VäxtEko


Tidskrift/serie: Fakta - Trädgård på Fritid
Utgivare: SLU Info/Växter
Redaktör: Adelsköld N.
Utgivningsår: 1994
Nr/avsnitt: 22
Författare: Thor A.C.
Adress: Hushållningssällskapet i Uppsala och Stockholms län, Box 412, 751 06 Uppsala
Titel: Renässans för jordkällaren
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Allmänhet
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1102-1969

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

* Jordkällaren har åter kommit i blickpunkten, nu när det ekologiska tänkesättet börjar sprida sig.

* Att lagra sin mat i jordkällare är en uråldrig metod. De flesta av landets jordkällare byggdes i anslutning till det laga skiftet år 1827. De äldsta källarna byggdes i sten eller trä. På 1920-talet började man att gjuta dem i betong, och nu kan man köpa helt färdiga källare i betong, glasfiberpolyester eller plåt.

* En jordkällare ska vara kall, men inte frysa. Den ska vara fuktig, men inte ha takdropp. Ventilationen är mycket viktig.

* Rotfrukter förvaras med fördel i jordkällare. Även andra trädgårdsprodukter klarar sig bra där. Frukt avger mognadshormonet etylen och bör förvaras skilt ifrån övriga, färska produkter.

Under senare år har jordkällare börjat byggas igen. Den här källaren är gjuten i betong och inklädd med sten. Foto: Kajsa Göransson

Att gräva ner maten i jordhålor är en uråldrig förvaringsmetod. Det vet man genom arkeologiska utgrävningar. Det var ett enkelt sätt att hålla maten kall på sommaren och skydda den mot vinterns frost.

Landets flesta kvarvarande jordkällare är troligen byggda under årtiondena runt 1827. Det var då man blev tvungen att flytta hela sin gård genom det laga skiftet. Därmed var man också nödgad att bygga en ny källare.

Rika byggde i sten, fattiga i trä

Sätten att bygga jordkällaren på varierar över hela landet, mycket på grund av tillgången på byggnadsmaterial och traditioner på platsen. Källare med kilade stenvalv var vanligast, och började byggas redan på medeltiden. Att bygga en jordkällare med kilade valv var arbetskrävande och krävde känsla för hållfasthet. Ett annat krav var att det fanns god tillgång på lämpliga kilformade stenar.

Källare med kilade valv var vanliga förr. En form av stockar kläddes med stora byggstenar. Dessa kilades sedan fast med s.k. låsestenar. Stockarna togs bort när muren var klar. Källaren tätades med kalkbruk och mossa, isolerades med näver och täcktes med jord.

Naturstenskällaren byggdes på en form av stockar, tätades med kalkbruk och mossa, isolerades med näver och täcktes sedan med jord. Statare och torpare var fattiga och byggde därför ofta sina källare av trä. Detta var givetvis enklare, men de höll bara under 20-25 år.

Kylskåpet ersatte källaren

På 1920-talet började man gjuta källarna i betong, och ända fram till 1940- talet byggdes jordkällare flitigt i Sverige. När så kylskåpet slog igenom, slutade man att bygga jordkällare.

Materialet till en ny jordkällare för lagring av grönsaker och rotfrukter kostar 15 000-25 000 kronor (1994). I detta räknas dock inte arbetskostnader in. En ny kyl/sval kostar 4 000-6 000 kronor och medellivslängden är 15 år. Detta ska jämföras med att livslängden för en jordkällare kan vara flera mans- och kvinnoåldrar. Dessutom drar den ingen ström!

Den händige bygger jordkällare själv, men det går också att köpa prefabricerade källare från flera tillverkare runt om i Sverige. De är gjorda av betong, glasfiberpolyester eller plåt. Kostnaden är ungefär densamma för de båda alternativen, men bygger man själv kan man få den precis så stor man vill.

Inte bara pengar

Att räkna ut vad vi spar på att odla själva och lagra i jordkällare är svårt, eftersom många andra faktorer än pengar måste vägas in. När man själv odlar ekologiskt och lagrar sina produkter i jordkällare spar man energi, får motion och mental stimulans.

Man kan också köpa storpack direkt från odlaren och lagra i jordkällaren. Det spar energi i form av minskat bilkörande. Dessutom slipper man kostnadspåslag från grossister och handlare.

Nyvaknat intresse

Jordkällare anläggs ofta i ekobyar. Solbyn utanför Lund, Toarps ekoby utanför Oxie och Biskop Arnös folkhögskola är några exempel.

På dagis anläggs jordkällare för att visa barnen att det finns andra förvaringsplatser än kylskåpet. Källaren används för att kunna förvara det som barnen odlat, och som lager för stora inköp av exempelvis rotfrukter.

