VäxtEko


Tidskrift/serie: Examensarbete inom hortonomprogrammet - Sveriges lantbruksuniversitet
Utgivare: SLU, Institutionen för lantbruksteknik
Utgivningsår: 1998
Nr/avsnitt: 5
Författare: Johansson Å
Adress: Instutitionen för lantbruksteknik Box 66 230 53 Alnarp
Titel: Metoder att välja vätskemängd och kemikaliedos med hänsyn till fruktodlingens egenskaper
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1403-0993

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.

Metoder att välja vätskemängd och kemikaliedos med hänsyn till fruktodlingens egenskaper

Methods of estimating spray volume and pesticide dose based on fruit tree shape

Åsa Johansson

Handledarens förord

Någon klok person har sagt att vi borde hantera och dosera kemiska bekämpningsmedel på samma sätt som medicin - inte doppar vi väl hela familjen i penicillin när en har fått halsfluss? Denna något skämtsamma överdrift pekar emellertid på ett mycket aktuellt område, nämligen precision, anpassning och kunskap som medel att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel i fruktodling och omfattar även den tekniska utrustningens status och användning.

De beräkningsprinciper som används idag, tar sin utgångspunkt i besprutningsmetoder som inte längre används i Sverige. Det har därför varit angeläget att undersöka om det finns andra och bättre utgångspunkter.

Åsa Johansson tog sig an denna uppgift som ett 20 poängs examensarbete på hortonomprogrammet. Asa har lagt ner ett stort arbete på sin uppgift och har kunnat visa att det finns, förutom modern och bättre underhållen teknik, goda möjligheter att i doseringsarbetet anpassa dosen efter det mål som skall behandlas.

Åsa har visat stor iver i att ta reda på de verkliga förhållandena. Hon har etablerat ett omfattande kontaktnät som bl a innefattat ett stort antal odlare som besökts och fått sina sprutor undersökta. Genom en intensiv och envis kommunikation med forskare och rådgivare runt om i världen har hon lyckats få fram ett modernt och aktuellt faktamaterial.

Åsa och jag vill passa på att tacka alla inom näringen som hjälpt henne i examensarbetet. De svenska fruktodlarna har svarat på enkäter, enskilda odlare har ställt sprutor och odlingar till förfogande, TRF:s Fruktodlarsektion har ställt upp med adresslistor på odlare, kemiföretagen har lämnat synpunkter, rådgivarna har intervjuats, etc. Till alla dessa vill vi rikta ett varmt tack.

Vi vill slutligen tacka våra norska kolleger, med Nils Bjugstad i spetsen, som tagit sig an Åsa och informerat om sin verksamhet.

Alnarp 1998-03-31

Sven Axel Svensson

Institutionen för lantbruksteknik

Alnarp

Sammanfattning

I Sverige utgår man från 30 år gamla metoder för besprutning av äppleodlingar då rekommendationer om vätske- och kemikaliemängd ges till odlarna. Odlingarna har dock förändrats och metoderna för besprutning likaså. Idag planteras fler träd per hektar och träden beskärs för att plockarna ska nå frukten från marken. Sprutorna som används för bekämpning av svamp och skadeinsekter fördelar sprutvätskan som mycket små droppar i träden. Trots dessa förändringar anges instruktionerna som medföljer bekämpningsmedlen som om odlaren än idag sprutar 2000 l vätska per hektar och att detta behov är konstant över året.

Målet med detta examensarbete är att föreslå alternativa metoder för dosering av sprutvätska. En bra metod bör innehålla anpassningar efter trädens egenskaper istället för att, som idag, fältets storlek bestämma mängden sprutvätska. Tidpunkten på året gör att behovet av sprutvätska varierar. Detta måste också tas i beaktande.

En metod som tagits fram i Norge är den metod, av de jag studerat, som jag tycker bäst uppfyller kraven på en bra anpassning av mängden sprutvätska till alla odlingar. Metoden går ut på att odlaren med hjälp av en så kallad "sjekklista" ställer in odlingens spruta efter träden på fälten. Vanligt vatten sprutas ut och vattenkänsligt papper placerade i, framför och bakom träden visar om täckningen är tillräcklig och vindavdriften rimlig. När odlaren är nöjd körs en sträcka på 100 meter och mängden vätska som går åt mäts. Genom tabeller bestämmer odlaren med denna vätskemängd hur mycket kemikalier som ska användas. Tabellerna innehåller justeringar för trädens ålder, karaktär, höjd, diameter och tidpunkten på året. Inställningarna görs efter de största träden i odlingen. Metoden kompletteras med rekommendationer om en minskning av dosen innan blomningen (<50 % för yngre träd och 60 - 90 % för övriga) och för yngre träd även resten av säsongen (70 - 80 %).

Det är mycket viktigt att rätt mängd sprutvätska används och att sprutans spridare ger en jämn fördelning i träden. Jag har utfört flödesmätningar på sju sprutor som används ute i odlingarna. Endast två av dessa gav den önskade mängden sprutvätska. Det är ett litet stickprov men resultatet är såpass dåligt att jag rekommenderar att flödesmätningar görs regelbundet på alla sprutor.

En möjlighet att bättre anpassa mängden sprutvätska och framför allt minska vindavdriften är att använda tunnelsprutor eller målkännande sprutor i odlingen. Fördelen med en tunnelspruta är att sprutvätskan som passerar igenom träden samlas upp och recirkuleras. Det ger en ekonomisk så väl som miljömässig vinst. Nackdelen är att det inte går att spruta riktigt stora träd med en tunnelspruta. Målkännande sprutor känner av om det finns något träd i målzonen innan ventilerna öppnas. Sensorer som känner av trädradens bredd och anpassar sprutvätskan även efter detta är under utveckling. Fördelen med en målkännande spruta är att den också minskar vindavdriften i och med att den avbryter sprutningen då träd saknas. En fördel jämfört med tunnelsprutor är att de även klarar av att spruta stora träd. Jag tycker att större odlingar bör byta till tunnelsprutor om trädstorleken tillåter det. Är träden för stora är en målkännande spruta ett bra alternativ.

Summary

In Sweden the chemical dose for pesticides is based on spraying methods introduced more than 30 years ago. At that time the trees were sprayed to the drip point. Today the method is rather different. Air-assisted sprayers carry the spray to the target trees and the amount of liquid required today is much less. In spite of this fact the recommendations are based on a usage of 2000 litres of spray liquid per hectare. The actual spray liquid rates used by Swedish growers vary from about 100 to 500 l/ha.

The purpose of this Master thesis is to find other methods to calculate the chemical dose of pesticides. A suitable method ought to have an adjustment to the trees, instead of an adjustment to the size of the area they are grown on. The amount of spray required is also varying with the time of the season. It is therefore important to have methods with adjustments for seasonal variation.

Of all studied methods, I find the Norwegian method to best fulfil the required needs. The grower adjusts the sprayer to his own orchard guided by the so called "Sjekklista" (English: Check list). He places water sensitive paper in the tree canopy and also in front of and behind the trees. Then he sprays water with the sprayer until he is satisfied with the size of the droplets and the area covered by the spray. Afterwards he measures the spray volume needed for spraying 100 metres of the tree rows. This volume together with the age, height, width and type of tree gives the amount of pesticide. The values are presented in a table. There is also smaller amounts noted for the time before bloom.

It is very important to use the correct amount of spray volume and that the different nozzles don't differ much from one another. I have measured the flowrate on seven sprayers used in Swedish orchards. Only two of these gave the exact amount that the grower wanted. The result indicates that there could be many sprayers that does not give the desired spray volume. I hence recommend all growers to check their sprayers at least once a year and preferably twice.

A possibility to a better adjustment of the spray volume to the trees is usage of tunnel sprayers or "smart sprayers". "Smart sprayers" are equipped with sensors that activate valves which shut off nozzles when there is no tree in the sector which the sensor is aimed at. The advantage of a tunnel sprayer is that the spray drifting through the trees is collected and recirculated. The problem is that large trees are too big for a tunnel sprayer. "Smart sprayers" also reduce the spray drift even if not to the same extent. The sprayer can be used for all kind of trees regardless of size. If the tree size permits I believe that a tunnel sprayer is the optimal choice for an orchard. On the other hand, if the trees are too big I consider a "smart sprayer" as a very good alternative.

Innehåll

Bakgrund

I Sveriges äppleodlingar bekämpas varje år skadedjur och svampar med olika typer av kemiska bekämpningsmedel. De rekommendationer och beräkningsmetoder som finns för att bestämma dos och vätskemängd är inte speciellt moderna. De bygger på bekämpningsmetoder som var aktuella för mer än 30 år sedan. Då sprutade man med stora volymer vätska vilket fick till följd att en stor del av sprutvätskan droppade ner från träden. Vätskemängderna har dock minskat under årens lopp. Sprutorna har utvecklats så att små vätskedroppar förs mot målet med hjälp av en kraftig luftström. Bladen fuktas lätt av sprutvätskan och avrinningen har upphört. Genom den minskade avrinningen har preparatmängderna också kunnat minskas. De små vätskevolymerna har även lett till en tidsbesparing, då antalet vattenpåfyllningar och blandningstillfällen har minskat. Trots detta lever de äldre bekämpningsmetoderna kvar i dosangivelser och beräkningsprinciper.

Dosrekommendationen är ofta en procentangivelse. Det är underförstått att dosen ska räknas för en användning av 2000 liter sprutvätska per hektar. Ett annat sätt som används för att ange kemikaliedosen är i kg per hektar. Båda dessa metoder innebär en grov generalisering som betyder att alla äpplefält antas ha samma behov av bekämpningsmedel.

Gängse rutiner är att odlaren själv väljer ut en "normalkoncentration". Den kan vara baserad på 2000 l/ha men många väljer istället en lägre vätskemängd. Utifrån denna valda vätskemängd beräknas preparatdosen. Efter detta bestämmer odlaren hur mycket vätska han verkligen vill spruta, vanligen 200-400 l/ha, och gör en koncentrering av sprutvätskan. Genom att utnyttja sin egen erfarenhet vid dessa val kan varje odlare anpassa/minska dosen till den egna odlingen.

Beräkningsmetoderna utgår dock från den odlade arealen, på samma sätt som i lantbruksgrödor. Skillnaden är att lantbruksgrödor i de flesta fall breder ut sig på markytan, medan fruktodlingar växer på höjden och utgör en volym. Fruktträd täcker en mycket varierande grad av odlingsarealen och de volymer som finns ovan mark varierar i stor utsträckning. Markarealen bör därför inte vara en relevant parameter för dosangivelserna.

De beräkningsmetoder som används idag medger inte på ett enkelt sätt en anpassning till trädens egenskaper som t ex storleken, den varierande bladmängden under säsongen och avståndet mellan trädraderna. Detta innebär också att det är svårt för den enskilde odlaren och rådgivarna att vara konsekventa.

Fruktodlarna och övriga intressenter i näringen arbetar idag aktivt för att minska användningen av kemisk bekämpning. Skadegörare fångas i fällor och mätning av temperatur, luftfuktighet och regn kombineras för att bedöma risken för svampangrepp. Många rutinsprutningar har på detta sätt kunnat tas bort eller ersättas av behovsanpassade i det system som benämnes Integrerad Produktion.

Det finns därför, av flera anledningar, ett behov av ett klart, entydigt och lätthanterlig system för bestämning av dos- och vätskemängd i fruktodlingar.

Syfte

Syftet med detta examensarbete är att finna metoder att bestämma kemikaliedosen så att beräkningsproceduren blir konsekvent och lättförståelig. Föreslagna metoder skall på ett tydligt sätt ge möjlighet att anpassa dos och vätskemängd till trädens egenskaper.

Metoder

Jag ville inte enbart lita till diffus allmän information, rykten eller skriftliga rekommendationer, utan ville veta hur det verkligen går till då odlarna bestämmer dos och sprutar. Jag skickade därför ut en enkät till de äppleodlare som fanns upptagna som medlemmar i Trädgårdsnäringens riksförbund. Enkäten skickades även till fem av landets rådgivare för att få reda på vad de rekommenderar. Jag ville även veta hur bra den tekniska utrustningen är och om odlaren är medveten om eventuella brister i kvaliteten. Jag gjorde därför flödesmätningar på ett mindre antal sprutor och intervjuade odlarna om deras mål med de aktuella inställningarna.

Två studieresor ingick i examensarbetet. Jag var med på en resa till danska fruktodlingar tillsammans med svenska odlare. Avsikten var att se hur fruktodling går till och skapa kontakter. Den andra resan gick till Norge. Här studerade jag de norska behörighetskurserna, som alla odlare måste genomgå, och träffade norska forskare som sysslar med bekämpningsteknik.

Jag gjorde litteratursökningar via de normala kanalerna på Alnarps bibliotek. För att även få kontakt med experter utomlands och få svar på vilka metoder som används har jag använt Internet. Jag har dessutom fått kontakt med vissa experter via min handledare, Sven Axel Svensson.

En stor del av arbetet har inneburit en bearbetning och analys av den information som jag har fått in genom metoderna som beskrivits ovan.

Äpplets historia

Följande korta historiska återblick baseras på skrifter av Roach (1985), Johnsson (1988) samt Nilsson (1987).

Många frukt- och bärarter, inklusive äpple, körsbär, vindruvor, valnöt och hasselnöt, användes av européer redan för 8500 år sedan. I Schweiz har äpplen från 6500 f K hittats. Det fanns både större äpplen, som eventuellt odlades, och små äpplen, som sannolikt var vildäpplen. De hade skurits i två delar och torkats.

Det domesticerade äpplet tros ha sitt ursprung i Kaukasusregionen i sydöstra Europa och kanske även i sydvästra Sibirien. På de norra slänterna av Kaukasus, Turkestan och närliggande områden finns stora skogar av äppleträd (Malus silvestris och Malus pumila). De odlade äpplesorterna härstammar troligen härifrån. Då landskapet, där dessa skogar stod, började odlas med spannmål sparade man de träd som gav bäst äpplen genom att ympa dem på andra vildäpplen i trädgårdarna.

Fynd av torkade äpplen har även gjorts i Sverige. I Östergötland, närmare bestämt Alvastra, har äpplen daterade till 2500 f Kr hittats. Dessa var med största säkerhet vildäpplen som samlats in från skogarna. Under medeltiden (1100-talet) infördes kristendomen i Sverige. Munkarna planterade växter i sina trädgårdar och äppleträdet infördes som en trädgårdsväxt. Munkarna behärskade även den ädla konsten att ympa och detta möjliggjorde ett urval av bättre fruktsorter. På 1880-talet anlades de första kommersiella fruktodlingarna i Sverige. Två av dessa omnämns av Johnsson (1988). Den ena anlades i Kivik vid Karakås och den andra i Kristianstad.

I Sibirien finns skogar med Malus baccata, ett mycket härdigt äpple. Hybridiseringar av M. baccata med kultiverade sorter har gett nya äpplesorter som klarar kyla mycket bra. Det odlade äpplet är för övrigt bland de härdigaste tempererade frukterna.

Besprutning förr

Utvecklingen när det gäller kemiska bekämpningsmedel, bekämpningsteknik och metoder har knappast stått still. Jag har intervjuat förre lantbrukskonsulenten Stig Malm (pers. medd., 1996). Han är hortonom och har arbetat som rådgivare vid lantbruksnämnderna i södra Sverige fram till pensioneringen för några år sedan.

Varken Stig Malm, som konsulent, eller odlarna ifrågasatte de bekämpningsmedelsdoser som rekommenderades av kemikaliefirmorna. Det fanns inget att grunda en dosberäkning på förutom de försök som kemifirmorna själva utförde. Kemikalieföretagens rådgivare gav ett förtroendeingivande intryck och deras rekommendationer följdes. Odlaren körde ut ett speciellt medel vid en speciell tid och funderade aldrig på att inte spruta. Undantag fanns dock. Spinnkvalster kunde man låta bli att bekämpa om man inte märkt av några problem. Vissa områden var dessutom befriade från problem med rönnbärsmal och här sprutades inte alltid mot malen.

För att se hur besprutningsarbetet gick till för femtio år sedan har jag läst Sveriges Pomologiska Förenings ströskrift "Besprutning av fruktträd och bärbuskar" från 1948.1 den finns rekommendationer om hur och med vilka hjälpmedel sprutningen ska ske.

En översiktlig tabell finns i skriften. I denna kan tidpunkt för besprutning mot olika skadedjur och svampsjukdomar samt lämpligt preparat utläsas. Se tabell 1.

Tabell 1. Schema för besprutning av äpple- och päronträd, efter Johansson (1948)
Besprutningsperiod Svampsjukdomar Skadedjur Behandling
Vinterbesprutning
Vintern till knopparna börja svälla
  Bladlöss
Bladloppor
Frostfjäril
Vecklare
Spinn- och
gallkvalster
Oljehaltiga karbolineum-
eller DNOC-preparat i därför avsedda
koncentrationer
Vårbesprutning
Under knoppsprickningen
  Äppleblomvivel
Framför allt vid svag
blomknoppssättning
DDT-preparat
Kan lämpligen tillsättas
bordåvätska(2:l:100)
1:a sommarbesprutningen
Från knoppsprickningen
till dess blomknopparna
synas i tät klunga
Monilia
Skorv
Bladlöss
Bladloppor
Frostfjäril
Vecklare
Stinkflyn
Bordåvätska (0,8:2,4:100)
+ DDT eller zinkarsenat
+ nikotin
2:a sommarbesprutningen
Vid blomningens slut, när
de flesta blombladen fallit
Som ovan Som ovan jämte
Äpplestekel
Äpplevecklare
Spinnkvalster
Äppleträd: Svavelkalkvätska
+ DDT eller zinkarsenat
+ nikotin
Päronträd: Bordåvätska
(0,5:1,5:100) + nikotin
3:e sommarbesprutningen Skorv Spinnkvalster Äppleträd: Svavelkalkvätska
+ DDT eller zinkarsenat
+ nikotin
Päronträd: Bordåvätska
(0,5:1.5:100)
4:e sommarbesprutningen
Slutet av juli eller början av
augusti
Skorv Som ovan Äppleträd: Svavelkalkvätska
Päronträd: Bordåvätska
(0,5:1,5:100)

Äldre tiders bekämpningsmedel

En utförligare beskrivning av de bekämpningsmedel som nämns i tabell 1 följer nedan. In- formationen är hämtad från Johansson (1948).

Bordåvätska: bereddes av kopparvitriol (även kallat blåsten), kalk och vatten. Ett exempel på en dosrekommendation följer: Bordåvätska till vinterbesprutning görs av 0,5 kg bränd, osläckt kalk eller samma mängd hydratkalk och 2 kg kopparvitriol till 100 liter vatten. En sammansättning av vätskan kunde anges 2:1:100 och den första siffran syftade på kg kopparvitriol, den andra på osläckt kalk och den tredje på vattenmängden i liter. "Träden tåla lösningar av 4 kg kopparvitriol per 100 l och även starkare utan att besprutningsskada åstadkommes." Bordåvätska kunde enligt uppgift blandas med zinkarsenat, DDT och nikotin.

Svavelkalkvätska: användes mot skorv, andra svampar som angriper blad och frukt, äpplemjöldagg och fruktträdsspinnkvalster. Svavelkalkvätska köptes färdig i handeln och späddes med vatten till lämplig koncentration.

Zinkarsenat: ersatte blyarsenat för det ansågs mindre giftigt för människor samt djur och kunde lättare hållas uppslammat i besprutningsvätskan. 0,5 kg zinkarsenat blandades med 100 liter vatten. En blandning med svavelkalk, bordåvätska eller nikotin kunde göras utan olägenhet. Insekterna var tvungna att förtära preparatet för att det skulle göra verkan.

DDT-preparat: hade pentaklordifenyletan som verksam beståndsdel. Det användes för bekämpning av äppleblomvivel, frostfjäril, äpplevecklare m fl insekter. Emil Johansson (1948) beskriver DDT-preparaten som: "De äro praktiskt taget ofarliga för människor och högre djur och kunna utan förgiftningsrisk användas ända fram till skörd. I likhet med nikotin- och arsenikpreparaten äro de emellertid giftiga för bin och böra därför ej användas under blomningen.

DNOC-preparat: innehöll dinitrokresol, ett salt som utgjorde den verksamma beståndsdelen i dessa medel. De ansågs ha en viss effekt mot insekternas övervintrade ägg.

Karbolineum: innehöll stenkolstjära och ibland även mineraloljor. De användes mot bladlöss, bladloppor, sköldlöss, frostfjäril, körsbärsmal, knoppvecklare, spinn, gallkvalster, lav och mossa. Under vintern användes styrkan 7-10 % i sprutvätskan men till våren sänktes koncentrationen.

Nikotin: utvanns från tobaksavfall och resulterade i extrakt eller lösningar av varierande koncentration. Besprutningsvätskan skulle ha en koncentration på 0,1% nikotin och användes som insektsgift.

Stig Malm berättade att från 1971 till 1981 kom det varje år nya preparat att använda till bekämpning i odlingarna. Sedan mitten på 80-talet har där emot nästan inga nya preparat kommit men desto fler har blivit förbjudna av Kemikalieinspektionen. Utbudet har minskat och det har blivit ett problem för odlaren att hitta verksamma preparat.

Dåtida sprutor och besprutning

Johansson (1948) redovisar också sprutor och besprutning utförligt. Följande sammanfattning baseras på hans uppgifter.

Ryggsprutor kunde användas till mindre träd eller buskar i små odlingar. Det gick i allmänhet inte att få ett tillfredsställande tryck med hjälp av dem.

Kärrsprutor var något större och sköttes av två man. De gav ett bättre resultat än ryggsprutan och var effektivare.

Motorsprutor ansågs vara att föredra. De gav en fullgod besprutning med minst arbetskraft. Det negativa var priset och endast större odlingar eller grupper av odlare hade råd att skaffa en motorspruta.

Vid utförandet av en besprutning rekommenderades odlaren att spruta en sådan mängd att "vätskan bilda en jämn tunn beläggning på blad och frukter, men den får ej bilda stora droppar eller rinna i strömmar från trädet, då svåra skador lätt uppstå". Till vinter- och vårbesprutning skulle mindre träd sprutas med 1-3 liter per träd, större träd på mellan 10 och 12 år förbrukade 4-6 liter och stora träd på fröstam 8-12 liter. När det sedan blev sommar skulle vätskeåtgången beräknas till minst 50 % mer.

Stig Malm (pers. medd., 1996) anser att dagens odlare är mer medvetna om vad de sprutar. Detta beror på en kostnadsökning både för bekämpningsmedel och gödselmedel. Ekonomi, miljöbelastning och tätare planteringar har gjort att odlaren i större grad bryr sig om vad han sprutar och vill få ner doserna. Dagens modernisering av fruktodlingarna har dessutom påverkat doseringen i den mån att fler kilo frukt produceras med samma insats av bekämpningsmedel.

Dagens skadegörare på äpple

Det finns många faktorer som en äppleodlare måste ta hänsyn till om han vill leverera förstklassig frukt. Det gäller att hålla odlingen i god kondition genom tillförsel av näring, beskärning och eventuellt bevattning. Det är dock inte tillräckligt för äppleträden. Fiender i form av insekter, kvalster och svampar hotar skörden. Vissa djur och svampar gör ingen skada utan snarare nytta genom att livnära sig på skadegörarna. Andra däremot kan förstöra fruktens kvalitet i en hel odling om de lämnas ifred. "De viktigaste svampsjukdomarna är skorv, gloeosporium, mjöldagg, fruktträdskräfta, bägarröta och fruktmögel." Det hävdar Christer Tornéus (1997). När det gäller skadedjur nämner Tornéus (pers. medd., 1997) bladvecklare/fruktskalvecklare, frostfjärilar (fem arter), bladlöss (tre arter), nattflyn (fyra arter), äpplestekel, äpplevecklare, rönnbärsmal, blodlus och äppleullus. Jag har inte hittat några fakta om äppleullusen men för övriga insekter, kvalster och svampar följer en sammanfattning om utseende, skadegörelse och bekämpningsmöjligheter.

Insekter och spinnkvalster

Bladlöss, allmänt

I Sverige finns 560 olika arter av bladlöss. De viktigaste skadegörarna tillhör främst familjerna Aphididae, egentliga bladlöss, och Pemphigidae, pungbladlöss. Fakta i avsnittet om bladlöss har hämtats från Säll och Pettersson (1993).

Bladlöss blir 1-4 mm långa. Deras utseende och färg varierar men de har i regel långa ben och en bakkropp som är större än framdelen. De kan ha vingar och då är det främre paret betydligt större än det bakre. Mundelarna är stickande och sugande. Bladlöss som tillhör familjen Aphididae har två ryggrör, sifoner.

Bladlössen ger sig först på unga växtdelar. De ger upphov till ihoprullade eller krusiga blad, gallbildningar och färgförändringar. Tillväxten hämmas hos angripna plantor. Honungsdaggen, som lössens exkrementer kallas, utgör en bra grogrund för sotdaggsvampar. Dessa i sin tur hindrar solstrålarna att nå bladen; fotosyntesen minskar och skörden blir mindre. Bladlössen fungerar också som överförare av virussjukdomar. Det är förmodligen som virus spridare de gör mest skada.

Bekämpning: Skall enbart löss bekämpas bör lusspecifika medel användas, då dessa är skonsamma mot lössens naturliga fiender. Är lössen inrullade i blad eller har ett skyddande vaxskikt är systemiska preparat mer effektiva. Såpa, paraffinolja och liknande medel kan också användas. Dessa gör att bladlössen kvävs men har ingen långvarig effekt på skadedjuren.

Blodlus Eriosoma lanigerum

Blodlusen tillhör familjen Pemphigidae, pungbladlöss, som nämnts ovan, och kommer ursprungligen från Nordamerika. På 1700-talet infördes den till Europa med importerat material. 1930 kom blodlusen till södra Sverige och har spritt sig genom landet. I avsnittet om blod lusen har fakta hämtats från von Freytag-Loringhoven (1992).

Blodlusen är röd till purpurfärgad och täckt av ett tjockt lager vax som utsöndras från bakkroppen. De uppnår en längd på 1,5 - 3 mm. De förökar sig partenogenetiskt. Den nyfödda nymfen saknar vax. Det är som nymf blodlusen övervintrar i gamla träd.

