VäxtEko


Tidskrift/serie: Fakta - Trädgård på Fritid
Utgivare: SLU Info/Växter
Redaktör: Adelsköld N.
Utgivningsår: 1994
Nr/avsnitt: 07
Författare: Jansson E.
Titel: Mormorsväxter bevaras
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Allmänhet
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1102-1969

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

*De s.k. mormorsväxterna var vanliga i svenska trädgårdar för 3-5 generationer sedan. Ofta är det fråga om lokala former, som är både härdiga och vackra.

*Många av trädgårdsväxterna kom mycket tidigt till Sverige, men spreds inte till allmänheten förrän vid slutet av 1800-talet.

*Att återupptäcka och bevara dessa gamla växter innan de har utrotats är helt i linje med Riokonferensens konvention om att bevara den biologiska mångfalden.

*I ett Alnarpsprojekt samlar man in lokala former av gamla växter, försöker namnsätta dem och bevarar dem i en genbank. Där kan man sedan välja ut de bästa formerna för att föröka och sprida dem. Hittills har tulpan, snöklocka och buxbom specialstuderats.

*Man är mycket intresserad av ytterligare tips om växter som är äldre än 40 år, både annueller, perenner, lökväxter, buskar och träd.

Exempel på en gammal, fin trädgårdsmiljö med s.k. mormorsväxter. Trädgårdsiris (Iris germanica), martagonlilja (Lilium martagon) och blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) i en buxbomsinfattad blomsterlist. Foto: Eva Jansson

Flertalet av de prydnadsväxter, som vi idag kallar "gammeldagsväxter", "torparväxter" eller "mormorsväxter", var vanliga i trädgårdarna hos gemene man för 3-5 generationer sedan. Många av de gamla sorter och lokala former som fanns i handeln kring sekelskiftet, försvann från marknaden i takt med att smaken och modet skiftade.

Då gamla, fina trädgårdar nu byter ägare, anammas ofta det lättskötta trädgårsidealet med gräsmatta och städsegrönt. Därmed försvinner många växter och kunskapen om deras historia, skötsel och användning. Genom att samla in gamla växter, kan både unikt genmaterial och bra och härdiga sorter bevaras. Det vore också önskvärt om gamla trädgårdsmiljöer kunde sparas åt kommande generationer.

Från klosterträdgård till allmogetäppa

I tabellen nedan ges exempel på vid vilken tidpunkt olika trädgårdsväxter troligen kom till Sverige. Många prydnadsväxter började odlas som nyttoväxter, ibland som kryddväxter eller läkeväxter. Det var mest i kloster, botaniska trädgårdar, herrgårdar och prästboställen som trädgårdsintresset fanns.

Tabell: Några exempel på när trädgårdsväxterna troligen kom till Sverige. Inte förrän vid slutet av 1800-talet började de odlas allmänt utanför kloster, botaniska trädgårdar och herresäten. (Källor: Lange 1991, 1994, Lundqvist 1994a, 1994b.)

 

800-1050 e. Kr   såpnejlika (Saponaria officinali)
                 äkta valnöt (Juglans regia)
                 stockros (Althea officinalis)
                 fläder (Sambucus nigra)
1050-1400-       madonnalilja (Lilium candidum)
talet            akleja (Aquilegia vulgaris)
                 bondpion (Paeonia officinalis)
                 äkta kastanj (Castanca sativa)
1500-talet       påsklilja (Narcissus pseudonarcissus)
                 trädgårdsnejlika (Dianthus caryo-
                 phyllus)
                 buxbom (Buxus sempervirens)
                 vitpil (Salix alba)
                 liguster (Ligustrum vulgare)
1600-talet       doftschersmin (Philadelphus
                 coronarius)
                 vanlig syren (Syringa vulgaris)
                 borstnejlika (Dianthus barbatus)
                 trädgårdsaurikel (Primula auricula)
                 trädgårdstulpan (Tulipa gesneriana)
                 pärlhyacint (Muscari bothryoidcs)
1700-talet       häckspirea (Spiraca salicifolia)
                 höstflox (Phlox paniculata)
                 tulpanträd (Liriodendron tulipifera)
1800-talet       löjtnantshjärta (Dicentra spectabilis)
                 daggfunkia (Hosta sieboldiana)
                 trädgårdsdahlia (Dahlia x cultorum)
                 blåstjärna (Scilla sibirica)
                 forsytia (Forsythia sp.)
                 trädgårdshortensia (Hydrangea pani
                 culata)
1900-talet       kopparbjörk (Betula albo-sinensis)
                 bambu (Sinarundinaria murielae)
                 kantnepeta (Nepeta faassenii)
                 kungslilja (Lilium regale)

 

Växter, som infördes betydligt tidigare, fick inte ordentlig spridning bland allmogen förrän vid slutet av 1800-talet. Kunskap om trädgårdsskötsel och växter spreds då genom hushållningssällskap och olika trädgårdsföreningar. De första, allmänt kända trädgårdsböckerna och de första trädgårdstidningarna började utges. Plantor och fröer gjordes mer lättillgängliga, när plantskolor som Göteborgs Trädgårdsförening, Bergianska Trädgården och Alnarps Trädgårdar startades.

