VäxtEko


Tidskrift/serie: Trädgårdsrådgivningen informerar. ODL
Utgivare: Lantbruksstyrelsen (LBS) (numera: Jordbruksverket (SJV))
Redaktör:
Utgivningsår: 1991
Nr/avsnitt: 41
Författare: Axelsson U.
Adress:
Ingår i...:
Titel: Skadegörare på plantskoleväxter
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Figurerna kan f.n. inte visas med bästa möjliga skärpa.

Skadegörare på plantskoleväxter

  • Innehåll
  • Inledning
  • Allmän översikt
  • Bestämning av skador på växter
  • Skadegörare med många värdväxter
  • Hallon och björnbär
  • Krusbär och vinbär
  • Kärnfruktträd (päron och äpple)
  • Päron
  • Äpple
  • Stenfruktträd (körsbär, plommon, persika)
  • Lövfällande buskar och träd
  • Barrväxter
  • Alternativa bekämpningsmedel
  • Kemiska bekämpningsmedel för allmänheten
  • Desinfektion och sanering

    Inledning

    Som grund till denna skrift ligger ett kompendium av Gunnar Nilsson, Alnarp 1976. Innehållet har därvid omarbetats och kompletterats.

    Föreliggande kompendium är tänkt att användas som en "nyckel" över de vanligaste skadegörarna på vedartade plantskoleväxten. Dock har några mer ovanliga skadegörare tagits med p g a de allvarliga konsekvenser dessa kan medföra för den drabbade.

    För den som är intresserad av en mer systematisk genomgång av virus, bakterier, svampsjukdomar och skadedjur rekommenderas "Växtskydd Trädgård", Lantbruksstyrelsen eller boken "Trädgårdens växtskydd", förlag.

    Från SLU, konsavd/växtskydd, Box 7044, 750 07 Uppsala, utges löpande faktablad om växtskydd.

    Beträffande kemiska bekämpningsmedel har dessa avsiktligt utelämnats eftersom nu aktuella preparat i många fall snabbt blir inaktuella. En förteckning utges årligen av LT:s förlag i boken "Kemiska bekämpningsmedel". En förteckning över preparat tillgängliga för allmänheten har dock tagits med.

    Några begrepp

    Virus: En viruspartikel består av en bit arvsanlag (vanligen RNA) omgivet av ett proteinhölje. Virus kan inte föröka sig utanför sin värd. De virus som orsakar sjukdomar hos växter kan inte angripa växter eller djur.

    MLO: Mycoplasmaliknande organismer. Mycket små, amöbaliknande. De anses vara en slags bakterier som saknar fast cellvägg varför de kan ändra form. MLO-infektioner ger symptom som liknar virussjukdomar. Båda kan för närvarande inte bekämpas med några kemiska preparat.

    Allmänt

    Bestämning av växtskadegörare

    A. Rotsystemet - rötter

    I. Knölbildningar eller svulster:

    1. Rotkräfta (Erwinia tumefaciens) - en bakteriesjukdom.

    2. Potatiskräfta (Synchythrium endobioticum) - end potatis angrips.

    3. KLumprotsjuka (Plasmodiophora brassicae) - end kålväxter angrips.

    4. Rotgallnematoder (Meloidogyne) - många värdväxter.

    Anm. På ärtväxter och Alnus förekommer naturligt knölar med kvävefixerande bakterier.

    II. Rotspetsar bruna, något uppsvällda. Rotsystemet onormalt kraftigt förgrenat:

    1. För mycket växtnäring. Kontrollera ledningstalet (Lt). Normalt bör Lt vara ca 1-4, skador vid värden över 8.

    2. Angrepp av nematoder.

    III. Rotsystem missfärgat eller i förruttnelse:

    1. Skador p g a syrebrist - för mycket vatten, dåligt dränerad mark, dålig jordstruktur.

    2. Rötterna frusna - rotsystemet tål kyla betydligt sämre än ovanjordiska växtdelar (ex containerodlade plantskoleväxter).

    3. Svampangrepp

    IV Gnagskador på rötterna:

    1. Öronvivel - vita, fotlösa, halvmånformat böjda larver.

    2. Jordflyn - kraftiga gråa-gråbruna larver med tydligt huvud.

    3. Harkrankar - kraftiga gråa-gråbruna larver utan ben och huvud.

    4. Rotlöss - vitaktigt-bomullsliknande ludd på rötterna. Små, vinglösa bladlöss. T ex på bergtall och Ribes.

    5. Vattensork - kan helt gnaga av rötterna på medelstora fruktträd. Närhet till diken, ete medför risk för angrepp av detta djur.

    B. Rothalsen - stambasen

    Nedanstående skador brukar ge sig tillkänna som vissnesjuka hos växten.

    I. Brun eller svart missfärgning:

    1. Svampangrepp - kan orsakas av ett flertal olika svampar. Se avsnitt "Sjukdomar i förökningsbädden".

    2. Bakterieangrepp - mindre vanligt, kan förekomma på vissa växtslag.

    II. Brun missfärgning under barken, bruna kärlsträngar:

    1. Svampangrepp - div svampar, Fusarium, Pythium, Phytophthora, Verticillium.

    2. Almsjuka - endast almar och växter inom fam Ulmaceae angrips.

    3. Bakterieangrepp - Pseudomonas syringae.

    III Kraftigt, vitt svampmycel under barken:

    1. Honungsskivling - angriper såväl barr- som lövfällande växtslag.

    IV knölbildningar och svulster:

    1. Rotkräfta (Erwinia tumefaciens).

    2. Gallmyggor (Thomasiniana theobaldii). Endast hallon angrips. Små, mönjeröda larver inuti knölarna.

    V Gnagskador på barken:

    1. Insektslarver - öronvivlar, jordflyn, ollonborrar-trädgårdsborrar.

    2. Åkersork

    C. Stammen

    1. Vinterskador - längsgående sprickor, oftast på stammens sydvästsida.

    2. Kräfta - på hagtorn, Malus m fl rosacéer. Kraterliknande sår.

    3. Blodlöss - Malus, bl a äpple. Kraterliknande sår där de vaxklädda lössen sitter.

    4. Grenbrand Drepanopeziza sphaeroides, endast på Salix. Svarta, skrovliga fläckar som kan växa runt hela stammen.

    5. Poppelkräfta - Dothichiza populea, endast på Poppel. Bruna fläckar i barken. F ö lik grenbrand på Salix.

    6. Gummiflöde - Stam- och bladbakterios, angriper endast lövfällande Prunus. Bruna, insjunkna fläckar i barken liknande tumavtryck. Kådflöde när savstigningen kommit igång.

    7. Rödvårtsjuka - Nectria cinnabarina. Mönjeröda vårtor bryter fram genom barken på döda partier.

    D. Grenar - årsskott

    I. Grenarna och årsskotten blir bruna eller svarta, tynar bort:

    1. Skorv - (Venturia). På Cotoneaster, hagtorn, Malus, äpple, päron m fl.

    2. Päronpest - (Erwinia amylovora). Endast vissa rosacéer angrips.

    3. Blom- och grentorka - (Monilia). På lövfällande Prunus, äpple, päron.

    4. Pilskorv - (Pollaccia saliciperda). På Salix.

    5. Mjöldagg - Brunaktig beläggning av svampmycel utanpå årsskotten. Vanligast på krusbär, svarta vinbär och äpple.

    6. Kvistdöd - (Kabatina). På Chamaecyparis, Juniperus och Thuya. Gråa- svarta grenaxlar. Förväxlas lätt med vinterskador.

    II. Vinterskador och torkskador:

    Kan yttra sig i att toppskott och mindre grenar torkar in och dör. Drabbade växter lövas onormalt sent på våren- försommaren. På träd utvecklas ofta ett otal vattenskott från stammen eller vid stambasen.

    III. Uppsvällda grenar:

    1. Spolformigt uppsvällda - På Juniperus och Pinus : Angrepp av rostsvampar (Cronartium, Gymnosporangium).

    2. Uppsvällda grenar-bladskaft - På hagtorn (Hagtornsrost).

    3. Uppsvällda grenar - på Salix (Gallmyggor).

    4. Kottelikt uppsvällda skott - På Abies, Picea, Cryptomeria : (Granbarrlöss). På ek: (Gallsteklar).

    5. Uppsvällda knoppar - På björk, hassel, svarta vinbär: (Gallkvalster).

    IV. Kvastlika grenbildningar (häxkvastar):

    1. Angrepp av Taphrina - en svamp, mycket vanlig på björk

    E. Bladen

    Skadegörare/Symptom orsak

    1. Virus-Mosaik - oregelbunden gulfärgning mellan bladnerverna

    2. Näringsbrist - regelbunden gulfärgning mellan bladnerverna

    3. Virus-ringfläck - diffusa, gulaktiga fläckar, band eller ringar

    4. Kalium-brist - bladkanten rödaktig-brunfärgad, ev förtorkad

    5. Magnesiumbrist - större, bruna fläckar mellan bladnerverna. Vanligast på yngre fruktträd (kan förväxlas med svampangrepp).

    6. Bladfläcksjuka-svamp svarta-bruna fläckar av varierande storlek och utseende. Vanligen går det att urskilja ringmönster och/eller mörka prickar i fläckarna. Se under resp växtslag.

    7. Bladmögel - fläckar, vanligen skarpt avgränsade av grövre bladnerver. På undersidan ett tunt, gråviolett svampludd (vanligast på penséer och div perenner).

    8. Bladnematoder - (Aphelenchoides). På perenner. Fläckar bronsfärgade, ofta skarpt avgränsade av grövre nerver. Kan förväxlas med bladmögelangrepp.

    9. Mjöldagg - ytlig, mer eller mindre tjock, vitaktig beläggning på ovansidan av bladen. Ibland också på års skotten. Svampmycelet går att torka av med fingrarna.

    10. Skorv - olivgröna-mörkbruna, diffusa, utbredda fläckar på ovansidan. På Cotoneaster, Malus, Pytacantha, päron, poppel, sälg. Se under resp växtslag.

    11. Rost - på våren-försommaren brandgula-bruna fläckar, under sensommaren svarta sittande på bladens undersidor. Vid beröring färgar fläckarna (sporhoparna) av sig. Se under resp växtslag.

    12. Gallkvalster - kraftig beläggning, fläckvis eller utbredd på bladovansidan. Färg varierande, gröngult-brunt-vitt- rosa-rött. Ibland deformation av skottspetsar (ex på Sambucus, Taxus). Kan förväxlas med rost eller skada av ogräsmedel beroende på symptom. Djuren mycket små (ca 0,3 mm).

    Skadegörare med många värdväxter

    Rotkräfta (Erwinia tumefaciens)

    En bakteriesjukdom som stimulerar värdväxten till okontrollerad celldelning så att svulstbildningar uppstår. De kan utvecklas nästan var som helst på växten, vanligtvis på rötterna och vid rothalsen. Knölarnas storlek kan variera avsevärt, från några millimeter till en ordinär knytnäves omfång.

    Värdväxter: Ett 50-tal växtslag från 18 olika familjer finns angivna som värdväxter för rotkräfta. Här ingår såväl örtartade som vedartade växter. Särskilt mottagliga: Äpple, päron, körsbär, hallon, rosor, grundstammar av rosor och fruktträd. Bland rosorna synes R. rugosa med sorter vara känsligast.

    Betydelse: Enligt LBS sundhets- och kvalitetsregler får växter behäftade med rotkräfta inte säljas. Därför kan sjukdomen vålla stor ekonomisk skada för plantskolorna.

