodukter. Genom att upprätta en växtnäringsbalans med inköpt växtnäring i konstgödsel, inköpt växtnäring i foder och såld växtnäring i produkter kan skillnader mellan inköpt och såld växtnäring analyseras. I en studie av växtodlingen på åtta gårdar som lagt om till ekologiskt lantbruk visar upprättade växtnäringsbalanser att gårdarna efter omläggningen fått bättre balans mellan inköpt och såld växtnäring167. Den stora skillnaden mellan växtnäringsbalanserna före och efter omläggningen berodde på det minskade inköpet av konstgödsel. En sådan förbättrad växtnäringsbalans innebär i realiteten att gårdarna efter omläggningen genererar mindre restprodukter i form av växtnäring som läcker från jordbruksmarken. Resultatet av en växtnäringsbalans sorteras in under MILA-modellens nivå 1, restproduktskostnader och intäkter, dels i form av värdet av den växtnäring som inte tas upp av grödan och dels den arbets- och maskinkostnad som åtgått för att sprida denna mängd växtnäring. Tanken med MILAs sorteringsmodell är att endast värdet av insatsvaror, t ex växtnäring, som direkt ingår i den färdiga produkten skall redovisas på nivå 0, traditionella kostnader och intäkter. Denna uppdelning syftar till att öka företagarens medvetande om de direkta kostnaderna för produktionen samt att indikera hur väl råvarorna utnyttjas.

nivå 2, samlas de miljö- och kontrollkostnader som

"/.../ uppkommer då företag skall efterleva den ekologiska lagstiftningen, myndigheters och andra institutioners miljöregler och direktiv, samt företagets egna miljöåtagande för uppstartande, drift och avveckling av verksamheter. "168

För ett lantbruksföretag kan de enskilda kostnadsfaktorerna vara tillståndskostnader, miljö- och djurtillsynsavgifter, miljöskatter och miljöskadeförsäkringar samt kostnader förknippade med egenkontroll och miljörapportering. För ett lantbruk som drivs ekologiskt är KRAV-avgiften ett bra exempel på en kostnad som förs till denna nivå.

Straff- och civilrättsliga kostnader, vilka redovisas på nivå 3,

"/.../ uppkommer då företag anmäls och eventuellt fälls för brott mot lagar och förordningar i den ekologiska lagstiftningen."169

Företaget som helhet och/eller enskilda anställda kan då potentiellt drabbas av åtal, böter, fängelse, förverkande, miljöskyddsavgift, företagsbot, vite, skadestånd, återställningsskyldighet, förbud och/eller tvångsutförande. För att kunna analysera och sammanställa de ekonomiska sanktioner som är aktuella, samt administrativa kostnader vid anmälan om brott mot den ekologiska lagstiftningen behövs en riskanalys. I riskanalysen identifieras riskkällor och bedöms sannolikheten för att aktuella skadehändelser skall inträffa, samt konsekvenserna av dessa händelser. De miljörättsliga kostnaderna kan sedan simuleras utgående från riskanalysen. Det är dock viktigt att påpeka att en gärning inte är brottslig om den är tillåten av behörig myndighet eller allmänt vedertagen samt att ansvar inte heller ska dömas om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig170. Trots att en gärning inte är brottslig eller kan ses som försvarlig med hänsyn till omständigheterna kan stora konsekvenser av ekonomisk betydelse ändå uppkomma om företaget får försämrad miljöimage på grund av denna gärning.

Den sista nivån i MILAs sorteringsmodell, nivå 4, behandlar

"omvärldsrelaterade miljökostnader och -intäkter [som] härleds till en subjektiv värdering av de miljöpreferenser som ett företags intressenter antas inneha."171

Med ett företags intressenter åsyftas individer, grupper och organisationer som på ett eller annat sätt intresserar sig för och är beroende av företagets verksamhet, och som företaget i sin tur är beroende av. Ett företags intressenter kan t ex vara personal, leverantörer, långivare och kunder. Företagets intressenter har olika krav och önskemål på verksamheten och intressentmodellen bygger på att företagets verksamhet på olika sätt tillgodoser intressenternas krav och önskemål. I gengäld erhåller företaget olika slags bidrag från intressenterna till sin verksamhet. Intressentmodellen kallas därför också för bidragsbelöningsmodellen. Den intressent som inte finner relationen bidrag/ belöning som tillfredsställande kommer på sikt att avbryta sina relationer med företaget.

Omvärldsrelaterade miljökostnader och -intäkter har sitt ursprung i de miljökonflikter som kan uppstå då en investering, verksamhet eller produkt strider mot eller stöder omvärldens miljöpreferenser. Det företag som anpassar en investering, verksamhet eller produkt så att omvärldens miljöpreferenser tillgodoses och miljökonflikterna minskar kan genom detta förfaringssätt erhålla vissa ekonomiska fördelar. Detta kan ses som en ny drivkraft till stöd för kretsloppet från industrins och företagsamhetens värld, framförallt verkar miljömedvetenheten vara hög hos företag och branscher som står konsumenterna nära172. För producenter som "ligger nära" konsumentmarknaden kan därför allmänhetens alltmer uttalade preferenser för miljöanpassade alternativ vara av en mycket avgörande betydelse vid val av åtgärd173. Trots att det är svårt att direkt uttrycka de omvärldsrelaterade miljökostnaderna och -intäkterna i kronor och ören finns det anledning att tro att de är så omfattande att de påverkar ett företags verksamhet såväl internt som externt. Mot denna bakgrund bör dessa kostnader och intäkter tas med i en investerings- och lönsamhetsanalys, åtminstone särredovisade som kvalitativa faktorer att ta med i bedömningen inför ett val mellan flera jämbördiga alternativ. I MILA-modellen görs dock en ansats till att uttrycka de omvärldsrelaterade miljökostnaderna och -intäkterna i monetära termer. Värderingsmodellen bygger på att

"om ett investeringsalternativ, produkt eller verksamhet uppfyller intressenternas identifierade miljöfaktorer, kommer ett mervärde tillföras de förkalkylerade inbetalnings strömmarna."174

Detta intuitiva mervärde överförs till monetära termer med hjälp av "miljöfaktorernas uppfyllnadsgrad" och en "miljöväxelkurs" och kan på så sätt ställas i relation till "faktiska" kostnader och intäkter i kalkylen.

Utgående från en generell intressentbild bestående av marknad, anställda, långivare/ägare, myndigheter, leverantörer och omkringboende identifieras företagets intressenter. Dessa intressenter delas sedan in i enhetliga grupper. De olika intressentgruppernas dominerande miljöpreferenser kartläggs och dokumenteras med hjälp av t ex marknadsanalyser, intervjuer och tidningsreportage. Därefter uttrycks intressenternas miljöpreferenser som beskrivande och kärnfulla miljöfaktorer. De olika intressenternas miljöfaktorer viktas sedan sinsemellan med utgångspunkt från hur stort inflytande intressenten har över företaget. Inför ett beslut bedöms sedan till vilken grad de olika handlingsalternativen uppfyller intressenternas identifierade miljöfaktorer, man kan säga att man räknar fram en uppfyllnadsgrad för de miljöfaktorer som identifierats. För att uppskatta hur mycket det är värt för företaget att tillmötesgå intressenternas miljöfaktorer multipliceras den framräknade uppfyllnadsgraden med en miljöväxelkurs, produkten adderas sedan med 1 för att erhålla de olika handlingsalternativens miljöjusteringsfaktor175. Miljö växelkursen uttrycker en värdering av hur mycket företaget uppskattar att det är värt att intressenternas miljöfaktorer tillmötesgås till 100%. Miljöväxelkursen kan därmed ses som miljöfaktorernas vikt relativt den monetära värderingen. För att omsätta miljöfaktorernas vikt och grad av uppfyllelse till monetära termer multipliceras den framräknade miljöjusteringsfaktorn med de tidigare framräknade inbetalningsströmmarna. Detta innebär att inbetalningsströmmarna från nivå 0-3 justeras för miljöfaktorerna och deras eventuella mervärde. De miljöjusterade inbetalningsströmmarna vägs sedan samman med utbetalningsströmmarna från nivå 0-3, genom att nuvärde, internräntefot eller återbetalningstid beräknas på traditionellt sätt.

Efter denna beskrivning av MILA-modellen kan det vara på sin plats att föra en diskussion om modellens relevans. Sorteringen av intäkter och kostnader i olika nivåer tycker jag har en pedagogiskt viktig funktion då den underlättar identifieringen av miljörelaterade kostnader och intäkter. Och när miljörelaterade kostnader och intäkter är lätta att identifiera är de också svåra att blunda för och bortse ifrån. Ju högre upp bland nivåerna i MILA-modellen man kommer desto svårare är det dock att identifiera de miljörelaterade kostnaderna och intäkterna. Svårigheten ligger i att miljöeffekterna, som orsakar de miljörelaterade kostnaderna och intäkterna, blir mer avlägsna i tid och mm för varje nivåhöjning. Tyvärr används ofta denna stigande abstraktionsgrad av traditionella ekonomer för att ifrågasätta relevansen av att beakta kostnader och intäkter från framtida miljöeffekter. Kenneth Hermele belyser detta traditionella ekonomiska synsätt på följande sätt.

"Ju mer avlägsen en miljökostnad - döda skogar, höjning av havsnivån, skördeförluster - är i tiden, desto mindre värde har den idag, resonerar vanligen ekonomer. Framtida miljökostnader blir då mycket litet värda jämfört med mer omedelbara penningströmmar. Ju högre räntefot som används desto mindre värd blir framtiden."176

Som Hermele antyder är den internränta, men också den återbetalningstid, som används vid en miljörelaterad investering ofta avgörande för om investeringen blir lönsam eller ej. Ett sätt att spegla ett erkännande av miljöarbetets betydelse för företagets och miljöns framtid är därför att sänka internräntan eller att förlänga återbetalningstiden för miljöskyddsinvesteringar177. Ett annat sätt är att använda modellen i MILA och lyfta fram olika kvantifierbara miljörelaterade kostnader och intäkter och sedan justera analysen för de miljöfaktorer som inte kan kvantifieras direkt. De båda vikter som miljöfaktorerna ges, dels relativt varandra och dels relativt den monetära värderingen genom miljöväxelkursen, är betydelsefulla strategiska beslut som bör fattas av företagsledningen. Fastställandet av vikterna kan liknas vid ett företags övriga beslut om interna avkastningskrav som internränta och återbetalningstid.178

Utan att för den skull förringa betydelsen av att försöka kvantifiera intressenternas miljöfaktorer och omsätta dem till monetära termer tycker jag att det är intressentmodellen i sig, med identifieringen av företagets intressenter och deras miljöpreferenser, som är det viktigaste. Om ett företag har bra koll på sina intressenter och deras miljöpreferenser, behöver man inte uttrycka dessa preferenser i monetära termer för att kunna styra företaget på ett sätt som både är företagsekonomiskt och miljömässigt hållbart. Men det är förstås lättare för ett företag med denna "koll" att också kvantifiera intressenternas miljöpreferenser. Paradoxen är att det är den företagare som inte ser de miljörelaterade kostnaderna och intäkterna som verkligen skulle behöva kvantifiera dem för att få in dessa kostnader i sin monetära världsbild, men som är oförmögen att göra detta eftersom denne inte ser den kvalitativa utgångspunkten. Med detta resonemang vill jag säga att MILAs sorterings- och intressentmodell är användbar även om man inte försöker uttrycka de omvärldsrelaterade miljökostnaderna och -intäkterna i monetära termer. Dessa kostnader och intäkter kan tas med i en investerings- och lönsamhetsanalys som särredovisade kvalitativa faktorer.

5.2 Energianalys

Inledning

I de äldre natursamhällena var naturens gränser väl kända och definierade eftersom olika mänskliga aktiviteter var integrerade inom en begränsad area. Dagens lantbrukare är kanske en av de sista yrkesutövarna som fortfarande besitter viss kompetens av denna art, eftersom hans verksamhet kräver biologiska hänsynstaganden. Den yngre generationen i dagens urbana samhälle håller sakta på att förlora länken till de agrara rötterna.

Från den förvärvs- och arealmässigt krympande lantbrukssektorn har biomaterialflödet i takt med urbaniseringen successivt ökat till tätorterna utan att avfallsämnena återcirkuleras till åkern och växtproduktionen i motsvarande utsträckning. Kretsloppet land och stad har därigenom satts ur spel179. I ett historiskt perspektiv har det rumsliga avståndet kontinuerligt kunnat öka mellan producent och konsument genom att uttaget av fossil energi möjliggjort billiga transporter med utsläpp av klimatpåverkande gaser som följd. Med facit i hand, börjar världssamfundet inse att utvecklingsmönstret måste brytas180. Se figur 5.2.

Figur 5.2 Från Jägarsamhälle till IT-samhälle.

Allmänt energianalys

Energianalyser kan utföras utifrån olika utgångspunkter beroende av syftet med studien. Jag har inspirerats av internationella studier181 från 1970- till 1990-talet, i vilka man fokuserat på energiflöden på produktiongrens- och gårdsnivå. Teoretiskt är energianalysmetoden behäftad med väl dokumenterade svagheter och brister182. Det råder brist på tillförlitligt dataunderlag för olika aktiviteters energiinnehåll. Dessutom föreligger alltid risk för dubbelräkning. Metoden beaktar ej heller miljöbelastning eller miljökvaliteter, vilket är viktigt att vara medveten om. Det handlar således om en partiell analysmetod som med fördel kan kombineras med andra metoder. Väl medveten om dess svagheter kan metoden bidra till att identifiera lantbrukets beroende av fossil energi.

Produktiongrensnivå

Posterna i en energikalkyl på produktiongrensnivå kan i flera avseenden jämföras med den traditionella bidragskalkylens särkostnader. Analys av indirekta energivärden för tillverkning och uppbyggnad av maskiner, redskap och samhällets infrastruktur beaktas normalt inte i kalkylerna183. I flera amerikanska energistudier understryks vikten av att separat analysera användningen av fossil energi184.

Att mäta energiproduktiviteten på produktiongrensnivå är emellertid förenat med stor osäkerhet och brister. Detta blir kanske särskilt tydligt vid tillämpning i ekologisk odling med 'tärande' och 'närande' grödor. Helhetsperspektivet tappas lätt bort. Längre tidsserier med analys av ett skifte innefattande effekterna av hela växtföljden kan vara av särskilt intresse för att belysa energiproduktiviteten på produktiongrensnivå.

Gårdsnivå

Syftet är att försöka skapa sig en helhetsbild av lantbruksföretaget genom att studera de utgående respektive ingående flödena av energi185. Denna ansats innebär att olika aktiviteter inom gårdssystemet avsiktligt lämnas utanför analysen. In- och utflöden av insatsmedel i olika former och avsaluprodukter i råvaruform eller som förädlade produkter ställs i relation till varandra för att kunna ge ett mått på gårdens energiproduktivitet. Se figur 5.3.

Figur 5.3 Modell för analys av energiproduktivitet i lantbruksföretaget.

Energiproduktiviteten (Pen) uttrycks som kvoten mellan mängden avsaluprodukter (Qa) och mängden inköpta insatsmedel (Qi). Energiinnehållet anges i megajoule (MJ).

Sambanden framgår av följande formel:

Pen = Qa / Qi

där Pen= Energiproduktivitet

Qa = Mängden avsaluprodukter (MJ)

Qi = Mängden insatsmedel (MJ)

Kvantifieringen av energiflödena har oftast redovisats i kalorier (kcal/Mcal) i den internationella litteraturen. I Sverige är idag joule (kJ/MJ) eller wattimmar (kWh/TWh) de vanligaste förekommande energimåtten.

Ett specialfall av energianalys är att studera den fossila energiproduktiviteten. Det innebär i vissa avseenden svåra gränsdragningar eftersom en del insatsmedel i någon del av framställningsprocessen kan ha tillförts fossil energi. På grund av osäkerhet måste man då göra rimliga antaganden.

Den fossila energiproduktiviteten (Pfos) uttrycks som kvoten mellan mängden avsaluprodukter (Qa) och mängden inköpta insatsmedel innehållande fossil energi (Qif). Se figur 5.3.

Sambanden framgår av följande formel:

Pfos = Qa/Qif

där Pfos= Fossil energiproduktivitet

Qa = Mängden avsaluprodukter (MJ)

Qif = Mängden insatsmedel innehållande fossil energi (MJ)

Vid analys av energiproduktiviteten antas tekniknivån på den ekologiska gården vara i paritet med övriga gårdar i svenskt lantbruk. Maskiner, redskap, reservdelar, byggnader och annan utrustning utelämnas därför avsiktligt, vilket naturligtvis kan kritiseras eftersom de innehåller stora mängder "teknomassa". Energianlysen beaktar endast de insatsmedel och avsaluprodukter som är av väsentlig betydelse för lantbruksföretaget.

Transporter

Transportarbetet av insatsmedel och avsaluprodukter till och från ett lantbruksföretag är starkt beroende av gårdens ekonomiska läge. För hela livsmedelssektorns vidkommande är transportarbetet inom EU omfattande. Avsikten är dock inte att analysera transporterna utanför 'gårdsgrinden' utan enbart att understryka deras vikt. Många internationella forskare ifrågasätter förenligheten av ökade transporter baserade på fossil energi och strävan mot en hållbar utveckling innebärande att det framtida välfärdssamhället i betydligt högre grad måste vila på användningen av förnyelsebara naturresurser186.

5.3 Intervjumetod och datainsamling

Intervju kontra enkät

När det gäller att samla information utgår man vanligtvis från någon form av relevanta frågeställningar. Inom samhällsforskningen tillämpas ofta intervjuer eller enkäter vid genomförandet av den empiriska delen av en studie. Det bör därvid uppmärksammas att det finns ett antal olika varianter att välja på. Intervjuer kan genomföras som telefon-, besöks- eller djupintervjuer. Enkäten kan ses som ett specialfall av intervjun. Bo Wärneryd redogör i boken "Att fråga?" för för- och nackdelar med enkäter187. Enkäten är en metod med liten flexibilitet och risken finns att andra personer än adressaten188 besvarar frågorna. Till skillnad från exempelvis intervjumetoden kan forskaren normalt inte påverka svaren i en enkät, vilket ger en neutral svarssituation. En enkät ger också mer tidsmässigt utrymme för reflexion än andra metoder. Detta kan i bästa fall medföra att svaren blir mera genomtänkta. En enkät kan inte göras lång och stora krav ställs på att frågornas formulering är så klar att den svarande inte ger upp. I och med att forskaren inte har någon möjlighet att påverka själva svarssituationen finns risk för större bortfall, d v s reducerad svarsfrekvens189.

Runa Patel delar upp intervjun i två dimensioner, nämligen grad av standardisering och grad av strukturering. Författaren menar att graden av standardisering har med hur mycket ansvar som lämnas till intervjuaren vad gäller frågornas utformning och inbördes ordning. Intervjupersonens frihet att tolka frågor beroende av egen inställning och tidigare erfarenhet uttrycks genom grad av strukturering.190

Helt ostandardiserade intervjuer innebär att intervjuaren successivt formulerar frågorna under själva intervjun och med anpassning till den utfrågade. När exakt samma frågor ställs till alla intervjupersoner talar man om helt standardiserade intervjuer. Graden av strukturering uttrycker hur mycket variationsmöjligheter intervjupersonen ges. Innebörden av struktureringsgrad förklaras enklast genom enkätmetoden. Enkäter med fasta svarsalternativ representerar en helt strukturerad form medan enkäter med öppna frågor tillhör de ostrukturerade.191

Kvalitativa metoder vid intervjuer

Målet med kvalitativa intervjuer är att försöka få en känsla för andra människors perspektiv. Det gäller att fånga upp aspekter och nyanser som vi normalt inte kan observera. En viktig uppgift för forskaren är att göra det möjligt för den intervjuade personen att få forskaren att föreställa sig den intervjuade personens "värld". Michael Patton understryker att kvaliteten på informationen till stor del är beroende av forskarens agerande i olika situationer.192

Det finns, enligt Patton, tre olika angreppssätt för att samla kvalitativa data genom öppna intervjuer:

(A) Informell samtalsintervju

(B) Vägledande intervju

(C) Standardiserad öppen intervju193

Vilken metod som är lämpligast vid ett speciellt tillfälle är beroende av hur frågorna är formulerade och standardiserade före intervjutillfället.

(A) Informell samtalsintervju

Metoden bedöms som lämplig när forskaren själv deltar som observatör i ett fältarbete. Ofta upptäcker inte den intervjuade personen ens att hon blivit intervjuad, vilket kan ge anledning till etiska ställningstaganden. Metoden kan med fördel tillämpas när forskaren inte vet vad som är centralt vid själva intervjun. Ansatsen kännetecknas av hög grad av flexibilitet för att kunna styra intervjun åt det håll som bedöms lämpligt vid tillfället. Det är omöjligt att förutbestämma frågorna eftersom man inte på förhand känner till utvecklingen under intervjuerna. Oftast blir samma person intervjuad vid flera tillfällen varvid utfrågningen sker i form av informella samtal.194

Intervjufrågorna förändras över tiden genom att varje intervju baseras på den tidigare. Rent tekniskt innebär metoden oftast att inga anteckningar förs under själva intervjun. Däremot är det lämpligt att nedteckna ur minnet direkt efter intervjutillfället.

Följande nackdelar med metoden bör noteras:

1/ Metoden är tidskrävande eftersom det behövs flera samtal för att systematisera informationen.

2/ Metoden är känslig för intervjuare-effekten (en form av snedvridning, bias) eftersom utfrågningen är relativt beroende av forskarens erfarenhet och kunskap.

3/ Metoden genererar data som är svåra att sammanställa och analysera, eftersom olika frågor genererar olika svar.

(B) Vägledande intervju

Metoden innebär att man förbereder ett antal frågor som skall besvaras vid intervjutillfället. Syftet är att försäkra sig om att vissa grundläggande frågor besvaras vid intervjuer med olika personer. Samtidigt tillåts forskaren, inom vissa ramar, att behandla vissa områden, att formulera frågorna spontant samt att etablera en egen samtalsstil.195

Fördelarna med metoden är att intervjuerna blir mera systematiska och tidsbesparande jämfört med den 'Informella samtalsintervjun'. Den bedöms speciellt lämplig vid gruppintervjuer eftersom individuella utvikningar och erfarenheter tillåts samtidigt som den 'röda tråden' kan bibehållas.

(C) Standardiserad öppen intervju

Tiden är oftast begränsad vid en undersökning vilket innebär att det endast ges ett tillfälle per intervjuperson. Eftersom det är önskvärt att få samma frågeställningar behandlade vid olika intervjutillfällen, krävs att exakt samma frågor ställs till varje person. Detta förutsätter nedtecknade och genomtänkta frågor som med lätthet kan hanteras av olika forskare som utför intervjuerna.196

De främsta motiven för att använda metoden är följande:

1/ Exaktheten i frågorna gör det relativt lätt att analysera och sammanställa svaren.

2/ Intervjuareffekten elimineras avsevärt genom de standardiserade frågorna.

3/ Metoden är tidseffektiv.

Svagheten med metoden anges främst vara att intressanta frågor som kommer upp under intervjuerna inte tillåts behandlas.

Patton understryker att det är möjligt att kombinera (B) den vägledande intervjumetoden och (C) den standardiserade öppna intervjumetoden. Enligt den del av intervjun som görs enligt den senare metoden kommer de grundläggande frågorna att behandlas lika. Samtidigt finns en öppnare del av intervjun som medger flexibilitet, större djup och nya infallsvinklar på problemen. Alternativt kan man först inleda med (C) den standardiserade öppna intervjumetoden och sedan successivt komplettera med frågor av öppnare karaktär.197

Patton är även öppen för en kombination av alla tre metoderna. Förfarandet förutsätter i princip att flera intervjuer kan genomföras med samma personer vid olika tillfällen. Det logiska i denna intervjuprocess förefaller att vara möjligheten att efter hand ringa in ett problemområde utan att förlora eller utesluta, i första anblicken, ointressant information.198

Sammanfattningsvis påpekas att de tre kvalitativa metoderna kännetecknas av att de intervjuade personerna tillåts att uttrycka sig i egna ord och utifrån sina egna perspektiv.

Val av metod vid intervju av lantbrukare

Det övergripande syftet med studien har varit att analysera det enskilda lantbruksföretagets beroende av fossil energi och i vilken grad det är möjligt att basera verksamheten (driften) på platsgivna förnyelsebara naturresurser. Vid analys av Åbykvarns gård, Hölö, har arbetet varit inriktat på att försöka ge en bredare belysning av företagsekonomin genom tillämpning av ett miljörelaterat investerings- och lönsamhetsmått. Dessutom har fokusering skett på begreppet Miljöhusesyn. Insamling av data har skett genom telefonintervjuer och via gårdsbesök.

När det gäller analys av Brunnshills gård, Gylle, har fokus satts på omvärldsberoende och i vilken grad en ekologisk gård kan bli självförsörjande på energi. Dessutom exemplifieras kombinationen av informell, vägledande och standardiserad öppen intervju genom att hela intervjumaterialet redovisas i redigerat skick.

Inför gårdsbesöken har vi utarbetat frågeformulär, som med hänsyn till syftet skiljt sig mellan gårdarna (Se bilaga 1 till 3 ). Den gemensamma basen i frågorna har utgjorts av både kvantitativ och kvalitativ karaktär - även om de förra volymmässigt svarade för den större andelen. Däremot tog de kvalitativa frågorna i anspråk större andel av intervjutiderna. I motsats till den stängda kvantitativa metoden har vi använt den öppna kvantitativa metoden. Skillnaden är främst att respondenten ges möjlighet att ange sitt eget svarsalternativ.

De kvantitativa uppgifterna har hämtats från gårdarnas bokföringsmaterial och i viss mån från deras inventarieförteckning och sammanställdes vid personliga besök på gårdarna. De kvalitativa uppgifterna erhölls vid otvungna samtal vid lantbrukarnas 'köksbord' och på 'ladugårdsbacken'. I anslutning till samtalen lämnade lantbrukarna och familjemedlemmarna många värdefulla synpunkter. De två gårdarna besöktes flera gånger. Dessa intervjutillfällen kompletterades med telefon- och brevkontakter.

Intervju av lantbrukare

Urval av metoder:

  1. a. Informell samtalsintervju
  2. b. Vägledande intervju
  3. c. Standardiserad öppen intervju
  4. d. Öppen kvantitativ intervju (frågeformulär)

a. Informell samtalsintervju

Avsikten var inledningsvis att ge den intervjuade lantbrukaren möjlighet att fritt spekulera kring överlevnadsfrågor, jordbrukets energiförsörjning, EUs jordbrukspolitik, ekologiskt lantbruk, företagsfilosofi och strävan mot en hållbar livsmedelsförsörjning. Vi hade för det egna minnet nedtecknat frågor eller egentligen "stolpar" som tjänade som stöd under själva intervjun (Se bilaga l). Vid de olika kontakterna med lantbrukaren upprepades en del frågor vid lämpliga tillfällen för att få en bred belysning av problemen.

b + c. Kombination av vägledande och standardiserad öppen intervju

Ett antal frågor var skriftligt förberedda för att täcka upp de väsentliga aspekterna avseende ekologiskt lantbruk (Se bilaga 2). Avsikten var att ge den intervjuade lantbrukaren möjlighet att utveckla sina tankar och idéer så fritt som möjligt.

d. Öppen kvantitativ intervju (frågeformulär)

Ett antal frågor av kvantitativ karaktär utarbetades i frågeformulär, som skickades till lantbrukaren i förväg (I bilaga 3 redogörs för det frågeformulär som tillsändes lantbrukaren på Brunnshill i ett tidigt skede i projektet). Mycket av uppgifterna inhämtades från gårdens bokföringsmaterial och inventarieförteckning. Vid gårdsbesöket kompletterades och fullföljdes ifyllandet av frågeformuläret.

Genomförandet av intervjuer vid gårdsbesöken

Intervjuförfarandet vid gårdsbesöken har tillgått på följande sätt. Under den inledande delan av intervjutillfället genomfördes en Informell samtalsintervju med lantbrukaren vid gårdens köksbord. Syftet var att låta lantbrukaren fritt få spekulera kring frågorna i avsnitt a ovan. Ingen systematisering eller kronologisk ordning förekom vid samtalet som tog ca 2 - 4 timmar i anspråk. Förutsättningen för oss att kunna hantera informationsmängden var att lantbrukaren tillät bandinspelning av samtalet.

Under nästa del av intervjutillfället skedde samtalen i form av en kombination av Vägledande och standardiserad öppen intervju. Frågorna under avsnitt b + c ovan bearbetades systematiskt samtidigt som de fick delas upp i två intervjutillfällen pga respondentens engagemang och intresse för frågeställningarna. Intervjuserien tog 5 - 8 timmars effektiv arbetstid i anspråk. En del problemområden penetrerades från olika vinklar vilket gav ett bra test av svarens reliabilitet199. I efterhand kompletterades en del svar med telefonsamtal, brev eller fax.

