VäxtEko


Tidskrift/serie: Aktuellt från lantbruksuniversitetet
Utgivare: SLU Kontakt/Redaktionen
Redaktör: Grant G.
Utgivningsår: 1995
Nr/avsnitt: 440
Författare: Dolby C.M.
Titel: Byggnader för rekryteringsdjur i lösdrift
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 0347-9293, ISBN 91-576-5050-0

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Förord

Byggnader för rekryteringsdjur har under senare år ägnats mycket liten åtanke i samband med den förändring som skett inom mjölkproduktionen. Stallar för mjökkor och planeringen av dessa har haft högsta prioritet inom forskning och utveckling, och därför har inhysningen av rekryteringsdjuren ofta satts på mellanhand. Ungdjuren placeras i många fall i ombyggda stallar eller logar och får en miljö som inte håller samma höga standard som för de fullvuxna djuren, dvs. mjölkkorna.

Inom ett projekt om enklare produktionssystem för mjölkkor i kall lösdrift, som bedrevs under åren 1991-1994 vid institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT), insamlades en hel del erfarenheter om ungdjursstallar. Dels skedde detta genom litteraturstudier men också genom en inventering av kalla lösdriftsstallar för nötkreatur som genomfördes i södra och mellersta Sverige.

Detta Aktuellt, som skrivits av statskonsulent Carl-Magnus Dolby vid SLU Info/Teknik, är resultatet av ett litet tvärvetenskapligt projekt som syftat till att sammanställa material om inhysning av rekryteringsdjur från 2 månader och uppåt och redovisa förslag på stallbyggnader och deras utformning. Karl Ekelund och Per Michanek vid institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT), Ingrid Mossberg vid Jordbruksdepartementet samt Christer Nilsson vid Jordbruksverket har tagit del av innehållet och bidragit med viktiga synpunkter. En del av illustrationerna som förekommer i publikationen har ritats av ingenjör Sven-Åke Nilsson vid JBT.

Publikationen skall ses som ett komplement till tidigare Aktuellt från lantbruksuniversitetet, nämligen Enkla byggnader för djurproduktion, Aktuellt 379; Enklare byggnader för mjölkproduktion, Aktuellt 390; Bygga kall lösdrift för mjölkkor, Aktuellt 430/431.

Lund i september 1995

Carl-Magnus Dolby

Innehåll

Sammanfattning - rekommendationer

Det är viktigt att man ägnar inhysningen av rekryteringsdjur av olika ålder ett större intresse, eftersom rekryteringen har stor betydelse för den framtida mjölkproduktionen. Det blir allt vanligare att nya byggnader för ungdjur utformas med ströbäddar eller liggbås. Även extensivare produktionsförhållanden med ungdjur i utegångsdrift prövas på en del håll. Oberoende av inhysningssystem måste man för rekryteringsdjuren ställa samma höga krav beträffande djurmiljö, djurhälsa och djuretik som för mjölkkorna.

Det finns inget behov av att värmeisolera stallar med ströbäddar med hänsyn till djurens välbefinnande, hälsa och produktion. Däremot måste vattenförsörjningen vara frostsäker.

En ordentlig ventilation är nödvändig för att få friska och välmående djur men också viktig för byggnadens hållbarhet. Naturlig ventilation är att föredra.

Liggarealen är beroende av inhysningssystem. I stallar med strö i hela boxen skall den strödda arealen vara enligt föreskrifterna, dvs. 3,5 m2 per djur för ålderskategorin 13-22 månader. I stall med ströbädd som har gödselgång längs med foderbordet får liggarean i ströbädden minskas med 30%.

I stall med strö i hela boxen eller med kort ätplats som inte gödslas ut skall djuren ha tillgång till foderbordet i hela boxens bredd. I stall med lång ätplats bör man föredra att ha en smal passage mellan liggplatsen och ätplatsen. Detta motverkar att halm dras upp till ätplatsen samt gör det lättare att stänga boxen vid utgödsling och ströning.

Djupströbädden bör vila på ett betonggolv så att man får en fast yta att köra på vid utgödslingen. Djupet på liggarean för en djupströbädd beror på hur ofta bädden gödslas ut och bör inte vara mer än 0,6 m för att djuren ska nå foderbordet då bädden är nyanlagd. Om djupströbäddsarean är djupare än 0,6 m, bör man anordna trappor till foderbordet. Dessa bör ha en bredd på 45-50 cm och en höjd på 15-20 cm. Trapporna kan också ersättas med en ramp med maximalt 20% lutning.

Ströbehovet är störst i stallar med strö i hela boxen eller i boxar med en kort ätplats. Ett rekommenderat värde på ströbehov är ca 1,5 kg per dag och 100 kg djurvikt. I stall med med lång ätplats, där trafikarean gödslas ut dagligen, kan en mindre mängd strö rekommenderas t.ex. ca 0,9 kg per dag och 100 kg djurvikt.

Ätplatsens längd är beroende av typen av inhysningssystem. Vid kort ätplats är längden densamma som i ett stall för bundna djur. Långa ätplatser skall vara så långa att djur kan passera bakom de djur som äter. I stallar för rekryteringsdjur bör finnas en ätplats per djur med en ätplatsbredd från 35 till 60 cm beroende på djurens ålder och storlek.

Rekryteringsdjuren skall alltid ha tillgång till vatten av god kvalitet. Vattenförsörjningen i ett oisolerat stall ska anordnas med ett frostsäkert system med antingen cirkulerande varmvatten, eluppvärmda vattenkoppar eller elslingor på rörledningen.

I stall med lång ätplats kan utgödslingen ske manuellt, med traktorskrapa eller med mekaniska skrapor. Trafikarean kan vara försedd med spaltgolv och gödselkanal som rengörs med automatiskt utgödslingssystem.

Byggnader för lösgående ungdjur kan utföras med enkla och billiga material som i huvudsak ska ge skydd mot väder och vind.

Inledning

Inom mjölkproduktionen sker för närvarande en förändring av produktionsförhållandena. Lösdrift väljs av allt fler producenter som inhysningsform. Ströbäddar används oftare som liggunderlag, och utfodringen av grovfoder sker i ökad utsträckning i form av fri tilldelning. Byggnaden görs oisolerad, och luftväxlingen i stallet åstadkoms med naturlig ventilation. Den oisolerade byggnaden utformas också med mindre mängd maskinell utrustning. Det innebär exempelvis att hanteringskedjor som utgödsling och utfodring görs enklare. Inriktningen mot enklare produktionssystem innebär också att byggnadens tekniska livslängd i större utsträckning anpassas till den ekonomiska livslängden.

Forskningen kring inhysning av nötkreatur inriktas idag i alltför hög grad på mjölkkorna och nya stallsystem för dem. Därmed glöms ofta den del av produktionskedjan bort som gäller rekryteringsdjuren. Det är viktigt att man för rekryteringsdjuren ställer samma höga krav beträffande djurmiljö, djurhälsa och djuretik som för de fullvuxna mjölkkorna.

Många ungdjur hålls idag bundna eller inhyses i boxar med spaltgolv. När de blir fullvuxna överförs de till stallar med liggbås eller ströbädd, vilket påverkar deras beteende och produktionsförmåga. Man bör eftersträva att ungdjuren har samma uppväxtmiljö som den de senare får som vuxna djur. Eftersom rekryteringen har stor betydelse för den framtida produktionen, är det viktigt att man ägnar ett större intresse åt inhysningen av rekryteringsdjur av olika ålder. Det bör ske samtidigt med den utveckling som sker av nya lösdriftssystem för mjölkkor.

Spaltgolvsboxar var tidigare ett vanligt sätt att inhysa ungdjur. Systemet är arbetseffektivt, funktionellt och medger hög djurbeläggningsgrad men är inget lämpligt system för djurhållning av nötkreatur i lägre ålderskategorier. Spaltgolvsboxar begränsar djurens möjlighet att röra sig och att ha ett naturligt beteende. De har visat sig medföra sämre djurhälsa än andra system. De skador som i första hand konstaterats är sår på has och framknä samt skadade svansspetsar. Eftersom spaltgolvsboxar kräver isolerade byggnader, leder det till höga byggnadskostnader.

Ett ökande intresse för djurens välbefinnande har lett till att många stallar för ungdjur och rekryteringsdjur uppförts med ströbäddar som liggunderlag för djuren. Nya hanteringssätt för halmen samt ett minskat intresse för halmeldning har medverkat till denna utveckling. Ströbäddarna kan utformas som djupströbäddar eller sluttande ströbäddar med olika utformning. Det är framför allt arbetsbehovet för ströhanteringen som orsakar skillnaden mellan systemen. Djupströbäddarnas största nackdelar är den höga halmförbrukningen och det stora arbetsbehovet. Halmhanteringen utomhus är ofta effektiv och väl mekaniserad. Inomhus är däremot arbetet ofta både tidskrävande och tungt.

Det saknas idag råd och riktlinjer för inredning och projektering av stallar för ungdjur och rekryteringsdjur. Den inventering av sådana stallar som skett i Danmark och Sverige och som redovisas i korthet i detta Aktuellt har gett kunskap och erfarenheter om produktionsförhållanden i olika typer av inhysningssystem.

Fig.1. Inhysningen av rekryteringsdjuren har betydelse för den framtida mjölkproduktionen.