Angreppen börjar främst på ställen med kraftig kallusbildning som t ex vid sår efter avklippta grenar, frostsprickor och gamla kräftsår. Årsskotten frestar lössen och här uppstår svulster av blodlössens saliv då de suger på barken. Barken spricker upp och blir inkörsportar för t ex svampangrepp. Vid stora attacker blir frukten klibbig av vax och exkrementer från insekterna.

Bekämpning: Kemisk bekämpning är svår. Blodlössen sitter gömda i trädens bark, i sprickor eller under lösa bitar. De skyddas även av en kraftig vaxbeklädnad. Det är därför viktigt att använda preparat som skonar de nyttodjur som angriper blodlusen och andra skadedjur. Koncentratsprutningar uppges ha en sämre effekt på blodlusen så full vätskemängd bör användas vid besprutning. En förebyggande åtgärd som rekommenderas är att hålla stammarna fria från mossa, lös bark och lavar.

Frostfjäril Operophtera brumata

Fakta om frostfjärilen kommer från Pettersson och Säll (1996). Fjärilen, som är en mätarfjäril, är förpuppad under sommaren. På hösten, efter de första frostnätterna, kommer de vuxna fjärilarna fram. Bara hanen kan flyga. Honans vingar är tillbakabildade och bär inte. Honan är grå och ca 7 mm lång. Honorna söker sig till ett träd och börjar klättra upp i detta. Hanar söker upp honorna medan de klättrar och parar sig med dem. Honan kan sedan lägga 100-300 ägg. Dessa läggs ett och ett eller i små klungor i trädet under mossor och lavar i barksprickor och på grenspetsarna. Hanen har vingar som är 23 - 30 mm långa. Det främre vingparet är brunt med ljus bottenfärg och mörka vågformade linjer. Frostfjärilshanarna flyger i skymningen och under nattens första timmar. Nykläckta larver kan spridas med vinden och på detta sätt flyttas angrepp från träd till träd. De är 1 mm långa och mörkgrå då de kläcks, men blir senare gröna eller bruna och upp till 25 mm.

Det första tecken som syns vid ett angrepp är larverna som angriper trädets knoppar och förstör blomanlag och blad. Då knopparna slagit ut finns larverna under sammanspunna löv och blomklasar. De gnager på bladen och gör antingen hål i dem eller äter från kanterna. Larverna kan kaläta träden. Då karten kommit kan dessa angripas av fjärilslarverna. Karten faller av eller blir missformade av angreppet.

Bekämpning: Bakterien Bacillus thuringiensis 'Turex' används för biologisk bekämpning. Upprepade behandlingar utförs på våren mellan knoppsprickningen och ballongstadiet med 4-5 dagars mellanrum. Kemisk bekämpning utförs först om 2-5 larver hittats i 100 blomklasar.

Bladvecklare/Fruktskalvecklare (familj: Tortricidae)

Enligt Christer Tornéus (pers. medd., 1997) är det svårt att skilja de olika vecklarna åt i grupper, som bladvecklare och fruktskalvecklare, efter vilka delar på träden de angriper. Det är i regel fuktigheten i träden som avgör om larverna angriper bladen eller t ex borrar sig in i frukterna. Som exempel från familjen beskrivs läderbrun fruktbladvecklare (Pandemis cerasana) och skarpspetsad fruktbladvecklare (Archips podana). Informationen är hämtad från Alford (1984) och Nilsson, m fl, (1985).

Läderbrun fruktbladvecklare har ljusgula till gulbruna vingar i det främre vingparet. Det bakre vingparet är gråbruna. Vingbredden är 16-24 mm. Larven är 20 mm lång, något tillplattad, ljusgrön och har en mörkare översida. Huvudet är ljusgrönt till brungrönt. De skarpspetsade fruktbladvecklarna har en vingbredd på 19-28 mm. Det främre vingparet är gult och purpurnyanserat med mörkare markeringar. De bakre vingarna är brungrå hos honorna och grå med lite orange hos hanarna. Larven är 14-22 mm lång, ljusgrön till grågrön med mörkare översida och ett brunt eller svart huvud. Följande fakta gäller enbart den skarpspetsade fruktbladvecklaren.

Vuxna vecklare finns från juni till september. Äggen läggs på fruktträdens blad i grupper om ca 50 stycken. Äggen täcks med ett skyddande sekret som snabbt hårdnar. Äggen kläcks efter ca tre veckor. De små larverna spinner nät på bladens undersida i närheten av bladnerverna och börjar äta. Efter ett par dagar ömsar de skinn och spinner ihop två blad som de lever mellan. Larverna kan även livnära sig på frukterna. De flesta larverna övervintrar i det tredje larvstadiet. De blir åter aktiva i mars eller april. De attackerar knoppar och blommor och senare de utslagna bladen. I maj eller början av juni förpuppas de och tre veckor senare finns vuxna individer.

Larverna angriper frukterna och gnager ytligt på dem. Kvaliteten kan helt ruineras. Ofta är skadorna dolda under sammanspunna blad och märks först vid plockning. De övervintrande larvernas attack på knopparna på våren kan också vara förödande.

Bekämpning: Bäst resultat erhålls med sommarbekämpning. Det finns feromonfällor att köpa för att kontrollera förekomst av både skarpspetsad och läderbrun fruktbladvecklare (Witzgall & Bengtsson, 1996). Med fällorna kan behovet av en bekämpning bedömas och om det råder ett behov kan den bästa tidpunkten för bekämpningen bestämmas.

Fruktträdsspinnkvalster Panonychus ulmi

Fruktträdsspinnkvalster kallas också för rött spinn eller rött spinnkvalster. De är gulgröna eller svagt röda till färgen. Finns de på träden så hittas de främst på bladens undersida. Äggen är rubinröda och läggs på fruktsporrar och grenar. Förutom de röda vinteräggen läggs även sommarägg. Dessa återfinns på bladens undersida och är mindre och mer orange än vinteräggen. Se figur 1. Fakta om fruktträdsspinnkvalster har hämtats från Nilsson m fl (1985). Bekämpning 1997 (1997) och Gillberg (1992).

De vuxna kvalstren och larverna suger växtsaft ur bladen. Bladen förlorar sin gröna färg och slutar fungera. Angrepp brukar synas först efter midsommar då bladverket blir gulgrått eller brunaktigt. Stora angrepp får träden att tappa bladen. Spinn gynnas av värme och torka. Om vädret är gynnsamt kan hela fem generationer utvecklas på en säsong.

Figur 1. Fruktträdspinnkvalster (Westwood, 1993).

Vissa äpplesorter är mer känsliga än andra. Transparente Blanche, Lobo och Cox's Orange är extra mottagliga för spinnangrepp.

Bekämpning: Det röda spinnet har flera naturliga fiender, t ex olika arter av rovkvalster. Det allra bästa skyddet mot spinnkvalster är en intakt nyttodjursfauna. Denna kan förstärkas genom utsättning av rovkvalstret Typhlodromus pyri. Att använda bekämpningsmedel som är skonsamma mot nyttodjuren minskar behovet av direkt spinnbekämpning. Vill man ändå spruta mot fruktträdsspinnkvalster rekommenderas användning av speciella spinnmedel vid en tidpunkt då ca 90% av äggen är kläckta. Det blir ungefär i slutet av fruktträdens blomning. Spinnkvalster lever på bladens undersidor så om en sprutning mot djuren utförs är det viktigt att bladens undersidor träffas.

Nattflyn (familj: Noctuidae

I Sverige finns t ex nattflyna ockragult rovfly (Cosmia trapez.md) och föränderligt sälgfly (Orthosia incerta). Det ockargula rovflyet har 25-32 mm lång vingbredd. Det främre vingparet är gulgrått med en skiftning i rosa. Det bakre vingparet är gråaktiga. Larven är 35-40 mm lång och grön med tre vita linjer på ryggen samt en gul linje på sidorna. Föränderligt sälgfly har en vingbredd på 34-40 mm. Det främre vingparet är ljusgrönt till rödbrunt eller purpurbrunt med mörka markeringar och en ljusare kant. Det bakre vingparet är grått. Larven är 35- 40 mm lång svartgrön, blågrön eller ljusgrön med vita fläckar. Det ockragula rovflyet förväxlas ofta med det föränderliga sälgflyet. Den fortsatta beskrivningen rör endast föränderligt sälgfly. All information om nattflyn är hämtad från Alford (1984).

De vuxna sälgflyna uppträder från mars till slutet av maj eller början av juni. Ägg läggs i grupper i sprickor och gropar i trädens bark. Efter ca två veckor kläcks de och små mycket rörliga larver invaderar blomknoppar och blad som håller på att slå ut. Störs larverna så släpper de sig genast från trädet i en liten spunnen tråd. Larverna har sex olika larvstadier som varar under sex veckor. Sedan faller de till marken där de förpuppas ett par centimeter under ytan.

Larverna är sällan såpass många att de orsakar någon större skada. Under de två sista larvstadierna kan de dock bita stora bitar i äpplekarten. Dessa attacker kan ge stora förluster.

Bekämpning: Kemisk bekämpning efter att blombladen fallit. Man har även tagit fram attrahenter för både ockragult rovfly och föränderligt sälgfly (Witzgall & Begtsson, 1996). Attrahenter är substanser som lockar hanarna, men de har inte identifierats som ett ämne som avges av honorna. Oftast är attrahenter mindre effektiva än feromoner. Fällor med feromoner eller attrahenter kan locka till sig hanar och förekomst av skadedjuren kan noteras och behovet av en eventuell bekämpning samt optimal tidpunkt kan fastställas. Det finns dock inga fällor att köpa ännu för att kontrollera dessa nattflyn.

Rönnbärsmal Argyresthia conjugella

Rönnbärsmalen är en fjäril som lägger ägg på äpplekarten då rönnen, som föredras, har dålig fruktsättning. Larven kläcks efter 14 dagar och kryper in i äpplet. Det är alltså larven som gör skada genom att borra sig in i äpplet och livnära sig på fruktköttet. Då den är färdig att förpuppas spinner den en tråd och lämnar äpplet för marken där den spinner en kokong. Fakta om rönnbärsmalen är hämtad från Åkesson (1986).

I ett angripet äpple som delas syns bruna gångar. En brun fläck bildas vid larvens ingångshål och vita korn av stelnad fruktsaft kan hittas i det bruna området. Rönnbärsmalen kan förstöra hela skördar av äpplen.

Bekämpning: Besprutning görs förebyggande fem veckor efter att rönnen börjat blomma. Endast vid mycket dålig blomsättning hos rönnen görs ytterligare en bekämpning två till tre veckor senare. I boken Bekämpning 1997 föreslås preparatet Turex 50 WP, som innehåller Bacillus thuringiensis, till biologisk bekämpning.

Äpplestekel Hoplocampa testudinea

Information om äpplestekeln är hämtad från Nilsson, m fl, (1985) och Alford (1984). Äpplestekeln är en flugliknande stekel 6-7 mm lång. Under soliga dagar i april och maj börjar steklarna flyga i äppleodlingarna. De är extra ihärdiga under blomningsperioden då honorna lägger ägg i blommorna. De sågar ett hål i blombottnen och lägger ett ägg i blomman. Det händer dock att äggen läggs direkt i blomman från ovansidan. Efter en eller två veckor kläcks äggen.

Larverna är 9-11 mm långa, vita och har ett gulbrunt huvud. Larverna borrar sig in i blombottnen till fruktämnet och livnär sig på fruktens kärnor. Om larven inte når fruktämnet så dör de oftast. När de har ätit i ungefär två veckor lämnar de kartet och flyttar till ett nytt. Det händer att de flyttar till ytterligare frukter innan de ätit klart i slutet av juni eller början av juli. De spinner där efter in sig i kokonger i marken ner till djup som överskrider 25 cm. Äpplestekeln övervintrar som kokong och förpuppas följande vår.

Skadegörelsen som sker är att karten som angripits förblir små, missformas och faller ganska tidigt. Både kart och mogna frukter kan ha ringformade ärr efter ytliga gnagskador från larver. Förlusterna kan vara mycket allvarliga. Speciellt mottagliga är James Grieve och Worcester Parmän.

Bekämpning: Äpplestekeln bekämpas med kemiska medel omedelbart efter blomningen.

Äpplestinkfly Plesiocoris rugicollis

Stinkfly tillhör underordningen skinnbaggar, Heteroptera (Chinery, 1993). De är 6 mm långa, ljusgröna och har kal ovansida. Information om äpplestinkflyet är hämtad från Gertsson m fl (1990).

Äpplestinkflyet övervintrar som ägg och kläcks efter trädets knoppsprickning på våren. Nymferna angriper de yngsta bladen och suger med sin sugsnabel upp växtsaft. Området närmast sticken dör till följd av de matsmältningsenzymer som finns i saliven. Följden blir förkrympta och något deformerade blad med bruna fläckar eller strimmor. Om fruktkarten angrips blir de gropiga och fläckar med korkrost uppstår. En generation stinkfly produceras per år.

Bekämpning: Insekten är stationär så bekämpning är sällan ett problem i och med att inga fler äpplestinkflyn flyger in från omgivningen då man fått angreppet under kontroll. Behandling bör ske strax efter knoppsprickningen. De flesta insektsmedel är verksamma mot äpplestinkfly så det finns sällan något behov av separata behandlingar.

Äpplevecklare Cydia pomonella

Larven blir 18-20 mm lång och är blekröd med mörka prickar. Huvud-, nack- och analplåtar är bruna. I maj kläcks fjärilarna och de flyger ända till augusti. När temperaturen nått 12-15°C börjar honorna att lägga ägg. Äggen placeras ett och ett på äpplekarten. Efter ca två veckor kläcks de och larven äter sig in i frukten. Efter fyra veckor flyttar den sig till trädets bark och äter en hålighet där den spinner in sig och Övervintrar. Informationen är hämtad från Åkesson (1986).

Angripna kart mognar i förtid och faller lätt. Ingångshålet känns igen på de svarta exkrementer som tränger ut från öppningen. Hålen går att hitta på de fallna karten. De yngre karten angrips i regel från flugan medan äldre kart angrips från skafthålorna eller sidan av äpplet.

Bekämpning: Feromonfällor används för att kontrollera om det finns några äpplevecklare i odlingen och om bekämpning behövs. Odlare har på prov börjat använda feromoner även till bekämpning. Brickor med ämnet sätts ut i träden och doften är starkare än den som honorna själva sänder ut. Följden blir att hanarna inte hittar honorna och befruktning, äggläggning och nya larver uteblir. Vid sprutning mot rönnbärsmal får man som bieffekt en bekämpning av äpplevecklare. Fåglar, tvestjärtar och parasitsteklar tillhör äpplevecklarens många naturliga fiender som bör skonas vid besprutning. Turex 50 WP, med Bacillus thuringiensis, rekommenderas som ett biologiskt bekämpningsmedel i boken Bekämpning 1997.

Svampsjukdomar

Blom- och grentorka

Svampen som orsakar blom- och grentorka heter Monilia laxa. Den övervintrar i redan angripna grenar varifrån den sedan sprider sig när våren kommer. Ståndare eller pistiller infekteras och ibland även kronbladen. Från blomman kan svampen växa ner i fruktsporren och vidare i grenen som där med dör. Grå sporer växer fram på angripna ställen och dessa sprider sjukdomen med hjälp av vind, regn och insekter. Hög luftfuktighet gynnar svampens framfart. Fakta om blom- och grentorka är hämtade från Åkesson (1988).

Hos äppleträd syns symptomen som vissnade blomklasar och döda fruktsporrar. Alice och Gravensteiner är känsliga för Monilia laxa. Hur det förhåller sig med övriga, vanligt odlade äpplesorter vet man inte.

Bekämpning: För att förebygga angrepp ska frukterna gallras, fruktmumier ska tas bort och känsliga sorter undvikas. Vid blomningen är det aktuellt att spruta med svampmedel för att bekämpa sjukdomen.

Bägarröta

Bägarröta är en infektion av gråmögelsvampen Botrytis cinerea. Kännetecknande är en brun röta runt fruktens fluga. Ofta torkar den och sjunker in. Infektionen har skett redan vid blomningen men symptomen uppträder inte förrän på sensommaren. Ofta faller angripna äpplen av i förtid. Sklerotier kan utvecklas på angripna partier. James Grieve är speciellt mottaglig för bägarröta. Informationen om bägarröta kommer från Nilsson och Åhman (1987).

Bekämpning: Sjukdomen är sällan ett problem men ska en bekämpning ske så bör den utföras under blomningsperioden.

Fruktmögel

Svampen Monilia fructigena ger upphov till fruktmögel, som även benämns gul monilia. Ett kännetecken på att frukterna drabbats av fruktmögel är bruna fläckar som snabbt sprider sig då frukterna mognar. I fläckarna växer gula mögelkuddar i ringar. Hela klasar av äpplen kan angripas och dö.

Konidier som bildats i mögelkuddarna sprider sjukdomen med hjälp av vind, vatten och insekter. Spridningen sker under hela säsongen. Svampens mycel sprider svampen inom träden genom att växa över till friska frukter. Angreppen dödar bara fruktved och frukter medan grenverket inte skadas av Monilia fructigena. Svampen infekterar helst genom sår i frukterna men kan även infektera genom lenticeller och klyvöppningar. Hög luftfuktighet och måttlig värme gynnar svampen. Infektioner kan ligga latent i frukter och visar sig då först vid mognaden. Angripna frukter skrumpnar och faller till marken eller hänger kvar på träden. Svampen övervintrar i dessa fruktmumier.

Jonatan är resistens mot fruktmögel.

Bekämpning: Det är mycket viktigt att fruktmumier inte får sitta kvar i träden under vintern. Dessa måste tas föras bort från odlingen. Det är även viktigt att gallra frukterna och bekämpa insekter för att minska förutsättningarna för smittspridning. Kemisk bekämpning mot Gloeosporium och skorv har även effekt mot fruktmögel. Detta är tillräckligt för att hålla fruktmögel under kontroll. All information om fruktmögel är hämtad från Åkesson (1989a).

Fruktträdskräfta

Svampen Nectria galligena angriper sår i fruktveden och ger infallna sår, ofta med ringar i barken. I såren kan vita sporkuddar hittas på sommaren och mörkröda fruktkroppar under vintern. Frukter som angrips får insjunkna bruna fläckar ofta, runt flugan. Kräfta är särskilt vanlig efter hårda vintrar då många träd skadats av frosten. Fakta om fruktträdskräfta kommer från Åkesson (1991a).

Infektioner sker i fuktig väderlek till friska sår då det finns kräfta på träd i närheten.

Cox's Orange, Cox's Pomona, Gravensteiner, Ingrid Marie, Lames Grieve, Spartan, Summered och Åkerö är alla känsliga för kräfta. Väldigt många lövträd kan infekteras av Nectria galligena, dock inte gråal, som därför rekommenderas till läplanteringar i odlingar där kräfta är ett problem,

Bekämpning: Det viktigaste är att försöka förebygga sjukdomen genom att till exempel välja motståndskraftiga sorter och se till att växtmaterialet är uppdraget på en plats utan närliggande smittkällor. Fler viktiga saker att tänka på är att marken som planteras måste vara väldränerad och inte belägen i närheten av kräftsmittade. En kraftig tillväxt gör att trädens vävnader blir lösare och mer mottagliga för kräfta. Detta bör has i åtanke då träden gödslas. Kräftsår ska renskäras så fort som möjligt för att hindra smittspridning. Besprutning med fungicider ger inte fullt skydd mot kräfta men kan användas som ett led i bekämpningen. Efter beskärning eller uppstamning av unga träd är det lämpligt att spruta träden med en fungicid. Kopparpre- parat har effekt mot svampen och används under höst och vinter. I förebyggande syfte rekommenderas två sprutningar vid bladfallet och om kräfta är ett problem bör träden sprutas direkt efter vinterbeskärningen. Preparaten måste träffa grenverket för att ge effekt så vid besprutning då träden har blad krävs stora vätskemängder.

Gloeosporium-röta (bitterröta)

Gloeosporium-röta orsakas av följande tre svampar: Cryptosporiopsis curvispora, Phlyctaena vagabunda och Colletotrichum gloeosporioides. Tidigare gick de alla under släktnamnet Gloeosporium. Den förstnämnda är aggressivast av de tre, den andra är vanligt förekommande och den sistnämnda mer sällsynt i Sverige. Information om Gloeosporium-röta kommer från Åkesson (1992).

Cryptosporiopsis kan angripa levande vävnad medan Phlyctaena enbart lever saprofytiskt på döda grenar. År efter år lever Gloeosporium i grensår och döda fruktsporrar. Genom sår eller via döda grenstumpar infekteras grenverket. Regndroppar sprider smittan inom ett angripet träd. Sporerna kan gro då temperaturen ligger mellan -5°C och +28°C. Den optimala infektionstemperaturen under sensommaren är 20°C.

På frukterna syns svampsmittan först under lagringen. Efter en tid bildas bruna, insjunkna fläckar på äpplena. Förloppet går snabbare vid högre temperaturer. På trädet uppstår kräftliknande sår men kräftans typiska kallusbildning saknas. Svamparnas sporsamlingar syns i grensår.

Ingrid Marie, Cox's Orange och Aroma är mycket känsliga för Gloeosporium-röta. Det ekonomiska bakslaget kan bli stort om inte svampen bekämpas.

Bekämpning: Kemisk bekämpning mot gloeosporium brukar utföras fyra veckor innan skörd. Det är viktigt att försöka motverka faktorer som gynnar angreppen. Angreppen av gloeosporium ökar med mognadsgraden. Frukter som ska lagras länge bör alltså plockas tidigt. En hög kalcium/kvävekvot ger mer motståndskraftig frukt. Stora äpplen angrips lättare. Odling på öppen mark med herbicidbehandling har visat sig ge ett högre angrepp av rötor än träd odlade på gräsbevuxen mark. Gräsinsådd i odlingen bör därför prioriteras. Det är viktigt att vid nyplantering välja sorter som är mindre känsliga. Enligt Åkesson (1992) kommer de effektivaste fungicidema att försvinna och då är det bra att redan nu plantera sorter som är mer motståndskraftiga mot skadegörare.

Äpplemjöldagg

Podosphaera leucotricha är den svamp som ger upphov till äpplemjöldagg. Svampen övervintrar som mycel i trädens knoppar. Knopparna blir då tunna och de sluter sig inte riktigt utan är något öppna. Vid +4°C börjar svampen att breda ut sig på nytt. Den vita beläggning som syns på infekterade träd under växtsäsongen är svampens mycel och konidier. För att svampen ska trivas krävs torka. Fakta om äpplemjöldagg är hämtad från Åkesson (1991 b).

Blad och blommor får, som redan nämnts, en vit beläggning vid angrepp. Är angreppet kraftigt vissnar alla blad och faller av. Missbildade, sneda och smala blad är kännetecken för tidiga angrepp. Frukterna kan få korkrost som följd av svampens angrepp. Sorterna Cortland, Gravensteiner, Cox's Orange och Jonatan är känsliga för mjöldagg.

Bekämpning: Det är viktigt att träden bekämpas redan under uppdragningen så att sjukdomen aldrig får något fotfäste i odlingen. Så fort angrepp uppträder bör kemisk bekämpning utföras. Angripna skott bör skäras bort under våren och försommaren. Undvik de känsligaste sorterna. Enligt Bekämpning 1997 ska upprepade behandlingar utföras med svavel och flera olika fungicider. Behandlingen ska startas vid musöronstadiet och fortgå tills skotten slutar växa sent på hösten och det är viktigt att variera preparatet.

Äppleskorv

I konidiestadiet heter svampen som orsakar äppleskorv Spilocaea pomi medan den i det sexuella stadiet inte bara byter skepnad utan även namn till Venturia inaequalis. På de bladen som fallit på hösten bildas svampens könliga stadie ända fram till våren. Då svampsporerna är mogna slungas de ut på nya blad i samband med kraftiga regn. Om sporerna förblir våta ett tag så gror de där de hamnat. De övergår till konidiestadiet och fortsätter att sprida sig till nya blad och frukter med hjälp av regn och vind. Infektionens utbredning beror både på vädret och hur mycket av svampen som övervintrat. Fakta om äppleskorv kommer från Åkesson (1989b).

På bladen syns angreppen som uppåtbuktande, ludna, olivgröna till svarta fläckar. Dessa kan täcka så gott som hela bladet om angreppet startade tidigt. Symptomen hos frukterna beror på när under säsongen de smittas. Smittas de tidigt bildas stora svarta fläckar med djupa sprickor. Senare infektioner ger ytliga och mindre fläckar som är bruna eller svarta. En mycket sen infektion ger sig tillkänna först under lagringen. Då uppstår svarta, insjunkna fläckar. Även stjälkarna hos bladen, blommorna och frukterna kan drabbas. Skott kan också angripas av svampen och får då en fläckig, skrovlig bark.

Alice, Cox's Orange, Golden Delicious, Lobo, Signe Tillisch och Summered är äpplesorter som är känsliga för skorvangrepp.

Bekämpning: Under våren och försommaren sker bekämpningen och kemiska medel används. Målet är att en skyddande hinna av svampmedel ska skydda blad och frukt då risk för infektion föreligger.

Ingegerd Norin (1995) ser skorvvarnaren som ett bra stöd för odlarna. Detta är en apparat försedd med mätare för temperatur, relativ fuktighet, bladväta och nederbörd. Skorvvarnaren är programmerad för att lagra och använda den information som inhämtas till att göra en beräkning och se om det finns någon risk för skorvangrepp. Besprutning sker först när skorvvarnaren ger utslag för infektionsrisk. Förutsättningen för att kunna använda skorvvarnare är tillgång till kurativa bekämpningsmedel. Bekämpningen av svampen sker ju först efter att en infektion skett. Sådana preparat finns idag.

Enkätundersökning

Målet med enkäten var främst att ta reda på hur dagens odlare går tillväga då de använder bekämpningsmedel i odlingen. Hur beräknar de preparatdosen? Finns det några faktorer som gör att de ändrar dosen? En del frågor ställdes också för att jag själv skulle skaffa mig en bättre underbyggd uppfattning om äppleodling i Sverige. Enkätblanketten redovisas i sin helhet i bilaga 1.

