Tidskrift/serie: Försöksresultat för fritidsodlare
Utgivare: SLU, Försöks- och utvecklingsenheten för
fritidsodling.
Redaktör: Hanson Y., Åkerberg C.
Utgivningsår: 1993
Nr/avsnitt: 4
Författare: Gustafsson E. L.
Adress: Inst. för markvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet
Ingår i...: Sammanställning av aktuella försök
och litteraturgenomgångar
Titel: Jordförbättringsförsök på lerjord
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Praktiker
Nummer (ISBN, ISSN): ISBN 91-576-4728-3, ISSN 1101-3494
OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
De personer som haft med lerjord att göra i något sammanhang tror kanske att det inte finns något att göra åt "eländet". Det finns mycket att göra. För att kunna ge råd som inte är alltför besvärliga eller dyra att genomföra har vi gjort en liten försöksserie som kan ge vägledning. Försöket ligger på Trädgårdsförsöksstationen vid Ultuna, SLU, Uppsala. Försöken sker i samarbete mellan Trädgårdsförsöksstationen och Institutionen för markvetenskap, SLU. Försöksstationen har stora problem med dålig struktur och kompakt jord. Lerhalten ligger på 60 %.
Markvetenskap har erfarenheter från lantbrukssidan med att förbättra åkerjord med strukturproblem. Strukturproblemen på lerjordar beror dels på sänkt mullhalt, dels på packningsskador. Inom lantbruket har vallen (oftast en blandning av gräs och rödlöver) som får ligga minst 2 år en unik förmåga att förbättra en strukturskadad lerjord. Det finns även goda erfarenheter av marktäckning och strukturkalkning. Strukturkalkning innebär att man inarbetar stora mängder bränd kalk som stabiliserar de aggregatytor den kornmer i kontakt med.
Försöket påbörjades hösten 1989. Försöket ligger i bäddar där en ruta är 5 m lång och 1,2 m bred. Det finns två rutor av varje försöksled. Försöksrutorna handgrävs på hösten och fräses på våren. I försöksleden där det har varit vall utesluts fräsningen på våren. Det har odlats purjolök på försöksrutorna.
De ingående försöksleden är:
Kontroll som inte har tillförts något organiskt material. Kvävegödsel tillfördes under 1992.
Vall som har legat i två år.
Vall som har legat i två år och där kalk sedan har inarbetats. I de två försöksleden med vall har purjolök bara odlats under 1992.
Tillförsel av löv, 0,6 kg torrsubstans (ts)/m2 varje år.
Tillförsel av stallgödsel, 0,6 kg ts/m2 varje vår.
Tillförsel av väl förmultnad torv, 0,6 kg ts/m2.
Tillförsel av gräsklipp som läggs på många gånger per sommar och blandas in på hösten.
Från och med i år (1993) tillkommer ett försöksled med komposterat köksavfall och ett försöksled med komposterat trädgårdsavfall. Det kommer att tillföras samma mängder material som i andra försöksled.
Kontroll behövs för att man skall kunna se vad åtgärderna har för effekt. Vall verkar på många sätt. Växterna torkar ut jorden, rötterna ger tillskott av organiskt material när de är döda, markytan är skyddad året om och markfaunan och mikroorganismerna gynnas. Dessa faktorer bygger upp och permanentar strukturen. Dessutom binder baljväxter luftkväve till jorden. Ett försöksled har strukturkalkats med bränd kalk efter det att vallen brutits, för att bibehålla den struktur som vallen byggt upp. Resten av försöksleden har fått tillskott av organiskt material i form av löv, stallgödsel, torv eller gräsklipp varje år.
Mikroorganismerna konsumerar kväve då de bryter ned organiskt material. Då man blandar in ej färdignedbrutet material i jorden kan kvävebrist uppstå trots att materialet i sig innehåller kväve. Snabbt nedbrytbart material såsom väl brunnen stallgödsel och gräsklipp lämnar tillskott av kväve som är tillgängligt för växterna redan första året. Torv och löv tar längre tid i anspråk för nedbrytning och det kan ta flera år innan kvävet blir tillgängligt för växterna.
Provtagningarna är gjorda i slutet av oktober 1992 strax före skörd. Varje värde bygger på värden från två nivåer, tre värden från varje nivå. Värdena från matjorden är från det bearbetade djupet och därmed där det organiska materialet har blandats in. Det är främst i det skiktet de olika försöksleden skiljer sig åt.
