VäxtEko


Tidskrift/serie: Jordbruksinformation
Utgivare: Jordbruksverket (SJV)
Utgivningsår: 1999
Nr/avsnitt: 2
Författare: Säll C.
Ingår i...:
Titel: Ekologisk jordgubbsodling
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1102-8025

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Ekologisk jordgubbsodling

Christina Säll

Förord

Att odla jordgubbar ekologiskt skiljer sig naturligtvis inte så mycket från annan jordgubbsodling. Men i stället för att använda kemiska bekämpningsmedel eller lättlösliga handelsgödselmedel, måste odlaren utnyttja en annan strategi, där de förebyggande åtgärderna är viktiga. Tyngdpunkten är därför lagd på hur problem kan förebyggas, vilket ibland kan vara enda möjligheten i den ekologiska jordgubbsodlingen. Sådant som inte skiljer ekologisk jordgubbsodling från konventionell odling behandlas översiktligt.

Jag har besökt ett antal jordgubbsodlare med ekologisk inriktning och deras erfarenheter tillsammans med kontakter med konsulenter och försöksledare har bidragit till denna broschyr. Tack alla ni som har bistått mig.

Broschyren sammanställdes 1996 och har därefter kompletterats med statistikuppgifter från 1997 som avser den svenska jordgubbsarealen för 1996 samt med uppgifter från KRAV över den ekologiska jordgubbsarealen under 1997. Det är glädjande att den ekologiska jordgubbsarealen har ökat från 50 hektar 1994 till totalt cirka 105 hektar 1997. Nya jordgubbssorter kommer ständigt fram, de sorter som finns med i broschyren är sådana som fanns tillgängliga i handeln 1996.

Ett särskilt tack till Christina Winter, Hushållningssällskapet i Stockholms och Uppsala län och Birgitta Svensson, Rånna försöksstation för synpunkter och hjälp med att beskriva de olika jordgubbssorternas egenskaper.

Christina Säll

Innehåll

Ordet ekologi kommer som så många andra uttryck vi använder, från grekiskan, och betyder läran om de levande organismernas förhållande till omgivningen. Även om all odling därmed kan betecknas som ekologisk, brukar man använda termen ekologisk odling om en väl definierad odling, där en hög grad av självförsörjning eftersträvas.

I detta häfte står ekologisk odling för en odling, där varken lättlösligt handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel används.

Kemiska bekämpningsmedel ska ersättas, inte med andra preparat i första hand, utan med en allsidig växtföljd. Angrepp av många skadegörare kan hållas på en låg nivå med en riktig växtföljd. Även rot- ogräsen kan hållas efter med lämplig växtföljd och jordbearbetning.

Handelsgödselmedlen ska ersättas med gödsel från ekologisk djurhållning eller genom att man odlar baljväxtrika vallar eller gröngödslingsgrödor. Med dessa åtgärder bibehålls eller höjs jordens bördighet och biologiska aktivitet.

Marknaden för ekologiska jordgubbar

För att få marknadsföra och sälja produkter under beteckningen ekologiskt producerade, krävs att odlingen följer EU:s regler och Sveriges föreskrifter om ekologisk produktion. Dessutom krävs att odlingen är kontrollerad av ett kontrollorgan för ekologisk produktion. I Sverige finns idag två organisationer, KRAV och Svenska Demeterförbundet, som utför denna kontroll av den ekologiska produktionen.

För ekologisk odling av jordgubbar kan man söka EU:s miljöstöd för ekologisk produktion. Ytterligare information om miljöstödet lämnas av länsstyrelsen.

Produktion av ekologiska jordgubbar finns över hela landet. Den är inte som den konventionella jordgubbsodlingen koncentrerad till landets sydöstra hörn. Den ekologiska jordgubbsodlingen bedrivs fortfarande i blygsam skala. Sett över hela landet står den för cirka 2 % (1996) av den totala arealen.

Det mesta är självplock

Vid de flesta ekologiska jordgubbsodlingarna säljs bären genom självplock. Avsättningen är god och det verkar inte vara några problem att få bären plockade och sålda.

