VäxtEko


Tidskrift/serie: Trädgårdsrådgivningen informerar. ODL
Utgivare: Lantbruksstyrelsen (LBS) (numera: Jordbruksverket (SJV))
Redaktör:
Utgivningsår: 1990
Nr/avsnitt: 38
Författare: Elfström U.
Adress:
Ingår i...:
Titel: Odling av paprika i växthus
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.
OBS! Figurerna kan f.n. inte visas med bästa möjliga skärpa.

Förord

Det behövs en ständig förnyelse av trädgårdsodlingen för att den skall behålla och förbättra sin livskraft. Förnyelse kan åstadkommas genom att förbättra produktionen av "gamla" kulturer, men även genom introduktion av sådana som odlas i ringa omfattning.

Odling av paprika förekommer idag i ett fåtal företag i Sverige, medan det finns en relativt stor produktion i t. ex. Holland. Importen är omfattande från såväl Spanien som Holland. Tidvis har importvarorna innehållit för höga halter av olika kemiska bekämpningsmedelsrester, vilket även medfört saluförbud och en negativ image för grönsaker.

Ulrika Elfström är hortonomie studerande och går sista året på sin utbildning vid Sveriges lantbruksuniversitet. Hon har i sommar arbetat som specialpraktikant på lantbruksnämnden i Malmö. Som specialarbete har hon gjort denna rapport om odling av paprika. Hon har planerat uppläggning av kunskapsinhämtning och rapport tillsammans med Anna-Karin Johansson.

Genom litteraturgenomgång och studiebesök har Ulrika fått en god bild av odlingstekniken. En väsentlig del av arbetet har ägnats åt den biologiska bekämpningen av skadegörare, vilken kan ge den svenska produktionen en fördel framför importvarorna.

Vi vill rikta ett stort tack till de odlare, företag och enskilda som medverkat i studien.

Lars-Erik Gradin

Odling av paprika

  • Innehåll
  • Ursprung
  • Botanik
  • Sorter
  • Plantuppdragning
  • Plantering
  • Temperatur
  • Gödsling
  • Uppbindning och beskärning
  • Fruktutveckling och skörd
  • Kallhusodling
  • Fysiologiska skador
  • Pistillröta
  • Korkstrimmiga frukter
  • Svampsjukdomar på paprika
  • Pythium
  • Gråmögel
  • Mjöldagg
  • Virus på paprika
  • Biologisk bekämpning
  • Bekämpning av skadedjur på paprika
  • Insektssåpor
  • Bladlöss
  • Biologisk bekämpning
  • Kemisk bekämpning
  • Vita flygare
  • Biologisk bekämpning
  • Kemisk bekämpning
  • Trips
  • Biologisk bekämpning
  • Kemisk bekämpning
  • Spinn
  • Biologisk bekämpning
  • Kemisk bekämpning
  • Grönsaksfly
  • Källor
  • Litteraturlista
  • Samtal
  • Besök

    Ursprung

    Paprika tillhör familjen Solanaceae och härstammar från samma områden som tomat i Sydamerika. Där finns ca 30 olika arter och även en vildväxande i Japan. Det är huvudsakligen fyra arter som odlas i kultur, nämligen

    * Capsicum annuum

    * Capsicum frutescens 'Tabasco'

    * Capsicum pubescens

    * Capsicum pendulum

    Som grönsak är det enbart sorter tillhörande C. annuum som odlas. Cayennepeppar fås av en småfruktig sort (C. annuum var. acuminatum). Tabasco kommer från arten C. frutescens och växer vild vid Tabascofloden i Mexico. De två sista arterna används inom växtförädlingsarbetet.

    Botanik

    Paprika är en buskformad perenn, som utan pincering blir knappt 1 m hög. I växthus odlas den som en ettårig kultur och vid pincering kan plantorna bli upp till 3m höga.

    Ca 20-30 cm ovanför jordytan kommer första blomknoppen och precis under denna delar sig huvudskottet i två. Sidogrenarnas förgrening sker sedan på samma sätt efter varje blomknopp.

    Bladen är spetsigt äggformade och glatta. De vita blommorna kommer vanligtvis en och en eller några få tillsammans i blad- och grenveck. Ståndarknapparna är blåaktiga och öppnar sig genom längdklyvning. Blommorna öppnas oftast på morgonen. Blomningen är åldersbestämd. Paprikaplantan är alltså inte dagslängd- eller temperaturberoende för att gå i blom, även om det går snabbare under den ljusare och varmare delen av året. Befruktningen är däremot temperaturberoende. Paprika är självpollinerande, liksom tomat, men korsbefruktning kan förekomma.

    Rotsystemet är kraftigt och rikt förgrenat. Det är mer motståndskraftigt mot sjukdomar jämfört med rotsystemen hos gurka och melon.