    Bekämpning: Rotkräfta går inte att bekämpa direkt p g a att inga verksamma medel finns registrerade. Jorddesinfektion, (Ditrapex-behandling), växtföljd samt noggrann kontroll av inköpta småplantor. Plantor med svulster sorteras ifrån och brännes.

    Vissnesjuka

    Att växter vissnar i förtid kan ha olika orsaker:

    1) Rotskador orsakade av skadedjur (insektslarver, sorkar)

    2) Rotskador orsakade av kvävning (syrebrist) p g a dålig dränering (rötterna druknar).

    3) Avsnörning, t ex av kvarglömd tråd från uppbindning, etikett eller t o m gammal säckväv vid rothalsen.

    4) Bakterieangrepp: Päronpest på päron, hagtorn m fl rosacéer. Syrénbakterios på liguster och syrén.

    5) Svampangrepp: Pythium - resp Phytophthora -angrepp ger skador på rötterna upp till rothalsen. Däremot växer dessa svampar sällan vidare upp i stammen (undantag Rhododendron).

    Verticillium angriper ett stort antal växter, ved- resp örtartade. Det bildas inga yttre rötor utan svampen lever inne i växten som en ren kärlparasit. Vid tvär- eller längdsnitt genom stammen kan man se att kärlen är missfärgade.

    Sjukdomar i förökningsbädden

    Sticklingar och unga fröplantor angrips lätt under rotnings-resp groningsskedet p g a att miljön då också är idealisk för skadegörarna. Vid svampangrepp uppstår ofta fläckar i förökningsbädden i vilka plantorna dukat under. Ibland syns svampmycel som en tunn spindelväv på jordytan. Sjukdomen går under olika namn, allt efter dess utseende: Basalröta, fallsjuka, groddbrand, rotbrand, "schwartzbeinigkeit".

    Olika svampar ingår: gråmögel, Fusarium, Pythium, Phytophthora, Moniliopsis aderholdii (Rhizoctonia).

    Syrebrist p g a för intensiv vattning, alternativt för mycket växtnäring i jorden kan döda rötterna.

    Angrepp av sorgmygglarver, harkrankar, jordflyn, knäppare, ollonborrar, öronvivlar kan också förekomma.

    Motåtgärder: Förebyggande åtgärder alltid effektivast, d v s god odlingshygien, sanera - sterilisera jord, lådor, krukor och redskap före start av ny kultur.

    Svampmedel för yrkesmässigt bruk: Blanda något av Aaterra-Previcur N med något av Benlate-Phalthan för att få bred effekt.

    Rödvårtsjuka (Nectria cinnabarina)

    På angripna växtdelar utvecklas svampens sporbärare i form av ljusröda, runda vårtor.

    Ett stort antal växtslag angrips. Mycket mottagliga är: Amelanchier, Cotoneaster, hästkastanje, lind, lönn, röda vinbär, Spiraea arguta, S. vanhouttei.

    Dåliga växtbetingelser, svaga rotsystem, gynnar i hög grad svampen som anses vara en s k sårparasit.

    Rätt utförd beskärning, ett växtval anpassat efter markförhållandena på planteringsstället samt växter med välutvecklat och friskt rotsystem är viktiga förebyggande åtgärder mot rödvårtsjuka.

    Honungsskivlingen (Armillariella mellea)

    En av våra vanligaste hattsvampar. De honungsgulabrunfjälliga fruktkropparna (upp till 18 cm vida hattarna) växer ofta i täta klungor, vanligen på gamla stubbar och rötter. Svampen kan angripa både barr- och lövträd, div buskar.

    Sympton: Under barken utvecklas täta mattor av vitt mycel (champinjonliknande lukt). Ofta finner man också grova, mörkfärgade trådar s k rhizomorfer eller "skosnören". Dessa kan växa flera meter i marken och infektera växter.

    Bekämpning: Gamla rötter och stubbar bör avlägsnas så noggrant som möjligt. Förbättra dålig dränering.

    :411:

    Fig 1 Fruktkroppar av honungsskivling

    Nematoder

    Nematoder är en djurgrupp som tillhör rundmaskarna. De är oerhört anrika med högst varierande levnadssätt. En del kända som parasiter på djur och människor. Några uppträder som skadedjur på växter. Gemensamt för de växtparasitära nematoderna är att de har en muntagg eller stilett med vilken de sticker hål på växtcellerna och suger ut dem. (En detalj som man utnyttjar vid mikroskopstudier av djuren. En nematod är i regel bara någon 10- dels millimeter lång.)

    Efter levnadssätt och utseende kan nematoderna delas in i huvudgrupper enligt nedan.

    1. Frittlevande nematoder

    De lever fritt i marken, därav namnet, och kan leva på ett stort antal växtslag. Rötterna skadas, främst de finare, på vilka man kan observera sår efter djurens stick. Vid kraftigare angrepp blir rotsystemet onaturligt förgrenat med massor av korta sidorötter. Rotspetsarna är ofta brunfärgade. Några av dessa nematodsläkten (Longidorus, Xiphinema) kan indirekt göra skada genom att sprida virussjukdomar (av typen ringfläck). Särskilt utsatta växtslag synes vara pion och höstflox.

    2. Bladnematoder (Aphelenchoides spp)

    Blad- och skottspetsar angrips varvid det kan uppstå deformerade blad och skott eller bladfläckar. Vedartade växter synes vara förskonade medan många perenner angrips, t exjordgubbar, höstflox, mossflox, Primula. Nematoderna sprids lätt med infekterat plantmaterial.

    Under våren-försommaren är djuren mest aktiva och relativt lätta att påvisa. Senare under året kan det vara märkvärdigt svårt. De är dock helt beroende av tillgång till värdväxt för att kunna överleva. Därför är de ganska lätta att sanera bort dem genom röjning av infekterade bestånd.

    3. Cystabildande nematoder (Globodera spp, Heterodera spp)

    Dessa har ungefär samma levnadssätt som frittlevande nematoder. Honorna söker sig in i värdväxtens rötter där de i slutet av juni sväller upp till runda-ovala, millimeterstora kulor vilka då tränger ut och blir sittande utanpå rötterna. Honans kropp har nu blivit omvandlad till en äggkapsel i vilken äggen kan överleva under åtskilliga år, uppemot 10 år.

    Cystabildande nematodarter är strikt bundna till ett fåtal specifika värdväxter, vilket skiljer dem från övriga grupper. Lämplig växtföljd är därför en bra metod att effektivt bekämpa dem.

    Mest kända är potatiscystnematoderna, vilka bara angriper solanacéer (paprika, potatis, tomat, nattskatta, besksöta). Eftersom plantskolejord ej får innehålla dessa nematoder kan de indirekt ställa till problem för plantskolan. Innan ny mark skall tas i bruk bör därför jordprov tas för nematodundersökning.

    4. Rotgallnematoder (Meloidogyne)

    De har liknande levnadssätt som föregående grupp. Sedan honorna trängt in i värdväxtens rötter påverkas cellerna närmast nematoden att växa abnormt varvid det bildas svulster, synliga för blotta ögat.

    En art (M. hapla) påträffas ibland på plantskoleväxter (Clematis och rosor). Eftersom den är relativt värmekrävande gör den troligen ingen påvisbar skada utomhus. Däremot blir det svåra skador på bl a gurka och tomat i växthus. Ovan nämnda nematodart kan för övrigt angripa många olika växtslag.

    Motåtgärder mot nematoder

    * Lämplig växtföljd, eventuellt jorddesinfektion

    * Plantera inte infekterat växtmaterial. Växtrötter med gallbildningar bör förstöras, helst brännas

    * Ej rengjorda redskap och maskiner sprider lätt nematoder, särskilt de cystabildande

    Spinnkvalster (Tetranychus urticae)

    De tillhör djurgruppen spindeldjur och har liksom sina släktingar spindlarna förmåga att spinna nät. Kraftigt angripna växter blir till slut helt överspunna. Spinn är normalt ett inomhusproblem, men år med torra, varma somrar medför ofta kraftiga angrepp även utomhus. Vanligt spinn kan t ex drabba Cotoneaster, Hedera Potentilla, Spiraea arguta, svarta vinbär, jordgubbar, en del perenner (Mentha, Nepeta, Primula).

    Fruktträd angrips av en närstående art, rött spinn, vilka övervintrar på fruktträden i form av ägg. Aggen är intensivt röda, klotrunda som små romkorn. De brukar sitta i skottspetsarna strax bakom knoppfjällen och i grenklykor.

    Ytterligare en art angriper lind. Gynnsamma år kan den fram på högsommaren helt ha förstört lindarnas bladverk och stammarna blir ibland överdragna av spinntrådar.

    Barrväxter slutligen, angrips av ett annat släkte spinnkvalster (Oligonychus ununguis). Se under "Barrväxter".

    Gallkvalster

    Gallkvalster är en grupp mycket små spindeldjur (0,1-0,2 mm långa). Djuren har en färglös-vit, maskliknande kropp med två benpar i framändan (se figur 3).

    Alla bildar inte (trots namnet) galler utan kan leva utanpå blad och unga skott utan att egentligen göra någon synbar skada. På många växter bildas mer eller mindre utbredda fläckar av svampliknande beläggning, s k erineumbildningar. Dessa är ibland vackert färgade och kan ha ett visst skönhetsvärde. Beläggningen består av uppsvälld behåring som oftast sitter på bladundersidan, dock inte alltid. Ofta förväxlas fläckarna med rostsvampangrepp.

    :411:

    Fig 2 Gallkvalster på lind. Gallbildningarnaföljer här nerverna och är vackert rosafärgade.

    De små kvalstren lever inne i behåringen men det krävs en bra lupp för att upptäcka dem. Vintertid uppehåller sig kvalstren under knoppfjäll eller invaderar hela knoppar.

    I de flesta fall har "skadan" ingen betydelse, men ibland under varma somrar angrips oxelhäckar och päronträd mycket kraftigt så att bladverket förfulas. Hos päron angrips i värsta fall t o m frukten.

    :411:

    Fig 3 Gallkvalster (Efter Nalepa) Ur Tullgren

    Direkt skadliga gallkvalster är de som angriper svarta vinbär och hassel (uppsvällda knoppar). Se vidare under resp växtslag.

    Bekämpning: Vid lokalt kraftiga angrepp kan man spruta med Antivermin Svavelkalkvätska under knoppsprickningen. I praktiken är det omöjligt att få bort djuren eftersom de lätt sprids med vinden.

    Insekter

    Bladlöss

    Bladlöss till insektsgruppen skinnbaggar dit många växtskadegörare hör. Gemensamt för dessa är att de suger saft från värdväxten med hjälp av stickborst som fungerar som en sugsnabel.

    Bladlössens utseende och biologi varierar med arten. De flesta har generationsväxling flera gånger under årets lopp. Både könlig och könlös fortplantning är vanlig vilket gör demsvårbekämpade. Många arter är värdväxtbundna och flyttar mellan sommar- och vintervärd. Ofta är vintervärden vedartad, sommarvärden en ön eller ett gräs.

    Ett exempel, betbladlusen: Under våren-försommaren flyger vingade löss över till sommarvärden (betor, bondböna, potatis m fl). Sommartid pågår könlös fortplantning på sommarvärden. Under hösten flyger en ny generation vingade individer tillbaka till vintervärden (Euonymus, Philadelphus, Viburnum) för äggläggning där. Nästa vår kläcks äggen och en vinglös generation lever sedan under våren-försommaren på vintervärden.