Den öppna kvantitativa intervjun genomfördes med hjälp av frågeformulär, som i förhand skickades ut till lantbrukaren, d v s efter det att intervjuerna ovan genomförts. Respondenten fick först på egen hand och i lugn och ro fylla i de uppgifter som han ansåg sig klara av på egen hand. När detta steg var klart avtalades en tidpunkt vid vilken vi besökte lantbrukaren och tillsammans gick igenom svaren och då vi även klargjorde en del frågor som var oklara eller svåra att besvara. Denna fas genomfördes på ca 4 timmar. Vid intervjutillfället användes inte bandspelare för de kvantitativa svaren. Däremot hade lantbrukaren tagit del av hela frågeformuläret, d v s även de frågor som han tidigare besvarat. Detta var avsiktligt från vår sida vilket ledde till att han gav en del ytterligare synpunkter på de kvalitativa frågorna. En del längre utläggningar spelades in på bandspelare.

Vid bearbetningen av främst de kvantitativa svaren framkom en del frågetecken som efterhand kompletterades per telefon, brev eller fax. Även missuppfattningar eller utan avsikt slarvigt lämnade uppgifter kompletterades och ändrades. Denna fas gav en viktig feed-back för trovärdigheten av lämnade volymer, kvantiteter, försäljnings- och inköpsmängder. Vi bedömer denna fas i forskningsarbetet som viktig för att klarlägga osäkerhetsmomenten i svaren. En annan faktor, som också varit av betydelse, var lantbrukarhustruns delaktighet vid flera av intervjuerna.

5.4 Urval av två ekologiska gårdar

I studien ingår två gårdar. Huvudsyftet har varit att belysa förutsättningarna för en animaliegård med relativt omfattande mjölkproduktion samt en växtodlingsgård med egen förädlings- och energiproduktion. En strävan var också att välja gårdar i olika delar av landet. En outtalad men viktig förutsättning var att lantbrukarna var villiga att deltaga i undersökningen och anslå tid för intervjuer samt att lämna erforderliga uppgifter om sitt företag.

Urvalet har gjorts utifrån egen kännedom om ekologiskt lantbruk, kontakt med Ekologiska Lantbrukarna samt LRF. Valet föll på en mjölkgård i Södermanland i Mälardalen samt en växtodlingsgård på Söderslätt i Skåne. Begränsningarna av antalet gårdar innebär att de inte kan anses representera någon speciell grupp av gårdar i Sverige. Detta har ej heller varit målsättningen i projektet, eftersom varje lantbruksföretag kan anses vara unikt.

6 Fallstudie på Åbykvarns gård, Hölö

6.1 Inledning

Olof och Anette Rundqvist, Åbykvarns gård, levererar sedan november 1994 KRAV-mjölk till Arla. Motivet att ställa om gården och driva den ekologiskt kan ses som en kombination av affärsmässighet, känsla och social situation. 1992 funderade Olof Rundqvist på att sälja korna och bara odla spannmål, men istället nappade han på en skrivelse som Arla skickade ut 1993 där de frågade mjölkbönder om de kunde tänka sig att producera ekologiskt. Affärsmässigt såg han potential och stabilitet med en stor förening som Arla bakom sig. Känslomässigt funderade familjen på vad de kunde göra för att minska miljöbelastningen från sin produktion. Funderingarna kretsade framför allt kring allergiproblem p g a att man haft besvär med allergier inom familjen. Frågan som han ställde sig var om hans produkter kunde bidra till bättre förhållanden för allergiker. Godkännande av konventionella produkter bygger på att det inte finns några restvärden, men Olof Rundqvist ställer sig frågan om växtsättet kan påverka ändå? Socialt kände både familjen och Olof Rundqvist själv att hans dubbelarbete med ett säljjobb vid sidan av lantbruket var arbetssamt. Dessa olika faktorer var alla motiv i beslutet att inte sälja korna utan istället satsa helhjärtat på lantbruket och ställa om till ekologisk produktion. Det företagsekonomiska målet vid omställningen var att kraftigt sänka kostnaderna, bibehålla det ekonomiska utfallet och på sikt även att försöka förbättra intäktssidan.

6.2 Gårdsbeskrivning

6.2.1 Fastighetsbeskrivning

Åbykvarns gård är belägen inom produktionsområdet Svealands slättbygder (Ss) ca två mil söder om Södertälje. Gården omfattar totalt 214 ha, varav 140 ha är åkermark och övrigt är produktiv skog eller impediment. En del av arealen utgörs av den gård, om ca 100 ha, som Olof Rundqvist övertog efter sin far 1981. Dessa marker, som ligger samlade i dalgången kring gårdens ekonomibyggnader och den gamla kvarnen, består av styva lerjordar på skiften om 3-7 ha. Resterande del av arealen består av marker från två näraliggande gårdar som köptes in 1990 och 1993. De införlivade markerna ligger 2-3 km från Åbykvarn, vilket innebär att arronderingen delvis är något besvärlig. Efter köpet av granngårdarna lade brukaren igen 3 km diken samt kompletterade och lade nya täckdiken på markerna så att denna del av gården nu består av stora skiften om 15 ha med få odlingshinder och bra avvattning. Även dessa marker består av styva lerjordar. Markerna vid både Åbykvarn och de införlivade gårdarna klassas som kustnära, vilket bl a innebär omfattande restriktioner för spridning av stallgödsel.

Gården inte bara klassas som kustnära, den ligger också nära kusten, med Stavbofjärden och Ledarön synbara från gårdsplanen. På Ledarön, som ligger mellan gården och den större ön Mörkö, finns 25 ha som hör till gården. 15 ha av dessa marker ligger i ständig träda.200 Fortsätter man förbi gården ner till fjärden kommer man till vad Olof Rundqvist betecknar som Södertälje kommuns bästa badplats. I dalgången, förbi gården, ner mot fjärden, rinner en å. Där ån passerar gården ligger den kvarn som gett gården dess namn. Kvarnen används inte nu för tiden, men då åns fallhöjd vid kvarnen är hela 8 meter skulle man kunna utvinna elektricitet med vattenkraft vid den gamla kvarnen. Problemet är att vattenföringen i ån är allt för dålig på sensommaren då gården har det största behovet av elektricitet. Dessutom är avgiften för att leverera el till nätet så hög att det inte lönar sig att jämna ut gårdens förbrukning över året genom att leverera el vid hög vattenföring och köpa el vid låg vattenföring. Tillsammans med Södertälje kommuns övriga projekt i ansökan om regeringens 5,4 miljarder för att kretsloppsanpassa Sverige finns dock en projektansökan för ett minikraftverk vid Åbykvarn201.

Den närmast belägna orten är Hölö samhälle, som ligger 5 kilometer från gården. Där finns tillgång till post, dagligvarubutiker, för- och grundskola, högstadium m.m. I Järna, som ligger 10 km från gården, finns förutom Hölös faciliteter bl a bensinstationer, åldringsvård och hemtjänst. Om man åker två mil till Södertälje finns där dessutom gymnasieskola, viss högskoleutbildning och ett större kulturutbud. Till Hölö, Järna och Södertälje tar man sig med bil eller buss, från Järna och Södertälje kan man sedan ta pendeltåg in till Stockholm. Från Södertälje kan man dessutom åka snabbtåg mot Stockholm, Nyköping, Eskilstuna eller Göteborg. Vägnätet har hög standard med motorvägsstatus mellan Södertälje och Nyköping. Den gamla E4:an passerar mellan Åbykvarn och den införlivade gården, vägen utgör dock inte något hinder vid brukandet av gården utan är snarare en resurs för transporter till och från gården.

6.2.2 Ägarstruktur och familj

Gården ägs av Olof och Anette Rundqvist, som bor på gården tillsammans med tre av sina fyra barn. Olof Rundqvist är uppvuxen på gården och tog över den efter sina föräldrar 1981. Vid övertagandet drevs gården konventionellt och driften fortsatte i den formen fram till 1993/1994 då en omläggning till ekologiskt lantbruk genomfördes. Brukaren är utbildad byggnadsingenjör och arbetade innan övertagandet av gården med att sälja monteringsfärdiga hus. I vuxen ålder har han sedan gått på Stenkvista lantbruksskola. Verksamheten med att sälja monteringsfärdiga hus fortsatte Olof Rundqvist med, parallellt med lantbruket, ända fram till 1992. Idag är han dock heltidsengagerad i jordbruket och delar tillsammans med gårdens anställde, på djurskötsel och brukandet av jorden. Anette Rundqvist är utbildad trädgårdstekniker och har tidigare bl a arbetat på en plantskola. Nu arbetar hon dock inte utanför gården längre utan sköter hemmet och dessutom all bokföring i företaget.

Vid sidan av, eller rättare sagt i anslutning till, lantbruket har Olof Rundqvist en del uppdrag. Han är ordförande i Sveriges ekomjölksbönder, ett uppdrag som också innebär att han är adjungerad i styrelsen för Ekologiska lantbrukare. Olof Rundqvist är dessutom ofta anlitad av Arla, för att i olika sammanhang dela med sig av sina erfarenheter kring omläggning till ekologisk produktion. Arla har använt honom som "lockbete" vid rekryteringsmöten, som föreläsare vid utbildningar och som värd vid studiebesök. Vid studiebesök och utbildningar som anordnas på gården ordnar Olof och Anette Rundqvist med mat och låter logen fungera som konferensrum. Under 1997 har Arla bl a anordnat en utbildning för säljare (60 pers.) och en för personal inom forskning och utveckling (50 pers.) vid Åbykvarns gård.

6.2.3 Produktion

Under föregående rubrik nämndes de verksamheter med föreläsningar, studiebesök och utbildningar som förekommer inom företaget. Föreläsnings- och besöksverksamheten är inte så omfattande, men måste ändå betraktas som en sidonäring. Huvudnäringen på Åbykvarns gård är produktion av ekologisk mjölk. I ladugården finns plats för 52 kor (SRB), antalet kor i produktion och sin varierar mellan 45 och 48 respektive 7 till 8 stycken. Denna besättning innebär en utökning jämfört med de 40 till 42 kor som fanns på gården innan omläggningen. Rekryteringen sker helt och hållet från den egna besättningen med en rekryteringsprocent på 28%. På gården föds årligen också 20 till 25 tjurkalvar. Flertalet av dessa säljs via ett avtal vidare till en närboende uppfödare, som sedan föder upp tjurkalvarna enligt KRAVs regler. Kvig- och tjurkalvarna går i boxar om max 4 stycken tillsammans med en kalvamma. Gården har inga speciella ammkor, utan kor som är i slutet av laktationen får gå tillsammans med kalvarna och tjänstgöra som ammor innan de går i sin. Även nykalvade kor med låg avkastning får ibland tjänstgöra som kalvammor. När tjurkalvarna säljs vidare till uppfödaren är de 10 till 12 veckor gamla och mjölkavvanda. De tjurkalvar som inte säljs på detta sätt föds upp på gården och säljs vid 7 till 8 månaders ålder som mellankalv. Mellankalv av mjölkras uppfödd på mycket grovfoder ger dock låg klassning och därmed dålig ekonomi eftersom låg klassning gör att man inte får något tillägg för en ekologisk uppfödning. Under 1997 köpte uppfödaren 18 stycken tjurkalvar och 6 stycken mellankalvar skickades till Scan för slakt. Tjurkalvarna vägde i snitt 100 kg och såldes för 23 kr per kg, medan mellankalvarna i snitt hade en slaktad vikt om 115 kg och betalades med 15-20 kr/kg.

Vid omställningen till ekologisk drift låg den kalkylerade medelavkastningen på 6500 kg per ko, vilket var en beräknat lägre avkastning än de 7500-7700 kg som besättningen gett i konventionell drift. Idag ligger avkastningen på ca 7800 kg och målet är att komma upp i 8000 kg. En förklaring till att avkastningen ökat efter omläggningen är att den konventionella driften inte var så intensiv. Givorna av spannmål och koncentrat var måttliga. Omställningen har ändock medfört en stor förändring av foderstaten. Olof Rundqvists tumregel är att man har halverat givan av spannmål/kraftfoder och dubblerat grovfodergivan jämfört med den tidigare driftsformen. Med dagens driftsform ger man korna grovfoder 5 gånger per dag, vilket innebär att korna har fri tillgång på grovfoder. Andelen grovfoder i foderstaten varierar från cirka 57% av torrsubstansen för de kor som mjölkar mest ned till cirka 20% för korna med lägst avkastning. Den höga andelen grovfoder i foderstaten innebär att korna får äta längre, vilket ger ett lugnare tempo i ladugården. Det lugnare tempot gör att korna bli mindre stressade, vilket också kan vara en förklaring till att avkastningen ökat efter omläggningen eftersom kor som blir stressade håller på mjölken.

För att korna ska ge bra avkastning med en stor andel grovfoder i foderstaten krävs det att fodret håller hög kvalitet, men kor som mjölkar mer än 30 kg per dag klarar sig ändå inte med gårdens eget foder. Dessa högmjölkande kor behöver kompletterande foder i form av koncentrat och får därför givor av Svenska foders Energitopp, ett koncentrat av konventionellt odlade råvaror. För att ge energitäckning till 45-50 kg mjölk per dag får de ca 5 kor som mjölkar allra mest Lantmännens Ekokoncentrat. Detta koncentrat är dels energirikt och kan dessutom ges i större givor utan att överstiga den maximala andelen ej KRAV-godkänt foder202 eftersom det som till 40% består av KRAV-godkända råvaror. Foderstaten är anpassad efter varje individ och utarbetas av Olof Rundqvist och den anställde med hjälp av Svea husdjurs individfoder, vilket i princip innebär att man gör provmjölkningar och anpassar foderstaten efter hur korna reagerar på olika foder. Detta innebär bl a att hälften av korna i besättningen, i stort sett de som mjölkar 25 kg per dag eller mindre, inte får något koncentrat alls eftersom de inte "svarar" på det extra energitillskottet. Själva utfodringen sköts med hjälp av Alfas kombivagn, som med datastyrning kan portionera ut ensilage och tre olika sorters foder.

För att kunna byta ut så mycket koncentrat som möjligt mot grovfoder försöker man ständigt förbättra kvaliteten på grovfodret. Vid den andra vallskörden gjordes ett prov med att driva förtorkningen till 60% ts och sedan lägga 10 kg melass i varje fyrkantbal för att säkra ensileringsprocessen. Melass är godkänt av KRAV som ensileringsmedel och ger dessutom en energihöjande effekt. Resultatet blev ett "krutfoder", med ett energivärde om 12,5 MJ/kg ts, som kan användas som komplement till högmjölkande kor. I tabell 6. 1 redovisas fodermedel, energiinnehåll och dagsgiva per ko i besättningen på Åbykvarns gård under stallperioden 1997. Tabellen redovisar exempel för kor som är högmjölkande (över 30 kg per dag) och för kor som är mellanmjölkande (25-30 kg per dag).

Tabell 6.1 Fodermedel, energiinnehåll och dagsgiva per ko i besättningen på Åbykvarns gård under stallperioden 1997
Fodermedel ts (%) Energi, MJ
per kg ts
Foderåtgång, kg ts per ko
och dag. Hög- och (mellan-
mjölkande)
Ensilage 40 - 50 11 - 11,5 9,5 (10,5)
84 10,2 3 (3)
Blandsäd (50/50 havre/
rågvete)
87 12,8- 13 6 (8)
Ärter 87 13,6 - (2,5)
Energitopp - 14,6 3 (-)
Eko koncentrat - 16,2 4
Mineraler - - 80 - 90 gram

Källa: Egen bearbetning av Olof Rundqvist, pers medd, 1997-12-27.

Den ökande andelen grovfoder i foderstaten har också medfört förändringar i hur arealen fördelas mellan olika grödor. I dagens ekologiska driftsform ligger 25% mer areal i vall och bete jämfört med den tidigare konventionella driften. Den ökade vallarealen svarar dels mot den fördubblade grovfodergivan och dels mot att vallarna ger ca 80% av vad de gav vid den konventionella driften. Med ökningen överstiger nu vallarealen 1 ha per djurenhet, vilket ger ett extra EU-stöd på 600 kr per djurenhet. Gårdens stora areal i förhållande till antalet djur, ca 2,5 ha per djur, ger marginaler i växtodlingen, vilket framför allt innebär att man inte behöver köpa spannmål som annars "dränerar" företaget på mycket pengar. Marginalerna gör att man kan sälja överskottet om skörden av grödor som ärter och havre blir god och ger mer än vad som går åt till foder. För att få bättre pris och lättare kunna sälja överskott odlas matärt och grynhavre. Eventuella överskott säljs dock inte oavkortade utan Olof Rundqvist ser till att ha reserver med foder hemma. I tabell 6.2 redovisas grödor, sorter, arealer och avkastning på Åbykvarns gård år 1997.

Tabell 6.2 Grödor, sorter, areal och avkastning på Åbykvarns gård år 1997
Gröda Sort Areal (ha) Avkastning (dt/ha)
Höstvete Kosack 18 ≈48
Rågvete Prego 15 ≈45
Havre Freja 18 ≈32
Ärtor Capella 14 ≈38
Vall I Eko Syd 14 ≈70
Vall II SW 932 25 ≈65
Beten - ≈21 -
Fast träda - 15 -
Summa - 140 -

Källa: Egen bearbetning av Olof Rundqvist, pers medd, 1997-12-27.

Vid sidan av odlingen av fodergrödor odlas också höstvete för avsalu. För torkning och lagring av avsalugrödor utnyttjas en spannmålstork som byggdes 1989. Med den konventionella driften blev torken snabbt för liten, men för dagens ekologiska drift med mindre kraftfoder är torken lagom. Torken ger dessutom en lagringskapacitet som kan utnyttjas för att sälja vetet i ett senare skede. Olof Rundqvist har i och med lagringskapaciteten möjlighet att vänta på rätt köpare och rätt pris. 1996 skördade man 4 900 kg höstvete av brödsädkvalitet per ha, vetet såldes sedan direkt till en kvarn för 2,38 kr per kg. Rundqvists egen efterkalkyl för höstvetet, enligt modell från Lantmannen, nr 10, 1996, slutar vid en total produktionskostnad på 1,29 kr per kg med ett TB 3 om 9 040 kr per ha. 1997 års höstvete gav 4 800 kg per ha och såldes till Odal för 1,55 kr per kg, vilket enligt samma kalkylmodell ger ett TB 3 på 5 957 kr per ha. Allt vete såldes dock inte till Odal. 3 ton har han låtit mala i den näraliggande Saltå kvarn för att sälja som närproducerat ekologiskt vetemjöl under eget namn. Mjölet säljs i säckar om 10 kg och intresse för mjölet finns hos både lokala butiker och institutioner samt privatpersoner. Problemet är att hitta bra distributionskanaler.

På Åbykvarns gård har man fastgödselhanteringen kvar trots att man ser den hanteringen som kostsam att arbeta med. Anledningen till att fastgödselhantering används är dels att det är tätt med byggnation runt omkring gården, vilket skulle innebära mycket klagomål från boende om en mer luktbenägen hantering med flytgödsel skulle användas. Dessutom tycker Olof Rundqvist att det är bra med urin på vallar och återväxt. Lagringsutrymmet för fastgödsel motsvarar en årsproduktion, vilket skall jämföras med skötsellagens krav på 8 månaders lagringskapacitet vid hållning av nötkreatur i kustnära områden203. Det kustnära läget innebär dessutom att stallgödsel och andra organiska gödselmedel inte får spridas under tiden 1 augusti till 30 november annat än i växande gröda eller före höstsådd. Spridningsförbudet, i kombination med att gårdens styva lerjordar är svåra att komma ut på om våren, gör att man är hänvisad till att lägga en stor del av årsproduktionen av gödsel på vallbrott. Jordarna är dessutom benägna att packa sig om man kör för mycket, efter 1-2 överfarter måste man så annars blir packningen för stor. Detta reducerar möjligheterna att sprida gödsel på våren. Olof Rundqvist har protesterat mot Spridningsförbudet i skrivelser till Jordbruksverket och under hösten 1997 blev det klart med undantag från spridningsförbud för spridning av fastgödsel på marker med lerjord och stora säkerhetsavstånd till öppna diken och vattendrag. Möjligheterna att sprida stallgödsel är ändå begränsade, vilket innebär att förfrukt och växtföljd är mycket betydelsefulla för att få bra skördar. I tabell 6.3 redovisas växtföljd, växtnäring seffekt, växtnäringstillförsel och jordbearbetning på Åbykvarns gård år 1997.

Tabell 6.3 Växtföljd på Åbykvarns gård år 1997
Nr Gröda Växtnäringseffekt Växtnäringstillförsel Jordbearbetning
1 Vall I "närande" - -
2 Vall II "gröngödsling" Urin
Underhållskalkning
Vallbrott med
plöjning och
jordbearbetning
3 Höstvete "tärande" Fastgödsel Plöjning
4 Havre "tärande" Fastgödsel Plöjning
5 Ärtor Förfrukt - Plöjning
6 Rågvete
med insådd
på våren
"tärande" Fastgödsel Plöjning

Källa: Egen bearbetning av Olof Rundqvist, pers medd, 1997-12-27.

Av ovanstående tabell framgår att plöjning är den huvudsakliga formen av jordbearbetning på gården. För att klara av kvickroten måste man dessutom plöja djupt. Av tabellen framgår också att träda inte ingår i växtföljden. De 15 ha som trädas finns på Ledarön och ligger i ständig träda. För att ändå få med lite av trädans effekt i växtföljden stubbearbetar man vid behov direkt efter tröskningen för att utnyttja soldagarna, dessutom bearbetar man jorden ordentligt efter vallbrott. Med denna jordbearbetning utöver plöjningen bedömer Olof Rundqvist att han får en effekt motsvarande en fjärdedels träda i växtföljden. Den mer omfattande jordbearbetningen har medfört att förbrukningen av diesel ökat med motsvarande 6 liter per ha jämfört med den konventionella driften. Viss ökning av diesel förbrukningen beror dock på faktorer som inte har med den ekologiska driftsformen att göra. Exempelvis har man kulturmiljöstöd på gården, vilket bl a innebär att dikesrenar ska putsas. Generellt kan man säga att arbetet på gården inte ökat efter omläggningen utan snarare omfördelats då mer tid går åt till att bruka jorden samtidigt som mindre tid går åt till att sköta djuren. Den minskade tiden för djurskötsel är en följd av det lugnare tempot i ladugården och att man är lugnare med djuren över huvud taget. Detta lugnare arbetssätt tar sig exempelvis uttryck i att kalvningar utomhus är vanliga och att man inte börjar jaga en kalv som gått ur hagen eftersom den går tillbaka själv så småningom. I tabell 6.4 redovisas den totala arbetsinsatsen på Åbykvarns gård år 1997.

Tabell 6.4 Arbetsinsats på Åbykvarns gård år 1997
Arbetskraft Arbetsinsats (tim/år) Verksamhet
Olof Rundqvist ~2300 växtodling och djurskötsel
Anställd ~2200 växtodling och djurskötsel
Anette Rundqvist ~400 bokföring
Barn ~100 studiebesök, vårbruk, höskörd
Avbytare ~50 djurskötsel
Totalt ≈5 350 -

Källa: Egen bearbetning av Olof Rundqvist, pers medd, 1997-12-27.

Vid sidan av huvudnäringen har familjen också provat på sidonäringar som "bed and breakfast" samt odling av gul-, röd- och vitlök. Tankar på en egen gårdsbutik har också funnits och erfarenheter kring detta har vunnits då man ordnat julmarknad på gården, med försäljning av hela ostar och Farmekprodukter. Alla tankar och försök med utveckling av huvud- och sidonäringar grundar sig i en uppfattning att det är dålig affärsteknik att bara sälja till det pris marknaden vill betala. I stället vill man ge produkterna en identitet, se längre fram och tänka på vad produkterna användas till och vilka som köper produkterna. Olof och Anette Rundqvists syn på sin verksamhet och de konsumenter som köper deras produkter kan liknas vid vad Kotler kallar "the societal marketing consept"204. Kotlers definition på det samhälleliga marknadsföringskonceptet innebär att en organisation som arbetar efter detta koncept har till uppgift är att bestämma målmarknadens behov, önskemål och intressen och förmedla den efterfrågade tillfredsställelsen mer effektivt än konkurrenterna och göra detta på ett sätt som bevarar eller höjer kundens och samhällets välbefinnande205. Det är viktigt att poängtera att Olof och Anette Rundqvists synsätt både handlar om miljötänkande och företagsekonomiskt tänkande, men framför allt ligger de långt fram när det gäller marknadsföring. Försöket med att sälja vetemjöl under eget namn är ett bra exempel på att de har förtroende för konsumenten och därför vill skapa öppnare marknadsvägar mellan sig själva, sina produkter och konsumenten.

6.3 Företagsekonomisk analys

I det följande avsnittet görs en företagsekonomisk analys av verksamheten vid Åbykvarns gård för 1997. Metoden för analysen baseras på den Miljörelaterade Investerings- & LönsamhetsAnalys - MILA som presenterats i avsnitt 5.1.4. Då MILA tar sin utgångspunkt i redan etablerade företagsekonomiska teorier för kostnads- och intäktsanalyser är det möjligt att integrera metoden i ett företags befintliga kalkyl- och redovisningssystem. Detta innebär att bidragskalkyler för ett lantbruksföretags olika produktionsgrenar kan ligga till grund för en lönsamhets analys med MILA-modellen. Vid Åbykvarns gård använder man sig dock inte av bidragskalkyler i andra sammanhang än vid efterkalkyler för exempelvis höstvete. Anledningen till att Olof Rundqvist inte använder sig av bidragskalkyler i någon större utsträckning är att han ser produktionen på gården som en helhet, inte ett antal grenar. Han efterlyser därför en lönsamhetskalkyl med ett bredare perspektiv, som kan svara upp mot sättet som gården drivs på, där de olika delarna hör ihop och det är djuren som styr i slutändan. Mot denna bakgrund har jag känt att det vore direkt felaktigt att låta bidragskalkyler ligga till grund för en lönsamhetsanalys med MILA-modellen. Att först bryta ner en helhet till bidragskalkyler för olika produktionsgrenar för att sedan slå ihop grenarna till en helhet igen, med risken att felaktigheter byggs in på vägen, känns som en omväg. Jag har istället valt att låta en enkel kostnads- och intäktsanalys ligga till grund för MILA-modellen. Kostnader och intäkter sorteras sedan upp i MILA-modellens olika nivåer så att traditionella kostnader och intäkter förs till nivå 0, restproduktskostnader och -intäkter till nivå 1, miljö- och kontrollkostnader samt miljöintäkter till nivå 2, straff- och civilrättsliga kostnader till nivå 3 och omvärldsrelaterade kostnader och intäkter till nivå 4.

Den miljöhusesyn som genomförts på Åbykvarns gård, Arlas egenkontroll daterad 1996-12-27 och LRFs generella miljöhusesyn daterad 1997-02-10, används som hjälp för att identifiera miljörelaterade kostnader och som underlag för sorteringen i MILA-modellens olika nivåer. Generellt kan sägas att det är mest ja i checklistorna, vilket innebär att verksamheten på gården uppfyller lagkraven och kriterierna i Arlas kvalitetsprogram. En brist som framkommer i Arlas egenkontroll är att ventilationen i mjölkrummet måste förbättras. Dessutom framgår det både av den generella miljöhusesynen och Arlas egenkontroll att ventilationen i ladugården måste förbättras för att klara de regler som gäller från 1999.

6.3.1 Lönsamhetsanalys med MILA

Till nivå 0 har jag sorterat traditionella kostnader och intäkter, vilket i detta sammanhang är merparten av 1997 års kostnader och intäkter. Om man har ett bra underlag för hur stor merintäkten är för ekologiska produkter, bör endast ett avräkningspris motsvarande konventionellt framställda produkter redovisas på nivå 0. Merintäkten för att produkten är ekologiskt framställd redovisas då på nivå 2, Jag har dock inte haft ett sådant underlag för alla avsaluprodukter och redovisar därför den totala intäkten för mjölk, tjurkalvar, havre och vete som en traditionell intäkt. Däremot har jag valt att inte redovisa intäkter för olika miljörelaterade stöd som traditionella intäkter. Se tabell 6.5, sid 91.

Tabell 6.5 Traditionella kostnader och intakter på Åbykvarns gård för 1997
Kvantitet A-pris Kronor
Intäkter
Mjölk (kg) 328 000 3,50 1 148 000
Tjurkalvar (st) 18 2 300 41 400
Vete 135 000
Havre 20 000
Slakt utslagskor 72 000
Slakt mellankalv 10 800
Övrig slakt 15 750
Besök 65 000
Föreläsningar 40 000
Skog 50 000
Arealersättning spannmål + träda 178 000
Vallstöd (ha) 48 500 24 000
Summa intäkter 1 799 950
Kostnader
Löner 437 372
Arbetsgivaravgifter 198 482
AMF försäkring 11 845
Övrigt 11 230
Avbytare 54 107
Övr kostnad djurskötsel 25 784
Individfoder 7 600
Semin 27 675
Nötfoder inkl mineraler 48 534
Utsäde 51 037
El 77 483
Förbrukning verktyg 1 820
Mindre inventarieköp 11 985
Övr förbruknigs material 19 021
Främmande tjänster 34 000
Reparation och underhåll 66 982
Underhåll byggnadsinventarier 1 100
Övr kostnad maskininventarier 34 200
Underhåll inventarier 14 894
Drivmedel och oljor 35 505
Drivmedel bilar inkl skatt o försäkring 27 162
Försäkringar 55 670
Traktorskatt 1 549
Administrativa kostnader 15 937
Bokföringskostnader 27 485
Telefon och porto 7 283
Räntekostnader 229 455
Summa kostnader 1 535 197

Källa: Egen bearbetning av Olof Rundqvist, pers medd, 7997-72-27.