    Frukten är ett bär och fröhuset som i regel bara fyller ut en del av frukten innehåller en alkaloid, capsacin, som är orsak till den speciella paprikasmaken. Mängden capsacin varierar i olika sorter. Om man pollinerar en mild sort med pollen från en stark, kan det utvecklas starka paprikor.

    Sorter

    Paprikafrukterna kan variera mycket i utseende. Se fig. 1.

    :411:A: B: C:

    Fig. 1. A: jämntjock, B: avsmalnande, C: avlång

    A: 'Mazurka' är huvudsorten i både Holland och Danmark. Den får stora gröna eller röda frukter. Skörden blir hög pga att den inte lika lätt får pistillröta, jämfört med andra odlade sorter. Pistillröta kan nämligen minska skörden med upp till 15-20 %.

    Fotografi av sorten 'Mazurka'. (Red's anm.)

    Skillnaden mellan grön och röd paprika är endast skördetidpunkten. Om man låter de gröna paprikorna sitta kvar ytterligare 4 veckor på plantan blir de röda. Som röda har de lägre vikt, men man får oftast ut ett högre kilopris.

    'Valetta' var huvudsorten innan 'Mazurka', men den har minskat i odling pga att den lättare får pistillröta.

    Den sort som det står mest talat om i böcker är 'Cadice', vilken får röda eller gröna, tjockväggiga frukter med mild smak. Den odlas bl a i sverige som sommarkultur.

    I Danmark har man under 1990 provodlat de grön-röda sorterna 'Delphin', 'Plutona' och 'Evident', men de har i Danmark inte givit tillräckligt hög skörd för att vara riktigt intressanta.

    'Samatha','Elea' och 'Lutea' är gula sorter och 'Ariane' är orange. De odlas mest i Holland och skördas endast helt färgade.

    B: I Ungern odlar man en annan typ av paprika, som är mer avsmalnande och lättare än de vanliga. Huvudsorten i Ungern benämnes 'HRF' och denna sort odlas även i Danmark. 'Balaton' är ytterligare en ungersk sort som är stark i smaken. I en dansk odling, där man odlade de ungerska sorterna, hade man inte alls samma problem med pistillröta. Däremot förekom virus.

    C: Hos en odlare i Danmark fanns även sorten 'Dune', som är betydligt mer avlång till formen. Den är grönvit i färgen och har en mild smak. Om den får sitta kvar på plantan blir den orangeröd, men hållbarheten efter skörd kommer då att försämras.

    Fotografi av sorten HRF. (Red's anm.)

    Fotografi av sorten 'Dune'. (Red's anm.)

    Vid Maartens forskningsstation i Finland har man under en fyraårsperiod provodlat nya sorter för eventuellt framtida paprikaodling. Försöken startades pga att alldeles för stor mängd av den holländska paprikan innehöll restsubstanser av bekämpningsmedel. I Finland skördas paprikan fullt mogen. Odlingsvärda sorter kan tänkas vara 'Sitia' och 'Delphin', som är röda. 'Luteus' och 'Elea' som är gula och den oranga sorten 'Ariane'. 'Midal', som är av ungersk typ, är också en lovande sort. Den skiljer sig från de övriga genom att den är långsmal, tunnväggig och lätt. Den har nästan inga frön inuti. Även om den är lätt så blir skörden mycket riklig. Den är grönvit som omogen och blir med tiden orange. 'Midal' var den mildaste sorten av de som provodlades.

    Om man tittar på den svenska paprikaimporten 1989 kom alla de partier som stoppades pga för höga restsubstanser av bekämpningsmedel från Spanien.

    Plantuppdragning

    Grobarheten hos fröna är omkring 65-75 % och bibehålles i 3-4 år. På ett gram går det 130-150 frön. Man beräknar att 10 gram frö ger ca 1000 fullgoda plantor. Frökostnaden ligger mellan 1- 1,50 kr per frö, beroende på sort och kvantitet.

    Vid förökningen vill paprika i stort sätt ha samma förhållanden som tomat, bortsett från groningstemperaturen som bör vara något högre, ca 25°C. Man kan så i torv eller stenull, beroende på vad de ska växa i senare under kulturtiden. Om småplantorna är uppdragna i stenull är det bäst att odla dem vidare i stenull. Om man sätter den lilla stenullskuben i torv måste man vara extra noga med vattningen så att inte plantan torkar ut pga strukturskillnader i odlingssubstraten.

    Fröna täcks med 1/2 cm perlite eller tvättad sand, varefter man vattnar och täcker med plast för att förhindra uttorkning.

