VäxtEko


Tidskrift/serie: Alternativodlingsbrevet
Utgivare: SLU Info/Växter
Redaktör: Lund V.
Utgivningsår: 1992
Nr/avsnitt: 49
Författare: Lund V.
Titel: Förpackningslagstiftning i Europa
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Praktiker

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.

Lagstiftning om återvinning har börjat växa fram i flera europeiska länder. Här följer en aktuell översikt över hur olika länder och EG har valt att hantera sopbergen i sin lagstiftning. Uppgifterna är hämtade ur Assis tidning Miljöeko 1992.

EG: Reglerna varierar kraftigt mellan medlemsländerna. För att undvika handelshinder och konkurrensbegränsningar har EG i två år arbetat på direktiv vars syfte ska vara att harmonisera medlemmarnas lagstiftningar. I början på augusti antogs det fjärde och slutliga utkastet. Mål en i direktiven kan sammanfattas så här:

Harmonisering av reglerna och konkurrensneutralitet.

Avfall ska förebyggas och förpackningsmängden minskas.

Inom tio år ska man ha nått 90% återvinning, varav 60% ska vara materialåtervinning och max 30% energiåtervinning (förbränning av sopor). Max 10% av avfallet ska deponeras.

Belgien: Liksom i Holland finns frivilliga överenskommelser mellan industri och myndigheter, men dessa skiljer sig mellan de flamländska och vallonska regionerna.

Danmark: Engångsflaskor för öl och läsk är förbjudna sedan flera år - en prejudicerande lag som godkändes av EG-domstolen.

Av ekonomiska och hygieniska skäl vill man inte satsa på sortering av hushållsavfall utan på fortsatt energiutvinning. Den ligger idag på 70%. Man vill öka återvinningen av glas samt av förpackningar från industri, handel och kontor.

Frankrike: I Frankrike finns ett förslag med följande inriktning:

Ett frivilligt industriåtagande att organisera pant- eller insamlingssystem. 75% insamling ska uppnås 1997.

Stängning av tippar för osorterat avfall inom tio år, en allmän avfallsavgift på 20 kronor per ton införs.

Inga materialval eller återvinningsmetoder ska favoriseras.

Holland: I Holland har den s.k. "Förpackningskedjan" i förhandling med regeringen åtagit sig ett frivilligt producentansvar. Målet år 2000 har satts till följande:

Ingen direkt avfallsdeponering.

Maximalt återvinningsbara material. 90% ska samlas in, varav 60% ska materialåtervinnas och max 16% energiåtervinnas.

Förpackningsvikten ska reduceras med 10% (trots 20% marknadstillväxt). Finansieringen är ännu inte klar.

Italien: Obligatoriska "bransch-konsortier" ska organisera och finansiera materialåtervinning i samarbete med lokala myndigheter. Målet är att 50% av glas och plåt samt 40% av plasten ska återvinnas. Nås inte målet införs skatt på engångsförpackningar (10-15 öre). Sedan 1989 tas 50 öre ut i skatt på icke bionedbrytbara bärkassar.

I Europa finns nu en rik flora återvinningssymboler med olika innebörd.

Schweiz: Sedan den första november 1991 är PVC-flaskor förbjudna och förpackningar för läsk och öl måste vara av returtyp eller återvinningsbara. Returflaskor ska ha pant. Uppnås inte vissa mål för återvinning av engångsflaskor kommer pant att införas även på dessa. Idag bränns 80% av hushållssoporna med energiutvinning.

Spanien, Portugal, Grekland och Irland: Här sker nästan ingenting. Portugal och Irland argumenterar mot att EG-direktiven blir för dyra i deras länder. Spanien välkomnar ett frivilligt producentansvar.

Storbritannien: Regeringen har satt upp ett mål på 50% återvinning år 2000. Förpackningsindustrin har åtagit sig att satsa på utveckling och utvärdering av "integrerad avfallshantering". Idag är energiåtervinningen 5%.

Tyskland: Producenterna ansvarar för och bekostar återvinningen. Av konsumentförpackningarna ska 72% materialåtervinnas när det gäller glas och plåt respektive 64% när det gäller papper och plast. Detta gäller från och med 1995. Uppfylls inte dessa kvoter inom det s. k. Duala systemet blir handlarna skyldiga att ta tillbaka använda förpackningar. Duala systemet är ett separat återtagningssystem parallellt med det vanliga sopsystemet. I princip innebär det att förpackningsföretagen kollektivt står för insamlingskostnaderna genom att betala för en grön punkt på förpackningen (i regel mellan 4 och 8 öre). Intäkterna från dessa gröna punkter bekostar de speciella företag som samlar in förpackningarna i särskilda behåll are. Materialen ska sedan sorteras och till största delen återvinnas. Inställningen till förbränning är restriktiv. Idag energiåtervinns 30% av avfallet. (Se också Alternativodlingsbrevet nr. 47 - "Sopansvar slår hårt i Tyskland".)

Österrike: Under 1991 godkändes ett förslag om återtagningsplikt för i princip alla förpackningar. Målet var 80% återvinning. Regler för lagtillämpning saknas dock ännu.

Sverige: Här hemma finns ett utredningsförslag om producentansvar som bör harmonieras med övriga Europa. Målet är att höja återvinningsnivåerna till mellan 60 och 80%, beroende på material. Källsortering ska gälla som princip. Energiutvinning tillåts, men i andra hand. Idag återvinns ca 60% av hushåll ens sopor som energi i ett 20-tal förbränningsanläggningar. Höjda avfallsavgifter föreslås liksom införandet av återvinningsavgifter.