I mitten av augusti skickade jag ut enkäten till äppleodlare i Sverige. Adresserna fick jag från TRF och deras register över medlemmar med äppleodlingar. Sammanlagt blev det 166 brev. 55 svar inkom. Av dessa hade 42 personer svarat på frågorna, 11 hade upphört med odlingen och 2 ville inte svara. Enligt trädgårdsräkningen 1994 upptog äppleodlingarna i Sverige 1 822 hektar år 1993. Förmodligen har den arealen minskat de senaste åren. De knappa 300 hektar, som är den sammanlagda ytan som upptas av enkätsvaren, motsvarar således minst 16 procent av den totala arealen. Sett som stickprov är det en siffra som jag är nöjd med.

I efterhand har jag även skickat enkäten till de flesta av de konsulenter som nämnts av odlarna som rådgivare. Jag bad följande rådgivare redovisa sina svar på vissa av enkätfrågorna: Per Juhlin (PJ), länsstyrelsen Kristianstad län; Krister Trulsson (KT), rådgivare för Förenade Frukt; Magnus Engstedt (ME), länsstyrelsen Jönköping; Bror Johansson (BJ), privat konsult samt slutligen Hans Forsberg (HF), rådgivare på Bayer-Gullviks. Deras svar är placerade efter odlarnas.

Sammanställning av enkätsvaren

För att odlarna ska kunna vara anonyma har jag i sammanställningen blandat svarsordningen efter varje fråga.

Hur stor är odlingen och hur mycket finns av varje gröda?

Äpplearealen hos enkätdeltagarna varierar från 1 ha till 30 ha. Medelvärdet för äpplearealen är 6,8 ha medan medelvärdet för den totala arealen är 8,4 ha. De fullständiga svaren finns redovisade i bilaga 1, tabell 1.

Vilka äpplesorter odlar du?

Denna fråga ställde jag främst för att stilla min egen nyfikenhet. Jag blev ganska förvånad över den bredd som vissa odlare har. Sammanlagt angavs produktion av 38 olika äpplesorter. Medelantalet för varje odlare blev 8,7 sorter. Det vanligast förekommande äppleträdet är Ingrid Marie (41 st) som alla odlare, som svarat med sortnamn, uppgett. Därefter kommer Aroma (34 st), Gravensteiner (28 st), Alice (27 st) och Cox's Orange (27 st). Se tabell 2 i bilaga 1. En sammanställning av äpplesorternas ålder och härkomst finns i bilaga 2.

Hur stora är radavstånden i äppleodlingen?

Svaren varierar mellan 3 och 7 meter. Jag har sammanställt värdena i figur 2. Några få odlare angav ett intervall, t ex 3 - 5 meter. I dessa fall har jag bara tagit med 3 m och 5 m i sammanställningen. Det är då uppenbart att fler radavstånd förekommer i odlingen. För att ändå kunna använda värdena till en figur så tog jag bort intervallet och nöjde mig med det minsta och största värdet. De flesta odlarna har flera radavstånd och totalt uppgavs 86 värden. Det vanli- gaste radavståndet hos odlarna som svarat på enkäten är 5 meter följt av 4 meter. De kompletta svaren finns i bilaga 1, tabell 3.

Figur 2. Radavstånd i odlingarna.

Konsulenternas svar på denna fråga var:

PJ:2,5 - 6 m

KT: 3,5 - 4 m i nyplanteringar

ME: 3,5 - 4 m i tätplantering

BJ: 4 - 6 m

HF: 3 - 5 m

Hur stora avstånd är det mellan träden i raden?

Avstånden mellan träden i raden varierar mellan 0,7 och 6 meter. Här har avstånd ganska ofta angivits i intervall. För att kunna sammanställa trädavståndet använde jag mig endast av de värden som uppgavs, t ex 1 och 2,5 då svaret egentligen var 1 - 2,5. I figur 3 redovisas trädavstånden. Det vanligaste trädavståndet är 3 m, närmast följt av 2 m. För fullständiga svar se bilaga 1, tabell 3.

Figur 3. Trädavstånd i odlingarna.

Konsulenternas svar på denna fråga:

PJ:40 cm - 6 m. Troligen ekonomiskt optimalt: 50 cm - 1,5 m

KT: 1,25 m, 1,5 m, 1,75 m beroende på sort och grundstam

ME: 1,5m BJ: 1,5-4 m

HF: -

Hur många träd är planterade per hektar?

I figur 5 visas hur andelen träd/ha fördelar sig. Medianvärdet på denna fråga är 770 träd/ha. De flesta odlare svarade på de två föregående frågorna men inte i samma utsträckning på denna. Med hjälp av svaren på dessa frågor räknade jag därför ut hur många träd som finns på ett hektar då odlaren inte angivit detta själv. I de fall då träd och radavstånd angivits inom ett intervall räknade jag ut den största och minsta mängden träd som kan finnas på ett hektar. Det troliga är att färre träd är planterade. Denna slutsats ges av att då jag kontrollräknat odlingar där alla uppgifter getts så blir trädantalet vid en beräkning större än vad odlarna uppgett. Förmodligen är det vändtegen och liknande som spelar in. I bilaga 1, tabell 4, finns svaren som angavs och som ligger till grund för beräkningarna.

Figur 4. Antal träd/ha i odlingarna. I något fall har odlaren svarat med ett medelvärde för hela odlingen.

Konsulenternas svar på frågan:

PJ:-

KT:-

ME: 1900 träd/ha

BJ: 1700-420 träd/ha

HF: 500-2000 träd/ha

Vad har träden för ålder? Är de små eller stora?

Jag har försökt beräkna en medelålder på träden, baserad på de upplysningar jag fick in. Medelåldern för respektive odling har uppskattats och multiplicerats med odlingens areal. Summan av samtliga värden har därefter delats med den totala arealen av samtliga odlingarna. Beräkningen gav en medelålder på ca 20 år. Svaren finns i bilaga 1, tabell 5.

Jag har insett att frågan borde formulerats annorlunda i enkäten. Planteringsåret hade gett en mer korrekt bild av trädens ålder. Tillsammans med en hektarangivelse för de olika åldrarna hade bilden av odlingarnas utseende blivit ganska klar. Det hade varit intressant att se om det görs omfattande satsningar på nyplanteringar och föryngring i odlingarna. För min del hade det varit intressant att veta hur mycket gamla träd det finns i odlingarna och om storleken på träden varierar mycket med tanke på det besprutningsarbete som utförs i odlingen. Krävs det många justeringar av sprutan för att få rätt mängd vätska till de träd som ska sprutas eller har de ungefär samma storlek?

Använder du dig av någon speciell beskärning/typ (ex spindelträd)?

Många svarade nej på frågan. De övriga har uppgett beskärning för att få korg-, spindel-, häck-, pelar- och/eller kronträd. Något som är viktigt för flera odlare är att beskära träden så att de får en praktisk storlek.

Vilken spruta använder du i odlingen (märke, typ, ålder)?

Bara 9 odlare avvek från mängden genom att använda en spruta som inte var av fabrikatet Schaumann. Två av dessa odlare använde dock även en Schaumann. 4 sprutor har ännu inte nått en ålder av 10 år medan 13 är 20 år gamla eller äldre. Figur 5 visar sprutornas ålder. Svaren 15 och 20 år är dominerade. Många skrev "cirka" före åldersangivelsen och 15 och 20 är jämna femtal så jag tror att detta bidrog till att flest sprutor hamnade här. Medelåldern hos sprutorna blev nästan sjutton år. De kompletta svaren finns i bilaga 1, tabell 6.

Figur 5. Åldersfördelningen för fruktsprutorna.

Har du sprutdator?

4 av sprutorna har sprutdator. I tabell 2 visas relationen mellan sprutdator och odlingens areal. Tre odlare överskrider enkätsvarens totala medelareal, 8,4 ha, medan den fjärde har en areal på ca halva medelarealen. Se även bilaga 1, tabell 6.

Tabell 2. Odlingens areal hos de odlare som har sprutdator
  Odlare nr
  1 2 3 4
Areal [ha] 40 37 12 4

Finns det möjlighet att stänga av spridare eller rampdelar? om Ja: Vilka?

En enda odlare svarade med ett blankt nej på frågan, se tabell 3. Odlaren med tunnelspruta svarade också nej men hänvisade till att behovet inte finns vid användning av tunnelspruta. Då ett annat svar än blindbrickor angetts så finns med största säkerhet även denna möjlighet. 7 odlare svarade ja utan att närmare precisera vilken möjlighet de har för avstängning.

Tabell 3. Varierande möjligheter att stänga delar av sprutan under sprutning
Möjlighet att stänga delar av sprutan Antal odlare
Var sida 10
Rampdelar 2
Blindbrickor 10
2-4 dysor på var sida 11
Alla munstycken med magnetventiler l
Ja 7
Nej 2

Hur gör du när du doserar sprutpreparat?

a: Följer etiketten och utgår från en normalkoncentration av...l/ha

och använder vätskemängden...l/ha

och gör en koncentrering av vätskan...ggr

Många hade missuppfattat frågan eftersom att de på "vätskemängd" svarade 2000 l/ha trots att de uppgav en koncentration på mellan 5 och 10 ggr. Normalkoncentrationen har i dessa enkäter besvarats med t ex ett frågetecken. I sådana fall har jag utgått från att vätskemängden egentligen avser normalkoncentrationen och har därför räknat fram den verkliga vätskemängden från detta värde och koncentreringsfaktorn. Som framgår av figur 6 är 200 l/ha respektive 400 l/ha de vanligaste vätskemängderna. Två odlare angav svar där det inte fanns några rimliga förhållanden mellan faktorerna. Dessa svar har ej använts. För fullständiga svar se bilaga 1, tabell 7.

Figur 6. Angiven sprutvätskemängd i odlingarna.

Konsulenternas rekommendatinoer:
  PJ KT ME HF BJ
Normalkonc. (l/ha) 1500 1500-2000 2000 1000-2000 -
Vätskemängd (l/ha) 300 200-400 400 200-400 -
koncentrering (ggr) 5 5-10 5 5 -

b: Eget system

Sexton odlare hade egna varianter på hur mycket de skulle spruta, skiftande från små till relativt stora ändringar i jämförelse med rekommendationerna på preparatets etikett. Nedan följer ett exempel på hur en odlare beskriver sitt system. De övriga svaren är sammanställda i tabell 4.

"1000 liter räcker till ca 5 hektar = 200 l vätska/hektar samt doserar efter etiketten. Dock lite i underkant. Kör på ettans växel; innan bladen är för stora kör jag på 2: ans växel, då räcker 1000 liter till 8-9 hektar. Dessutom rensar jag aldrig silen. Insektsgifter drar jag aldrig ner på."

Tabell 4. "Egna system" för att frångå gängse rutiner
Eget system för dosering Antal odlare
Går ner i dos 5
Följer anvisningarna för IP-odling 4
Doserar efter behov 3
Varierar beroende av årstid 2
Ändrar munstyckenas storlek l
Nej 26

Konsulenternas åsikter:

PJ:Förutsättningar: Bra sprutväder och väl fungerande spruta. När god täckning fordras - kontaktverkande preparat rekommenderar jag 300 l/ha. Med systemiska preparat och goda sprutbetingelser ner till 1500 l/ha.

KT: IP-odling medför lägre dos för många preparat framför allt insekticiderna.

BJ: Gammal odling: höga träd normalkoncentration 2000 l/ha
  koncentrering 5 ggr
Yngre odling på M 106 normalkoncentration 1500 l/ha
  koncentrering 5-10 ggr
Extrem tätplantering M9 normalkoncentration 1000-1200 l/ha
  koncentrering 5-10 ggr

Varifrån/från vem får du råd och tips om hur du ska dosera sprutmedel?

Många uppgav sina kollegor som en bra källa till information, se tabell 5. Det är verkligen viktigt att ta tillvara den erfarenhet och även det nytänkande som finns hos både gamla och unga odlare. Som rådgivare nämndes ofta Förenade Frukts konsulent Krister Trulsson men även Bror Johansson, Per Juhlin, Magnus Engstedt samt utländska konsulenter.

Tabell 5. Vilka som ger doseringsråd till odlarna
Informationskälla Antal odlare
Konsulenter 22
Kemikaliefirmornas konsulent/försäljare 15
Kollegor 9
Informationsblad 2
Utbildning/behörighetsbevis 1

Hur långt ner i vätskemängd säger rådgivaren att man kan gå?

Denna fråga hade ett ytterst fåtal svarat på så jag har inte sammanställt frågan med tanke på att antalet svar gör att osäkerheten blir stor.

Konsulenternas svar:

PJ:Beroende på omständigheterna: För äldre träd maximalt 200 l/ha och yngre 150 l/ha KT: 200 l/ha

ME: 200 l/ha

BJ: 200 l/ha

HF: 200 l/ha

Sprutar du med samma mängd vätska/dos i hela odlingen?

Det är förvånande att nästan 40 % svarade ja på denna fråga. Det hade varit intressant att veta varför samma mängd används rätt över. Beror det på att odlaren anser att alla träd behöver lika mycket oavsett storlek? Är hela odlingen så likartad att en ändring inte är aktuell? Är det för besvärligt att ändra sprutans inställningar eller finns det andra anledningar? Svaren som innebar någon form av anpassning är sammanfattade i tabell 6. Justeringarna av sprutvätskan gjordes med hjälp av avstängning av munstycken, ändring av vätsketrycket, hastigheten, reglage på sprutan och i vissa nyplanteringar sprutades enbart varannan rad. Som ett exempel följer ett fullständigt svar:

"Naturligtvis inte. Ändrar med dysnycklar. Det finns väl både gasreglage och växellåda på traktorn och tryckreglage på sprutan."

Tabell 6. Faktorer som gör att odlare ändrar kemikaliedosen och vätskemängden i odlingen under besprutningsarbetet.
Faktorer som ändrar dos och vätskemängd Antal odlare
Trädstorlek/täthet 11
Ändrar utan att precisera hur 10
Nyplanterat 3
Sortberoende l

Konsulenternas rekommendationer:

PJ:Nedan angivna värden kan bara användas som riktlinjer eftersom det kan vara stor skillnad på nyplanterade odlingars växtkraft beroende på grundstam, vatten- och näringstillförsel och jordart, mm.
1:a växtsäsongen 30 % av normalförbrukningen
2:a 40 %
3:e 50 %
4:e 60 %
5:e 75 %

KT: Nej, ändras med tryckminskning, byte av munstycken, hastighet.

ME: Utgå från den totala kronvolymen.

BJ: Beroende på trädens storlek.

HF: Beroende på trädens storlek. Vanligast ändras med hastigheten på traktorn.

Sprutas samma mängd före blom som efter blom?

Ännu större andel svarade ja på denna fråga. Att få vetskap om orsaken vore även det mycket intressant. 26 odlare svarade ja. De övrigas svar sammanfattas i tabell 7.

Tabell 7. Hur justeringar av vätskemängd och dos görs med hänsyn till skillnaden i bladverk före och efter trädens blomning
Anpassning till "före & efter blom" Antal odlare
Ändrar utan att precisera hur 9
Ändrar vätsketrycket 5
Ändrar hastigheten 3
Tunnelspruta, automatisk ändring l

Konsulenterna rekommenderar:

PJ:På våren har träden mindre bladareal i förhållande till fullt utvecklad bladareal om sommaren. Vätskeåtgången kan då t ex reduceras till 75 % av normalförbrukningen. KT: I regel sprutas inte samma mängd utan ändra med hjälp av tryckminskning, byte av munstycken, hastighet.

ME: Ja, tyvärr [samma mängd rekommenderas alltså]

BJ: Öka vätskemängden efter hand som bladverket utvecklas.

HF: Vätskemängden ska vara större efter blom.

Är odlingen en IP-odling?

Fjorton svarade nej, nitton svarade ja, sju hade delvis IP-odling, en var på väg att införa integrerad produktion och resterande två gav inget svar. Majoriteten av odlarna i enkäten är alltså IP-odlare, se tabell 8.

Tabell 8. Antal IP-odlare
Odlare Antal
IP-odlare 19
Inte IP-odlare 14
Delvis IP-odlare 7
Inget svar 2
På väg att bli IP-odlare 1

Mot vad och med vad sprutar du?

Gusathion användes av nästan alla mot insekter medan Euparen användes mot svamp av så gott som alla. Se bilaga 1 tabell 8 och 9 för sammanställningen över använda svampmedel respektive insektsmedel. För ytterligare information om bekämpningsmedlen hänvisas till boken "Bekämpningsmedel 1998" som ges ut varje år.

Sprutar du förebyggande, vid behov eller både och?

De flesta svarade "både och". Vissa gjorde tillägget att insekter sprutades vid behov medan vissa svampar sprutades förebyggande.

Konsulenternas kommentarer:

PJ:På våren ett par gånger förebyggande och kurativt mot skorv. Förebyggande om man vet att regn enligt prognos kommer att ge långvarig bladväta. Annars kurativt. "Behovsanpassad" bekämpning i övrigt.

KT: Delvis. Mot skorv före blom.

ME: Både och

BJ: Beroende på skadegörare ex. skorv förebyggande behandling omedelbart före en regnperiod. Att endast behandla med kurativa preparat medför snabb resistensrisk.

HF: Svamp ofta förebyggande. Insekter vid behov.

Ungefär hur många gånger sprutar du per säsong?

Bara en odlare hamnade högre än 15 gånger, men då har han även räknat med sprutningarna av kalcium. Den odlare som uppgav att han sprutade varje lördag kan eventuellt också uppnå en summa överstigande 15. Den lägsta siffra som angavs var 5 besprutningar per säsong. Medelvärdet blev 11 sprutningar per säsong. Somliga har då även inkluderat kalciumsprutningar i sina värden och många angav antalet i intervall. Antalet sprutningar varierar från år till år beroende på vädret och övriga faktorer som påverkar skadegörarnas livscyklar. Se bilaga l, tabell 10, för de kompletta svaren.

Tycker du att det går att förbättra instruktionerna om dos och vätskemängd på bekämpningsmedelsetiketterna för att få dem klarare? Har du något förslag på hur det kan göras?

a: Går instruktionerna att förbättra?

20 odlare svarade ja, 8 nej, 1 möjligen och tolv svarade inte alls. Tydligt är att det var en svår fråga.

b: Förslag på hur man kan göra

Många tog chansen att säga sin mening även om det inte alltid berörde den ställda frågan. Flera ansåg att doseringen på något sätt borde kunna minskas. Se tabell 9 för en sammanställning av svaren och bilaga 1, tabell 11, för de fullständiga svaren.

Tabell 9. Odlarnas förslag på förändringar av kemikalieetiketterna
Förslag till etikettförändringar Antal odlare
Minska doserna 6
Ange doserna i % 3
Blandbarhet med andra medel 2
Dos och vätskemängd angivna på alla medel 1
Anpassning av doserna till varje odlings  
egenskaper (geografi, trädålder, sorter) 1
Granulerade medel 1
Ange lägsta vattenmängd 1
Ange doserna i både koncentration & hektardos 1
Tydligare karenstider & doseringsmängd 1
Ange vätskemängd till trädens volym & bladyta 1

Konsulenternas kommentarer:

PJ:Dos och vätskemängd kan anges för olika typer av odling och vid olika väderbetingelser och i vissa fall vid olika skadetrösklar. Denna information kan vara svår att få plats med, men bör finnas på produktblad. Svårigheten är att få växtskyddsfirmorna att ta ansvar för detta. I många fall saknas kunskap och uppgifter om hur doseringen kan regleras. Att ta fram det kostar pengar och tid. Förmågan hos vissa odlare att själv kunna avgöra och bedöma saknas ofta. Man tar ofta till med en högre dos än nödvändigt eftersom detta trots allt kostar mindre än att få en otillräcklig effekt.

KT: Det måste alltid framgå både % och kg/ha eller l/ha av preparatet. ME: Förutsatt att man har bra spruta behöver man ej höja koncentrationen som man konsumerar. Minskad hektardosering.

BJ: På etiketten borde poängteras att alltför kraftig reduktion av doserna medför en ökad risk för att få skadegörarna resistenta mot preparaten. En ökad utbildning av sprutförarna som syftar till ökade kunskaper om svampar och insekters biologi och skadegörarnas känsliga perioder då bekämpningen är som effektivast.

HF: Beräkna efter trädens storlek och ålder. Rekommendationerna bör samordnas med alla firmor som levererar pesticider.

Överblick över hur odlarna doserar och sprutar

Ämnet för mitt examensarbete gör att frågorna om hur dosering och sprutning utförs i relation till odlingens egenskaper är de viktigaste frågorna i enkäten. Dessa har jag därför försökt att sammanställa gemensamt för att få en överblick över odlarna som svarat. Det är frågorna om vilken normalkoncentration som används, om samma mängd sprutas i hela odlingen och om samma mängd sprutas före och efter blomningen som jag sammanställt för varje odlare. Jag har därefter grupperat odlarna i följande grupper (se även tabell 10):

Tabell 10. Fördelning av äppleodlarna beroende på användning av samma eller varierande vätskemängd vid besprutning under odlingssäsongen och en normalkoncentration vid pesticidberäkning på 2000 l/ha eller mindre
  Samma vätskemängd
hela säsongen
Ändrar vätskemängd
efter trädstorlek eller
före & efter blom
Ändrar vätskemängd
efter trädstorlek och
före & efter blom
Normalkoncentration
på 2000 l/ha
12 8 3
Normalkoncentration
mindre än 2000 l/ha
2 5 12

Diskussion

Egen erfarenhet, kemikalieetiketternas anvisningar och råd från konsulenter samt kollegor hjälper odlaren då det är dags att bestämma kemikaliedoserna till besprutningsarbetet i fruktodlingen. Somliga använder 400 l sprutvätska per hektar, andra bara halva vätskemängden. I enkätsvaren har jag inte funnit något samband mellan å ena sidan vätskemängden och å andra sidan odlingens areal eller åldern på den spruta som används. Odlingar på 2 ha använder 200 l/ha och odlingar med en areal som överstiger 10 ha sprutar 400 l/ha och tvärt om. Samtidigt används gamla sprutor såväl som nya till både mindre och större vätskemängder. Jag har försökt hitta en förklaring till detta. Det finns flera tänkbara t. ex. skiftande odlingssystem som gör att en odling kräver mer vätska än en annan, olika konsulenter ger skiftande råd eller att trädens ålder och sortegenskaper ger ett varierande behov. Jag tror dock att det är odlarnas erfarenheter som är mest avgörande. Vågar de satsa på lägre koncentrationer av kemikalier? Är det värt risken att gå ner i vätskemängd för att spara arbetstimmar? Svaren varierar mellan odlarna och det är denna faktor som jag tror gör att dos och vätskemängd varierar mellan odlingarna. Vem gör då rätt? Med tanke på variationen som framkommit i enkäten så måste det finnas odlare som doserar mer eller mindre bra och mer eller mindre dåligt. Jag ser detta som ett utrymme för förbättringar. Kanske går det att hitta en metod som gör att alla kan dosera bekämpningsmedel på bästa sätt.

Flödesmätningar

Syfte och metoder

Även om dosberäkningar görs på ett bra och konsekvent sätt så finns det fler faktorer som kan göra att besprutningen inte utförs på ett tillfredställande sätt. En sådan faktor är den utrustning som används vid besprutningen. Syftet med flödesmätningarna var därför att ta reda på om traktorn och sprutan är rätt inställda, om någon spridare avviker från de övriga, helt enkelt om odlaren sprutar den mängd sprutvätska som han avser.

Upp till tolv mätglas (500 ml) förbands med slangar till respektive spridare. Beroende på flödets storlek användes tiderna 12, 15, 30 eller 60 sekunder för att samla upp vätskan i mätglasen. Jag mätte en sida i taget och om det var möjligt stängdes den andra sidan av. Flödesmätningarna upprepades minst tre gånger på varje sida.

Med hjälp av de erhållna mätvärdena beräknades medelvärdet av flödet för respektive spridare. Formlerna nedan användes för att räkna ut det radavstånd som motsvarar den önskade hektargivan. Jag har även beräknat flödet för det största och minsta radavstånd som odlaren angivit och även för 3,5 och 5,0 meter, om de inte hamnat utanför ramarna för odlingens radavstånd. För att kunna beräkna vätskemängden som med de aktuella inställningarna sprutades på ett hektar behövde jag även veta körhastigheten för sprutan. Den beräknades genom att mäta körtiden på en sträcka av 100 meter.

qn = Q x V x B/600 x n

V = 360/t

qn: flöde per spridare [l/min]

B: radavstånd [m]

n: antal öppna spridare

Q: vätskemängd [l/ha]

V: körhastighet [km/h]

t: körtiden för 100 m [s]

Nils Bjugstad har gett följande råd och riktvärden angående flödesmätningar och byte av munstycken (N. Bjugstad, pers. medd., 1996; Bjugstad, 1993): Vid mätning av spridarmunstyckenas slitage ska man jämföra med nya munstycken. Är skillnaden i flöde större än 10 % så bör munstyckena bytas ut. Kontrollerar man istället hur jämna sprutans spridare är så bör de bytas om flödet avviker mer än 10 % från samtliga spridares medelvärde. Det är viktigt att alla munstycken byts ut samtidigt för att undvika ojämnt slitage.

Mätningarna gjordes på följande sprutor:

Schaumann med tillverkningsår 1970, 1972, 1979, 1985 och en som var ungefär 30 år gammal.

Holder med tillverkningsår okänt och 1996. Samtliga Schaumannsprutor har axialfläkt medan de två Holdersprutorna har tvärströmsfläktar.