    Då fröna har grott, efter ca 8-10 dygn, bör dagstemperaturen vara 22-25°C och nattemperaturen 18-20°C. Efter omplantering till odlingskuber (samma som till tomat) eller i torvkrukor, sänks temperaturen ytterligare någon grad, både dag och natt.

    Man kan antingen dra upp småplantorna själv eller köpa färdiga från plantuppdragare. De kostar då omkring 8-10 kr.

    Plantering

    När den första blomknoppen visar sig, ca 6-7 veckor efter sådd, är det dags att plantera ut plantorna i växthuset. Det är viktigt att plantera unga plantor, då de annars lätt stannar i växten. Den första blomman bör avlägsnas vid planteringen för att främja skottillväxten.

    I Holland är kulturtiden november-oktober medan den i Danmark är mellan februari och oktober. En odlare i Danmark ska nästa år låta sina plantor stå utplacerade i växthuset ovanpå plasten ett tag innan plantorna sätts ner i stenullsmattorna. En anledning till detta är att stenullskuben bör vara väl genomrotad vid "jordsättningen". Det är annars stor risk att det blir obalans mellan rot och topp. Har man ett bra rotsystem får man även en bättre start av plantan.

    I Ungern brukar man hinna med två planteringsomgångar per år.

    Planttätheten är ca 3 plantor per kvm, gärna i dubbelrader som tomat. Plantantalet varierar, eftersom man kan binda upp 2-4 grenar per planta. Totalt brukar man ha 6 grenar per kvm. På Maartens försöks station i Finland har man provat med både två, tre och fyra stänglar per planta. Två skott ser ut att vara bäst pga att det blir bättre balans i plantan. Det är också det mest använda sättet ute i odlingarna runt om i världen.

    I Holland har man ibland tätare plantering, ca 5 plantor per kvm med vardera två stänglar.

    Paprika kan odlas i stenull, torv eller jord. Även recirkulerande näringslösning lämpar sig väl för paprikaodling.

    pH-värdet bör ligga omkring 6, beroende på om man odlar i torv eller stenull. Om man odlar i stenull bör pH-värdet ligga strax under 6, medan det bör ligga strax över om man odlar i torv.

    Temperatur

    Det är bra om jordtemperaturen ligger i intervallet 20-22°C. Den första tiden efter utplantering fram till att plantan är i god växt, hålls lufttemperaturen på 20-22°C hela dygnet vid molnigt väder. Då solen skiner kan lufttemperaturen stiga till 25- 28°C. Senare kan nattemperaturen sänkas till 16-18°C. Paprika föredrar stor dag- och nattemperaturskillnad.

    Lufta vid 27°C fram till skörd och vid 24°C under skördeperioden.

    Gödsling

    Paprika har i stort sett samma önskemål vad gäller näring som tomat. Kalcium(Ca)-behovet är stort. Var noga med att plantorna ej torkar ut. Vid stor avdunstning, då vattenförbrukningen är hög, bör man ha en lägre näringskoncentration i vattnet, eftersom plantan tar upp en större volym näringslösning.

    Exempel på utgående näringslösning till paprika är

    N: 209 ppm (204 ppm utgörs av nitratkväve), P: 40 ppm, K: 278 ppm, Ca: 178 ppm och Mg: 38 ppm.

    Undvik att använda ammoniumkväve, eftersom det kan öka risken för pistillröta. Vattna ut näringslösningen med ett pH på 5,6-5,8.

    Ledningstalet (Lt) bör ligga på 1,7-2,3 mS/cm. Ju lägre Lt utan upphov till näringsbrist desto mindre risk för pistillröta. Vattenupptagningen minskar betydligt vid höga Lt. Plantan blir mer "torr" och kalciumupptransporten blir dålig. Kontrollera regelbundet värdena i substratet så att salthalten ej blir för hög. För höga ledningstal kan ge pistillröta medan låga ledningstal kan orsaka hudsprickor (korkstrimmor) på frukterna.

    Koldioxidtillskott bör ges, ca 600-1000 ppm. Om man odlar i torv bildas koldioxid naturligt pga nedbrytningen, men detta är otillräckligt, varför ytterligare tillskott inte skadar.

    Uppbindning och beskärning

    Det finns olika teorier när det gäller uppbindning, om man ska spara två, tre eller fyra skott per planta. Det mest vanliga är att binda upp två skott per planta. Det är annars lätt att något skott kommer på efterkälken och följden blir felaktig balans i plantan.

    Förutom det finska försöket har även ett försök utomlands med sorten 'Cadice' visat att två skott per planta i dubbelrad ger 2 kg per kvm mer avkastning än fyra skott per planta i enkelrad. Jag väljer här att beskriva "tvåskottsmetoden".