Priserna på bären vid självplock varierar något. Detta beror dels på om det finns konventionella jordgubbsodlingar med självplock i närheten (då man inte kan lägga sig alltför högt i pris så att prisskillnaden blir för stor) och dels på närheten till någon större stad. Avsättningen för ekologiska produkter är betydligt större i de större städerna än på landsbygden. En del ekologiska jordgubbsodlingar ligger på öar eller vid kusten, där det vid skördetid finns mycket turister, som gärna köper ekologiskt odlade bär.

Den areal som finns angiven i tabell 1 omfattar endast den jordgubbsareal som är med i KRAV-kontrollen. Svenska Demeterförbundet utför också kontroller, men deras statistik är inte lika utförlig som KRAV: s. Trots detta överensstämmer KRAV: s statistik bra med hur stor jordgubbsarealen är, då många av Svenska Demeterförbundets medlemmar också är anslutna till KRAV-kontrollen.

Det finns ytterligare en odlarkategori som kan påverka priset på de ekologiska jordgubbarna och det är alla de som säger sig odla obesprutade bär. Dessa odlare är inte med i en organisation som kontrollerar odlingen. De har inga krav på sig att t.ex. inte använda handelsgödselmedel, att ha en allsidig växtföljd, odla gröngödslingsgrödor och att bevara jordens bördighet på lång sikt. Som konsument kan det vara svårt att förstå skillnaden mellan "obesprutade bär" och t.ex. KRAV-godkända bär.

I mellersta Sverige var priset på ekologiska jordgubbar för självplock ca 26 kr/kg 1998. De allra flesta har ungefär samma pris hela säsongen.

Jordgubbar för leverans

Sams, Samodlarna i Sverige, är en rikstäckande ekonomisk förening som handlar med och marknadsför ekologiska trädgårdsprodukter och potatis. Sams säljer till våra rikstäckande grossister, men även till regionala grossister.

Marknaden för ekologiska jordgubbar är mycket beroende av marknaden för de konventionella bären. Efterfrågan på ekologiska produkter är stor, framför allt i Stockholmsområdet, men konsumenterna är inte beredda att betala ett alltför högt merpris för ekologiska produkter. Somrarna 1994 och 1995 var marknaden för ekologiska jordgubbar trög i Stockholm. Orsaken till detta var att under jordgubbarnas högsäsong, hade de allra flesta butiksskedjor jordgubbar som lockvara och sålde dem till låga priser. Dessa lockpriser gällde enbart de konventionellt odlade bären och inte de ekologiska. Prisskillnaden mellan konventionella och ekologiska bär blev då så stor att endast en liten grupp köpte de ekologiska bären. Sammanfattningsvis kan man säga att marknaden för ekologiska jordgubbar är god. Merpriset i jämförelse med de konventionella bären får dock inte vara för stort. Man måste komma ihåg att handeln med ekologiska jordgubbar plockade till avsalu är mycket liten. Priset på ekologiska jordgubbar var 1998 32,00 kr per kilo till odlaren.

Jordgubbsarealen i Sverige

Tabell 1. Länsvis fördelning av Jordgubbsarealen.
Län Ekologisk (ha) totalt,
  1994 1997 Förändring
sedan 1994
1996
(ha)
Stockholms 4,1 3,8 -0,3 106,5
Uppsala 0,9 2,8 +1,9 48,1
Södermanlands 0,5 0,4 -0,1 118,2
Östergötlands 3,4 6,0 +2,6 180,9
Jönköpings 3,0 2,2 -0,8 67,8
Kronobergs 2,9 1,8 -1,1 38,2
Kalmar 2,0 15,3 +13,3 338,5
Gotlands 1,0 0,5 -0,5 26,4
Blekinge 1,6 5,1 +3,5 320,0
Kristiansstads 0 8,8 +8,8 390,9
Malmöhus 8,2 15,9 +7,7 202,8
Hallands 2,1 2,6 +0,5 146,5
Göteborgs o Bohus 3,9 11,4 +7,5 119,5
Älvsborgs 3,5 2,4 -1,1 118,6
Skaraborgs 0,6 1,8 +1,2 136,8
Värmlands 0,8 3,2 +2,4 85,5
Örebro 0 2,2 +2,2 94,0
Västmanlands 2,2 2,0 -0,2 44,9
Dalarnas 1,9 2,5 +0,6 55,3
Gävleborgs 7,1 9,1 +2,0 93,2
Västemorrlands 0,7 4,2 +3,5 91,4
Jämtlands 0,3 0 -0,3 38,3
Västerbottens 0 0,1 +0,1 47,6
Norrbottens 0 0,7 +0,7 39,9
Totalt 51 105 +54 2950

Siffrorna över den svenska Jordgubbsarealen är hämtade från statistiska centralbyråns trädgårdsinventering 1997, med avseende på förhållandena 1996, och de ekologiska är från "KRAV-kontrollen 1994 - en statistisk sammanställning samt "KRAV-statistik 1997" publicerad på Internet.