Resultat

Schaumann, tillverkningsår 1970

Antal spridare per sida: 7 st
Antal stängda spridare per sida: 1 st
Möjligheter att stänga spridare/delar: blindbrickor, var sida
Sprutvätskemängd/dosering: ca 400 l/ha, koncentrering 5 ggr
Ekipagets hastighet enligt mätare: 5,4 km/h
Justeringar av vätskemängd: varierar genom att ändra trycket
real: 10-15 ha
Radavstånd: 3,5-6,7 m, 4 m vanligast

Tabell 11. Spridarflöden, körhastigheter och vätskegivor för Schaumann 1970
Spridare nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Flöde, mätn a [ml/min] 860 900 900 900 870 820 960 940 900 920 880 848
Flöde, mätn b [ml/min] 900 1000 948 960 920 860 980 900 920 900 900 868
Flöde, mätn c [ml/min] 920 1000 980 1000 920 920 1000 980 940 960 920 880
Medelvärde [ml/min] 893 967 943 953 903 867 980 940 920 927 900 865

 
Medelvärde för samtliga spridare   922 ml/min 0,9 l/min
Gränser för+/-10% 829 - 1014 ml/min  
Totalt flöde för hela sprutan     11 l/min
Körhastighet, uppmätt 5,5 km/h:    
Önskad vätskegiva 400 l/ha    
Till uppmätta faktorer passande radavstånd 3,0 m    
För radavstånd 3,5 m blir givan: 342 l/ha    
För radavståndet 4,0 blir givan: 299 l/ha    
För radavståndet 5,0 blir givan: 239 l/ha    

Slutsats: Enligt beräkningarna som gjorts i tabell 11, är sprutan inställd för sprutning i avsnitt där radavståndet är 3 meter. Något sådant radavstånd finns inte i odlingen. För det vanligast förekommande radavståndet, 4 m, blir givan 300 l/ha. Uppenbarligen sprutar odlaren en betydligt mindre mängd än vad som är avsikten. Det skulle kunna leda till för låga doser vid besprutning och en otillräcklig bekämpning. Om det däremot fungerar så är det bra att veta att mängderna kan minskas. Skillnaden mellan enskilda spridares flöde ligger inom gränserna.

Schaumann. tillverkningsår 1972

Antal spridare per sida: 7 st
Antal stängda spridare per sida: 0 st
Möjligheter att stänga spridare/delar: blindbrickor
Sprutvätskemängd/dosering: 200 l/ha, koncentrering 10 ggr
Ekipagets hastighet enligt mätare: 7,5 km/h
Justeringar av vätskemängd: dosen sänks om inga problem uppstått fram till blom
vätskemängden minskas till små träd
Areal: 20 ha Radavstånd: 3-6 m

Körhastigheten mättes i detta fall från stillastående, vilket innebär att uppmätt hastighet blev lägre än den verkliga; 6,3 km/h istället för det förväntade 7,5 km/h (enligt hastighetsmätaren). För att bedöma felets storlek gjordes en feluppskattning, baserad på antagandet att hastigheten ökar linjärt under en viss tid, tills slutlig önskad hastighet uppnåtts. Uppmätta värden innebar att det skulle krävas en accelerationstid om närmare 20 sekunder (av 57), innan hastigheten 7,5 km/h uppnåtts. Detta verkar orealistiskt och i stället har en accelerationstid på 10 sekunder antagits, vilket resulterar i en hastighet om 6,9 km/h. Detta värde har satts in i beräkningarna.

Tabell 12. Spridarflöden, körhastigheter och vätskegivor för Schaumann 1972
Spridare nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
Flöde, mätn a [ml/min] 1240 1000 1180 1160 1200 1200 1120 1180 1200 1220 1240 1172 980 1028
Flöde, mätn b [ml/min] 1280 1060 1220 1188 1232 1232 1160 1220 1280 1260 1280 1200 1040 1060
Flöde, mätn c [ml/min] 1320 HOO 1240 1232 1260 1260 1200 1200 1228 1260 1280 1160 1020 1060
Medelvärde [ml/min] 1280 1053 1213 1193 1231 1231 1160 1200 1236 1247 1267 1177 1013 1049

 
Medelvärde för samtliga spridare   1182 ml/min 1,2 l/min
Gränser för +/-10% 1064 - 1300 ml/min  
Totalt flöde för hela sprutan     17 l/min
Körhastighet, beräknad:   6,9 km/h  
Önskad vätskegiva   200 l/ha  
Till uppmätta faktorer passande radavstånd   7,2 m  
För radavstånd 3,0 m blir givan:   481 l/ha för 7,5 km/h  
För radavstånd 6,0 m blir givan:   241 l/ha för 7,5 km/h  

Slutsats: Beräkningarna visar att denne odlare får en högre sprutvätskemängd än vad han avser. Hela tre spridare hamnar dessutom utanför gränsen för spridarflödets medelvärde minus 10 %, se tabell 12. Odlaren bör byta ut alla munstycken och sedan göra en kalibrering av traktorns hastighet och sprutans flöde.

Schaumann, tillverkningsår 1979

Antal spridare per sida: 7 st
Antal stängda spridare per sida: 2 st
Möjligheter att stänga spridare/delar: blindbrickor
Sprutvätskemängd/dosering: 250 l/ha, koncentrering 6 ggr
Ekipagets hastighet enligt mätare: 7,6 km/h
Justeringar av vätskemängd: nej
Areal: 10 ha
Radavstånd: 4 m

Tabell 13. Spridarflöden för Schaumann 1979
Spridare nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Flöde, mätn a [ml/min] 1420 1300 1320 1300 1260 1320 1280 1300 130 1280
                  0  
Flöde, mätn b [ml/min] 1460 1320 1340 1320 1300 1360 1320 1320 132 1320
                  0  
Flöde, mätn c [ml/min] 1320 1320 1340 1320 1320 1360 1320 1340 134 1340
                  0  
Flöde, mätn d [ml/min] 1280 1280 1300 1280 1300 1360 1320 1340 134 1340
                  0  
Medelvärde [ml/min] 1370 1305 1325 1305 1295 1350 1310 1325 132 1320
                  5  

 
Medelvärde för samtliga spridare   1323 ml/min 1,3 l/min
Gränser för +/- 10 % 1191 - 1455 ml/min  
Totalt flöde för hela sprutan     13 l/min
Körhastighet, uppmätt:   8,0 km/h  
Önskad vätskegiva   250 l/ha  
Till uppmätta faktorer passande radavstånd   4,0 m  

Slutsats: Denne odlare har full kontroll över sin vätskemängd. Inställningen av sprutan kunde inte varit bättre. Han sprutar exakt den mängd som önskas, se tabell 13. Avvikelsen mellan spridarna håller sig dessutom inom gränserna för +/- 10 % från medelvärdet. Sprutan är godkänd med marginal.

Schaumann, tillverkningsår 1985

Antal spridare per sida: 7 st
Antal stängda spridare per sida: 0 st
Möjligheter att stänga spridare/delar: blindbrickor, var sida och dessutom kan de två
översta spridarna på varje sida stängas med en spak
Sprutvätskemängd/dosering: 250 l/ha, koncentrering 7 ggr
Ekipagets hastighet enligt mätare: 7,5 km/h
Justeringar av vätskemängd: ändrar trycket, stänger de översta spridarna till små
träd, i nyplanterade fält körs varannan rad
Areal: nästan 20 ha
Radavstånd: 4-5 m

Tabell 14. Spridarflöden, körhastigheter och vätskegivor för Schaumann 1985
Spridare nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
Flöde, mätn a [ml/min] 1850 1900 2000 1950 1825 1900 1925 2000 1950 1825 1875 2075 1825 1875
Flöde, mätn b [ml/min] 1850 1935 2030 2000 1850 1950 2025 2000 1950 1850 1875 2075 1825 1875
Flöde, mätn c [ml/min] 1875 1950 2025 2000 1850 1950 2025 2025 1975 1875 1900 2100 1850 1925
Medelvärde [ml/min] 1858 1928 2018 1983 1842 1933 1992. 2008 1958 1850 1883 2083 1833 1892

 
Medelvärde för samtliga spridare   1933 ml/min 1,9 l/min
Gränser för +/- 10 % 1740 - 2126 ml/min  
Totalt flöde för hela sprutan     27 l/min
Körhastighet, uppmätt:   7,9 km/h  
Önskad vätskegiva   250 l/ha  
Till uppmätta faktorer passande radavstånd   5,0 m  
För radavstånd 3,5 m blir givan:   357 l/ha  
För radavståndet 4,0 blir givan:   312 l/ha  
För radavståndet 5,0 blir givan:   250 l/ha  

Slutsats: Sprutan är mycket bra inställd, se tabell 14. Enligt odlaren är den inställd för ett radavstånd på 5 meter. Det innebär att mängden som sprutas stämmer exakt med den mängd som avses. Spridarna är relativt jämna och godkända med råge. Det är skickligt att lyckas så bra.

Holder NI 1000, tillverkningsår 1996
Antal spridare per sida: 8 st
Antal stängda spridare per sida: 0 st
Möjligheter att stänga spridare/delar: spridare stängs genom att vrida dem ett halvt varv,
spridarna är grupperade i fyra sektioner som alla kan
stängas separat
Sprutvätskemängd/dosering: 260 l/ha, koncentrering 5 ggr
Ekipagets hastighet enligt mätare: 6,5 km/h
Justeringar av vätskemängd: ändrar mängden efter trädens höjd
Areal: 5 ha
Radavstånd: 3,5 m (vanligast), 5 m (dubbelrad), 7 m (trippelrad)
Flöde enligt sprutdator: 4 l/min

Tabell 15. Spridarflöden, körhastigheter och vätskegivor för Holder 1996
Spridare nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Flöde, mätn a [ml/min] 390 375 365 370 370 390 360 365 375 360 345 365 370 365 375 375
Flöde, mätn b [ml/min] 390 375 365 370 370 390 363 365 380 365 350 365 370 365 380 383
Flöde, mätn c [ml/min]                 375 345 345 365 370 365 375 380
Medelvärde [ml/min] 390 375 365 370 370 390 362 365 377 357 347 365 370 365 377 379

 
Medelvärde för samtliga spridare   370 ml/min 0,4 l/min
Gränser för +/- 10 % 333 - 407 ml/min  
Totalt flöde för hela sprutan     6 l/min
Körhastighet, uppmätt:   6,9 km/h  
Önskad vätskegiva   260 l/ha  
Till uppmätta faktorer passande radavstånd:   2,0 m  
För radavståndet 3,5 m blir givan:   148 l/ha  
För radavståndet 5,0 blir givan:   104 l/ha  
För radavståndet 7,0 blir givan:   74 l/ha  

Slutsats: Vid en jämförelse av hastigheten, enligt hastighetsmätaren, och flödet, enligt sprutdatorn, med de uppmätta värdena så stämmer värdena inte överens, se tabell 15. Hastighetsmätaren visar ett värde som är 6 % lägre än det uppmätta medan det uppmätta vätskeflödet är nästan 50 % större än det värde som sprutdatorn anger. Hastighetsmätarens fel är inte så stort men både hastighetsmätaren och sprutdatorn är felkalibrerade och måste justeras.

Holder NI 1000, okänt tillverkningsår

Antal spridare per sida: 8 st
Antal stängda spridare per sida: 1 st
Möjligheter att stänga spridare/delar: spridare stängs genom att vrida dem ett halvt varv,
spridarna är indelade i fyra ramper som alla kan
stängas för sig
Sprutvätskemängd/dosering: 360 l/ha
Ekipagets hastighet enligt mätare: 6,8 km/h
Radavstånd: 4 m och 5 m
Övrigt: Sprutans inställning gällde radavståndet 4 m

Tabell 16. Spridarflöden, körhastigheter och vätskegivor för Holder NI 1000
Spridare nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
Flöde, mätn a [ml/min] 960 1000 1000 1040 1020 1000 1060 1100 1060 1120 1080 1020 1120 1060
Flöde, mätn b [ml/min] 1020 1060 1060 1100 1060 1060 1120 1100 1060 1140 1100 1120 1120 1000
Flöde, mätn c [ml/min] 1060 1080 1060 1100 1080 1080 1120 1060 1020 1120 1080 1000 1100 1040
Flöde, mätn d [ml/min] 1000 1040 1060 1100 1060 1040 1120 1060 1020 1080 1060 1000 1100 1060
Medelvärde [ml/min] 1010 1045 1045 1085 1055 1045 1105 1080 1040 1115 1080 1010 1110 1040

 
Medelvärde för samtliga spridare   1062 ml/min 1,1 l/min
Gränser för +/-10% 956 - 1168 ml/min  
Totalt flöde för hela sprutan     15 l/min
Körhastighet, uppmätt:   6,9 km/h  
Önskad vätskegiva   360 l/ha  
Till uppmätta faktorer passande radavstånd   3,6 m  
För radavståndet 4,0 blir givan:   323 l/ha  
För radavståndet 5,0 m blir givan:   259 l/ha  

Slutsats: Sprutan gav 10 % mindre flöde än önskat, se tabell 16. De två spridare som gav högst flöde visade sig vara av en äldre version än de övriga, vilket kändes igen på att de saknade svart ring. Detta illustrerar att munstycken bör bytas samtidigt för att få en så jämn fördelning av sprutvätskan som möjligt. De båda spridarna håller sig dock inom gränserna men sprutans alla munstycken bör bytas och flödet kalibreras.

Schaumann, ungefär 30 år gammal

Antal spridare per sida: 7 st
Antal stängda spridare per sida: 2 st
Möjligheter att stänga spridare/delar: blindbrickor
Sprutvätskemängd/dosering: 200 l/ha, koncentrering 10 ggr
Ekipagets hastighet enligt mätare: 6,5 km/h
Areal: 8 ha
Radavstånd: 4 m

Tabell 17. Spridarflöden, körhastigheter och vätskegivor för Schaumann 30 år
Spridare nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Flöde, mätn a [ml/min] 810 830 750 790 550 750 800 800 770 760
Flöde, mätn b [ml/min] 790 800 860 790 760 810 830 830 820 800
Flöde, mätn c [ml/min] 770 810 810 780 640 810 820 810 820 800
Medelvärde [ml/min] 790 813 807 787 650 790 817 813 803 787

 
Medelvärde för samtliga spridare   786 ml/min 0,8 l/min
Gränser för +/- 10 % 707 - 864 ml/mi  
    n  
Totalt flöde för hela sprutan     8 l/min
Körhastighet, uppmätt:   6,6 km/h  
Önskad vätskegiva   200 l/ha  
Till uppmätta faktorer passande radavstånd   3,6 m  
För radavstånd 3,5 m blir givan:   205 l/ha  
För radavståndet 4,0 blir givan:   179 l/ha  
För radavståndet 5,0 blir givan:   144 l/ha  

Slutsats: Enligt beräkningarna stämmer den uppmätta givan för 3.6 m radavstånd och inte för odlingens radavstånd på 4 m. Givan är 90 % av den önskade och alltså för låg. Spridare 5, se tabell 17, ger ett lägre flöde än övriga och det avviker mer än 10 % från medelvärdet för alla spridare. Munstycket bör alltså bytas ut. Sprutans totala flöde ökar då något men inte tillräckligt för att ge den önskade mängden vätska.

Slutsatser av flödesmätningarna

Undersökningens begränsade omfattning gör att den måste betraktas som ett stickprov och det är därför inte lämpligt att generalisera resultatet att gälla det totala sprutbeståndet. Resultatet är dock iögonfallande och flera intressanta iakttagelser kan göras. Till min förvåning gav hälften av sprutorna en vätskemängd som var mindre än den önskade mängden. Bara en spruta överskred den mängd som den var inställd att ge. Två sprutor gav exakt den önskade vätskemängden och hade lyckats nå det mål som alla eftersträvar och som en del kanske felaktigt tror att de har.

Den erfarenhet jag gjort då jag varit ute i odlingarna är att munstycken snabbt slits. Detta gäller de sprutor där stålbrickor används och inte de som är försedda med keramiska munstycken. Hålen i stålbrickorna blir större och därmed ökar även vätskeflödet. En förklaring som jag kan tänka mig till att hälften av sprutorna ger för lite sprutvätska är att ägarna försöker kompensera det förväntade slitaget. Genom att ställa in sprutan så att den ger mindre vätska i början av säsongen så blir skillnaderna från den önskade pesticiddosen inte så stora. Det verkar dock inte så troligt. En av de odlare vars spruta gav exakt så mycket som han avsåg att spruta hade precis bytt munstycken. Han räknade med att vätskemängden skulle ändra sig efter ett par sprutningar genom ett ökat flöde. Jag anser det troligt att de flesta gör samma sak och justerar sprutans inställningarna för den vätskemängd som önskas. En annan möjlighet som kan förklara låga flöden hos Holdersprutorna är om det fastnat kemikalier i silarna som sitter innanför munstyckena. Dessa kan då ha täppt till och bidragit till att flödet minskat.

Enligt min undersökning har varken sprutornas ålder eller fabrikat någon betydelse för om de ger en korrekt mängd eller inte. Under förutsättning att sprutan är hel och i gott skick är det snarare odlarnas intresse för att kontrollera sprutan som orsakar skillnaderna. En slutsats som kan dras av flödesmätningarna på sprutorna är att givan inte alltid stämmer överens med odlarens önskemål och uppfattning. Att kontrollera flödet ett par gånger varje säsong är därför definitivt lönt för odlarna. Om sprutan ger mer än avsett så leder en justering av flödet till besparingar av kemikalier och således pengar. Om sprutan ger mindre så finns risken att effekten av preparaten minskar eller uteblir. Detta ger i sådana fall sämre kvalitet och en minskad skörd och även risk för resistens.

Erfarenhet från andra länder

Jag har sökt kontakt med experter runt om i världen för att undersöka hur man tacklar problemen med beräkning av vätskemängd och kemikaliemängd med anpassning till träden som finns i odlingen. Jag har inte fått kontakt i alla länder jag har sökt i men jag har ändå hittat många hjälpsamma experter.

Flera länder använder sig av en metod som kallas Tree Row Volume (TRV). Metoden innebär att dos och vätskemängd relateras till trädkronans volym. Metoden kommer ursprungligen från USA och av denna anledning är USA placerad först bland de länder som följer nedan. De övriga är där efter placerade i alfabetisk ordning.

USA

Byers m. fl. (1971) föreslog att mängden sprutvätska i fruktodlingar skulle beräknas med hjälp av trädradens volym. Metoden kallades Tree Row Volume (TRV). Trädvolymen för en typodling beräknades till 39907 m3 per hektar.

Flera olika TRV-metoder med vissa skillnader sinsemellan finns i USA. Följande TRV-metod presenterades av Bost m. fl. (1995).

TRV = 10000 *W*H/RA [m3/ha] och Minimal sprutvätska = 0,23 * TRV, där
TRV: trädradens volym [m3/ha]
W: avståndet mellan träden i raden. Värdet för W justeras med hjälp av trädformen,
  se figur 7 [m].
H: trädhöjden, medelhöjden för de större träden [m]
RA: radavståndet [m]
10000: antal kvadratmeter på ett hektar [m2/ha]

Figur 7. Faktorer för att korrigera W (trädavstånd i raden) beroende på kronans form.

För att få reda på vilken mängd sprutvätska som behövs till ett visst fält räknas dess trädvolym ut med hjälp av formeln ovan. Jag har räknat om de ursprungliga formlerna så att SI-enheter används. Volymen (som vid amerikanska beräkningar har enheten gallons) sätts in i formeln för minimal sprutvätska. Den minimala sprutvätskan är inte den minsta volym vätska som bör sprutas utan representerar sprutning med stor vätskevolym och kan koncentreras. Det är dock från den minimala sprutvätskevolymen som kemikaliemängden beräknas. Kemikaliedosen i USA anges i mängd per 100 gallons (378 l). Om den minimala sprutvätskan till exempel är uträknad till 250 gallons/acre så multipliceras alltså kemikaliedosen med 2,5.

Om man vill spruta mindre volymer än den "minimala sprutvätskan" reduceras avrinningen från träden. För att ta hänsyn till den uteblivna avrinningen rekommenderas odlaren att minska den uträknade kemikaliemängden med 15 %.

Sedan TRV-metoden introducerades 1971 har dess användning bland odlarna varit liten. En av anledningarna tror Byers (1987) är att de flesta sprutor inte är anpassade för snabba justeringar av flödet. En justering av flödet krävs så fort trädstorleken varierar inom odlingen och volymen i trädraden därmed förändras.

Steiner (1983) presenterar en annan metod för bestämning av vätskevolymen:

q = TH*TB*V/4,5

Q = q * 600/V*RA [l/ha], där
q: vätskeflöde [l/min] Q: vätskemängd [l/ha]
TH: kronans höjd [m] RA: radavstånd [m]
TB: kronans diameter [m] V: körhastighet [km/h]
4,5: beräknad konstant relaterad till tid, tillrygga
lagt avstånd, körhastighet och en standardgiva
om 1 liter sprutvätska per 75 m3 trädvolym
600: sortomvandlingskonstant

I formeln för beräkning av vätskeflödet antas att det råder ett linjärt förhållande mellan trädradens volym och behovet av sprutvätska. Den baseras på begränsade mätningar där sprutvätskevolymen bedömts som tillräcklig. Steiner (1983) anser inte att formeln är fullkomlig, men tycker att den kan användas för att hitta ett utgångsvärde vid val av vätskevolym. Han föreslår därför ekvationen ovan för beräkning av vätskemängden.

När en uppskattning av sprutvolymen görs bör täckningen bedömas på små sprutmål. Bästa tiden för en sådan kontroll är när träden har maximalt med blad och därför är den svåraste måltavlan.

Steiner (1983) menar att den totala målytan ökar mer än fem gånger under säsongen då nya blad, skott och frukter utvecklas. Justering av sprutvätskan till förändringar under säsongen görs lätt med hjälp av justeringar av hastigheten. Om sprutan till exempel kalibreras efter 4 km/h då löven är fullt utslagna kan hastigheten vid början av säsongen ökas till 6 km/h. Ungefär då kronbladen faller hos äppleblommorna och terminalskotten börjar växa sänks hastigheten till 5 km/h. Då skottillväxten avtar reduceras hastigheten och de kalibrerade 4 km/h används.

Diskussion

Att, som Bost m. fl. (1995) föreslår, använda avståndet mellan träden i raden som en faktor är inte bra. Det innebär att trädavståndet skulle motsvara trädradens bredd. Detta är inte alltid fallet. Står träden tätt kan bredden vara betydligt större än trädavståndet. Står träden istället på stora avstånd så kan avståndet vara mycket större än trädkronornas bredd. Just denna TRV- formel är därför inte att rekommendera. De TRV-formler som finns i t ex Polen och Sydafrika, och som presenteras längre fram i denna skrift, använder trädradens bredd istället för trädavståndet. Dessa formler ger en bra anpassning till fruktodlingen. De tar med både trädens höjd och dess bredd i en volymberäkning. Jag anser att denna volym ger ett bra mått för att uppskatta hur stor grödan egentligen är. En negativ faktor är dock att radavståndet används i beräkningarna. Det gör att dosen förändras när/om radavståndet i odlingen skiftar. Vid sådana tillfällen måste en ny beräkning göras och eventuell sprutvätska i sprutan har fel koncentration.

Steiners beräkningar ger liknande resultat som en TRV-metod (i de fall där trädbredd används istället för trädavstånd i raden). Trädhöjd och trädbredd finns med liksom radavståndet. Det som är annorlunda är att flödet beräknas för önskad hastighet. Metoden går på så sätt ett steg längre. Att en varierande mängd sprutvätska under säsongen rekommenderas är positivt. Då träden precis börjat växa driver en större mängd vätska igenom träden. Det finns ingen stor bladmassa som stoppar vätskan. En mindre mängd vätska ar därför befogad. Detta åstadkoms genom att köra snabbare. Samtidigt får den vätska som sprutas inte så lång tid på sig att passera träden utan stannar i högre grad i trädens närmaste omgivning.

Belgien

Tom Deckers (pers. medd., 1996) uppger att standarddosen per hektar i Belgien beräknas från en normalkoncentration på 1500 liter sprutvätska per hektar. I regel används lägre sprutvolymer, varierande mellan 150 och 300 l/ha.

Cors och Haquenne (1995) presenterade ett sätt att anpassa kemikaliedosen till den aktuella odlingen genom att utgå från en typodling som anses behöva full dos, 100 %. Ytan hos den vägg som som bladverket bildar beräknas enligt nedanstående formler. Typodlingen som används som utgångspunkt vid beräkningar av dosen har mått enligt figur 8. Ända från säsongens början till dess slut används samma mängd sprutvätska.

Figur 8. Schematisk bild av en odling där träden är planterade i enkelrader. Bilden symboliserar även den typodling som antas behöva full dos (100%). Typodlingen har följande mått: B = trädavstånd = 1,5, D = radavstånd = 3,5 och H = trädhöjd = 3,0 m.

För att bestämma kemikaliemängden som behövs i en specifik odling beräknas trädens yta. Resultatet jämförs med typodlingens trädyta och förhållandet som fås motsvarar det förhållande som används för att beräkna kemikaliemängden från "full" dos (= typodlingens dos). Formler för beräkning av fruktodlingarnas trädyta finns för enkelrader, dubbelrader och trippelrader.

Odling i enkelrader:

N = 10000*0,90/D*B = 1714 för typodlingen

S = N * B * H * 2 = 1714 * 1,5 * 3,0 * 2 = 1,5 ha trädyta per ha markyta för typodlingen
N: antal träd per ha
10000: antal m2 per ha
0,90: korrektionsfaktor för att reducera ytan som antas vara vändtegar och liknande
S: ytan hos bladverket [m2/ha]
B: trädavstånd [m]
D: radavståndet [m]
H: trädhöjden [m]

Figur 9. Schematisk bild över en odling med träden planterade i dubbelrader.

Hos en odling med dubbelrader beräknas trädantalet och ytan hos bladverket som följer, som ett exempel räknas trädantal och ytan hos bladverket för en odling där B = 1,5 m, C = 1,0 m, D = 3,5 m och H = 3,0 m.

N = 10000*0,90/[(D+C)*B]/2

S = N*B*H*2/2 *l,5 =17995 m2 = 1,8 ha
C: avståndet mellan dubbelraderna [m]
1,5: konstant för dubbelrader som räknats ut med hjälp av praktiska försök

Dosen per hektar skall multipliceras med de uträknade 1,8 hektar trädyta efter en delning med typodlingens 1,5 hektar, alltså 1,8/1,5 = 1,2.