    Då man tagit bort blomknoppen vid huvudskottets första förgrening kommer de två sidogrenarna att förgrena sig vidare vid varje blomknopp. I fortsättningen får blomknopparna sitta, men man låter endast det kraftigaste skottet växa vidare vid varje förgrening. Det svaga skottet pinceras bort. Man beskär över 1-2 blivande frukter med minst ett blad utanför. Det är viktigt att man spar blad som kan skydda frukterna från för stark sol.

    :411:

    Fig. 2.

    Beskärningen sker ungefär var 14:e dag fram till skörd. Därefter var 3:e till 4:e vecka.

    De två skotten binds upp till trådar. Plantorna blir omkring 3 m höga.

    Det finns uppgifter på att man ska blada av plantorna nerifrån efterhand, så att det finns möjlighet för god luftväxling. Man spar 2-5 blad nedanför den lägst sittande frukten.

    Eftersom bladerket normalt håller sig friskt och gråmögelangrepp inte är något stort problem, förekommer avbladning inte så ofta. Det kan hända att man undviker den för att spara tid.

    I Holland och Danmark har man höj- och sänkbara vagnar för att underlätta beskärningsarbetet och skörd. Man låter plantorna bli rätt höga för att få ekonomi på odlingen. Vagnarna kan gå på värmerören, på golvet eller hängande i taket. Ofta drivs de med en liten elmotor. Vagnen har även små ställningar, där man kan sätta lådorna i vid skörden.

    Den relativa fuktigheten bör dagtid ligga på 70-80 %. Det finns teorier som säger att hög relativ fuktighet under natten minskar risken för pistillröta. Det skulle då vara önskvärt att nattetid ligga på ett värde upp emot 90 %. I Danmark har man dyser i taket för att reglera luftfuktigheten, medan man i Holland bara stänger luftningsluckorna.

    Fruktutveckling och skörd

    Paprika är självpollinerande, men det händer att pollineringen blir nedsatt. Detta visar sig som dålig fruktutveckling eller kartfall. Temperaturen bör ej överstiga 30°C eller bli lägre än 16°C för då utvecklas pollen sämre och pollineringen blir dålig.

    Pollinering med hjälp av humlor är ett bra hjälpmedel. Det krävs ca 3 samhällen per 10000 kvm paprikaodling. Samhällena byts ut en gång per månad och kostnaden är 1 kr per kvm och månad. I sverige kan man beställa humlor från Predator eller Ticab.

    Paprikaplantorna reglerar själv hur många frukter som kan utvecklas. Om för många blommor befruktas aborteras karten så att ett lämpligt antal frukter utbildas. 8 st frukter varierande storlek anses lagom att ha på varje planta. En del odlare plockar bort de första karten för att främja den vegetativa tillväxten i början. Det tar minst 4-5 veckor från blomma till färdig frukt och ytterligare 4 veckor om de göna paprikorna ska bli röda.

    Skörden sker vanligtvis 1 gång per vecka. För att odlingen ska vara lönsam bör man komma upp i en skörd på 15-16 kg per kvm. Vid längre kultur bör odlarna komma upp i en avkastning runt 19- 20 kg per kvm. I holland får många odlare 25 kg per kvm och vissa odlare som bara skördar gröna paprikor kan komma upp i närmare 30 kg per kvm.

    Efter skörd ska paprika förvaras vid 12°C, med en relativ fuktighet på 90-95 %

    Kallhusodling

    Paprika kan även odlas som kallhuskultur under sommarhalvåret. Sådden sker i mars med utplantering i början till mitten av maj.

    I norska försök 1977 kom man fram till att sorten 'Cadice' gav högst avkastning i kallhusodling. Försöket var upplagt enligt följande

    sådd: 1 mars

    plantering: 2 maj

    skörd: 1 juli-15 oktoberplanttäthet: 2,4 plantor per kvm

    totalavkastning: 12,5 kg per kvm

    Eftersom plantorna inte hinner bli lika höga som under en helårsperiod, så kan man heller inte vänta sig att skörden blir lika stor. 12,5 kg är högt räknat.

    Enligt danska källor kan man förvänta sig att få 15-20 frukter per planta i kallhus och upp till 50 frukter 125-175 g per planta i varmhus.

    En kallhusodlare i Sverige köpte småplantor från Danmark, som sedan planterades ut i ogödslad, kalkad torv i växthuset. Planteringen skedde i mitten av maj med en planttäthet på 3 plantor per kvm.

    I år används sorten 'Cadice' och frukterna skördas när de väger ca 155 g och känns fasta.

    På hösten finns det stor risk att få angrepp av gråmögel i kallhus, eftersom man saknar möjlighet till uppvärmning.

