VäxtEko


Tidskrift/serie:
Utgivare: Jordbruksverket (SJV)
Utgivningsår: 1994
Författare: Lindgren E.
Ingår i...: Djurhållning i ekologiskt lantbruk
Titel: Trumsjuka
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Trumsjuka är ett tillstånd som orsakas av att den gas som bildas i vommen inte kan rapas upp och därför ansamlas. Vid akuta sjukdomstillstånd kan gasansamlingen bli så stor att djuret kvävs till döds. Förloppet är ofta snabbt och mycket smärtsamt för djuret eftersom det naturligt bildas stora mängder koldioxid och metan vid förjäsningen i vommen. Om en ko dagligen jäser 10 kg kolhydrater, vilket inte alls är ovanligt, bildas mer än 2000 l gas. Med en total volym på 70-100 l i vommen inses lätt att trycket ökar fort. Djurets oförmåga att rapa upp gasen kan bero på två olika saker. För det första kan matstrupen vara blockerad, antingen av ett föremål som fastnat eller av att vommen är så fylld med material att öppningen hamnat under vätskenivån. Då samlas gasen överst i vommen. Denna typ av trumsjuka drabbar oftast enskilda individer oftare än andra.

För det andra kan viskositeten i vomvätskan öka så att gasen innesluts som små bubblor i vätskan. Vi får då en sk skummande trumsjuka, där innehållet kanske kan liknas vid vispad grädde. Denna form är allvarligast och svårast att häva.

Skummande trumsjuka förknippas oftast med bete på klöverrika vallar. Risken anses speciellt stor då betet är spätt eller blött av dagg eller regn. Men trumsjuka kan också inträffa på stall, särskilt om man utfodrar en mycket hög andel kraftfoder i foderstaten.

Diagnos

Det första tecknet på trumsjuka är att magen sväller upp på vänster sida. Svullnaden ökar allt mer och slutligen blir hela magen uppsvälld. Kon blir orolig och står och trampar och kan sparka sig mot magen. Andningen blir ansträngd och andetagen kommer allt tätare. Pulsen ökar också. Är tillståndet mycket allvarligt står kon stilla eller lägger sig ner.

Stödutfodring med gräshö då djuren går på klövverrikt bete är ett sätt att förebygga trumsjuka. (Foto: Jesper Eggertsen)

Behandling

Är trumsjukan skummande gäller det att minska viskositeten med ett skumdämpande medel. Det finns olika preparat att köpa men det går oftast bra med ett diskmedel eller matolja. Man bör även ställa djuret högt med frambenen för att gasen lättare skall kunna rapas upp.

Om kon är så dålig att hon håller på att kvävas kan det bli aktuellt att sticka hål i vommen med hjälp av en trokar. Detta hjälper emellertid bara om trumsjukan inte är skummande. Är den det sätts trokaren snabbt igen av vominnehåll.

Den bästa behandlingen är den förebyggande. Man bör undvika foder som man vet kan leda till trumsjuka. Ett sätt är att t ex stödutfodra med gräshö då djuren går på klöverbete vilket ger ett lägre betesintag. Man kan eventuellt också ge ytspänningsdämpande medel i förebyggande syfte. Detta är vanligt i områden med mycket stora trumsjukeproblem (t ex i Nya Zealand och Australien).

Vad är den egentliga orsaken?

Orsaken är av komplex natur och ännu inte helt utredd. Man vet att benägenheten att drabbas av trumsjuka delvis är ärftlig. Troligen kan denna del hänföras till anatomiska särdrag och kanske även till ärftliga ätbeteenden. I övrigt har det framförts en rad teorier om foderbundna faktorer:

Växtproteiner. Olika fraktioner av lösliga växtproteiner har i kombination med Ca och Mg ansetts bidra till skumbildning och/eller stabilisering av skummet.

Mineralämnen. Utöver de divalentajonerna av Ca och Mg anses en hög K/Na- kvot i betesväxterna kunna bidra till trumsjuka. Höga kvoter erhålles vid gödsling med mycket kalium men även då tillförseln av kväve är hög. K-halterna följer i stort växternas kväveinnehåll och varierar därmed också med årstid, nederbörd och temperatur.

Saponiner. Saponiner är en sorts glukosid och har tidigare förknippats med trumsjuka som orsakas av lusern. Senare forskning har inte kunnat styrka detta.

Pektin är en viskös polysackarid (användes vid sylttillverkning) som förekommer i bl a klöver och har därför satts i samband med trumsjuka. Detta är dock inte särskilt troligt eftersom pektin bryts ned mycket snabbt i vommen. Dessutom anses särskilt pektinrika fodermedel, som betfiber, snarare motverka än bidra till uppkomsten av trumsjuka.

Tanniner eller garvsyra anges ibland motverka trumsjuka, troligen främst genom en allmänt hämmande verkan på jäsningen i vommen.

Lipider eller fett anses också dämpa trumsjuka, troligen av samma skäl.

Olika bakteriearter kan bilda ett mycket visköst slem i vommen. Detta inträffar då tillgång till näring (substrat) och olika tillväxtfaktorer är obegränsad i vommen. En sådan situation kan t ex inträffa då djuren släpps på ett spätt bete. Det kan också inträffa då man utfodrar mycket lättsmält kraftfoder. I båda fallen kan en sämre vommotorik vara en bidragande orsak eftersom mängden foder som kan ge struktur då är låg. Strukturfoder är nödvändigt för såväl idissling som normal vommotorik. Den bildade gasen rapas normalt upp vid varje kontraktionscykel hos vommen. Det mest troliga orsaken till trumsjuka står främst att finna i de senare förklaringarna. Det betyder också att sjukdomen kan vara svår att förutse eftersom det rör sig om ett komplicerat samspel mellan foder, bakterier och djur.