Till nivå 1 ska man föra restproduktskostnader och -intäkter, vilket i detta fall endast rör sig om avgiften för sophämtning (se tabell 6.6 nedan). Till denna nivå skulle man också kunna föra de merkostnader som fastgödselhanteringen och spridningsförbudet medför, eftersom hanteringen används för att undvika restprodukter i form av lukt och läckage av växtnäring. Jag har dock inte haft underlag för att monetärisera dessa kostnader.

Tabell 6.6 Restproduktskostnader och -intäkter på Åbykvarns gård för 1997
Kvantitet A-pris Kronor
Kostnader
Sophämtning 2 760

Källa: Egen bearbetning av Olof Rundqvist, pers medd, 1997-12-27.

Enligt MILA-modellen ska de miljö- och kontrollkostnader som uppkommer då företag ska efterleva den ekologiska lagstiftningen, myndigheters och andra institutioners miljöregler och -direktiv, samt företagets egna miljöåtagande för uppstartande, drift och avveckling av verksamheter samlas på nivå 2206, Jag har dock valt att utöka nivå 2 till att också omfatta de intäkter som uppkommer då företag efterlever den ekologiska lagstiftningen och myndigheters och andra institutioners miljöregler och -direktiv. För Åbykvarns gård innebär detta att jag fört intäkter från stöd för ekologisk odling, extensiv vallodling och kulturmiljöstöd till nivå 2 (se tabell 6.7, sid 93). I enlighet med tidigare fört resonemang skulle merintäkten för att en produkt är ekologiskt framställd också kunna redovisas på denna nivå som en miljöintäkt. Med hjälp av miljöhusesynen har jag kunnat identifiera investeringar i förbättrad ventilationsutrustning i kalvstallet och byggande av en storbox för kalvar och kalvamma som miljörelaterade kostnader. Investeringen i förbättrad ventilation i kalvstallet är miljörelaterad eftersom det från den 1 januari 1999 ställs högre krav på ventilation i djurstallar. Investeringen i en storbox för kalvar och kalvamma är också miljörelaterad eftersom det från den 1 oktober 1997 finns en KRAV-regel om att kalvar ska hållas i grupp efter två veckors ålder.

Tabell 6.7 Miljö- och kontrollkostnader samt miljöintäkter på Åbykvarns gård för 1997
Kvantitet A-pris Kronor
Intäkter
Ekostöd (ha) 115 l 600 184 000
Extensiv vall (ha) 48 600 28 800
Kulturmiljöstöd 32 000
Summa intäkter 244 800
Kostnader
Kontroll 9 350
Veterinärkostnad 9 097
Investeringar kalvstall 26 300
Summa kostnader 44 747

Källa: Egen bearbetning av Olof Rundqvist, pers medd, 1997-12-27.

Vid genomgången av kostnader och intäkter på Åbykvarns gård för 1997 har jag inte funnit några straff- och civilrättsliga kostnader som skulle kunna redovisas på nivå 3. Detta innebär att alla kostnader och intäkter som har varit möjliga att identifiera och kvantifiera på nivå 0-3 nu är redovisade. I tabell 6.8 redovisas en sammanställning av intäkter och kostnader från respektive nivå enligt MILA-modellen.

Tabell 6.8 Sammanställning av kostnader och intäkter från nivå 0-3 på Åbykvarns gård för 1997
Intäkter
Nivå 0: Traditionella intäkter l 799 950
Nivå l: Restproduktsintäkter 0
Nivå 2: Miljöintäkter 244 800
Summa intäkter 2 044 750
Kostnader
Nivå 0: Traditionella kostnader 1 535 197
Nivå l: Restproduktkostnader 2 760
Nivå 2: Miljö- och kontrollkostnader 44 747
Nivå 3: Straff- och civilrättsliga kostnader 0
Summa kostnader 1 582 704
Resultat 1997 462 046

MILA-modellens nivå 4 behandlar omvärldsrelaterade miljökostnader och -intäkter. Dessa kostnader och intäkter kan härledas till ett företags subjektiva värdering av de miljöpreferenser som företagets intressenter antas inneha. Företagets värdering av intressenternas miljöpreferenser kan ligga till grund för att kvantifiera de mervärden som kan finnas i företagets inkommande betalningsströmmar. Jag har dock valt att inte göra någon monetärisering av de mervärden som kan finnas i inkommande betalningströmmar till Åbykvarns gård. Anledningen till denna avgränsning är dels att Olof Rundqvist själv inte säger sig se några mervärden i den produktion han bedriver idag, dels att viktfaktor och uppfyllnadsgrad är viktiga beslut som företagaren själv måste ta. Om jag som utomstående betraktare skulle anta en viktfaktor och en uppfyllnadsgrad för att kunna beräkna ett mervärde i företagets inkommande betalningsströmmar blir det inget annat än ett sifferexempel utan förankring i företagets verksamhet. Även om jag inte kan kvantifiera något mervärde i pengar ser jag dock att det finns mervärden i den produktion som bedrivs på Åbykvarns gård, mervärden som kan uttryckas i kvalitativa termer.

6.4 Resultat

Resultatet av fallstudien på Åbykvarns gård skulle kort och koncist kunna uttryckas i monetära termer genom att redovisa det ekonomiska utfallet för 1997. Att bara tala om att resultatet var 462 046 kronor säger inget om den verksamhet som bedrivs vid gården. Ett annat sätt att uttrycka det ekonomiska resultatet är att framhålla att verksamheten vid gården skulle klara sig utan bidrag. Bidragen som betalas ut till företaget uppgår till 446 800 kronor och motsvarar därmed lite knappt det ekonomiska överskottet för 1997. Det är spännande att kunna konstatera faktumet att verksamheten vid en ekologiskt driven gård kan lämna ett litet överskott utan bidrag, men med merpriset för den ekologiska mjölken. Ett annat intressant konstaterande är att mjölkkobesättningen vid Åbykvarns gård har ökat sin avkastning jämfört med den tidigare konventionella driften. Den vid omläggningen kalkylerade avkastningen på 6 500 kg överträffas av dagens avkastning på 7 800 kg och det nya avkastningsmålet 8 000 kg är inom räckhåll. Sammantaget gör detta att alla de företagsekonomiska mål som sattes upp vid omläggningen, att kraftigt sänka kostnaderna, bibehålla det ekonomiska utfallet och på sikt försöka förbättra inkomstsidan, har uppnåtts.

Resultatet av fallstudien på Åbykvarns gård visar dock på mycket mer än ekonomiska resultat. Framförallt visar studien på att det finns mervärden i den produktion som bedrivs på gården. Ett mervärde i det produktionssätt som tillämpas på Åbykvarns gård idag kan ses som ett socialt mervärde. Detta mervärde grundar sig på att man efter omläggningen har ekonomiskt utrymme för att ha en anställd. Den anställdes lön finansieras, dels genom den merintäkt om drygt 150 000 kronor som den ekologiska mjölken ger jämfört med konventionell mjölk, dels genom att man köper in koncentrat för ungefär 100 000 kronor mindre än vid den konventionella driften. Olof Rundqvist behöver därmed inte ha så stora bekymmer över finansieringen av den anställdes lön. I och med att medarbetaren både har god hand med djur och kan hantera en traktor får brukaren inte bara en anställd utan också en arbetskamrat att dela och lösa problem tillsammans med. Detta ger en social trygghet som tillsammans med ett lugnt arbetssätt i ladugården också gör att korna blir mindre stressade, vilket redan idag avspeglar sig i att medelavkastningen är högre än vid den tidigare konventionella driften. Denna avkastningsökning fanns inte möjlighet att förutse och därmed inte heller att värdera i pengar vid omläggningen. Man kan därmed säga att det fanns ett mervärde i de kalkyler som låg till grund för omläggningen.

Det finns andra mervärden i produktionen på Åbykvarns gård, mervärden som är närmare kopplade till den intressentmodell som används i MILA för att identifiera intressenternas miljöpreferenser. En kategori som tillhör Åbykvarns intressenter är de som bor i gårdens närhet. Dessa omkringboende har en miljöpreferens som kan uttryckas som att de inte vill störas av lukt från spridning av gödsel. I och med att brukaren valt att använda sig av fastgödsel i stället för flytgödsel utsätter han de omkringboende för mindre lukt då gödseln sprids. Rundqvist använder sig av hanteringsformen med fastgödsel trots att han ser den hanteringen som kostsam att arbeta med. Dessa merkostnader finns bl a med som kostnad för arbetskraft och drivmedel i de redovisade kostnaderna. Helst skulle dock merkostnaderna för fastgödselhanteringen särredovisas som restproduktskostnader under nivå 1. Merkostnaderna borde också vägas upp av det mervärde som brukaren skapar i och med att han tillfredsställer en kategori intressenters miljöpreferenser. Det är nog så viktigt med nöjda och glada grannar.

Ytterligare ett mervärde som kan kopplas till intressentmodellen är de tankar och försök med utveckling av huvud- och sidonäringar som Olof och Anette Rundqvist ägnar sig åt. Dessa tankar och försök grundar sig i en uppfattning att det är dålig affärsteknik att bara sälja gårdens produkter till det pris marknaden vill betala. I stället är man intresserad av att ge produkterna en identitet, se längre fram och tänka på vad produkterna användas till och vilka som köper produkterna. Detta intresse gör att brukarna också får bra kunskap om den marknad som deras produkter säljs på. En god kunskap om och känsla för vad marknaden efterfrågar gör att Olof och Anette Rundqvist inte kommer att överraskas av framtida förändringar på marknaden. De kan istället utnyttja dessa förändringar för att utveckla sitt företag. Man kan med detta resonemang säga att den utveckling av huvud- och sidonäringar som bedrivs idag innehåller ett mervärde då denna verksamhet av allt att döma kommer att utveckla företaget som helhet.

7 Fallstudie på Brunnshills gård, Gylle

7.1 Introduktion

Fallstudien av Brunnshills gård redovisas på traditionellt vis i avsnitt 7.2-7.3. Syftet är att ge läsaren en snabb inblick i en ekologiskt driven växtodlingsgård på en av Sveriges bördigaste åkermarker, nämligen Söderslätt i Skåne. Information om målsättning, driftsinriktning, växtföljd och affärsidé ger kontexten och förutsättningarna för att man skall kunna bilda sig en uppfattning och dra de slutsatser man önskar.

I avsnitt 7.4 redovisas en intervju där avsikten är att försöka ge en djupare insikt om hur en ekologisk lantbrukare resonerar i olika spörsmål. Det handlar inte om att fastställa vad som är rätt eller fel utan att låta aktören, d v s lantbrukaren träda fram. Kombinationen av informell, vägledande och standardiserad öppen intervju har genomförts utifrån ett av mig förberett frågeformulär, som bara delvis tillställts den intervjuade i förväg. Under själva intervjun har ett antal kompletterande frågor och påståenden formulerats och framförts av mig, baserade på hur samtalet har utvecklats. Mina kommentarer och reflektioner kommer således indirekt till uttryck i ett antal frågeställningar. Läsaren bör beakta att intervjutexten är språkligt bearbetad och redovisas därför inte som citat.

I avsnitt 7.5 analyseras de insatsmedel och avsaluprodukter som passerar "gårdsgrinden" på Brunnshill. Resultatet redovisas i form av energiproduktivitet.

7.2 Brukarens målsättning, affärsidé och filosofi

Det avgörande motivet för Lars Jönsson och Eva Johnsson, Brunnshills gård, att lägga om till ekologisk odling var motviljan mot bekämpningsmedel och idéer om att utveckla ett resursbevarande odlingssystem. Vetskapen om lägre avkastningsnivåer i ekologisk odling och uteblivna intäkter vid odling av gröngödslingsgrödor, ledde tidigt till insikten om att man måste vidareförädla råvarorna på gården. Förutsättningarna för integration mot konsument var mycket goda eftersom Lars Jönsson har ett stort tekniskt kunnande och därför kunde utveckla de redskap och anläggningar som behövdes.207

Den ursprungliga målsättningen var att kunna saluföra färdiga produkter till konsumenter i egen gårdsbutik. Brukarparet har en uttalad policy att konsumenterna skall kunna besöka gården och studera verksamheten från fält till färdig produkt. En grundläggande tanke bakom verksamheten är öppenhet mot omgivningen.

Marknadsföringsinsatserna har varit begränsade i pekuniära termer eftersom man fick gratis draghjälp genom publicitet i lokal press, fackpress och Kravodlarnas katalog som utkommer årligen. Ekologisk odling har och anses fortfarande som en udda företeelse i Sveriges mest bördiga odlingsdistrikt, vilket kan anses förklara massmediaintresset. Dessutom har Lars deltagit i kurser och seminarier för att sprida sina kunskaper och erfarenheter208. Gården Brunnshill anses dessutom som en mönstergård i regionen med exemplarisk ordning på all verksamhet209.

Under början av 1990-talet inleddes samarbete med andra ekologiska odlare i regionen med syfte att kunna erbjuda ett ökat utbud av KRAV-godkända produkter såsom grönsaker och potatis210. Själva försäljningen sker i gårdsbutiken som ligger i anslutning till kvarnen. Man hyser dessutom idag pittoreskt inredda lokalar i den f d ladugården, där organiserade studiebesöksgrupper serveras kaffe med tillbehör från gården. Tidigare levererades produkter även till detaljister i regionen, då främst dagligvarubutiker och hälsokostbutiker. Den verksamheten har medvetet avvecklats, eftersom transportarbetet blev alldeles för omfattande i relation till avyttrade kvantiteter. Strategin inför framtiden är att framställa rapsolja och fortsätta med studiebesöks- och café verksamheten på gården. Merparten av skörden kommer att försäljas i förädlad eller oförädlad form till lagom stora aktörer i grossistleden.211

Under 1990-talet har Lars Jönsson blivit mer och mer övertygad om vikten av att fundera över varifrån lantbrukets hjälpenergi kommer. Han har därför en uttalad målsättning att göra Brunnshill lika energieffektivt som lantbruket var under 1930-talet. Det handlar således om att försöka att bli självförsörjande på drivmedel genom att odla sin egen hjälpenergi. Ett första steg togs 1996 då dieseln byttes ut mot RME-bränsle212.213

7.3 Gårdsbeskrivning

7.3.1 Fastighetsbeskrivning

Brunnshills gård är belägen inom produktionsområdet Götalands södra slättbygder (Gss) cirka 5 kilometer norr om Trelleborg. Regionen är inom lantbrukskretsar känd för att inneha Sveriges bördigaste åkermark. Naturliga förutsättningar för odling av specialgrödor och höga avkastningsnivåer är väl omvittnade i fackkretsar. Regionen kännetecknas av en väl utbyggd infrastruktur med närhet till olika anläggningar inom lantbruks- och livsmedelssektorn.

I Trelleborg finns tillgång till dagligvarubutiker, bensinstationer, för-, grund- och gymnasieskola, sjukhus, åldringsvård, hemtjänst, kulturutbud m m. Kommunikationerna är väl utbyggda med buss- och tågförbindelser till Malmö. Vägnätet har hög standard med motorvägsstatus mellan Trelleborg och Malmö. Hamnen har färjeterminaler med förbindelser till bl a Travemünde och Sassnitz. Dessutom finns god hamnkapacitet för gods- och oljehantering.

Gården består idag av 100 hektar åkermark, efter det tillskottsförvärv på 30 hektar åkermark som genomfördes under år 1997. Arronderingen är relativt god bortsett från några skiften som ligger på två f d jordbruksfastigheter. På fastigheten finns ett väl fungerande dräneringssystem - där de allra äldsta delarna förmodligen är från mitten av 1800-talet. Det finns ingen systemtäckdikning i markerna utan brukaren genomför fortlöpande behovstäckdikning.

7.3.2 Ägarstruktur och familj

Gården ägs av Lars Jönsson och Eva Johnsson som är gifta med varandra och har två barn. Lars Jönsson är uppvuxen på gården, som förvärvades av hans far på 1930-talet. När han tog över Brunnshills gård år 1969, drevs den konventionellt. Omläggning till ekologiskt lantbruk genomfördes under mitten av 1980-talet.

7.3.3 Produktion

Produktionen är enbart inriktad på växtodling, vilket ställer krav på en stor andel gröngödslingsgrödor214 i växtföljden. Principen för val av växtföljd bygger på idén om "tärande" respektive "närande" grödor. Den centrala gröngödslingsgrödan är vall bestående av klöver och gräs, vilken utgör själva "kvävemotorn" i växtodlingen. Näringstillförseln förstärks med mellangröngödsling som verkar som fånggröda över vintern och som dessutom bidrar till att hålla ogräset i form av främst kvickrot i schack. För att lyckas med denna åtgärd krävs relativt hög utsädesmängd per arealenhet.

På den "tärande" sidan odlas främst spannmål i form av vete och råg. Brödspannmålen, ärter och åkerböna torkas och lagras på gården för avsalu vid lämplig tidpunkt m h t efterfrågan och prisnivå. En mycket begränsad del av spannmålen mals i egen kvarn. Från och med år 1998 kommer höstrapsen att pressas i den gårdsanläggning, som byggs upp under innevarande vinter. Rapsoljan skall avyttras för human konsumtion.

Nedanstående arealfördelning gäller på Brunnshill från och med växtodlingsåret 1997. Avkastningsnivåerna anger medelvärde, vilka är baserade på ett antal års skördenivåer. Se tabell 7.1.

Tabell 7.1 Grödor och areal på Brunnshill. Avkastningsnivåerna avser normalskörd
Gröda Areal (ha) Avkastning (dt/ha)
Vårvete 20 40
Ärter 10 35
Åkerböna 10 25
Höstråg 20 40
Klöver/gräs 20 -
Höstraps 20 30
Summa 100 -

Källa: Egen bearbetning av Lars Jönsson, pers medd, 1997-12-16.

Växtföljden på Brunnshill är femårig och upplagd enligt principen om värvning av stråsäd och kvävefixerande grödor för att uppnå bästa förfruktsvärde. Växtnäringstillförseln baseras uteslutande på gårdens egna resurser. I tabell 7.2 redovisas den växtföljd som började tillämpas år 1997.

Tabell 7.2 Växtföljd på Brunnshill
Nr Nr Gröda Växtnäringseffekt Växtnäringstillförsel Jordbearbetning
1 Vårvete +
insådd röd-
klöver
"tärande"
fånggröda
- radhackning
2 Ärter/åker-
böna
förfrukt - radhackning
3 Höstråg +
insådd klöv-
er/gräs
"tärande"
fånggröda
- radhackning
4 Klöver/gräs helårsgrön-
gödsling
- vallbrott, vår-
plöjning
5 Höstraps +
mellangrön-
gödsling
klöver
förfrukt - radhackning.vår-
plöjning

Källa: Egen bearbetning av Lars Jönsson, pers medd, 1997-12-16.

7.3.4 Byggnader, maskiner, redskap och utrustning

Byggnader och lagerutrymmen

Ekonomibyggnaderna omfattar gamla stallar, som är renoverade för inhysning av kvarn-, tork- och pressanläggningar. Serverings verksamheten är också förlagd till ett omgjort stall. Spannmålen lagras i den s k tröskelängan. Maskinhallen utgörs av ett ombyggt f d svinstall kompletterad med en tillbyggnad och har goda utrymmen för maskiner och redskap. I ett av de gamla stallen finns en välutrustad gårdsverkstad. I anslutning till ekonomibyggnaderna ligger en mangårdsbyggnad uppförd i gammal skånsk byggnadsstil.

Maskiner, redskap och utrustning

Maskinparken på Brunnshill är modern och delvis unik, eftersom Lars Jönsson konstruerat och byggt om en del maskiner och redskap. Han har en uttalad målsättning att hålla maskinlösöret på en rimlig teknisk nivå och inte alltför omfattande. Därigenom föreligger bättre möjligheter att hålla maskinparken i ett bra skick. Merparten av det tekniska underhållet sköts på gården.

Brukaren har konstruerat och utvecklat en fyra meter bred ogräshacka, vilken är monterad på en traktor av märket John Deere. Traktorn är kraftigt 'nedbantad' i fronten för att ge förutsättningar för näst intill obegränsad sikt framåt och nedåt. Kylaraggregatet på traktorn är t ex monterat ovanpå traktorhytten. Ogräshackan är monterad direkt i traktorramen, vilket innebär att den följer traktorframaxelns pendelrörelse.

Vid sådd av de grödor som radhackas, tillämpar Jönsson 24 centimeters radavstånd. Såmaskinen måste därför vara konstruerad med ställbara såbillar i sidled. I redskapsparken finns såmaskinen Turné Såturbo 240, som uppfyller de ställda kraven. Maskiner, redskap och övrig utrustning redovisas i tabell 7.3, sidan 103.

Tabell 7.3 Maskiner, redskap och utrustning på Brunnshills gård. Fabrikat, effekt och kapacitet. År 1997
Slag Fabrikat
Effekt
Kapacitet m m
Maskiner
Traktor John Deere, 120 hk -
Traktor/spec/ John Deere, 50 hk Egen ombyggnad.
Skördetröska Claes 12 fot
Personbil Ford Sierra Bensinmotor
Redskap m m
Växelplog Kverneland
4-skär
Såmaskin l Turné Såturbo 240 4 m
Såmaskin 2 Nordsten 4 m. Används som fröså-
maskin.
Kulturharv Väderstad 7m
Styvpinnkultivator Väderstad 3,5m
Ogräshacka - 4 m. Egen konstruktion.
Stubbkultivator - Används inte rutinmässigt.
Ringvall Väderstad 6 m
Slagklippare/vallputsare Sovema 2,7m
Vagnar 2st 10 ton
Lastare - Avsedd för traktor, 50 hk.
Byggnads anknuten
utrustning m m
Spannmålstork - Drivs med RME och vind-
kraft.
Lagringssilos - -
Kvarnanläggning - Egen konstruktion.
Pressanläggning - Färdiginköpt press. Övrigt
eget.

Källa: Egen bearbetning av Lars Jönsson, pers medd, 1997-12-16.

7.4 Intervju med Lars Jönsson, Brunnshills gård

[Ljudinspelning utförd 1997-12-16]

7.4.1 Hållbart lantbruk, livsmedelsförsörjning, EU och framtiden

Fråga: Vad innebär ett hållbart jordbruk för Dig?

Det är ett solenergidrivet jordbruk som inte förbrukar icke-förnyelsebara resurser i den omfattningen som vi gör idag. Det är ett jordbruk som inte producerar behovet av livsmedel till priset av en överexploatering som i sin tur kan leda till grundvattenföroreningar. Perspektivet på jordbruket är mycket långsiktigt, vilket innebär att produktionsförmågan kan upprätthållas. Vi kan inte överskrida vad naturen kan läka och återskapa. Om vi gör det, slår det tillbaka någonstans i framtiden.

Fråga: Hur kommer marken att se ut i framtiden på de jordbruk som nar drivits intensivt med stora bruttoskördar efter andra världskriget?

Eftersom man så till den grad har överskridit jordens produktionsförmåga genom tillförsel av mycket kväve, får man en utarmning av spår- och mikronäringsämnen. Kvaliteten på produkterna försvinner eller går förlorad. När man överskrider jordens egen produktionsförmåga, överskrider man även jordens vittringstakt. Det blir ett ofullständigare livsmedel, som i sin tur på olika sätt påverkar människors hälsa. I Trelleborgs kommun är upp till 90 procent av den totala kommunytan odlad mark, d v s kemikalieintensiv odlad mark. Den fungerar dessutom som infiltrationsyta för allt grundvatten. Det leder på sikt till att man får grundvattenföroreningar vilket väl redan är ett faktum idag. Denna förändring sätter en gräns för det intensiva jordbruket, eftersom man inte kan ha en produktion som leder till att man förorenar grundvattnet. Då undanröjer man förutsättningarna för att producera någonting i framtiden. Det är så påfallande kortsiktigt att det är konstigt att det kan fortgå.

Fråga: Vad tänker Du på när Du hör ordet sårbarhet kopplat till livsmedelsproduktion?

Behovet av utifrån kommande energi, hjälpenergi, bekämpningsmedel och handelsgödsel gör jordbruket otroligt sårbart. Man kan se hur man på 1940- talet under avspärrningstiden trots allt klarade försörjningen relativt skapligt. Man försåg drygt 6 miljoner invånare och 0,6 miljoner hästar med föda. Det tror jag aldrig att vi skulle klara med det sårbara jordbruk som vi har idag. Utan tillgång på importerade produktionshjälpmedel, skulle Sverige väldigt snabbt ändras till att bli nettoimportör av t ex spannmål. Produktionen är beroende av att det kommer in bekämpningsmedel, handelsgödsel och fossil energi. Såvitt jag förstår är livsmedelssystemet otroligt sårbart.

Fråga: Vad anser Du om att marknaden skulle klara av livsmedelsförsörjningen efter Berlinmurens fall 1989 och Sveriges närmande till EU? Jordbruksverket har sålt ut lagren av insatsmedel och lagrade livsmedel under 1990-talet.

Jordbruksmarken är en mycket viktig naturresurs för människors existens. Med den befolkningsmängd som vi har, skulle vi inte kommit särskilt långt genom att samla, jaga och fiska. Jag tror att åkermarken är för viktig för att hanteras av helt fria marknadskrafter. När det gäller sådana väsentliga naturresurser, tror jag att de måste tyglas på annat sätt. Som företagare ser man positiva aspekter i marknadskrafterna. Men jag tror inte att det måste vara antingen eller! De kan nog behövas kontrolleras. Vi har sett att samtidigt som man har ökat intensiteten i jordbruket, har man gjort det på bekostnad av naturens egna förnyelsebara resurser. Man har t ex i Sverige lagt ned ett antal hundratusen hektar åkermark, som man har ersatt med icke-förnyelsebara resurser eller förorenande insatsmedel, ex v bekämpningsmedel. Det tycker jag är lite märkligt eftersom det samtidigt är en stor tragedi att man inte behållit naturens egen förnyelsebara kapacitet via den odlingsbara åkermarken. Det är egentligen mycket obegåvat! Det tillfälliga livsmedelsöverskottet har man åstadkommit genom överexploatering. Det har man försökt komma tillrätta med genom att ta bort naturens egna förnyelsebara resurser genom att skogsplantera mark och undanröja odlingsmarker. Det är en tråkig och ogenomtänkt utveckling.

Fråga: Det Du säger är att man ersatt solenergin med importerade insatsvaror.

Om man krymper den solenergifångande odlingsytan samtidigt som man ökar insatserna av t ex konstkväve och fossil energi, leder det till den utveckling vi nu ser.

Fråga: Idag har vi en världsbefolkning på knappt 6 miljarder och FN:s prognoser pekar på 12 miljarder år 2050. Hur skall vi klara av att försörja dessa människor med livsmedel - samtidigt som vi lägger ned odlingsbar åkermark i Sverige?

Vi har dels en frivillig och dels en ofrivillig nedläggning av åkermark genom att marken förstörs av olika anledningar. Det ser väldigt mörkt ut! Det är mycket viktigt att man även begränsar befolkningstillväxten för att uppnå en uthållighet. Det finns ingenting som tyder på att vi kan höja produktionen ytterligare. Genteknikens förespråkare talar om hur viktigt det är att de får utveckla gentekniken för att man skall kunna få högre skördar för att tillgodose den växande befolkningen. Jag ifrågasätter om det är växternas potentiella avkastningsförmåga som är den begränsande faktorn för hur mycket vi kan få ut. Jag tror istället att det är vatten, näring och åkermark som begränsar möjligheterna. Då är vi inte hjälpta av gentekniken. Det finns ju de som säger att man kan manipulera växten så att det går att vattna med saltvatten. Det låter nog bra och det fungerar kanske ett antal år. Vad får vi för konsekvenser om vi pumpar in en mängd saltvatten på landbacken? Det vet vi egentligen redan. Vi förstör sötvattnet. Vattnet är ju vårt värdefullaste livsmedel. Det är dessutom en förutsättning för andra livsmedel. Knappheten och bristen på rent och bra vatten i framtiden kan leda till väldigt stora konflikter. Brist på vatten och livsmedel kan leda till väpnade konflikter. Världsproduktionen av livsmedel är baserad på förbrukning! Egentligen har vi redan en livsmedelskris i den mer välmående delen av världen. Vi märker den dock inte eftersom vi upprätthåller produktionen genom att förbruka resurser. Men när vi har förbrukat dem färdigt, blir den kris synlig som vi egentligen redan har idag .

Fråga: Varför skall vi ha ett svenskt jordbruk när vi kan köpa billiga importerade livsmedel från EU och USA?