Inhysningssystem

Definitioner

Ströbädd: ströad liggyta som gödslas ut med kortare intervall än 3 månader.

Djupströbädd: ströad liggyta som gödslas ut med längre intervall än 3 månader.

Glidande ströbädd: ströad liggyta som sluttar och som gödslas ut med längre intervall än 3 månader.

Kort ätplats: ätplats med en längd som är kortare eller lika med djurens längd; helt golv som inte rengörs.

Lång ätplats: ätplats med en längd som möjliggör att djur kan passera bakom ätande djur; helt golv som rengörs dagligen eller spaltgolv.

Spaltgolvsbox: box försedd med spaltgolv som används som både liggplats och ätplats.

Spaltgolvsboxar

Spaltgolvsboxar är ett inhysningssystem utan strömedel, som innebär en relativt ren och torr golvyta (fig. 2). Spaltgolvsboxar tillåter en hög beläggning och ger ett effektivt utnyttjande av byggnadsytan. Djurskyddslagen kräver för ungdjur i ålderskategorin 1322 månader minimum 1,90 m2/ djur i spaltgolvsboxar, medan det krävs 3,50 m2/djur på djupströbädd.

Studier visar att djur på spaltgolv reser och lägger sig i mindre utsträckning än djur på ströbäddar. Ungdjur föredrar att ligga på ett mjukt underlag framför att ligga på betongspaltgolv. Vid försök med gummitäckta spaltelement observerade man färre störda läggningsrörelser och färre skadade svanspetsar. Det fanns också en tendens till något högre tillväxt. Det mjukare golvet resulterade däremot i en dålig nötning av klövarna.

Försök med boxar som bestod av en kombination av spalt och sluttande golv med strö visade att renheten hos djuren blev sämre än i boxar med enbart spaltgolv. System som kräver stora investeringar t.ex. spaltgolvsboxar kan i samband med betesdrift ge sämre lönsamhet än halmrika system. I en del europeiska länder överväger man att förbjuda djurhållning på enbart spaltgolv. I Sverige får spaltgolvsboxar enbart förekomma i värmeisolerade stallar.

Fig. 2. Spaltgolvsbox för ungdjur (Ascard & Svala, 1991).

Ströbäddar

Ströbäddar är inhysningssystem där liggunderlaget för djuren består av en bädd av strö som förmår att suga upp gödsel och urin och som gödslas ut med korta eller långa intervall. De kan utformas som vanliga ströbäddar, djupströbäddar eller glidande (sluttande) ströbäddar. Inhysning av djur på ströbäddar ger möjlighet till att använda oisolerade byggnader, vilket minskar byggnadskostnaderna.

Ströbäddar är arbetsintensiva system som kräver halmhantering både utomhus och inomhus. Halmhanteringen har dock under senare tid utvecklats och effektiviserats. Ströningsarbetet underlättas betydligt om djuren kan stängas ute medan man fördelar halmen i bädden. Det vanligaste är att man ställer in rundbalar som sedan rullas ut för hand. I vissa fall räcker det med att ställa in en bal i en box och sedan låta djuren själva få sprida halmen i boxen.

Boxar med ströbäddar kan förses med en gödselgångsyta längs med foderbordet. Bredden på gödselgångsytan kan göras kort eller lång beroende på vilket inhysnings- och gödselhanteringssystem man väljer (fig.3).

Liggbås

Liggbås används i viss omfattning för inhysning av rekryteringsdjur. Det kan således finnas vissa fördelar med att hålla rekryteringsdjur i liggbås, om de skall hållas i ett sådant system när de blir vuxna (fig. 4).

Ett inhysningssystem med liggbås innebär att alla djur har tillgång till en liggplats som skall hållas ren och torr. Båsytan skall strös regelbundet med halm eller sågspån (ca 0,5-1,0 kg per dag). Liggbåsens mått anpassas till djurens storlek, vilket kan vara svårt för rekryteringsdjuren, eftersom de växer kontinuerligt. Utformningen av liggbåset vad gäller båsskiljare och liggunderlag kan ske på motsvarande sätt som för mjölkkor, som beskrivs i publikationer om lösdrift, bl. a. (Dolby & Ekelund, 1994) och (Ascard & Svala, 1991). Liggbåsen kan inhysas i antingen en isolerad (varm) eller oisolerad (kall) byggnad (fig.5). I tabell 1 (s. 8) redovisas utrymmet i liggbås för ungdjur enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:129, Saknr L 100).

Fig. 3. Ströbädden ger ett mjukt liggunderlagför djuren.

Fig. 4. Exempel på utförande av liggbås (Ascard & Svala, 1991).

Fig. 5. Principlösning för rekryteringsstall med liggbås (Landbrugets Rådgivningscenter, 1993).

 

Tabell 1. Måttföreskrifter för ungdjur i lösdrift (SJVFS 1993:129). Utrymmen i
liggbås och boxar
         Liggbås*                         Gemensambox
         Högsta vikt,   Längd,   Bredd,   Ströbädd,**  Spaltgolv,   Ålder ca,
         kg             m        m        m2/djur      m2/djur      mån
Ungdjur  100            1,40     0,70     1,50         1,00         2-3
Ungdjur  150            1,50     0,80     2,00         1,30         2-6
Ungdjur  250            1,70     0,90     2,50         1,50         7-12
Ungdjur  400            1,90     1,00     3,50         1,90         13-22
Ungdjur  >400           2,00     1,10     4,00         2,30         >22
* Båset skall vara 0,15 m längre om en båsavskiljare eller frontvägg hindrar
djuret att föra huvudet framåt eller åt sidan när det reser sig.
** I ströbäddssystem med gödselgång närmast foderbordet får ströbäddsarean
minskas till 70% för rekryteringsdjur och i kombinerade ligg- och
utfodringshallar för utegångsdjur.

 

Olika system med ströade liggplatser

Ströbädd utan ätplats

Boxar med ströbädd över hela ytan är den enklaste varianten (fig.6). Ätplatsen skiljs inte från liggplatsen. Det är ett billigt stallsystem och lämpar sig väl vid ombyggnad. Halmförbrukningen blir större än i det fall då ätplatsen är oströdd. Höjden mellan golvet och kanten på foderbordet bör vara mellan 400 och 600 mm beroende på djurens storlek. Ströbädden behöver köras ut efter 2-3 månader.

Ströbädd/djupströbädd med kort ätplats

Ströbädd/djupströbädd med kort ätplats innebär att bädden i hela sin längd ansluter till en separat oströdd yta, gödselgång, som inte skrapas (fig. 7). Längden på ätplatsen är kortare eller lika med djurens längd. Det blir således ingen tvärgående trafik på gödselgången. Djur som passerar bakom ätande djur tvingas därför att gå på ströbädden. Om bädden körs ut efter 2-3 månader behövs inte någon trappa eller ramp mellan ströbädd och ätplats. Om bädden körs ut med ett större tidsintervall krävs ett eller flera trappsteg, där det nedersta bör vara 0,4-0,6 m högt och följande ca 0,15-0,20 m höga. Trappstegen bör vara ca 0,45-0,50 m djupa.

Fig. 6. Principlösning för rekryteringsstall med ströbädd i hela boxen (Landbrugets Rådgivningscenter, 1993).

Fig. 7. Principlösning för rekryteringsstall med ströbädd och kort ätplats (Landbrugets Rådgivningscenter, 1993).

Ströbädd/djupströbädd med lång ätplats

Ströbädd/djupströbädd med lång ätplats innebär att bädden ansluter till en oströdd ätplats (helt golv eller spaltgolv), där gödseln inte tillförs bädden utan skrapas ut (fig. 8, s.10). Ätplatsen är tillräckligt lång för att tvärgående trafik kan förekomma bakom djur som står och äter. Normalt ordnas särskilda öppningar mellan liggplats och ätplats. Beroende på hur ofta bädden gödslas ut bör nivån mellan golv och ätplats vara maximum 0,40-0,60 m.

Glidande ströbädd

Inhysningssystemet innebär att ströbädden anläggs på ett golv som lutar ner mot en skrapad gödselgång mellan liggplatsen och foderbordet (fig.9, s.10). Lutningen bör vara mellan 5 och 10% med en större lutning ca 10% för mindre djur (lättare) och ca 68% för större djur (tyngre). Dessutom gäller att ju smalare bädden är, desto mindre lutning krävs (<3 m krävs 8% och >3 m krävs 10%). Golvets friktion påverkar också bäddens glidning så att ju större friktionen är i golvet, desto större lutning krävs. Mellan liggytan och gödselgången bör det vara en 150-200 mm hög kant, som förhindrar gödsel från att komma upp på ströbädden vid utgödslingen.

I utlandet där systemet prövats en längre tid anser man att en riktig beläggningsgrad är nödvändig för att systemet skall fungera - lämpligast ca 2,4 m2 för ungdjur. En större beläggning kräver mindre lutning på ströbädden. Ströbehovet kan variera men bör minst vara 0,4-0,6 kg halm (hackad) per 100 kg levande vikt och dag - något mer för långhalm.