    :411:

    Fig 4 Bladlöss (ovingade)

    Skador: Förutom rena sugskador och nedsmutsning av värdväxten (sotdagg = svampar som växt på lössens "honungsdagg") kan bladlössen sprida virussjukdomar om de flyttar från sjuka till friska växter.

    Frostfjärilen (Operophtera brumata)

    Allmän skadegörare på fruktträd och diverse lövfällande träd och buskar. Äggen läggs under hösten när frostnätterna kommer, därav namnet. Honorna är helt vinglösa och måste därför krypa uppför trädstammarna. Äggen läggs nämligen på grenarna, ytterst sällan på stammen.

    Larven, som är en grönfärgad mätarlarv, kläcks fram tidigt på våren under knoppsprickningen. De kan kaläta träden på den första omgången blad.

    :411:

    Fig 5 Frostfjäril (Efter Tullgren)

    Bekämpning: Träden sprutas på våren före blomning. En gammal metod är att under sensommaren-hösten sätta upp limgördlar eller tjärband runt trädstammarna för att honorna skall fastna där.

    Lindmätaren (Erannis defoliaria)

    Allmän i södra Sverige. Dess levnadssätt överrensstämmer väl med frostfjärilens. Lindmätarhonan är också vinglös.

    Larvernas färg varierar i gulgrönt-rödbrunt. De förekommer ofta ihop med frostfjärilen och kan, trots namnet, liksom denna leva på många olika, lövfällande växtslag. Vissa år blir det massförekomst av lindmätare.

    Bekämpning: Se frostfjäril.

    Stinkflyn (Lygus spp)

    Trädgårdsstinkflyn är gröna-ljusbruna 5-7 mm stora skinnbaggar. Växterna skadas p g a att djuren sprutar in saliv när de suger växtsaft. Skadorna visar sig ofta långt senare som tillväxtstörningar hos växten. Exempelvis knöliga bär hos jordgubbar, missbildade päron, söndertrasade blad hos hallon och vinbär, halva blommor hos prästkrage och krysantemum. Stinkflyn uppträder under hela växtsäsongen, talrikast under våren- försommaren.

    En del stinkflyn, t ex näbb stinkflyn, är rovdjur som lever på bladlöss, bladloppor och spinnkvalster. Vid riklig förekomst kan de utnyttjas för biologisk bekämpning. I regel är näbbstinkflyna något mindre än de växtsugande och till färgen närmast svarta. Ofta sticker de också människor om de råkar hamna på bar hud.

    :411:

    Fig 6 Stinkfly (Lygus)

    Hallon och björnbär

    Viroser och MLO

    För hallonodlingen mycket allvarliga sjukdomar finns inom denna grupp. Enda sättet att bekämpa dem är att använda så friska plantor som det är möjligt. Antalet virussjukdomar och MLO som angriper släktet Rubus är mycket stort. En svensk inventering (G Åhman 1976) visade att samtliga hallonsorter i yrkesmässig plantproduktion var infekterade med minst fyra olika virus. Sammanfattningsvis kan man urskilja tre olika sjukdomsbilder. Dessutom kan till synes helt friska plantor vara angripna, s k latenta viroser.

    1. Mosaiksjuka

    Varierande sympton: a) Nervbandkloros, d v s klorotiska band längs de grövre nerverna. b) Fläckmosaik, som ger svaga mosaiksymptom - skarpt avgränsade fläckar och krusiga blad samt hämmad tillväxt. c) Nervkloros, vilken yttrar sig i gulfärgning i och omkring de mindre nerverna. Mosaiksjuka sprids med bladlöss (stora resp lilla hallonbladlusen).

    2. Gulsot

    Syns tidigt på våren då bladen på 2-årsskotten och nederst på nya skott blir starkt gula mellan nerverna. Förväxla ej med järnbrist som bara brukar synas på toppbladen. Hur spridningen går till är ej känt.

    3. Dvärgsjuka

    Sjuka plantor får talrika, korta skott. Vanligen angrips bara enstaka plantor, men dessa blir helt värdelösa efter några år. Överföringen mellan plantor sker med stritar (Macropsis fuscula).

    Bekämpning:

    1) Förökning av friskt material, helst virustestat

    2) Bortgallring av infekterade plantor

    3) Bekämpning av virus spridande insekter

    Svampsjukdomar

    Rotröta på hallon (Phytophthora fragariae var rubi)

    Sjukdomen orsakas av en algsvamp nära släkt med den som orsakar rödröta på jordgubbar. Svampen kan överleva många år som vilsporer i jorden. Den angriper bara hallon. Sjukdomen kan i värsta fall på en säsong förstora en hel hallonodling genom att ta död på plantorna.

    Rotröta på hallon har ännu inte observerats i Sverige (nov 1990) men har konstaterats i Danmark och Norge. Vid misstanke om angrepp, ta kontakt med växtinspektionen eller lantbruksnämnden.

    Skadebild: Bladen på tvåårskotten gulnar eller missfärgas. Vid stambasen syns ofta en mörk röta. Årsskott brukar saknas eller vara fåtaliga i en infekterad odling. Finns årsskott böjer sig dessa i topparna som vid angrepp av hallonflugan, men får vid basen en typisk stambasröta.

    Rotbarken får en lysande tegelröd färg (skrapa med kniv!). Under fuktiga förhållanden breder smittan snabbt ut sig längs plantraden. Smittan kan lätt spridas mellan olika fält med infekterade plantor och jordrester på maskiner och redskap.

    Fläckskorv (Sphaceloma necator)

    Rödgrå, något insjukna fläckar på stammen hos års skotten.

    Hallonskottsjuka (Didymella applanata)

    Mörkt rödbruna fläckar på årsskotten, särskilt kring bladfästen (för övrigt lik föregående sjukdom). Fläckarna blir under vintern och våren silverfärgade och barken spricker upp.

    Smittan sprids genom att svampsporer överförs från de gamla skotten till nya, särskilt under sommaren. Om man har fläckskorv eller hallonskottsjuka i odlingen bör fjolårsskotten klippas av ända nere vid markytan så fort bärskörden är avklarad.

    Björnbärsrost (Phragmidium violaceum)

    Under våren bildas på bladens ovan sida mörkröda fläckar och på undersidan orangefärgade. Sommartid övergår fläckarna först i brunt och senare svart (det senare, vintersporstadiet).

    Hallonrost (P. rubi-idaei)

    En snarlik svampsjukdom vilken ibland angriper hallon. Skadorna är av mindre betydelse och bekämpning knappast aktuell. Dessa två rostsvampar byter inte värdväxt.

    Skadedjur

    Hallonbladgallkvalster (Phyllocoptes gracilis)

    Namnet till trots bildas inga galler utan djuren lever fritt på bladytan där de åstadkommer svagt bronsfärgade fläckar med nästan obefintlig behåring. Fläckarna kan lätt förväxlas med mosaiksjuka. Med hjälp av en stark lupp kan man upptäcka de små djuren (ca 0,3 mm långa). Bekämpning ej nödvändig.

    Stinkflyn (Lygus spp)

    Oftast syns bara skadorna efter djurens stick eftersom de kommer fram långt efteråt. De kan påminna om mosaiksjuka men i regel trasas bladskivan sönder.

    Hallonänger (Butyrus tomentosus)

    Den välbekanta hallonmasken. Larven lever på fruktfästet i hallon och björnbär. Förpuppning sker i jorden. Den vuxna skallbaggen gnager sig in i blomknopparna och förtär blomdelarna.

    Bekämpning svårgenomförbar eftersom äggläggningen sker strax före och under blomningen.

    :411:

    Fig 7 Gnagskada

    Jordgubbsvivel (Anthonomus rubi)

    Angriper ibland hallon. Skalbaggen lägger ägg i blomknoppen som därefter bits av.

    Hallonfluga (Pegomyia rubivora)

    Larven lever i de unga skotten som då böjer sig i spetsen och vissnar. Förpuppning och övervintring sker i marken. Flugan lever också på älggräs. Lokalt kan den bli ett besvärligt skadedjur.

    Bekämpning: Systematisk bortgallring av angripna skott kan hjälpa.

    Bladlöss

    Två arter gör indirekt stor skada genom att de sprider virussjukdomar och bör därför bekämpas (se vidare under avsnitt "Viroser och MLO").

    Hallongallmygga (Lasioptera rubi)

    Vid angrepp bildas hårda uppsvällningar vid rothalsen eller en bit upp på stammen hos årsskotten. De brandgula larverna övervintrar i skotten. Förpuppning sker under april och ny äggläggning under försommaren. Den lever på olika Rubus arter. Skadan torde sakna betydelse.

    Krusbär och vinbär

    Viroser och MLO

    Nervbandkloros

    Är mycket vanlig på krusbär. Sjukdomen syns ungefär vid blomningstid som gulaktiga band längs med huvudnerverna. Senare på året försvinner symptomen helt. Angripna buskar kan hämmas i växten och ger mindre skörd.

    Reversion

    Det är huvudsakligen svarta vinbär som angrips. Bladen blir då mindre, får färre antal flikar och blir smalare än normalt p g a att antalet bladnerver reduceras. Sjukdomen kan göra buskarna helt sterila, d v s ingen skörd. Reversion sprids av vinbärsgallkvalster. Buskar angripna av reversion eller gallkvalster bör därför röjas och helst brännas.

    Svampsjukdomar

    Mjöldagg (Sphaerotheca mors-uvae)

    Krusbär och svarta vinbär angrips huvudsakligen. Stora sortskillnader ifråga om mottaglighet föreligger. Angreppen brukar börja som små, vita fläckar på unga blad i skottspetsarna. Senare övergår färgen mer i brunt. Milda vintrar övervintrar svampen som en brunaktig beläggning på års skotten. Ibland förekommer också angrepp på Ribes alpinum och röda vinbär.

    Bladfallsjuka (Gloeosporidiella ribis)

    På bladen utvecklas gråbruna-rödbruna fläckar vilka ofta sammanflyter till större sammanhängande partier av bladytan. Följden kan bli ett för tidigt bladfall. Om angreppen kommer tidigt, d v s början av juli månad, påverkas tillväxten kraftigt. Då är bekämpning nödvändig vid produktion av buskar i plantskolan.

    Värdväxter: Flertalet Ribes -arter som är i odling angrips, dock stor sortvariation beträffande mottaglighet. Krusbär och vanlig Ribes alpinum är i regel känsligast. Svampen övervintrar i de nedfallna bladen.

    Bladfläcksjuka (Septoria ribis)

    Små runda, gråvita-ljusbruna bladfläckar med en mörk rand omkring. I övrigt lik bladfallsjuka och uppträder på samma växtslag.

    Filtrost (Cronartium ribicola)

    Svampen värdväxlar mellan 5-barriga tallar och Ribes -arter. På tall kan den överleva år efter år. Ribes infekteras på nytt under våren-försommaren då bladen får gula fläckar som så småningom växer ut och täcker större delen av bladundersidan som då får ett brunaktigt filtlager av svampbeläggning. Svarta vinbär angrips mest. Vid hårda angrepp leder det till för tidigt bladfall och hämmad tillväxt.

    Smittspridningen tall - Ribes kan ske över stora avstånd. Under sommaren sprids smittan från Ribes till Ribes (se vidare figur på sid 18).