Tabell 1.Markfysikaliska data, medelvärden av matjord respektive alv.
|
| Djup, cm | Porvolym vol-% | % porer >0,03 mm | % porer >0,006 mm <0,03 mm | volymvikt g/cm,3 | Genom- släpplighet mm/h | Fysikalisk vissnings- gräns, vol-% |
| Kontroll | 0-20 | 53 | 43 | 6 | 1,26 | 53 | 14 |
| 20-35 | 44 | 23 | 7 | 1,51 | 145 | 20 | |
| Vall | 0-20 | 55 | 44 | 5 | 1,19 | 188 | 15 |
| 20-35 | 43 | 19 | 5 | 1,51 | 136 | 20 | |
| Löv | 0-20 | 54 | 41 | 6 | 1,21 | 66 | 16 |
| 20-35 | 42 | 17 | 5 | 1,53 | 70 | 20 | |
| Stallgödsel | 0-20 | 55 | 45 | 1,19 | 125 | 14 | |
| 20-35 | 42 | 17 | 7 | 1,54 | 81 | 19 | |
| Torv | 0-20 | 57 | 42 | 7 | 1,14 | 108 | 16 |
| 20-35 | 43 | 12 | 7 | 1,51 | 57 | 23 | |
| Gräsklipp | 0-20 | 55 | 44 | 5 | 1,19 | 119 | 16 |
| 20-35 | 42 | 12 | 7 | 1,56 | 73 | 20 |
Porvolymen i matjorden, dvs det utrymme som vatten och luft samsas om, ligger mellan 53-57 volym-%. Samtliga försöksled ligger lite över kontrollen, men det ska sägas att även i kontrolledet har porvolymen höjts från ursprungliga 48 vol % till nuvarande 53 vol-%. I alven ligger porvolymen mellan 42-44 vol-%, där ligger kontrollen högst.
Porer >0,03 mm utgör de stora porerna som underlättar luft- och vattenrörelserna samt rotframkomligheten. Andelen stora porer ligger mellan 41-45 % i matjorden och 12-23 % i alven. Störst andel stora porer i matjorden har försöksleden med stallgödsel, vall och gräsklipp. Störst andel stora porer i alven har kontrollen och vall-ledet. Porer större än 0,006 mm tillhör de porer som kan påverkas av packning. Andelen porer mellan 0,03 mm och 0,006 mm i både matjord och alv är i stort sett densamma i alla försöksled (5-7 %).
Skrymdensiteten eller volymvikten, jordens vikt per volymsenhet, ligger på 1,19- 1,26 g/cm3 i matjorden och 1,51-1,56 g/cm3 i alven. I matjorden har den sjunkit mer i de egentliga försöksleden än i kontrollen. Volymvikten låg ursprungligen på 1,37 g/cm3. Jorden har blivit luckrare.
Tyvärr fick våra prover för genomsläpplighet av vatten i vattenmättad jord hjälp på traven av daggmaskar, så de siffrorna är inte tillförlitliga. Det kan emellertid ses att kontrollen ligger lägst.
Tabell 2. Medeltal av kolhalt, kvävehalt och kol/kvävekvot i matjord och alv.
| Försöksled | Djup. cm | % C | % N | C/N | Djup, cm | % C | % N | C/N |
| Kontroll | 0-20 | 1,43 | 0,15 | 9,87 | 20-40 | 1,23 | 0,13 | 9,44 |
| Vall | 0-20 | 1,55 | 0,16 | 9,66 | 20-40 | 1,25 | 0,14 | 9,21 |
| Löv | 0-20 | 1,67 | 0,17 | 10,08 | 20-40 | 1,33 | 0,14 | 9,49 |
| Stallgödsel | 0-20 | 1,63 | 0,17 | 9,56 | 20-40 | 1,18 | 0,13 | 9,01 |
| Torv | 0-20 | 1,70 | 0,17 | 10,30 | 20-40 | 1,25 | 0,14 | 8,85 |
| Gräsklipp | 0-20 | 1,69 | 0,18 | 9,37 | 20-40 | 1,27 | 0,14 | 9,36 |
Kvävehalterna ligger lite högre i andra försöksled än i kontrolledet. Detsamma gäller kolhalterna. Vi mäter kolhalt i stället för mullhalt. En liten skillnad kan ge stora utslag i hur jorden beter sig. I tabellen framgår att torv, gräsklipp och löv har högst kolhalt (1,70-1,67 %) medan kontrollen har 1,43 % i matjorden. Resterande försöksled ligger däremellan. I alven ligger stallgödsel lägst med 1,18 % och löv högst med 1,33 %. Kvävehalterna ligger i matjorden lägst i kontrollen (0,15 %) och högst i gräsklipp (0,18 %). I alven är skillnaderna mycket små.
Det är inga stora skillnader som uppmätts, men de markfysikaliska analyserna visar en klar tendens till en bättre fungerande jord för de olika behandlingarna.