Kriget förändrade sortimentet

Under andra världskriget var hela västvärlden inriktad på att producera mat och många av de små regionala plantskolorna lades ned.

När produktionen åter kom igång efter kriget, satsade man bl.a. på att bygga egnahem, och efterfrågan på plantskoleväxter ökade åter. De svenska plantskolor som fanns kvar kunde inte möta behovet av växter, så importen ökade.

Genom internationaliseringen blev sortimentet allt mer likartat i Europa. Det blev därmed också sämre anpassat till svenska mark- och klimatförhållanden. Många gånger var det inte växtens odlingsvärde i sig, som bestämde om den skulle förökas och säljas. Det var i stället plantproducenters och distributörers ekonomiska synpunkter som fick väga tyngst.

Biologisk mångfald stadfäst

Betydelsen av den biologiska mångfalden har under senare år framgått allt tydligare, inte minst efter den stora Riokonferensen. Konventionen stadfäster att varje land äger sina genresurser. De länder, som har skrivit under fördraget, har skyldighet att bevara genmaterialet långsiktigt och utnyttja det på ett skonsamt sätt.

I Sverige har man kommit en bra bit på väg med att bevara den biologiska mångfalden i den vilda floran och faunan. Bland annat är ett "Centrum för biologisk mångfald" under uppbyggnad i Uppsala. Det är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet.

För de odlade växterna finns för närvarande inte samma långsiktiga utvecklingsresurser. Den Nordiska Genbanken har bildats av Sverige och de övriga länderna i Norden. Genbanken arbetar med jordbruksgrödor, grönsaker, medicinal- och kryddväxter, frukt och bär. Det finns dock inga resurser för att bevara och utnyttja t.ex. prydnadsväxter och landskapsväxter.

Prydnadsväxter i Alnarpsprojekt

Projektet Bevarande av värdefulla trädgårdsväxter i Sverige kom igång vid Institutionen för trädgårdsvetenskap i Alnarp 1991. Finansiellt stöd ges av Världsnaturfonden, WWF. Målet för projektet är att inventera, samla in, dokumentera, informera om och sprida gamla värdefulla arter, sorter och former av prydnadsväxter, som annars riskerar att försvinna och helt glömmas bort.

Klosterlilja (Leucojum vernum) bör planteras på våren. Då etablerar den sig mycket bättre än om den sätts på hösten. Foto: Eva Jansson

Många av de gamla tulpansorter som finns kvar i gamla trädgårdar är både långlivade, vackra och doftande. De här tulpanerna är planterade på 1930-talet. Foto: Eva Jansson

Arbetet är inriktat på annueller, lökväxter, perenner, buskar och träd. Inventeringsarbetet har hittills mest koncentrerats till Skåne och i viss mån Halland. Vår förhoppning är att detta arbete ska stå som modell för liknande projekt runt om i Sverige.

Via upprop, artiklar och radioprogram har vi försökt väcka allmänhetens intresse. Gensvaret har varit stort och omfattar allt från tips om enstaka växter som gått i arv i en familj till upplysningar om en gammal koloniträdgård, en allmogeträdgård, en ödetomt mitt i stan eller på landet eller kanske en prästgård.

Tre växter specialstuderade

När skötseln i en trädgård försummas under en längre tid, försvinner som regel örterna först, sedan lökväxterna och till sist buskar och träd. I projektets start valde vi att specialstudera tre växter: tulpan (Tulipa gesneriana), snöklocka (Leucojum vernum) och buxbom (Buxus sempervirens).

Många av de äldre arterna och sorterna av lökväxter har visat sig vara både långlivade, friska, vackra och väl anpassade till vårt svenska klimat. De som var vanliga i handeln kring sekelskiftet och en bit in på 1900-talet är idag mycket svåra att få tag på.

Upprop

Vi som arbetar i projektet är forskningsledare Eva Jansson och försöksledare Kenneth Lorentzon. Skriv ett kort till oss om du känner till en växt som har odlats, helst på samma plats, åtminstone sedan andra världskriget! Kan du något om växtens historia och hur den har odlats är det ännu bättre! Vi är naturligtvis intresserade av alla sorters gamla trädgårdsväxter, både annueller, perenner, lökväxter, buskar och träd. Adressen är:

Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för trädgårdsvetenskap, Box 55,23053 ALNARP

Gamla tulpansorter långlivade

Majoriteten av de tulpansorter som marknadsförs idag kan betraktas som mer eller mindre kortlivade. Sällan kommer de åter mer än två till tre år, ofta inte alls.