    :411:Skålrost (aecidiesporer) Flerårig basidiesporer teleutosporer Filtrost Sommarsporer (uredo)

    Fig. 8. Filtrost (Cronartium ribicola)

     

    Värdväxter:
    Vinter                  Sommar
    5-barriga tallar        Ribes
    Pinus cembra            Ribes alpinum
    Pinus peuce             Ribes aureum
    Pinus strobus           Ribes nigrum
                            Ribes petraeum
                            Ribes rubrum

     

    Starrost (Puccinia caricina)

    Denna rostsvamp angriper ibland krusbär, röda och svarta vinbär, Ribes alpinum och R. aureum. Det är vintersporer från starr som infekterar Ribes. Det bildas tydliga gula fläckar på blad och kart under försommaren (svampens skålroststadium). Senare under sommaren går rosten åter över på olika starrarter (Carex). Bekämpning av starr, t ex bränning av det döda starrgräset tidigt på våren minskar mängden rostsporer betydligt.

    Vinbärsrost (Puccinia ribis)

    Endast röda vinbär angrips. På bladens ovansidor bildas 1-2 mm breda, mörkbruna-svarta fläckar omgivna av en gul zon. Även bären infekteras och blir då förstörda. Kraftiga angrepp leder till bladfall. Svampen värdväxlar ej, utan övervintrar på nedfallna blad. Om angrepp förekommit bör därför löven samlas ihop på hösten och brännas.

    Skadedjur

    Vinbärsgallkvalster (Cecidophyopsis ribis)

    Hos svarta vinbär sväller angripna knoppar upp under sensommaren. Djuren övervintrar där. Under maj-juni kryper de fram ur knopparna, vilka aldrig slår ut. Därefter kan kvalstren spridas vidare med vind, insekter (t ex bladlöss) eller fåglar. Vid angrepp på andra Ribes -arter vissnar knopparna utan att svälla upp. Det är lättast att upptäcka angrepp när buskarna står avlövade. Infekterade plantor bör snarast röjas och brännas (se vidare under "Reversion").

    Krusbärskvalster (Bryobia ribis)

    Fullvuxna djur är 0,6-0,8 mm stora, röda - mörkt rödbruna och rör sig livligt. De spinner inga trådar. De två frambenen (se fig 9) är mycket längre än övriga ben, en detalj som skiljer dem från andra kvalster.

    Övervintringen sker som ägg på skottspetsar eller under knoppfjällen. Äggen kläcks tidigt på våren. Djuren gör skada endast under maj. I början av juni lägger honan ägg som inte kläcks förrän nästa säsong.

    :411:

    Fig 9 Krusbärskvalster Skador på måbär

    Värdväxter: krusbär, måbär och röda vinbär kan angripas.

    Bekämpning: Behandling med svavelkalkvätska före knoppsprickning, ev också strax före blomning (risk för skador av preparatet). Äldre litteratur föreslår också sprutsvavel under vegetationsperioden.

    Bladlöss

    Flera bladlusarter angriper vinbär utan att göra någon påtaglig skada även om det kan se dramatiskt ut. En art, Cryptomyzus ribis, orsakar kraftiga, i gult eller rött färgade bucklor på bladen. Själva lusen ser man sällan eftersom den under sommaren ger sig av till andra växter (sommarvärden = fam Labiatae, bl a plister). Bekämpning behöver ej göras.

    På rötter av vinbär och krusbär ser man ibland rotlöss, speciellt hos containerodlade buskar. Det är almbladlusens (Tetraneura ulmi) sommargeneration. Övervintringen sker på alm i form av ägg. På våren orsakar den gallbildningar hos alm (bladskivan rullar ihop sig). Omkring midsommar flyger lössen över till rötter av vinbär och krusbär. De gör ingen påvisbar skada på bärbuskarna.

    Vinbärsbarkgallmyggan (Reseliella ribis)

    Myggan angriper svarta vinbär och måbär (R alpinum). Efter övervintring i jordens ytlager som larv eller puppa börjar äggläggning under våren - sommaren. Den föredrar att lägga i gamla sprickor och sår där äggen läggs under barken. De mönjeröda larverna lever sedan där, ofta kolonivis. Skadan visar sig som vissnande grenar under sommaren. Vid angreppsställena spricker barken upp och angripna grenar knäcks lätt av. Detta är en relativt ny skadegörare, vilken visat sig vara mycket svårbekämpad där den uppträtt Angripna skott skäres av och brännes.

    Vinbärsmal (Lamprodia capitella)

    Den angriper röda vinbär, sporadiskt även svarta. Lokalt ett svårt skadedjur. Den lilla fjärilens larver övervintrar inspunna i kokonger på grenverket. Tidigt på våren äter de sig in i knoppar och kan förstöra hela skottspetsar.

    Bekämpning: Vinterbesprutning och /eller tidig vårbesprutning.

    Krusbärsmott (Zophodia convolutella)

    Krusbär och svarta vinbär angrips. Äggläggning sker tidigt under våren på grenarna. Larven är grönfärgad med svart nackplåt. Angripna bär brådmognar och faller av. På svarta vinbär spinner larven ofta ihop hela klasen tillsammans med exkrementkorn. Skördeförlusten kan bli avsevärd. Förpuppning sker i marken.

    Bekämpning: Behandling omedelbart efter blomningen.

    Krusbärsstekeln (Nematus ribesii)

    Larverna kan på kort tid kaläta krusbärsbuskarna. Larven är svartprickig med grön grundfärg och blir upp till 2 cm lång. De fullbildade djuren är flugliknande och lägger sina ägg under våren - försommaren. En andra omgång uppträder i juli - augusti.

    Krusbärsstekeln är lättbekämpad, men det gäller att vara ute i tid.

    Lilla krusbärsstekeln (Pristiphora pallipes)

    Detta djur påminner mycket om föregående, men angriper även andra Ribes arter än krusbär. Dessutom kan den hinna med 3 generationer per år.

    Päron och äpple (kärnfruktträd)

    Päron

    Viroser och MLO

    Nervmosaik

    Smala gula band längs de finare bladnerverna. Ses lättast på unga träd.

    Ringmosaik

    Gulgröna ringar, band eller fläckar som är mer eller mindre diffusa. Sjukdomen förekommer oftast latent (d v s inga synliga symptom). Infekterade träd blir frostömmare. Även äpple angrips.

    Stencellsjuka

    Frukterna blir knöliga, ev missbildade och i fruktköttet bildas s k stenceller vilka gör frukten oätbar. Skadan beror på någon av nedanstående alternativ.

    Orsak:

    1) virussjukdom

    2) bristsjukdom, borbrist

    3) skador efter stick av stinkflyn

    Svamp- och bakteriesjukdomar

    Päronpest (Erwinia amylovora)

    Sjukdomen påträffades för första gången i Sverige och Norge 1985, hos oss i en skånsk Skånekusten och södra Halland. Päronpest är underkastad anmälningsplikt till Lantbruksstyrelsen vilket innebär att man vid misstanke om angrepp av sjukdomen skall kontakta växtinspektör eller lantbruksnämnd.

    Denna bakteriesjukdom angriper endast växter inom familjen Rosaceae, främst Cotoneaster, Malus, Pyracantha, Pyrus och Sorbus. Se vidare lantbruksstyrelsens flygblad.

    Symptom: Under sommaren vissnar unga skott plötsligt och blir bruna-svarta, liksom svedda av eld. Vidare kröker sig den angripna skottspetsen och formas som en kräkla.

    Skorv (Venturia pirina)

    På frukter, blad och skott uppträder mörka fläckar. Senare utvecklas gren skorv genom att barken spricker upp (1-årsskotten krackelerade). På unga träd kan stamangrepp förekomma.

    Svampen övervintrar i de nedfallna bladen och som grenskorv.

    Skadedjur

    Pärongallkvalster (Eriophyes piri)

    På bladen bildas vårtliknande fläckar, först gulgröna senare brunaktiga. Oftast är de samlade efter huvudnerven. Vid kraftiga angrepp rullar bladen ihop sig mot undersidan. Kvalstren övervintrar under knoppfjällen.

    Bekämpning: Behandling strax före knoppsprickning med 8-10% svavelkalkvätska.

    Pärongallmygga (Contarinia pyrivora)

    Äggläggning sker under och strax efter blomningen. De unga karten sväller upp, svartnar inifrån och faller av tidigt. Larverna lämnar karten och förpuppar sig i markens ytlager.

    Päronbladloppor (Psylla spp)

    Unga skott och blad sugs ur och deformeras ungefär som av bladlusangrepp. Kvistar och blad blir klibbiga av djurens avföring och ofta svarta av sotdagg.

    Larverna påminner lite om sköldlöss i utseende och kan vara så talilka att de helt täcker skotten. Den fullbildade insekten (ca 3 mm lång) har stora, glasklara vingar. Flera generationer hinner utvecklas per år. Övervintring sker som fullbildad insekt.

    Bekämpning: Ungefär som för bladlöss.

    Äpple

    Viroser och MLO

    Äpple kan angripas av en mängd olika virussjukdomar. Ibland ger de symptom på grenarna, bladen eller frukterna men i de allra flesta fallen syns ingenting (s k latenta viroser). Trädens livskraft blir dock sämre vilket yttrar sig som lägre skörd eller försämrad härdighet. Det vanligaste spridningssättet för dessa sjukdomar sker genom ympning eller okulering.

    Fårade grenar

    Träden får utplattade grenar. Signe Tillish och Gravenstein är känsliga sorter.

    Äpplemosaik

    Ger ibland bladsymptom i form av skarpt gula/gulvita fläckar i bladskivan. Angripna blad brukar sitta ojämnt fördelade på trädet. I regel är mosaiksjukan endast synlig på de först utvecklade bladen eftersom under normala sommartemperaturer maskeras virussymptomen.

    Gummived

    Grenarna blir ofullständigt förvedade och känns som om de var av gummi, därav namnet. Det kan dröja flera år mellan infektionstillfället och reaktion hos trädet. Katja och Lord Lambourne är känsliga sorter.

    Stjärnsprickor

    Korkartade sprickor i frukten. Känslig sort är Belle de Boskoop.

    Svampsjukdomar

    Skorv (Venturia inaequalis)

    Detta är den kanske allvarligaste svamp sjukdomen på släktet Malus. De första angreppen brukar synas omkring midsommar i form av diffusa fläckar på bladen (olivgrön-brunaktig beläggning). Även årsskotten angrips och tillväxten kan hämmas avsevärt. Vid kraftiga angrepp förtvinar de unga skotten. Prydnadsaplar (Malus) angrips, dock finns stora sortskillnader. 'Hopa' och 'Eleyi' angrips hårt medan t ex 'Profusion' klarar sig betydligt bättre.

    Svampen övervintrar i de nedfallna bladen där det påföljande vår bildas sporer vilka sprids med vinden och infekterar de nya bladen. Fuktigt och relativt varmt väder gynnar skorvangrepp. Efter den första infektionen fortsätter smittspridningen snabbt från blad till blad vid för svampen gynnsam väderlek. Övervintring sker också som grenskorv. Grenskorven kan lätt förväxlas med vinterskador och päronpest.

    Bekämpning: Flera besprutningar med lämpligt svampmedel krävs. Bekämpningsbehovet varierar kraftigt år från år.

    Blom- och grentorka, eller Grå Monilia (Monilia laxa)

    Flera slags fruktträd angrips. Körsbär och plommon är värst utsatta. Svampen infekterar blomman och växer vidare ned i grenverket. Kvistar och ibland större grenar dör. Det växer ofta fram grå sporkuddar på de vissna blommorna.