Det är resurskrävande att förflytta livsmedel. För att få en bra ekologisk balans i ett samhälle är det viktigt att man producerar livsmedel där människorna finns. Om vi inte producerar livsmedel i Sverige, förutsätter det att man producerar dem någon annanstans i världen. Det har man bara möjlighet att göra om man bedriver en väldigt högavkastande och kortsiktig produktion. Skall livsmedlen dessutom förflyttas hit, får vi ett näringsöverskott inom landet. Samtidigt får man en näringsbrist där livsmedlen framställs, vilken måste ersättas genom uttag av mineraler från jordskorpan. Dessvärre får man med oönskade ämnen såsom olika tungmetaller (exv kadmium). Det organiska avfallet från konsumtionen av livsmedel måste komma tillbaka till de marker där livsmedlen produceras. En lokal eller regional livsmedelsförsörjning är också förutsättningen för ett väl fungerande kretslopp, som i sin tur är en förutsättning för att vi skall kunna tillgodose marken med växtnäringsmineraler - framför allt fosfor.

Fråga: Vad har det svenska medlemskapet i EU inneburit för Ditt företag?

Eftersom vi har en spannmålsgård om än en ekologisk sådan, har vi fått del av de förhållandevis höga arealstöd som utgår till just spannmålsodlingen. Rent företagsekonomiskt har jag svårt att tro att det skulle varit bättre om vi inte varit med i EU. Inte desto mindre har jag hela tiden varit skeptisk till medlemskapet, eftersom vi hamnat i en stor transportapparat. Om man i en biologisk näring skall skapa lika produktionsvillkor, krävs det i det närmaste en helt absurd byråkrati (bidragsjordbruk). Det finns så många olika förutsättningar i de olika regioner som brukas. Min övertygelse är att man inte skall förflytta livsmedel inom överskottsområden. Om man skall förflytta livsmedel, skall man förflytta dem från ett överskottsområde till ett underskottsområde. Men inom EU snurrar gigantiska mängder runt, runt... Det skulle egentligen inte behöva vara så inom en organisation som EU! Jag är dock mycket skeptisk till sådana här stora program som EU. Jag har ju själv varit en hängiven EU-motståndare.

Vad beträffar EU, är det väl så att den som visar minst hänsyn oftast kortsiktigt får en bättre konkurrensförmåga. Det gäller också dem som visar minst hänsyn till djur och har den sämsta djuretiken. De kan också kortsiktigt få en bättre konkurrensförmåga. I EU finns det mycket som skiljer oss vad gäller synen på djur. Det finns ju länder inom EU där det är både juridiskt och moraliskt tillåtet att plåga/tortera djur till döds utan att någon reagerar. Vi tycker att det är fel men samtidigt kan vi inte gå in och kräva att de skall ändra på det (exv tjur- och tuppfäktning). De kan således hysa djuren på ett enklare och därmed billigare sätt än vad vi kan. Det ger dem en kortsiktig konkurrensförmåga. Dessutom har man skillnader i klimat, som innebär att länder där man har en lägre årsmedeltemperatur, kräver en högre foderförbrukning. En större del av fodret går åt för att upprätthålla kroppstemperaturen. Sådana skillnader kan man ju inte jämna ut. Det får man på något sätt försöka kompensera med bidrag och liknande åtgärder. Detta leder i sin tur till en helt absurd byråkrati.

Fråga: Hur skulle Du vilja att det svenska jordbruket utvecklades i framtiden?

Jag har ju min bestämda uppfattning om hur jordbruk skall bedrivas. Jag skulle vilja se en utveckling i riktning mot det ekologiska jordbruket. Sedan kommer det också att utvecklas, eftersom det ekologiska jordbruket inte kommer att se ut som idag. Jag tycker att det är viktigt att vi har kvar jordbruk i hela landet, d v s från norr till söder. Dels för att på sikt kunna sluta kretsloppen och dels för att ett jordbruk fördelat över hela landet innebär att vi inte behöver koncentrera befolkningen utan kan sprida den över landet. När vi efterhand kommer att få högre energipriser, blir det mycket värdefullt att slippa att förflytta livsmedel. Då kommer det solenergidrivna jordbruket att bli intressant, eftersom det inte är så omvärldsberoende av energi, kväve eller bekämpningsmedel. Det handlar om ett jordbruk som i flera avseenden liknar det jordbruk som vi hade fram till 1950-talet, d v s genom att betrakta stallarna kunde man se hur stor gården (arealen) var. Jag tror att jordbruket aldrig har producerat så mycket av egen kraft som man gjorde på den tiden. Det var ju inte av en slump det såg ut på det sättet, vilket man ibland får för sig att vissa människor tror. Det var ju tillkommet genom en ambition att optimera och hushålla. Detta slog man sedan totalt sönder genom att ta in de mer industriella och kortsiktiga värderingarna i jordbruksnäringen. Då hade man även en förädlingsindustri som var fördelad över hela landet. På de olika platserna tog man hand om vad man kunde åstadkomma och fördelade det inom den regionen.

Fråga: Hur kommer jordbruket på Din gård att se ut år 2010?

Nu har vi kommit så långt att vi har ett ekologiskt jordbruk. Idag klarar vi även drivmedelsförsörjningen - även om det är på det teoretiska planet eftersom vi köper in RME. Vi har en energiproduktion som ryms i den växtföljd som vi har. Det föreligger ekonomiska hinder, som innebär att vi måste förädla rapsoljan för human konsumtion. Det finns möjligheter att bli nettoproducent av energi genom att sätta upp ett större vindkraftverk. Vårt ekologiska jordbruk kommer att utvecklas och bli mer produktivt efter hand som vi får längre erfarenhet. Det jag kommer att satsa lite extra 'krut' på är att försöka utveckla mellangröngödslingen. Inte minst ur ekonomisk synvinkel är det en väsentlig sak. Marken är dyr och det är mycket pengar som skall förräntas. Det ekologiska lantbruket skall ju fungera i konkurrens med det konventionella jordbruket. Nästa sak man hoppas på är att det organiska avfallet från konsumtionen av livsmedel skall komma tillbaka till gården. Det hade varit en väsentlig styrka! Om man har ett ekologiskt jordbruk som är solenergidrivet med energi som man binder i gröna växtdelar på platsen och man dessutom kan få ut livsmedel i regionen samtidigt som man får tillbaks organiskt avfall från konsumtionen, då har man kommit rätt långt i ett ekologiskt hållbart jordbruk. Jag tror dock inte att man är där år 2010! Men man är kanske en liten bit på väg.

7.4.2 Motiv för omläggning, omvärldsberoende, kunskapsinhämtning och infrastruktur

Fråga: Varför har Du lagt om till ekologiskt lantbruk? När gjorde Du det?

Det gjorde vi under mitten av 1980-talet. Samtidigt hade detta föregåtts av intensitetssänkning. Egentligen började omläggningen tidigare. Jag har varit bonde sedan 1969 och hela tiden haft ambitioner och eftersträvat något som mer liknar ekologiskt jordbruk. Det började redan på 1970-talet då jag konstruerade en s k miljövänlig spruta. Det var kanske där det började. Jag var väldigt skeptisk till att man skulle stå hemma på gården och blanda och tvätta sprutan. Jag byggde en spruta som innebar att jag kunde ge mig ut på fälten med rent vatten i tankarna och preparat i sprutan. Sedan kunde man komma hem med en diskad, klar och avsköljd spruta. Detta förhållningssätt måste, betraktat så här i efterhand, ha byggt på någon form av skepticism. Nästa steg var att avvara bekämpningsmedlen helt. Sedan när jag blev mer och mer insatt i hur det förhöll sig, blev jag lika skeptisk mot handelsgödsel när man såg vad det åstadkom genom utarmade livsmedel. Dessutom genom det faktum att det är en lagerresurs. Någonstans har det runnits en övertygelse om att en växt som växer i takt med jordens egen produktionsförmåga blir fullständigare. Om man då som företagare ville åstadkomma ett så bra livsmedel som möjligt, blev det naturligt att lägga om till ekologiskt jordbruk.

Fråga: Man får väl inte glömma att det är lantbrukarna, som är mest utsatta vid hanteringen av bekämpningsmedel.

Det har visat sig att de mer 'golvnära' personerna inom lantbruket, d v s barnen är otroligt utsatta. Det finns en förmåga hos mindre partiklar såsom damm m m att binda bekämpningsmedelsrester. Man kan även se hur rester släpas runt inom gården via kontakt med skor, kläder, handdukar, golv och t o m via dammsugare sprids molekylerna runt i huset. I ett jordbruk lever man ju väldigt nära företaget genom att man bor i företaget. Det finns rapporter som visar det tragiska faktumet att barn till lantbrukare har en högre risk att drabbas av leukemi och lymfkörtelcancer. Det är ett högt pris.

Fråga: I vilken mån har Ditt företags beroende av omvärlden förändrats efter det att Du lagt om till ekologisk odling?

Jag känner mig mycket självständigare som företagare. Det är klart att beroende fortfarande finns vad gäller behov av maskiner och förnödenheter. Uteblivet behov av bekämpningsmedel och handelsgödsel gör att man känner sig mycket mer självständig. Dessutom producerar vi utsädet för egna odlingar. Idag ser man märkliga konstellationer mellan utsädesförädlingen och kemikalieindustrin. Utsädet skall ju också förflyttas och hanteras, vilket gör att egen utsädesproduktion reducerar externa transporter m m.

Man kan dock konstatera att det finns en konflikt mellan starka kommersiella intressen och ekologiskt lantbruk. De som förser jordbruket med förnödenheter i form av bekämpningsmedel, handelsgödsel och utsäde vill inte ha något ekologiskt lantbruk.

Fråga: Hur har den sociala situationen förändrats efter omläggning till ekologisk odling?

I något avseende har den väl förändrats. Vi är ju rätt isolerade med vårt ekologiska jordbruk. Det finns ju inga andra odlare i närheten som driver ekologiskt jordbruk. Samtidigt har jag ju varit konventionell jordbrukare tidigare och har sedan gammalt bra kontakt med grannarna. Rent yrkesmässigt finns det dock mindre som förenar. Jag har ingen nytta/behov av markvandringar i konventionell odling. Det handlar om preparatval, hektardoser och kvävegivor. Det är ju allt som gäller. Allt som har med odling i jordens mer positiva bemärkelse att göra, lyser totalt med sin frånvaro i sådana sammanhang. Samtidigt tycker jag att förhållandet till uppdragsgivaren, d v s konsumenten och den som köper våra produkter har blivit betydligt mer positivt. Där känner man en uppskattning. Undantagslöst kan jag säga att alla konsumenter som jag har träffat tycker att det här är bra. Sedan är det inte alla som tycker att det är så bra att man är beredd att handla det. Men det finns en positiv inställning.

Fråga: Borde inte grannarna vara intresserade av markvandring hos Dig?

Det är klart att de har en viss koll på vad som händer i vårt jordbruk. Vi tar ju emot ganska många studiebesök - dock inte från trakten. Men så är det väl normalt. Men jag har förstått att grannarna följer utvecklingen noga i våra marker.

Fråga: Har Du hört argumentet att det är tack vare att granngårdarna odlar konventionellt och håller nere "trycket" som Du kan odla ekologiskt?

Jadå! Det har jag hört men det är ingenting som jag "köper". Jag tror egentligen att det är tvärtom. Ett ekologiskt jordbruk baseras mycket på det vi kallar biologisk självkontroll, d v s genom att ha en artrikedom där inte enskilda parasiter får för stort utrymme på den gemensamma arenan, begränsar man parasitangreppen. Man tar inte bort parasiterna, vilket man inte heller skall göra eftersom de är en del av det ekologiska systemet. Genom en artrikedom begränsar man deras negativa omfattning. Man har gjort undersökningar här i markerna, som visar att vi har dubbelt så mycket insektsätande fågel, helt enkelt eftersom vi har mer föda åt dem. Det innebär att när de dräktiga sädesbladlössen uppträder, har de insektsätande fåglarna en decimerande inverkan på dem. Jag tror att det är på det viset som man kan uppnå ett långsiktigt odlingsförhållande. Om man t ex använder bekämpningsmedel för att ta bort en parasit, finns det alltid individer bland parasiterna som överlever eftersom de besitter en bättre motståndskraft mot det man utsätter dem för. Anlaget för den här förmågan för de vidare till nästa generation. I förlängningen måste man då använda medel med mer aktiva substanser eller i större omfattning. Naturen låter sig inte överträffas av sådana här trix från människorna utan den kompenserar sig hela tiden! Vår förutsättning är att odla med naturen - inte mot naturen.

Fråga: Vad får Du för hjälp och inspiration att utveckla jordbruket?

Det är väl rätt så många egna idéer och gamla erfarenheter som jag gjort. Jag har, med allt större beundran, börjat inse att jorbruket ur många synpunkter var förträffligt för 50 år sedan. Jag är ingen idealiserande nostalgiker som tror att allt var så bra på den tiden. Det fanns många förhållanden som inte var bra på landsbygden. Om man ser det ur hållbarhetssynpunkt och ekologisk synvinkel, hade man en mycket stor kunskap om odling. Man hade fått in vallarna i växtföljden och därigenom ett mycket bra odlingssystem. Det införskaffades ett minimum av insatser till gården. Jag har alltid varit intresserad av jordbruket i ett historiskt perspektiv och lite inspiration har jag fått den vägen. När vi idag talar om hur ett ekologiskt framtida/hållbart jordbruk skall se ut, skall vi nog lära oss lite av hur det har varit och tillsammans med den kunskapen göra nya erfarenheter. Sedan önskar man att de engagerade och begåvade människor som sysslar med det här och som finns på olika institutioner, fick ökade resurser.

Fråga: Driver SLU eller någon annan institution projekt eller utvecklingsarbete hos Dig?

Nej!

Fråga: Vilken rådgivning utnyttjar Du?

Jag har en begränsad kontakt med lantbruksenheten vid länsstyrelsen. När det gäller växtodlingsrådgivning, vet de inte mer än vad jag vet. Det innebär dock att utbytet kan bli ganska givande mellan parterna.

Fråga: Hur skaffar Du kunskap och information?

Det här är en väldigt praktisk näring. Den erfarenhetsmässiga kunskapen som man själv skaffar sig är rätt värdefull. Men sedan måste man klart ha en baskunskap. Jag tittar rätt mycket i gammal växtodlingslitteratur. Jag har kvar en hel del böcker från min far och farfar. Jag blir lika imponerad var gång jag slår upp och tittar i dem, vilka kunskaper och insikter man hade. De är lätta att omsätta i det ekologiska odlingssystemet. Sedan läser jag naturligtvis all litteratur som finns tillgänglig. Ekologisk odling har en liten plats på institutionerna. Det finns därför inte så stort utbud inom varken forskning, rådgivning eller utbildning. Sedan gör jag det som bönder alltid gjort, d v s utbyter erfarenheter sinsemellan. Det blir dock inte så mycket av det eftersom det är glest mellan de ekologiska odlarna.

Fråga: Var har Du närmaste ekologiska kollega?

Trelleborg har en kommunarrendator, som odlar ekologiskt. Sedan finns det inte mycket i den här regionen. Här på Söderslätt skulle man behöva 10 procent ekologisk odling. Här kommer väl att bli maximalt 1 procent, förmodar jag.

Fråga: Hur ser/såg infrastrukturen ut här?

Idag kan man åka tåg Trelleborg - Malmö. Mot Ystad går det dock inte. Det har funnits ett fantastiskt järnvägsnät som inte minst byggdes upp i samband med sockerbolagens utbyggnad. När jag var barn och växte upp här fanns järnväg endast 1000 m härifrån, Fjärdingslövs järnvägsstation. Praktiskt taget alla förnödenheter som kom till gården, körde far upp och hämtade med en Ferguson "gråsugga" med en liten kärra.

Fråga: Vad kommer Öresundsbron att betyda för den här regionen och Ditt företag?

Jag vet inte om det kommer att leda till högre markpriser. Det är väl i princip det enda. Jag kan inte tänka mig att det kommer att påverka vårt företag. Inte i den här näringen. Det kan påverka markpriserna och på det sättet företagets ekonomi.

7.4.3 Lönsamhet, investeringsfilosofi, förädling och kundorientering

Fråga: Vad innebär god lönsamhet för Dig som lantbrukare?

Som lantbrukare är man företagare och måste underordna sig de ekonomiska realiteter som gäller i samhället. Jordbruket måste således vara lönsamt. Intäkterna måste överstiga utgifterna, d v s det måste ge en vinst för att man skall överleva ekonomiskt. Många gånger har inte synen på lönsamhet gått hand i hand med vad som borde vara lönsamt i ett större sammanhang. Vi har under ett antal år sett hur de kemikalieintensiva jordbruken varit de mest företagsekonomiskt lönsamma. Samtidigt är det på lång sikt ekonomisk katastrof för samhället om utvecklingen leder fram till produkter med lägre spårämneshalt, som i sin tur ger sjukdom och ohälsa. Ännu värre är det om det leder till grundvattenföroreningar där kostnaderna inte ens är överskådliga. Det skulle kännas väldigt otillfredsställande om jag hade en lönsamhet i mitt företag, som ledde till att det ekonomiska utrymmet krympte i framtiden. Jag hävdar, utan att sväva på målet, att den lönsamhet som finns i ett konventionellt kemikalieintensivt jordbruk är den typen av lönsamhet som innebär att utrymmet krymper någonstans i framtiden istället.

Fråga: Hur är lönsamheten på Brunnshill?

När vi lade om till ekologisk produktion för ungefär 10-15 år sedan minskade lönsamheten. Vi hade dock helt andra motiv än de ekonomiska. Omläggningen inkräktade på privatekonomin genom att vårt konsumtionsutrymme blev mindre samtidigt som vi tyckte att det var så tillfresställande att vi kunde kosta på oss det. Det handlar ju lite om vad man prioriterar. Jordbruk är inte bara arbete och födkrok utan det är även ett sätt att leva och umgås med livet. Att syssla med något som strider mot ens övertygelse kan man ju inte heller göra. Samtidigt måste det fungera ekonomiskt och det har det gjort hela tiden. Jag tror att vi idag har en lönsamhet i ekologisk produktion, som är jämförbar med hur den är i konventionell odling. Det finns optimister som t o m menar att den är bättre men det är jag väl mer tveksam till. Vi förlorar idag ingenting på att vara ekologiska odlare. På den areal (70 ha) som vi hade vid omläggningen, hade vi kunnat ta in en större bruttointäkt med konventionell odling. Merintäkten hade dock förmodligen gått åt för att betala Lantmännen för handelsgödsel, bekämpningsmedel och utsäde.

Fråga: Vilka bidrag får Du idag?

Vi erhåller arealbidrag till spannmål och oljeväxter samt ekologiskt odlarstöd. Det utgör en förhållandevis stor andel av företagets intäkter. Samtidigt finns det någonstans en varningsklocka som ringer, eftersom det på något sätt är sunt om ett företag kan klara sig på de intäkter från produkter och tjänster som man säljer. Bidragen är inte kopplade till någon prestation. Det ekologiska odlarstödet är kopplat till att man avstår från att använda bekämpningsmedel och handelsgödsel som har en negativ inverkan på miljön. Det är kanske prestationsrelaterat i det avseendet. Alla andra bidrag såsom generella arealstöd och liknande kan man principiellt vara skeptisk till. Jag tror att man får lite mer begåvade företagare om intäkterna baseras på vad man säljer och producerar jämfört med om de baseras på icke-prestationsrelaterade bidrag.

Fråga: Vilka avgifter betalar Du särskilt pga att företaget drivs ekologiskt?

KRAV-avgiften, vilken inte är nödvändig för ekologisk odling. Jag är med av kommersiella skäl för att kunna få ett mervärde på det jag säljer. Några obligatoriska avgifter har vi inte pga den ekologiska odlingen. Vi får betala en hel del för myndighetsutövning/kontroll av förädling och liknande. Det är en rätt besvärande omständighet. Det innebär att man som småskalig livsmedelsförädlare får betydligt högre kostnader än de stora eftersom föreskrifterna är anpassade till storskalig verksamhet. Jag har räknat ut att med tanke på den volym som vi har i förädlingen, har vi en provtäthet som ligger kanske 100-1000 ggr högre än för t ex Nordmills. Därför blir det många gånger helt orimliga kostnader och byråkrati när man kommer ner i den lilla skalan. Dessutom tycker jag att att det inte finns någon anledning att övervaka små företag på samma sätt som stora därför att de små i princip är mer självsanerande. Vi är väldigt beroende av att de som köper våra produkter känner till gården och att vi bedriver verksamheten på ett sympatiskt sätt.

Fråga: Innebär det att den ekonomiska teorin om skal- och stordrifts fördelar stämmer?

Ja, på sitt sätt gör den det. I en småskalig verksamhet krävs det i regel mer människor per producerad volym. Det är också ur företagsekonomisk synpunkt ofördelaktigt. Samtidigt är det ju ur nationalekonomisk synpunkt väldigt värdefullt, eftersom ett av våra stora samhällsproblem är arbetslösheten. Egentligen är det märkligt att det fortfarande finns något som heter arbetsgivaravgift, d v s att det finns en avgift på arbete. Beskattningen borde ligga mer på resursanvändningen och absolut inte på beskattning av vad människor kan uträtta.

Fråga: Vilken filosofi har Du när det gäller investeringar i företaget?

Jag är relativt förtjust i den gamla ordningen att man först skall arbeta och tjäna pengar och sedan använda dem för bl a investeringsändamål. Ändock är man på något sätt beroende genom att man måste låna pengar till fastighetsköp och liknande. Man bör tänka på att om man lånar pengar för att göra investeringar, hamnar man lätt i en produktionshets eftersom man måste tillfredsställa banken med betalning av räntor. Produktionsshetsen kan vidare leda till att man måste driva produktionen så att det inte stämmer överens med ens egen övertygelse. Och det är verkligen ingen trevlig situation! Omfattande investeringar har kanske på något sätt lett till den höga intensitet, som man har idag. Man har belånat jordbruken ganska högt och p g a det har man varit tvingad till en hög produktion.

Fråga: Vilka framtida större investeringar är aktuella i företaget?

Det föreligger inga stora investeringar på gården inom överskådlig framtid. Nu skall vi försöka arbeta med att energioptimera gården. Även om vi lyckas få energiproducerad dragkraft (drivmedel), ligger det ändock ett stort värde i att försöka optimera användningen - både ur miljömässig och ekonomisk synvinkel. Något som jag tycker är väldigt intressant är biogasanläggningar. Vi har en del i växtföljden där vi producerar grönmassa för nedmyllning. Det vore intressant om man kunde förädla den till användbar energi, d v s metangas. Då kan man utvinna ytterligare en resurs utan att inkräkta på de andra. Det ekologiska jordbruket skulle då bli mer produktionskraftigt. Det är dock ingenting som finns i våra planer för tillfället.

Fråga: Tänker Du på småskalig anläggning när det gäller biogasanläggning?

Ja, det gör jag. Därför att det är enda möjligheten att få något till stånd. Annars finns det egentligen ingenting som talar för att man skall ha de här på var och varannan gård. Jag tror det finns ett värde i att göra gemensamhets anläggningar men man skall dock begränsa dem till att finnas inom regionen, d v s på lokal nivå.

Fråga: Vad skall man nyttja metangasen till?

Vi har ju ett gasledningssystem och vad jag förstår skulle man kunna nyttja det. Man har gjort vissa försök genom att köra in det i natur gas system. Då har man det för uppvärmning, s k värmeeldade kraftverk. Det enklaste är att använda det direkt för uppvärmning men man kan även generera elektrisk ström i ångturbin. Man kan även kondensera det och använda det som bränsle (drivmedel).

Fråga: Hela systemlösningen förefaller vara teknikkrävande?

Ja! Det lättaste är att få fram en gas, vilket är väldigt enkelt. Det räcker att man har ett organiskt material för att få fram metangas. Det första man spontant tänker på när det gäller gas är explosionsrisken. Därför är det kanske inte lämpligt med en massa små anläggningar överallt. Vi har ju rensningsanläggning för utsäde, spannmålstork, spannmålslager men det är inte alls säkert att vi skall ha sådana anläggningar på varje gård. Det är kanske bättre att man har en anläggning i byn där de olika gårdarna samverkar. Då är vi tillbaka till hur det såg ut på 1930/40-talet. Då hade kanske 50-100 bönder byggt upp sina lokalföreningar och små lokala mejerier. Man körde till lokalföreningen med sitt utsäde och där rensades det. Egentligen en rätt sympatisk uppbyggnad av hela systemet. Mejeriet försåg närområdet med mjölk. Troligtvis berodde det här på att det var för omständligt och fördyrande att transportera långa sträckor. De hade en ambition att vara så effektiva och optimerande som möjligt - efter den tidens förutsättningar.

Förmodligen betalade man ett högre pris för energin, d v s det var mycket dyrare att förflytta varor på den tiden. Även om man producerade dragkraftsbehovet genom att binda solens energi i de gröna växtdelarna på den egna gården, kostade det en del eftersom ju mindre man behövde för dragkraft desto mer kunde man ha för avsalu och för egen del. Det fanns en inbygd "broms" vad gäller energianvändning i systemet. Idag är energikostnaden för drivmedel en förhållandevis liten del i ett jordbruksföretag - även i de företag som förädlar och distribuerar livsmedel.

Fråga: Vilka tankar finns bakom idén att förädla produkter på gården?

Det finns olika motiv. Det finns en övertygelse om att man inte skall skicka runt livsmedel. Man bör på något sätt förädla och konsumera på platsen eller i alla fall inom regionen. Jag tror att det är en ordning som på sikt kommer att ge konkurrensfördelar. Idag är det billigt att transportera livsmedel 100-tals mil på vägar och det inverkar inte i någon större utsträckning på priset. Dessutom tycker jag att det är mycket stimulerande att ha en viss direktkontakt med uppdragsgivaren, d v s konsumenten. Det ger mer arbetstillfällen på gården, vilket vi behöver eftersom vi inte har obegränsad areal. Man säger idag att om en växtodlingsgård skall vara bärkraftig, skall den ha 150 - 200 hektar. Om ett antal år är det kanske 300 - 400 hektar som gäller. Det kommer ju inte varje bonde att kunna skaffa sig. Dessutom är det ju ett rätt dåligt mått på vad som är bärkraftigt. Om en bonde med hjälp av HI-rådgivning och alla resurser som står till förfogande skall producera bulkvara till Skånska Lantmännen, då behöver han kanske 150 hektar. Men det finns andra vägar att gå. Det är inget som säger att man nödvändigtvis måste producera bulkvara. Man kan ta hand om en del av förädlingen och komma närmare slutanvändaren. Då tar man också del av förädlingsvärdet.

Fråga: Vad betyder förädlingen för det ekonomiska utfallet i Ditt företag?

Det innebär att både jag och min fru kan arbeta på gården, vilket hade varit omöjligt utan förädlingen. Då hade frun behövt arbeta utanför gården.

Fråga: Hur har Du tänkt marknadsföra/sälja rapsoljan för humankonsumtion?

Jag har börjat titta lite grann på det. Det är nog inte helt omöjligt. Det gäller att hitta någon lagom stor mottagare. När vi satte igång med mjölet hade vi en inriktning att vi själva skulle förse butikerna med mjöl och leverera det själva. Det blev många transporter med småpartier! Vi har upphört med den verksamheten. Att det kommer ut folk och handlar, innebär också små kvantiteter. Det är väl ingenting som ur energisynpunkt är särskilt sympatiskt - om det inte är till grannarna. Om man skall ta reda på vilket som är mest effektivt ur energisynpunkt, skall vi kanske gå tillbaks lite i tiden. Då fanns bönderna och odlarna i närheten av städerna, de samlade sina produkter på kärran och åkte sedan in till torget. Där fanns de sedan att tillgå för konsumenterna. Jag undrar om man kan komma mycket längre ur energieffektivitetssynpunkt. Det mest tilltalande är att produkterna hamnar i regionen. Det har vi ju dess värre inget inflytande över idag.

Fråga: Vilka produkter kommer konsumenterna att kunna köpa på Brunnshill när raps oljeproduktionen är igång?

Det kommer i stort sett att bli rapsolja. Vi kommer inte att satsa på någon annan försäljningsverksamhet. Hitintills har vi bara sålt mjöl. Gårdsförsäljningen har varit relativt liten. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att ha en "ständigt öppen gård", d v s att de konsumenter som handlar våra produkter skall kunna läsa på förpackningen och veta var de kommer ifrån. Om man sedan vill, skall man kunna komma hit och titta, t o m när det är på rot och bilda sig en uppfattning om hur det hanteras och på vilket sätt det odlas. Vi tycker att det är en poäng i sammanhanget att ha den öppenheten. Dessutom ger det konsumenten de bästa förutsättningarna för att bedöma om det är den produkten som de vill ha eller inte ha.

7.4.4 Areal, växtföjd, växtnäring, avkastning, arrondering och dränering

Fråga: Hur stor areal har Du på Brunnshill?