Diskussion

Det är betydligt bättre att anpassa dosen efter trädens yta jämfört med en dosering efter odlingsarealen. Jag tycker dock att metoden ovan kan förbättras. Att istället för trädhäckens yta använda trädens volym ger ytterligare anpassning till träden. Radavståndet ingår dessutom som en faktor. Detta gör att beräkningar måste göras för alla trädavstånd som finns i odlingen. Skiljer radavstånden måste således sprutvätskans koncentration ändras. Att kunna spruta hela odlingen med samma vätskekoncentration är önskvärt.

Danmark

Enligt Rasmussen (pers. medd., 1996) har alla kemikaliedoser i Danmark räknats om från procentangivelser till kg/ha för att vätskemängden inte skulle ha någon betydelse för doseringen. Detta gjordes år 1988. De danska odlarna använder sig av koncentratsprutning och sprutar 200-300 l/ha.

Grauslund (pers. medd., 1996) förtäljer att i Danmark användes länge 2000 l/ha som utgångspunkt för beräkningar av kemikaliedosen. Denna mängd används fortfarande som utgångspunkt i odlingar med stora kronträd. I moderna spindelträdsodlingar utgår man istället från 1500 l/ha. Det finns även TRV-metoder för beräkning av vätskemängden. Enligt Grauslunds kännedom används dock inte TRV-metoden praktiskt i Danmark.

I den danska handboken för frukt- och bärodlare från 1995 bekräftas Grauslunds uppgifter. Här uppges att dosen beräknas utifrån 2000 liter per hektar. Full dos rekommenderas till träd som har en höjd på ungefär 2,5 meter och ett radavstånd på över 4 meter. Vid besprutning med modern sprututrustning i tätplanteringar av spindelträd och liknande planteringar med öppna och genomsläppliga träd rekommenderas odlarna att utgå från normalkoncentrationen 1500 l/ha. Det innebär att dosen sänks med 25 % per hektar, (Håndbog for frugt- og bæravlere 1995,1995).

Diskussion

Att doserna anges i kg/ha eller l/ha är smidigare än procent-angivelser för användaren. På så sätt slipper man ett räkneled för att få fram dosen som ska sprutas. Det går ju lika bra att reducera dosen, om så önskas, direkt från en kg- eller liter-angivelse. I övrigt verkar man i Danmark inte ha kommit längre i sin anpassning av kemikaliedoserna till trädens storlek än vad vi gjort i Sverige.

Holland

Nedanstående avsnitt baseras på brevväxling med Bart Heijne (pers. medd., 1996). Han är chef för växtskyddsavdelningen på den holländska försöksstationen för fruktodling i Wilhelminadorp.

För de flesta sjukdomar och insekter i Holland varierar sprutvolymen mellan 150 och 250 l/ha i normalfallet.

Vid undersökningar av effektiviteten vid registrering av kemikalier görs grundläggande försök med preparatet utspätt i 1000 liter vatten. 1000 l/ha anses vara normen. Ingen odlare använder dock denna koncentration. Fruktodlarna räknar om preparatdos och vätskemängd enligt tabell 18.

Tabell 18. Korrektionsfaktorer som de holländska odlarna använder för att justera kemikaliedos och vätskemängd. Utgångsvärde: preparatdos enligt etikett [kg/ha]; vätskemängd: 200 l/ha
Trädhöjd   Korrektions faktor  
[m] enkelrad dubbelrad trippelrad femrad
1,25 0,6 0,7 0,7 0,9
1,75 0,8 0,9 1,0 1,2
2,25 1,0 1,1 1,2 1,5
2,75 1,2 1,3 1,4 1,8
3,25 1,4 1,5    
3,75 1,6      

Räkneexempel: Om en fruktodlare har en odling med träd planterade i trippelrader och träden är 2,75 meter höga och den rekommenderade dosen är 1,2 kg/ha skall han använda:

1,2 kg * 1,4 = 1,68 kg bekämpningsmedel/ha, respektive 200 l/ha * 1,4 = 280 l vätska/ha

I Holland bedrivs forskning för att hitta ett korrekt sätt att beräkna både dosen och sprutvolymen per hektar. Det finns idéer om att använda metoden med "Tree-Row-Volume" (TR V) för att få en gemensam rekommendation på etiketterna för varje pesticid i Europa där klimatzonerna är liknande. Alla fruktodlare i t ex norra Europa skulle då kunna beräkna lämplig dos och vätskemängd på samma sätt och enligt samma etikettext. Samtidigt innebär TRV-metoden en anpassning till trädegenskaperna i de olika odlingarna.

Diskussion

Tabellen som används i Holland innebär ett enkelt sätt för odlaren att anpassa dos och vätskemängd till träden. Det är höjden och planteringssystemet som bestämmer mängderna så generaliseringen blir grov, men bättre än då endast odlingsytan används. Jag tycker inte att radavståndet bör finnas med som en faktor, men då mängderna anges per hektar och hänsyn tas till radavståndet blir metoden mer anpassad till trädegenskaperna. Jag anser dessutom att kronhöjden är en bättre faktor än trädhöjden i och med att stammens höjd varierar. Stammen behöver inte lika mycket sprutvätska som bladverket utan munstycken riktade mot stammen kan stängas.

De holländska funderingarna på gemensamma etiketter och beräkningsmetoder för klimatzonerna är intressanta. Lyckas de dessutom hitta en bra metod för anpassning av kemikalie- och vätskemängder till träden vore det perfekt.

Norge

Detta avsnitt bygger delvis på ett besök i Norge där jag träffade Nils Bjugstad på Norges Lantbrukshögskola. Jag har även använt häftet "Tåkesprøyting i frukthager" (Bjugstad, 1993).

Han har arbetat med att få fram en metod som anpassar vätskevolymen och kemikaliedosen efter trädens utseende. Jag deltog även i en behörighetskurs för äppleodlare i Jåstad.

Nils Bjugstad (pers. medd., 1996) uttrycker problemet med besprutning i äppleodlingar så här:

En apelsinodling täcker hela odlingsarealen men det gör inte en äppleodling. Därför är det fel att utgå från arealen som ett mått vid uträkning av dosen bekämpningsmedel. Istället tycker han att doserna ska bestämmas av hur mycket sprutvätska som går åt till 100 meter av trädraden, av radens utseende och av om sprutningen utförs före eller efter blom. Innan blom bör inte bara koncentrationen minskas utan även vätskemängden. Att köra snabbare är Bjugstads råd, alltså på samma sätt som Steiner (1983) föreslår.

Den metod som Nils Bjugstad och hans kollegor tagit fram för bestämning av vätskemängd och kemikaliedos innebär att odlaren använder, vad som på norska kallas "Sjekkliste - tåkesprøyting". Sjekklistan är ett häfte på åtta sidor som ska lotsa odlaren då han ställer in sin spruta efter trädens behov av vätska och utifrån detta beräknar dosen. Metoden går ut på att odlaren kör ut vatten i odlingen med sin spruta och kontrollerar vätskans täckning i träden med hjälp av vätskekänsliga papper. Då han är nöjd med sprutvätskans fördelning i träden mäts hur mycket som går åt med de aktuella inställningarna till 100 meter trädrad. Utifrån denna volym kombinerat med trädens typ, höjd och diameter samt om sprutningen sker före eller efter blomningen bestäms kemikaliemängden med hjälp av en tabell. Ett viktigt mål var att sjekklistan skulle vara smidig, lätt att använda och första sig på. Det får inte ta för lång tid att läsa den. Kraven som ställs på användaren måste vara rimliga för att kunna uppfyllas. Enbart experter deltog då arbetet med att få fram en fungerande metod startade. Odlare togs in i ett senare skede och Bjugstad insåg att det hade varit bättre att ha dem med från början vid utarbetningen av sjekklistan. I Ulvik testade man olika varianter på skolans elever. Vissa fick tabeller att arbeta med medan andra skulle räkna ut kemikaliedoserna. På så sätt kom man fram till att det var smidigast att använda tabeller. Nils Bjugstad tycker att sjekklistan utfallit till belåtenhet. Hela sjekklistan finns som bilaga 3.

I sjekklistan för fläktsprutor i fruktodlingar anges vätskemängden i liter per 100 meter rad. Många odlare hade tidigare problem vid bestämning av vätskemängden speciellt om de har haft varierande radavstånd. Vid användning av liter per 100 meter trädrad spelar varierande radavstånd ingen roll. Enligt Bjugstad medför metoden att det är lätt att variera både dosering och vätskemängd efter olika växtstadier, bladmassor, skadegörare och klimatförhållanden vid sprutningen.

1992 startade norrmännen med behörighetskurser för fruktodlare. Före 1 juli 1997 ska alla odlare ha gått auktorisationskursen för att få använda och köpa kemikalier. Som ett moment i kursen ingår en genomgång av sjekklistan.

Tankar finns på att dessutom införa funktionstest på sprutorna som ett krav. Funktionstest finns idag på frivillig basis och innebär en grundlig genomgång av sprutan och dess flöde. Odlaren får vid dessa tillfällen hjälp med att ställa in sprutan efter den egna odlingen i enlighet med sjekklistan.

Bjugstad rekommenderar inställning av sprutan efter de största träden. När sedan mindre träden sprutas används samma inställning men de spridare som inte träffar träden stängs av, se figur 10.

Figur 10. Anpassning av dosen efter träden enligt Nils Bjugstad (1993).

Diskussion

Jag anser att denna metod är mycket bra anpassad till trädens egenskaper. Hänsyn tas till tidpunkten på säsongen, trädens höjd och trädens diameter. Att kontrollera täckningen i träden med de förutsättningar som finns i varje specifik odling är perfekt. Det innebär dock en del extraarbete att utföra sådana mätningar. Jag är emellertid övertygad om att de timmarna det tar att utföra mätningarna fås igen genom en bättre anpassad sprutning. En för dålig täckning ger ett nedsatt skydd mot svampar och insekter samtidigt som för mycket och kanske felriktad sprutvätska leder till dyrare sprutning och onödig vindavdrift.

Metodens användning av 100 meter trädrad som en faktor gör att fokuseringen flyttas till träden, arealen spelar ingen roll. Har odlingen samma typ av träd men varierande radavstånd så kan därmed samma koncentration hos sprutvätskan användas i hela odlingen. Råder sådana förhållande minskar arbetsbördan och ger en klar fördel.

Nya Zeeland,

David Manktelow (pers. medd., 1996), växtpatolog på Hawkes Bay försöksstation, har bistått med all information om besprutning i Nya Zeeland.

Manktelow har arbetat med att modifiera de amerikanska TRV beräkningarna till Nya Zeeländska förhållanden. En rektangulär profil, som en vanlig TRV beräkning ger, kan inte användas för träden på Nya Zeeland. Dessa har en mer triangulär profil och fyller därmed endast 40 till 70 procent av en rektangel. För att få ett bättre mått av trädens volym föreslår Manktelow att volymen beräknas enligt amerikanska TRV-formler, men att trädet delas i 0,5 meters intervall i höjdled och att trädbredden mäts för varje höjd. Sedan beräknas TRV för alla höjder och slutligen summeras värdena. Typiska summor för TRV i Nya Zeeländska trädkronor är 15000 - 45000 m3/ha. Manktelow har själv gjort försök med TRV-metoden. Han kom fram till att den gav en tillfredsställande täckning hos en mycket varierande uppsättning trädkronor. Den fungerade dock inte tillfredsställande för mycket täta eller mycket öppna kronor.

Tillsammans med en kollega håller Manktelow på att försöka modifiera TRV-beräkningarna med hjälp av ljuspenetrering. Ljuspenetreringen används som en indikator på hur tät kronan är. Manktelow och hans kollega håller också på att överföra sitt modifierade TRV system till industrin i Nya Zeeland. De räknar med att deras TRV-metod kommer att vara allmänt använd inom tre till fem år. Kemikaliekommittén i Nya Zeeland, som bestämmer vilken information som måste finnas på kemikalieetiketterna, är intresserade av att införa krav på TRV- formler i produktinformationen i framtiden.

Förr sprutade väldigt få odlare med en hastighet som översteg 4 km/h, med eventuella undantag tidigt på säsongen då träden hade mindre och färre blad. Numera finns en stor bredd i odlarnas körhastighet och tillvägagångssätt vid sprutning. Vissa odlare försöker spruta med vanliga fläktsprutor i en hastighet av 10 km/h. De flesta försöker dock att hålla en hastighet som inte understiger ungefär 4,5 km/h vid full bladmassa och 5-6 km/h tidigt på säsongen.

Pesticidhalter och vattenvolymer har för det mesta baserats på en vätskevolym som motsvarar sprutning till avrinning. Under de senaste tio åren har denna volym, som tidigare var 3000 l/ha, minskats till 2000 l/ha. Volymen 2000 l/ha är inte alltid passande till träden som ska sprutas utan en del odlare (kanske 40 %) använder två, tre eller fyra gångers koncentration till vissa sprutningar varje säsong. Variationen mellan odlare är stor men de flesta sänker kemikaliedoserna med upp till 20 %. Alla rekommendationer av kemikaliedoser från fabrikanterna anges som mängd preparat per 100 liter sprutvätska. Vissa produkter anger även ett minimivärde för hur lite som kan användas per hektar. Att ange ett minimivärde anser Manktelow är helt missledande såvida inget referensträd beskrivs.

För tillfället sprutar de flesta odlarna lägre vattenvolymer de första två till tre månaderna på säsongen genom att köra fortare än vanligt. Det finns idag inga bra allmänna riktlinjer i Nya Zeeland för odlarna att rätta sig efter då det gäller att optimera besprutningstekniken. Följden har blivit att de flesta använder sig av konservativa (ineffektiva) metoder som ger en hyfsad kontroll av sjukdomar och skadedjur.

Nya Zeeland står på tröskeln till radikala förändringar av tekniken som används vid applicering av pesticider. Sprutning med fläktsprutor som ger stora volymer vätska ses som miljömässigt oacceptabelt. Användandet av dessa sprutor kommer, enligt Manktelow, att beläggas med fler restriktioner bland annat på grund av risken för vindavdrift. Intresset för lågvolymbesprutning är stort. Fem olika tomsprutor har byggts i landet och kommit ut på marknaden under de senaste fem eller sex åren. Alla har haft potential att åstadkomma bättre sprutningar med mindre vindavdrift och lägre kemikalie- och vattenmängder. De har dock inte haft någon uppbackning av forskning och väldigt lite arbete har lagts ner på att optimera, förbättra eller ens bevisa deras kapacitet. Nytt intresse har också väckts för besprutning med helikopter som kan ge en snabb applicering mot svampar.

Diskussion

Om krav på TRV-formler i produktinformationen kommer inom ett par år är det mycket bra. Sådana krav gör införandet av en enda gemensam metod för beräkning av kemikaliemängd och dos lättare. Den TRV-metod som presenteras av Manktelow är något förfinad och är i vissa fall definitivt lämpligare att använda jämfört med den ursprungliga. Är trädraden i genomskärning mer triangulär än kvadratisk så kan skillnaderna i volym mellan de båda TRV- metoderna vara betydande. Det kan då löna sig att anamma metoden. Att däremot använda helikopter i svenska äppleodlingar kommer nog aldrig att bli aktuellt. Enheterna är för små för att det ska löna sig. Dessutom blir vindavdriften vid besprutning med helikopter betydligt högre än med en vanlig traktordragen spruta.

Det arbete som utförs i Nya Zeeland för att utveckla nya och bättre sprutor och bättre och mer korrekta metoder för beräkning av kemikaliedoser och vätskemängder gör att det finns all anledning att hålla sig informerad om vad som händer i landet. Jag tror att de kan komma fram till något som även resten av världen kan dra nytta av.

Polen

I Polen har jag haft kontakt med en av landets experter på sprutteknik, Grzegorz Doruchowski (pers. medd., 1996) vid "Research Institute of Pomology and Floriculture" i Skierniewice. Han har satt mig in i vad det finns för räknemetoder i Polen inom fruktodling. All information som följer om Polen grundar sig på hans uppgifter.

De senaste åren, sedan början av 90-talet, har Doruchowski och hans kollegor försökt introducera TRV-metoden där sprutvolymen anpassas efter trädkronornas volym. Formeln som används i Polen för beräkning av vätskevolymen är:
Q = H * W/R * 330
Q = sprutvolym [l/ha]
H = trädens höjd [m]
W = trädens bredd [m]
R = radavstånd [m]
330 = en faktor som kan variera mellan 100 och 1200 (beroende på gröda och odlingens
lokala betingelser). För äpplen i Polen anses denna faktor vara 330.

Figur 11. Schematisk bild som visar trädstorleken hos de träd som användes vid bestämning av TRV-formeln i Polen.

Faktorn 330 grundas på en äldre odling med måtten 4 m, 6 m och 8 m som höjd, bredd respektive radavstånd, se figur 11. Trädvolymen för denna odling blir 30000 m3/ha. Vätskevolymen 1000 liter anses som konventionell vätskevolym för denna äldre typ av odling.

10001/30000 m3 ger 0,033 l/m3.

0,033 l/m3 * 10000 m2/ha = 330 l/m & ha = konstanten som anses passa polska förhållanden

Enligt Doruchowski används TRV-metoden sällan i praktiken, men de polska fruktodlarna anpassar ändå sprutvolymen till trädens storlek. Vissa använder TRV-metoden, men de flesta litar till tradition, råd och intuition.

Är träden små och resultatet av trädvolymsberäkningen ger låga sprutvolymer reducerar odlarna även kemikaliehalten. Detta gör de på egen risk eftersom det saknas officiella rekommendationer för reducering av kemikaliedosen. Kemikalieproducentens rekommendation ska också användas av odlaren, i annat fall tar producenten inget ansvar för följderna. Doruchowski och hans kollegor försöker trots detta föra ut rekommendationer om reduktion av kemikalier. De anser att sprutlösningar bör koncentreras maximalt 5 gånger, en högre koncentration gör inte lösningen effektivare. En standardvolym på 1000 l/ha rekommenderas av kemikalieproducenten. Det innebär att då odlaren sprutar mindre än 200 liter vätska per hektar så bör han inte göra sprutlösningen starkare än fem gånger och på så sätt fås en reducering av kemikaliedosen.

Diskussion

Trots att de flesta odlare inte använder TRV för att beräkna vätskevolymen så är det ändå ett stort steg att metoden finns i landet och är utprovad efter dess förhållanden. Chansen finns ju att den sprids vidare både genom de odlare som använder TRV och konsulenter som Doruchowski.

Sydafrika

Jag har haft kontakt med Frikkie van Schalkwyk (pers. medd., 1996), teknisk chef på ett företag som heter Kromco, i Sydafrika. Han har gett mig följande information om hur sprutning går till i landets äppleodlingar.

TRV är den teknik som används i Sydafrika idag för beräkning av vätskevolym och kemikaliedos i fruktodlingar. Några justeringar brukar dock göras när nya kemikalier med annorlunda vattenkrav kommer ut på marknaden. Schalkwyk påpekar att det också är mycket viktigt att tänka på att varken denna modell eller någon annan kan hjälpa upp dålig appliceringsteknik eller sprutning vid fel tidpunkt. Han hävdar dessutom att TRV-beräkningar bara kan användas till träd som bär frukt. Bestämning av vätskevolymen i Sydafrika görs med följande TRV- formel.

Vätskemängd [l/ha] = Trädhöjd * Trädbredd * 937/Radavstånd

Justeringar av modellen görs vid olika tillfällen. Följande rekommendationer ges:

Dosrekommendationer för preparaten anges i mängd per 100 liter vätska. Volymen som räknats ut enligt TRV-formeln, kombinerat med lämpliga justeringar, bestämmer därmed mängden kemikalier som ska blandas med sprutvolymen.

Körhastigheten för sprutor med axialfläktar rekommenderas till maximalt 4,5 km/h och för centrifugalfläktar 3-3,6 km/h. Körhastigheten för sprutor med axialfläktar beräknas med hjälp av formeln:

Körhastighet [l/ha] = luftlöde[m3/s]/trädhöjd [m] * trädbredd [m]

Schalkwyk anger att 2/3 av sprutvätskan bör hamna i trädets övre halva då vanliga stora träd sprutas. Detta gäller inte träd som är lägre än tre meter eller då tomsprutor används. Det är viktigt att rikta om munstyckena efter trädhöjden då träd av olika höjd sprutas med samma spruta.

En av anledningarna till varför appliceringen av sprutvätskan ofta misslyckas är att träden inte kan penetreras. Detta kan bero på:

Diskussion

I Sydafrika anpassas sprutvätska och kemikaliedos till trädens storlek med hjälp av TRV- beräkningar. Som jag redan tidigare påpekat tycker jag att TRV är en bra metod men den har sina brister. Eftersom dosen anges som mängd per 100 liter sprutvätska bör det vara lätt att flytta beräkningsmetoden från odlingsytan till träden. I detta fall, då vätskemängden beräknas och bestämmer kemikaliedosen, är det mycket bra att dosen anges som en koncentration i sprutvätskan.

Sydafrika är ett av de få länder som jag studerat där en anpassning till tidpunkten på året och således bladmassan görs då vätskemängden bestäms. Det ar logiskt att ett träd behöver mindre vätska och bekämpningsmedel då det saknar större delen av sin bladmassa. Det är dock ingen allmänt utbredd självklarhet så varje land som följer denna princip bör ses som ett föredöme.

Sydafrika ligger visserligen på samma längdgrad som Sverige men deras odlingar skiljer sig till viss del från våra. De odlar andra sorter, har andra grundstammar och ett varmare klimat. Äpplesorter är olika känsliga för sjukdomar. Grundstammar påverkar trädens växtkraft men viktigast är klimatet. Sveriges klimat skonar äppleträden från många svampsjukdomar och skadeinsekter som inte klarar den kalla vintern. I Sydafrika finns därför fler anledningar att spruta samtidigt som landet har en längre växtsäsong som ger en högre skörd. Jag tror därför inte att den TRV-formel som används i Sydafrika passar även för Sverige.

Sydafrika har många bra försöksstationer med kunniga experter som i framtiden kan komma fram med användbara lösningar. Tips till svenska odlare kan säkerligen komma från landet.

Tyskland

Koch och Spieles (1990) tycker att kemikaliedosering och sprutvätskemängd i fruktodlingar är svåra att få exakt med hjälp av bruksanvisningar och praktisk erfarenhet. De tycker att man bör eftersträva en mer individuell anpassning där dagens värden och koncentrationer ses som en riktlinje. De har därför föreslagit denna ekvation för beräkning av sprutvolymen i fruktodlingar:

Vätskevolym [l/min] = vätskemängd/trädväggsyta [l/10000m2] * kronhöjd [m] * körhastighet[km/h]/600

Koch och Spieles (1990) vill att den lämpliga vätskemängden för de olika bekämpningsmedlen anges. Detta är grundläggande för hur sprutan ska ställas in och mycket viktigt. Om kemikalietillverkarna sedan går ännu längre och i sina rekommendationer anger både koncentration och vätskemängd för 10000 m2 trädväggsyta skulle en praktisk användning av metoden vara möjlig. Fruktodlingen måste konsekvent sträva i riktning mot trädväggar, så att såväl dosering som fördelning av växtskyddsmedel kan förbättras enligt Koch och Spieles (1990).

Koch (1991) påpekar att om lövväggsytan används kan vattenmängd och preparatmängd anges oberoende av varandra på samma sätt som i lantbruket. Han vill att preparatmängd skall ses oberoende av vätskemängd och rekommendationer skall baseras på försöksverksamhet. På förpackningen bör mängden preparat anges som kilogram eller liter per 10000 m2 lövväggsyta.

Heribert Koch (pers. medd., 1996) berättar att metoden där trädväggsytan bestämmer sprutvolymen inte används i Tyskland idag. I ungefär ett år har tyska odlare rekommenderats att istället använda 500 liter sprutvätska per hektar till varje meter som trädkronorna är höga.

Diskussion

Metoden som Koch och Spieles föreslår har flera fördelar. Trädens kronyta bestämmer sprutvolymen och målet är att täcka denna yta och inte markytan. Markytan i olika odlingar och fält är faktiskt inte planterad med samma antal träd, har inte samma kronvolym eller samma kronyta och är därför inte väsentlig i sammanhanget. Kronytan är ett betydligt bättre mått av odlingens behov vid besprutning. Jag anser dock att även trädradens bredd kan påverka behovet. Att lägga till denna faktor skulle ge en, i mitt tycke, ännu bättre metod.

Alternativa sprutor

Det finns många anledningar att anpassa sprutvätske- och kemikaliemängden till träden. Det är därför idé att vidga vyerna och inte bara fokusera på beräkningsmetoder och den möjlighet dessa kan ge att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel.

Mellan 15 och 50 % av den totala sprutvätskan förloras från målzonen och förs iväg av vinden och avsätts på marken (Solanelles m. fl., 1996). Drift av sprutvätska medför fara för kemisk exponering av föraren, övriga personer i området, närliggande känsliga grödor och även en miljömässig fara speciellt vid sprutning nära vattenytor och urbana områden (Rosell m. fl., 1996). Det finns alltså mycket att tjäna på att minska eller helt stoppa denna drift.

Det existerar idag sprutor som kan minska driften av sprutvätska. Två varianter beskrivs här. Det rör sig om tunnelsprutor som stoppar sprutvätskan som far igenom träden, samlar upp vätskan och cirkulerar den. Den andra varianten är sprutor som känner av om det finns något träd i målzonen och öppnar spridarna först sedan ett träd lokaliserats. Båda sprutorna anpassar, på sitt sätt, vätskemängden efter trädstorleken.

Tunnelsprutor

I Sverige finns idag två tunnelsprutor (Trulsson, pers. medd., 1996). Jag har intervjuat den ena ägaren till en tunnelspruta. Han berättade att han har minskat sina kemikaliekostnader med ca 12 000 kronor per år genom att byta sin gamla spruta mot en tunnelspruta. Flera försök med tunnelsprutor har gjorts på olika platser i världen. Några sammanfattande slutsatser från dessa försök presenteras nedan.