När det gäller en del av de gamla tulpansorterna som vi funnit i gamla trädgårdar, har de visat sig ha mycket god överlevnadsförmåga. De kan ha stått på samma plats i 50,75, kanske i 100 år, utan att någon har rört dem. Förutom att de är långlivade är de flesta utomordentligt vackra, ofta senblommande i mjuka pastelltoner. De förekommer också i varmt orange eller röda färger. Dessutom har flertalet av dem en härlig doft.

Snödroppe sätts på våren

Vanlig snödroppe (Galanthus nivalis), dess vackra dubbelblommande form (Galanthus nivalis 'Plena') och snöklocka eller klosterlilja (Leucojum vernum) etablerar sig mycket dåligt om de planteras på hösten. Förr såldes dessa lökar på våren, då de etablerar sig lätt på sin nya växtplats. De får inte vara uttorkade vid planteringen.

Andra exempel på gamla, långlivade och vackra lökväxter är italiensk scilla (Scilla italica), påsklilja (Narcissus pseudonarcissus), äkta pingstlilja (Narcissus poeticus) och martagonlilja (Lilium martagon).

Importerad buxbom inte härdig

Buxbom (Buxus sempervirens) kom förmodligen till Sverige redan under 1500- talet. Det var inte förrän långt senare, som den blev allmänt använd, framför allt i form av låga eller höga häckar på kyrkogårdar eller i trädgårdar. Den blev även populär som solitär, friväxande eller formklippt.

Den svenska produktionen av lokala, härdiga typer av buxbom har nästan helt upphört. Plantskolorna säljer i stället mest utländskt material, vars härdighet är osäker t.o.m. i de allra sydligaste delarna av Sverige.

Buxbom (Buxus sempervirens) är en städsegrön buske, som var vanlig förr. De plantor som nu säljs är ofta av utländsk härkomst och inte tillräckligt härdiga ens för Sydsverige.

Vi har därför samlat in ett stort antal buxbomstyper. De härrör från etablerade plantor, som har klarat sig bra i Sverige under 40-200 år. Målet är att kunna välja ut några bra sorter, som kan produceras och säljas i Sverige.

Genbank och databank

I Alnarp har det upprättats en tillfällig genbank, som ska hysa alla de växter vi samlar in. Här kan vi studera och art- eller sortbestämma dem. Vår ambition är att sedan söka finna lämpliga odlingsvärdar, som kan förvalta växtmaterialet.

För att få en samlad källa till information om gamla trädgårdsväxter, planerar vi att upprätta en databank för gamla trädgårdsväxter. Databanken ska bl.a. ansvara för insamling, utvärdering och lagring av information kring gamla trädgårdsväxter.

Gamla trädgårdsmiljöer återskapas

Tillsammans med olika institutioner vid Sveriges lantbruksuniversitet, friluftsmuséer, botaniska trädgårdar, hembygdsrörelsen och Nordiska genbanken, planerar vi att samordna forsknings- och utvecklingsarbetet.

Tanken är att levande genbanker med lokal eller regional anknytning ska byggas upp vid våra friluftsmuséer. Där planerar man också att informera om gamla växter och trädgårdar genom utställningar, filmvisningar, föreläsningar och informationsbroschyrer. Man hoppas att även så småningom kunna återskapa gamla trädgårdsmiljöer från olika tidsepoker samt att försälja gamla trädgårdsväxter.

Litteratur

Berglund, K. 1987. Längtans blommor. Rabén & Sjögren. Stockholm.

Beyron, U. 1981. Blommor från mormors tid. LTs förlag, Stockholm.

Carlberg, B. 1988. Gömda växter i glömda trädgårdar. Wahlström & Widstrand. Stockholm.

Flink, M. 1994. Tusen år i trädgården. Tidens förlag. Stockholm.

Lange, J. 1991. Oldtidens og middelalderens kulturplanter i Danmark. Fra kvangård til humlekule. Meddelelser fra Havebrugshistorisk selskab nr 21. Fredriksberg.

Lange, J. 1994. Kulturplanternes indförselshistorie i Danmark. Frederiksberg.

Lorentzon, K. 1993. vem känner den älskliga vårlevkojen? Trädgårdsamatören nr 2.

Lundquist, K. 1994a. växternas historia och kulturmiljövården. Byggnadskultur 2:2-5. Stockholm.

Lundquist, K. 1994b. Bondens trädgård - En funktion av många nyttiga och några sköna växter. Bondens självsyn och natursyn, skrifter om skogs och lantbrukshistoria, nr 7: 104-134, Nordiska Museets förlag, Stockholm (under utgivning).