En variant på ovan beskrivna system med glidande ströbädd, som fått stor spridning på de brittiska öarna, är en ströad liggyta som lutar bort från foderbordet mot en skrapad gång (fig.10). Lutningen rekommenderas att vara ca 6% (1:16). Rekommenderad beläggningsgrad: 2,0-2,15 m2 per djur för djur som väger mellan 300 och 350 kg och 2,35-2,50 m2 per djur för djur som väger mellan 400 och 500 kg.

Ytterligare ett annat system med sluttande ytor finner man i USA. Systemet består av en liggyta med ca 8% lutning (1:12), en skrapad gödselgång och en separat ätplats med samma golvlutning som liggytan (fig.11). Mellan lutande ytor och gödselgång rekommenderas en kant på ca 100-150 mm. Liggytan strös med mycket små mängder halm eller sågspån. Rekommenderad beläggningsgrad: 2,55-3,20 m2 per djur med 15 resp. 12 djur i boxen (Johansson,1995).

Fig. 8. Principlösning för rekryteringsstall med ströbädd och lång ätplats (Landbrugets Rådgivningscenter, 1993).

Fig. 9. En sluttande ströad liggyta är ett halmsnålt ströbäddssystem.

Fig. 10. Alternativ lösning på sluttande liggyta (Johansson, 1995).

Fig. 11. Sluttande golv på både liggyta och ätplats (Johansson, 1995).

 

Tabell 2. Olika typer av strömedel och dess förmåga att binda vatten resp.
ammoniak (Jeppsson,1995)
Strömedel      Vattenbindande förmåga,   Ammoniakbindande förmåga,
               kg vatten per kg ts*      procent av ts*
Lång kornhalm  3,3                       0,85
Hackad halm    3,6-4,0                   0,25
Torv           7,5-12,0                  1,0-2,0
Sågspån        1,9                       0,24
Kutterspån     4,6                       -
* ts = torrsubstansmängd.

 

Strömedel

Strömedel ska ha god förmåga att binda vätska och ammoniak samt vara billigt, lätthanterligt och hygieniskt. Halm, sågspån, kutterspån och torvströ är exempel på använda strömedel. Hackad halm binder vätska bättre än långhalm, men å andra sidan ger långhalm större bärighet åt ströbädden samt förbättrar omsättningen i bädden (se tabell 2). En blandning av halm och torvströ (i förhållandet 2:3) är ett lämpligt strömedel.

Ströbehov

Ströbehovet beror på bl. a. följande faktorer:

*ströbäddssystemet (ca 40% lägre halmförbrukning i system med lång ätplats),

*beläggningsgraden (ströförbrukningen per djur kan öka med minskad beläggningsgrad, dvs. vid större liggareal i m2 per 100 kg djurvikt (Hansen & Kromann, 1993)),

*djurens ålder (ströbehovet ökar med ökad storlek på djuren),

*typ av strömedel,

*strömedlets kvalitet,

*typ av fodermedel (ströåtgången ökar med större andel blöta fodermedel).

I svensk litteratur finner man rekommendationer på strömängder för lösgående ungdjur som anger 8-10 kg halm per djur och dag på djupströbädd utan skrapad gång och 57 kg halm per djur och dag för djupströbädd med skrapad gång. För glidande ströbädd anges 5-8 kg per djur och dag.

I en dansk undersökning (Hansen & Kromann, 1993) kan man utläsa att strömedelsåtgången i ungdjursstallar i genomsnitt var 1,25 kg halm per 100 kg djur och dag. Strömängden varierade för de olika ströbäddssystemen som studerades, vilket också framgår av tabell 3. I litteratur från Skottland anges strömedelsbehovet till 4,5-5,8 kg långhalm eller 6,8 kg hackad halm per vuxet djur och dag. En hög luftfuktighet i stallet medför i regel ett ökat ströbehov för att hålla bädden torr.

I en svensk undersökning av ett antal ungdjursstallar (Bengtsson & Sällvik, 1994) var strömedelsförbrukningen i genomsnitt 4,7 kg per djur och dag för djupströbäddar och 1,6 kg per djur och dag för vanliga ströbäddar. I publikationen finns också en sammanställning av producerad ströbädd per månad för olika produktionssystem. Den anger för ungdjur och rekryteringsdjur en volymtillväxt av ströbädd med gödselgång på 0,45 m3/månad (för djur mellan 150 och 300 kg) och 0,65 m3/månad (för djur mellan 300 och 450 kg). Motsvarande värden för ströbädd utan gödselgång är 0,60 och 0,85 m3/månad.

Mer information om funktion och etablering av djupströbäddar finner man i publikationen Djupströbädd i stall och mellanlager (Karlsson & Jeppsson, 1995) och i en kommande publikation Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet för nötkreatur från Jordbruksverket.

 

Tabell 3. Genomsnittlig strömedelsåtgång i olika typer av ungdjursstallar med
ströbäddar med variationen angiven inom parentes. Resultat från dansk
undersökning (Hansen & Kromann, 1993)
Ströbäddssystem               Strömedelsåtgång per 100
                              kg djur och dag
Ströbädd i hela boxen         1,4 (0,5-2,4)
Ströbädd med kort ätplats     1,7 (0,5-2,9)
Ströbädd med lång ätplats     0,9 (0,5-1,4)

 

Inhysningsformens inverkan på djuren

I en publikation Opstaldning af kvier og ungtyre från Landskontoret for Kvaeg vid Lantbrukets rådgivningscentrum i Danmark redovisas hur olika inhysningsformer påverkar djurens välbefinnande, hälsa, stressreaktioner, reproduktion och produktion. Nedan anges en del av de viktigaste synpunkterna.

Stalltyp

Ungdjur har ett mycket starkt behov av att röra sig. En fastbindning reducerar djurens möjligheter att röra sig likaväl som att spaltgolv hämmar djurens resnings- och läggningsrörelser. En långvarig restriktion av rörelsemöjligheterna kan vara belastande för djuren. En ökning av rörelsemöjligheterna kan ske genom lägre beläggning i boxar och/eller tillgång till rastgård.

Undersökningar visar att bundna ungdjur och ungdjur i spaltgolvsboxar ligger i längre perioder än ungdjur i boxar med djupströ. Frekvensen av onormala resnings- och läggningsrörelser är högre för bundna ungdjur än djur lösa i boxar. Likaledes är frekvensen av onormala rörelser högre i boxar med spaltgolv än i boxar med ströbädd. Överlag kan man observera en högre frekvens av onormala beteenden, t.ex. slickning på inredningen och tungrullning, hos bundna ungdjur än hos ungdjur i lösdrift.

Undersökningar visar också att ungdjurens anpassning till spaltgolv går lättare vid 3 och 6 månaders ålder än vid 9 månaders ålder samt då spaltstavarna är försedda med gummibeläggning. Miljöombyte, som innebär omgruppering eller ändring av inhysningssystem, bör i möjligaste mån undvikas, då detta är negativt för såväl välbefinnandet som produktionen.

Båsinredning

Det finns inga undersökningar om båsinredningens betydelse för ungdjurens stressreaktioner eller för kvigornas reproduktion. I en dansk undersökning av ungdjurens produktion märktes ingen skillnad hos ungdjur upp till 500 kg då olika båsbredder på 900, 1100 och 1 250 mm provades.

Beläggningsgrad i boxar

Den sociala miljön påverkas av beläggningsgraden. Frekvensen av aggresiva sammanstötningar ökar vid en högre beläggning, eftersom konkurrensen om plats ökar och djuren inte kan hålla det avstånd till varandra som krävs för att undvika konfrontationer. Dominansförhållandena är mera instabila vid hög beläggning.

Studier där beläggningen för ungdjur (250-500 kg) ökades genom att ytan per djur minskades från 4 m2 till 1,3 m2 resulterade i sämre foderupptagning, sämre foderutnyttjande och lägre tillväxt. Ridning på varandra var vanligare vid en högre beläggning än en lägre för både ungdjur och kvigor. Frekvensen av svårläkta sår ökade också med beläggningsgraden.

Beläggningsgradens inflytande på reproduktionsresultaten är sparsamt belyst, men undersökningar visar att en ökning av beläggningen (från 3,0 m2/djur till 1,6 m2/djur) resulterar i sämre reproduktion.

Sammanfattningsvis innebär en ökning av beläggningsgraden:

*fler resningar,

*fler uppjagningar,

*kortare liggtid,

*obekväma liggställningar,

*färre djur ligger ned samtidigt,

*ökad aggressionsnivå,

*ökad frekvens av svanssår,

*djurens välbefinnande försämras.

Det kan inte heller uteslutas att både beläggningsgrad och gruppstorlek påverkar frekvensen av aggressiva konfrontationer.

Underlagets beskaffenhet (golvtypen)

Underlagets beskaffenhet påverkar ungdjurens välbefinnande tydligt, särskilt som golvets friktion och hårdhet har stor betydelse för djurens vila och sociala aktivitet. Undersökningar antyder att djurens välbefinnande är sämst på spaltgolv (fig.12). Ungdjur och kvigor avbryter oftare sina läggringsrörelser i spaltgolvsboxar än i ströbäddsboxar.

Fig. 12. Jämförelse av kortisolkoncentrationen (=stresshormoner) i blodet hos ungdjurföre och efter läggning på djupströbädd resp. spaltgolv (Landskontoretfor Kvaeg, 1992).