    Fysiologiska skador

    Pistillröta

    Pistillröta orsakas av kalcium (Ca)-brist och/eller dålig vattenbalans i plantan. Det kan även bero på för lågt pH-värde eller för högt ledningstal. Användning av NH4 + som kvävekälla kan också öka risken för pistillröta.

    Symptomen är en torr, svart eller brun, skarpt avgränsad och insjunken röta. Rötan syns inte alltid utanpå. Den kan uppstå var som helst på frukten.

    Det är viktigt att plantan är i rätt balans. Det sägs att ju fler frukter det är på plantan, desto mindre är risken för pistillröta. Det får inte vara alltför många frukter per planta, då detta kan leda till obalans. Ca 7-8 frukter i varierande storlekar brukar därför anses vara lagom. I Holland anser man att angripna frukter ska sitta kvar på plantan tills de är mogna. Om man skulle plocka bort dem direkt då man upptäckte skadan, skulle det bara bli någon annan frukt som fick rötan pga obalans i plantan. Rötan smittar ej!

    Ca-tillförseln bör vara tillräckligt hög, särskilt i början. Angrepp av pistillröta kan orsaka en skördeminskning, som uppgår till 15-20 % av den möjliga skörden.

    Korkstrimmiga frukter

    Då ledningstalet är för lågt bildas korkstrimmor (hudsprickor) på frukterna. Problemet är inte lika stort som pistillröta, men fruktens utseende försämras.

    Av de kemiska bekämpningsmedel som får användas i Sverige på grönsaker i växthus, är flertalet endast avsedda för gurka och tomat. Detta beror på att paprikaodlingen är så liten i Sverige.

    Eftersom paprikafrukterna har en längre utvecklingstid än gurka och tomat, borde dessa bekämpningsmedel därför även kunna användas till paprika.

    Alla preparat som nämns i texten är godkända 1990, men de flesta endast i gurk- och tomatodling.

    Svampsjukdomar på paprika

    Pythium

    I Holland har man problem med Pythium i rötterna. Pythium gynnas av mycket vatten och låga temperaturer. Plantorna bör därför vara i god tillväxt. För att bli av med ett angrepp kan man sprutvattna med Previcur N. Eftersom preparatet har 21 dagars karens, kan behandlingen endast bli aktuell i starten av kulturen.

    Gråmögel

    Gråmögel uppstår lätt i fuktiga växthus eller om plantorna står för tätt. I förebyggande syfte kan man blada av plantorna nedtill så att man får god luftväxling. Hittills har gråmögel inte varit något stort problem i odlingarna, eftersom stammen blir relativt hård och vedartad. Vid angrepp kan man spruta med Euparen. I tomat- och gurkodling rekommenderas även Ronilan med en karens på 4 dagar.

    Mjöldagg

    Mjöldagg kan förekomma på paprika, även om det inte är så vanligt. I Sverige används Bayleton special, Mugan och Fungaflor mot mjöldaggsangrepp i gurka och tomat.

    Virus på paprika

    Virusinfekterade plantor får en reducerad tillväxt. Infektion kan ske från tomat. Man bör helst odla resistenta sorter av paprika.

    'Cadice' är resistent mot TMV (Tobacco Mosaic Virus) på tomat, men ej mot paprikastammarna av TMV. Den sorten är inte så vanlig i odling längre. Huvudsorten 'Mazurka' är inte heller resistent.

    Uppgifter från Finland tyder på att äggviteämnena i mjölk kan kapsla in viruspartiklarna och göra dem overksamma. Vid beskärning kan man alltså doppa händerna och redskap i mjölk mellan varje planta. Man använder skummjölk, ibland utspädd med vatten. Virusangrepp syns inte alltid på plantorna.

    Tobak Mosaik Virus, TMV, sprids med vatten och vid beröring av angripna plantor. Det blir bruna fläckar på frukterna och bladen blir klorotiska. Plantorna bör ej beröras av rökare pga smittorisken som kan finnas i tobaken.

    Biologisk bekämpning

    Biologisk bekämpning innebär att man använder sig av levande organismer istället för syntetiska/kemiska preparat för att kontrollera skadegörare på olika växter.

    Fram till 1985 bekämpades större delen av den holländska paprikan på kemisk väg. Det var framförallt i samband med den kraftigt ökande exporten till USA, som intresset för biologisk bekämpning satte fart. Bekämpningsmedel som var godkända i Holland var ej tillåtna i USA och för att inte mista en av sina storkunder blev holländarna tvungna att hitta ett bättre alternativ. Tack vare samarbete mellan forskning och försöksodlingar fick utvecklingen inom biologisk bekämpning snabb start i holländsk paprikaodling. Det är svårt att säga i vilken utsträckning biologisk bekämpning används, eftersom vissa angreppinte kan kontrolleras med hjälp av biologisk bekämpning. Det finns i alla fall en klar tendens till ökat användande av nyttodjur.