Givetvis finns det också många privatpersoner som anlägger egna jordkällare, eller försöker reparera den som redan finns. Att gå ihop med några grannar, och gemensamt bygga en källare, kan vara ett ekonomiskt och resurssnålt alternativ. Man skönjer alltså ett nyvaknat intresse för jordkällarens alla möjligheter!

Ingång i norr eller öster

Jordkällaren placeras lämpligast så att ingångsdörren kommer mot norr eller öster. Solens värme stör då källartemperaturen minst. Källaren kan schaktas in i en slänt, byggas upp som en kulle eller grävas ner i marken.

Bygglov behöver man troligen inte, men för säkerhets skull bör man kontakta Stadsbyggnadskontoret eller motsvarande innan bygget sätts igång. Möjligheter att ansluta jordkällarens dränering till kommunala dagvattennätet måste också undersökas.

Grundvattendjupet, där man ska anlägga källaren, måste först kontrolleras. Kontakta en geoteknisk firma eller en lokal konsult i vattenteknik.

En jordkällare med ingången skuggad av granar. Lägg märke till den isolerade ytterdörren och ventilationsröret som sticker upp ovanförjordtaket. På taket trivs gräs och andra torktåliga växter med grunt rotsystem. Foto: A-C Thor

Det kan vara bra att ha maskinhjälp till det tunga schaktningsarbetet. Spar gärna matjorden till att lägga på den färdiga jordkällarens tak. Där kan sedan torktåliga växter med svagt rotsystem odlas, t.ex. gräs och fetbladsväxter.

På marken görs en överbyggnad, dvs. grund, för källaren att stå på. Den kan vara av grus, makadam eller av s.k. pordränplatta. Runt överbyggnadens nederkant läggs en dräneringsledning av plast eller tegel. Dräneringsledningen ska ha jämnt fall och mynna i en stenkista eller anslutas till dagvattensystemet.

Ingen betong i golvet!

Sockeln till källarens väggar gjuts i betong och armeras. Golvet i svaldelen, dvs. förrummet, gjuts i betong och armeras. Observera att golvet inne i själva källaren inte ska vara av betong! Här läggs makadam på överbyggnaden så att markfukten kan tränga upp och hålla källarluften fuktig.

Väggarna muras av lecablock eller betonghålsten. Armering sker mellan stenvarven och ingångar för el görs. Dörrarna på källaren får inte vara fuktkänsliga. Då sväller de och blir omöjliga att stänga eller öppna. Se till att inga möss eller råttor kan ta sig in genom ventiler och dörrar.

Taket formsätts och gjuts av betong med armeringsmatta. Det ska vara så starkt att det håller för tyngden av det upp till 0,6-1,0 m tjocka jordlagret. Ett alternativ till att gjuta taket själv, är att köpa ett prefabricerat tak.

Ventilation viktig

Hål för takventilation är mycket viktigt att göra, även i svalen. Rör för luftutsläpp ska sticka upp cirka 1 m över källarens jordtäckning. Använd en rejäl dimension, 12-15 cm på röret, så att luftcirkulationen blir god. Luftintaget placeras lämpligen så lågt som möjligt i ytterdörren och förses med spjäll för reglering av mängden inströmmande luft.

Källarens tak och väggar måste tätas mot vatten. Detta sker med kallasfalt, platonmatta, specialtakpapp, markskiva eller pordränskivor. Då de två sistnämnda produkterna används, kan det isolerande jordlagret minskas till cirka 0,4 m. Om källaren endast är asfaltstruken, se till att lägga ett 20 cm tjockt skikt av dräneringsgrus närmast väggen. Innan jorden fylls på, bör ett materialskiljande lager av geotextil appliceras.

Invändigt slammas väggarna och vitkalkas. Det är viktigt att veta att fyllnadsmassorna måste sätta sig, för att källaren så småningom ska få den rätta temperaturen.

Laga väggarna, gör nytt tak

När det gäller att laga delvis eller helt raserade gamla naturstenskällare, kan det vara svårt att hitta kunniga personer. Bästa sättet är att förstärka väggarna och helt enkelt gjuta ett nytt tak på de gamla väggarna. Detta kräver givetvis en stor arbetsinsats och möjligheten att bygga en helt ny källare bör övervägas.

Största problemet med redan byggda jordkällare är nog att det kan bli för kallt i källaren vintertid. Detta går att avhjälpa genom att fylla på med mer isolerande jord, men det är inte alltid säkert att taket håller för den ökade tyngden. Om man är rädd att det blir för tungt, kan pordränskiva eller markskiva användas, för att reducera tyngden och samtidigt öka den värmehållande förmågan.

Att sätta in en isolerad ytterdörr kan också hjälpa mot kylan. Den stänger även ute värmen på sommarhalvåret. Någon enstaka gång med sträng kyla kan man rädda källarens innehåll genom att sätta in en kupévärmare eller värmeljus om källaren saknar el.