Vid en jämförelse av djurens beteenden på spaltgolv och ströbädd finner man att djuren på spaltgolv:

*avbryter läggningsrörelsen fler gånger,

*har ökad frekvens av onormalt läggningsbeteende,

*ligger färre gånger men har inte kortare total liggtid,

*har ökad aggressionsnivå.

Det finns hos större ungdjur ett samband mellan golvtypen och sjukliga förändringar i lederna, men ledskadorna kan också hänga samman med en hög utfodringsintensitet. Det saknas dock undersökningar som belyser sambandet ledskador och golvtyper resp. ändrat resnings- och läggningsbeteende. Jämförande försök har visat att djuren föredrar ströbädd framför spaltgolv och att spaltgolv med gummibeläggning föredras framför spaltgolv utan sådan. Vid en kombination av hög beläggningsgrad och spaltgolv i ungdjursboxar förstärks den negativa påverkan av båda faktorerna.

Ungdjur i lösdrift har större frekvens av klövsjukdomar än ungdjur som är bundna. Klövslitaget är minst hos ungdjur på ströbäddar och störst hos ungdjur på spaltgolv. Kombinationen av hög beläggningsgrad och spaltgolv kan medföra ökad förekomst av blödningar i klövsulan och ökad förekomst av svanssår. I liggbås har gummimattor som förses med strö en positiv effekt på klövhälsan.

Ätplats vid foderbordet

Ätplatsen vid foderbordet är avgörande för ungdjurens ätbeteende. Begränsad plats vid foderbordet medför en ökad frekvens av bortjagningar och resningar. Nötkreatur har en tendens att synkronisera ätbeteendet, dvs. äta samtidigt. Detta förhindras om platsen vid foderbordet är begränsad eller konkurrensen mellan djuren är stor. En minskning av ätplatsbredden vid foderbordet i boxen medför också en ökad aggressionsnivå.

Observationer visar att den genomsnittliga äthastigheten stiger med en minskning av ätplatsbredden. En ökning av beläggningen vid foderbordet från 1 djur per ätplats till 4 djur per ätplats minskar den genomsnittliga ättiden. Detta gäller särskilt de lägst rangordnade djuren. Störningar vid foderintaget kan resultera i en minskning av djurens genomsnittliga produktion, speciellt vid restriktiv utfodring av kraftfoder men också vid fri tilldelning av fullfoder.

Optimal produktion erhålls genom att se till att varje djur har en ätplats och att ätplatserna helst avskiljs så att djurens huvuden är avskärmade. Foderbordets utformning har betydelse för i hur hög grad ättiden reduceras hos de lägst rangordnade djuren. En avskärmning mellan ätplatserna som skymmer djurens huvuden ger en längre ättid hos de lägst rangordnade djuren. Figur 13 visar att avskärmningar mellan ätplatserna som omöjliggör fysisk kontakt mellan djurens huvuden under foderupptagningen säkrar ättiden hos de lägst rangordnade djuren.

Sammanfattningsvis medför en ökning av beläggningen vid foderbordet:

*ökad aggressionsnivå,

*att färre djur äter samtidigt,

*att ättiden minskar, särskilt hos de lågt rangordnade djuren.

Fig. 13. Ätplatsens utformning har betydelse för ättiden hos rangsvaga djur (Landskontoretfor Kvaeg, 1992).

 

Tabell 4. Måttföreskrifterför ungdjur i lösdrift (SJVFS 1993:129). Utrymmen vid
foderbord vid samtidig utfodring av lös gående djur
            Högsta vikt,   Ätplats,   Minsta fria öppning  Ålder ca,
            kg             m          till ätplats, m      mån
Ungdjur     100            0,30       0,14                 2-3
Ungdjur     150            0,40       0,14                 2-6
Ungdjur     250            0,45       0,15                 7-12
Ungdjur     400            0,50       0,15                 13-22
Ungdjur     >400           0,60       0,17                 >22

 

Inventering av ungdjursstallar

Sverige

Under åren 1991 och 1992 inventerades drygt sjuttio gårdar i södra och mellersta Sverige med relativt nybyggda stallar för nötkreatur i kall lösdrift. Tjugo av dessa gårdar hade byggt lösdriftsstallar för rekryteringsdjur. Nedan ges i korthet några kommentarer till undersökningen av dessa byggnader.

Liggplatser

Övervägande delen av rekryteringsstallarna (18 st.) var byggda med djupströbäddar som liggplats. Den genomsnittliga liggarean var 3,3 m2 med en variation från 2,1 till 4,7 m2.

Foderbord

Det vanligaste sättet att avgränsa foderbordet var med ett staket i trä eller nackbom. Endast 4 stallar hade fånggrindar som ger möjlighet att låsa fast djuren. Ätplatsbredden var i genomsnitt 0,70 m vid avgränsning med fånggrindar och något mindre - i genomsnitt 0,60 m - vid avgränsning med nackbom eller trästaket.

Drickplatser

Det vanligaste sättet att tilldela ungdjuren vatten var med eluppvärmda vattenkoppar (11 st.) och därnäst med cirkulerande varmvatten (7 st.). Antalet djur per drickplats var i genomsnitt för eluppvärmda vattenkoppar ca 16 och för cirkulerande varmvatten ca 8.

Gödselhantering

I de flesta av stallarna hanterades gödseln som fastgödsel eller kletgödsel. Endast på 1 gård hanterades gödseln som flytgödsel. 1 regel skrapades gödselgångarna varje eller varannan dag. På 5 gårdar skrapades gångarna högst en gång i veckan. Hälften av gårdarna körde ut ströbädden en gång per år, medan andra hälften gjorde det 24 gånger per år.

Danmark

Under 1992 genomfördes i Danmark en inventering av 27 gårdar där man under de senaste tio åren byggt ungdjursstallar med ströbäddar (Hansen & Kromann, 1993). 12 av stallarna var nybyggda, medan övriga inrymts i gamla stallar som byggts om.

Liggplatser

Liggplatsens utformning var i de flesta fall kvadratisk och storleken visade sig vara mycket avhängig av valt inhysningssystem. Den genomsnittliga liggarealen varierade från 1,24 m2 per 100 kg djur för helt strödda boxar till 0,73 m2 per 100 kg djur för boxar med kort ätplats. I de flesta fall fanns utgång till foderbordet från liggarean i dess hela bredd. Vid inskränkning på utgången ansågs ett minimimått på passagen vara 1,2 m för små kvigor och 1,6 m för dräktiga kvigor.

Golv

Golvet bestod i 2/3 av stallarna av betong och i resten av fallen av sand eller grus. Golvnivån i liggarealen var i genomsnitt sänkt 0,58 m i förhållande till foderbordet. I stallar med djupströbädd var liggarean i genomsnitt nedsänkt 0,60 m med en variation mellan 0,40 och 1,20 meter.

Utgödsling av bädden

Volymtillväxten av ströbädden varierade mycket med storlek på djuren och utgödslingsintervallet. Bädden kördes företrädesvis ut med minilastare eller traktor med frontlastare. Bädden kördes i de flesta fall ut för lagring på en platta eller mark för senare spridning på åkrarna. I 1/3 av fallen kördes gödselbädden direkt ut för spridning.

Ströning

Ströförbrukningen var i genomsnitt ca 1,25 kg halm per 100 kg djurvikt. Mängden strö berodde till stor del på hur ofta gödselbädden gödslades ut och strömängden ökade med tätare utgödslingsintervall. Strömängden var större till tjurkalvar än till kvigor vilket bl.a. beror på kraftigare fodertilldelning till tjurarna. Det var också en tendens till större ströförbrukning vid större liggareal per 100 kg djurvikt (Hansen & Kromann, 1993).

Exempel på lösdriftsstallar för rekryteringsdjur

På följande sidor beskrivs tio relativt nybyggda lösdriftsstallar för rekryteringsdjur med fem exempel från vardera Sverige (S) och Danmark (DK). Exemplen ger läsaren en uppfattning om hur dessa stallar vanligtvis tar sig ut i de båda länderna. I såväl Sverige som Danmark är inhysning på djupströbädd det allra vanligaste i nya stallbyggnader. I Danmark är byggnaderna företrädesvis uppförda med en stomme av stål, medan byggnaderna i Sverige oftast har trä som bärande konstruktion. Naturlig ventilation är det vanligaste systemet i båda länderna för att åstadkomma luftväxling i stallet. I de flesta fall förekommer fri grovfodertilldelning som utfodringsprincip. Utgödslingen av ströbäddarna sker i regel 1-2 gånger per år. Gödselgångar rengörs i svenska stallar oftast med frontlastare.

Exempel nr S1

Besättningsstorlek: ca 80 rekryteringsdjur + ca 80 gödtjurar.

Liggplats: Djupströbädd. 14 boxar 6,0 x 6,0 m. 9-15 djur i varje. Djurens trafikyta: Gödselgång, 3,0 m bred. Skrapning med frontlastare 1 gg per dag. Utgödsling av ströbädd 1-2 ggr per år.

Foderbord: Bredd 0,9 m. Nackbom som avgränsning.

Drickplatser: Eluppvärmda vattenkoppar, 1 per box.

Byggnad: Fackverkstakstolar på stolpar av limträ. Träväggar. Plåttak (+träfiberskivor).

Ventilation: Naturlig. Öppen front+glespanel (12 mm springor)

Fig. 14. Exempel S1. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för ca 80 rekryteringsdjur och ca 80 ungtjurar.

