Tidskrift/serie: Alternativodlingsbrevet
Utgivare: SLU Info/Växter
Redaktör: Lund V.
Utgivningsår: 1993
Nr/avsnitt: 57
Författare: Svensson R.
Adress: Institutionen för trädgårdsvetenskap, SLU.
Titel: Miljövänlig skötsel av gräsmattan
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Praktiker
OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
Hör du till dom som njuter av sommaren genom att sträcka ut sig på en grön, tät gräsmatta? Eller hör du till dom som irriteras av att en stor del av hushållens gödsel- och bekämpningsmedel går åt för att hålla gräsmattan just så där grön och "välskött"? Den här artikeln av Roland Svensson vänder sig till personer som vill sköta sin gräsmatta på ett sätt som inte belastar miljön. Målet är en bruksgräsmatta med vårdat utseende som tål att vistas på för lek, spel och andra aktiviteter.
Inga andra delar i trädgården kan skötas och användas på så många olika sätt som gräsmattan. Vissa villaägare har golfbanornas kortklippta, intensivt skötta gräsytor som förebild. Dessa ytor är emellertid anlagda på ett speciellt sätt och kräver stora insatser av material, maskiner, energi och arbete. Vid miljövänlig skötsel måste man ta hänsyn till all miljöpåverkan och även beakta energiförbrukning och avgaser från motorer.
Redan vid anläggningen bör man planera för miljövänlig skötsel. Gräsfröblandningen skall bestå av sorter, som bildar en tät gräsmatta även vid låg tillgång på näring och har långsam höjdtillväxt efter klippning. Består den befintliga gräsmattan mest av örtogräs, mossa och näringskrävande gräsarter rekommenderas omsådd. Den insatsen betalar sig snabbt genom färre klippningar och en snyggare samt mer funktionsduglig gräsmatta.
Grundprincipen vid en årligen återkommande gödsling är all ersätta den växtnäring, som förs bort med skörden. Genom att låta gräsklippet ligga kvar tas ingen "skörd". Från gräsklippet frigörs näring, som återbördas till gräset. Är utgångsläget en näringsrik jord får man ett ekologiskt system som fungerar utan extra tillskott av gödsel. Av näringsämnen nödvändiga för gräsets tillväxt kan det främst bli brist på kväve men också kalium. Genom kvävenedfallet från luften har behovet av kvävegödsling minskat. Nedfallet är störst i södra Sverige och minst i landets nordligaste delar.
Även om inte gräsklippet bortförs kan förlust av näring - särskilt kväve - uppkomma. Så är fallet när vallen tränger igenom marken vid snösmältning och nederbördsöverskott. Läckaget är störst på sandiga, mullfattiga jordar. På näringsfattiga, genomsläppliga jordar kan således gödsling behövas. Kvävetillförsel under etableringsfasen gör att gräset snabbare bildar en sluten, marktäckande matta. Använd organiska gödselmedel då gödsling erfordras! Eftersom dessa medel verkar långsamt minskar risken för utlakning, vilket är viktigt för miljön.
Vid ett pH-tal mellan 6-7 krävs ingen årlig kalkning. De flesta gräsarter växter bra inom detta pH-intervall. Kalkning är inget universalmedel mot mossa. Det finns nämligen mossarter, som gynnas av höga pH-tal och andra som föredrar låga pH-tal.
Lämplig klipphöjd för en villagräsmatta är 4-5 cm. Genom hög klipphöjd får gräset ett djupare rotsystem och påverkas mindre av torka och andra påfrestningar. Ett djupt rotsystem minskar också risken för läckage av näring. Klipp aldrig bort mer än 1/3 (c:a 30%) av gräsets längd! Det är i gräsets gröna delar som näring för växten produceras. Klipper man bort för mycket av de energiproducerande delarna blir det störning i tillväxten. Då minskar gräsens förmåga att konkurrera med mossa och annat ogräs.
Som redan nämnts bör gräsklippet lämnas kvar. I vårt klimat är det ingen större risk att det bildas en filt av ej nedbrutet gräsklipp i gräsmattans ytskikt. Bildas små högar av gräs vid klippning kan gräset rullna under högarna. Detta kan motverkas genom att med räfsa sprida ut högarna.