Under år 1997 utökade vi arealen från 70 till 100 hektar genom tillköp av mark. Tillskottsförvärvet skedde genom aktiv handling. Jag är lite kluven i den frågan. Jag märker hur den areal man har hela tiden "krymper", eftersom förutsättningarna förändras relativt sett. Sedan jag tog över gården år 1969, har arealen utökats till det fyrdubbla, d v s från ursprungligen 25 hektar. Jag märkte efter hand att intäkterna inte stod i något rimligt förhållande till de investeringar vi behövde i form av utrustning för torkning, lagring, redskap, maskiner osv. Det är svårt att ensam gå emot utvecklingen. Annars tycker jag att det är mer tilltalande med fler grannar än mer jord.

Fråga: Vilka grödor har Du i växtföljden?

Vårvete, höstråg, ärter, åkerböna, höstraps och gröngödsling. Gröngödslingen är helårsgröngödsling och utgör samtidigt den obligatoriska EU-trädan. Den behöver inte vara så stor men samtidigt behöver vi gröngödsling, vilken utgörs av klöver och gräs. EU-trädan kräver att man har en utsädesblandning som består av maximalt 30 procent baljväxter, vilket innebär att 70 procent är gräsblandning. Vallen blir ändock väldigt baljväxtrik. Det innebär att 20 procent av arealen avsätts för att producera organiskt material enbart för gödsling. Det är då samtidigt en rätt så stor ekonomisk belastning, eftersom man inte har någon avsalugröda på den arealen. Här är man då lite hjälpt av bidraget till EU-trädan. Jag försöker dock bli bättre på att producera organiskt material genom mellangröngödsling, d v s att man i de ordinarie grödorna har en insådd som får växa upp i stubben. Den plöjs sedan ner redan nästkommande år. Vi har så lång vegetationsperiod här på slätten att vi kan åstadkomma en gröda för avsalu och en gröda till gödsling under samma år. De möjligheterna avtar upp genom Sverige. Vi har dessutom en mild vinter. Jag räknar med att om man kan bli bättre på det här, kan man hela tiden krympa andelen helårsträda och samtidigt få en bättre ekonomi. En annan förutsättning för att man skall kunna bli mer produktiv i ekologisk odling, är att man får tillbaka det organiska avfallet från de livsmedel som vi producerar och säljer. Det handlar ungefär om 10-12 kg fosfor per hektar och år.

Vi odlar enbart grödor för humankonsumtion. Jag möter ofta uppfattningen att man måste ha djur på en ekologisk gård. Det finns inga biologiska hinder för att driva gården med enbart växtodling, eftersom djuren inte tillför någonting. Djuren omvandlar bara den näring som finns i fodret till gödsel. Vår "djurbesättning" är de människor som sätter i sig våra producerade livsmedel. Precis som djurhållaren har en gödselstack, som han sedan kör ut på markerna - lika självklart borde det vara att vi fick tillbaka avfallet från människorna. Det finns ingen som någonsin skulle ifrågasätta en annan ordning än att den djurhållande bonden samlar upp gödseln hygieniskt och miljömässigt på ett bra sätt för att sedan sprida den på åkrarna. Den största "djurbesättningen" som vi har i landet är människorna (ca 9 miljoner). Den aspekten har man totalt tappat bort.

Fråga: Hur skulle Du vilja ha tillbaka växtnäringen från staden? Slamm?

Slammet kan jag inte betrakta som någon kretsloppsprodukt, eftersom kretslopp handlar om att återbörda ett ämne till ursprungsplatsen. 95 procent av de föroreningar som finns i det slammet, som man håller på att godkänna runt om i landet, har aldrig tidigare varit på åkern. Då undrar man vad det är för kretsloppsprodukt. Man får alltså en tillförsel till åkern av främmande ämnen, som aldrig tidigare varit där. Vi har då början till en soptipp, d v s åkern blir en deponeringsplats. Jag skulle vilja se system som skiljer det här åt, så att man får ett rent toalettavfall. Dessutom skall man inte sprida det direkt i en livsmedelsgröda utan det skall läggas i anslutning till gröngödslingen. Det bästa sättet att få ett hygieniskt avfall är faktiskt genom ytspridning i en biologiskt aktiv jord. Där finns obegränsat med bakterier som bara väntar på att ta hand om avfallet. Dessutom får man genom ytspridning en stor exponering via det ultravioletta ljuset. Man kan även få ett hygieniskt material tidigare i kedjan genom att röta det och utvinna metangas. Det skulle man med fördel kunna göra i städerna. Förr i tiden hade man gasverk i varje stad, som man försåg med stenkol. Man skulle kunna tänka sig gasklockor så att man tog hand om det organiska avfallet i staden och använde gasen på platsen. Sedan fick bonden tillbaka rötresterna att sprida på åkern. Kolmaterialet bör inte förflyttas alltför långt eftersom det inte är energitätt och innehåller mycket vatten. Det är samma sak med halm, som också kräver lokala anläggningar.

Fråga: Hur ser växtföljden ut på Brunnshill?

Vårvetet radhackas 1-2 gånger beroende på behov. Om det är ett blött och besvärligt år, växer ogräset upp och då krävs två hackningar. Ett torrt år brukar det räcka med en hackning. Jag försöker optimera odlingen genom inhämtning av kunskap och utveckling av redskap och då bör man kunna komma ner i en hackning. Därigenom kan dragkraftsbehovet minimeras. Genom rödklövern kan man hinna samla kvävet på hösten. I de fall man lyckas med eftergröngödslingen, räknar jag som om man har stråsäd efter en klövervall. Jag experimenterar med att försöka kunna så stråsäd efter stråsäd. Poängen är att det då skulle bli möjligt att odla lite mer spannmål för avsalu. Om man lyckas bra med en eftergröngödsling, kan vi samla 50-60 kg - ibland ända upp till 70 kg kväve. Detta är möjligt eftersom vi skördar redan i juli/augusti månad. Jag har således en ganska bra baljväxtpäls, som är en utmärkt gröngödsling.

Höstråg. Insådden görs av klöver och gräs. Det blir helårsgröngödsling året efter.

Ärter och åkerböna. Skiftet delas och de sås i renbestånd. Grödorna radhackas.

Raps. Efter helårsgröngödslingen kommer rapsen. Tanken är att försöka krympa gröngödslingsandelen för att få mer till avsalu. Det förutsätter att jag får 'klämm' på det här med mellangröngödsling och kan utveckla det. Dessutom kan man kanske så småningom få tag på den näring som går förlorad till staden. Det gäller att bygga kretsloppssamhället i lämplig takt.

Fråga: Hur långt tror Du att Du skulle kunna komma vad gäller reducering av helträda?

Om man fick tillbaka det organiska avfallet, skulle man kunna komma ner till noll. Detta är en väg att höja avkastningsförmågan i ekologiskt lantbruk. Det handlar således om att sluta kretsloppen. Det är en försvårande omständighet för ekologiskt lantbruk att vi har en enkelriktad transport av näring från åkermarken till slutanvändaren. Den konventionella jordbrukaren kompenserar sig med fosforgödselmedel, vilket säkert är möjligt att göra några år till. Man får även in mycket kadmium i åkern. På en djurgård är det möjligt att minimera näringsbortförseln från gården men även mjölk och kött innehåller näring från marken. Jag har väl varit lite skeptisk till när man visar upp den ekologiska gården där det försvinner väldigt lite när man producerar mjölk. Man skall egentligen visa upp en gård (modellgård) som producerar det genomsnittliga behovet i samhället. Den gård som brukar visas upp förutsätter att det finns andra gårdar som förser marknaden med spannmål och grönsaker. Man skulle konstruera en gård som producerar mjölk, kött, grönsaker, spannmål som motsvarar genomsnittsbehovet i samhället.

Fråga: Vilka avkastningsnivåer har Du på Brunnshill?

Jag kalkylerar med 40 dt genomsnittsavkastning på spannmålen. Det kräver en jord som är rätt snabbvittrande, d v s en mineralhaltig jord. Annars skulle man få för stor bortförsel och därmed mindre mängd tillgänglig växtnäring.

Ärterna ger bra skördar och är något av en indikatorgröda, som gynnas av det ekologiska odlingssättet. Ärter missgynnas av bekämpningsmedelsrester men även av dålig struktur och låg biologisk aktivitet i jorden. Vi hävdar oss väl gentemot den konventionella odlingen när det gäller ärter. Avkastningen ligger normalt mellan 30 - 40 dt per hektar.

Åkerbönan ger 20 - 30 dt per hektar, d v s ett medel på 25 dt per hektar.

En annan indikatorgröda är rapsen, som passar i ett ekologiskt odlingssystem. Antalet pollinerande insekter har där rätt stor betydelse. Man har visat att man kan höja skörden i konventionell raps genom att sätta ut bisamhällen.

Man har trott att rapsen är vindpollinerande men det är inget som säger att det inte kan bli ännu bättre med pollinerande insekter - speciellt under år då vindpollineringen fungerar sämre. Jag kan se i våra rapsfält att det finns mycket mer insekter än i en konventionell odling. Dessutom är rapsen känslig för bekämpningsmedelsrester. Stråsäden är i det aveendet robustare. Rapsen har en bra plats i vår växtföljd, eftersom den ligger efter gröngödslingsträdan. Avkastningen ligger på 30 dt per hektar.

Fråga: Är det aktuellt med ekologiska sockerbetor?

Nej, det är det inte. Man för bort näring i sockerbetsodlingen med den upptagningsteknik, som används idag. Det är nog på det viset att den jordandel som förs bort från gården med betorna, överstiger vad man kan åstadkomma i mullhaltsförbättring. Betan blir på det viset en "tärande" gröda. Sedan är det problem med arbetskraft. Vi har ju ett system som, trots att vi har hög arbetslöshet, gör att det finns väldigt lite arbetskraft att tillgå t ex för handhackning. En annan aspekt är att man är hänvisad till den moderna upptagningsteknik som finns. Det tenderar allt mer att bli monster på 20 - 30 ton, som rullar runt ute i markerna. Det är inte hållbart på sikt eftersom marken inte tål den typen av maskiner. Det blir en skadlig packning långt ner i älven, som inte kan läka med hjälp av torka eller frost. I ett ekologiskt odlingssystem förlitar man sig till jordens egen kväveproducerande förmåga, vilket förutsätter en mycket bra markstruktur. Man skall egentligen inte ge sig ut med någonting i markerna som man inte vill använda i sitt eget grönsaksland. Under ett dåligt upptagningsår finns risk att man förstör den markstruktur som man byggt upp under 15 - 20 år.

Fråga: Behöver Du kalka?

Det behöver jag inte eftersom vi har väldigt kalkrik lera. Man kan dock fundera över detta eftersom det blir en enkelriktad näringstransport. Vi har en mineralhaltig jordlera, som vittrar relativt snabbt. I samband med vittringen frigörs också fosfor och spårämnen. Jag har ett skifte som jag följer noga och där har det inte tillförts näring på 22 år. Jag noterar att näringsstrukturen idag är densamma som för 22 år sedan - trots att vi gjort ett uttag av cirka 10 kg fosfor per hektar och år. Det är näring som vittrar fram och om vi inte tar hand om den, skulle den rinna bort. Det handlar om sydvästra Skånes baltiska moränlera och det är en bördig, mineralrik jord. Förutsättningarna är ju annorlunda på andra platser i landet. Om jorden hade varit näringsfattig, hade man nog varit tvungen att ha djur för intern cirkulation av näringsämnen så att man fick tillbaks det som man sådde. Man hör oftast argument att man utarmar jorden i ekologiskt lantbruk. Det är ju ett problem för allt jordbruk och det är ju en klen tröst att man befinner sig i en situation som innebär att man förbrukar en massa fosfor. Inom 10-20 år har kanske fosforpriset fördubblats? Hur länge fosforn kommer att räcka kan man diskutera men poängen är att det är en lagerresurs, som kommer att ta slut.

Fråga: Det Du säger är ju egentligen att den här delen av Sverige med den bördigaste åkermarken borde vara lämpligast för ekologisk odling!

Ja, det kan man säga. Vid seklets början och en bit in på 1920-talet hade vi ju ett ekologiskt jordbruk. På många ställen ända in på 1940/50-talet. Då var skillnaderna mellan de olika jordarna större än idag. Idag kan man ta veteskördar på upp mot 8-10 ton på Kristianstadsslätten med hjälp av konstgödsel, bekämpningsmedel och bevattning. Insatsvaror/resurser har jämnat ut skillnaderna. Den bördiga markens förtjänster kommer mera till sin rätt i ekologisk odling. Samtidigt innebär det att den mark som inte har så hög produktionsförmåga har andra värdefulla egenskaper. Det gäller t ex hag- och betesmarker.

Fråga: I vilken utsträckning klarar ni av er egen försörjning av produkter?

Vi har ett grönsaksland, som frun sköter. Vi är självförsörjande på mjöl och rapsolja. Om det förelåg behov, skulle det inte vara svårt att bli självförsörjande på de livsmedel man behöver. Vi föredrar att köpa in från andra odlare och i viss mån även byta lite.

Fråga: Vad kan man säga om arronderingen på Brunnshill?

Den mark vi har i anslutning till brukningscentrum är välarronderad. Utöver den mark vi har runt gården har vi mark på två andra ställen, d v s på obebyggda jordbruksfastigheter. Det innebär att om man skulle få möjlighet att köpa mark i trakten, skulle man relativt enkelt kunna byta.

Fråga: Hur är det med dräneringen och täckdikningen på gården?

Det är ett system, som är uppbyggt under många hundra år. Jag har t o m funnit gamla stenrännor, d v s man har grävt en ränna och fyllt med sten och sedan täckt med jord. De är förmodligen gjorda under mitten av 1800-talet. Det är intressant att se hur fina de fortfarande är och hur väl de transporterar dräneringsvattnet. Dessutom är de helt underhållsfria system. Jag gör fortlöpande behovstäckdikning. Det finns ingen systemtäckdikning. Växtföljden kräver inte lika bra täckdikning som man skulle behövt om man t ex odlade sockerbetor. Man skall inte överdriva täckdikningen, eftersom man tar bort en del infiltrationsvatten som leds ut i kulverterade system. Tillsammans med en hög vattenförbrukning i hushållen och industrin är det ingen speciellt lyckad utveckling.

Vi använder mycket vatten i vårt samhälle och vi ser hur grundvattnet sjunker. Egentligen är det kanske inget fel i att använda mycket vatten, bara att man ser till att återföra det vatten som man använder plus att man inte förorenar det. Man får inte skicka ut vattnet i ett avloppssystem och man får inte blanda det med en massa förorenat avfall. Vattnet skall vara rent när man använt det och sedan skall det ner i marken. Den ökade dräneringen, som är gjord inom lantbruket har lett till att vattnet hamnar i kulverterade ledningssystem. Förut gick det till våtmarker och öppna diken. Vattnet passerar idag förbi många naturliga kvävefällor. Vi får ej heller den påfyllning av grundvattenreservoaren som behövs. Man har försvarat modern täckdikning med att man vill ha torra och fina åkrar utan odlingshinder i form av öppna diken och våtmarker. Samhället har dock blivit mer medvetet om problematiken idag.

7.4.5 Insatsmedel till växtodligen

Fråga: Vilka utsäden köper Du in till Brunnshill?

Egentligen skulle vi inte behöva köpa in något utsäde alls. Hitintills har vi köpt in vallfrö, därför att jag inte helt har klämm på vilka sorter som är bäst. Vi kan mycket väl producera klöverutsäde själva på gården. Vi har köpt in 200 kg vallfrö per år. Det har jag köpt hos Skånefrö, som finns ute på Österlen (Gärdsnäs). Men det skulle man kunna ersätta själv. Det är inte så länge sedan som gårdarna var självförsörjande med utsäde.

Fråga: Hur fungerar det i rapsodlingen?

Jag köper in rapsfrö till gården. Det kräver EU-reglerna, d v s man måste använda certifierat rapsfröutsäde. Där har utsädeslobbyn lyckats! Det handlar om små utsädesmängder, eftersom rapsen kan ge 1000-fallt igen i odlingar där man har ambitionen att uppföröka utsädet. Man kan så 3 kg och få en skörd på 3000 kg per hektar. I en bruksodling handlar det snarare om att så 6 kg för att få en skörd på 3000 kg per hektar. Vi köper in cirka 200 kg rapsfrö per år. Det skulle vara mycket enkelt att producera själv.

Fråga: Vilken typ av ärter har Du?

Det har varit både kok- och foderärt. Egenproducerat utsäde.

Fråga: Varifrån kommer utsädet till åkerbönan?

Det är också egenproducerat utsäde.

Det viktiga ur resurs- och energisynpunkt är att man producerar spannmålsutsädet själv därför att det är stor utsädesmängd i förhållande till skörden. I en spannmålsgröda tar man kanske inte ut mer än 20-fallt vad man sår. Där behöver man i runda tal 200 kg per hektar.

Fråga: Behöver man inte få in nytt friskt utsäde utifrån när det gäller spannmål?

Nej, det behövs inte. Vad jag förstår kan man mycket väl bedriva en förädling på den egna gården. Men vill man ha en speciell sort, speciella egenskaper, kan man köpa in den och sedan uppföröka den själv. Det krävs att man har en bra rensutrustning. Man skall hela tiden föröka den bästa delen av skörden. Det finns en orsak till att en spannmålskärna är stor och välmatad och har en hög specifik vikt. Det beror på att den har vuxit på en stark och livskraftig planta och är lite angripen av sjukdomar. Genom att plocka ut den kärnan och så den vidare, sker det en form av förädling. Den store förädlaren genom tiderna är inte växtförädlingen utan det är odlaren. Långt innan det fanns förädlingsföretag bedrev odlarna förädling, som bestod i att man valde ut och vårdade typer som man hade sett hade bra odlingsegenskaper eller andra tilltalande egenskaper. På det viset fick man fram ett sortmaterial som var väldigt bra anpassat till lokala förhållanden och den jord man själv hade. Men det krävdes att man valde ut och sorterade bort! Om man går långt tillbaka i tiden, gick man ut med en korg på magen och plockade de största och kraftigaste axen för hand. Sedan sparade man dem till nästa års utsäde. Då fick man de bästa egenskaperna. Det genetiska materialet och den genetiska mångfalden är alldeles för viktigt för att hanteras av kommersiella företag! De företag som säljer är allierade och samägda med dem som förser samma brukare med bekämpningsmedel.

Fråga: Finns det några speciella problem förknippade med att producera eget utsäde för ekologisk odling?

Jag tycker inte det. Många har försökt övertyga mig om att det inte fungerar, eftersom de säger att man behöver storrensanläggning, speciella utsädesodlare, betningsmedel osv. Jag har hållit på i 15 år och producerat eget utsäde. Det fungerar förträffligt. Jag kan inte förstå vem som skulle kunna åstadkomma det utsäde som jag behöver, bättre än vad jag själv kan göra. Det förutsätter att man har en skaplig utrustning för att rensa utsädet. Det gäller att ha en sund växtodling och en sund växtodling kan förse sig själv med eget utsäde. Det förhindra inte att man av någon anledning vill ha in annat utsäde, som har andra egenskaper. Då får man köpa in det. Då är det också rimligt att man betalar för den tjänsten som förädlingsföretagen har lagt ner.

Fråga: Det här borde väl institutioner som SLU intressera sig för?

Ja, det kan man tycka.

Man har ju sett över åren hur förädlingsindustrin bedrivit hetsjakt på dem som producerat eget utsäde. Man har ju i alla sammanhang försökt misstänkliggöra dem. Man får då inte glömma att det inte är så länge sedan som odlaren producerade sitt eget utsäde. Samtidigt skall man inte heller underskatta värdet av en sympatisk växtförädling. Därför det är också en kulturutveckling, som kan vara till gagn för dagens jordbruk. Men för den skull finns det ingen anledning att vissa stora gårdar enbart producerar utsäde. Allt det utsädet skall samlas på ett ställe exv i Skåne och sedan skall det sorteras, paketeras och skickas tillbaka till alla bönder ute i landet. Det tycker jag inte att det finns någon anledning till. Tidigare har Skånska Lantmännen bedrivit legorensning till bönder men det intresset har försvunnit eftersom de idag äger Svalöv/ Weibull.

Fråga: Vilka handelsgödselmedel köper Du in?

Ingenting! Jag har ofta fått frågan om jag inte använder mineralrikt stenmjöl, eftersom jag odlar ekologiskt. Jag brukar svara att jag inte behöver det eftersom jag odlar i stenmjöl. Det är nedvittrad mineralhaltig berggrund.

Fråga: Vilken jordart har Du på ägorna?

Det mesta är mullfattig mellanlera. Sedan kan det variera från styv lera ned till relativt mullhaltig.

Fråga: Hur lång tid skulle Du klara växtnäringsförsörjningen utan inköp utifrån?

I ett teoretiskt perspektiv kan man säga att vi går från mineraljord till mulljord. Det är en förändring från mycket bestämda material i form av mineraler till en röra av organiskt liv. Från det som var sten och mineraler från början, blir det en tilltagande oordning. Den näring som finns i marken, är dock inte oändlig. Dagens odlingsmetoder innebär samtidigt att vi odlar bort mulljorden, d v s mullhalten sjunker. Däremot kommer den näring som vittrar fram ur våra marker att förnya sig långt efter det att man tömt fosforkällorna ute i världen, d v s för att tillverka fosforgödselmedel. Och vid den tiden skall vi förhoppningsvis ha slutit kretsloppen.

Fråga: Vilka bekämpningsmedel (syntetiska/biologiska) använder Du på gården?

Jag köper inte in någonting alls.

Fråga: Vilka angrepp är svårast att bemästra i den ekologiska odlingen?

Från början hade jag stor respekt för sädesbladlöss och rapsbagge. Men jag har liksom efterhand tappat respekten för dem. Rapsbaggen är normalt inget problem här - beroende på det geografiska läget och rapsens tidighet. Rapsens blomning är inte riktigt i fas med baggens aktivitet, som kommer först lite senare. I de tidigare delarna av landet och då speciellt kustnära, har aldrig baggen varit något stort problem. Det är skillnad när man kommer upp i Mellansverige.

Sädesbladlöss har jag väl också tappat respekten lite för. Bladlusen är en parasit med sugande mundelar. En ekologisk spannmålskärna har en högre torrsubstanshalt och ett större och kraftigare cellskikt än en konventionell kärna. Torrsubstanshalten sjunker och cellskiktet minskar kraftigt med hjälp av kvävegödsling. Man får helt enkelt en mer vätskespänd kärna när man kvävegödslar, vilket är fördelaktigt för bladlössen. Man har fler predatorer, fler arter i ekologisk odling som äter sädesbladlössen. De finns och jag hittar dem men jag tycker inte att det är en galopperande utveckling. Vi har lägre skördenivåer och på något sätt stabiliserar sig avkastningsnivåema när man kommer ner i avkastning. Det är hela tiden den sista delen av avkastningen som ställer till problem. Om en söderslättbonde får 10 - 12 ton vete per hektar, försvinner det fort ett par ton om det kommer ett bladlössangrepp. När man ligger på våra skördenivåer, händer det inte så mycket. Vi tappar kanske från 23 säckar per tunnland till 21 säckar215. Men det är inte så där direkt avgörande. Den konventionelle bonden ligger hela tiden och försvarar den översta delen av skörden med sina bekämpningsmedel. Den nedre delen för den klarar sig ändå.

7.4.6 Energiförbrukning

Fråga: Hur mycket elström förbrukar Du på ett år?

70 000 - 80 000 kWh per år. Vindkraftverket kan generera ungefär halva behovet, d v s 35 000 - 40 000 kWh per år. Verket har en effekt på 25 kW. Det finns inga tekniska eller resursmässiga hinder att bli självförsörjande eller nettoproducent av elström. Redan om vi utökade till ett vindkraftverk på 50 kW, skulle vi täcka det egna behovet. Om man vill bli nettoproducent, handlar det om ett verk med en effekt på 250 kW eller 500 kW. Ett verk på 500 kW producerar cirka 1 miljon kWh per år. Det finns markutrymme på gården utan att komma i konflikt med grannar. Investeringen handlar om 5 - 6 miljoner kr. En miljon kWh kan man idag sälja för 0,30 kr/kWh, d v s en årlig intäkt på 300 000 kr. Det räcker inte för att finansiera en investering på 5-6 miljoner kr. Räntan är idag minst 8-9 procent. Man får ha anläggningen som säkerhet men det är inte en säkerhet, som är jämförbar med en fastighet el motsv. Det är ändock en maskin, där vingarna (rotorbladen) kan blåsa av. Det handlar kanske då mer om 10 procent i ränta, d v s en årsränta på 500-600 000 kr. Därutöver kommer det årliga slitaget av verket i form av en relativt hög avskrivning. Efter 20 år är det tid för ganska omfattande översyn. Jag tror att kilowattpriset måste upp mot en krona för att investeringen skall vara lönsam. I Danmark och Tyskland är priset redan idag på den nivån. Med en avreglerad elmarknad kommer vi också att få det priset. I Danmark säger vindkraftsägarna att det är en investering som bär sig men att de inte blir rika på den. Det är således med dagens elpris inte intressant att investera i ett nytt vindkraftverk på Brunnshill. Det finns de som påstår att det är lönsamt men det är de som bygger och säljer vindkraftverk. Man kan ju alltid få till en kalkyl så att den passar sina egna syften. Jag har sett vindkraftverkskalkyler och jag reagerar på att de avsätter alldeles för lite till reinvesteringar. Försäkringsbolagen, som är experter på att bedöma risker, har satt premien högt på vindkraftverk. Det är dock inte omöjligt, som det är när man skall försäkra kärnkraftverk. Vi köper elström av Trelleborgs kommun, som i sin tur köper av Sydkraft. Trelleborgs kommun producerar ingen elström själv. Vi köper dock billigare av Trelleborg än om vi skulle köpa direkt av Sydkraft - trots att Trelleborg köper av Sydkraft.

Fråga: Idag köper Du in 35-40 000 kWh elström. Hur kommer det att se ut om något år då Din nya förädling är igång?

Det kommer att minska något lite. Det är nog en marginell förändring.

Fråga: Köper Du in någon vanlig dieselolja?

Ja, det har jag gjort fram till i år. Det är ingenting som jag behöver, eftersom det går att använda RME hela året på de här breddgraderna. Hitintills har det handlat om mycket små kvantiteter, eftersom jag enbart använder traktorerna för transporter på vintern. Jag kommer fortsättningsvis inte att använda dieselolja. Man kan sätta till vintertillsatser som gör att man förbättrar tändförmågan hos RME. Men det finns risk för att miljövärdet sjunker något med tillsatser. Problemet är att det kan utfällas paraffin i form av flingor när bränslet är kallt. Det är förmodligen ett större problem längre upp i landet där man har lägre vintertemperaturer. Vi har i regel bara tillfälligt kallt. Jag skulle kunna tänka mig att vår vintermedeltemperatur här ligger omkring noll grader celsius.

Fråga: Kan man inte ha en doppvärmare i bränsletanken?

Jodå, det fungerar bra. Man kan även isolera tanken. Det handlar således om små tekniska problem.

Fråga: Hur många m3RME behöver Du per år?

I dagsläget har vi legat på knappt 100 liter per hektar och år, d v s baserat på 70 hektar. Vi kan förbättra den siffran. Jag räknar med att det skall gå att komma ner i 80 liter per hektar (100 ha). Enbart genom att byta traktor i fjol, kom vi en bit på väg. Det går helt enkelt att förbättra med ny modern teknik. Min idé är att växterna i allt större utsträckning skall göra arbetet, d v s färre radhackningar m m. Man har dessutom avsevärt lägre dragkraftsbehov i en mark med bra struktur. Normalt är vår mark relativt sett tungarbetad men har man mycket stor omsättning av organiskt material i marken, mycket växtrötter och en allmänt bra markstruktur, har man ett mycket lägre markmotstånd när man t ex plöjer.

Fråga: Hur stor andel av arealen krävs för att klara av dragkraftsbehovet på 100 hektar?

Om man fick tillgång till den teknik som finns tillgänglig idag, kan jag kan tänka mig att man relativt snart kan komma ner i 10 procent av arealen (100 ha). Då får man arbeta och optimera systemen men det är möjligt. Jag har för mig att jag sett någon siffra om att när vi hade hästdrift, användes 10-15 procent av arealen för hästfoder. Det förutsätter en bördig mark. En mindre bördig mark skall bearbetas, besås, skördas i samma utsträckning men den ger en lägre skörd. Med dagens teknik handlar det om 15 procent av totalarealen som behövs.

Fråga: Vilken teknik talar Du om när det gäller RME?

Vi kallpressar rapsfrön på gården. Det mest optimala ur energisynpunkt borde vara att förestra rapsoljan på gården eller i alla fall i närheten. Men det har kanske ändå inte så stor betydelse i det här sammanhanget, eftersom man transporterar en energität väska (rapsolja). Vi talar ju om ett energikoncentrat som transporteras. Det man skulle kunna förändra är användning av ny teknik som kräver mindre jordbearbetning. Det finns kombimaskiner som både harvar och sår, vilket innebär att man minskar antalet överfarter. Med hjälp av den tekniken och effektivare förbränningsmotorer, skulle man kunna komma ner i 10 procent.