    Bekämpning: Beskärning av angripna grenar eftersom smittan kommer därifrån.

    Fruktmögel eller Gul Monilia (Monilia fructigena)

    Angriper frukt av såväl kärn- som stenfruktträd. Svampen förstör frukterna medan trädet i övrigt inte skadas. Ibland kan den växa ned i skotten och döda dessa. Svampen övervintrar i "fruktmumier" eller i angripna grenar.

    Äpplemjöldagg (Podosphaera leucotricha)

    Blad och unga skott överdrages av en vit mjölaktig beläggning som senare blir brunaktig. Infekterade knoppar dör ofta under vintern. Milda vintrar överlever svampen i stor utsträckning och det blir kraftiga mjöldaggsangrepp tidigt.

    Kräfta (Nectria galligena)

    En på äpple mycket vanlig svampsjukdom som kan skada träden svårt. Förutom äpple angrips också Cotoneaster, Malus, Pyracantha och päron. På grenarna eller hos unga träd, stammen, uppstår insjukna fläckar ofta med koncentriska cirklar i angreppsstället. Ofta sker angreppen i gamla sårytor, vinterskador etc. Om kräftsåret växer runt stammen/grenen, dör det som finns ovanför skadan. Svampen övervintrar och sprids framförallt från gamla skador.

    Bekämpning: Beskärning eller röjning av angripna träd är den viktigaste åtgärden. Sprutning med svampmedel under och strax efter bladfallet på hösten ger ett gott skydd mot nya infektioner.

    Silverglans (Chondrostereum purpureum)

    Svampen kan angripa många slags trädslag och lever flera år inuti stammar och grenar. Bladen får ett silver- eller blyglänsande utseende. Vanligast är detta på plommon. Svampens fruktkroppar brukar inte komma fram förrän den infekterade grenen dött. De är gråbrunaktiga, växer tryckta mot underlaget och bildar ofta små konsolformade bildningar (Svenskt namn = purpurskinn)

    :411:

    Fig 10 Silverglans, fruktkroppar

    Bekämpning: Se kräfta.

    Ibland uppträder symptom som liknar silverglans men där orsaken är fysiologisk, d v s ej beroende av svampangrepp (s k oäkta eller falsk silverglans). För övrigt ganska vanligt hos körsbär och plommon. Symptomen brukar vara tillfälliga.

    Skadedjur

    Gallkvalster (Eriophyes spp)

    På bladens ovan sida bildas svampliknande, först gulgröna senare brunaktiga fläckar. Förväxlas ofta med svampangrepp. Liknande bildningar också vanliga på oxel.

    Behöver ej bekämpas.

    Äpplebladloppan (Psylla mali)

    Har liknade levnadssätt som päronbladloppan, men övervintrar som ägg på äppleträdens grenar, (orangegula, långsmala ägg).

    Eventuell bekämpning utföres lämpligen på våren före knoppsprickning med Florineum, (en vegetabilisk olja).

    Bladlöss

    Flera arter har äpple som vintervärd. På grenarna lägger dessa svarta, långsmala ägg. En art, blodlusen (Eriosoma lanigerum), kan skada träden allvarligt, men den är i Sverige enbart spridd till delar av västra Skåne. Dess kroppsvätska är röd och påminner om blod, därav namnet. Bladlössen omger sig med en bomullsliknande vaxbeklädnad och lever på barken, ofta i gamla kräftsår. Sugskadorna medför svårläkta kraterliknande sår. Djuren kan också finnas på rötterna. Se vidare figur på sidan

    Kommasköldlusen (Lepidosaphis ulmi)

    Djuren är täckta av en 2-3 mm lång, kommaliknande sköld och de sitter vanligen i stora kolonier som helt kan täcka trädens stam och grenar. Flera olika sorters lövträd kan angripas varvid tillväxten hämmas.

    Bekämpning: Enstaka träd kan borstas rena, alt vårbesprutning före knoppsprickning med svavelkalkvätska eller Florineum. Sommartid bör malation-preparat användas. OBS bigiftigt!

    Frostfjäril (Operophtera brumata)

    Allmän skadegörare på fruktträd och div lövfällande tråd och buskar. Se vidare under avsnitt "Skadegörare med många värdväxter".

    Knoppvecklare

    Knoppvecklare är små nattfjärilar vars gröna eller rödaktiga, livliga larver gnager på och spinner samman bladen. De kan leva på många olika sorters lövfällande träd. Övervintringen sker som larver utanpå trädens grenar. Under knoppsprickningen gnager sig larverna in i knopparna, senare äter de på skottspetsarnas unga blad.

    Blodlusen

    :411:Ursprung: Nordamerika Till Skåne: 1930-talet "Jungfrufödda" Sexuellt bevingade honor vinglösa honor Vindspridning vinglösa honor under juli ingen äggläggning i (sällsynt i Sverige) Sverige Värdväxter Övervintring äpple i kolonier som vinglösa honor päron på stammar, grova grenar oxel Cotoneaster Temp. tålighet kvitten vid ca + 7°C - ingen förökning hagtorn opt temp = 20°C max temp = 30°C Kritisk temp för överlevnad: ca - 25°C Lössen överlever hastiga temp. växlingar.

    Fig 11

    Körsbär, Plommon, Persika (Stenfruktträd)

    Viroser och MLO

    Ringfläcknekros (NRV)

    På bladen utvecklas bruna, döda fläckar och linjer. Fläckarna kan falla ut varefter det uppstår hål i bladet (hagelskottsjuka).

    Bladmosaik (Plum line pattern)

    Bladen får diffusa, gulaktiga, oregelbundna ringfläckar eller band längs nerverna. Sjukdomen ger ibland symptom på plommon, vanligast på "Victoria".

    Sjarkasjuka (Plum pox virus)

    En mycket fruktad virussjukdom på plommon som är vida spridd framförallt i östra Europa, men är under utbredning västerut. I Sverige har enstaka fynd gjorts på importerade träd vilka då har röjts. Vid misstanke om angrepp skall anmälan göras till lantbruksnämnd eller växtinspektion, (enligt växtskyddslagen).

    Bladsymptomen påminner mycket om bandmosaik (se föreg.) och sjukdomen konstateras alltid slutgiltigt först efter det att virustest utförts. Den är lättast att se under våren/försommaren och sensommaren/hösten. Bladsymptom enligt ovan kan uppträda på aprikos, plommon och Prunus insititia. Persika, rosenmandel och slån får däremot aldrig några synliga skador men kan fungera som symptomlösa smittbärare av Sjarka.

    Sjukdomen kan spridas genom ympning, på mekanisk väg och med bladlöss. Mer om Sjarka står att läsa i Lantbruksstyrelsens flygblad.

    Skadedjur

    Plommongallkvalster (Eriophyes similis)

    I bladkanterna bildas vårtlika gallbildningar. Ibland angrips också frukterna som då får läppformiga svulster. Plommon och slån är värdväxter.

    Plommonbladgallkvalster (Aculus fockeui)

    Ganska vanligt förekommande i plantskolor vissa år. För det mesta tycks de ej skada träden nämnvärt. Synbarligen krävs det sommartid längre perioder med torrt och varmt väder för att de skall bli så talrika att träden far illa. De orsakar sugskador som gör att toppskotten "knyter sig". Vanligen inskränker sig symptomen till ljusa fläckar på årsskottens bark (ses redan under sommaren), samt små klorotiska bladfläckar.

    Djuren övervintrar innanför de yttre knoppfjällen. Spridningen sker sommartid med hjälp av vinden (s k luftplankton) eller med insekter.

    Värdväxter: Körsbär, persika, plommon, slån. Den är vanligast på plommon.

    Bladlöss

    Släktet Prunus angrips av flera bladlusarter. En blågrön, vaxklädd art (Hyalopterus pruni) övervintrar som ägg på plommon för att efter några generationer flyga över till bladvass. Under eftersommaren återvänder den till plommonträden. Den svarta plommonbladlusen

    (Brachycaudus cardui) gör att bladen krullar sig och skottens tillväxt stannar upp. Vidare kan träden smutsas ner svårt av sotdagg.

    Bakterie- och svampsjukdomar

    Stam- och bladbakterios (Pseudomonas mors-prunorum)

    Bakterien är en allvarlig skadegörare både på plommon och körsbär. Under året genomgår sjukdomen olika utvecklingsfaser, i stora drag enligt figur 11. På träden förekommer två olika symptom:

    1) Hagelskottsjuka. Bladen får under våren liksom vattendränkta fläckar. Senare blir de bruna, omgivna av en ljusgenomskinlig zon. Till slut faller fläckarna ut och det blir hål i bladet, därav namnet hagelskottsjuka.

    2) Gummiflöde och skador i barkvävnad, gren symptom. På unga grenar uppstår mörka, insjunkna fläckar under vilka veden är brunfärgad. Ofta uppkommer slingrande sprickor i barken mellan friska och sjuka områden. Rikligt med gummiflöde kan tränga ut. Grenpartierna ovanför angreppsställena dör ofta, ibland mycket plötsligt. Skadan förväxlas lätt med frostskador eller angrepp av monilia.

    :411:unga blad infekteras Vår baketrier i barkvävnad dör Vinter Barkfas Bladfas Sommar bladfläckar synliga Höst bakterier i bladen dör. unga grenar infekteras (barken)

    Fig 12 Stam- och bladbakterios på Prunus Schematisk utvecklingscykel för sjukdomen (efter Crosse 1956).

    Bekämpning: Angripna grenar beskäres under maj-juli och brännes. Snittytorna bör skyddas mot nyinfektion. Vid tiden för bladfällning bör träden också sprutas med kopparpreparat (kl 2) när man haft starka angrepp. Det krävs upprepad behandling.

    Blom- och grentorka (Monilia laxa)

    Surkörsbär är särskilt hårt utsatta. Se vidare under avsnitt "Äpple".

    Fruktmögel eller gul Monilia (Monilia fructigena)

    Förekommer ofta på plommon, ibland också på körsbär. Se avsnitt "Äpple".

    Bladfläcksjuka (Blumeriella jaapi), konidiestadie = Pleosporella padi

    På bladens ovan sida runda, mörkröda fläckar och på undersidan vita-vitrosa vilka med tiden flyter samman. Vid svåra angrepp faller bladen av för tidigt. Svampen övervintrar på de avfallna bladen där fruktkropparna bildas under våren.

    Hägg och surkörsbär blir lätt angripna (' Kelleriis 16' är mycket utsatt) medan sötkörsbär sällan skadas.

    Bekämpning: Samla ihop och bränn angripna blad. I plantskolan krävs 3 sprutningar med svampmedel; 1:a vid blomningen, 2:a ca 14 dagar senare, 3:e efter ytterligare 14 dagar.

    Krussjuka (Taphrina deformans)

    Persika drabbas hårt av denna svampsjukdom. Bladen deformeras, förtjockas, blir buckliga och färgas gult-brunt-rött. Så småningom blir de överdragna av en vitaktig, mjölig svampbeläggning. Svampen övervintrar på knoppfjäll och bark.

    Bekämpning: Angripna blad plockas bort och brännes. Strax innan knoppsprickning sprutas med svavelkalkvätska.

    Pungsjuka (Taphrina pruni)

    Frukterna blir gurklika, saknar sten och blir täckta av en vitaktig svamppäls. Svampen övervintrar i angripna grenar och växer från dessa ut i de unga frukterna. Sjukdomen blir särskilt besvärlig under år med svalt och fuktigt sommarväder. Träd på styva, kalla och sura jordar får lättare angrepp.