Kommentarer till tabellen

Sedan tabellen gjordes har ett antal län bytt namn och slagits samman. KRAV-kontrollen för 1997 är uppdelad efter den gamla länsindelningen. Den ekologiska jordgubbsodlingen är ganska jämnt fördelad över landet, till skillnad från den totala jordgubbsarealen som är koncentrerad till länen i sydöstra Sverige.

I statistiken för den KRAV-odlade jordgubbsarealen har Kalmar läns areal ökat med drygt 13 ha. Blekinge län har drygt fem hektar och Kristianstad län har nära nio hektar med ekologiska jordgubbar. Malmöhus län har knappt 16 ha ekologisk jordgubbsodling 1997. Merparten av dessa bär säljs på Stockholmsmarknaden. Detta ska jämföras med Gävleborgs län, där över 10 % av arealen är ekologiskt odlad. Länet uppfyller alltså redan regeringens mal att 10 % av arealen ska odlas ekologiskt år 2000, åtminstone på jordgubbssidan.

Sammanfattning av marknaden

Marknaden för ekologiska jordgubbar är god och odlarna har inga problem att sälja sina produkter. Svårigheten kan vara att få det merpris som är önskvärt för att bland annat kompensera för ökade utgifter för ogräsrensning.

Den största marknaden för ekologiska produkter är Stockholmsområdet och norrut. Marknadsföringen av ekologiska produkter i Skåne skulle behöva ökas för att skapa en större efterfrågan där.

Vill du veta mer om ekonomiska beräkningar för ekologisk jordgubbsodling, kan du beställa "Kalkyler 1999. Ekologiskt odlade köksväxter och bär" från Länsstyrelsen i Östergötlands län, lantbruksenheten, telefon 013-19 60 00.

Förutsättningar för odling

Marken

Jordgubbar kan odlas i stort sett över hela landet. Själva jordgubbsplantan är härdig i vårt klimat, men härdigheten varierar mellan sorterna, något man måste ta hänsyn till när man planerar sin odling.

Jordgubbar kan odlas på de flesta jordar. Bäst är mullhaltiga, lätta jordar, eftersom de är varma och tidiga samtidigt som de inte torkar ut så snabbt. Undvik alltför lätta jordar, om bevattningskapaciteten är begränsad, och tunga lerjordar, eftersom de är för kalla och därmed blir sena. Undvik också rena mjälor och mossjordar för att det lätt sker en uppfrysning av plantorna där.

Marken ska vara väl dränerad, dels för att rotsystemet ska kunna utvecklas och dels för att miljön inte ska bli gynnsam för svampsjukdomar som rödröta och kronröta. Jordgubbsplantans rötter är känsliga för syrebrist. Svagt lutande fält är självdränerande och därför väl lämpade. Undvik svackor i fältet.

Före jordgubbskulturen bör man kontrollera pH i jorden. pH ska ligga på cirka 6.5 före plantering. Om pH är lågt, sprid dolomitkalk eller mald kalksten. De flesta kalkningsmedlen på marknaden får användas i den ekologiska odlingen, trots att de inte är KRAV-märkta. Vid tvekan om ett kalkningsmedel är godkänt eller inte, kontakta KRAV. Flera av de gödselmedel som är godkända av EU för användning i ekologiskt lantbruk har en pH-höjande effekt, t.ex. träaska och thomasslagg.

Kalka vid behov året före planteringen. För att få en snabb kalkningseffekt ska kalken vara finfördelad, spridas jämnt över fältet och blandas in ordentligt i jorden.

Jordgubbar kan odlas över hela landet. Bäst är mullhaltiga, lätta jordar.