Om man vill komma ännu längre ner i arealbehovet för dragkraft, måste man börja se på vilka växter man skall odla. Vi är ju fast i det där med ettåriga grödor - åtminstone när det gäller spannmål. Det vore intressant att finna perenna växter, som växer i mark som inte behöver plöjas. De ettåriga grödorna är ganska resurskrävande samtidigt som de avkastar bra. En salixodling är otroligt effektiv när det gäller att binda solenergi. Det beror på att den är flerårig och inte behöver stora årliga insatser och att den skaffar stora rotsystem.

Fråga: Var förestras och köps RME?

Hos Svenska Ecobränsle AB i Klippan (NV Skåne).

Fråga: Hur har Du tänkt vad gäller rapsoljehanteringen?

Vi har köpt en oljepress och håller på att bygga upp anläggningen nu i vinter. Investering: 100' exkl eget arbete. Vi kommer att kallpressa rapsfrön till rapsolja för humankonsumtion. Det är det som bär sig ekonomiskt. Jag är väldigt tilltalad av att kunna producera drivmedel på gården för att på det viset få hela sammanhangen. Men det är en ekonomisk fråga! Det finns inga biologiska hinder för att åstadkomma energin. Det finns inga tekniska hinder för att tillverka bränslet. Men det finns ekonomiska hinder beroende på att vi har ett lågt energipris.

Fråga: Vad tror Du om Elsbettmotorn?

Jo, den är mycket intressant men det handlar om stora investeringar. Maskinparken får förnyas genom ett fortlöpande skifte. Det skulle bli alldeles för stor kostnad att byta ut båda traktorerna samtidigt. Elsbettmotorn är en mycket intressant konstruktion. Den har dessutom en avsevärt mycket bättre verkningsgrad än den konventionella dieselmotorn. Jag vet inte vad det är för hållhakar?

Fråga: Det har blivit ganska tyst om Elsbettmotorn!

Jag vet inte om det handlar om uppköpta patent? Det finns naturligtvis starka ekonomiska intressen som inte vill ha Elsbettmotorn.

Fråga: Är den nya pressen för olja energikrävande?

Nej! Det är en mindre del av energiinnehållet av det man pressar som går åt till presskraft. Rapsoljan är sympatisk i det avseendet att det går åt lite hjälpenergi i tillverkningsprocessen. Etanolen kräver betydligt mer hjälpenergi! Rapsoljan plockar man ur ett rapsfrö, som är odlat på den egna gården och dessutom ekologiskt odlat. Då har man använt väldigt lite resurser för att åstadkomma rapsolja. Jag vet att det gjorts energikalkyler på just rapsolja men på konventionell odling.

Fråga: Vilka smörjoljor använder Du?

Jag försöker hitta miljövänliga alternativ. Det betyder dock inte lika mycket eftersom man inte förbrukar smörjoljor på samma sätt som drivmedel. Det är en del motorolja men det blir inga kvantiteter av det. På den nyare traktorn är det dessutom ett bytesintervall på 250 timmar216. När man köper nya maskiner är man hänvisad till vad garantivillkoren säger. De förutsätter ofta vissa oljor med bestämd kvalitet. Det innebär inte att de andra oljorna är sämre. Den som lämnar garanti vill ha inflytande. Vi försöker hitta vegetabiliska oljor. I traktorns hydraualsystem är det sådana oljor.

Fråga: Hur mycket smörjoljor förbrukar Du på ett år?

Cirka 100 liter.

Fråga: Hur mycket bensin köps in till personbil, gräsklippare mm?

Vi kör knappt 1500 mil om året och personbilen tar cirka 1 liter per mil, d v s sammantaget 1 500 liter bensin. Nästa gång vi byter bil blir det en dieselbil som går att köra på RME. Även detta behov ryms inom rapsodlingsarealen.

Fråga: Hur värms mangårdsbyggnaden upp?

Det sker med hjälp av vindkraft och när det är vindstilla köper vi in elström på nätet. Förbrukningen ryms inom de 70 - 80 000 kWh. Vindkraftverket (380 V) är inte kopplat till allmänna nätet.

Fråga: Vad drivs kvarnen med?

Kvarnanläggningen drivs med elström. Kvarn verks ämbeten kommer successivt att avvecklas i takt med att vi börjar pressa olja. Den kommer dock att finnas kvar i en mindre omfattning. Vi kommer att ta mjöl till eget hushåll och så kommer vi att satsa på serveringsverksamheten och den utåtriktade verksamheten i den lokal som vi har inrett. Där kommer vi uteslutande att använda egenproducerat mjöl.

7.4.7 Avsaluprodukter från växtodligen

Fråga: Vilka produkter lämnar gården?

Om man ser det ur energisynpunkt, räcker det att man mäter skörden. Hela skörden skall bort och omsättas i pengar. Det är bruttoskörden och då har vi ett genomsnitt på 40 dt spannmål (vete, råg) per hektar. Rapsen ger 30 dt per hektar. Ärter ger 30-40 dt per hektar.

Fråga: Vad kommer ni att göra med brödspannmålen?

Vi har sålt till Gissleberga kvarn (Juvelkvarn) i Teckomatorp (Svalöv). Den mjöltillverkning som vi har haft tidigare, har utgjort en liten del av totalskörden. Det har bara varit en liten mindre gårdsförsäljning. Om vi skulle tagit steget fullt ut och haft en större andel av skörden för förädling till mjöl, skulle vi behövt göra en rätt stor investering i förpackningsanläggning och maskinutrustning.

Fråga: Hur skall man se på den andel som lämnar gården som mjöl respektive brödsäd?

Mjölandelen är obetydlig och när man ser det ur energisynpunkt har det ingen betydelse, d v s hela skörden skall förr eller senare ut från gården och den har ett bestämt energivärde. Det som är intressant är om man även kunde omsätta gröngödslingen i energi. Det finns utrymme för att göra en ekologisk gård mer produktiv. Även ekologiskt jordbruk måste utvecklas och bli bättre. Där behövs olika krafter - både på gårds- och institutionsnivå för att det skall lyckas.

Fråga: Rapsen kommer således att lämna gården som rapsolja för humankonsumtion och som rapskaka för foder alternativt energigenerering.

Förmodligen lyckas vi inte finna en marknad för all raps de första åren. Då kommer vi även att sälja frö men det har heller ingen betydelse ur energisynpunkt. Hela skörden skall ju säljas med det energivärde som den innehåller.

Fråga: Vad säger regelverket om att du skall kallpressa rapsoljan här på gården?

Vi kommer att se till att vi får de tillstånd som behövs. Miljö- och hälsoskyddsenheten har ju ett reglemente som kan sätta ett hundratal käppar i hjuen - om de vill. Det gäller att stå på god fot med dem. Sedan beror det mycket på vilken person, som har hand om just det här ärendet. Om det i något avseende är någon som har något emot småskalig produktion, har han med hjälp av regelverket alla möjligheter att stoppa verksamheten. Det märkte vi när vi började med mjöltillverkningen. De kan ålägga oss vissa saker med stöd av sitt reglemente som är omöjliga att uppfylla när det gäller viss utrustning såsom att man skall ha slussar och liknande. Man får inte ha livsmedelstillverkning och försäljning i samma lokal. Sådant där skall man inte behöva överdriva när det är en småskalig förädling/försäljning. Om man av någon anledning skulle sprida någon epidemi, blir det begränsat eftersom det alltid går att leta upp källan. Vi tyckte också att det var lite av en poäng att de som handlade mjölet, skulle kunna komma ut och se hur det processades. Genom att se det skulle man kunna bilda sig en uppfattning om det var bra. Den rent hygieniska kontrollen avseende kvaliteten har vi ju gjort ändå och den kommer vi inte ifrån. Och den bör man göra! Den hygieniska kvaliteten skall vara dokumenterad och helt klanderfri! Det gäller alla avseenden.

Pressanläggningen inklusive kringutrustning innebär en investering på cirka 150 000 kr exklusive eget arbete. Kapaciteten kommer att bli cirka 250 1 per dygn. Tekniken är enkel, vilket passar bra i en småskalig förädling. Det är egentligen köttkvarnsprincipen. Genom en skruv bygger man upp ett tryck och pressar materialet genom en perifierad matris och därigenom dränerar man det samtidigt på olja p g a det höga trycket. Tanken är att det skall byggas upp kring ett helautomatiserat system. Det skall gå 24 timmar om dygnet.

Fråga: Hur stort är utbytet när man kallpressar raps fröna till olja?

Man får ut ungefär 30 procent olja av frö vikten och resten blir rapskaka för foder eller bränsle. Om man eldar har man kvar alla mineralema att återbörda till jorden. I askan finns fosfor, kalium och spårämnen. Det är bara kvävet som gått förlorat. Även om man använder rapskakan till foder, finns mineralerna kvar. Sämst är människoföda, eftersom näringsämnen inte kommer tillbaka. Höstrapsen avkastar ca 30 dt per hektar.

7.4.8 Maskinreparationer och reservdelslager

Fråga: Vilka möjligheter har Du att själv utföra maskinreparationer?

Jag gör i stort sett allt underhåll och alla reparationer själv. Det gäller i princip även avancerade motorreparartioner. I ett så här litet företag gäller det att se till att pengarna stannar inom förtaget. I och med att vi har ett djurlöst jordbruk, blir det tid över under vinterhalvåret för sådana sysslor - även om förädlingsverksamheten tar en del tid. När det gäller byggnads- och maskinunderhåll och maskinreparationer, gör jag det själv på gården. Jag tycker att det är en väsentlig del i ett resurshållande jordbruk, att man även väger in underhålls- och reparationsarbeten. Om man tar väl hand om en maskin och därigenom ökar driftstiden innan den hamnar på någon demonterings- eller skrotanläggning, har man gjort en miljöinsats. Samma sak gäller med byggnadsunderhållet, så att byggnaderna kan stå kvar ett sekel till. Då har man också hushållat med resurser. Allt detta brister på en del håll inom det ekologiska lantbruket.

Fråga: Krävs det inte mycket kompetens för att klara av det Du gör!

Jo, men det är ju inte så att man måste göra allt själv. Underhåll av byggnader och maskiner kräver endast att man är lite praktiskt lagd, vilket man är om man är bonde.

Fråga: Vad har Du för syn på uppläggning av reservdelslager på gården?

Det kan man inte hålla själv om man har en någorlunda komplett maskinpark. Det får successivt komma från maskintillverkaren men här finns onekligen ett sårbarhetsinslag. I det 'gamla' jordbruket var dragkraften en förnyelsebar resurs som fanns på gården. Dessutom utfodrades hästarna med 'bränsle' från åkern. De redskap som användes kunde både repareras och i viss mån även tillverkas av byns smed.

Där har vi fått in ett sårbarhetsmoment. Reservdelarna kommer från Staffanstorp, Skurup, Trelleborg och Malmö. Man bör dessutom notera att reservdelarna ursprungligen kommer från utlandet. Vi har en väldigt liten tillverkning av maskiner i Sverige idag. Det finns ingen svensktillverkad traktor eller tröska. Det finns väl fortfarande någon svensktillverkad plog.

7.4.9 Arbetsinsats

Fråga: Hur stor är arbetsinsatsen på Brunnshill?

Det har jag ingen bestämd uppfattning om. Här finns liksom ingen gräns mellan arbete och fritid. Men det är klart att vi försöker faktiskt ta lite ledighet, t o m semester. Vi arbetar inte på söndagar och helger. Jag har en ganska normal arbetstid.

När rapspressningen kommer igång under 1998, räknar jag med att vi har heltidssysselsättning för två personer. Då köper vi inte in några tjänster och anlitar inga hantverkare utan det arbetet gör vi själva.

7.5 Energianalys av resursflöden till och från Brunnshills gård

Insatsmedel

Utgångspunkten vid studier av insatsmedel är att fokusera på direkt energi, utsäde, fodermedel, handelsgödsel, bekämpningsmedel och konserveringsmedel. För Brunnshills vidkommande är det endast aktuellt att analysera direkt energi och utsäde. Uppgivna värden har transformerats om till energivärden (MJ) med hjälp av tillgängliga energifaktorer (Se bilaga 4). Energivärden för olika insatsmedel varierar relativt mycket beroende på källor. Mätningarna genomförs vid "gårdsgrinden", vilket innebär att transportarbetet utanför gården lämnas därhän. Se tabell 7.4, sidan 131.

Tabell 7.4 Årsinköp av insatsmedel till Brunnshills "gårdsgrind"
Insatsmedel Enhet Årsinköp Energi/aktör
(MJ)
Energi
(MJ)
Direkt energi
Elström 1) kWh 37 500 11.98 449 250
RME 2) liter 9 000 34,00 306 000
Smörjolja (fossil) 3) liter 50 35,70 1 785
Smörjolja (vegetabilisk) 4) liter 50 34,30 1 715
Bensin 5) liter 1 500 41,99 62 985
Utsäde
Vallfrö 6) kg 200 23,00 4 600
Rapsfrö 7) kg 200 10,76 2 150
Summa inköpt energi (MJ) ≈ 828 500
Inköpt energi/hektar (MJ/ha) ≈ 8 300

1) En kilovattimme (kWh) motsvarar 11 987 kJ/kWh (Dazhong & Pimentel, 1990), 11 932 kJ/kWh ( Han et al, 1985) och 12 008 kJ/kWh (Craumer, 1979). Medelvärdet av dessa uppgifter blir 11 976 kJ/kWh (11,98 MJ/ kWh). Normalt är 1 kwh lika med 3 596 kJ, men samtliga källor som jag hänvisar till, nämner att verkningsgraden är ca 30% beroende av transmissionsförluster m m.

2) RME uppges innehålla 34 MJ/liter (Ulf Lendl, pers medd, 1998-01-07, Svenska Ecobränsle AB).

3) Fossil smörjolja antas inneha samma energivärde som diesel, d v s 35,70 MJ/liter (Maskinprovningarna, 1987).

4) Vegetabilisk smörjolja antas inneha samma energivärde som rapsolja, d v s 34,30 MJ/liter (Maskinprovningarna, 1987).

5) Bensin uppges innehålla 41 780 kJ/liter (Craumer, 1979), 42 324 kJ/liter (Dazhong, 1988) och 41 868 kJ/liter (Pimentel, 1979). Medelvärdet av dessa uppgifter blir 41 991 kJ/liter (41,99 MJ/liter).

6) Vallfrö uppges innehålla 6 280 kJ/kg (Pimentel, 1979) och 38 276 kJ/kg resp 24 443 kJ/kg (Craumer, 1979). Medelvärdet av dessa uppgifter blir 23 000 kJ/kg (23 MJ/kg).

7) Energivärdet för rapsfrö uppges till 10,76 MJ/kg ( Lantbrukets husdjur, 1975).

Källa: Egen bearbetning av Lars Jönsson, pers medd, 1997-12-16. Underlaget är baserat på avsnitt 7.4.5 och 7.4.6. Fotnoter finns förklarade i bilaga 4.

Avsaluprodukter

Mängden avsaluprodukter har studerats för att mäta hur mycket Brunnshills gård kan generera utifrån inköpta insatsmedel och befintliga resurser. Med hänsyn till att produktionen är inriktad på vegetabilier avser analysen spannmål, olje- och baljväxter. Utgångspunkten för resonemanget är att all skörd skall lämna gården i någon form. Energiåtgång för förädling av rapsen och en begränsad del av spannmålsskörden är beaktad i analysen. Rapsen kommer t ex att lämna gården såsom rapsolja, rapskaka och rapsfrö. I tabell 7.5 (sid 132) redovisas de avsaluprodukter som lämnar gården.

Tabell 7.5 Försäljning av avsaluprodukter från Brunnshills "gårdsgrind"
Avsatuprodukter Enhet Årsförsäljning Energi/aktör
(MJ)
Energi
(MJ)
Vegetabilier
Vårvete 8) kg 80 000 13,92 1 113 600
Höstråg 9) kg 80 000 12,45 996 000
Ärter 10) kg 35 000 12,54 438 900
Åkerböna 11) kg 25 000 12,05 301 250
Höstraps kg 60 000 10,76 645 600
Summa försålda
vegetabilier (MJ)
≈ 3 495 000
Summa försålda vege-
tabilier/hektar (MJ/ha)
≈ 35 000

8) Värdet för vete uppges vara 13 816 kJ/kg (Pimentel, 1979), 14 185 kJ/kg (Craumer, 1979) och 13 754 kJ/kg (Dazhong, 1988). Medelvärdet av dessa uppgifter blir 13 918 kJ/kg (13,92 MJ/kg).

9) Värdet för råg uppges vara 12,1 MJ/kg (Lantbrukets husdjur, 1975) och 12,8 MJ/kg (Databok för driftsplanering, 1989). Medelvärdet av dessa uppgifter blir 12,45 MJ/kg.

10) Värdet för ärter uppges vara 12,10 MJ/kg (Lantbrukets husdjur, 1975) och 12,98 MJ/kg (Databok för driftsplanering, 1989). Medelvärdet av dessa uppgifter blir 12,54 MJ/kg.

11) Åkerböna uppges innehålla 12,0 MJ/kg (Lantbrukets husdjur, 1975) och 12,1 MJ/kg (Databok för driftsplanering, 1989). Medelvärdet av dessa uppgifter blir 12,05 MJ/kg.

Källa: Egen bearbetning av Lars Jönsson, pers medd, 1997-12-16. Underlaget är baserat på avsnitt 7.4.7. Fotnoter finns förklarade i bilaga 4.

Energiproduktivitet

Genom att jämföra inköp av insatsmedel och försäljning av avsaluprodukter är det möjligt att analysera lantbruksföretagets produktivitet, d v s hur mycket man får ut per inköpt energienhet. Energiproduktiviteten (Pen) uttrycks som relationen mellan mängden avsaluprodukter (Qa) och mängden inköpta insatsmedel (Qi) i ekvationen {Pen = Qa/Qi]. Se tabell 7.6.

Tabell 7.6 Energiproduktivitet för Brunnshills gård
Inköpta insatsmedel (MJ) 828 500
Försålda avsaluprodukter (MJ) 3 495 000
Energiproduktivitet = Avsaluprodukter/Insatsmedel
[Pen = Qa/Qi]
4,20

Källa: Sammanställning baserad på tabell 7.4 och 7.5.

Energiproduktiviteten på Brunnshills gård blir avrundat 4, vilket innebär att den energimängd som lämnar gården är fyra gånger större än den mängd som tillförs. Resultatet får betecknas som mycket bra (se vidare avsnitt 7.6).

Fossil energiproduktivitet

Ett insatsmedel som är förknippat med stor osäkerhet speciellt vad gäller kategorisering fossil eller icke-fossil energi är elströmmen. Den el som levereras till Brunshill kan vara svensk eller importerad, den kan vara genererad i kärnkraftverk, olje- eller koleldade kraftvärmeverk, i Norrlandsälvar eller i vindkraftverk. I mina antagande klassificeras elströmmen som 50 procent fossil och 50 procent icke-fossil.

På Brunshill odlas arealmässigt höstraps som täcker det dragkraftsbehov som föreligger på gården. I teorin finns således inget behov av att köpa in drivmedel. I praktiken är det mer komplicerat eftersom ekonomi och teknik sätter restriktioner för verksamheten. Av ekonomiska skäl har Lars Jönsson valt att producera ekologisk rapsolja för humankonsumtion. Direktanvändning av kallpressad rapsolja som drivmedel kräver en omfattande nyinvestering i traktor försedd med Elsbettmotor. Dessutom skulle man då förlora det ekonomiska mervärde som erhålles från den ekologiska rapsoljan. Jönsson har uppgivit att han förbrukade 100 liter drivmedel per hektar fram till år 1996. I och med arealexpansionen och ökad kunskap om jordbearbetningen, räknar han med att kunna reducera förbrukningen till 80 liter per hektar. Med hänsyn till osäkerheten att nå uppställt mål, gör jag ett antagande om 90 liter per hektar.

Utbytet vid pressning av rapsfrö är drygt 30 procent, d v s den del som blir rapsolja. Resterande del blir rapskaka. Hektarskörden är 3 000 kg, d v s varje hektar raps ger cirka 930 kg olja. Vid tillverkning av RME tillsätter man metanol och kaliumhydroxid för att få igång processen. Därefter går blandningen igenom en indunstare där man återtar överskottsmetanolen. Kaliumhydroxiden tvättas ur och används som gödselmedel inom jordbruket. Av de ursprungliga 3 000 kg rapsfröna framställs 1040 liter RME. Med det antagande som jag gjort, innebär det att drivmedelsförbrukningen på Brunnshill kräver knappt 10 hektar odling217.

RME är tillverkat av en förnyelsebar råvara som inte ökar mängden koldioxid till atmosfären. Nackdelen är högre utsläpp av försurande kväveoxider som bidrar till bildning av marknära ozon. Svenska Ecobränsle i Klippan producerar det bränsle som levereras till Brunnshill. En aspekt, som man bör vara medveten om, är transportarbetet från fabrik till gård. Drivmedelsföretaget har en uttalad policy innebärande att det åkeri som ombesörjer leveranser av drivmedel enbart kör på RME. Samma linje gäller för Svenska Ecobränsles tjänstebilar218.

Lars Jönsson har en ambition att använda vegetabiliska smörjoljor. I praktiken finns en del hinder eftersom garantiåtagande från maskinleverantörer oftast ställer speciella krav på oljorna. Jag gör antagandet att halva oljeförbrukningen är baserad på vegetabiliska smörjoljor. I tabell 7.7 redovisas inköpet av fossil energi.

Tabell 7.7 Årsinköp av fossil energi till Brunnshills "gårdsgrind"
Insatsmedel Enhet Årsinköp Energi/aktör
(MJ)
Energi
(MJ)
Fossil energi
Elström (50%) kWh 18 750 11,98 224 625
Smörjolja (fossil) liter 50 35,70 l 785
Bensin liter l 500 41,99 62 985
Summa inköpt fossil
energi (MJ)
≈ 290 000
Inköpt fossil energi/
hektar (MJ/ha)
≈ 2 900

Källa: Egen bearbetning av Lars Jönsson, pers medd, 1997-12-16. Underlaget är baserat på avsnitt 7.4.5.

Ett specialfall är att försöka analysera den fossila energiproduktiviteten, d v s hur mycket avsaluprodukter man får ut per insatt fossil energienhet. Den fossila energiproduktiviteten (Pfos) uttrycks som kvoten mellan mängden avsaluprodukter (Qa) och mängden insatt fossil energi (Qif) i ekvationen [Pfos = Qa/Qif]. Se tabell 7.8.

Tabell 7.8 Fossil energiproduktivitet för Brunnshills gård
Inköpt fossil energi (MJ) 290 000
Försålda avsaluprodukter (MJ) 3 495 000
Fossil energiproduktivitet = Avsaluprodukter/Inköpt
fossil energi [Pfos = Qa/Qif]
12

Källa: Sammanställning baserad på tabell 7.5 och 7.7.

Den fossila energiproduktiviteten på Brunnshills gård blir cirka 12. Resultatet utvisar tydligt att insatsen av fossil energi är begränsad i relation till produktionen. Det är dock viktigt att vara medveten om att det finns flera osäkra faktorer i materialet. Fastän jag gjort antaganden, önskar jag peka på två aspekter som skulle behöva belysas djupare, nämligen:

> Hur stor andel av elströmmen är genererad via fossil energi?

> Hur stor andel av förädlingen av RME är baserad på fossil energi?

7.6 Resultat och iakttagelser från fallstudien på Brunnshills gård

Övergripande synpunkter

Intervjun med Lars Jönsson visar att Brunnshills gård drivs efter en genomtänkt och långsiktig strategi. Kunskapen om de biologiska och platsgivna förutsättningarna förefaller vara baserad på stor praktisk erfarenhet men också gedigna studier av nutida och historisk facklitteratur. En genomgående linje i verksamheten kan formuleras som helhetstänkande och respekt för naturens och ekosystemets begränsningar. Lars Jönsson beskriver i intervjun på ett målande sätt bondens villkor och förutsättningar:

"Jordbruk är inte bara arbete och födkrok utan det är även ett sätt att leva och umgås med livet. "219

Lars Jönsson har synpunkter på och uppfattningar om många ting som berör den agrara sektorn. Han är mycket kritisk till det intensiva kemikaliejordbruket, bl a beroende på att han anser att jorden utarmas på spår- och mikronäringsämnen. Dessutom menar han att kvaliteten på livsmedlen försämras. Inom vetenskapen går det att finna stöd för denna syn men även för motsatsen. Särskilt infekterad är diskussionen om kvalitet på livsmedel, där varje seminarum/ konferens om livsmedelskvalitet uppvisar företrädare från båda sidor. Han gör påpekande om grundvattenföroreningar, vilket redan är en realitet i delar av Sverige och Europa.220

Gentekniken berör idag jordbruket i flera avseenden och den kommer med stor sannolikhet att bli föremål för en djupare diskussion. Lars Jönsson är skeptisk till den övertro som finns hos många av genteknikens förespråkare. Att världsproduktionen av livsmedel är baserad på förbrukning av resurser, har stöd från många håll i vetenskapen.221

Jag vill med dessa få exempel peka på värderings- och perspektivfrågorna. Syftet med den genomförda intervjun har varit att låta Lars Jönsson ge sin syn på olika frågor inom lantbruket. Stöd för hans ståndpunkter och värderingar går att finna i vetenskapen samtidigt som motsatsen också står till buds. Det vore därför meningslöst att försöka finna någon sanning i objektivitetens namn.222

Växtodling och biologisk självkontroll

Odlingsbetingelserna på Brunnshill får anses vara mycket goda pga bördig åkermark och ett bra och kustnära klimat. Växtföljden är anpassad efter principen om "närande" och "tärande" grödor. Lars Jönsson har ett uttalat mål att reducera EU-helträdan mot en ökad mellangröngödsling för att därigenom öka andelen avsalugrödor. Indirekt finns naturligtvis även ett starkt ekonomiskt intresse bakom denna filosofi. Jag tolkar dock honom som att förändringen måste ske på naturens villkor. Genom att aktivt eftersträva en hög artrikedom i odlingssystemet, uppnår man en biologisk självkontroll till fromma för balans i ekosystemet.

Växtodlingssystemet på Brunnshill får anses unikt genom att driften är djurlös och ingen växtnäring tillförs utifrån. Lars Jönsson är mycket medveten om det långsiktiga dilemmat att cirka 10-12 kg fosfor per hektar årligen förs bort från gården. Förutsättningen för att näringsbalansen kan upprätthållas är den snabbvittrande mineralhaltiga jordleran223. Man bör naturligtvis kritiskt fråga sig hur länge denna bortförsel av näringsämnen från gården kan fortgå.

Lars Jönsson skulle vilja få tillbaka växtnäringen från staden i form av en ren kretsloppsprodukt. Han anser inte att slammet, med nuvarande hantering, är en bra produkt. Det handlar om att få tillbaka ett rent och hygieniskt toalettavfall eller kanske ännu hellre rötmassa från biogasanläggningar. Han ser en mycket tydlig koppling mellan att sluta kretsloppen och därigenom kunna reducera helårsgröngödslingen.

Förädling

Motivet bakom att förädla råvaror på gården är att bidra till ett reducerat transportarbete inom näringen och att bibehålla det monetära förädlingsvärdet inom företaget. Att själv kallpressa rapsfrön till rapsolja och marknadsföra produkten skapar dessutom sysselsättning inom gården. Det finns således ett tydligt marknadstänkande och en ambition att integrera mot konsumentledet. Lars Jönsson klargör tydligt att den framtida förädlingsverksamheten kommer att begränsas till pressning av raps. Målning och vidareförädling av spannmål kommer att bli ytterst begränsad p g a det omfattande investeringsbehov som krävs om verksamheten skall bli kommersiell. Allmänna erfarenheter från företagandets villkor inom branschen visar entydigt att det är klokt att begränsa verksamhetsgrenarna inom företaget. För Brunnshills del handlar det om att bli framgångsrik inom primärproduktionen och förädlingen av raps.

Energiproduktivitet

Energiproduktiviteten på Brunnshills gård har beräknats till drygt 4, vilket är ett bra resultat. För att ge perspektiv på värdet kan det vara lämpligt att jämföra med den analys som jag genomförde år 1992. Se tabell 7.9.

Tabell 7.9 Energiproduktivitet för sex gårdar. Mängden avsaluprodukter (MJ)/mängden insatsmedel (M J). [Pen = Qa/Qi]
Gårdsnamn System Driftsinriktning
Animalieproduktion Växtodling
Gård Ss (Eko) Ekologisk 0,90 -
Gård GsK Konventionell 1,05 -
Gård Ss Konventionell

0,95

-
GårdNn Konventionell 0,35 -
GårdGns Konventionell - 3,75
Brunnshills gård Ekologisk - 4,20

Källa: Egen bearbetning av Brorsson (1992, tabell 3), Andersson & Brorsson (1991) och avsnitt 7.5.