Enligt Holownicki m. fl. (1996) applicerar tunnelsprutor sprutvätskan mer korrekt och med mindre förlust till omgivningen. En tunnelspruta med flera av luftströmmarna riktade uppåt ger en bättre avsättning jämfört med tunnelsprutor med horisontella luftströmmar. Detta beror på en mer effektiv penetrering och mer enhetlig fördelning av sprutvätskan inom äppleträdens kronor. Luftsystemen i tunnelsprutorna är inte ännu så effektiva som hos standardsprutor och de behöver därför förbättras ytterligare.

Doruchowski (1993) har jämfört effektiviteten hos en tunnelspruta med en konventionell spruta. Nyplanterade träd sprutades med 250, 300 och 350 l/ha. Under de första tre åren efter planteringen hölls äppleskorv, Venturia inaequalis, under kontroll hos de träd som sprutats med tunnelspruta. Hos de träd som däremot sprutats med en vanlig spruta hade mellan 9,6 % till 31,3 % av bladen infekterats. Doruchowski menar att 25-30 % av fungiciderna kan sparas in vid bruk av tunnelspruta i unga fruktodlingar.

I Holland har Huijsmans m. fl. (1993) jämfört en tunnelspruta med en konventionell spruta med tvärströmsfläktar. Forskarna kunde konstatera att tunnelsprutan reducerade vindavdriften med mer än 80 %.

Efter att ha undersökt två stycken tunnelsprutor kom Baraldi m. fl. (1993) fram till att förluster av sprutvätskan minskade med 40 - 50 % jämfört med traditionella sprutor. Tunnelsprutorna gav en tillfredsställande vätskefördelning i trädkronorna. Vätskefördelningen påverkas av trädens kronform och tunnelsprutor är främst anpassade för sprutning av smala träd.

I England har Cross och Berrie (1993) genomfört försök med en tunnelspruta av märket Nora. Denna visade sig vara lika effektiv vid bekämpning av mjöldagg och skorv som en konventionell spruta med axialfläktar av märket Munckhof då samma vätskemängder användes. Samtidigt samlades i medeltal 17 %, 24%, och 29 % av sprutvätskan upp och recirkulerades vid sprutning av 50, 100 respektive 200 l/ha med en Nora tunnelspruta.

Huijsman, Porskamp och Heijne (1993) har genomfört ett försök där en Munckhof spruta med tvärströmsfläkt, en Munckhof tunnelspruta och en Douven tunnelspruta jämfördes. En beskrivning av sprutorna följer.

Munckhofspruta med i stort sett horisontella luftströmmar: Konventionell spruta med nio munstycken på varje sida.

Munckhof tunnelspruta: Recirkulerar luften. Höjden är 2,55 m, vidden 2,1 m, längden av tunnelns botten är 3,6 m och längden i toppen 4,3 m. Inuti tunneln sitter ett smalt tråg (20 cm brett) på varje sida. Trågen samlar upp de droppar som rinner ner från tunnelns sidor. Både sprut- och luftmunstycken sitter en meter från tunnelns öppning på var sida. Luftströmmen är riktad något bakåt. 1,8 meter från tunneln mynning sitter en fläkt som suger ut luft från tunneln. Luften blåses sedan på nytt in i tunneln längre fram.

Douven tunnelspruta: Tunnelspruta med fyra luftassisterade roterande munstycken. Höjden är 2,45 m, vidden 2,4 m och längden 2,4 m. Ett tråg på varje sida samlar upp sprutvätskan från tunnelns sidor. Trågen är 70 cm breda och kan rullas upp senare på säsongen när grenarna hänger ner mot marken. Två av spridarna sitter på höger sida av tunneln 0,4 och 1,4 m ovan uppsamlingstråget, en halv meter från tunnelns öppning. De andra två sitter i samma höjd men 1,5 meter från öppningen på vänster sida.

Huijsman, Porskamp och Heijne (1993) fick följande resultat från sina mätningar: Douven tunnelsprutan med roterande munstycken hade mer än 40 % recirkulation av sprutvätskan. Tunnelsprutorna gav lägst drift med mindre än 2 % medan den konventionella sprutan gav 8 % drift till omgivningen.

Diskussion

Nackdelen med tunnelsprutor är att de inte går att använda till alla träd utan främst är avsedda för moderna odlingar med spindelträd. Fördelarna är dock stora. Vindavdriften till omgivningen minskar avsevärt i och med att tunnelns väggar stoppar vätska som blåses igenom träden. Även den vätska som normalt sett faller rakt ner på marken kan hamna i trågen och minska förlusterna. Recirkuleringen ger sedan en minskad användning av bekämpningsmedel. Tunneln gör också så att vätskan som sprutas automatiskt anpassas efter träden, deras storlek och bladtäthet. Tidigt på året och i fält med små träd stannar inte så mycket vätska i träden utan mer recirkuleras och mindre kemikalier går åt.

Investeringskostnaden gör tyvärr att mindre odlare inte har råd med dessa sprutor. Större odlare bör dock kunna spara tillräckligt mycket pengar på kemikalier för att göra investeringen lönsam. En tunnelspruta sparar kemikalier åt odlaren och skonar samtidigt miljön.

Målkännande sprutor

Ken Giles (pers. medd., 1996) meddelar- "Target sensing sprayers are big here". Trädmätningsutrustningen är enligt Giles vanlig i USA och används kommersiellt. Jim Schupp (pers. medd., 1996) är lite mer nyanserad i sin beskrivning- "En ganska ny utveckling i USA är det ökande användandet av smart sprayers". Detta är sprutor försedda med sensorer som aktiverar ventiler som öppnar munstyckena först när det finns träd i den sektorn som sensorn är riktad mot. I nuläget anser man att dessa sprutor sänker användningen av pesticider med ungefär 15- 20 % jämfört med konventionella sprutor. Besparingen blir ändå större i odlingar där många träd saknas i raderna. Sprutorna passar inte i alla situationer och erfarenheterna av denna teknologi byggs fortfarande på. Kostnaden för en spruta med sensorer är dubbelt så hög som för traditionella sprutor. Detta har medfört att det hittills bara är de största odlarna som har kunnat rättfärdiga kostnaden för en målkännande spruta genom besparingar av kemikalier.

"We feel very much supported in our considerations concerning the dosing procedure by investigating a new sensor equipped orchard sprayer" så uttrycker sig Heribert Koch (pers. medd., 1996) från Tyskland. Han förklarar vidare hur spridarna fungerar. Spridarna öppnas och stängs i och med att sensorn känner av löv eller inte i fruktväggen. Koch är med i en grupp som undersöker avsättningen som varje spridare ger. Detta mäts främst genom att titta på hur justeringar med hänsyn till odlingens geometri påverkar avsättningen på bladen. Un- dersökningarna pågår fortfarande och kommer att fortsätta nästa år.

I Spanien har man utvecklat en spruta som med hjälp av ultraljud mäter avståndet till träden (Rosell m. fl., 1996). Meningen är att mängden applicerad produkt per volymenhet planta hela tiden ska vara konstant oavsett trädets storlek, se figur 12. Om träd saknas avbryts sprutningen helt. Man planerar att ha tre stycken avståndsmätande sensorer på varje sida av sprutan. Detta för att även kunna känna av trädets volymförändringar i höjdled. Hittills har försök enbart utförts med en enda sensor. Resultatet blev en signifikant sprutvolymsbesparing. Jämfört med traditionella sprutsystem med konstant flöde blev besparingen mellan 30 % och 50 %. Besparingarna påverkades till stor del av trädens form.

Figur 12. I Spanien har en spruta som mäter avstånden till träden med hjälp av ultraljud utvecklats. På detta sätt ska mängden sprutvätska per volymenhet hållas konstant. Schematisk bild av hur sprutan känner av träden, sett uppifrån.

Diskussion

Dessa sprutor är förmodligen de bästa vid besprutning av stora träd. De recirkulerar inte sprutvätskan men kan ändå minska driften genom att bara sprida sprutvätska när det finns ett mål som kan ta fånga upp den. I odlingar med klar dominans av små spindelträd tror jag att en tunnelspruta gör bättre nytta. En kombination av en tunnel med sensorer som känner av träden skulle vara det optimala. Det kanske kommer i framtiden.

Kemikaliefirmor

Följande firmor har kemiska bekämpningsmedel som de säljer till äppleodlare i Sverige: Bayer Gullviks, BASF, Du Pont, Ewos, Zeneca Agro, Rhone Poulenc, Dow Elanco, Cynamid, Solvay, Ciba-Geigy och Svenska Hoechst. Jag har kontaktat företagen för att höra deras syn på dosering i äppleodlingar. Endast Ciba-Geigy svarade och meddelade att Bayer Gullviks marknadsför deras produkter. Jag pratade därför med Hans Forsberg (pers. medd., 1996) på Bayer Gullviks. Hans Forsberg är kemiföretagens ende företrädare med trädgård som arbetsfält och får därför ensam svara för kemiföretagens åsikter.

Största delen av Forsbergs arbete rör fruktodlingar och jordgubbar. För att få fram nya preparat krävs tester då ca 15 prover undersöks. Varje prov kostar 1500 kronor och ett preparattest kostar därmed runt 20000 kronor. Det är inte alltid som det går att kontrollera nya medel, trots att odlare behöver dem, eftersom det blir för dyrt.

Forsberg höll med om att man bör ange olika rekommendationer för varierande årstider. I och med att bladmängden varierar ändras även behovet av bekämpningsmedel. Han ansåg också att odlare idag eventuellt kan sänka doserna genom att vara observanta. Det beror på att dagens odlare är kunniga, en kunskap som de delvis skaffat i samband med odlingarnas IP-anpassning. Sprutar man vid rätt tillfälle kan doserna kanske sänkas. På Bayer har man däremot inte funderat på att ändra kemikaliernas etiketter. Ska de ändras bör en samordning ske mellan alla kemikaliefirmor så att rekommendationerna blir lika för preparaten. Det finns dock ett visst motstånd hos kemikalieföretagen när det gäller en sådan förändring, bland annat för att det skulle kosta pengar och kräva nya odlingstester. Hans Forsberg tycker att nya instruktioner ska innefatta dosberäkningar efter trädens storlek och ålder.

Kemikalieinspektionen

Jag har pratat med Anne-Marie Johansson (pers. medd., 1996) som arbetar på Kemikalieinspektionen (KemI), som sorterar under Miljödepartementet. Följande uppgifter har jag fått genom henne.

Ett bekämpningsmedel måste vara godkänt av KemI för att få saluföras, överlåtas eller användas. Ett bekämpningsmedel får godkännas om medlet är godtagbart ur hälso- och miljöskyddssynpunkt och om det behövs och är effektivt. Den som ansöker om godkännande för en produkt ska tillhandahålla sådan dokumentation att KemI kan göra en bedömning i dessa avseenden. Vid förhandsgranskningen bestämmer KemI vad medlet får användas till (användningsvillkor) och hur det ska vara märkt. Användaren är skyldig att hålla sig inom det tillåtna användningsområdet och följa instruktionerna i märkningen.

En omregistrering av preparaten sker vart femte år. Inom EU kan preparat bli godkända i tio år och så kan det komma att bli även i Sverige. Under 1996 omregistrerades fungiciderna, under 1997 är det herbicidernas tur.

Preparaten får säljas ett år efter att godkännandet upphört och odlaren får sedan använda dem ytterligare ett år. KemI kan även snabbt häva registreringen för ett preparat trots att det inte är aktuellt för omregistrering. Ett sådant exempel är Ronilan (verksam substans vinklozolin). Det visade sig ge upphov till fosterskador hos grisar i mycket låga doser. Förmodligen var det cancerogent. Användningen av medlet tilläts bara en kort tid efter upptäckten av dess giftighet.

Innehavaren av ett bekämpningsmedel kan när som helst ansöka om ändrade användningsvillkor för en produkt. Normalt sker alla sådana ändringar vid en omregistrering av produkten och då ingår detta i avgiften för omregistreringen. Eftersom godkännandet grundar sig på en viss exponering, t ex i fråga om resthalter i livsmedel, måste en ny riskbedömning av medlet ske då dosrekommendationerna innebär ökade halter eller fler behandlingar. En ändring som skulle innebära att doserna sänks ger istället en riskminskning och handläggningen av ett sådant ärende borde vara enkel. Anne-Marie Johansson har hört sig för med kollegor och det verkar som att en minskning av dosen kan jämföras med en ändring i t ex förpackningsstorlek där avgiften är 1000 kronor. Det finns dock inga fastställda regler om kemikaliefirmorna skulle vilja ändra förpackningarna genom att minska dosrekommendationerna. Det kommer därför att diskuteras närmare vid ett aktuellt ärende.

Topas (verksam substans kaptan), Benlate (verksam substans benomyl) och Phaltan (verksam substans folpet) är tre medel som håller på att avvecklas. De tillhör fungiciderna som används av äppleodlare. Under avvecklingsfasen finns det försök utlagda på Kivik där man försöker hitta alternativa metoder för att lösa bekämpningen, bl a genom gödslingsförsök.

Det finns halveringsprogram utarbetade för kemikalieanvändning. Det första programmet antogs 1986 och grundade sig på de mängder kemikalier som användes 1981-1985. Målet var att halvera den aktiva substansen vid användandet av bekämpningsmedlen. Ett andra halve- ringsprogram har antagits och går ut 1996. Mitt examensarbete är knutet till ett projekt inom detta forsknings- och utvecklingsprogram. Ett nytt handlingsprogram för framtiden är framlagt men inget beslut om att anta programmet är fattat.

Slutdiskussion

Syftet med examensarbetet var att finna mer moderna metoder för att bestämma kemikaliedosen och vätskemängden vid bekämpning i äppleodlingar. Målet vid en bekämpning är att jämt täcka trädets alla ytor och då i synnerhet bladytorna. All vätska utöver detta är onödig och måste minimeras. Som grund för dagens rekommendationer om kemikaliedoser och vätskemängder ligger 30 år gamla bekämpningsmedelsmetoder. De svenska etikettexterna med uppgifter om dos, mm, är i de flesta fall utformade som om fruktodlaren fortfarande sprutade 20001 vätska per hektar. Rekommendationerna baseras således på en inaktuell metod (den höga vätskemängden), samtidigt som odlingens markyta bestämmer dosen. För att räkna sig fram till en normdos och lämplig vätskemängd förlitar sig odlaren sedan på rådgivning, kemi-kaliefirmornas broschyrer, egen erfarenhet osv. Vill man gå vidare från normdosen till en noggrannare anpassning, t ex efter trädens storlek, efter hur tätt de står eller trädens egenskaper (tät/öppen krona, utvecklingsstadium, mm) finns det mycket få entydiga, lättberäknade råd att utnyttja. Sådana råd skulle underlätta och effektivisera arbetet med bekämpningen både för odlare och rådgivare. Frågan är om det finns någon som följer de gammalmodiga instruktionerna. Hela 40 % av de odlare som svarade på min enkät angav att de sprutar samma mängd vätska/dos i hela odlingen medan åtta odlare av 42 anser att det inte går att förbättra de instruktioner och anvisningar som finns idag. Hela 20 av resterande odlare tycker dock det motsatta. Som redovisas i kapitlet "Erfarenhet från andra länder" går det att förbättra rekommendationerna för dos- och vätskemängder vid bekämpning i äppleodlingar.

Det finns nämligen en rad olika sätt att anpassa kemikaliedos och vätskemängd till odlingarna. Exempel på faktorer som kan användas är trädens höjd, bredd, radavståndet i odlingen, trädvolym per hektar markyta, trädvolym per 1000 meter trädrad, tidpunkten på säsongen och sprutans egenskaper. Alla faktorer som representerar träden säger mer om odlingen och dess behov än vad enbart markytan gör. Jag finner det därför självskrivet att dessa är av större betydelse för vad som bör sprutas än just markytan. Att införa någon av ovanstående faktorer i en dosrekommendation anser jag därför vara en vinst. Faktorerna kan antingen vara direkt avgörande eller så kan de jämföras med samma faktorer för en typodling. Då blir det förhållandet mellan typodlingen och den aktuella odlingen som ger den dos- och vätskemängd som ska brukas vid bekämpningen.

Vad bör beaktas för att få en bra uppskattning av odlingarna?

Höjden ger en uppfattning om trädens ålder och storlek. Ett stort/högt träd kräver mer sprutvätska för att täckas än ett litet/lågt nyplanterat träd. Att enbart använda trädens höjd för att bestämma rekommendationerna ger en relativt grov uppskattning som dock i viss mån ger en anpassning till odlingen. Trädens bredd är mycket viktig då trädvolymen beräknas. Det är dock en faktor som inte ensam kan användas för att bestämma kemikaliedos och vätskemängd. Trädens volym ger en tredimensionell bild av hur odlingen ser ut. Hela denna volym är i behov av besprutning och enbart denna volym. Trädens volym per hektar markyta ger därför en mycket bra bild av odlingen. Om man istället relaterar trädvolymen till en viss radlängd, till exempel volym per 1000 meter, flyttas fokuseringen helt från markytan. Detta gör att alla träd som har samma volym även kan sprutas med samma vätskekoncentration, hastighet och inställningar hos sprutan trots skiftande radavstånd. Används radavstånd som en faktor i beräkningarna innebär det automatiskt att en relatering till markytan görs. Ändras radavståndet i odlingen så ändras även volymen per hektar markyta. Följden blir att vätske- och kemikaliemängden förändras även om träden är lika stora i hela odlingen. Det är därför betydligt smidigare att utelämna radavståndet och istället göra beräkningarna för en viss körsträcka.

En faktor som är mycket viktig och som alla bör beakta är trädens skiftningar under säsongen. Ett träd med nyutspruckna blad kräver inte lika mycket sprutvätska som ett träd med fullt utvecklade blad. Enligt Nils Bjugstad (1993) kan sprutvätskan för exempelvis äldre träd minskas med 10 - 40 % innan blomningen. Som redan nämnts sprutar hela 40 % av odlarna, enligt enkätundersökningen, samma mängd sprutvätska året runt. Det är en oroande stor andel. Det är därför mycket viktigt att konsulenter och kemikaliefirmor betonar att sprutvätskan kan och bör minskas innan bladen är fullt utvecklade i de rekommendationer och beräkningsmetoder som ges. Resultatet av att spruta samma volymer hela året blir att överflödig sprutvätska driver iväg då träden inte har tillräcklig bladyta för att ta upp vätskan. Det är en onödig vindavdrift som skadar miljön.

Bestämning av vätskemängd med hjälp av spruta

De metoder där sprutan hjälper till att avgöra sprutvätskemängden har klara fördelar. Antingen kan målkännande sprutor, tunnelsprutor eller vanliga traditionella fläktsprutor användas. Man får dock inte glömma att sprutvätskan fortfarande måste ha en lämplig koncentration. Användandet av målkännande sprutor ökar i världen. Sprutan bestämmer trädens storlek och utveckling av sprutor som även kan avgöra trädens täthet och bredd är på gång. Saknas träd eller om trädhöjden förändras så stängs och öppnas munstyckena efter behovet i odlingen. Dessa sprutor är ännu inte så förfinade att de klarar att bestämma allt själva. Det är fortfarande viktigt att sprutföraren kontrollerar så att vätsketrycket är lämpligt och täckningen god.

Tunnelsprutor samlar upp den överflödiga sprutvätskan som passerar genom träden. Vätskan recirkuleras och vindavdriften blir på så sätt minimal. Tunnelsprutor sparar mer sprutvätska och minskar vindavdriften av vätskan i större utsträckning än någon annan spruta. För både målkännande sprutor och tunnelsprutor bör man dock beräkna en lämplig vätskemängd efter trädens utseende. På så sätt sprutas en lämplig mängd samtidigt som sprutornas finess gör att mängden minskar då träd saknas respektive genom recirkulation av sprutvätska.

Om odlingens traditionella spruta ställes in efter träden kan den användas. För att bestämma vätskemängden gör man testsprutningar och med hjälp av vattenkänsligt papper kontrollerar man så att täckningen i träden är bra och att avsättningen framför och bakom trädraden är så liten som möjligt. Då sprutan är justerad mäts vätskeåtgången för en viss sträcka i odlingen och vätskemängden för fältet bestäms. Denna metod ger en direkt anpassning till den enskilda odlingen. Den är relativt arbetskrävande men resultatet blir bra.

Det är mycket dyrt att skaffa en ny spruta. I väntan på nyinvesteringar så är testsprutning med odlingens befintliga spruta ett bra alternativ. När det sedan är tid att byta spruta anser jag att en tunnelspruta är det bästa valet, om odlingens träd inte är för stora. Är träden för stora är en målkännande spruta något att begrunda. Den extra kostnaden för dessa sprutor kan sparas in med en minskad åtgång av sprutvätskan om odlingen är någorlunda stor.

Beräkningsmetoder

TRV-metoden (Tree Row Volume) är mycket vanlig utanför Sveriges gränser. Trädens volym beräknas för ett visst fält och resultatet bestämmer kemikalie- och vätskemängd. I den TRV- metod som presenteras av amerikanerna Bost, med flera, (1995) finns trädavståndet med som en faktor i beräkningarna och avståndet mellan träden i raden tas som ett uttryck för trädens bredd. Om trädavståndet är mycket stort (kanske har vartannat träd tagits bort i raden) blir trädvolymen missvisande jämfört med den reella volymen. Det är alltså viktigt att inte använda denna typ av formel utan en TRV-formel där trädradens sanna bredd finns med och inte trädavståndet. I Nya Zeeland används en TRV-metod där trädbredden finns med. Här har metoden förfinats ytterligare genom att mäta denna bredd med 0,5 meters mellanrum i höjdled. Volymen beräknas för varje halvmeter och sedan läggs volymerna för hela trädhöjden ihop. I Nya Zeeland är träden mer konformiga än rektangulära. Har man träd som är konformiga bör denna metod användas framför övriga TRV-metoder.

I Sydafrika används tillägg till TRV-formeln. Instruktioner om reducering av sprutvätskemängd fram till att kronbladen fallit kompletterar beräkningsformlerna. Detta är något som borde finnas som komplement till alla beräkningsmetoder. TRV-metoden representerar den metod där trädvolymen per markyta beräknas och sedan bestämmer kemikaliedos och vätskemängd. Det blir alltså trädens volym, som också är det enda i behov av sprutvätska, som beaktas vilket är mycket bra. En negativ faktor är dock att radavståndet används i beräkningarna. Det gör att rekommendationerna om dos och vätskemängd förändras då radavståndet ändras. En beräkning där trädvolymen ej kopplas till markytan är därför bättre.

En metod som framförts av de belgiska forskarna Cors och Haquennes (1995) går ut på att trädhäckens yta på de olika fälten beräknas. Ytan jämförs sedan med ytan för en bestämd typodling som motsvarar 100 %. Är ytan större eller mindre ändras kemikaliedosen med motsvarande mängd. Metoden är smidig med tanke på att odlaren antagligen vet hur många träd som finns per hektar eller lätt kan beräkna den totala radlängden för varje fält. Det enda som behöver mätas är trädens höjd. Liksom för TRV-metoderna är radavståndet en negativ faktor i beräkningarna. Rekommendationerna för dos och vätskemängd förändras då radavståndet ändras. Vid en jämförelse mellan den belgiska metoden och TRV-metoderna så saknas trädens bredd. Volymen som fås med hjälp av en TRV-formel ger ett bättre och mer korrekt mått på den totala bladytan. Med den holländska metoden (Heijne, pers. medd., 1996) anpassas också doser och vätskemängd efter trädens höjd. När trädhöjden är mätt används en tabell för att utläsa en korrektionsfaktor som ska användas för att bestämma kemikalie- och vätskemängd. Ingen hänsyn tas till om trädraderna står tätt eller mycket långt isär. Detta gör den belgiska metoden betydligt bättre än den holländska. I Tyskland vill man att doser och vätskemängder ska anges för 10000 m2 trädväggyta istället för 10000 m2 markyta. Det är mycket logiskt att ange mängder efter den yta som verkligen ska sprutas. Jag tror dock att det är för komplicerat att hålla ordning på när 10000 m2 trädväggyta passerats och en ny omgång ska börja sprutas ut. Det är trots allt lättare att mäta upp 10000 m2 mark med tanke på att den ytan. är konstant och aldrig kommer att förändras. Träd väggytan däremot kommer att öka då träden växer och platserna för när 10000 m2 trädväggyta passerats kommer hela tiden att flyttas. Jag tror därför inte att metoden är praktiskt användbar.

Ytterligare en metod där kemikaliedosen utläses ur tabeller är den norska (Bjugstad, 1993). Det som skiljer metoden från övriga är att man mäter man hur mycket vatten som förbrukas då 100 meter av odlingen sprutats och täckningen är god. Kemikaliedosen bestäms sedan av den uppmätta vätskeåtgången i kombination med trädens ålder, form och höjd. Metoden kräver mer arbete än övriga men samtidigt ger den en garanterat bra täckning och en vätskemängd anpassad efter den egna odlingen. En annan fördel är att vätskemängden mäts just per 100 meter trädrad. På så sätt flyttas fokuseringen från markytan till träden. Ändras radavståndet så får det ingen effekt på vätskekoncentrationen. I tabellerna finns dessutom särskilda rekommendationer för sprutning innan blomning. Dessa är något lägre än de vanliga rekommendationer. Odlaren lotsas fram till ett resultat med hjälp av ett häfte som testats av elever som i framtiden själva kan komma att använda det. Metoden är grundligt underbyggd och anpassad för att vara så lättanvänd som möjligt men samtidigt effektiv. Jag tycker att den är väldigt genomtänkt. Jag rekommenderar därför denna metod till Sveriges äppleodlare, eftersom jag anser den vara den bästa av samtliga jag tittat på.

Kontrollera sprutan!

En annan viktig slutsats som jag dragit av mitt arbete är att sprutan som används till besprutningen behöver kontrolleras med jämna mellanrum. En jämn fördelning av sprutvätskan ger det bästa skyddet mot svamp och skadeinsekter. Jag mätte flödet på sju sprutor som används i äppleodlingar. Av dessa gav bara två sprutor den mängd som odlaren ville ha. Även om stickprovet är litet är resultatet oroande och en viktig anledning för alla odlare att kontrollera sina sprutor. Både för litet och för mycket sprutvätska kan ge förödande konsekvenser. Sprutas det för lite kan effekten utebli och resistens uppstå, något som helt kan förstöra skörden. För mycket sprutvätska ger ett överflöd som sprids i den närliggande miljön.