Växtföljden

Jordgubbarna ska ingå som en del i en fungerande växtföljd, även om kulturen ligger några år. Minst fyra år mellan jordgubbskulturerna bör man eftersträva och kan man ha längre tid är det naturligtvis bättre. Det är dock mycket man måste ta hänsyn till. Det är inte säkert att jordgubbsodlingen kan rotera runt hela gården, eftersom man bör välja de fält som är bäst lämpade för jordgubbar. Endast de skiften kan väljas som kan nås med bevattningen. Många ekologiska jordgubbsodlingar har självplockning, och då vill man gärna ha odlingen i närheten av boningshuset eller befintliga vägar.

Med växtföljden vill man skapa så stor variation som möjligt. När det gäller att hålla trycket från skadegörarna nere, varierar man mellan växter ur olika växtfamiljer, eller undviker att grödor som uppförökar samma skadegörare följer efter varandra. Jordgubbar tillhör familjen Rosaceae, rosväxter. Hallon tillhör också denna familj, och ska därför inte ingå i en växtföljd där jordgubbar ingår, om det inte går flera år mellan kulturerna.

Den fleråriga vallen, som är en viktig del av växtföljden i den ekologiska odlingen, ska man undvika att ha som förfrukt till jordgubbar. I vallen kan knäpparlarver uppförökas och skada jordgubbsplantorna. I en ettårig vall däremot, hinner antalet knäpparlarver inte bli så stort att de påverkar de efterföljande jordgubbarna och en del ekologiska odlare har en ettårig vall som förfrukt till jordgubbar. Vallen verkar sanerande på rot- ogräsen. Den fleråriga vallen kan komma in efter jordgubbarna i växtföljden. Eftersom rotogräsen är ett av de största problemen i all jordgubbsodling, måste skiftet där man planerar att odla jordgubbar vara fritt från fleråriga ogräs när man ska plantera.

"Hackgrödor" som grönsaker och potatis är därför lämpliga förfrukter till jordgubbar. Speciellt potatis, som kupas och som snabbt täcker marken, är en effektiv ogräsbekämpare före jordgubbar. Ett problem med potatis ur växtföljdssynpunkt är att den uppförökar svampen Verticillium som orsakar vissnesjuka, och som också kan angripa jordgubbar. I bl.a. England, Tyskland och Nederländerna har man därför aldrig jordgubbar efter potatis, men våra kalla vintrar är troligen tillräckligt sanerande, för att denna svampsjukdom inte ska orsaka några problem hos oss. Dock förekommer den här och speciellt i Skåne får man vara uppmärksam med växtföljden efter milda vintrar. Har man problem med Verticillium bör sorter som är mycket mottagliga för sjukdomen undvikas. Bland de sorter som nämns i detta häfte är Elvira, Elsanta, Honeoye och Bounty mycket mottagliga.

Stråsäd har en luckrande effekt på jordstrukturen, och dess djupa rötter förbättrar jordens dräneringsförmåga. Råg är en sanerande gröda om man har haft problem med rotnematoder.

Plantorna

När vi gick med i EU upphörde kravet att köpa plantor enbart från plantuppdragare, som är godkända av Jordbruksverket. Vi kan nu köpa plantor från övriga Europa, men var uppmärksam på om plantorna endast uppfyller EU:s minimikvalitet. Denna kvalitetstestning är inte lika omfattande som vår svenska certifiering av jordgubbsplantor. De certifierade plantorna är sortäkta och sjukdomstestade.

Det finns ännu inget enhetligt certifieringssystem i EU, som garanterar friska plantor, utan de olika nationella systemen gäller tills vidare. I många europeiska länder anses kronröta enbart vara en kvalitetssjukdom och därför tillåter man en viss, liten förekomst av sjukdomen i vissa länders produktionssystem (dvs. i bruksplantorna). Detta är något att tänka på när man köper plantor från andra länder.

För att jordgubbar ska få säljas som ekologiskt odlade ska de komma från ekologiska plantor (t.ex. KRAV-godkända plantor). Enligt EU:s regler för ekologisk produktion måste jordgubbsplantor ha odlats ekologiskt i minst två säsonger innan skörden får säljas som ekologiska jordgubbar. En plantproducent som köper konventionellt odlade moderplantor från t.ex. Elitplantstationen och producerar ekologiska bruksplantor måste därför låta det gå två säsonger innan bruksplantorna från moderplantan får säljas som ekologiska. Det innebär exempelvis att jordgubbsplantor som levereras för höstplantering hos en jordgubbsodlare uppfyller denna regel om moderplantorna odlats ekologiskt sedan försommaren året innan.