Samtliga animaliegårdar i studien från år 1992 bedrev mjölkproduktion. Resultatet visar att den ekologiska gården Ss (Eko) hävdade sig bra i jämförelse med de konventionellt drivna. Den konventionella växtodlingsgården Gns hade en areal på cirka 300 hektar och odlade spannmål och specialgrödor. Energiproduktiviteten var markant högre för gården Gns än för animaliegårdarna, vilket är logiskt med hänsyn till att vegetabilier som går omvägen via djurmagar är sämre i produktivitetshänseende.

Kompletterat med värdet för Brunnshill visar analysen således att både ekologiska animalie- och växtodlingsgårdar kan hävda sig bra vid jämförelse med de konventionella. Det är i sammanhanget också viktigt att understryka att de positiva effekterna av miljö- och naturvärden, växtföljder, kulturlandskap och ekologisk balans inte beaktas i analysen.

Den fossila energiproduktiviteten för Brunnshills gård är cirka 12. En grov skattning utifrån mitt material från år 1992 visar att en fossil energiproduktivitet på 12 är extremt bra.

Vad krävs för att Brunnshills gård skall bli helt soldriven?

Lars Jönsson har genom sin driftsinriktning och förädling på Brunnshills gård redan visat att det är teoretiskt möjligt att göra sig oberoende av fossil energi. I praktiken begränsar dock den ekonomiska verkligheten och det institutionella regelverket på kort sikt steget över till ett helt soldrivet gårdssystem.

I avsnitt 7.5 har analysen visat att Brunnshill idag är beroende av de fossila insatsmedlen elström, smörjoljor och bensin. Tekniskt är det möjligt att ersätta de icke-förnyelsebara insatsmedlen med förnyelsebara. Brunnshill kan bli helt självförsörjande på elström genom investering i ett vindkraftverk med fördubblad effekt (50 kW). Det finns även utrymme att bli nettoproducent genom investering i ett medelstort verk på 250 eller 500 kW. Lars Jönsson hävdar dock bestämt att energipriset måste upp till en krona224 per kilowattimme om investeringskalkylen skall visa vinst. Vindkraften är vindberoende vilket innebär att "import" av grön elström skulle behövas under vissa perioder.

Det är, enligt Lars Jönsson, möjligt att byta ut samtliga fossilbaserade smörjoljor mot vegetabiliska. Garantiåtagande sätter dock i praktiken stopp när det gäller modern maskinutrustning. Att utesluta bensinförbrukningen är också tekniskt lätt genom att byta till en dieseldriven personbil som körs på RME. Det handlar således om ett monetärt och institutionellt hinder.

Som jag antytt i avsnitt 7.5 kan vissa frågetecken ställas angående RME. Lars Jönsson odlar en rapsareal som täcker hela gårdens drivmedelsbehov. Av monetära skäl kommer han att pressa och sälja ekologiskt producerad rapsolja för humankonsumtion. Det RME som köps in till gården är med stor sannolikhet producerat av konventionellt odlad raps. Jag menar emellertid att det är en försvarbar kompromiss - särskilt eftersom transporten av drivmedlet sker med tankbil som drivs med RME. Att förestra rapsoljan på gården förefaller orealistisk. Däremot kan rapsoljan användas obehandlad genom att Lars Jönsson investerar i ny traktor och skördetröska försedd med Elsbettmotor. Det är således tekniskt möjligt men monetärt oförsvarbart inom ramen för företagandets villkor.

Slutsatsen blir att Brunnshills gård tekniskt och biologiskt kan bli helt soldriven. Det befintliga ekonomiska marknadssystemet och det institutionella ramverket sätter de reella gränserna.

Vision år 2010

Med stor sannolikhet kommer de inhemska energipriserna att harmoniseras inom EU, vilket gör att det finns anledning att förmoda att elpriset fram till år 2010 kommer att fördubblas realt. Det är då inte orealistiskt att anta att Lars Jönsson kommer att investera i ett vindkraftverk som gör Brunnshill till nettoexportör av elström. Man kan också utgå från att personbilen drivs med RME. Beroende av maskintillverkarnas garantiregler är det inte heller orealistiskt att anta att det finns godkända vegetabiliska smörjoljor att tillgå.

Min övertygelse är att Brunnshills gård år 2010 till 100 procent är soldriven.

8 Diskussion och slutkommentarer

8.1 Sammanfattande resultat från två ekologiska gårdar

Resultaten från fallstudierna på två ekologiska gårdar kan tolkas olika beroende av perspektiv. I vetenskapliga sammanhang diskuteras ofta i vilken grad resultaten är möjliga att generalisera. Vårt syfte har varit att öka förståelsen för två specifika driftsinriktningar inom ramen för ekologiskt lantbruk. Varje lantbrukssystem med sina speciella förutsättningar kan anses unikt. Samtidigt finns många likheter mellan odlingssystem och brukare inom näringen. De mycket gårdsspecifika resultaten från studien diskuteras under avsnitt 8.2 och 8.3. Följande resultat från fallstudierna kan tolkas i ett vidare perspektiv i det avseendet att de går att omsätta på andra ekologiska gårdar med samma driftsinriktning och förutsättningar. Studien visar bland annat att:

8.2 Miljörelaterade mervärden på Åbykvarns gård

I den företagsekonomiska analysen av Åbykvarns gård som genomförts i projektet har även miljörelaterade kostnader och intäkter värderats. Fallstudien på Åbykvarns gård visar, förutom ett gott ekonomiskt resultat, att det även finns mervärden i den produktion som bedrivs på gården. Ett mervärde i det produktionssätt som tillämpas på Åbykvarns gård idag kan ses som ett socialt mervärde. Detta grundar sig på att man efter omläggningen har ekonomiskt utrymme för att ha en anställd, vars lön finansieras, dels genom den merintäkt om drygt 150 000 kronor som den ekologiska mjölken ger jämfört med konventionell mjölk, dels genom att man köper in koncentrat för ungefär 100 000 kronor mindre än vid den konventionella driften. Den ekologiska driftsformen ger inte bara kvalitativa mervärden i form av den sociala trygghet som det innebär för Olof Rundqvist att ha en anställd eller rättare sagt en arbetskamrat. Driftsformen innebär också kvantitativa mervärden i det att kornas medelavkastning är högre nu än vid den konventionella drift som fanns på gården tidigare. En förklaring till avkastningsökningen kan vara att arbetet i ladugården nu kan skötas i ett lugnare tempo, tack vare den ekologiska driftens utrymme för en anställd samt att utfodringen av korna kan ske i långsammare takt då foderstaten innehåller en högre andel grovfoder. Det lugnare tempot gör att korna är friskare och dessutom mindre stressade, vilket medför att de inte håller på mjölken i den utsträckning som en stressad ko annars kan göra.

Ytterligare ett mervärde i verksamheten på Åbykvarns gård ligger i Olof och Anette Rundqvists försök att utveckla huvud- och sidonäringar. Deras tankar grundar sig i en uppfattning att det är dålig affärsstrategi att bara sälja gårdens produkter till det pris marknaden vill betala. I stället är man intresserad av att ge produkterna en identitet, blicka framåt och tänka på vad produkterna ska användas till och vilka som köper dem. Detta intresse ger brukarparet en god kunskap om och känsla för vad marknaden efterfrågar. Därigenom kommer de inte att överraskas av framtida förändringar på marknaden utan kan istället utveckla sitt företag.

8.3 Energiproduktiviteten på Brunnshills gård

Mätningarna har genomförts vid "gårdsgrinden" där flödena av insatsmedel och avsaluprodukter beräknats. Resultatet visar att energiproduktiviteten ligger kring 4 på Brunnshill, vilket innebär att man får ut fyra enheter avsaluprodukter per inköpt enhet insatsmedel. En jämförande undersökning utförd med motsvarande analysmetod från början av 1990-talet, visar sammantaget att ekologiska gårdar med både animalie- och vegetabilieinriktning hävdar sig bra gentemot konventionella gårdar.

Förutsättningarna för ett oberoende vad gäller inköp av fossil energi är mycket goda på Brunnshills gård. Gården ligger i Sveriges bördigaste jordbruksområde, medelvindhastigheten på Söderslätt är hög och bladlösstrycket i rapsodlingarna är begränsade. Sammantaget innebär detta att Lars Jönsson kan odla sitt eget drivmedel i form av raps som vidareförädlas till RME. Med tillgång till dagens moderna teknik räknar han med att det arealmässiga dragkraftsbehovet för gårdens 100 hektar kan reduceras till 10 procent, d v s 10 hektar. Detta kan jämföras med att 10-15 procent av arealen gick åt till hästfoder när man hade hästdrift i svenskt jordbruk. Egentillverkat vindkraftverk svarar för cirka halva elkraftsbehovet till företaget. Gårdens fossila energiproduktivitet har uppmätts till cirka 12, vilket är ett extremt bra värde.

Lars Jönsson har genom sin driftsi inriktning och förädling på Brunnshills gård visat att det är teoretiskt möjligt att göra sig oberoende av fossil energi. I praktiken begränsar dock den ekonomiska verkligheten och det institutionella regelverket på kort sikt steget över till ett helt soldrivet gårdssystem.

8.4 Slutkommentarer

Världssamfundets arbete med Agenda 21 i kölvattnet efter Riokonferensen 1992 visar en stark koppling ner på det lokala planet. Livsmedelsproduktionen under 2000-talet kommer att ske under ett antal restriktioner. Begränsade vattentillgångar, avtagande effekt av ökade handelsgödselgivor, förluster av åkermark samt olika former av miljöförstöring utgör några exempel på effekter som kommer att reducera produktionsförutsättningarna. Ekologiskt lantbruk utgör fortfarande en mycket begränsad andel av det globala jordbruket. Studien visar dock att den relativa ökningen av ekologisk odling varit omfattande under de senaste 20 åren - både i Sverige och internationellt.

I dokumenten från Riokonferensen fokuseras starkt på vikten av satsningar på småskalighet och minskad användning av externa produktionsmedel. Målsättningen är tydlig genom att det framhålles att det är viktigt att främja hållbara jordbruksmetoder. Definitionen kan naturligtvis tolkas olika men ekologiskt lantbruk borde inta en central plats i detta begrepp.

Kopplingen mellan den globala livsmedelsproduktionen och ekologisk odling på gårdsnivå i Sverige kan synas långsökt samtidigt som den utgör grunden för förståelsen av hållbar livsmedelsproduktion. Initiativen måste tas och förändringsprocessen genomföras i lokalsamhället och på individnivå. Strävan mot ett hållbart jordbruk förutsätter goda förebilder förankrade i "myllan". Ett odlings- eller lantbrukssystem kan aldrig anses färdigutvecklat. Ekologiskt lantbruk utgör inget undantag i det avseendet. De genomförda fallstudierna pekar på följande aspekter och drivkrafter som viktiga för att brukaren skall lyckas med ekologiskt lantbruk:

> motivet för omläggning till ekologiskt lantbruk måste vara starka

> utpräglat marknadstänkande bör finnas hos brukarna

> uttalad strategi att förädlingsvärdet bör stanna kvar på gården

> viktigt att producera och marknadsföra produkter med egen identitet

> konsumenten är lantbrukarens uppdragsgivare, d v s konsumenten i centrum

> lokal produktion leder till hållbar utveckling

> lönsamheten i ekologiskt lantbruk är i paritet med konventionellt

> ekologiskt och tekniskt möjligt att bli helt självförsörjande med direkt fossil energi

Följande problem och hinder har uppmärksammats i fallstudierna:

> icke-fungerande distributionskanaler för produkter

> de institutionella regelverken är inte anpassade till småskalig produktion

> det ekonomiska marknadssystemet stimulerar inte ett oberoende av fossil energi

> kretsloppet land - stad är inte slutet

Litteraturförteckning

Abramovitz, Janet, 1996, Sustaining Freshwater Ecosystems. In: Starke, Linda (ed), State of the World 1996, pp 60-77. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

Almgren, Richard, Grankvist, Gunnar & Midestam, Margareta, 1996, Miljörevision. Industriförbundet och Förlags AB Industrilitteratur, Stockholm.

Andersson, Göran, 1991, Kalkyler som beslutsunderlag. Studentlitteratur, Lund.

Andersson, Inger & Brorsson, Kjell-Åke, 1991, Jordbrukets sårbarhet nu och för 50 år sedan. En studie på gårdsnivå utförd 1990. Rapport nr 1, 1991, ALA - Arbetsgruppen lantbruk och samhälle, SLU, Alnarp.

Backman, Mikael & Magnell, Mats, 1993, Industriella miljöräkenskaper (IMR). I: Lidgren, Karl, (red.): Industriell miljöekonomi, ss 229-242. Liber Ekonomi, Malmö.

Bateman, David, 1994, Organic Farming and Society: An Economic Perspective. In: Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne (eds), The Economics of Organic Farming. An International Perspective, pp 45-67. CAB International, Wallingford (UK).

Berardi, G M, 1978, Organic and Conventional Wheat Production: Examination of Energy and Economics. Agro-Ecosystems, 4 (J 978), pp 367-376. Elsevier Scientific Publishing Company, Amsterdam.

Bergström, Sören, Skånberg, Kristian, Axelsson, Svante & Nycander, Gunnel, 1996, Hållbar ekonomi - Om hushållning och ordning i företag och samhälle. Sveriges Utbildningsradio AB, Stockholm.

Bolin, Bert, 1997, Växthuseffekten skapar risker. I: Jervas, Gunnar m fl, 2000-talets stora utmaningar. Aktuella resurs- och miljöproblem i ett konfliktperspektiv, ss 170-196. SNS Förlag, Stockholm.

Bovin, Hans, 1993, Omläggning till ekologiskt lantbruk - studier av växtodlingen på åtta gårdar i Hälsingland. Institutet för ekologiskt lantbruk & Lantbruksenheten, Länsstyrelsen Gävleborg, Hudiksvall.

Brorsson, Kjell-Åke, 1989, Ekonomiska effekter av omställningsbidrag till alternativ odling. Rapport nr 2, Forsknings- och Försöksnämnden för Alternativ odling, SLU, Uppsala.

Brorsson, Kjellåke & Mattsson, Claes, 1982, Lönsamhetsstudier på alternativt odlade jordbruksföretag. Examensarbete nr 41, Inst för ekonomi och statistik, SLU, Uppsala.

Brown, Lester & Kane, Hal, 1995, Full House - Reassessing the Earth's Population Carrying Capacity. Earthscan Publications Ltd, London.

Burman, Karl-Gunnar, 1997, 1997 år upplaga av Miljöhusesyn - ett nytt steg på väg mot världens renaste jordbruk. Följebrev 1997-02-14 till 1997 års upplaga av Miljöhusesyn, LRF, Stockholm.

Busch, Jens, 1996, Matkvalitet - Vad är det? I: Lundgren, Lars (red), Maten och miljön. Råvaror-Resurser-Recept, ss 64-73. Naturskyddsföreningens årsbok 1996, Stockholm.

Cleveland, Cutler, 1992, Energy Quality and Energy Surplus in the Extraction of Fossil Fuels in the U.S. Ecological Economics, Volume 6 No 2, pp 139-162.

Cleveland, Cutler, 1994, Resource degradation, technical change, and the productivity of energy use in US agriculture. Ecological Economics, Volume 6 No 13, pp 185-201.

Cleveland, Cutler, 1995, The direct and indirect use of fossil fuels and electricity in USA agriculture, 1910-1990. Agriculture, Ecosystems & Environment, Volume 6 No 55, pp 111-121.

Colby, Michael, 1990, Environmental Management in Development. The Evolution of Paradigms. World Bank Discussion Papers, Washington D. C.

Costanza, Robert & Daly, Herman, 1990, Natural Capital and Sustainable Development. Draft 1 as of 3/12/90. Paper for the Canadian Environmental Assesmant Research Council, Workshop on Natural Capital, Vancouver, Canada, March 15-16, 1990.

Craumer, P R, 1979, Farm Productivity and Energy Efficiency in Amish and Modern Dairying. Agriculture Environment, (1978/1979), pp 281-299. Elsevier Scientific Publishing Company, Amsterdam.

Dabbert, Stephan, 1994, Economics of Conversion to Organic Farming: Crosssectional Analysis of Survey Data in Germany. In: Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne (eds), The Economics of Organic Farming. An International Perspective, pp 285-293. CAB International, Wallingford (UK).

Daly, Herman & Cobb, John, 1989, For the Common Good. Redirecting the Economy Toward Community, the Environment, and a Sustainable Future. Beacon Press 25 Beacon Street Boston, Massachusetts.

Databok för driftsplanering, 1989. Speciella skrifter 37, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.

Dazhong, Wen, 1988, Energy Use in the Crop Systems of China. Critical Reviews in Plant Sciences, Volume 7, Issue 1.

Dazhong, Wen & Pimentel, David, 1990, chapter 19: Energy Flow in Agroecosystems of Norteast China. Title of the book: AGROECOLOGY, Researching the Ecological Basis for Sustainable Agriculture. Editor: Gliessman, Stephen. Springer-Verlag, Heidelberg.

Den livsviktiga näringen, 1993. En rapport om kretsloppsprincipen och jordbruket. Det Naturliga Steget, Amiralitetshuset, Stockholm.

Dubgaard, Alex, Olsen, Per & Sørensen, Søren, 1990, Økonomien i økologisk jordbrug - en regnskabsundersøgelse. Rapport nr 54, Statens Jordbrugsøkonomiske Institut, København.

Durning, Alan Thein & Brough, Holly B, 1992, Kött åt de rika gör jorden fattigare. I: Starke, Linda (red). Tillståndet i världen 1992, ss 21-37. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

Ebbersten, Sten, 1990, Lantbruksvetenskap - en omvärldsanalys inför 2000- talet med särskild hänsyn till agronom-, hortonom- och landskap s arkitektutbildningarna. Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU/Förvaltnmg 16, Uppsala.

Ekelund, Lena, Fröman, Eva, Granstedt, Artur, Johansson, Valter och Sterner, Frank, 1991, Ekologiskt Lantbrukfilosofi, produktion, marknad, ekonomi. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 401 Allmänt, SLU, Uppsala.

Eklund, Klas, 1993, Vår ekonomi. En introduktion till samhällsekonomin. Tidens förlag, Stockholm. (Fjärde upplagan)

Ekologisk produktion - Aktionsplan 2000, 1996. Rapport 1996:3, Jordbruksverket, Jönköping.

Eriksson, Lars Torsten & Wiedersheim-Paul, Finn, 1997, Att utreda, forska och rapportera. Liber Ekonomi, Malmö.

Falkenmark, Malin, 1997, Vattenproblem som konfliktfaktor. I: Jervas, Gunnar m fl, 2000-talets stora utmaningar. Aktuella resurs- och miljöproblem i ett konfliktperspektiv, ss 197-229. SNS Förlag, Stockholm.

Folke, Carl, 1991, Socio-Economic Dependence on the Life-Supporting Environment. In: Folke, Carl & Kåberger, Thomas (eds), Linking the Natural Environment and the economy: Essays from the Eco-Eco Group, pp 77-94. Kluwer Academic Publishers, London.

Folkeson, Per, 1991, Företagsekonomiska konsekvenser av omläggning till alternativ odling. Fallstudier samt förslag till en analysmodell. Examensarbete nr 64, Inst för ekonomi, SLU, Uppsala.

Forsberg, Tom, 1997, Anneke siktar på att höja miljöribban. Artikel i Land lantbruk, nr 33, 15 augusti 1997.

Galbraith, John K, 1978, Osäkerhetens tid. Liber Läromedel, Malmö.

Gardner, Gary, 1996, Preserving Agricultural Resources. In: Starke, Linda (ed), State of the World J 996, pp 78-94. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

Granstedt, Artur, 1990, Fallstudier av kväveförsörjning i alternativ odling. Doktorsavhandling, rapport nr 4, Forsknings- och Försöksnämnden för Alternativ odling, SLU, Uppsala.

Granstedt, Artur (red), 1992, Ekologiskt lantbruk i Dalarna - ett framtidsscenario. DRF-Rapport 1992:3, Dalarnas Forskningsråd, Falun.

Hahn, Thomas & Helmfrid, Gudrun, 1992, Del 2: Ekonomiska konsekvenser samt styrmedel. I: Granstedt, Artur (red). Ekologiskt lantbruk i Dalarna - ett framtidsscenario, ss 44-76. DFR-Rapport 1992:3, Dalarnas forskningsråd, Falun.

Hall, Charles, Cleveland, Cutler & Kaufmann, Robert, 1986, Energy and Resources Quality. The Ecology of the Economic Process. John Wiley & Sons, New York.

Han, Chun-Ru, Golley, Frank & Mou, Zheng-Gou, 1985, Energy Analysis of Advanced Collective Farms in North China. Agriculture, Ecosystems and Environment, 13 (1985), pp 217-240. Elsevier Science Publishers B. V., Amsterdam.

Hermele, Kenneth, 1995, Ekonomerna, tillväxten och miljön. Carlssons Bokförlag, Stockholm.

Hirst, Paul & Thompson, Grahame, 1996, Globalization in Question. Blackwell Publishers Ltd, Oxford.

Hjort af Ornäs, Anders & Strömquist, Lennart, 1997, Jordförstöring och miljösäkerhet. I: Jervas, Gunnar m fl, 2000-talets stora utmaningar. Aktuella resurs- och miljöproblem i ett konfliktperspektiv, ss 230-254. SNS Förlag, Stockholm.

ICC, 1991, An ICC guide to Effective Environmental Auditing. ICC publishing S.A, Paris.

ISO 14001:1996, Miljöledningssystem - Kravspecifikation med vägledning för användning. SIS, Stockholm.

Jansson, Jan Owen, 1996, Transportekonomi och livsmiljö. SNS Förlag, Stockholm.

Jervas, Gunnar, 1997, Översikt, slutsatser och rekommendationer. I: Jervas, Gunnar m fl, 2000-talets stora utmaningar. Aktuella resurs- och miljöproblem i ett konfliktperspektiv, ss 13-56. SNS Förlag, Stockholm.

Johansson, Valter, 1990, Alternativ odling. I: Petrini, Frank (red), Mot ett uthålligt och miljövänligt jordbruk, ss 35-52. Rapport nr 28, Inst för ekonomi, SLU, Uppsala.

Jordbruksstatistisk årsbok 1996. Statistiska Centralbyrån, SCB Förlag, Örebro.

Kotler, Philip, 1997, Marketing, Managemant, Analyses, Planning, Implementation and Control. Ninth Edition, Prentice-Hall, New Jersey.

Kravregler 1997, 1997. Kontrollföreningen för ekologisk odling, Uppsala.

Lampkin, Nicolas, 1994a, Organic Farming: Sustainable Agriculture in Practice. In: Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne (eds), The Economics of Organic Farming. An International Perspective, pp 3-9. CAB International, Wallingford (UK).

Lampkin, Nicolas, 1994b, Changes in Physical and Financial Performance during Conversion to Organic Farming: Case Studies of Two English Dairy Farms. In: Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne (eds), The Economics of Organic Farming. An International Perspective, pp 223-241. CAB International, Wallingford (UK).

Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne (eds), 1994, The Economics of Organic Farming. An International Perspective. CAB International, Wallingford (UK).

Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne, 1994a, Farmlevel Performance of Organic Farming Systems: An Overview. In: Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne (eds), The Economics of Organic Farming. An International Perspective, pp 201-219. CAB International, Wallingford (UK).

Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne, 1994b, Conversion to Organic Farming: An Overview. In: Lampkin, Nicolas & Padel, Susanne (eds), The Economics of Organic Farming. An International Perspective, pp 295-313. CAB International, Wallingford (UK).

Lantbrukets husdjur, 1975, LTs förlag. Lantmannens bok, 1947, band II. AB Förlagsförsäljning, Stockholm.

Larsson, Lars-Olle, 1995, Miljöledning Miljörevision Miljöredovisning. Ekerlids Förlag.

Lindahl-Kiessling, Kerstin, 1990, Energitillgång och ekologi - några reflektioner kring denna bok. I: Lindahl-Kiessling, Kerstin & Borg, Astrid (red) 1990. Energi och miljö. Forskare om framtidens energisystem, ss 5 - 7. En debattbok från Kungl. Vetenskapsakademien, referensgruppen för energifrågor, Stockholm.

Lowe, Marcia, 1990, Cycling Into the Future. In: Starke, Linda (ed), State of the World 1990, pp 119-134. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

LRF, 1995, Den stora chansen. Informations- och studiehäfte för Miljöhusesyn På väg mot världens renaste jordbruk. Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholm.

LRF, 1997a, Checklista Åtgärdsplan. Informations- och studiehäfte för MilJöhusesyn På väg mot världens renaste jordbruk. Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholm.

LRF, 1997b, Faktadel. Informations- och studiehäfte för MILJÖHUSESYN På väg mot världens renaste jordbruk. Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholm.

Lutz, Wolfgang, Sanderson, Warren & Scherbou, Sergei, 1997, Doubling of World Population Unlikely. Nature, 1997-06-19, Volume 387/issue no 6635, pp 803-805.

Magnell, Mats, 1993, Miljörelaterad Investerings- & LönsamhetsAnalys. Teknisk Licentiat, Lunds Universitet, Avdelningen för Industriell Miljöekonomi, Lund.

Maskinprovningarna, 1987, Rapsolja som bränsle i dieselmotorer. Meddelande 3106, Statens maskinprovningar, Uppsala.

Miljöstöd för ekologisk odling, 1996. EU-Information från Jordbruksverket, Jönköping.

Mitsch, William, 1991, Ecological engineering: Approaches to Sustainability and Biodiversity in the U.S. and China. In: Costanza, Robert (ed), Ecological Economics, pp 428-448. Columbia University Press, New York.

Myrdal, Gunnar, 1968, Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen. Rabén & Sjögren, Stockholm.

Myrdal, Gunnar, 1977, Lysande utsikter för ekonomisk forskning. Ekonomisk Debatt nr 1, s 5-10.

Nilsson, Eskil, Liljegren, Yngve & Söderberg, Lena, 1983, Kompendium i bidragskalkylering. Omarbetad upplaga, Inst för ekonomi och statistik, SLU, Uppsala.

Naess, Hans, 1988, Alternativ odling på Ekenäs gård. Biologiska och ekonomiska konsekvenser. Alternativ odling nr 1, Forsknings- och försöksnämnden för alternativ odling, SLU, Uppsala.

Ohlsson, Leif, 1995, Miljörelaterad resursknapphet. Licentiatavhandling, Inst för freds- och utvecklingsforskning (Padrigu), Göteborgs Universitet, Göteborg.

Ohlsson, Leif, 1997, Miljörelaterad resursknapphet. I: Jervas, Gunnar m fl, 2000-talets stora utmaningar. Aktuella resurs- och miljöproblem i ett konfliktperspektiv, ss 255-310. SNS Förlag, Stockholm.

Palme, Thomas, 1992, Riokonferensen. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992. UD informerar, 1992:5, Utrikesdepartementet, Stockholm.

Patel, Runa, 1987, Intervju och enkät. I: Patel, Runa & Tebelius, Ulla (red). Grundbok i forskningsmetodik, ss 102-115. Studentlitteratur, Lund.

Patton, Michael Quinn, 1980, Qualitative Evalution Methods. Sage Publications, Inc, Beverly Hills, London.

Pearce, David, Markandya, Anil & Barbier, Edward, 1989, Blueprint for a Green Economy. Earthscan Publications Ltd, London.

Pettersson, Olle, 1990, Alternativ i odlingen. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 388 Mark & Växter, SLU, Uppsala.

Pimentel, David, 1979, chapter 4: Energy and Agriculture. Title of the book: Food, Climate and Man. Editor: Biswas & Biswas. John Wiley & Sons, New York.

Pirages, Dennis, 1989, Global technopoljtics. The International Politics of Technology and Resources. Wadsworth, Inc., Belmont, Califorenia.

Postel, Sandra, 1996, Forging a Sustainable Water Strategy. In: Starke, Linda (ed), State of the World 1996, pp 40-59. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

Radetzki, Marian, 1990, Tillväxt och miljön. SNS Förlag, Stockholm.

Renner, Michael, 1989, Rethinking Transportation. In: Starke, Linda (ed), State of the World 1989, pp 97-112. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

Richardson, John, 1984, The State of Futures Research - Personal reflections. Futures: the journal of forecasting and planning, August, pp 382-395.

Robèrt, Karl-Henrik, 1994, Den Naturliga Utmaningen. Ekerlids Förlag, Stockholm.

Robertson, James, 1989, Future wealth. A New Economics for the 21 st Century. Cassell Publishers Limited, London.

Rodhe, Henning, 1997, Ozonskiktets nedbrytning. I: Jervas, Gunnar m fl, 2000-talets stora utmaningar. Aktuella resurs- och miljöproblem i ett konfliktperspektiv, ss 158-169. SNS Förlag, Stockholm.

Rudqvist, Gun, 1996, Naturskyddsföreningen och jordbruket. I: Lundgren, Lars (red), Maten och miljön. Råvaror - Resurser - Recept, ss 157-159. Naturskyddsföreningens årsbok 1996, Stockholm.

Røpke, Inge, 1994, Trade Development and Sustainability - a critical Assessment of the "free trade dogma". Ecological Economics, Volume 9 No 1, pp 13-22.