De flesta villagräsmattor är inte större än all de med fördel kan klippas med en handdriven gräsklippare. De bensindrivna gräsklipparna bidrar både till växthuseffekten och ger avgaser med cancerogena ämnen.
Särskilt i större villaträdgårdar är det lämpligt att omdana en del av den kortklippta gräsmattan till äng. Detta ger variation och naturupplevelse i trädgården, gynnar djurlivet (särskilt dagfjärilarna) och underlättar skötsel. Ängen behöver endast slås med lie 1-2 gånger per år. För dem som inte behärskar konsten att bruka en lie ordnas kurser på olika håll i landet. Efter slåttern skall gräset ligga kvar några dagar. Därefter räfsas det ihop och tas bort.
Den extremt långvariga torkperioden under våren och sommaren 1992 visade tydligt att gräsarterna i våra villaträdgårdar inte är några vattenväxter. Gräset överlever torka betydligt bättre än de flesta tror. Det är således inte nödvändigt all vattna. I den ekologiskt skötta trädgården kan vattnet sparas till köksväxter och perenner.
Under långvarig torka går gräset i vila. Den som då vill ha en friskt grön gräsmatta måste vattna. Etablerade gräsmattor ges rikliga mängder vatten varje gång med ett långt uppehåll mellan bevattningarna. Dock är det viktigt att inte ge så mycket vatten varje gång, att växtnäringen utlakas.
Vid dressing lägges ett material på ytan för all fylla ut håligheter och förbättra jordstrukturen. Det är främst intensivt skötta gräsytor som dressas regelbundet. Dressing ska göras med sand. Lämplig kornstorlek är 0,2-1,0 mm. Vid varje dressing påföres ett 3-4 mm tjockt lager. Lägg inte ut ett tjockare skikt än 5 mm. Dressing utföres, när gräset har god tillväxt.
Genom upprepade dressingar får en styv lerjord ett porösare, mer genomsläppligt ytskikt. Det är fel att dressa med humusrikt material. Dressing med sådant material ger ett fuktighetshållande, slipprigt ytskikt, där mossa lätt etablerar sig.
På intensivt utnyttjade gräsytor rekommenderas 3-4 vertikalskärningar per år. Ett sådant skötselprogram ska inte villaägarna ta efter.
Vertikalskärning är en åtgärd i själva grässkiktet. Vertikalskärarna gör ett par mm djupa snitt i grästorvan. Gräsplantor delas och gräsets utlöpare skärs av. Detta leder till ökad skottbildning och resulterar i en fräschare gräsmatta. Effekten är dock relativt kortvarig.
Vertikalskärning med handredskap är ett mödosamt arbete. Motordrivna vertikalskärare ger avgaser och bör därför undvikas i en ekologiskt skött trädgård.
Med luftning avses en åtgärd i jorden. Speciella maskiner användes, som gör upp till 40 cm djupa hål i gräsytan. I villagräsmattor är luftning ej aktuell. Har gräsmattan blivit kraftigt kompakterad och nedsliten är total omläggning bättre än luftning. En luftning har ändå endast relativt kortvarig verkan.
Många villaägare upplever mossan som ett stort problem och tecken på en misskött trädgård. Här krävs en attitydförändring. Betrakta mossan som ett naturligt inslag på skuggiga ställen i trädgården, där markens ytskikt är fuktigt länge efter nederbörd. Mossans tillväxt gynnas bl. a. av mild vinter, kvävenedfall och sur nederbörd. Den svaga men kontinuerliga kvävetillförseln via luften gynnar nämligen de mossarter som förekommer i gräsmattor. Andra mossarter är känsliga för kvävenedfallet och riskerar att bli utrotade.