Fram till den 31 december 2000 får Jordbruksverket enligt EU:s regler godkänna användning av konventionellt odlade plantor då det inte finns ekologiska att tillgå av lämplig sort. KRAV och Demeterförbundet kan dock ha strängare regler, så kontrollera vad som gäller före inköp av nya plantor. Det finns 1999 två producenter som säljer KRAV-godkända jordgubbsplantor.

Sortval

Innan man bestämmer sig för vilka sorter man ska satsa på i sin odling, måste man tänka igenom flera olika saker.

Odlar man jordgubbar för självplock eller för distribution? Smak och kraftig färg är viktigt vid självplock. Om man ska distribuera bären bör de ha lite ljusare färg. Hållbarhet, fasthet och transporttålighet har stor betydelse om bären ska transporteras långt. Formen är också viktig. Odlar man jordgubbar för industriell beredning eller infrysning ska bären vara genomfärgade och fasta, så att de ger en vacker färg och inte faller sönder vid beredning.

När passar det bäst att skörden kommer? Vill man ha en tidig eller en sen sort? En tidig sort ger bär tidigare men den blommar också tidigare, när det är större risk för nattfrost. Vill man ha en kortvarig, koncentrerad skördeperiod eller en lång skördesäsong?

Vilken jord har man i sin odling? På lätta jordar som inte är vattenhållande ska man inte välja mjöldaggskänsliga sorter. Jordgubben är ett bär med stor genetisk variation, vilket man kan se på de olika sorterna. Dock finns det inte en perfekt sort att rekommendera med alla tänkbara positiva egenskaper och inga negativa. Man får därför avväga positiva och negativa egenskaper så att det passar ens egen odling bäst.

Jordgubbssorter

I nedanstående lista finns i stort sett bara sådana sorter med, som går att köpa hos våra certifierade plantuppdragare eller från Elitplantstationen. Nya sorter tillkommer ständigt. I listan finns många sorter med som inte lämpar sig för ekologisk odling. De är med bara för att man ska förstå varför de inte lämpar sig.

Sorterna är ordnade efter ungefärlig skördetidpunkt med den tidigaste sorten först och den senaste sist. Den kronologiska ordningen kan dock variera både mellan plats och mellan år.

Tidiga sorter

Solprins

En frisk sort med god smak. Bären är glansiga och klarröda. Avkastningen är god. Den stora nackdelen med sorten är att bären spricker mycket lätt under flugan om det skulle börja regna på dem. I sprickorna blir det lätt gråmögelangrepp. Sorten är därför knappast odlingsvärd.

Felicia

Bären är små. Angrips inte så lätt av mjöldagg. Sorten angrips av en sjukdom, June Yellows, som ger gulstrimmiga blad. Har tämligen god, men ojämn avkastning.

Nora

En norsk sort med genomfärgade bär. Angrips av mjöldagg men är ganska motståndskraftig mot gråmögel. Härdig sort som mognar 2-3 dagar före Zefyr. På Rånna försöksstation i Västergötland har sorten gett låg avkastning och små bär, men i Nordnorge har den gett god skörd, men även här små bär.

Zefyr

Bären har en klart röd färg och en syrlig, frisk smak. Ger stora bär, åtminstone de två första åren. Det är den vanligaste sorten i Sverige. Zefyr är mycket känslig för mjöldagg och passar därför inte i den ekologiska odlingen. På tyngre, mer vattenhållande jordar är den något mindre mottaglig för mjöldagg. Den kan ge mycket god skörd om den inte angrips av mjöldagg.

Cavendish

Sorten har stora, mörka bär och god smak. Många bär är missformade, med en kraftig vit "hals" och det är därför inte ett vackert bär. Sorten kommer från Kanada och torde vara härdig här. Sorten är höggradigt resistent mot tre raser av rödröta. Mjöldagg kan förekomma på bladverket. Avkastningen är låg till medelmåttlig.