    Som exempel kan nämnas att 1985 odlades 240 ha paprika i Holland, varav 60 ha var biologiskt bekämpad, åtminstone delvis. Detta motsvarar alltså 25 %

    År 1989 hade odlingen ökat till 410 ha, varav 400 ha var biologiskt bekämpad, dvs hela 98 %.

    Integrerad bekämpning (= kombination av kemisk och biologisk bekämpning) kan vara ett alternativ. Även om det finns mer eller mindre skonsamma bekämpningsmedel som nyttodjuren tål så blir de under alla förhållanden slöa med nedsatt arbetsförmåga som följd.

    Alla levande varelser har naturliga fiender och detta gäller naturligtvis även för växthusskadegörare, som tex löss och spinnkvalster. Även svampar har naturliga fiender, som ofta är andra svampar.

    Att biologisk bekämpning med hjälp av nyttodjur fått en ökad betydelse i växthusodling under de senaste åren beror på många olika faktorer. Fördelarna är framförallt

    * bättre arbetsmiljö (inga hälsorisker för personalen pga sprutningar)

    * inga restsubstanser och karenstider

    * inga sprutskador på växterna

    * andra nyttodjur skadas ej

    * minimal risk att resistens utvecklas

    * ibland billigare än kemisk bekämpning, bl a på grund av minskade arbetskostnader

    * friska produkter

    Det finns dock två viktiga punkter, som man måste ha klart för sig vid biologisk bekämpning

    * Angreppet får inte ha gått för långt. Det är viktigt att bekämpa förebyggande.

    Då man använder nyttodjur för biologisk bekämpning är det så gott som omöjligt att utrota skadegörarna helt, men man eftersträvar att hålla infektionstrycket nere genom att placera ut tillräckligt med nyttodjur på ett så tidigt stadium som möjligt.

    * Kemiska bekämpningar och saneringar kan ge störningar i den biologiska balansen.

    Nyttodjuren är mycket känsliga för pyretroider (Resbuthrin vid bekämpning och Sumicidin vid sanering), som dessutom sitter kvar i flera veckor.

    Rovkvalster, Phytoseiulus persimilis, mot spinn är relativt tåliga mot vissa preparat. Gasverkande medel, typ Phosdrin, bryts ner snabbt och går därför bättre att kombinera med Phytoseiulus jämfört med andra kemiska medel. De raser som används har hunnit bli rätt så resistenta.

    Om biologisk bekämpning ska kunna användas på ett tillförlitligt sätt måste man som odlare vara uppmärksam så att eventuella angrepp upptäcks i tid. De flesta nyttodjuren kan med fördel placeras ut preventivt. Det är viktigt med bra planering.

    Man måste vara noga med hygienen i växthusen och inte lämna kvar växtrester.

    Fångstskivor kan placeras ut i odlingen för att hjälpa till att visa vilka skadedjur som finns. Detta i kombination med utplacering av nyttodjur är bra. Bladlöss drar sig till de gula fångstskivorna, medan trips hellre dras till de blå.

    Inom nyttodjursgruppen finns parasiter och predatorer. Parasiterna utnyttjar ett värddjur (skadegöraren i det här fallet) för sin fortplantning och predatorerna livnär sig på skadegörarna.

    De flesta parasiter är steklar eller flugor. Stekeln lägger ägg i värddjuret, som antingen är ägg, larv eller fullvuxen. Från stekelägget kläcks en larv, som alltså angriper sitt byte inifrån.

    Predatorerna kan vara rovdjur under hela sin levnadstid eller bara under ett visst utvecklingsstadium, tex larv stadiet. Predatorerna dödar sitt byte och angreppet sker snabbt.

    I Sverige finns det två företag som marknadsför nyttoorganismer. Det är Svenska Predator AB, Helsingborg (042- 201130) och Ticab AB, Arlöv (040-437670 alt. 71). Predator tar in de flesta nyttodjuren från Holland, medan Ticab beställer största mängden från Danmark.

    Bekämpning av skadedjur på paprika

    Den huvudsakliga skadegöraren på paprika är den gröna persikobladlusen, men även andra skadegörare som tex vita flygare, spinn, trips och grönsaksflyn kan angripa plantorna. Man bör komma ihåg att biologisk bekämpning fungerar mycket bra på paprika. Även om paprikan har en relativt lång kulturtid så ser plantorna ovanligt friska ut i bladverket.