    :411:

    Fig 13 Pungsjuka på plommon

    Bekämpning: Grenar med pungsjuka plommon måste skäras bort, se f ö under "Krussjuka".

    Silverglans (Chondrostereum purpureum)

    Kan också angripa körsbär och plommon. Se vidare under avsnitt "Äpple".

    Lövfällande buskar och träd

    Acer

    Mjöldagg

    Speciellt på rödbladiga sorter (t ex Faassens Black) och A. campestre.

    Rödvårtsjuka

    Skadegörare med många värdväxter.

    Betula

    Björkrost (Melampsoridium betulinum)

    Gulaktiga fläckar på bladens ovansida. På undersidan gula, senare bruna sporhopar.

    Bekämpning: Baycor-preparat.

    Clematis

    Vissnesjuka

    Förorsakas med all sannolikhet av Coniothyrium clematides-rectae och Ascochyta clematidina. Både nyplanterade och något äldre plantor kan fram på sommaren helt plötsligt vissna ned.

    Bekämpning: Behandling av rothalsen med något svampmedel (Baycor eller Fungaflor). Markytan närmast rothalsen skyddas mot direkt solexponering.

    Corylus

    Hasselgallkvalster (Phytoptus avellanae)

    Uppsvullna knoppar, bryter sällan. Djurens levnadssätt överensstämmer väl med de på svarta vinbär.

    Bekämpning: Angripna grenar beskäres och brännes.

    Crataegus

    Bladloppor, bladlöss, frostfjärilslarver, vecklare, spinnmalar m fl. Hagtorn angrips av ungefär samma djur som äpple.

    Hagtornsrost (Gymnosporangium clavariiformae)

    På blad och unga skott utvecklas skålroststadiet, vilket ger gulorange fläckar. På grenarna utvecklas svulster, delarna ovanför dör oftast. Sorten Paul's Scarlet är mycket mottaglig. Svampen värdväxlar med vanlig en (Jun. communis).

    Bekämpning: Upprepade behandlingar med Baycor-prep med början månadsskiftet maj-juni, ca 14 dagar mellan sprutningarna.

    Daphne

    Mosaik

    Orsakas av gurkmosaikvirus (CMV). Bladen blir gulflammiga och kupiga samt faller av för tidigt. Angripna plantor bör kasseras.

    Euonymus

    Benvedsspinnmalen

    Svartfläckiga, gulgrå larver vilka tillverkar en väv av spinntrådar innanför vilken de lever. De kan på ganska kort tid kaläta värdväxten. Äggen läggs i klungor under hösten. Angrepp är tämligen ovanliga.

    Fagus

    Bokgallmyggan (Mikiola fagi)

    Bildar smala, spetsiga, rödaktiga gallbildningar på bladytan. Behöver ej bekämpas.

    Bokbladlusen (Phyllaphis fagi)

    Grönaktig bladlus som är täckt med ett kraftigt vaxlager.

    Bokullusen (Cryptococcus fagi)

    Djuren, som liknar små bomullstussar, håller till på stammen och äldre grenar.

    Bekämpning: Vinter- eller sommarbesprutning.

    Hedera

    Bladfläckar

    Fläckar på bladen kan förorsakas av diverse svampsjukdomar.

    Spinnkvalster, sköldlöss, trips

    Förekommer ofta vid odling i växthus, mindre problem utomhus.

    Öronvivlar (Otiorrhynchus spp)

    De vuxna vivlarna gör halvmånformiga gnag i bladkanten. Larverna skadar rötterna och kan ge sig på rothalsen-stammen närmast jordytan.

    Ilex

    Järneksflugan (Phytomyza ilicis)

    Förorsakar minor i bladen, dels smalare, dels mera utbredda sådana. Äggläggning sker under början-mitten av juni.

    Bekämpning: Samla in och förstör angripna blad.

    Laburnum, Cytisus

    Gullregnsrost (Uromyces laburni)

    På gullregn och Cytisus purgans får unga grenar brunaktiga fläckar. Angripna grenar dör i regel.

    Bekämpning: Noggrann beskärning, ev behandling med svampmedel (Baycor).

    Ligustrum

    Ligusterdöd

    Rätt ofta inträffar att enstaka plantor eller delar av en häck går ut efter en vinter. Orsaken är först och främst syrefattig jord, beroende på att den antingen är mycket styv eller vattensjuk.

    Syrénmal (Gracilaria syringella)

    Förorsakar breda minor i bladen. Angriper också syrén.

    Lonicera

    Bladlöss (Prociphilus xylostei)

    Starkt vaxklädd bladlus.

    Vita flygare (Aleurodes lonicerae)

    En utomhuslevande art som stundom kan bli mycket talrik och då orsaka skador på värdväxten. Skadorna, utsugna, gulnande blad, nerkladdade och svarta av sotdagg som vid bladlusangrepp. I Sverige är den funnen på kaprifol, jordgubbar (vanligast), kers, kabbeleka, åkermynta och Geum. Enligt utländsk litteratur kan den leva på många olika växter.

    :411:

    Fig 14 Vita flygare

    Utseende: liknar närmast en miniatyrfjäril (ca 2 mm lång), vit med en diffus v-formad teckning på vingarna.

    Djuret övervintrar som fullbildad på vintergröna blad. Larverna sitter på bladundersidorna, liknar små gula sköldlöss.

    Bekämpning: Som för bladlöss.

    Trymal och fjädermott

    Larverna angriper blomknopparna. Blomningen kan spolieras.

    Mahonia

    Mahonia rost (Cumminsiella sanguinia)

    Talrika små rödgula-bruna fläckar på undersidan och rödgula fläckar på ovansidan av bladen.

    Bekämpning: Nedskärning på våren före knoppsprickning. Borttagning av angripna blad. Besprutning med svampmedel (Baycor, Fungaflor).

    Malus

    Se under "Äpple".

    Platanus

    Bladbränna (Gnomonia veneta)

    Oregelbundna bruna fläckar längs bladnerverna. Även skotten kan angripas vilket leder till kvistdöd. Skadade blad faller av för tidigt.

    Populus

    Bladlöss (Pemphigus spp)

    Orsakar karaktäristiska galler på bladskaften. Under sommaren flyger lössen över till bl a sallat där den lever som rotlus och kan göra avsevärd skada på en sallatskultur.

    Bekämpning: Vårbesprutning när lössen skall till att lämna gallerna. Lössen skadar ej poppeln.

    Poppelskorv (Pollaccia radiosa)

    Blad och skott vissnar och svartnar. Träden ödelägges under ett par år. Särskilt svårt angripes P.x berolinensis. P. canadensis " Bachelieri " och P. robusta är mera motståndskraftiga.

    Poppelkräfta (Dothichiza populea)

    Angreppen visar sig genom bruna barksköldar i vilka svampens sporhus ses som framskjutande punkter.

    Bekämpning: Goda växtbetingelser för poppeln är det bästa skyddet. Sparsam kvävegödsling. För tidig upptagning i plantskolan ger uttorkning av rötterna och följande försvagning av plantorna med angrepp som följd.

    Poppelrost (Melampsora spp)

    Gulaktiga fläckar på bladens ovansida och gula sporsamlingar på undersidan. Bladen kan vid starka angrepp falla av för tidigt. Arternas mottaglighet är rätt olika och inom respektive art kan olika individers mottaglighet skilja sig mycket. Det sistnämnda är fallet med t ex P. berolinensis.

    Potentilla

    Spinnkvalster (Tetranychus urticae)

    Vissa sorter, t ex 'Goldteppich' och var 'Arbuscula', angrips mycket starkt.

    Prunus

    De arter och sorter av släktet Prunus som användes som prydnadsväxter angripes av samma parasiter som körsbär och plommon (sid). Utöver dessa angripes häggen av

    Häggspinnmalen (Yponomeuta evonymella).

    Häggbladlus (Rhopalosiphum padi)

    Grå, vaxklädd lus, som på högsommaren går över till bl a havre.

    Pyracantha

    Skorv (Fusicladium pyracanthae)

    Olivgröna-brun grå fläckar på bladen. Vid starka angrepp faller bladen för tidigt. Frukterna blir svartbruna av skorven. I övrigt är sjukdomen likartad äppleskorv. Se vidare under "Äpple".

    Querqus

    Mjöldagg (Microsphaera alphitoides)

    Har endast betydelse för yngre plantor i stark växt.

    Ekvecklaren (Tortrix viridana)

    En liten nattfjäril (spännvidd ca 2 cm) med blekgröna vingar. Den är vanlig överallt där ek förekommer. Vissa år kaläter ekvecklarens larver träden. Den går bara på ek. Angreppen har sällan någon större betydelse för ekarna eftersom de bryter på nytt under eftersommaren. Mängden larver kan dock ställa till obehag i grönområdenparker under år med masshärjningar.

    Frostfjäril och Lindmätare

    Angriper ofta ek under våren-försommaren. Se avsnitt "Skadegörare med många värdväxter".

    Rhododendron

    Grentorka-kvistdöd (Pythium sp)

    Svampen växer ofta in via kvarsittande, döda blomknoppar. För kraftig eller för sent utförd kvävegödsling gynnar angrepp. Rosa och röda hybrider synes vara mest mottagliga.

    Bekämpning: Noggrann bortgallring av angripna skott. Viktigt att beskära dem en bit nedanför synligt angrepp.

    Bladfläckar (Septoria, Pestalotia m fl)

    Flera svampar kan förorsaka bladfläckar. De förebygges genom att ge buskarna optimala växtbetingelser.

    Nätstinkflyn (Stephanitis spp)

    Bladens översida blir gulspräcklig, undersidan smutsbrun. Djuren sitter på bladundersidorna. De övervintrar som ägg instuckna vid bladets mittnerv. De vuxna djuren är platta, med relativt stora, genomskinliga vingar. Angreppen brukar komma under slutet av juni - början av juli. Buskarna lider svårt av sugskadorna vilka kan leda till bladfall.

    :411:

    Fig 15 Nätstinkfly

    Bekämpning: Bladlusmedel. Spruta bladens undersidor.

    Vita flygare (Dialeurodes chittendeni)

    Angriper endast Rhododendron. Djuret liknar den vanliga växthusvitaflygaren. Endast en generation per år, d v s flygande individer ses bara under några veckor i slutet av maj - början av juni, beroende på temperaturen. Det är då man helst skall bekämpa dem med bladlusmedel eller såplösning. Resten av året finns larvstadier på de yngsta bladens undersidor där de ser ut som små, gulaktiga prickar. Buskarna kan bli rejält utsugna och dessutom kraftigt nedsmutsade av sotdagg.

    Bekämpning: Med medel enligt ovan. Upprepa behandlingen 1-2 ggr.

    Öronvivlar (Otiorrhynchus spp)

    Larverna gör gnagskador på rötter och kan i värsta fall ringbarka rothalsen. De fullbildade djuren (skalbaggarna) gör djupa gnag i bladkanterna. Vivlarna är aktiva under kvällen- natten och gömmer sig när det är ljust.

    Ribes

    Se under "Krusbär och vinbär".

    Rosa

    Rotgallnematoder (Meloidogyne)

    Svulster på rötterna och onormal rotförgrening. Förekommer ibland på imponerade rosor.

    Bekämpning: Plantera ej angripna buskar. Troligen inget större problem utomhus i vårt klimat.