Isolera mot takdropp

I en väl fungerande källare ska tak och väggar vara fuktiga, men det får inte droppa vatten. Takdropp kan bero på att temperaturskillnaden mellan luften i källaren och källartaket är för stor. Det kan räcka med att byta ut jordgolvet mot makadam, eller att isolera källaren utifrån.

Grundvatten kan även tränga upp genom källarens golv. För att stoppa detta måste en dränering läggas på lämpligt djup runt hela källaren. Om källaren är otät och tar in vatten genom tak och väggar blir det också för fuktigt. Detta avhjälper man genom att ta bort all jord och stryka källaren med kallasfalt. Ett skikt singel eller en pordränskiva.läggs närmast och därefter fyller man på med jorden igen. Om luften är för torr är den troligaste orsaken att golvet i källaren är helgjutet i betong. Detta gör att den välbehövliga markfukten inte kan ta sig upp. Bila upp ett hål i golvet, och fyll med makadam i stället.

Lärk, ek, plåt eller plast

Hygienen i källaren har stor betydelse för att skapa goda lagringsförhållanden. Undvik att göra källarens inredning av tryckimpregnerat virke. Använd i stället rötbeständigt, obehandlat trä, till exempel lärk eller ek. Bingar för rotfruktsförvaring ska vara glest byggda så att luften kan cirkulera i dem. Inredningen kan också göras av plast eller plåt, material som är lätta att rengöra.

Varje sommar tvättas källaren ordentligt med såpa eller liknande. Tak och väggar borstas och får torka genom att källaren vädras under några soliga sommardagar. Träinredning möglar lätt på ytan, men rengörs då med gasolbrännare.

Potatis förvaras bäst vid en temperatur på 3-7°C och en relativ luftfuktighet på 85-90 %. Termometern visar att källaren håller en lägre temperatur än utomhusluften. Foto: A-C Thor

Frostfri fukt förhindrar skrumpning

Jordkällarens höga luftfuktighet och låga temperatur över fryspunkten gör det mycket gynnsamt att lagra exempelvis rotfrukter i jordkällare. Avdunstningen från växtdelar upphör nästan helt vid 90-95 % relativ luftfuktighet i den omgivande luften. I ett kylskåp är luften mycket torrare, vilket gör att t.ex. potatisar, morötter och äpplen ofta skrumpnar och blir mjuka om de inte ligger i plastpåsar.

I jordkällarens svale är det inte så fuktigt, eftersom golvet är gjutet i betong. Det är den bästa platsen att förvara lök, sylt och saft på. Även vinflaskor, dahliaknölar, dammens näckrosor och andra saker som ska förvaras frostfritt, passar bra att ligga där.

Rotfrukter, t.ex. morot, kålrot, rotselleri och rödbetor, ska förvaras vid 1-3°C och 90-95 % relativ luftfuktighet. Potatis ska förvaras mörkt vid 3-7°C och 85-90 % relativ luftfuktighet.

Blom- och stjälkgrönsaker, lagras bäst vid 1-3°C och 90-95 % relativ luftfuktighet. Bladgrönsaker, t.ex. sallat, behöver ännu lägre temperatur, 0- 1°C, för att hålla sig fräscha. Champinjoner och maj skolvar lagras bäst vid 1°C och 95 % relativ luftfuktighet.

Lök och frukt passar inte in

Lök ska ha det torrt och kallt, dvs. 75 % relativ luftfuktighet och runt 0°C. Den ska alltså inte ligga inne i själva källaren, utan hellre i svalen.

Frukt ska förvaras vid 1-3°C och 90 % relativ luftfuktighet. Tänk på att frukt avger etylengas. Det är ett mognadshormon som påskyndar nedbrytningsprocesserna och som försämrar hållbarheten och smaken hos andra trädgårdsprodukter som lagras i källaren. Frukt ska därför förvaras separat och ha god luftväxling för att inte påverka annat som lagras i källaren.

Grönsaksfrukter, dvs. gurka, aubergine, paprika och tomat, är känsliga för låga temperaturer, och passar alltså inte ihop med de andra grönsakerna. Tomater avger dessutom etylen, liksom äpplen. Lämplig temperatur är 12-14°C.

Litteratur

Holmberg, Kerstin. 1993. Jordkällare och skafferi. Wahlström och Widstrands förlag, Stockholm

Säll, C. 1994. Lagring av grönsaker. Försöksresultat för fritidsodlare nr. 5. Trädgårdsförsöksstationen, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Thor, A-C. 1994. Jordkällare. Uppsala. Examensarbete innehållande enklare ritning. Kan beställas från Hushållningssällskapet.

Ann-Catrin Thor är trädgårdstekniker och rådgivare på Hushållningssällskapet i Uppsala och Stockholms län, Box 412, 751 06 Uppsala, tel. 018-12 72 20, fax 018-12 72 79.