    Insektssåpor

    Biopax från Ticab och Savona från Predator är preparat som är perfekta alternativ till kemisk bekämpning. De är båda en typ av insektssåpa som består av fettsyror. De har ingen karenstid och bäst resultat får man om man sprutar 2 gånger med 3-4 dagars intervall. De kan användas mot de flesta insekter för att få ner antalet skadedjur innan man etablerar nyttodjuren. Senare kan man spruta i planttopparna ifall nyttodjuren inte hinner med. Såpan måste träffa djuren för att vara riktigt effektiv.

    Bladlöss

    Den gröna persikobladlusen är den vanligaste skadegöraren på paprika. De kommer vanligtvis först på de nedersta bladen och därefter i toppen på paprikaplantorna. En viktig observation är var i förhållande till de mognande frukterna som lössen sitter. Löss som befinner sig under plockningszonen gör liten skada. Dessa flingerar som matreservoar för nyttodjuren.

    Biologisk bekämpning

    Då man odlar paprika som långkultur över större delen av året ger en kombination av gallmyggor och parasitsteklar som nyttodjur bäst effekt vid biologisk bekämpning. Gallmyggan, Aphidoletes aphidimyza, är nämligen extremt känslig mot låga ljusintensiteter. Därför använder kanadensiska odlare tilläggsbelysning nattetid från mitten av augusti till mitten av september för att förhindra att gallmyggan går in i vila. Parasitstekeln går däremot inte in i någon vila, men den bekämpar inte stora bladluskolonier utan är mer effektiv vid mindre angrepp.

    Gallmyggans larver livnär sig på lössen. De är röda och ca 4 mm stora och levereras som puppor, vilka kläcks inom några dygn. De orangeröda larverna kan ses i bladluskolonierna 2-3 veckor efter utsättningen. Ca 2 veckor senare ser man resultatet. Den färdiga myggan söker upp en bladluskoloni, där den lägger sina ägg. Sedan omvandlas dessa till larver, som äter bladlöss. Med tiden förpuppas de och en ny mygga kläcks.

     

    Tabell 1. Livscykel för bladlusgallmygga och persikobladlus.
                            bladlusgallmygga       persikobladlus
    ägg till vuxen          ca 3 veckor            föder levande ungar
    livslängd               ca 1 vecka             ca 3 veckor
    antal avkomma           ca 100 ägg             ca 100 ungar

     

    Gallmyggorna kan förvaras vid ca 10°C i kylskåp ett par dagar. Eftersom biologisk bekämpning fungerar bäst förebyggande, då angreppet är någorlunda begränsat, har man gjort försök med att ha en gallmyggspopulation i växthuset om angrepp av bladlöss skulle inträffa.

    Försöket gick till på det viset att man odlade spannmål i små lådor, som man placerade ut lite här och var i växthuset. Säden infekterades sedan med en bladlusart som inte går på paprika. Därefter placerade man ut gallmyggepuppor i lådorna. Gallmyggorna livnär sig på lössen och om man sedan skulle få ett angrepp i sin odling så har man redan sin myggpopulation i lådorna. Var 4-6 vecka bör nya förrådsodlingar startas, beroende på materialets hållbarhet. Ett förslag på en förrådsodling är att placera ut 8 st lådor med stråsäd, bladlöss och nyttodjur per 1000 kvm med start i februari. Under februari och mars krävs tilläggsbelysning 16 tim/dygn, åtminstone över några av lådorna, så att inte myggorna går in i vila.

    Då man upptäcker persikobladlöss bör man placera ut 10 st gallmyggor per kvm en gång veckan. Sätt ut fler vid behov. Samtidigt kan man placera ut parasitsteklar. Förebyggande kan man sätta ut 1 puppa per kvm av gallmyggan varje vecka.

    Parasitsteklarna Aphidius colemanni och Aphidius matricariae är bra komplement att använda vid bekämpning av bladlöss, eftersom de inte är ljusberoende och därför inte går in i vila. De förekommer naturligt och kan ibland själva hitta in i växthusen. De levereras som kokonger och/eller som vuxna och parasiterar lössen i ägg-, larv- eller puppstadiet. De kan förvaras vid 4-5°C i 2-3 dygn. Förebyggande kan man placera ut ett rimligt antal steklar under hela säsongen, varje vecka eller var 14:e dag. Vid angrepp bör man sätta ut steklar minst 4 gånger med en veckas intervall. Som tidigare nämnts så har de svårt att kontrollera stora bladluskolonier.

    Vid starka angrepp kan man spruta med såplösning för att minska på insektstrycket innan man placerar ut nya nyttodjur.

    Kemisk bekämpning

    Utomlands anses bladlösen vara svårbekämpade vid kraftiga angrepp. Kompletterande besprutningar med hjälp av Pirimor, som är ett specialpreparat mot bladlöss har använts en rätt stor utsträckning. Användandet har minskat pga rädsla för resistens. För övrigt anses Pirimor höra till de skonsammare bekämpningsmedlen. I Sverige får det endast användas mot bladlöss i växthus på prydnadsväxter.