Fig. 15. Interiör, exempel S1.

Exempel nr S2

Besättningsstorlek: 65-70 rekryteringsdjur

Liggplats: Djupströbädd. 6 boxar, 4,5 x 6,5 m. Ströning 2 ggr per vecka (storbalar).

Djurens trafikyta: Ingen gödselgång. Ströbädden gödslas ut med frontlastare 4 ggr per år.

Foderbord: Bredd 2,7 m. Nackbom som avgränsning.

Drickplatser: Vattenkoppar med cirkulerande varmvatten. 2 per box.

Byggnad: Stålramar. Träväggar. Plåttak (+kondensskydd).

Ventilation: Naturlig. Glespanel (20 mm springor). Öppen nock.

Fig. 16. Exempel S2. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för 65- 70 rekryteringsdjur.

Fig. 17. Interiör, exempel S2.

Exempel nr S3

Besättningsstorlek: ca 160 rekryteringsdjur.

Liggplats: Djupströbädd. 8 grupper med 20 djur i varje. Ströning 2 ggr per vecka (ca 3 kg per djur och dag).

Djurens trafikyta: Gödselgång, 3,1 m bred. Skrapning 1 gg per dag. Ströbädden gödslas ut 1 gg per år.

Foderbord: Bredd 4,0 m med krubba. Ätplatsbredd, 0,70 m. Fånggrindar som foderbordsavgränsning.

Drickplatser: Eluppvärmda vattenkoppar, 2 per box.

Byggnad: Limträtakstolar på ytterväggar av betongelement. Plåttak (+kondensskydd).

Ventilation: Naturlig. Reglerbara luftintag under takfot. Öppen nock (200 mm).

Fig. 18. Exempel S3. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för ca 160 rekryteringsdjur.

Fig. 19. Interiör, exempel S3.

Exempel nr S4

Besättningsstorlek: ca 160 rekryteringsdjur. 12-18 mån. 2 grupper.

Liggplats: Djupströbädd. 2 avd. 7,75 x 40,0 m. Ströning var tredje dag.

Djurens trafikyta: Gödselgång, 3,0 m bred med dräneringsrännor. Skrapning med frontlastare var tredje dag (vintertid).

Foderbord: Bredd 4,0 m. Staketfoderbordsavgränsning i trä. Utfodring med fullfoder (mixervagn).

Drickplatser: Eluppvärmda vattenkoppar, 12 st.

Byggnad: Stålstomme med betongelement väggar. Plåttak (+träfiberskivor).

Ventilation: Naturlig. Luftintag via öppning i takfoten. Öppen nock, höj- och sänkbar.

Fig. 20. Exempel S4. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för ca 160 rekryteringsdjur i 2 grupper.

Fig. 21. Interiör, exempel S4.

Exempel nr S5

Besättningsstorlek: ca 100 rekryteringsdjur, 5 grupper.

Liggplats: Liggbås. 0,70-0,90 x 2,10 m.

Djurens trafikyta: Gödselgångar, 2,2 resp. 5,0 m breda. Skrapning med frontlastare varannan dag.

Foderbord: Krubba, 300 mm bred, utomhus utan tak. Staketfoderbordsavgränsning i trä.

Drickplatser: Eluppvärmda vattenkoppar, 1 per box.

Byggnad: Stolpbyggnad. Träväggar. Plåttak.

Ventilation: Naturlig. Öppen front+öppning vid takfot.

Fig. 22. Exempel S5. Planlösning av ungdjursstall med liggbås för ca 100 rekryteringsdjur i 5 grupper.

Fig. 23. Interiör, exempel S5.

Exempel nr DK1

Besättningsstorlek: ca 43 rekryteringsdjur i åldern 6-15 månader.

Liggplats: Djupströbädd. Liggarea 3,46,0 m2. Ströning 2 ggr per vecka (storbalar).

Djurens trafikyta: Ingen gödselgång. Ströbädden körs ut 2 ggr per år.

Foderbord: Bredd 3,3 m. Avgränsning med nackbom. Ätplatsbredd 0,43 m.

Drickplatser: Vanliga vattenkoppar utan frostsäkring.

Byggnad: Stomme av stålramar. Yttervägg av betong ned till och stålplåt upptill.

Ventilation: Naturlig. Luftintag längs med takfoten. Öppen nock.

Fig. 24. Exempel DK1. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för ca 43 rekryteringsdjur i åldern 6-15 månader (Hansen & Kromann, 1993).

Exempel nr DK2

Besättningsstorlek: 34 ungdjur

Liggplats: Djupströbädd. Liggarea 2,3 m2, Ströförbrukning 2,1 kg per 100 kg djur och dag. Ströbädden körs ut var sjunde vecka.

Djurens trafikyta: Gödselgång, 1,2 m bred. Gödselgången skrapas inte.

Foderbord: Bredd, 2,75 m. Avgränsning med nackbom. Atplatsbredd 0,43-0,50 m.

Drickplatser: Vanliga vattenkoppar placerade ovanför foderkrubban.

Byggnad: Stomme av stålramar. Yttervägg av tegel och lättklinkerblock. Yttertak av cementfiberplattor.

Ventilation: Naturlig. Luftintag genom glespanel vid takfoten. Öppen nock med huv.

Fig. 25. Exempel DK2. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för ca 34 ungdjur (Hansen & Kromann, 1993).

Exempel nr DK3

Besättningsstorlek: ca 42 rekryteringsdjur från 15 månader till kalvning.

Liggplats: Djupströbädd. Liggarea 2,0-3,0 m2. Ströning var tredje dag (rundbalar). Ströbädden körs ut 2 ggr per år.

Djurens trafikyta: Gödselgång, 3,0 m bred. Skrapning av golvet var tredje dag.

Foderbord: Fånggrindar som avgränsning. Ätplatsbredd 0,35-0,55 m.

Drickplatser: Eluppvärmda vattenkoppar, 2 st. placerade i trappan till bädden.

Byggnad: Stomme av stålramar. Ytterväggar av tegel. Yttertak av cementfiberplattor.

Ventilation: Naturlig. Inga speciella luftintag.

Fig. 26. Exempel DK3. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för ca 42 rekryteringsdjur från 15 månader till kalvning (Hansen & Kromann, 1993).

Exempel nr DK4

Besättningsstorlek: ca 56 rekryteringsdjur från 6 månader till kalvning

Liggplats: Djupströbädd. Liggarea 2,25 m2. Ströning ca 0,9 kg per 100 kg djur. Ströbädden körs ut 2 ggr per år.

Djurens trafikyta: Gödselgång med spaltgolv. Bredd 2,4 m. Avskiljning mellan ströbädd och gödselgång.

Foderbord: Bredd 3,4 m som delas med mjölkkor. Avgränsning med nackbom. Ätplats - bredd 0,56 m.

Drickplatser: Vanliga vattenkoppar utan frostsäkring.

Byggnad: Stomme av stålramar. Ytterväggar av betongelement. Yttertak av cementfiberplattor.

Ventilation: Naturlig. Luftintag vid takfot. Öppen nock.

Fig. 27. Exempel DK4. Planlösning av ungdjursstall med djupströbädd för ca 56 rekryteringsdjur från 6 månader till kalvning (Hansen & Kromann, 1993).

Exempel nr DK5

(Se fig. 28)

Besättningsstorlek: ca 64 rekryteringsdjur från 12 månader till kalvning.

Liggplats: Liggbås, bredd 0,80-1,10 m, längd 1,50-2,20 m. Stallet indelat i boxar boxar med 7-12 liggbås i vardera.

Djurens trafikyta: Gödselgång med spaltgolv. Bredd 2,20 resp. 2,40 m.

Foderbord: Bredd 3,10 m. Avgränsning med fånggrindar. Ätplatsbredd 0,65- 1,00 m.

Drickplatser: Vanliga vattenkoppar placerade ovanför foderkrubban.

Byggnad: Stomme av stålramar. Ytterväggar av tegel. Yttertak av cementfiberplattor. Väggar och tak isolerade.

Ventilation: Naturlig. Reglerbara luftintag i väggar. Öppen nock, höj- och sänkbar.

Fig. 28. Exempel DK5. Planlösning av ungdjursstall med liggbås för 64 rekryteringsdjur från 12 månader till kalvning (Hansen & Kromann, 1993).

Enkel byggnad för utegångsdjur - extensiv drift

Olsolerad ligghall

Under senare år har intresset för extensivare produktionsformer ökat markant. Det beror dels på den debatt som förts kring djurvänligare inhysningssätt, men också i stor utsträckning på nödvändigheten att minska kostnaderna inom mjölkproduktionen. Det finns lite erfarenheter från försök med rekryteringsdjur som utegångsdjur. För att få mer kunskap om möjligheterna att låta ungdjur övervintra under enkla former uppfördes under hösten 1994 en enkel ligghall vid lantbruksuniversitetets husdjursforskningsstation i Alnarp.

Byggnaden är en oisolerad stolpbyggnad i trä med måtten 12 x 24 meter. Den består av tre liggavdelningar om vardera 72 m2 och har delvis försetts med billiga beklädnader på väggar och tak där olika typer av plastvävar prövas. Golvet består av en grusbädd.