Första året ligger skörden i försöksledet med löv lägre än kontrolledet, medan skörden i de övriga tre försöksleden ligger betydligt högre i skörd. Andra året ligger skörden i försöksledet med torv lägre än kontrolledet, medan de övriga försöksleden ligger högre i skörd. Tredje året ligger både försöksleden med löv och torv under kontrolledet, medan övriga försöksled ligger betydligt högre i skörd. Det försöksled som utmärker sig med den högsta skörden alla år är ledet med gräsklipp. Gräsklippet är näringsrikt och lätt nedbrytbart, så detta är till stor del en kväveeffekt. Gräslagret skyddar också jorden mot uttorkning.
Då man tittar på storleksfördelningen av purjolöken ser man att purjolöken i försöksledet med gräsklipp är betydligt större än i övriga försöksled. Andelen sekunda plantor är också betydligt lägre.
Skörd av purjolök 1990-92.
Figur 2. Storleksfördelning av purjolök 1992.
Jord är för många människor något enhetligt och icke levande, men jordar är mycket olika. Även samma jord kan bete sig väldigt olika beroende på om de senaste åren varit våta, torra, kalla eller varma. Det spelar också en stor roll hur jorden har behandlats, om den har varit utsatt för packning eller vilka växter som vuxit där m.m.
En mineraljord består ungefär till hälften av partiklar, medan resten är vatten och luft. Andelen luft är mycket viktig för växterna och denna andel bör vara minst 10 volym-%. Det är de stora porerna i marken som är luftförande. Det är i stor utsträckning också i dessa porer som växtrötterna tar sig fram.
Bildningen av aggregat är en speciell egenskap hos jordar som innehåller lera. Det är aggregatbildningen eller sprickorna mellan aggregaten som gör det möjligt för växternas rötter att tränga ner i jorden. På en lerjord kan en annuell växt ha rötter nedanför 2 m djup. Spricksystemen förändras lätt av yttre påverkan som packning eller väderlek.
En vinter med många tjälningar och upptiningar kan göra underverk med en lerjord. Det bildas islinser horisontellt i jorden. Dessa drar till sig vatten och växer i tjocklek, medan jorden mellan islinserna torkar ut. Horisontella sprickor bildas. En torr sommar torkar ut jorden och ger vertikala sprickor. Tjäle och torka är fysikaliska aggregatbildare. De bildar skarpkantade aggregat.
Markfauna och mikroorganismer avrundar och permanentar aggregaten och gör jorden luckrare. Markfaunan och mikroorganismerna trivs när de har tillgång till näring och vatten. Den näring de behöver finns bl.a. i organiskt material. Daggmaskar är mycket viktiga för att en lerjord skall fungera väl. De blandar materialet och stabiliserar sina gångar med sekret. Gångarna underlättar vatten och luftrörelserna i marken samt underlättar för rötterna att komma fram.
Odlare med misskötta lerjordar tycker att de är besvärliga att bruka, men en välskött lerjord med hög mullhalt och god struktur är lättarbetad. Därtill är en sådan jord idealisk för de flesta växter.
Som framgått av försöksresultaten tidigare går det bra att förbättra en lerjord med organiskt material och god behandling. Det är mycket viktigt att inte packa jorden genom att köra eller gå på den när den är fuktig. Jorden mår också väl av att vara bevuxen, så att t.ex. inte regndroppar förstör aggregaten i ytan och bildar en skorpa. Ju högre mullhalten är, desto tåligare är aggregaten mot regndroppar.
Råd till den som börjar från början med en svårhanterlig lerjord är att:
Så en del eller allt med baljväxt + gräs, t.ex. vitklöver och gräsmattegräs, och låta detta vara under 2 år. Det går bra att klippa den och ha den som vanlig gräsmatta. Gräsklippet kan ju användas till marktäckning. Det är ett sätt att förbättra strukturen genom att växter, markfauna och mikroorganismer får göra jobbet.
Tillsätta mycket organiskt material i vilken form som helst, och arbeta in det, helst på hösten, och sedan när våren kommer stå beredd med hönsgödsel, väl brunnen stallgödsel eller kvävegödsel, om växterna är bleka.
Se till att inte packa jorden. I ett trädgårdsland är fasta gångar ett sätt att undvika packning. Fräsning bör göras försiktigt och jorden skall då vara rätt torr.Handgrävning är att föredra.
För en lerjord i hyfsat skick föreslår jag att man:
Tillsätter organiskt material årligen i vilken form som helst. Maskarna trivs bättre om man tillför organiskt material och inte enbart använder hönsgödsel eller stallgödsel som inte innehåller halm.
Se till att inte packa jorden. Åtgärder som t.ex. fräsning, hackning och skyffling packar lätt jorden.