Slutsats

Det som karakteriserar en bra beräkningsmetod är att en anpassning görs efter tiden på säsongen. Införandet av en TRV-metod, trädhäcksyta eller en norsk individuell sprutinställning skulle innebära en klar förbättring mot dagens rekommendationer. Jag rekommenderar den norska metoden. Odlaren kontrollerar själv att träden träffas av lagom mycket sprutvätska och att vindavdriften är tolererbar. Trots att den kräver en del arbete bör det tjänas in av det goda resultat som jag tror metoden ger. Då det är dags att byta spruta tycker jag dessutom att en tunnelspruta bör införskaffas (om odlingens träd tillåter det). Något som är extremt viktigt är att odlare, konsulenter och kemikalieföretag enas om en gemensam beräkningsmetod för framtiden. Jag tror att resultatet, i form av tillräcklig biologisk effekt med så lite bekämpningsmedel som möjligt, endast kan bli bra när alla arbetar med samma förutsättningar.

Litteraturförteckning

Alford, D. 1984. A colour atlas of fruit pests their recognition, biology and control. Glasgow.

Andersson, Å. (red) & Magnusson, L. (red). Bekämpningsmedel 1995. LT.

Baraldi, G., Bovolenta, S. Pezzi, F & Rondelli, V. 1993. Air-assisted tunnel sprayers for orchard and vineyard: first results. Second international symposium on pesticide application techniques. 22 - 23 - 24 september 1993. Strasbourg.

Bjugstad, N. 1993. Tåkesprøyting i frukthager. Landbruksforlaget.

Bost, S., Hale, F., Bullock, R., Lockwood, D., Rutledge, A. & Wills, J. 1995. 1995 Tennessee Commercial Fruit Spray Schedules.

Byers, R. E., Hickey, K. D. & Hill, C. H. 1971. Base gallonage per acre. Va. Fruit 60, 19-23. cit. Byers, R. E. 1987. Tree-row-volume Spraying Rate Calculator for Apples. HortScience: 22(3), 506-507.

Byers, R. E. 1987. Tree-row-volume Spraying Rate Calculator for Apples. HortScience: 22(3):506-507.

Chinery, M. 1993. Insekter I Europa. Bonnier. Stockholm.

Cors, F. & Haquenne, W. 1995. Expression des doses et des concentrations des produits phytopharmacetiques. Opublicerat.

Cross, J. V. & Berne, A. M. 1993. Spray deposits and efficacy of a tunnel sprayer at three volume rates (50, 100 and 200 L/HA) in comparison with an axial fan sprayer (50 L/HA) on apple. Second international symposium on pesticide application techniques. 22 - 23 - 24 september 1993. Strasbourg.

Doruchowski, G. 1993. Use of tunnel sprayer in orchards and berry plantations. Second international symposium on pesticide application techniques. 22 - 23 - 24 september 1993. Strasbourg.

Fernqvist, I. 1990. Mutsu - en japansk skåning. Hemträdgården, nr 2, s 17.

Gertsson, C., Hellqvist, S. & Pettersson, M. 1990. Stinkflyn. Faktablad om växtskydd, 19 T. SLU info.

Gillberg, T. 1992. Apollo 50 SC Ny produkt mot spinnkvalster i fruktodling. s287-289. 33:e svenska växtskyddskonferensen 1992. SLU Info.

Holownicki, R., Doruchowski, G & Swiechowski, W. 1996. The influence of air-jet direction in tunnel sprayers on spray distribution within apple tree canopy. 1996. International conference on agricultural engineering. Madrid 23/26 september, 1996.

Huijsmans, J. F. M., Porskamp, H. A. J. & Heijne, B. 1993. Orchard tunnel sprayers with reduced emission to the environment Results of deposition and emission of new types of orchard sprayers. Second international symposium on pesticide application techniques. 22 - 23 - 24 september 1993. Strasbourg.

Håndbog for frugt- og bæravlere 1995. Dansk Erhvervsfrugtavl. Odense.

Johansson, E. 1948. Besprutning av fruktträd och bärbuskar. 13:e omarbetade upplagan. Sveriges Pomologiska Förenings ströskrift. Stockholm.

Johnsson, T. 1988. Odla frukt. Lts förlag. Helsingborg = tryckort. Stockholm = förlagsort..

Koch, H. & Spieles, M. 1990. Dosierung von Pflanzenschutzmitteln im Obstbau unter Berucksichtigung der Erziehungsform. Erwerbsobstbau. Nr. 5/141.

Koch, H. 1991. Sprühgeräteeinstellung und Dosierung auf die Laubwandfläche beziehen. Obstbau nr 7 1991.

Nilsson, A. 1987. Våra äpplesorter. Allmänna Förlaget AB. Stockholm.

Nilsson, B. Pettersson, M. Tunblad, B. Åkesson, I. 1985. Trädgårdens växtskydd. LTs förlag Stockholm.

Nilsson, E. & Rumpunen, K. 1995. Sortiment 1995 - 1996 Elitplantstationen. Kristianstad.

Nilsson, L. & Åhman, G. 1987. Sjukdomar hos trädgårdsväxterna. Kompendium i växtpatologi.

Norin, I. 1985. Behovsanpassad bekämpning av äppleskorv. Frukt- och Bärodling, nr 1. Persson, N. E. 1983. Nya äpplesorter planteras i Holland. Fakta - Trädgård, nr 2.

Pettersson, M. & Säll, C. 1996. Frostfjärilen och några andra mätarfjärilar. Faktablad om växtskydd, 14 IT. SLU Info.

Roach, F.A. 1985. Cultivated Fruits of Britain their Origin and History. Basil Blackwell Publisher Ltd. Oxford printed in Glasgow

Rosell, J. R., Nogués, A. & Planas, S. 1996. Development of an electronic selective orchard spraying system based on the control of applied flow rate. International conference on agricultural engineering. Madrid 23/26 september, 1996.

Solanelles, F., Fillat, A. Pifarré, C. & Planas, S. A Method of Drift Measurement for Spray Application in Tree Crops. International conference on agricultural engineering. Madrid 23/26 september, 1996.

Steiner, P. 1983. Understanding the art and science of orchard spraying. Hoosier horticulture newsletter - Purdue University, Cooperative Extension Service. Vol. 32 (1983): 2, 11-16.

Säll, C. & Pettersson, M. 1993. Bladlöss. Faktablad om växtskydd. 59 T. SLU Info.

Tornéus, C. 1997. Växtskydd i integrerad produktion av svensk frukt. Växtskyddsnotiser Nr 2. Årgång 61.

von Freytag-Loringhoven, B. 1992. Blodlus. Faktablad om växtskydd, 164 T. SLU Info.

Westwood, M. 1993. Temperate-zone pomology. 3:e upplagan. Oregon.

Witzgall, P. & Bengtsson, M. 1996. Feromonteknik i frukt. Frukt- och bärodling, 2.

Åkesson, I. 1986. Rönnbärsmal och äpplevecklare. Faktablad om växtskydd, 121 T. SLU Info.

Åkesson, I. 1988. Blom- och grentorka - Monilia laxa. Faktablad om växtskydd, 74 T. SLU Info.

Åkesson, I. 1989a. Fruktmögel. Faktablad om växtskydd, 75 T. SLU Info.

Åkesson, I. 1989b. Äppleskorv. Faktablad om växtskydd, 72 T. SLU Info.

Åkesson, I. 1991 a. Frukträdskräfta, lövträdskräfta. Faktablad om växtskydd, 69 T. SLU Info.

Åkesson, I. 199 Ib. Äpplemjöldagg. Faktablad om växtskydd, 73 T. SLU Info.

Åkesson, I. 1992. Gloeosporium-röta (Bitterröta). Faktablad om växtskydd, 70 T. SLU Info.

Personliga meddelanden från:

N. Bjugstad. 1996. Institutt for tekniske fag (ITF), Norges Landbrukshøgskole.

T. Deckers. 1996. Head of pomology Department, Royal research station of Gorsem. Belgien

G. Doruchowski. 1996. Research Institute of Pomology and Floriculture, Polen.

H. Forsberg. 1996. Konsulent. Bayer Gullviks.

K. Giles. 1996. Davis universitet. Kalifornien, USA.

E. Goldschmidt. 1996. SLU, Institutionen för trädgårds vetenskap.

J. Grauslund. 1996. Statens Planteavlsforsøg, Afdeling for Frugt og Grønsager, Årslev. Danmark.

B. Heijne. 1996. Chef för växtskyddsavdelningen på försöksstationen för fruktodling. Holland.

A. Johansson. 1996. Hortonom. Kemikalieinspektionen.

H. Koch. 1996. Doktor. Landespflanzenschutzamt. Mainz-Bretzenheim. Tyskland.

S. Malm. 1996. Pensionär. F.d. konsulent. Länsstyrelsen Kristianstad.

D. Manktelow. 1996. Pathologist, Hort Research, Hawkes Bay Research Centre, Nya Zeeland.

N. Rasmussen. 1996. Statens Planteavlsforsøg, Afdelning for Plantepatologi og Jordbrugszoologi. Danmark.

J. Schupp. 1996. Doktor, äpplespecialist. Universitetet i Maine, USA. C. Tornéus. 1997. Växtskyddscentralen. Alnarp. K. Trulsson. 1996. Konsulent. Förenade Frukt.

F. van Schalkwyk. 1996. Teknisk föreståndare. Kromco, P O Box 133, Grabouw 7160, Sydafrika.

Bilaga 1

Hur stor är odlingen och hur mycket finns av varje gröda?

Vilka äpplesorter odlar du?

Hur stora är radavståndena i äppleodlingen?

Hur stora avstånd är det mellan träden i raden? eller Hur många träd är planterade per hektar?

Vad har träden för ålder? Är de små eller stora?

Använder du dig av någon speciell beskärning/typ (ex spindelträd)?

Vilken spruta använder du i odlingen (märke, typ, ålder)?

Har du sprutdator?

Finns det möjlighet att stänga av spridare eller rampdelar? om Ja: Vilka?

Vilken traktor har du?

Hur gör du när du doserar sprutpreparat?:

a: Följer etiketten och utgår då från en normalkoncentration av...l/ha och använder vätskemängden...l/ha. och gör en koncentrering av vätskan... ggr

b: Eget system

Varifrån/från vem får du råd och tips om hur du ska dosera sprutmedel?

Hur långt ner i vätskemängd säger rådgivaren att man kan gå?...l/ha

Sprutar du med samma mängd vätska/dos i hela odlingen? om Nej: Hur ändrar du

Sprutas samma vätskemängd före blom som efter blom. om Nej: Hur ändrar du

Är odlingen en IP-odling

Mot vad och med vad sprutar du:

Insekter/spinn

Svamp

Sprutar du förebyggande, vid behov eller både och?

Ungefär hur många gånger sprutar du per säsong?

Tycker du att det går att förbättra instruktionerna om dos och vätskemängd på bekämpningsmedelsetiketterna för att få dem klarare om Ja: Har du något förslag på hur det kan göras?

Tabell 1: Odlingens storlek i hektar, totalt och uppdelat i grödor
Odlare Äpple Totalt Päron Plommon Körsbär J.gubbar Hallon Vinbär
* ? 12 ? ? ? ? ? ?
* 2,8 3,5 0,7          
* 10,2 10,2            
* 1 1            
* 2 2,5 0,125 0,125        
* 3,1 3,5 0,05 0,2 0,15      
* 13,5 14,5         1  
* 4 4            
* 6 6            
* 2 2            
* 6 6,5   0,125 0,125   0,125 0,125
* 25 37 5     7    
* 3 3            
* 4 4            
* 4 4,5   0,5        
* 7,5 9 1,5          
* 1,5 1,5            
*   6,5           3
* 4 4            
* 8 8            
* 6,5 6,5            
* 4 4            
* 4 4            
* 6,5 10 1,5 1,5 0,5      
* 2,5 2,5            
* 14 14            
* 1,5 5,5 2 2        
* 10 11 1          
* 9 11 1,5 0,5        
* 1,5 1,5            
* 8 10 2          
* 9,5 9,5            
* 1 8,5 4,5   3      
* 10,5 12 1,5 0,05        
* 30 40 10          
* 3 3            
* 12 12,5   0,5        
* 3 3            
* 6 6,5   0,5        
* 13 15 2          
* 6 8   1   1    
* 8 10 1 1        
Summa 277,1 339,2 34,4 8,0 3,8 8,0 1,1 3,1
Medel 6,8 8,4 0,8 0,2 0,1 0,1 0,03 0,1

Tabell 2: Sammanställning över de sorter som odlas av de olika odlarna
Äpplesort                                         Od lar e                                    
  l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42
Alice x     x x x x x   x     x x   x x x x   x x     x x x x x x     x x     x x     x x
Aroma x x x x x x x x   x x x x x x x   x x x x x   x x x x x x x x x   x     x x   x x  
Amorosa                                       x                                            
Bella Vista                       x                   x               x                        
Belle de Boskoop x x     x     x   x x     x   x x         x       x       x x     x x              
Blenheim                                                                   x                
Boiken                                                                   x                
Bramley x                                                                                  
Close                                                                   x                
Cortland                         x x x   x                                 x                
Cox's Orange x x   x x   x     x x     x x x x   x x   x     x x x   x x x   x x x   x x     x x
Cox's Pomona             x                                                     x                
Discovery   x x     x       x   x x   x     x       x           x   x x x x x     x       x  
Elstar                                         x                     x                    
Eva-Lotta                                                               x                    
Filippa                                                               x                    
Gloster                   x   x   x x x   x                     x x   x   x   x       x    
Golden Noble                                                                   x                
Gravensteiner x x x x x x       x x x x x x       x     x x x   x x x x x x x     x   x x   x x  
Gul Richard             x                                                     x                
Hampus                                                                   x                
Ingrid Marie x x x x x x x x   x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x
James Grieve                   x       x           x                           x x   x          
Jonagold                                   x                                              
Karin Schneider                             x         x                                            
Katja x   x x     x     x         x x   x     x x   x x x x   x x x x     x   x x     x x
Kim x x   x       x   x   x   x   x   x       x   x           x             x          
Lobo         x x             x   x x x x x x x x x     x x x x x             x     x   x
Man tet                                           x                                        
Mio           x             x       x         x   x       x                            
Mutsu x                     x x x x x   x     x x         x   x x   x x     x x          
Oranie                   x                                                                
Signe Tillisch     x     x x x       x x       x     x       x       x x                          
Spartan                                 x                                                 x
Stark Earliest                                           x                                        
Summered   x x x x x x x   x   x   x       x       x             x x           x x          
Transparente Blanche         x   x           x     x           x               x             x          
Åkerö             x     x                                   x                            
m fl       x x                                                         x       x        
alla sorter                 x                                                                  

Tabell 3: Radavstånd och trädavstånd hos varje odlare
Odlare Radavstånd: enhet m     Trädavstånd: enhet m    
* 4 5     2      
* 5 6     3 4 5  
* 4 5     2 3    
* 4 4,5 5   1,5 2 2,5 3
* 3,5 5     1,5      
* 3,5 - 4,5       1,25-5      
* 5 6     3 4,5 5 6
* 4 5     2 3    
* 4 5     3,75 5    
* 4,5       2,5      
* 3,75       ca 1,3      
* 4 5     1,5 3    
* 5 6     3 5    
* 5       2,75      
* 4-7       2-5      
* ca 4       ca 2      
* 3,3 5     1,5-2 5    
* 4,5 5     2 3    
* 3,5 4 5   ca 1,5-3      
* 4 5 6   2 2,5    
* 4 4,5 5   1,8-3      
* 5       2,5-4      
* 4 5 7   2,5 4 6  
* 3,5 5     1,5 3    
* 4       2,5      
* 4 5 6   2 5    
* 4       2      
* 5       3 5    
* 5       3 5    
* 4,5 5 6   2,25 2,5 3 5
* 4 5 6   2,2 2,5 5  
* 4       2      
* 3 4 4,25 4,5 0,7-3      
* 6       3      
* 5       2,5      
* 3,5 4 5 6 1 1-1,5 3,5-4 5
* 4 5     2 4    
* 3 3,5 5   1 1,5 3  
* 5       3      
* 3,5-6       1-5      
* 4       4      
* 4       1,75-2      

Tabell 4: Antal träd per hektar och odlare
Odlare   Träd/ha   Odlaren har angivit värdena
* 666 1250    
* 666 1388    
* 500 800    
* 238 1904    
* 600 1900   x
* 572    

x

* 400 666    
* 2000     x
* 800 1300   x
* 1000     x
* 727      
* 450     x
* 400     x
* 333 2857    
* 500 1250   x
* 666 1905 3333 x
* 666      
* 1186     x
* 625      
* 1250     x
* 333 1000    
* 333 800 1136  
* 1250     x
* 740 4761    
* 1000 1250    
* 333 666    
* 666 1250    
* 666 1110 1600 x
* 500 1950   x
* 444 2285    
* 278 660    
* 650 1200   x
* 400 600   x
* 1000     x
* 285 1250    
* 1250      
* 400 2020    
* 666 1110    
* 700 1200 1600 x
* 700     x
* 333 400 1250  
* 1200     x

Tabell 5: Odlarnas svar på vad deras träd har för ålder och storlek

Svar

Tabell 6: Sammanställning över sprutorna, märke, ålder/årsmodell och förekomst av sprutdator
Vilken spruta använder du i odlingen? Har du sprutdator?
Odlare Schaumann Hardi Holder Douven Sigvard Jocco tunnel Årsmodell Ja nej
*   *       15 år   *
* *         1972   *
* *         ca 20 år   *
* *         ca 15 år   *
* *         2 st 20 år 1st 30 år   *
*     *     15 år   *
* *         ca 1980   *
*   *       10 år   *
* *         1980   *
* *         -   *
* *         1965   *
* *         -   *
* *         1969   *
* *         20 år   *
* *         -   *
* * *       H = 1989 & S = 1984 Holder S.mann
* *         15 år   *
* *         15 år   *
* *         1984   *
* *         12 år   *
* *     *   -   *
* *         -   *
* *         ca 20 år   *
* *         1979   *
* *         26 år   *
*   *       10 år   *
* *         1994 *  
* *         ca 20 år   *
* *         1972   *
* *         1982   *
* *         1980   *
*         * 3 år   *
* *         15 år   *
* *         15 år   *
* *         1972   *
* *         1969   *
*   *       1980   *
*   *       -   *
* * *       - *  
* *         mycket gammal   *
* *         1988 *  
* *         10 år   *

Tabell 7: Odlarnas svar på frågorna om de följer etiketten, vilken normalkoncentration de använder, vilken vätskemängd de har och vilken koncentrering de gör vid dosering av bekämpningsmedel
  Följer
etiketten?
Utgår från
normalkoncentrationen
Vätskemängd Koncentrering
Odlare (ja/nej) (l/ha) (l/ha) (gånger)
*

ja

2000 400 5
* ja      
*   1200 240 5
* ja 2000 200 10
* ja   varierar 5
*   2000 400 5
*   2000   5-10
* delvis 2000 400 5
* ja 2000 300 6-7
*   2000 200 10
*     1000 5
*   olika 200 10
*   1500 300 5
* oftast 2000 200 10
*   2000 400 5
* ja 2000 varierar 5
* ja     10
* mestadels 2000 400 5
* ja     5
* delvis     5
*   1500 & 2000 200 10
* delvis 2000 700 6
*   2000   6
* i viss mån 1500   5
* ja 2000 180 10
*       5
*   2000 400 5
* ibland mindre 1500   5
* nej     5
*   2000 400 5
* ja   250 5
*   2000 400 5
*   2000 200 10
*   HOO 220 5
* ja 1500 150 10
* ja 2000 200 10
* tunnelspruta   180-300 2
*     200 5
* i stort sett 2000   5
*   1500 300 5
*   2500   5
* ja   125 - 200 5-10

Tabell 8: De svampmedel som varje odlare använder
Odlare Baycor Bayleton Benlate Delan Euparen Koppar Kumulus Phaltan Recop Svavel Tecto Topas
C50 WP
Topas
100 EC
Topas
(vilket=?)
Inget
svar
Övrigt
*                             X  
* X   X X X     X                
* X       X             X        
*   X     X             X        
* X X     X     X                
*     X   X             X       OB21
* X X     X                 X    
* X       X                      
* X X X   X                 X    
*         X               X      
*     X   X                 X    
*                             X  
*   X X   X X               X    
* X X X   X   X   X              
* X   X   X   X X               Ortho
* X       X               X      
* X       X                 X    
* X X           X           X    
* X   X   X   X                  
*                             X  
*         X                 X    
*                             X  
* X   X X X X       X   X        
*     X   X                 X    
* X   X X X                      
* X X   X X     X X         X   Urea
*     X X X           X   X     OB21
* X   X   X                 X    
* X     X

X

    X           X    
*                             X  
*         X     X           X    
* X       X                      
*                             X  
* X   X   X     X                
*                             X  
* X   X   X                 X    
* X     X X             X        
*     X X X                      
* X   X   X X X                  
*     X   X                      
* X X     X             X        
*                             X  

Tabell 9: Sammanställning över de insekticider som varje odlare använder
Odlare Apollo Cyclodan Decis Dimecron Du Dim Gusathion Meothrin Nissorun Primor Roxion Sumi-
alpha
Inget
svar
Övrigt
*     X     X       X     Baycor
*                       X  
* X         X   X          
*                       X  
* X X       X   X X       Svavel
*         X X   X X X      
*           X             Delan
*           X   X X        
* X         X   X          
*   X       X   X          
*   X       X   X          
*                       X  
* X   X     X              
*                       X  
*   X       X   X X        
*           X   X X X      
*   X       X   X          
*   X   X X X              
* X         X         X    
*           X   X          
*     X X   X   X          
*                       X  
*           X             Ett oläsligt
*           X   X          
*                       X  
*           X   X          
*                       X  
*   X       X   X          
*           X   X          
*           X   X X        
*           X   X X X      
*           X   X          
*   X       X       X      
*                       X  
*                       X  
* X   X                    
*           X   X X        
*           X     X        
*           X   X          
*   X   X   X X            
*           X   X          
*           X   X X        

Tabell 10: Odlarnas svar på hur många gånger de sprutar per säsong

Svar

Tabell 11: Odlarnas svar på hur kemikalieetiketterna kan förbättras

Svar

Bilaga 2

Sortbeskrivning

En kort beskrivning över de äpplesorter som odlarna angett i enkäten följer här. Alla uppgifter är hämtade från Anton Nilssons bok "Våra äpplesorter", (1987), om ingen annan källa anges.

Alice: Har sålts sedan 1964. Sorten är framtagen på Balsgård från en kärnsådd av Ingrid Marie.

Amorosa: Detta är en röd form av Aroma. Registrerades 1988 av Orelind i Simrishamn (Nilsson & Rumpunen, 1995).

Aroma: Blev registrerad 1973. Uppstod ur en korsning mellan Ingrid Marie och Filippa som gjordes på Alnarp 1947.

Bella Vista: Denna sort har jag inte kunnat finna någon information om.

Belle de Boskoop: Kommer från Holland. Den började spridas från hemlandet under 1860- talet.

Blenheim: Framtagen i England. Efter att ha ställts ut i London 1818 spreds den snabbt.

Boiken: Kommer från Tyskland där den namnsattes 1828.

Bramley: En sort som började spridas under 1870-talet från England.

Close: Framtogs i USA och introducerades på marknaden 1938.

Cortland: Även denna sort kommer från USA. Började planteras 1915.

Cox's Orange: Uppstod ur en frösådd av Ribston 1825 i England. Kom till Sverige 1858.

Cox's Pomona: Kommer från samma frösådd som Cox's Orange, alltså har äpplet sitt ursprung i England. Trädet odlades allmänt i Sverige vid början av 1900-talet.

Discovery: Kommer från England och omnämns som en ny sort i Sverige i Koloniträdgården, 1993 och Fakta Trädgård-Fritid, 1992. Men enligt Nilsson och Rumpunen (1995) registrerades Discovery redan 1964 i England.

Elstar: Sorten kommer från Holland och är en korsning mellan Golden Delicious och Ingrid Marie som framställdes 1955 (Persson, 1983).

Eva-Lotta: Detta är en ny svensk sort framtagen på Balsgård. Eva-Lotta uppstod ur en korsning mellan Cortland och James Grieve och registrerades 1992 (Nilsson & Rumpunen, 1995).

Filippa: 1880 såddes frön av okänd härkomst av en danska. Hon hette Filippa och gav även namn åt en av de sorter som uppkom. På 1890-talet planterades Filippa på flera ställen i Sverige.

Gloster: Detta är en korsning mellan Glockenapfel och Rickard Delicious gjord i Västtyskland. Vid början av 1980-talet uppmärksammades den som en ny sort som även kunde vara aktuell i Sverige (Persson, 1983). Den registrerades 1969 i Jork (Nilsson & Rumpunen, 1995).

Golden Noble: Uppmärksammades på Londons trädgårdssällskaps utställning 1820. 1866 kom ympkvistar till Sverige.

Gravensteiner: Varifrån sorten kommer vet man inte med säkerhet. Den kan ha kommit från Italien för att sedan ha importerats till Slesvig och Tyskland, på 1600-talet. En annan teori är att Gravensteiner härstammar från Holland.

Gul Richard: Kom till Sverige under mitten av 1800-talet. Ursprungligen härstammande från Mecklenburg.

Hampus: Härkomsten är inte klarlagd men Hampus kommer antingen från Frankrike eller Holland och fördes förmodligen till Sverige 1759.

Ingrid Marie: Trädet hittades i Danmark där det uppkom ca 1910. Sorten spreds sedan från mitten av 1930-talet.

James Grieve: Sorten är uppdragen i England och kom till Sverige strax innan 1910.

Jonagold: Är en korsning utförd i USA. Föräldrarna är Golden Delicious och Jonathan. Liksom Gloster framhävs Jonagold som en ny äpplesort vid 1980-talets början (Persson, 1983). Den registrerades dock 1968 i USA (Nilsson & Rumpunen, 1995).