    Bladlöss

    Bekämpas med bladlusmedel, ev med såplösning.

    Rosenstriten (Edwarsiana rosae)

    Skador uppträder under våren-försommaren i form av sugskador på bladen. I början utgörs de av små vita fläckar utmed nerver men kan till slut omfatta hela bladytan. De små vitgröna stritlarverna sitter på bladundersidan.

    Bekämpning: Djuren kan spolas av med kallt vatten, alternativt bekämpas med något bladlusmedel.

    :411:

    Fig 16 1. Larv av rosenstrit 2. Rosblad med sugskador av rosenstrit

    Lilla rosenbladstekeln (Blennocampa pusilla)

    Förorsakar inrullning av bladkanterna där man kan hitta larven. Ett enda djur gör att flera blad rullar sig (systemisk giftverkan).

    :411:

    Fig 17 Rosblad efter angrepp av lilla rosenbladstekeln (Efter Tullgren)

    Svartfläcksjuka (Marssonina rosae)

    Mörka, nästan svarta fläckar med "fransade" kanter på bladens ovansidor. Svampen orsakar för tidigt bladfall. Varmt och torrt läge där rosorna riskerar bli utsatta för torka gynnar angrepp. Undvik därför rent söderläge om det skulle vara helt oskyddat för solen.

    Barkfläcksjuka (Coniothyrium wernsdorffiae)

    Stora mörka fläckar omgivna av purpurröd kant på fjolårsskotten. I fläckarna bildas svampens sporhus varifrån ny smitta sprids under våren. För kraftig och ensidig kvävegödsling gynnar angrepp.

    Bekämpning: Angripna och skadade skott beskäres. Kraftig kväve gödsling undvikes.

    :411:

    Fig 18 Barkfläcksjuka Äldre fläck med sporhus

    Gråmögel (Botrytis cinerea)

    Kan angripa grenarna, särskilt under kyllagringen. Grenarna får bruna, döda partier.

    Bekämpning: Som föregående.

    Rosrost (Phragmidium mucronatum m fl)

    Brandgula skålrostsår på grenar, års skott och bladskaft under våren. Senare bildas brunsvarta sommarsporer på bladens undersidor.

    Bekämpning: Baycor-preparat.

    Salix

    Pilskorv (Pollaccia saliciperda)

    Skott och blad får olivgröna fläckar och vissnar.

    Bekämpning: Beskärning av hårt angripna grenar. Upprepade sprutningar med svampmedel kan bli nödvändigt beroende på vädret.

    Grenbrand (Drepanopeziza sphaeroides)

    Påminner något om pilskorv. Smittspridningen värst vid varmt och fuktigt väder med talrika regnskurar. Salix alba ' Tristis ' och ' Vitellina ' skadas svårt. I mindre grad angrips S. a ' Sericea ' och S. fragilis. S. daphnoides, S. purpurea och S. viminalis har ej angripits enligt norska försök.

    Bekämpning: Se pilskorv.

    Pilrost (Melampsora spp)

    Se under poppel.

    Videgallmygga (Rhabdophaga ssp), Pilvedgallmygga (Helicomyia saliciperda)

    Bildar spolformiga ansvällningar på de unga grenarna. Skottens tillväxt kan avstanna.

    Pilbladstekeln (Nematus salicis)

    Flera steklar kan angripa Salix men denna är den vanligaste. Larven är blågrön med tegelröda teckningar fram och bak. Längd: ca 3 cm.

    Bekämpning: Bladlusmedel.

    Bleka glansbaggen (Phyllodecta pallida) och Pilglansbaggen (Phylloaecta vitellina)

    Den förstnämnda liknar en stor nyckelpiga, men saknar fläckar (blekt rödgul färg), medan den andra är metalliskt mörkgrön och något mindre. Båda är mycket vanliga på pil och poppel. Både fullbildade djur resp larver gnager på bladen. Unga hängpilar kan ibland kalätas.

    Bekämpning: Enstaka träd genom insamling av djuren. I plantskolan kan bekämpning möjligen bli aktuell på sticklingsbäddar.

    Syringa

    Syrénbakterios (Pseudomonas syringae)

    Bruna fläckar på unga skott. Fläckarna blir så småningom mörkare och skotten vissnar. På bladen bildas ljusare, senare bruna fläckar.

    Bekämpning: Angripna buskar röjes och brännes.

    Vissnesjuka (Phytophthora syringae)

    Bruna - svarta fläckar under barken, oftast nära jordytan. Angripna skott ändrar färg till blekgrönt. Smittan finns i jorden. Angripna buskar bör röjas så fort de upptäcks.

    Tilia

    Lindspinnkvalster (Eotetranychus tiliarum)

    Mest mottagliga för angrepp av dessa är T. platyphylla, T. x euchlora och T. cordata.

    Bekämpning: Vid kraftiga angrepp kan man försöka med svavelkalkvätska på våren före knoppsprickning.

    Gallkvalster

    Förorsakar ljust gröna och slutligen röda, hornlika utväxter på bladens ovansidor.

    Behöver ej bekämpas.

    Lindmätaren (Erannis defoliara)

    Allmän i södra Sverige. Se vidare under avsnittet "Skadegörare med många värdväxter".

    Lilla Lindbladstekeln (Caliroa annulipes)

    Djuret påminner mycket om fruktbladstekeln. Dess mörkgröna snigelliknande larver har vissa år lokalt förekommit i sådana mängder att stora lindar fått hela bladmassan fullständigt förstörd. Larverna sitter på bladets ovansida och äter upp allt utom nerver och underhud. Vid lätta angrepp uppstår s k "fönstergnag". Efter ett massangrepp ser träden bruna ut, löven sitter kvar.

    Biologi: Under försommaren sker parning och äggläggning på lindarna. De fullbildade djuren liknar vid en hastig titt flugor. Till färgen är de svarta och kan under svärmningen sitta i mängder på bladen.

    En första generation larver kommer i början eller mitten av juni. I början av augusti kan det komma en ny omgång larver.

    Bekämpning: Larverna är lättbekämpade, vanliga bladlusmedel har effekt. Däremot går det inte att bekämpa förebyggande eftersom stekeln övervintrar som fullbildad.

    Ulmus

    Bladlöss

    En av dessa (Eriosoma ulmi), värdväxlar med Ribes, på vilken den lever som rotlöss.

    Almsjuka (Ceratocystis ulmi)

    Denna svamp lever som kärlparasit i träden. Sjukdomsförloppet är beroende av vilken ras det är. Smittan sprids i första hand med almsplintborrar, i andra genom rotkontakt mellan olika träd varvid svampen kan växa över till det andra trädet. Svart missfärgning i veden omdedelbart under barken, som "mörka streck", tyder på att det kan vara almsjuka i trädet. Vid tvärsnitt ses då en svart ring eller svarta fläckar i snittytan (de angripna kärlsträngarna).

    Viburnum

    Bladlöss (Aphis viburni)

    Särskilt V. opulus " Sterile " angrips ofta så hårt att årsskotten stannar och blir kraftigt tillbakasatta.

    Bladbaggar (Pyrrohalta viburni)

    Brungul skalbagge (ca 5 mm lång) som ofta kaläter V. opulus under maj-juni. Både larver och fullbildade äter av bladen.

    Barrväxter

    Abies, Picea

    Barrträdsspinnkvalster (Oligonychus ununguis)

    Vid angrepp på Abies och Picea blir barren först gulfläckiga, senare rödktiga. Slutligen faller barren av. Särskilt Picea glauca ' Conica ' angrips ofta mycket svårt. Djuren övervintrar som ägg vilka kläcks under maj.

    Bekämpning: Sommarbesprutning med Antivermin Svavelkalkvätska, 4-5 %-ig blandning av preparatet och med tillsats av gelatin (ca 1,5 g/10 liter vätska).

    Ädelgranbarrlusen (Dreyfusia nordmannianae)

    Svart lus, som är helt vaxöverdragen. Den gallbildande generationen återfinns på Picea orientalis. Ädelgranbarrlusen angriper oftast A. nordmanniana, A. concolor, A. alba och A. balsamea.

    Bekämpning: Tidig vårbesprutning med svavelkalkvätska, senare med vanliga bladlusmedel.

    Större granbarrlusen (Sacciphantes abietes)

    Mindre granbarrlusen (Adelges laricis)

    Den förstnämnda bildar ananasliknande, den senare små, kotteliknande galler, båda på gran. Skadorna kan bli betydande eftersom skotten deformeras. Den mindre granbarrlusen har en försommargeneration på lärk. Där sitter lössen fritt på barren omgivna av ulligt vax.

    Bekämpning: Spruta tidigt på våren med bladlusmedel. Använd rikligt med sprutvätska.

    Chamaecyparis

    Rothalsröta (Phytophthora cinnamomi)

    Barren blir bleka, slutligen bruna och plantan dör. Rötterna och den nedre delen av stammen angripes. Krukodlade synes vara mer utsatta, troligen p g a den högre temperaturen i rotklumpen. Kan också angripa Taxus och Thuya.

    Undvik att plantera dessa barrväxter på fuktiga platser och ej på vattensjuk mark.

    Kvistdöd (Kabatina thujae)

    Se under Juniperus.

    Barrträdsspinnkvalster

    Grenarna ändrar färg till matt grågrönt-gulgrönt, tillväxten avstannar helt. Se vidare under Abies, Picea.

    Juniperus

    Juniperus-kvistdöd (Kabatina juniperi)

    Mindre, döda kvistar uppträder i plantorna. Blygråa-svarta partier avslöjar att det är svampangrepp och inte vinterskador. Förekommer oftast i krukodlingar och beskrevs först 1967. Svampen gynnas av dys/sprinklerbevattning vilket underlättar för sporerna att gro och växa in i grenen.

    :411:

    Fig 19 Kvistdöd. Yttre del av grenen gulnar.

    Stora sortskillnader föreligger. J. sabina, J. chin. ' Pfitzeriana ' och squamata ' Meyeri ' angrips mest. ' Mint Julep ' är en sort som klarar sig relativt bra. J. communis och J. horizontalis brukar ej angripas. En närstående art, Kabatina thuyae, kan angripa Chamaecyparis, Microbiota och Thuya.

    Bekämpning: Noggrann beskärning av skadade kvistar och förstöring av dessa (bränning). Upprepade behandlingar med svampmedel, med början tidigt på våren.

    Gelérost (1) Gymnosporangium sabinae, 2) G. juniperi, 3) G. clavariiforme)

    Gulorange, geléaktiga fruktkroppar som kommer fram under våren. Angripna grenar är spolformigt förtjockade. De tre rostsvamparna värdväxlar enligt följande: 1:a med päron, 2:a med Sorbus, 3:e med Crataegus (se under Hagtorn "Hagtornsrost").

    Rotlöss (Gootiella tremulae)

    Förekommer ibland på olika arter av Juniperus. Den värdväxlar med asp. Behöver ej bekämpas.

    Pinus

    Rost (Cronartium ribicola)

    Angriper Pinus strobus, sällan andra 5-barriga tallar. Framkallar stora sporfyllda, gula blåsor på skott och grenar. Värdväxlar med svarta vinbär (se under "Krusbär och vinbär").

    Rost (Coleosporium pini)

    I plantskolan kan Pinus mugo angripas. I maj-juni syns blåsformade, gula sporsamlingar på barren hos unga plantor. Försvinner fram på sommaren och lever sedan på vissa ogräs, t ex mjölktistel, hästhov, korsört, ögontröst och rapunkelklocka.