    Vid starka angrepp kan man i Sverige spruta med Phosdrin, som har en karenstid på 4 dygn. Pyrsol (klass 2L) som har 0 dagars karenstid får också användas, liksom rökning med Sumitan (klass 2L) med 3 dagars karens.

    Vita flygare

    Biologisk bekämpning

    Vita flygare kan förekomma i paprikaodling. Mot dem kan man använda sig av stekeln Encarsia formosa, som är 0,5 mm med svart framkropp och gul bakkropp.

    De levereras som puppor och då stekeln lämnar puppan lägger den ägg i vita flygarlarven (vanligtvis i det tredje larvstadiet). Vita flygares friska larver är vita. Drygt två veckor efter att stekeln lagt ägg ser man vilka larver av vita flygarna som blivit parasiterade. De har nämligen ändrat färg till svart. Stekeln kan överleva 2 veckor i odlingen utan att ha tillgång till värd djur.

     

    Tabell 2. Livscykel för Encarsia formosa och vita flygare.
                            Encarsia formosa       vita flygare
    ägg till vuxen          ca 3 veckor            ca 4 veckor
    livslängd               ca 3 veckor            ca 4 veckor
    antal ägg               ca 200 st              ca 200 st

     

    Kemisk bekämpning av bladlöss stör kontrollen av vita flygare med stekeln Encarsia formosa.

    Kemisk bekämpning

    Vid kemisk bekämpning av vita flygare kan man använda Bladafum (klass 1L) som har 7 dagars karens. I tomat- och gurkodlingar rekommenderas även Ekamet (klass 2L), som också har 7 dagars karens.

    Trips

    Biologisk bekämpning

    Amblyseius cucumeris är ett rovkvalster som används mot trips. Bäst är att placera ut kvalstren förebyggande i odlingen. Rovkvalstren livnär sig på pollen om de inte hittar tripslarver. Därför kan man etablera dem i odlingen när blomningen kommit igång. De kan naturligtvis placeras ut tidigare om det redan finns tripsangrepp. Bekämpningen i paprika har lyckats bättre än i gurka.

    Den amerikanska tripsen, Frankliniella occidentalis, kan också bekämpas med hjälp av rovkvalstret. I Holland har man upptäckt att en bärfislik insekt, som kommit in utifrån fungerar som nyttodjur mot trips. Ryggskölden är kantig och randig.

    Kemisk bekämpning

    Om man blir tvungen att använda kemikalier så finns Ortho Dibrom (klass 2L) med 4 dagars karens. Även mot trips rekommenderas Ekamet (klass 2L) i tomat och gurkodlingar. Karenstiden är 7 dagar.

    Spinn

    Biologisk bekämpning

    Det välkända rovkvalstret som används mot spinn, Phytoseiulus persimilis, sätts ut så snart ett angrepp konstaterats.

    Kemisk bekämpning

    Mot spinn finns det faktiskt ett medel som har 0 dagars karens. Det heter Tedion (klass 2L) Även Omite (klass 2L) som har 4 dagars karens går att använda. Till gurka rekommenderas Kelthane (klass 2L) med 5 dagars karens.

    Grönsaksfly

    Grönsaksfly äter på bladen så att de blir alldeles håliga. Det finns dessvärre inget nyttodjur som man kan använda för att bekämpa dem.

    Litteraturlista

    Altena, K och Ravensberg, W.J. 1990. Integrated pest management in the Netherlands in sweet pepperr from 1985-1989, Koppert B.V. Holland

    Bjelland, O. 1984. Grönsagsdyrkning i regulert klima, Landbruksforlaget

    Gilkesson, L.A 1990. Biological control of aphids in sweet pepper and tomatoes, Kanada.

    Lamm, R. 1975. Paprika

    Röd, H. 1987. Paprika - beskjaerning, sorter och arbeidsforbruk, Norges Landbrukkshögskole

    Samtal med

    Gunnar Svensson, Ticab AB

    Eva Berglund, Predator AB

    Marja-Liisa Bartosik, LFC Maartens grönsaksforskningsstation, Finland

    Bob von Reevwijk, paprikaodlare, Holland

    Stig-Arne Molén, Mäster Grön

    Hans Forsberg, Dupont

    Barbro Nedstam, Alnarp

    Besök hos

    Sigfred Albertsen, Masnedövaerkets paprikaodling, Vordingsborg, Danmark

    Per Eiberg, Orslev, Danmark, paprikaodlare

    Mats Hernström, Brunnby, paprikaodlare

    Hans-Axel Andersson, Vellinge, paprikaodlare