Försöksstallet avses bl.a. att ge svar på om grusgolv kan accepteras i stallar från miljösynpunkt, hur mycket långvarig belastning av gödsel och urin marken tål kring en enkel ligghall samt hur halmåtgång, skötsel av ströbäddar och klimatet inverkar på ungdjurens hälsa.

Inhysningsförsök

Under vintern 1994/95 har i en första omgång 20 rekryteringskvigor (10-22 månader) inhysts i byggnadens ena liggavdelning (fig. 30, s. 28). Vatten och foder har funnits tillgängligt utanför byggnaden. Djurens foderkonsumtion och tillväxt har studerats och jämförts med motsvarande för bundna ungdjur, som inhysts i en varm byggnad och blivit individuellt utfodrade. Preliminära resultat från första övervintringsförsöket visar att tillväxten på utegångsdjuren under vinterperioden varit något sämre än hos innedjuren. Denna reducerade tillväxt kan troligen kompenseras genom ett bra bete under efterföljande sommar.

Hälsoläget mellan de olika grupperna har inte skiljt nämnvärt, och vad beträffar dräktigheten kunde inte heller konstateras några speciella effekter av utevistelsen under vintern. Försöken kommer att intensifieras under vintern 1995/96 med ett större antal utegående rekryteringsdjur för att säkrare klarlägga effekterna på tillväxten, djurhälsan och den omgivande miljön.

I en likartad studie genomförd i Uppland under vintern 1993/94 (Dolby, Ehrlemark, Kumm, Mossberg & Redbo, 1995) jämfördes en grupp växande ungdjur (stutar) som övervintrade utomhus med en grupp som inhystes i spaltgolvsboxar inomhus. Stutarna som gick ute hade minst lika bra tillväxt som de som gick inne. Det gick åt ca 12% mer ensilage ute, men det mesta av detta var troligen spill.

Fig. 29. Tvärsnitt av oisolerad försöksstall för rekryteringskvigor i Alnarp. Träkonstruktion bestående av spikplåtssammansatta trälamellbalkar.

Fig. 30. Utomhusövervintrande ungdjur måste ha tillgång till vind- och regnskydd.

Byggnader

Byggnader för rekryteringsdjur kan med fördel göras oisolerade och enkla till sitt utförande. De skall dock utformas så att de blir stabila mot påverkande laster och ger erforderligt skydd mot regn, snö och vind. Den enkla byggnaden bör också utformas så att den anpassas till övriga byggnader i gårdsmiljön. Mer detaljerad information om utformning och utförande kan erhållas genom att studera publikationerna Enkla byggnader för djurproduktion (Dolby, Gustafsson & Jeppsson, 1989) och Systemlösningar - Bygghandbok (Dolby, Molen, Siöström & Ascard, 1984).

Stomsystem

Utformningen av byggnaden beror i stor utsträckning på valet av stomsystem. Främst är det priset och konstruktionens lämplighet som har avgörande betydelse. Stommen kan i princip utföras på tre olika sätt nämligen med:

*takstolar på pelare eller bärande väggkonstruktion,

*balkar upplagda på pelare,

*ram- eller bågkonstruktioner.

I många fall styr valet av stomsystem också utförandet av övriga byggnadskonstruktioner. Man bör i regel sträva efter att välja ett stomsystem som ger stor luftvolym och rymd i stallet. I figur 31 illustreras olika stomsystem användbara till ungdjursstallar.

Från kostnadssynpunkt blir det billigaste stomsystemet en konstruktion bestående av takstolar vilande på stolpar i mark (spännvidder <15 meter). För större spännvidder blir det mer kostnadseffektivt att använda en stålstomme av typ ramkonstruktion.

Grundkonstruktioner

Grundläggningen utgör i allmänhet ca 10-15% av byggnadskostnaden. För att förbilliga utförandet kan man använda sig av nedgjutna stolpar i marken. Det ger samtidigt en stabilitet åt byggnaden. Andra enkla grundläggningsmetoder är kantförstyvad platta eller plintar. Om byggnaden kommer att vara oisolerad måste man vara uppmärksam på risken för rörelser i samband med tjälskjutning.

Golv

Golven måste vara slitstarka och kemiskt resistenta, eftersom de utsätts för påverkan från såväl djuren som kemiska ämnen i foder och gödsel. Ett enkelt stallgolv består av 100-150 mm tjockt betongskikt på ett minst 150 mm tjockt kapillärbrytande lager av grus eller makadam. Golvytan läggs med fall mot gödselrännor och avlopp.

Ytterväggar

Ytterväggen skall i huvudsak skydda mot väder och vind. Den bör kläs med ett material som tål stötar och slag samt ger byggnaden ett tilltalande utseende. Lämpliga beklädnadsmaterial är stående eller liggande träpanel eller fuktbeständiga träskivor. Plåt är mindre lämpligt som beklädnad i en oisolerad byggnad, eftersom det vintertid kan ge upphov till kondensproblem. Plastskivor däremot kan medverka till en ljusare och torrare miljö i stallet, vilket är positivt för ungdjuren. Plastväv som väggmaterial är ett billigt alternativ som ger både mycket luft och mycket ljus till stallet (fig.33).

Fig. 31. Olika typer av stomsystem för stallbyggnader.

Fig. 32. Träkonstruktioner lämpar sig utmärkt för självbyggeri.

Yttertak

Yttertaket ska tåla påverkan från främst snö och vind samt skydda underliggande konstruktioner och utrymmen mot nederbörd. Takmaterialet bör vara tätt och tåligt men samtidigt också så beständigt och underhållsfritt som möjligt. Man bör i första hand välja ett material som har en viss fuktupptagande förmåga, t.ex. fibercementplattor. Om plåt används som taktäckning bör man komplettera detta med någon form av kondensskydd mot kondensdropp från plåtens undersida. Ett ljusgenomsläppligt tak kan vara positivt med tanke på den upptorkning som solljuset bidrar till (fig. 34). Man bör dock vara försiktig med alltför stora ljusgenomsläppliga partier i taket, eftersom det kan ställa till med värmeproblem under den ljusare och varmare delen av året.

Fig. 33. Plastvävar ger rikligt med luft och ljus i stallet.

Fig. 34. Ljusgenomsläppliga tak ger en ljus och trevlig djuroch arbetsmiljö.

Vatteninstallationer

Ungdjur ska alltid ha tillgång till vatten av god kvalitet. Det vatten man ger till ungdjuren skall uppfylla de krav man ställer på dricksvatten till människor. Vattenbehovet varierar efter djurens ålder men är ungefär 10-20 liter per dag för ungdjur mellan 3 månader och 1 år och ungefär 20-50 liter per dag för ungdjur mellan 1 år och 2,5 år. Vattenkonsumtionen hos djuren hänger samman med temperaturen på vattnet och vid temperaturer under 6°C inskränks drickandet till ett minimum. Djuren föredrar också mjukt vatten framför hårt.

Det vanligaste sättet att tilldela vatten är i vattenkoppar som placeras över foderkrubban (fig. 35). Enligt djurhållningsföreskrifterna (SJVFS 1993:129) krävs för ungdjur 1 vattenkopp per 25 djur. Höjden på vattenkopparna kan variera med hänsyn till djurens ålder, men i allmänhet bör de placeras ca 0,5-0,6 m över golvet. Vattentillförseln måste anordnas så att ingen frysningsrisk föreligger. I oisolerade byggnader där det under vintern kan bli minusgrader kan frysningssäkra vatteninstallationer anordnas genom följande åtgärder:

*eluppvärmda vattenkoppar,

*värmekabelsystem,

*elpatron och cirkulerande vatten,

*infravärmare.

Fig.35. Vattenkopparna måste vara frostsäkra i oisolerade stallar.

Installationen av värmekabel i ungdjursstallar ställer krav på anläggningens utförande. Värmekabelanläggningen skall anslutas till en skyddstransformator med en för djuren ofarlig spänning. Alla installationer i samband med frysningssäkra vatteninstallationer skall utföras av behörig elinstallatör. Golvet kring vatteninstallationerna bör dräneras för att undvika isbildning.

Elinstallationer

Belysning

God belysning i ett stall gör arbetet lättare, trivsammare och effektivare samt minskar riskerna för olyckor. Numera används i ungdjursstallar i stor utsträckning ljusgenomsläppliga material såsom plastskivor eller plastvävar i väggar och tak som ger en ljus och trevlig miljö inne i stallet. Kravet på belysning varierar mellan olika typer av utrymmen, men belysningsstyrkan bör vara minst 75 lux i golvnivå. För att uppnå önskad belysningsstyrka krävs ett effektbehov av 2,54,5 W/m2.

Belysningsarmaturen kan bestå av lysrör eller glödlampor. Lysröret är mer temperaturkänsligt och bör inte placeras där temperaturen under en längre tid håller sig vid -10°C eller lägre. Den låga temperaturen försämrar ljusutbytet och driftsekonomin. Armaturerna skall i såväl stall- som foderförvaringsutrymmen vara försedda med skyddsglas eller skyddshölje av lämpligt plastmaterial.

Klimatisering

Klimatet i en byggnad för ungdjur påverkar deras välbefinnande, hälsa och produktion. Kraftig ventilation ger ett torrt och svalt stall, som är gynnsamt för både djur och byggnadskonstruktioner. Förhållandena bör vara sådana att djuren varken utsätts för extremt höga eller låga temperaturer, hög luftfuktighet, höga vindhastigheter, regn eller kraftig exponering för sol.