Karin Schneider: Är en röd mutant av Ingrid Marie.

Katja: Har tagits fram på Balsgård genom en korsning av James Grieve och Worcesterparmän. 1968 registrerades Katja.

Kim: Även denna sort kommer från Balsgård. Kim är en korsning mellan Cortland och Ingrid Marie. Under slutet av 1970-talet kom sorten ut i handeln.

Lobo: Kommer från en frösådd utförd i Kanada 1897. Till Sverige kom Lobo 1930.

Mantet: 1928 upptäcktes sorten av en försöksstation i Kanada. Mantet beskrivs i tidningen "Fruktodlaren" 1962.

Mio: Uppstod ur en korsning mellan Worcesterparmän och Oranie utförd vid Alnarp 1932.

Mutsu: 1930 gjordes en korsning mellan Golden Delicious och Indo som gav upphov till sorten Mutsu. Korsningen gjordes i Japan och trädet namngavs och patenterades 1948 (Fernqvist, 1990).

Oranie: Man vet inte med säkerhet var Oranie kommer ifrån. Sorten är dock gammal och har i stor utsträckning odlats i Sverige under 1800-talet.

Signe Tillisch: Uppkommen genom kärnsådd i Danmark. 1889 började den att säljas i Danmark och efter ett par år hade Signe Tillisch även nått Sverige.

Spartan: Kommer från Kanada där den salufördes första gången 1936.

Stark Earliest: Denna sort är gammal och har sitt ursprung i England (Goldschmidt, pers. medd.,1996).

Summered: Sorten kommer från Kanada och introducerades 1964.1 Sverige beskrevs den i tidningen Fruktodlaren redan 1966.

Transparente Blanche: Odlades i de baltiska staterna och Ryssland. Kom till Västeuropa vid 1800-talets mitt. Under slutet av 1800-talet blev Transparente Blanche känd i Sverige.

Åkerö: Ingen vet om Åkerö kommer från Sverige eller är av utländsk härkomst. Det svenska moderträdet planterades på Åkerö gård vid slutet av 1700-talet.

Bilaga 3

Sjekkliste - tåkesprøyte

Sjekker du din tåkesprøyte med reint vann foran hver sprøytesesong, vil du kunne:

Dosering av plantevernmiddel og væskemengde er avhengig av:

1. Finn aktuell kjørehastighet ved 540 rpm (30 min)

Kan du med full sikkerhet si hvor stor kjørehastigheten er? Mye feildosering skyldes nettopp varierende kjørehastighet. Speedometeret er altfor unøyaktig. Hastigheten må måles! Dette kan gjøres ved å sette opp et kjørehastighetsdiagram, slik som skissert i sjekkliste for åkersprøyte. Men i frukthager bør vi velge en kjørehastighet med et kraftoverføringsturtall på 540 omdreininger på kraftuttaket. Da vil luftkapasiteten bli god, kjørehastigheten jevn og pumpa har en god ytelse. I instruksjonsboka for din traktor framgår ved hva slags motorturtall som gir 540 omdreininger. Kjør på dette turtallet og mål tid i antall sekunder du bruker på å tilbakelegge 100 meter i frukthagen (eller tilsvarende underlag). Ta alltid to målinger. Målingene for hvert aktuelt gir innføres i tabellen nederst på side 5.

Har ikke traktoren motorturteller, må du få kontrollert hvilket gasspådrag som gir 540 omdreininger på kraftuttaket. Dette kan eksempelvis måles ved en funksjonstest. Mål for ulike gir ved dette turtall hvor lang tid du bruker på å tilbakelegge 100 meter og før inn i tabellen nederst på side 5 på tilsvarende måte som ovenfor. Den store tabellen på side 5 brukes senere (se side 6). Kontroller tidsmålingene hvert år. Les mer om funksjonstestest av tåkesprøyter nedenfor.

Funksjonstest av tåkesprøyter

En funksjonstest kan foretas hjemme hos deg. Der blir sprøyta tilpasset dine forhold, samtidig som blant annet pumpe og manometer blir målt og sjekklista blir gjennomført. Du betaler kun en liten andel av kostnadene, resten dekkes av miljøavgiftene på plantevernmidler.

Følgende har tilgang til testutstyr i 1997:

Tveit Landbruksservice og Statens gartnerskole, Hjeltnes i Hardanger, Leikanger Fruktlager i Sogn og Fjordane. Rønning Maskin A/S i Telemark, Gjennestad Gartnerskole og Morten Utengen i Vestfold/Buskerud.

Sjekklista inngår både i funksjonstesten og autorisasjonskurset. Nye lister kan fås blant annet av funksjonstesterne. Det anbefales å funksjonsteste tåkesprøyta minst hvert 5. år. Ta kontakt med en tester i god tid før sprøytinga starter -det vil lønne seg!

Utgitt av: Landbrukstilsynet, Ås

Tekst: Institutt for tekniske fag, NLH, Ås

Utarbeidet i samarbeid med fruktdyrkermiljøene i Norge. Hovedansvarlig: Nils Bjugstad. ITF. 2 utgave mai 1997

2. Velg dysetype og arbeidstrykk sprøytekvalitet - innstilling væske/luft

Ved å sprøyte ut reint vann og bruke væskefølsomt papir, kan du sjekke om sprøytekvaliteten (gjennomtrengning, fordeling og dekkevne) er god. Er du fornøyd med spredebildet, brukes de isatte dysene ved det trykket du har valgt, helst innen 4 til 10 bar (2 - 25 bar). Dette avhenger av dysestørrelsen, avstand fra dyse til tre og dine resultater med væskefølsomt papir. Papiret festes i trærne godt dekket av bladmasse m.m. i ulike posisjoner. For å kunne sammenligne resultatene fra ulike tretyper og under ulike forhold, anbefales at papiret festes i 50 cm avstand langs en loddrett stang, slik at det er lettere å sammenligne og utføre flere like målinger. Dyser, ledefjeler, tuter, turtall på vifta m.m. reguleres slik at det blir best mulig dekning på papirene. Stengene bør plasseres både inne i midten av trærne og i ytterkanten. Målingene foretas ved den kjørehastighet du har valgt under punkt 1. Noter innstillingen. Fest gjeme også væskefølsomt papir i førerhuset og kontroller om du blir utsatt for små dråper. Fest også papir over trærne (lang stang) og på bakken mellom radene for å kontrollere at dråpetåke utenom målet blir så liten som mulig. Bestem ut fra dette dysetype, -antall, arbeidstrykk, innstilling og kjørehastighet.

Tips: Innstill alle dyser mot målet for de største trærne. Prøv å tilpass væskemengden til mindre trær ved å blende av dyser (se tabeller på side 4 og 5). Slik er det enkelt å endre væskemengden. Kjør om mulig litt saktere etter blomstring med full bladmasse (lavere gir); Da trenger dråpetåka bedre inn i trærne. Hastigheten må ligge på 2-5 km/h. Innstill luftbildet mot de største trærne. Ikke la luft gå til spille over eller under målet. Da blir den "effektive" luftmassen redusert. Hvis det er meget store arealer med små trær, bør alle dysene og luftbildet tilpasses disse trærne før sprøyting, slik at sprøytekvaliteten bedres og eventuelt konsentrasjon/dose kan reduseres.

Sammenlign dine resultater med eksemplene under - er sprøytekvaliteten tilfredsstillende?

Sjekk gjerne antall dråper per cm2 Minimum dråpetetthet i midten av træne skal være:
insekt 20-30 antall dråper per cm2 (anbefalt dråpestørrelse VMD lik 200-350 µm)
sopp 50-70 antall dråper per cm2 (anbefalt dråpestørrelse VMD lik 100-250 µm)
VMD -Volume Median Diameter 1 µm = 10-6 m (kilde: Ciba Geigy)

3. Kontroller dyser liter/min (90 min) (tabell side 4)

For å dosere helt nøyaktig må du kjenne eksakt hva som går ut gjennom dysene. Dette kan gjøres etter tre metoder. Metode 1 er mest nøyaktig og påviser om væskemengden fordeles symmetrisk (likt) til begge sider, og hvor mye mer du fordeler i midtre sone av trærne. Har du mistanke om at fordelingen ikke er bra, bør denne kontrollen gjennomføres. Metode 2 er noe raskere, men måler alle dysene til ei side samlet. Kapasiteten må måles når alle dyser er åpne og etter at nødvendige dyser er stengt eller byttet ut med dyser av annen størrelse (se tabell side 4).

Metode 1): Måle kapasiteten for hver dyse i liter/min. Sjekke spredebildet til hver side

(se tabell side 4)

  1. Fyll tanken med reint vann. Sett inn ønskede dyser og still inn aktuelt arbeidstrykk. Sørg for at dysene er godt reingjort før målingene starter. Er dysene svært slitte eller skadde, må de først skiftes ut med nye. Fest passende slangestusser på dysene for å samle væska. Sprøyt ut til begge sidene selv om du måler kun til den ene sida (sikrer at trykket er korrekt)
  2. Med fem-liters målebeger og stoppeklokke måler du kapasiteten for alle dysene. Mål i nøyaktig ett minutt, les av og før liter/min inn i tabellen på side 4. Ta alltid to målinger, ved avvik gjentas nok engang. Følg bruksanvisningen som angitt i tabellen.
  3. Juster, bytt dyseplate m.m. slik at dyser i samme posisjon til hver side gir samme væskemengde.

Skjevhet i % skal være mindre enn 5%, ellers må dysene byttes/justeres, slik at spredebildet blir mest mulig likt til begge sider.

Metode 2): Alle dysenes kapasitet måles samtidig (se tabell side 4)

  1. Fyll tanken helt full opp til lokket med vann.
  2. Sprøyt ut vann med ønsket innstilling i nøyaktig tid, eksempelvis 2 minutter Jo lenger tid, desto mer nøyaktig måling.
  3. Etterfyll vann med målebeger til samme nivå som under punkt 1 og noter vannforbruk.
  4. Dysenes kapasitet ved ønsket innstilling blir da for alle dysene (måletid i 2 min): liter/min = målt mengde (i liter)/2 (min)

Utfør dette til hver side og til begge sider. Før verdiene inn i tabellen og sammenlign med metode 1. Sjekk om mengden til ei side er større enn den halve totale mengden til begge sider. Er forskjellen stor må trykket ved sprøyting til ei side reduseres til ønsket arbeidstrykk tilsvarende trykket for sprøyting til begge sider, slik at doseringen blir den samme. Husk at ulike virvelstykker påvirker l/min for samme dysestørrelse og at flere fabrikat har justerbare virvelkamre.

Tabell for innføring av væskemengde i liter/min og dyse - væskekapasitet - avvik venstre/høyre side
Bruker: Dato: Sprøyteutstyr: Arbeidstrykk i bar:
Dysetype -størrelse                            

Sum
alle
dyser
åpne

Sum
alle
dyser -
1 stengt

Sum
alle
dyser -
2 stengt

  -posisjon Dyse1 nederst Dyse 2 Dyse 3 Dyse 4 Dyse 5 Dyse 6 Dyse 7 øverst
    Måling Snilt Måling Snitt Måling Snitt Måling Snitt Måling Snitt Måling Snill Måling Snitt

1
Venstre 1                                  
side 2                                  
Høyre l                                  
side 2                                  
Avvik                                  

Reingjør sprøyta. Bruk reint vann. Sjekk at sprøyta fungerer. Start måling.

Metode 1 (merket 1) kartlegger enkeltdysenes tilstand

Trykket må ikke reguleres under målingene. Vifta skal være utkoblet. Bruk egnet målebeger (2 til 5 liter). Innstill ønsket trykk. Unngå lekkasjer. Ta alltid to målinger (1 og 2 evnt. gjenta) og mål i ett minutt. Regn ut og før inn snittet i rubrikken merket "Snitt". Regn ut avviket for dysene. Avvik = Venstre - Høyre. Avviket skal ikke være over 10% av gjennomsnittsverdien. Summer for alle dysene og før inn væskemengde i liter/min for hver side til høyre i tabellen. Trekk fra de dysene (1 eller 2) som blendes og før inn resterende sum. Dyseslitasjen måles ved å sette inn nye dyser av samme størrelse (måles også ved funksjonstest). Er liter/min på gamle dyser større enn 10% i forhold til nye dyser, bør dysene skiftes ut med nye. Sammenlign gjeme med flere nye dyser, da nye dyser også kan variere en del.


2

Total begge sider:

     
Halvparten av total:      
Venstre side:      
Høyre side:      
Avvik = venstre-høyre:      

Metode 2 (merket 2) måler væskemengde n samlet eller for hver halvdel (væskemengde til hver side)

Åpne væskestrømmen til begge sidene. Innstill til ønsket trykk. Fyll tanken deretter helt full med vann. Sprøyt ut gjennom dysene i nøyaktig 2 minutter til begge sider. Del oppmålt væskemengde på antall minutter, her 2 min. Før inn væskemengden i liter/min i rubrikk "Total-begge sider". Del på 2 og før inn i rubrikk "Halvparten av total". Fyll tanken igjen helt full. Åpne væskestrømmen kun til venstre side. Mål væskeforbruket etter 2 min som ovenfor. Regn ut liter/min og før verdien inn i tabellen. Fyll tanken igjen helt full og gjenta målingen til høyre side. Regn ut avviket mellom høyre og venstre side. Avvik = Venstre side - Høyre side. Avviket bør ikke være over 10% av gjennomsnittsverdien. Kontroller også at forskjellen mellom utregnet halvpart av totalmengden ikke aviker mer enn 10% fra sprøyting til høyre eller venstre side. Er forskjellen stor, må trykket tilpasses der det sprøytes kun til en side, slik at overdosering unngås. På dagens og fremtidens sprøyter er derimot forskjellen liten. Gjenta de overfornevnte målingene med en eller to dyser blendet til hver side for sprøyting av mindre trær.

Vurdering av målemetodene

Det anbefales å bruke metode 1 da den lett kan avsløre dårlige enkeltdyser. Dessuten er metode 2 nesten like arbeidskrevende. Derimot bør etterkontrollen som er skissert på side 8 gjennomføres. Ved en funksjonstest vil dysene bli kontrollert ekstra nøyaktig, samtidig som du får hjelp til å gjennomføre sjekklisten.

Væskemengde i liter p r. 100 m rad
liter per
minutt
sekunder pr 100 meter
    60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180
  5 5 6 7 8 8 9 10 11 12 13 13 14 15
  6 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
  7 7 8 9 11 12 13 14 15 16 18 19 20 21
  8 8 9 11 12 13 15 16 17 19 20 21 23 24
  9 9 11 12 14 15 17 18 20 21 23 24 26 27
  10 10 12 13 15 17 18 20 22 23 25 27 28 30
  11 11 13 15 17 18 20 22 24 26 28 29 31 33
  12 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36
  13 13 15 17 20 22 24 26 28 30 33 35 37 39
  14 14 16 19 21 23 26 28 30 33 35 37 40 42
  15 15 18 20 23 25 28 30 33 35 38 40 43 45
  16 16 19 21 24 27 29 32 35 37 40 43 45 48
  17 17 20 23 26 28 31 34 37 40 43 45 48 51
  18 18 21 24 27 30 33 36 39 42 45 48 51 54
  19 19 22 25 29 32 35 38 41 44 48 51 54 57
  20 20 23 27 30 33 37 40 43 47 50 53 57 60
  21 21 25 28 32 35 39 42 46 49 53 56 60 63
  22 22 26 29 33 37 40 44 48 51 55 59 62 66
  23 23 27 31 35 38 42 46 50 54 58 61 65 69
  24 24 28 32 36 40 44 48 52 56 60 64 68 72
 

25

25 29 33 38 42 46 50 54 58 63 67 71 75
  26 26 30 35 39 43 48 52 56 61 65 69 74 78
  27 27 32 36 41 45 50 54 59 63 68 72 77 81
  28 28 33 37 42 47 51 56 61 65 70 75 79 84
  29 29 34 39 44 48 53 58 63 68 73 77 82 87
  30 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90
  31 31 36 41 47 52 57 62 67 72 78 83 88 93
  32 32 37 43 48 53 59 64 69 75 80 85 91 96
  33 33 39 44 50 55 61 66 72 77 83 88 94 99
  34 34 40 45 51 57 62 68 74 79 85 91 96 102
  35 35 41 47 53 58 64 70 76 82 88 93 99 105
  36 36 42 48 54 60 66 72 78 84 90 96 102 108
  37 37 43 49 56 62 68 74 80 86 93 99 105 111
  38 38 44 51 57 63 70 76 82 89 95 101 108 114
  39 39 46 52 59 65 72 78 85 91 98 104 111 117
  40 40 47 53 60 67 73 80 87 93 100 107 113 120
  41 41 48 55 62 68 75 82 89 96 103 109 116 123
  42 42 49 56 63 70 77 84 91 98 105 112 119 126
  43 43 50 57 65 72 79 86 93 100 108 115 122 129
  44 44 51 59 66 73 81 88 95 103 110 117 125 132
  45 45 53 60 68 75 83 90 98 105 113 120 128 135
  46 46 54 61 69 77 84 92 100 107 115 123 130 138
  47 47 55 63 71 78 86 94 102 110 118 125 133 141
  48 48 56 64 72 80 88 96 104 112 120 128 136 144
  49 49 57 65 74 82 90 98 106 114 123 131 139 147
  50 50 58 67 75 83 92 100 108 117 125 133 142 150
km
pr time
6,0 5,1 4,5 4,0 3,6 3,3 3,0 2,8 2,6 2,4 2,3 2,1 2,0

 
Antall dyser
til ei side
liter/min
til to sider
gir sekund gir sekund gir sekund
           
alle åpne              
en stengt              
to stengt              
    Væskemengde i liter pr. 100 meter rad

4. Finn væskemengde i liter/l00 m rad

Væskemengden ble tidligere angitt i liter/daa. Når væska skal konsentreres om raden, og radavstånden kan variere fra 2,5 til opptil 6 ro, angis derfor vaeskemengden i sjekklista konsekvent i liter pr. 100 meter. Da blir dose og væskemengden tilpasset treraden og ikke påvirket av skiftende radavstånd. Væskemengden oppgis for ulike tretyper, trestørrelser, bladmasse m.m., slik at du kan tilpasse den væskemengde som er best i din frukthage. En angivelse i liter pr. 100 m rad er også mest praktisk med tanke på enkle og få utregninger og rask etterkontroll av væskeforbruket i frukthagen.

Overfør verdiene for l/min til begge sider fra tabellen på side 4 til tabellen nederst på side 5. Før inn for alle dyser åpne og en eller flere dyser stengt. For metode 1 må l/min til venstre og høyre side først legges sammen. Gå deretter opp i den store tabellen på side 5 og finn hva sprøyta gir ut i liter pr. 100 meter rad ved ønsket hastighet og liter pr. min.

Eksempel: Du har med målebeger kontrollert i tabell på side 4 at tåkesprøyta yter 35, 27 og 20 liter pr. min til begge sider ved henholdsvis alle dyser åpne og en og to dyser stengt til hver side. Hvis du har målt tida for tre aktuelle gir ved 540 rpm over en strekning på 100 meter til henholdvis 135, 100 og 75 sekunder, vil den nederste tabellen på side 5 se ut som følger:
Antall dyser
til ei side
liter/min
til to sider
gir sekund gir sekund gir sekund
2 Lav 135 3 Lav 100 4 Lav 75
alle åpne 35   79   58   44
en stengt 27   61   45   34
to stengt 20   45   33   25
Eksempel Væskemengde i liter pr.100 meter rad

Velg så den kombinasjon som gav best dekning på det væskcfølsomme papiret under punkt 2. Væskemengden brukes videre under punkt 5, hvor konsentrasjonsfaktoren tilpasses.

5. Bestem dose og konsentrasjonsfaktor

Dosen blir på etiketten oppgitt som mengde preparat pr. 100 liter væske ved sprøyting med sprøytcstang/-rifle. Dette er normalkonsentrasjon. For enkelte preparater/skadegjørere kan den anbefalte normalkonsentrasjonen være avhengig av angrepsgrad og værforhold. Dosen må også tilpasses tretype/- størrelse og bladmasse. Dette må gjøres i sprøytearbeidet. Ved tåkesprøyting blir dette gjort ved å variere konsentrasjonsfaktoren og/eller væskeforbruket slik som angitt på side 7. Væskeforbruket reguleres ved å blende dyser, skifte dysestørrelse og/eller endre kjørehastigheten. Konsentrasjonsfaktor er det tallet vi må multiplisere normalkonsentrasjonen med for å få den konsentrasjonen som skal brukes ved tåkesprøyting. Konsentrasjonen ved tåkesprøyting = Normalkonsentrasjon x Konsentrasjonsfaktor.

Finn konsentrasjonsfaktor:

Velg tretype/-størrelse (høyde/kronediameter). Velg liter pr. 100 m rad fira side 5. Gå nedover i tabellen som er vist under til du finner ønsket intervall over væskemengde. Gå deretter til venstre i tabellen og les av ønsket konsentrasjonsfaktor.

Liter pr. 100 meter rad er oppgitt for yngre og eldre trær og ulike tretyper avhengig av trehøyde og kronediameter. Etter blomstring - vanlig skrift Før blomstring - kursiv (skrå) skrift.
Alder Yngre trær Eldre trær
Tretype Alle Slank spindel Fri spindel
Trehøyde 1,0-2,0 2,0-2,5 2,0-2,5 2,5-3,0 3,0-3,3
Kronediameter 1,0 1,0-1,5 1,5-2,0 2,0-2,5 2,5-3,0
Sprøytes lang Normalkon- 50 60 70 90 110
sentrasjon 1,0 40 48 56 72 88
1,5 29-40 34-48 41-56 51 -72 62-88
Konsetrasjons 23-32 28-38 32-44 42-57 51-71
faktor 23-28 27-33 32-40 41 -50 49-61
2,0 18-22 22-27 25- 31 33-41 39-50
  19-22 22-26 26-31 33-40 41 -48
2,5 15-17 18-21 21-24 27-32 32-38
  16-18 19-21 22-25 28-32 34-40
3,0 13- 14 15-17 19-20 23-26 27-31
  14-15 16-18 19-21 25-27 30-33
3,5 11-12 13-14 15-17 20-22 24-26
  12- 13 14-15 16-18 21 -24 25-29
4,0 10 11-12 13-14 16-19 20-23
5,0 10-11 12-13 14-15 17-20 20-24
  8 9-10 11-12 14-15 17-19
  8-9 10-11 12-13 14-16 17-18
6,0 7 8 9-10 12-13 14-16
  7 9 10-11 12-13 15-16
7,0 6 7 8 10-11 12-13
  6 8 9 11 13-14
8,0 5 6 7 9 11

Forholdet mellom liter pr. 100 m rad og liter pr. daa er som følger:

2 x Oppgitt mengde i liter pr. 100 meter = liter pr. daa ved radavstand 5 meter

Eksempel: 50 liter pr. 100 meter rad = 100 liter pr. daa ved radavstand 5 meter

Eksempel:

Kapasiteten til begge sider er målt lik 35 l/min. Gir ved 75 sekunder over 100 meter (4,8 km/h) etler tabell på side 5 en væskemengde på 44 liter pr. 100 meter. Har eldre trær med høyde 3,1 m og kronediameter 2,6 m og skal sprøyte etter blomstring med full blodmasse. Finner fra tabell på side 7 en konsentrasjonsfaktor lik 2,5.

Normalkonsentrasjon ved sprøyting oppgitt på etikett: 100 g Gusathion pr. 100 liter Konsentrasjon ved tåkesprøyting blir da:

100 g Gusathion pr. 100 liter x 2,5 = 250 g Gusathion pr. 100 liter ferdig sprøytevæske

Konsentrasjonsfaktoren bør være den samme for alle tretyper/-størrelser ved ett og samme sprøytetidspunkt. Dette er viktig for å spare arbeid og tid ved tillaging av sprøytevæske. Når væskemengden avtar, må konsentrasjonsfaktoren økes i samme forhold, hvis dosen skal være den samme. Før blomstring er det mindre bladmasse som skal dekkes. Derfor er behovet for både væske og dose mindre før blomstring. Dette er tilpasset i tabellen, der væskemengden før blomstring er redusert til 80% i forhold til etter blomstring og angitt med kursiv (skrå) skrift. Med samme konsentrasjonsfaktor blir også dermed dosen redusert ned til 80% (20% reduksjon).

6. Unngå store væskerester

Du kjenner nå væskemengden i liter pr. 100 m. Hvor mange meter du kan kjøre med en tank finner du ved å dividere tankvolum med væskemengde i liter pr. 100 m.

Eksempel:

Du har målt at du sprøyter ut 44 liter pr. 100 m ved ønsket kjørehastighet.

Tanken rommer 600 liter. Du har totalt 19 rader å 70 meter = 1330 m rad som skal behandles med samme væskemengde i liter/l 00 m. Da må du tilblande:

13,30 x 44 = 585 liter dvs. en tankblanding på 600 liter skulle være tilstrekkelig.

7. Etterkontroll av væskemengde i liter/100m, Metode 3 (30 min)

Etter å ha kontrollert tåkesprøyta i følge de angitte punktene, er det likevel fornuftig å dobbeltsjekke at væskemengden i liter/100 m stemmer:

  1. Fyll vann opp til randen av påfyllingsåpningen (mest nøyaktig).
  2. Sprøyt ut vann med ønsket innstilling over en strekning på minst 100 m.
I stedet kan traktoren stå i ro samtidig som du sprøyter ved den fastsatte innstillingen den tid det tar å køre 100 m. Denne tida går direkte fram av tabellene på side 5, der du har målt tid i sekund over 100 meter for alle aktuelle kjørehastigheter ved 540 rpm. Eksempel: Tid målt over 100 meter lik 75 sekunder, dvs. hastighet 4,8 km/h; kan stå i ro i 75 sekunder og sprøyte ut ved ønsket innstilling (arbeidstrykk). 3.Etterfyll med vann til randen av påfyllingsåpningen med et målebeger. Mengden skal være lik ønsket væskemengde i liter/100 meter rad.

Sprøytinga kan starte!