Schipper, Lee & Meyers, Stephen, 1992, Energy Efficiency and Human Activity: Post Trends, Future Prospects. Sponsored by the Stockholm Environment Institute, Cambridge Studies in Energy and the Environment, Cambridge University Press.

Sobelius, Johan & Granstedt, Artur, 1992, Omläggning till ekologiskt lantbruk. Del I. En litteraturstudie. Ekologiskt Lantbruk nr 10, SLU, Uppsala.

SOU 1986:34. Att studera framtiden. Betänkande av framtidsstudiekommittén. Del I och del II bilagedel, Stockholm.

SOU 1992: 42. KRETSLOPP. Basen för hållbar stadsutveckling. Rapport från Miljövårdsberedningen, Stockholm.

SOU 1992: 68. Långsiktig miljöforskning. Betänkande av utredningen om vissa forskningsfrågor inom miljöområdet, Stockholm.

SOU 1993: 79. Handel och miljö - mot en hållbar spelplan. Rapport från Miljövårdsberedningen, Stockholm.

Steen, Peter, Dreborg, Karl-Henrik, Henriksson, Greger, Hunhammar, Sven, Höjer, Mattias, Rignér, Johan och Åkerman, Jonas, 1997, Färder i framtiden. Transporter i ett bärkraftigt samhälle. KFB-Rapport 1997:7, Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier. Stockholm.

Sternfeldt, Leif, 1983, Samhällsekonomiska konsekvenser av en övergång till alternativa odlingsformer i svenskt jordbruk. Examensarbete nr 79, Inst för ekonomi och statistik, SLU, Uppsala.

Svantesson, Anneke, 1992, Ekologisk odling - erfarenheter från gårdsstudier. Småskriftsserien nr 60, Inst för ekonomi, Uppsala.

Svensson, Dan, 1995, Rättvist miljöutrymme. Begreppsanalys med utgångspunkt från en nederländsk studie. Rapport nr 8, inst för ekonomi, ALA & inst för växtodlingslära, SLU, Uppsala.

Söderbaum, Peter, 1993, Ekologisk Ekonomi - Miljö och utveckling i ny belysning. Studentlitteratur, Lund.

Tengström, Emin, 1990, Transportfunktionen och miljön. I: Aniansson, Britt, Kågeson, Meta & S vedin, Uno (red) 1990. Individ, Samhälle och Miljö, ss 58-63. Rapport från en konferens i april 1989, arrangerad av Forskningsrådsnämnden (FRN) i samarbete med Byggforskningsrådet (BRF), Humanistisksamhällsvetenskapliga Forskningsrådet (HSFR och Statens naturvårdsverk (SNV).

UNCED-biblioteket, 1995, Agenda 21 - en sammanfattning. Volym III, Miljö- och naturresursdepartementet, Stockholm.

Utrikesdepartementet, 1992, Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling. (Utrikesdep serie II: 47), Stockholm.

Weber, Peter, 1995, Protecting Oceanic Fisheries and Jobs. In: Starke, Linda (ed), State of the World 1995, pp 21-37. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

Wijkman, Anders, 1995, Dags för omtänkande! I: Sembo, Krister (red), Stigfinnare. Vägar till en hållbar utveckling, ss 136-153. Naturskyddsföreningens årsbok 1995, Stockholm.

Wiessema, J G, 1982, Trends in Technology Forecasting. R & D Management, Vol 12, No J, pp 27-36.

World Commission on Environment and Development, 1987, Our Common Future. Oxford University Press, Oxford.

World Conservation Union, 1991. Caring for the earth, A Strategy for Sustainable Living, Cland, Switzerland.

World Development Report, 1992. Development and the Environment, Published for the World Bank, Oxford University Press.

World Resources Institute, 1992, World Resources 1992-93. Toward Sustainable Development, Oxford.

Wärneryd m fl, 1990, Att fråga? Om frågekonstruktion vid intervjuundersökningar och postenkäter. Statistiska Centralbyrån, Stockholm.

Young, John E, 1992, Mineraler till lågpris - vem betalar miljönotan? I:

Starke, Linda (red), Tillståndet i världen 1992, ss 121-142. A Worldwatch Institute Report on Progress Toward a Sustainable Society, New York.

Ågren, Christer, 1997, Försurning som hot. I: Jervas, Gunnar m fl, 2000- talets stora utmaningar. Aktuella resurs- och miljöproblem i ett konfliktperspektiv, ss 135-157. SNS Förlag, Stockholm.

Personliga meddelanden

Blomkvist, Eva, 1997-08-07, Ansvarig för KRAV-gårdar hos Arla, Stockholm.

Jönsson, Lars, 1992-12-16, 1996-06-07 och 1997-12-16 , lantbrukare, Brunnshills gård, Gylle.

Lendl, Ulf, 1998-01-07, marknadschef, Svenska Ecobränsle AB, Karlshamn.

Rundqvist, Olof, 1997-08-20 och 1997-12-27, lantbrukare, Åbykvarns gård, Hölö.

1 Ebbersten, 1990.

2 SOU 1992:42.

3 World Commission on Environmental and Development, 1987.

4 I sårbarhetsstudien av Andersson och Brorsson (1991) framgick tydligt att det ekologiska lantbruket vad gäller importerade insatsvaror till största delen var beroende av drivmedel.

5 Den centrala teorin om relativa komparativa fördelar som grund för internationell handel böljar alltmer att ifrågasättas av främst ekologiska ekonomer (Daly & Cobb, 1989; Pearce et al, 1989; Robertson, 1989; Røpke, 1994; Söderhamn, 1993).

6 En viktig förklaring till utfallet är att internaliseringen av miljö- och energieffekter normalt inte beaktas i varken bidragskalkyler eller resultaträkningar på företagsnivå.

7 Det bör understrykas att konventionell odling också är ett mångfasetterat begrepp med många olika varianter i den tillämpade gårdsdriften.

8 Pettersson (1990) för en intressant diskussion om skillnaden mellan att utgå från odlingens mål eller dess faktiska restriktioner.

9 Jag minns att vi, som vid den tiden var engagerade i alternativ odling vid SLU, förde många och långa samtal angående bl a måldefinitioner och vad vi skulle benämna odlingsmetoderna gemensamt.

10 Brorsson (1989, bilaga 2).

11 Ibid.

12 Det är dock viktigt att fastslå att restriktioner för den tillämpade produktionen kvarstod. Man kan säga att reglerna för ekologisk odling i första hand kanaliserades till KRAV och Demeter. I samband med Sveriges anslutning till EU har även SJV fått en central roll i detta avseende.

13 I USA användes och används alternative agriculture och organic farming.

14 Den nordiska definitionen antogs på ett möte i Nordiska IFOAM, Haderslev, Danmark, den 23-24 september 1989 (Se Granstedt (red), 1992).

15 För kalenderbitare kan året fastställas till 1989 (Ibid).

16 Ekelund et al (1991), Folkeson (1991), Sobelius & Granstedt (1992) och Svantesson (1992).

17 Granstedt (red), 1992.

18 Svensk översättning den 27 oktober 1989 (Se bl a Sobelius & Granstedt, 1992).

19 Se Sobelius & Granstedt (1992, bilaga 1).

20 "* skapa en största möjliga recirkulation av näringsämnen genom att integrera statssamhällen, agroekosystem och naturliga ekosystem." (Se Sobelius & Granstedt, 1992, bilaga 1).

21 "Lättlöslig konstgödning och syntetiska bekämpningsmedel används inte." (Se Sobelius & Granstedt, 1992, bilaga 1).

22 Miljöstöd för ekologisk odling, 1996.

23 Ibid, s 3.

24 Regeringsbeslut 1995-09-14.

25Ekologisk produktion - Aktionsplan 2000 (1996).

26Ibid, s 12.

27Enligt mitt synsätt rör det sig i olika grad om biologiska, ekologiska, arbetsmässiga och inte minst ekonomiska restriktioner.

28Målsättning tagen av KRAVs styrelse 1995-01-11 (Kravregler 1997).

29Se bl a Svensson (1995).

30Busch, 1996, s 71.

31Jämför diskussion om restriktioner i början av detta avsnitt.

32Se bl a Miljöstöd för ekologisk odling (1996) och Kravregler 1997.

33KRAV klargör tydligt att man inte kan garantera varans kvalitet, eftersom det helt vilar på producenten (Kravregler 1997).

34Lampkin & Padel (eds), 1994.

35Lampkin, 1994a, p 4-5.

36Detta har diskuterats ingående i bl a Brorsson & Mattsson (1982), Næss (1988), Folkeson (1991), Dabbert (1994) och Lampkin & Padel (1994).

37Kravregler 1997. Notera att EUs regelverk stipulerar 2 års omläggningstid (Ekologisk produktion - Aktionsplan 2000, 1996).

38I november 1996 betalades exempelsvis ett merpris på 0,50 SEK/kg mjölk.

39Se t ex Brorsson & Mattsson (1982). Dubgaard et al (1990), Folkeson (1991), Lampkin & Padel (1994a).

40Naess (1988), Granstedt (1990) och Svantesson (1992).

41Brorsson & Mattsson (1982), Folkeson (1991), Lampkin (1994b) och Lampkin & Padel (1994b).

42Næss (1988) och Svantesson (1992).

43Lampkin (1994b, s 238) snuddar vid denna frågeställning genom att understryka att det inte föreligger något resultat som visar på någon högre arbetsåtgång pga själva odlingsmetoden.

44Lampkin & Padel (1994).

45Lampkin & Padel (1994).

46Brorsson & Mattsson (1982) och Sternfeldt (1983).

47Exv Bovin (1993). Folkeson (1991), Johansson (1990), Næss (1988).

48Svantesson (1992) utgör ett undantag genom att hennes studier visar utvecklingen inom de ekologiska företagen.

49Utifrån idén om att varje lantbruksföretag och företagare är unika. Dessutom behöver inte vinstmaximering vara det övergripande målet inom ramen för företagandet.

50Utöver redan angivna svenska undersökningar refererar jag till den engelska undersökningen av Lampkin & Padel (1994).

51Hahn & Helmfrid (1992).

52Detta styrks av bl a Næss (1988), Svantesson (1992) och Lampkin och Padel (1994).

53Næss (1988).

54Dubgaard et al (1990).

55Bovin (1993).

56Exv Brorsson & Mattsson (1982), Sternfeldt (1983), Næss (1988), Dubgaard et al (1990), Hahn & Helmfrid (1992), Svantesson (1992) och Lampkin & Padel (1994).

57Ersättning till allt investerat kapital i jordbruket.

58Det bör noteras att både de konventionella och ekologiska lantbruksföretagen i undersökningen uppvisade en negativ förräntning.

59Tryckta vid institutionen för ekonomi 1996 respektive institutionen för växtodling 1995.

60Lampkin & Padel (1994).

61Bateman. 1994, p 45.

62Vid bedömning och uppskattning av framtiden används olika tekniker inom vetenskapen varav scenarioteknik är en. Den beskrivs utförligt i Wiessema (1982), Richardson (1984) och SOU 1986:34.

63Därav den starka tron på EU för att försöka möta handelshoten från exv USA och de asiatiska 'tigrarna'. Tigerekonomierna kännetecknas av att berörda länder exporterar lågprisprodukter (oftast kopior) för att stimulera den ekonomiska tillväxten.

64I boken Globalization in Question diskuterar författarna den globala ekonomin och menar att dess betydelse är starkt överdriven. De hävdar att den internationella ekonomin är relativt sluten och att egentligen merparten av de transnationella företagen är nationellt baserade. Dessutom menar författarna att kapitalets rörlighet fortfarande leder till att investeringarna kvarstår i i-länderna (Hirst & Thompson, 1996)

65Under perioden efter andra världskriget har världsbefolkningen drygt fördubblats.

66I Brundtlandrapporten angavs att 730 miljoner människor inte hade tillgång till föda för att kunna genomföra ett aktivt arbete (World Commission on Environment and Development, 1987, p 118). Vid akuta situationer har bistånds- och katastrofhjälp genomförts från ibland enskilda nationer men oftast under internationell samordning. SIDA och Röda Korset är närliggande exempel på statliga respektive frivilliga hjälporganisationer.

67Brown & Kane, 1995.

68Lutz et al, 1997, pp 803-805.

69Redan idag sker omfattande strukturella förändringar genom att stora internationella IT-företag avvecklar sin egen tillverkning av komponenter. Produktionen läggs ut på stora underleverantörer, s k CEM-företag (contract electronics manufacturers). Kontraktstillverkarna är etablerade i USA och växer sig starka i Asien. I Europa håller Ericsson (jämför Norrköpingaffären) på att lägga över sin komponentproduktion på två amerikanska CEM-företag, vilka koncentrerar produktionen i Skottland. Kritiken handlar om att produktionen flyttas till länder med billig arbetskraft samtidigt som CEM-företagen erbjuds regionalpolitiskt stöd och i regel dessutom möjligheter att förvärva komplett maskinpark från de IT-företag som lagt ned produktionen.

70Denna mekanism är beskriven i många svenska och internationella textböcker. Eklund (1993) förklarar på ett lättförståeligt sätt varför länder handlar med varandra.

71Enligt Thomas R Malthus ökade befolkningen alltid i geometrisk serie [2, 4, 8, 16] medan livsmedelstillgången skedde i aritmetrisk serie [2, 3,4, 5]. Detta samband ledde, enligt teorin, till hungersnöd, krig och naturkatastrofer (Gailbraith, 1978, s 28 ff).

72Brown & Kane, 1995, pp 23-24.

73I övrigt ser vi samma fenomen när det gäller att lösa energiförsörjningen genom fusions- eller fissionsenergi.

74World Commission on Environment and Development, 1987, pp 217-218.

75Brown & Kane, 1995.

76Weber, 1995, p 21 ff.

77FAO anger 100 miljoner ton som en övre årlig världsfångstgräns för en överskådlig framtid (Weber, 1995, pp 22-23).

78Durning & Brough, 1992, s 83 ff.

79Falkenmark, 1997.

80Postel, 1996.

81Abramovitz, 1996.

82Nilsson et al, 1983.

83Under perioden 1987-89 använde lantbruket i Holland 662 kg handelsgödsel per hektar (högst värde i Europa). Motsvarande värde för Sverige var 134 kg. Medelvärdet för hela Afrika låg på 20 kg. (World Resources Institute, 1992, pp 274-275, table 18.2)

84Under mitt besök i Ladakh (sommaren 1995) i norra Indien, vittnade bergsbönderna om denna utveckling som dessutom gått oerhört fort.

85Råfosfattillgångar finns främst i Ryssland, norra Afrika och USA. År 1990 svarade forna Sovjetunionen och USA för cirka 50 procent av världsproduktionen. (Young, 1992, s 126)

86Den livsviktiga näringen, 1993, s 12.

87Ett adekvat ord för det som normalt benämnes reningsverk.

88Världsåkerarealen är drygt 1,4 miljarder hektar (Jordbruksstatistisk årsbok 1996, s 211).

89Detta kan likställas med hela Sveriges totala åkerareal.

90Hjort af Ornäs & Strömquist, 1997.

91Idé från Jervas (1997).

92Hjort af Ornäs & Strömquist, 1997.

93Gardner, 1996.

94Den livsviktiga näringen, 1993.

95Brown & Kane. 1995.

96Under början av 1970-talet fördubblades de internationella spannmålspriserna pga kraftig efterfrågan från främst dåvarande Sovjetunionen.

97Ågren, 1997.

98Rodhe, 1997.

99Bolin, 1997.

100Ohlsson, 1997.

101Ohlsson, 1995.

102Ohlsson, 1997.

103Ibid.

104Palme, 1992.

105Ibid.

106Ibid.

107UNCED-biblioteket, 1995.

108Jag finner detta och nedanstående uttalanden något motsägelsefulla eftersom frihandel i regel är förknippad med långa transporter, koncentration och specialisering.

109UNCED-biblioteket, 1995, s 17.

ll0Ibid, s 24.

111usa undertecknade aldrig konventionen om biologisk mångfald (Palme, 1992).

112Se vidare kapitel 7.

113Se Rudqvist, 1996, s 158ff.

114Avsnittet är delvis baserat på Wijkman (1995).

115Detta är tydligt för de svenska medborgarna efter Sveriges inträde i EU då centrala beslut numera fattas i Brüssel och inte i Stockholm som tidigare. Huruvida besluten blir bättre eller sämre efter denna institutionella förändring kan diskuteras.

116 Jämför med 1960- och 1970-talets regionalpolitiska beslut vars effekt blev att urbaniseringsprocessen påskyndades. Ett annat exempel är den arbetskraftimport som skedde till Sverige från Finland, Syd-Europa och Balkan under 1960-talet.

117Det marknadsekonomiska systemet fick en stark genomslagskraft under 1980-talet personifierat i reaganismen och thatcherismen.

118Man bör beakta att grunderna i den förhärskande ekonomiska teorin fastlades under 1800-talet och med vissa idéer redan från slutet av 1700-talet. Då var produktionsfaktorerna kapital, arbete och mark mycket stationära och orörliga. Idag är det endast marken och i viss mån delar av kapitalet (byggnader m m) som är orörliga.

119I första hand baserad på marxistisk teori.

120enligt traditionell ekonomisk teori är monopol ett hinder för bl a fri konkurrens.

121I detta sammanhang bör amerikanerna Thorstein Veblen och John Commons, schweizaren William Kapp samt svensken Gunnar Myrdal nämnas (Söderhamn, 1993).

122Bergström et al, 1996, s 42.

123Nationalekonomer möter fler utmaningar än denna när frågor om hållbar utveckling kommer på tal, och det är intresset för dessa utmaningar som gör att vissa ekonomer kallar sig för "miljöekonomer" eller "ekologiska ekonomer". Bergström et al, 1996, s 43.

124Söderhamn, 1993.

125Ibid.

126SOU 1992:68, s 119 och s 165.

127Hermele (1995) och Radetzki (1990) utgör ett lysande exempel på varandras motsatser vad gäller synen på ekonomisk tillväxt.

128Denna förenklade syn på internationell handel ifrågasätts bl a i Daly & Cobb (1989), Røpke (1994) och SOU 1993:79.

129Costanza & Daly, 1990. transformationen genererar det ekonomiska systemet restprodukter [4] till marken (jorden), havet (vattnet) och atmosfären (luften).

130Lantmannens bok, 1947, band II, s 681.

131Bergström et al, 1996. s 56.

132Söderhamn, 1993, s 138.

133Andersson, 1991, s 169.

134Backman & Magnell, 1993, s 229.

135Brorsson & Mattsson, 1982.

136Exv Bovin (1993), Folkeson (1991), Johansson (1990), Naess (1988), Sternfeldt (1983).

137Sobelius & Granstedt, 1992, bilaga 1.

138Robért, 1994, s 5.

139Avsnittet är vad gäller kalkylmodellens utformning baserad på Nilsson et al, 1983, s 1ff.

140Larsson, 1995, s 8.

141Ibid, s 12.

142LRF, 1995, s 4.

143Burman, 1997.

144LRF, 1997a, s 5.

145LRF, 1995; LRF, 1997a; LRF, 1997b.

146Larsson, 1995, s 52.

147ICC, 1991. s 3. (egen översättning)

148LRF, 1997a, s 6.

149Almgren et al, 1996. s 24.

150En miljörevision kan vara intern eller extern. Den enda egentliga skillnaden ligger i att vid den externa revisionen måste revisorn vara en från företaget exetrn miljörevisor (Larsson, 1995, s 61).

151Larsson, 1995, s 33.

152Ibid, s 12f.

153I standarden ISO 14001 definieras miljöledningssystem som "den del av det övergripande ledningssystemet som omfattar organisationsstruktur, planering, ansvar, praxis, rutiner, processer och resurser för att utveckla, införa, uppfylla, revidera och underhålla miljöpolicyn" (ISO 14001: 1996).

154Larsson, 1995, s 46, LRF, 1997a, s 4ff.

155Forsberg, 1997.

156LRF, 1995, s 5.

157Ibid.

158Robért, 1994, s 7.

159Forsberg, 1997.

160Eva Blomkvist, pers medd, 1997-08-07.

161Magnell, 1993.

162Ibid, s 17.

163Ibid, s 25.

164Ibid, s 31.

165Ibid, s 28.

166Robért, 1994, s 141.

167Bovin, 1993, s 12.

168Magnell, 1993, s 75.

169Ibid. s 105.

170Ibid, s 106.

171Ibid, s 125.

172Hermele, 1995, s 147f.

173Backman & Magnell, 1993, s 237.

174Magnell, 1993, s 158.

175En uppfyllnadsgrad på 75% och en miljöväxelkurs på 5% ger miljöjusteringsfaktorn (1+0,75x0,05)=1,0375

176Hermele, 1995, s 124.

177Backman & Magnell, 1993, s 239.

178Magnell, 1993, s 154.

179SOU 1992: 42.

180World Commission on Environmental and Development (1987) och Utrikesdepartementet (1992). Den 1 december 1997 startar FN:s klimatkonferens i Kyoto, Japan.

181Berardi (1978), Cleveland (1992,1994,1995), Craumer (1979), Dazhong (1988), Dazhong & Pimentel (1990), Hall et al (1986), Han et al (1985), Mitsch (1991) och Pimentel (1979).

182Se exv Dazhong (1988), Hall et al (1986) och Pimentel (1979).

183Jämför samkostnadstanken i den traditionella bidragskalkylen.

184Hall et al (1986) hävdar att i industrijordbruket har arbete och mark substituerats med fossil energi i form av drivmedel, handelsgödsel och bekämpningsmedel.

185Man bör uppmärksamma att beräkningar visat att merparten av energiomsättningen i livsmedelssystemet sker i leden efter jordbrukets primärproduktion (Hall et al, 1986).

186Daly & Cobb (1989), Hirst & Thompson (1996), Jansson (1996), Lindahl-Kiessling (1990), Lowe (1990), Pirages (1989), Remier (1989), Røpke (1994), Schipper & Meyers (1992), Steen et al (1997), Söderhamn (1993), Tengström (1990), World Conservation Union (1991) och World Development Report (1992).

187Wämeryd, 1990.

188Detta problem undviks om enkäten besvaras i närvaro av och under ledning av den som utför undersökningen (Patel, 1987).

189Wärneryd, 1990.

190Patel, 1987.

191Ibid.

192Patton, 1980.

193Ibid, p 197 (egen översättning).

194Ibid.

195Ibid.

196Ibid.

197Ibid.

198Ibid.

199Det innebär att ett mätinstrument (t ex ett enkätformulär) ska ge tillförlitliga och stabila utslag (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 1997).

200Enligt EU:s regler skall minst 5% av arealen ligga i träda. Reglerna säger dock inte att trädan behöver ingå i växtföljden.

201I den första sorteringen fick inte Södertälje kommun några pengar alls, men en förnyad ansökan är inlämnad.

202KRAVs maximigränser för andelen ekologiskt foder är från den 1 oktober, 5% för idisslare. Tidigare var maximigränsen för idisslare 10%. Foderstaten på Åbykvarns gård innehöll redan innan regeländringen 96% KRAV-godkänt foder.

203Reglerna gäller i kustområdet från Göteborgs- och Bohuslän till Stockholms län inklusive Öland samt hela Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län.

204Kotler, 1997, s 27f.

205Ibid (egen tolkning och översättning).

206Magnell, 1993, s 75.

207Lars Jönsson, pers medd, 1992-12-16, 1996-06-07 och 1997-12-16.

208Huvudförfattaren till föreliggande skrift deltog 1993-02-17 i ett endagarsseminarium om Ekologisk odling i Hörby, Skåne, där även Lars Jönsson höll ett inlägg.

209Intrycket har förstärkts genom egna besök på gården under 1996 och 1997.

210Verksamheten är avvecklad idag.

211Lars Jönsson, pers medd, 1996-06-07 och 1997-12-16.

212Rapsmetylester, d v s förestrad rapsolja.

213Lars Jönsson, pers medd, 1996-06-07.

214Lars Jönsson har många funderingar och idéer om an försöka minimera gröngödslingsandelen i växtföljden. Se vidare avsnitt 7.4.

215Måttet antal säckar (ca 100 kg) och tunnland (1 ha ≈ 2 tunnland) är ett vanligt begrepp bland medelålders och äldre lantbrukare.

216På den gamle traktorn var det 100 timmar.

217Ulf Lendl, pers medd, 1998-01-07.

218Ibid.

219Se avsnitt 7.4.3.

220Se vidare avsnitt 3.2.

221Ibid.

222"Alla frågor är uttryck för vårt intresse för världende är i grunden värderingar." Myrdal, 1968. "Valuations are always with us." Myrdal, 1977.

223Markkarteringar under drygt 20 år indikerar inga förluster.

224Prisnivå: år 1997.

225D v s närmaste ort/stad/hamn el motsv varifrån insatsvaroma levereras till Dig oberoende om Du hämtar dem själv eller inte.

226Exv lastbil, långtradare, traktor, personbil el motsv.

Bilaga 1. Informell samtalsintervju

A. Allmänt

1/ Vad innebär ett hållbart jordbruk för Dig?

2/ Vad innebär god lönsamhet för Dig vad avser ditt jordbruk?

3/ Vad tänker Du på när Du hör ordet sårbarhet kopplat till livsmedelsproduktion?

4/ Varför skall vi ha ett svenskt jordbruk när vi kan köpa billiga importerade livsmedel från EU och USA?

5/ Hur skulle Du vilja att det svenska jordbruket utvecklas inför framtiden?

6/ Vad har det svenska medlemskapet i EU inneburit för Ditt företag?

B. Ekologisk odling

1/ Varför har Du lagt om till ekologisk odling? När gjorde Du det?

2/ I vilken mån har Ditt företags beroende av omvärlden förändrats efter det att Du lagt om till ekologisk odling?

3/ Vilka tankar finns bakom idén att förädla produkter på gården?

4/ Vilka bidrag får Du idag?

5/ Vilka avgifter betalar Du särskilt p g a att företaget drivs ekologiskt?

6/ Vilka organisationer/föreningar, som berör lantbruket, är Du medlem i?

Bilaga 2. Kombination av vägledande och standardiserad öppen intervju

A. Växtodling

1/ Hur stor areal har Du på gården?

2/ Vilka grödor har Du i växtföljden?

3/ Vilka avkastningsnivåer har Du i växtodlingen?

4/ Hur ser växtföljden ut på gården?

B. Maskiner m m

1/ Förekommer maskinsamverkan i företaget?

2/ Utnyttjas maskinstation?

3/ Vilka möjligheter har Du att själv utföra maskinreperationer?

C. Reservdelar

1/ Vad består reservdelslagret av?

D. Husbehovsodling

1/ I vilken utsträckning skulle Du och Din familj klara er egen försörjning av livsmedel vid en kris?

E. Gården, år 2010

1/ Hur kommer jordbruket på Din gård att se ut år 2010?

2/ Vilka framtida större investeringar är aktuella i företaget?

Bilaga 3 Öppen kvantitativ intervju (frågeformulär)

Enkät angående insatsmedel och avsaluprodukter till och från eko gård

Uppgifterna avser 1997, om inte annat anges

Intervjutillfälle: ...

1 Fastighetsbeskrivning, ägandeförhållanden

1.1 Brukarens namn: ...

Adress: ...

Telefon/Fax: ...

1.2 Fastighetens namn, beskrivning: ...

Församling: ...

Kommun: ...

Län: ...

1.3 Brukaren äger fastigheten O Brukaren arrenderar fastigheten O

1.4 Produktionsområde enl SCB ...

1.5 Produktionsinriktning

Enbart växtodling ...O

Både växtodling och djurproduktion ... O

Skogsproduktion ...O

Övrigt ...

1.6 Total areal (ha) ...

Därav

åker ...

perm betesmark ...

skog ...

övrig mark ...

1.7 Brukningscentrums avstånd till (km):

Tätort ...

Lantmännen ...

Mejeri ...

Slakteri ...

Sockerbruk/betmottagning el dyl ...

Veterinär ...

Seminstation ...

Butik, bensinstn, skola, åldringsvård m m ...

Annat ...

1.8 Arrondering ...

1.9 När täckdikades åkermarken senast? ...

2 Inköp av insatsmedel

2.1 Direkt energi

Inköpsort225 Transportmedel226 Avstånd(km)

El (kWh/år): ... ... ... ...

Dieselolja (m3/år): ... ... ... ...

RME (m3/år): ... ... ... ...

Eldningsolja (m3/år): ... ... ... ...

Bensin (l/år): ... ... ... ...

Smörjolja (l/år): ... ... ... ...

2.2 Utsäde

Spannmål (kg/år): ... ... ... ...

Rapsfrö (kg/år): ... ... ... ...

Ärter (kg/år): ... ... ... ...

Åkerböna (kg/år): ... ... ... ...

Vallfrö (kg/år): ... ... ... ...

3 Försäljning av produkter

3.1 Vegetabilier

Vårvete (dt/år): ... ... ... ...

Höstråg (dt/år): ... ... ... ...

Höstraps (dt/år): ... ... ... ...

Ärter (dt/år): ... ... ... ...

Åkerböna (dt/år): ... ... ... ...

4 Infrastruktur

Väg-, järnvägs- och färjeförbindelser ...

Övriga synpunkter: ...