För att hindra mossan att breda ut sig i hela gräsmattan krävs mer kunskaper om mossans biologi. De mossarter som växer i gräsmattor sprider sig nästan enbart vegetativt. Genom att räfsa eller vertikalskära sprids lätt lösrivna mossdelar över hela gräsmattan. De lösrivna delarna växter fast på marken och kan efter hand bilda ett sammanhängande bestånd av mossa. Räfsa därför inte från mossbeväxta till mossfria delar av gräsmattan. Mossorna saknar egentliga rötter och kan inte ta upp näring från marken. De får sin näring via nedfallet från luften.
Mossan växer även på vintern, när temperaturen överstiger 0 grader. Genom att mossan då tar upp näring motverkar den utlakning av kväve. Mossan har således en viktig uppgift beträffande näringsämnenas kretslopp i naturen.
Bästa sättet all hindra mossans utbredning är att gynna gräsets utveckling med de metoder som nämnts i tidigare avsnitt. Hit hör insådd av en bra gräsfröblandning, att klippa ofta och med 4-5 centimeters klipphöjd samt att låta gräsklippet ligga kvar. Dressing med sand ger ett torrare ytskikt, där mossan har svårare att etablera sig. Dominerar mossan helt är omsådd den enda metoden med långtidseffekt.
En gräsmatta består ytterst sällan av bara gräs. Vad som anses vara ogräs varierar efter var och ens tycke och smak. Blommande örter i gräsmattan kan utgöra en vacker, harmonisk övergång från perennarabattens översvallande blomrikedom. I en ekologiskt skött trädgård får tvåhjärtbladiga arter betraktas som naturliga beståndsdelar i gräsmattan.
En gräsmatta bör dock främst utgöras av gräs. Att bekämpa tvåhjärtbladiga arter kan därför bli aktuellt. De flesta ettåriga ogräs försvinner efter hand som ogräset klipps.
Våtarv och trampört är dock exempel på ettåriga ogräs, som tål nedklippning ofta och återkommer år efter år. Deras spridning kan motverkas genom att rensa bort ogräsplantorna innan de har blommat och bildat grobara frön. Denna metod kan tillämpas även beträffande de fleråriga ogräsen. Genom att t. ex. plocka bort blommorna på maskrosen minskar risken, att nya plantor ska växa upp.
De fleråriga ogräsen sprider sig dock inte enbart med frö utan breder också ut sig med utlöpare ovanpå eller under marken. Hit hör bland annat revsmörblomma och vitklöver med ovanjordiska utlöpare. Rölleka har underjordiska utlöpare. Har dessa arter blivit för dominerande så att man önskar få bort dem, är omsådd av gräsmattan det enda realistiska alternativet.
Platsbundna perenner kallas de fleråriga arter som saknar utlöpare. Hit hör bland andra groblad, maskros och skräppa. De kan stickas upp för hand med hjälp av ett ogräsjärn. Beträffande maskrosen får handrensningen upprepas. Om en del av maskrosens rotsystem blir kvar i marken, bildas nya skott därifrån.
Tillgången på växtnäring påverkar ogräsfloran. Maskros, brännässla och vitgröe är exempel på arter, som gynnas vid rik tillgång på kväve. Man kan således inte få bukt med ogräsen genom riklig gödsling, vilket ibland hävdas. Att maskrosen ökar i ogödslade gräsmattor beror på att den drar nytta av kvävetillskottet från luften.
I sin iver att undvika herbicider (kemiska preparat mot ogräs) experimenterar en del personer med andra medel som bensin, olja, salter och andra kemikalier. Detta är naturligtvis helt förkastligt. Dylika medel är ofta mycket giftigare än herbiciderna och betydligt farligare för miljön.
Av uppsatsen framgår att det är många faktorer som påverkar gräset, mossan och övriga arter. Den som vill sköta sin trädgård på ett miljövänligt sätt måste lära sig hur olika skötselmetoder inverkar på gräsets utveckling och vad de får för konsekvenser för miljön. I annonser och artiklar beskrivs ibland åtgärder, som gör gräsmattan så grön att grannen blir grön av avund. Detta synsätt är inte i takt med tiden. Sköt istället trädgården så naturenligt som möjligt! Lär mer om de s. k. ogräsen! En ny fascinerande värld öppnar sig, om man betraktar mossan genom förstoringsglas.