Naturlig ventilation

Det vanligaste sättet att tillfredsställa djuren är att förse byggnaden med en naturlig ventilation. Det innebär att luftväxlingen huvudsakligen sker genom vindpåverkan men också till viss del genom skorstensverkan. Luften tas i regel in via öppningar i väggen i form av en längsgående spalt under takfoten eller vertikala spalter i väggen eller genom plastväv (fig. 36). Genom vindpåverkan sker en genomluftning av byggnaden från den ena långsidan till den andra. Det finns inget behov av reglering i oisolerade stallar.

Ett sätt att veta hur effektivt stallet ventileras är att mäta stalluftens innehåll av koldioxid. I uteluft är koldioxidkoncentrationen ungefär 0,035%. Stalluftens innehåll av koldioxid i värmeisolerade stallar får inte överstiga 0,30%. I oisolerade stallar skall koldioxidhalten vara klart under 0,1%.

Temperaturskillnaden mellan inne och ute bör i oisolerade stallar inte vara mer än ett par grader. En större temperaturskillnad innebär att ventilationen är svag. För att minska risken för kondens i taket bör man förse byggnaden med en öppen nock (fig. 37). Den öppna nockens bredd anpassas till byggnadens bredd samt antalet djur i byggnaden. Den bör dock vara minst 100 mm bred och helst förses med vindavvisare. Vid större nockbredder kan en nockhuv skydda mot inträngning av regn och sno.

Dimensionering av tillufts- och frånluftsareor

Under en stor del av året (oktober-april) har ventilationen till uppgift att styra luftkvaliten i stallet med avseende på koldioxidhalt, temperatur och fukt (se tabell 5). Det maximala ventilationsbehovet uppstår på sommaren som kräver stora öppningar som kan vara besvärliga att utföra och reglera. Om tak eller väggar i stallbyggnaden förses med ljusgenomsläppliga plastsklvor ökas kraven på god luftväxling, eftersom byggnaden får ett ytterligare tillskott av värme från solstrålningen. Dimensionering av naturlig ventilation kan ske genom studier av en del publikationer som behandlar ämnet (Ehrlemark, 1995; Bornfelt, 1991; Dolby, Jeppsson & Gustafsson, 1989).

Fig. 36. Tilluften kan tas in via öppna spalter i väggarna.

Fig. 37. En öppen nock ger en bättre genomluftning av stallet.

 

Tabell 5. Data för ungdjurens värme och fuktavgivning (SS 95 10 50)
           Vinter                Sommar
Ungdjur    Pfri,      F,         Pfri,      F,
vikt, kg   W          g/h        W          g/h
100        205        75         170        130
150        260        100        215        165
250        355        140        275        255
400        500        210        365        405
>400       680        400        445        750
Pfri =frivärmeavgivning från djur, W.
F = djurens fuktavgivning i stallet, g/h.

 

Om man tillämpar en förenklad metod som används i Skottland kan man schablonmässigt för ungdjur (12-22 mån) räkna med en tilluftsarea på ca 0,1 m2 per djur (ca 300 kg). Nivåskillnaden mellan takfot och nock bör vara minst 1,5 m. Frånluftsarean dimensioneras så att den blir hälften av tilluftsarean.

Inhysningen av ungdjur i stall med ljusgenomsläppliga beklädnadsmaterial såsom plastskivor -"växthusstall"- har fått ett ökat intresse. Under 1980-talet testade man ett sådant stall i Alnarp för att undersöka klimatets inverkan på djurmiljö och djurhälsa. Stallet fungerade tillfredsställande under de olika försöksomgångarna och resultat från försöken finns redovisade i (Gustafsson & Ventorp, 1989; Dolby, Gustafsson & Jeppsson, 1989).

Utfodring

Till ungdjuren sker oftast utfodringen genom en fri tilldelning av grovfoder. Vid inhysning i boxar skall det finnas en ätplats till varje djur. Beroende på ålder varierar ätplatsens bredd, vilket framgår av tabell 4. Foderbordsavgränsningen kan utföras på några olika sätt (fig. 38), t.ex.

*foderbordsstaket i trä,

*nackbom,

*fånggrind (stängningsbar).

Undersökningar i Skottland av foderbordsavgränsningar (Dolby & Ekelund, 1995) visar att nackbommen är det billigaste alternativet men samtidigt också det som orsakar mest foderspill.

Foderbordets utformning får anpassas till foderstaten och till det sätt man avser att transportera in fodret till djuren. Om djuren ska kunna äta rent på foderbordet, får detta inte ha en bredd som överstiger 1,6 meter. Vid bredare foderbord bör man dela upp det i krubbor och en gång i mitten. Vid utfodring med traktor och självavlastande vagn krävs en bredd på minst 3,5 meter.

Foderbordsytans eller rännbottens höjd över den skrapade gången skall vara minst 100 mm. Om foderbordet placeras utomhus, är det viktigt att marken omkring foderbordet är hårdgjord eller så dränerad att inte söndertrampning sker. I annat fall får foderbordet flyttas vid behov.

Fig. 38. Olika typer av foder-bordsavgränsningar i ung-djursstallar.

Utgödsling

Om liggplatsen för ungdjuren består av en ströbädd, utgödslas denna vanligast med hjälp av traktorlastare. Detta sker vanligen 24 gånger per år beroende på typ av ströbädd. Om gödselgångar anordnas längs med foderbordet kan bredden på dessa anpassas till om djuren ska ha en kort eller lång ätplats. Breda gödselgångar (lång ätplats) bör rengöras varje dag med traktorskrapa eller mekanisk skraputgödsling. Det alternativ man föredrar är en arbets- och kostnadsfråga.

Om rekryteringsstallet är försett med liggbås, kan gödselgångarna utgöras av helt golv eller spaltgolv. Det hela golvet kan rengöras med traktorskrapa eller mekanisk skraputgödsling. Under spaltgolv eller spaltgolvsboxar läggs en mekanisk utgödsling, som skrapar gödseln rakt ut eller till en tvärgående kulvert.

Gödseln hanteras i de flesta fall som fastgödsel eller som fast- och kletgödsel. I stallar med skrapade gödselgångar (i system med liggbås, spaltgolvsboxar eller lång ätplats vid ströbädd) erhåller man flytgödsel som kräver behållare för lagringen. Gödsel från ströbäddar, som körs ut varannan eller var tredje månad, förvaras på gödselplatta eller i stuka på fält där gödseln senare ska spridas. All lagring av gödsel i stuka bör anmälas på förhand till miljö- och häloskyddsnämnden. Utspridningen av sådan gödsel bör ske inom ett år efter uppläggningen.

Gödselhanteringen utomhus regleras i första hand av skötsellagen och skötselförordningen samt av miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen.

Exempel på ombyggnad av spaltgolvsstall

I flertalet fall står man kanske i begrepp att bygga om sitt gamla stall med spaltgolvsboxar för ungdjur. Om ekonomin inte tillåter nybyggnad enligt något av de tidigare presenterade förslagen, kan man åstadkomma en förändring genom att bygga till en liggarea med ströbädd längs med ytterväggen eller i byggnadens förlängning. På så sätt erhålls en djurvänligare inhysning till en rimligare kostnad. I fig. 39 ges exempel på hur en sådan tillbyggnad kan utformas (Hansen & Kromann, 1993).

Fig. 39. Exempel på ombyggnad av spaltgolvsstall för rekryteringsdjur (Hansen & Kromann, 1993).

Kostnader

Vid nybyggnad av stall för rekryteringsdjur bör man sträva efter att hålla byggnadskostnaderna nere så långt det är möjligt för att dessa inte i alltför hög grad ska påverka den ekonomiska situationen för gårdens mjölkproduktion. Om planeringen av ett lösdriftsstall sker utifrån principerna med en enkel och rätlinjig foder- och gödselhantering, kan investeringskostnaderna stanna på en rimlig nivå.

En jämförelse har gjorts av byggkostnaderna för sex olika inhysningssystem (fig. 40) avsedda för en besättning på 100 ungdjur. De olika alternativen utgörs av:

*boxar med ströbädd i hela boxen,

*boxar med ströbädd och kort ätplats,

*boxar med ströbädd och lång ätplats,

*liggbås,

*spaltgolvsboxar i värmeisolerad byggnad,

*enkel ligghall för utegångsdjur; foderhäckar.

I de två första alternativen samt det sista har inte medräknats någon kostnad för mekanisk skraputgödsling. Ströbädden gödslas ut 34 gånger om året. Avgränsningen vid foderbordet utgörs av fånggrindar. Byggnaderna är oisolerade utom för alternativet med spaltgolvsboxar, som kräver en isolerad byggnad (se SJVFS 1993:129, Saknr L 100). Klimatiseringen sker med naturlig ventilation. Gödselförvaringen är beräknad för 10 månaders lagring.

Fig.40. Planlösningar för kostnadsjämförelse av olika inhysningssystem. Besättningsstorlek: 100 rekryteringsdjur.