    Bekämpning: Håll efter ogräset.

    Barrlöss (Pineus strobi), (Pineus cembrae)

    Vanligast på Pinus strobus och P. cembra. Båda arterna är starkt vaxklädda, vilket försvårar bekämpningen.

    Bekämpning: Spruta tidigt på våren (svavelkalkvätska, 4-5 %-ig blandning) senare vanliga bladlusmedel. Använd rikligt med sprutvätska.

    Rotlöss (Prociphilus pini)

    Värdväxlar med hagtorn där den övervintrar som ägg. Vinglös sommargeneration lever på Pinus. Lössen på tallrötterna är rikligt vaxbeklädda och ganska lätta att upptäcka. Hos krukodlad Pinus (främst bergtall) lever de året runt på rötterna där luskolonierna kan förväxlas med svampmycel p g a vaxutsöndringarna. Tycks dock inte göra någon skada, men kan bli utdömda vid växtinspektionens besiktning. Svårbekämpade och kräver många behandlingar.

    Tallskottsvecklaren (Rhyacionia buoliana)

    Fjärilen angriper bl a bergtall och svarttall. Äggläggning sker under juni-augusti på tallens knoppar. Larverna äter sig in i en knopp där de övervintrar. På våren vid dagstem på ca 15°C vaknar larverna och angriper nya knoppar och mjuka skott. Ett angripet skott brukar böja sig samtidigt som larven holkar ur det invändigt. Ofta dör skotten.

    Förpuppning sker i juni inuti ihåliga skott. Det är mest unga tallplantor som angrips.

    :411:

    Fig 20 Larv av tallskottsvecklare. Skadat skott på tall.

    Bekämpning: Samla in och bränn angripna (krokiga) skott under våren-försommaren.

    Barrsteklar (Lophyridae)

    Flera arter med liknande levnadssätt lever på tall.

    Steklarna har gröna eller gråaktiga larver vilka lever kolonivis på fjolårsbarren.

    Röda tallstekelns larver kläcks fram under våren och tallen kan snabbt kalätas. Förpuppning sker i markytan. Under hösten sker ny äggläggning på årsbarren. Vanliga tallstekelns larver påträffas under eftersommaren och förpuppas i en kokong på trädens kvistar eller i marken.

    Barrsteklar kan därför uppträda 2 ggr om året.

    :411:

    Fig 21 Larver av barrsteklar

    Bekämpning: Larverna är lätta att bekämpa, i regel räcker det med såplösning.

    Taxus

    Rothalsröta

    Se under Chamaecyparis.

    Thuya

    Rothalsröta, kvistdöd

    Se under Chamaecyparis.

    Alternativa bekämpningsmedel

    Nedanstående artiklar innehåller inga giftiga kemikalier. Skadedjuren dödas på mekanisk väg (fastnar) eller genom kvävning (andningsorganen täpps igen). Effekten är mycket kortvarig och de bryts ner snabbt. Det blir inga restsubstanser kvar i behandlade växter.

     

    Preparatnamn          Verksam substans     Användning
    Aldecid               gelatinemulsion      Mot skadeinsekter på växter ute
                                               och inne. Undvik att bespruta
                                               växter under blomning.
    Bio Pax               tvålpreparat         Mot ohyra på växter ute och
    insektstvål                                inne.
    Savona                såpa                 Mot ohyra på växter ute och
                                               inne.
    VäxtRent              "-                   D:o
    Törsleffs             växtsåpa             D:o
    Florina Giftfritt     paraffinolja         Mot spinn, bladlöss och div
                                               insekter. Används på krukväxter
                                               och balkongväxter.
    Florin Mjöldagg       paraffinolja         Verksamt mot mjöldagg,
                                               spinnägg och div insekter.
                                               Används på krukväxter, frukt-
                                               och bärväxter.
    Florineum             paraffinolja         För vinter- och vårbesprutning
                                               mot övervintrande larver, spinn-
                                               och insektsägg. Behandla ej vid
                                               minusgrader och frostnätter.
    Weibulls limring                           Mot insekter i förebyggande
                                               syfte. Används på frukt- och
                                               prydnadsträd. Ringen fästes
                                               runt stammen, senast i sep-
                                               tember. Effektivt mot frostfjäril
                                               och lindmätare.
    Silva Flugfälla                            Mot flygande insekter inomhus.
                                               Genomskinlig plastremsa belagd
                                               med ej torkande lim. Fästes på
                                               fönsterrutan.
    Åkerfräken            kisel                Upprepade besprutningar har
                                               förebyggande effekt mot krus-
                                               bärsmjöldagg.
    Nässelextrakt                              Gödsling med nässelvatten
                                               positivt. Har ingen bekämp-
                                               ningseffekt mot bladlöss.

     

    Kemiska bekämpningsmedel för allmänheten

    Följande är en förteckning över preparat vilka vid årsskiftet 1990/91 var godkända av kemikalieinspektionen och registrerade som klass 3-medel. För dessa medel krävs ingen behörighet och får därför användas av allmänheten. övriga (klass 1 och 2) får endast användas i yrkesmässig odling och kräver behörighet.

    Kemikalieinspektionen är den centrala myndighet som beslutar om ett bekämpningsmedel får saluhållas, användningsområde. Myndigheten kan också med kort varsel utfärda saluförbud för ett preparat om det finns skäl för det.

    Godkännandet omprövas rutinmässigt var 5:e år för alla kemiska preparat. Listan måste därför följas upp årligen för att vara aktuell.

    Vid val av preparat bör så långt det går alternativa bekämpningsmedel användas. Förekomst av naturliga fiender, predatorer, eller "vänner" bör undersökas innan man sprutar. Många gånger klarar naturen själv av växtskyddsproblemen.

     

    Medel mot insekter och kvalster m m, klass 3
    Preparatnamn              Aktiv substans           Anmärkning
    Baytroid 12,5 EW          cyflutrin                Mot skadeinsekter utomhus på
                                                       prydnadsväxter, fruktträd,
                                                       bärbuskar före blomning.
    Kotrine Insektsspray      deltametrin              D:o
    Biosekt 50                malation (520 g/l)       Insekter utomhus eller i växthus.
                                                       14 dagars karenstid.
    Malathon Garden           malation (520 g/l)       D:o
    Baysol blomspray          propoxur + merkapto-     Insekter och spinn på prydnads-
                              dimetur (0,2 % 0,2 %)    växter
    Mesurol snigelgift        merkaptodimetur          Mot sniglar, gråsuggor, tusen-
                                                       fotingar.

     

     

    a) pyretriner I och II + piperonylbutoxid (pyrenon)
    Preparatnamn            Konc                   Anmärkning
    Pyrsol                  (42 g/l, 150 g/l)      Skadeinsekter i växthus och
                                                   på friland.
    Pyrex                   (0,3 %, 1,0 %)         Insekter på rums- och träd-
                                                   gårdsväxter.
    Weibulls Pyrethrum      (42 g/l, 150 g/l)      D:o
    Ros 1                   (0,27 %, 1,3 %)        Aerosol mot insekter.

     

     

    b) pyretriner I och II + piperonylbutoxid + malation
    Preparatnamn            Konc                       Anmärkning
    A-spray                 (0,2 %, 1,4 %, 1,6 %)      Skadeinsekter på rumsväxter
                                                       inomhus)
    Perfect                 (0,62 %, 1,25 %, 1,5 %)    D:o
    Pyrex insektsspray      (0,25 %, 1,0 %, 1,0 %)     D:o
    Weibulls Pyrex          (0,25 %, 1,0 %, 1,0 %)     D:o
    insektsspray

     

     

    c) Pyretriner I och II + piperonylbutoxid + rotenon
    Preparatnamn              Konc                         Anmärkning
    Substral Bladlusspray     (0,08 %, 1,0 %, 0,42 %)      Mot ohyra på växter.
    Pyrex                     (1,25 %, 5,0 %, 0,6 %)       D:o
    Blomstra Bladlusspray     (0,038 %, 0,34 %, 0,56 %)    D:o

     

     

    Medel mot svampsjukdomar, klass 3
    Preparatnamn        Aktiv substans               Anmärkning
    Baycor 300 EC       bitertanol                   Mot svampar på prydnads-
                                                     växter och i gräsmattor.
    Baycor spray                                     
    Bayleton Lack       triadimenol                  Till sårytor på träd och
                                                     buskar.
    Fungaflor           imazalil                     Mot svampangrepp i prydnads-
                                                     växter, frukt, tomater, bär, gur-
                                                     ka. 21 dagar karenstid. 7 dagar i
                                                     jordgubbar. 4 dagar i gurka.
    Elosal              svavel                       Mot svampangrepp i köks-
                                                     växter och fruktodlingar.
    Thiovit                                          
    Kumulus WG          svavel + nitrotalisopropyl   Mot mjöldagg i fruktodlingar.
                        Trichoderma (en svamp)       Mot silverglans i fruktträd.

     

     

    Medel mot ogräs, klass 3
    Preparatnamn            Aktiv substans           Anmärkning
    Mossrent                järn (II) sulfat         Mot mossa i gräsmattor.
    Moss Väck               "-                       D:o
    Stroller ogräs N        klopyralid               Mot ogräs i gräsmattor.
    Rebell 165              glyfosat (165 g/l)       Mot ogräs i trädgårdar.
    Rebell Garden           (16 g/l)                 Vattenogräs genom avstrykning.
                                                     Tas upp av gröna växtdelar.
                                                     Effekt på nästan alla växter.
    Gesatop 4 strö          simazin (40 g/kg)        Mot ogräs i buskplantering och
                                                     på grusade ytor.
    Ustinex                 simazin + metaben-       D:o
                            stiazuron (16 g/kg,
                            8 g/kg)
    Gardoprim 5 G           terbutylazin             D:o
    Groen - Ex              kvartär ammonium-        Mot grönalger på träplank, stol-
                            förening                 par, stenplattor, avstenar m m

     

    Desinfektion

    Jordbehandling

    Behandling med dazometpreparat

    Sanering av bord, lådor, krukor, redskap

    Innan behandling görs med något av nedanstående medel, skall vanlig rengöring ha utförts. Annars uteblir den sanerade effekten.

     

    Formalinlösning:      5 %-ig lösning       (av handelsvaran som innehåller
                                               ca 30 % formalin)
    Korsolin:             2 %-ig lösning       vid 10-20°C
                          3 %-ig lösning       vid 2-10°C
    Menno-Ter-forte:      1 %-ig lösning       (krukor och lådor kan användas
                                               efter 3-4 timmar)
    Glu-Cid:              2 %-ig lösning       god verkan ner till 4°C
    Virkon S:             0,5-1 %-ig lösning   

     

    Gasning med formalin

    Per 100 kbm lager- eller växthusvolym åtgår:

    3 liter formalin/100 liter vatten

    1 kg kaliumpermanganat

    Det senare ämnet bör inneslutas i papperspåsar för att undvika alltför våldsam reaktion. Använd inte plasthinkar! (Kraftig värmeutveckling!)

    Dimning med formalin

    Dosering för 1000 kvm:

    20 liter formalin (ca 30 %-ig vara)

    7 liter vatten

    3 liter monopropylenglykol

    Anm

    För att få god desinficerande effekt av gasning resp dimning med formalin gäller att lokalen skall vara väl rengjord innan behandlingen görs. Temperaturen bör helst vara ca 15°C.