Kostnadsberäkningen har förutsatt ett egen-regibyggande där arbetskostnaden har antagits vara 230 kr i timmen inkl. sociala avgifter och påslag för övriga allmänna kostnader. Källor för beräkningen har varit Jordbruksverkets Kostnadsdata 1995 - Underlag för kostnadsuppskattningar av lantbrukets produktionsbyggnader samt Sektionsfakta 93/94. Priserna avser kostnadsläget 1 september 1995.

Av fig. 41 framgår att det allra billigaste investeringsalternativet är att bygga för ungdjur i utegångsdrift. Därnäst kommer alternativet med ströbädd i hela boxen, medan ett stall med liggbås blir dyrast. Det som ofta blir avgörande för vilket inhysningssystem man väljer är den totala kostnaden för halm och arbete samt tillgången på arbetstid. Det är därför viktigt att man upprättar en produktionskalkyl och noga beräknar årliga kostnader för bärgning, lagring och transport av halm samt arbetet med att strö. Om halmkostnaderna blir för höga, bör man överväga inhysningsalternativ med mindre strömängder såsom glidande ströbäddar, liggbås eller extensiv djurhållning

En ekonomisk jämförelse av produktionskostnaderna mellan tre olika boxsystem för ungnöt inomhus redovisas i (Johansson, 1995). Jämförelsen avser spaltgolvsboxar, djupströbädd och glidande ströbädd, där hänsyn tagits till kostnader för byggnad, bärgning och lagring av halm, ströning och utgödsling. Foderkostnaderna har antagits lika för de olika systemen. Av publikationen framgår att inhysningssystem med glidande ströbädd har något lägre produktionskostnader än system med djupströbädd eller spaltgolvsboxar vid en stallperiod på 12 månader. Skillnaderna är små och kan lätt förändras på grund av ändrade förutsättningar vad gäller halmkostnad och arbetskostnad. Det är främst arbetsbehovet för ströhanteringen som orsakar skillnaden mellan inhysningssystemen. Om stallperioden minskas från 12 till 8 månader framstår de båda ströbäddssystemen som klart gynnsammare än spaltgolvssystemet.

I tabell 6(s.38) redovisas en kostnadssammanställning på hur material- och arbetstider kan variera för olika byggnadsdelar till en oisolerad stallbyggnad. Kostnaderna är beräknade för prisnivån i september 1995.

Fig.41. Kostnadsrelation mellan olika inhysningssystem för ungdjur (enligt fig. 40).

 

Tabell 6. Sammanställning av materialkostnader och arbetstider för oisolerad
stallbyggnad. Variationen i kostnad och arbetstid beror på val av stomsystem och
material. Beräkningen är baserad på en 40 meter lång byggnad med vägghöjden 3,0
meter. Prisnivå: augusti 1995. Virkespris: 3 000:-/m3. Arbetskostnad: 230 kr/tim
                      Materialkostnad (kr/m2 golvyta)
                      Arbetstid (tim/m2 golvyta)
                      Spännvidd (m)
Byggnadsdelar         9,0          12,0          15,0
Stomsystem            190-300      170-480       150-430
                      0,40-0,85    0,40-0,70     0,35-0,60
Väggbeklädnad         50-210       40-170        35-150
                      0,14-1,00    0,12-0,83     0,10-0,72
Takbeklädnad          20-150       20-150        20-150
                      0,04-0,25    0,04-0,25     0,04-0,25
Överbyggnad           260-660      230-800       205-730
                      0,58-2,10    0,56-1,78     0,49-1,57
Totalkostnad          395-1150     360-1210      320-1090
(timlön=230:-/tim)
Merkostnad för        +180         +160          +150
isolering i väggar    +0,59        +0,54         +0,52
och innertak
                                                
Enkelt golv           +160         +160          +160
150 mm betong         +1,00        +1,00         +1,00

 

Litteratur

Ascard, K. & Svala, C. 1991. Ombyggnadshandbok - Stallar för mjölkproduktion. Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader. Sveriges lantbruksuniversitet, inst. f. jordbrukets biosystem och teknologi. Lund.

Bengtsson, L. & Sällvik, K. 1994. Gödselbäddars volymtillväxt i stallar för nöt, svin och häst. Sveriges lantbruksuniversitet, inst. f. lantbruksteknik, avd. f byggnadsvetenskap, Rapport 190. Uppsala.

Bornfelt, I.1991. Naturlig ventilation - Dimensionering, Utformning. Sveriges lantbruksuniversitet, inst. för lantbrukets byggnadsteknik, Spec. medd. 178. Lund.

Dolby, C.-M., Molen, M., Siöström, P. & Ascars, K. 1984. Systemlösningar för jordbrukets driftsbyggnader - Bygghandbok, del 1, Byggsystem; del 2, Byggnadsdelar. Stockholm.

Dolby, C.-M., Hammer, A. & Jeppsson, K.-H. 1988. Rural constructions in timber. Sveriges lantbruksuniversitet, inst. f. jordbrukets biosystem och teknik. Lund.

Dolby, C.-M., Gustafsson, G. & Jeppsson, K.-H. 1989. Enkla byggnader för djur-produktion. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 305. Uppsala.

Dolby, C.-M. & Ekelund, K. 1990. Enklare byggnader för mjölkproduktion - Exempelsamling för 40 kor i lösdrift. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 390. Uppsala.

Dolby, C.-M. & Ekelund, K. 1992. Framtidens kostall-lågkostnadsanpassat. Sveriges lantbruksuniversitet, Fakta/Teknik 9. Uppsala.

Dolby, C.-M., Ekelund, K., Gustafsson, B., Magnusson, M. & Michanek, P. 1994. Mjölkproduktionssystem för 2000-talet - referat från en konferens i USA. Sveriges lantbruksuniversitet, Fakta/Teknik 5. Uppsala.

Dolby, C.-M. & Ekelund, K. 1994. Bygga kall lösdrift för mjölkkor. Aktuellt från lantbruksuniversitetet 430/431. Uppsala.

Dolby, C.-M., Ehrlemark, A., Kumm, K.-I., Mossberg, I. & Redbo, I.1995. Utomhusövervintring av ungnöt - ett billigt och djurvänligt alternativ. Sveriges lantbruksuniversitet, Fakta/Husdjur 2. Uppsala.

Ekelund, K. & Dolby, C.-M. 1993. Om- och tillbyggnad av båsladugårdar för lösdrift. Sveriges lantbruksuniversitet, inst. för lantbrukets byggnadsteknik, Spec. medd. 196. Lund.

Ehrlemark, A. 1995. Dimensionering av naturlig ventilation. Sveriges lantbruksuniversitet, Inst. f. lantbruksteknik, Avd. f byggnadsvetenskap, Rapport 197. Uppsala.

Gissen, M., Pehrson, I. & Andersson, B. 1994. Studie av lutande ströbädd - Glidströbädd. Hushållningssällskapet. Stencil. Halmstad.

Gustafsson, G. & Ventorp, M. 1989. Växthus för ungdjur, "solstall". Sveriges lantbruksuniversitet, Fakta/Teknik 2. Uppsala.

Hansen, K. & Kromann, H. 1993. Ungkvaegstalde med dybströelse eller ströelseslag. Statens Jordbrugstekniske Forsög, Orientering Nr 80. Horsens.

Hansen, K. 1994. Tred cleaning for young cattle on sloped bedded floors. Dairy Systems for the 21st Century. Proceedings of the Third International Dairy Housing Conference. ASAE, s. 165-172. Orlando, Michigan:ASAE.

Hansson, J. 1995. Ventilerande vägg- och takbeklädnad. Sveriges lantbruksuniversitet, inst. för lantbrukets byggnadsteknik, Examensarbete i Lantmästarprogrammet. Alnarp.

Jeppsson, K.-H. 1992. Klimatförhållanden i en transparent stallbyggnad för ungnöt i norra Sverige. Sveriges lantbruksuniversitet, inst. för lantbrukets byggnadsteknik, Specialmedd. 191. Lund.

Johansson, A. 1995. Djurvänlig inhysning av ungnöt inomhus - Ströbäddar bättre alternativ än spaltgolvsboxar? Sveriges lantbruksuniversitet, inst. f. lantbruksteknik, avd. f. byggnadsvetenskap, Rapport 195. Uppsala

Karlsson, S. & Jeppsson, K.-H. 1995. Djupströbädd i stall och mellanlager. Jordbrukstekniska institutet, JTI-rapport 204. Uppsala

Kapuinen, P. 1993. Djupströbäddens egenskaper och funktion i köttdjursstall. Dokumentation från NJF-Teknikmöte 92. Korpilampi.

Kostnadsdata för ekonomibyggnader 1995. Statens Jordbruksverk. Jönköping.

Landbrugets Rådgivningscenter. Landskontoret for Kvaeg. 1992. Opstaldning af kvier og ungtyre. Litteraturreview. Skejby.

Landbrugets Rådgivningscenter. Landskontoret for Kvaeg. 1992. Lösdriftstalde til ungkvaeg- Idekatalog og eksemplerfra praksis. Skejby.

SJVFS 1993:129, Saknr L 100. Statens jordbruksverks föreskrifter om djurhållning inom lantbruket m.m. Jönköping.

Yagonoglu, A.V. 1989. Ridge vent, wind direction and wind velocity effects on closed naturally ventilated cattle building ventilation. Paper at CIGR- meeting September 4-8,1989. Dublin.