Honeoye

Sorten har mörka bär med god hållbarhet och syrlig smak. Många kunder tycker att den har för sur smak. Sorten håller bra under transport. Den har ganska bra motståndskraft mot mjöldagg och gråmögel. Rekommenderas som tidig sort för dem som har problem med mjöldagg. Några dagar senare än Zefyr. En frisk sort som ger god avkastning, men som är mindre härdig och därför bör vintertäckas.

Elvira

Elvira har stora, fina bär med god smak. Den är en vecka senare än Zefyr. Sorten är mycket känslig för mjöldagg och mycket mottaglig för rödröta. Den kan ha problem med övervintringen. Rekommenderas inte till ekologisk odling. Har man inte problem med mjöldagg, kan sorten ge god avkastning.

Medeltidiga sorter

Allstar

Har stora, ljusröda bär av bra kvalitet. De är fasta, hårda och hållbara. Sorten är ganska frisk. Den är inte speciellt känslig för mjöldagg. Rekommenderas för hemträdgårdsodling. Avkastningen är låg.

Gerida

Har kägelformade, lysande röda och fasta bär. Sorten är mycket känslig för mjöldagg. Uppges vara motståndskraftig mot jordburna sjukdomar.

Lambada

Bären är stora, fasta och något känsliga för tryckskador. De har lysande färg. God smak. Avkastningen per planta är låg, så de får planteras tätt. Sorten är känslig för mjöldagg.

Kent

Har stora, vackra, tegelröda bär, som är lättplockade. Smaken är god. Sorten tål låga temperaturer och klarar sig bra i Norrland, även om vinterskador har förekommit. Relativt frisk sort, men kan angripas av både mjöldagg och gråmögel och den är känslig för rödröta. Passar till självplock. Avkastningen är låg till medelmåttlig.

Red Gauntlet

Har stora bär som är klart röda. Smaken är för enkel och otillräcklig. Huvudsort i norra Sverige, men odlingen minskar beroende på smaken. Bäret passar för leverans. Motståndskraftig sort med mycket god avkastning under en lång skördeperiod.

Medelsena sorter

Korona

Sorten har stora, röda och koniska bär med god smak. Bären är lättplockade men något svårsnoppade. Den är mottaglig för gråmögel, mjöldagg och ögonfläcksjuka. Den trivs på tyngre jordar. Sorten är omtyckt för den goda smakens skull, som är söt och med svag arom. Sorten har gett bra resultat i en del ekologiska odlingar. Populär sort för självplockning. Ger god avkastning.

Polka

Bären är mörkt röda, genomfärgade och ganska fasta. Bärstorleken är medelstor till stor. Påminner om Senga Sengana. Är känslig för mjöldagg men inte för gråmögel. Passar bra för självplockning. Enligt danska och norska försök anses bäret vara mycket gott, med söt smak. Har medelgod avkastning, men är inte härdig och bör därför vintertäckas.

Tenira

Bären är glänsande klarröda, koniska till formen och med ett välfärgat fruktkött, fasta och med mild arom. Plantan har ett medelkraftigt växtsätt och blomstjälkarna står upprätt med bären ovanför bladverket. Sorten är motståndskraftig mot gråmögel och mjöldagg. Den gav låg avkastning i svenska sortförsök, men kan trots det rekommenderas i ekologisk odling, eftersom det är en frisk sort och den är mycket populär vid självplockning för bären exponeras bra och smaken är omtyckt.

Senga Sengana

Bären är medelstora till små, mörkt röda och fasta. Smaken är syrlig och aromatisk. Den passar bra till djupfrysning, eftersom bäret är genomfärgat. Omtyckt sort vid självplockning. Tidigare den mest odlade i Sverige, men den minskar för att den är så känslig för gråmögel, vilket kan vara ett stort problem under regniga somrar. Annars är avkastningen god.

Tamella

Bären är stora, klarröda och genomfärgade. Smaken är syrlig och god. Bärens yta är ömtålig och de får lätt skador vid plockning och transport. Mottaglig för gråmögel men inte för mjöldagg. Bra till saft och sylt. Sorten är inte riktigt vinterhärdig i alla delar av landet. Den kan ge mycket god avkastning.

Bounty

Bären är mörka, fasta och medelstora. Smaken är god och söt och köttet är genomfärgat. Bärstorleken minskar redan efter ett år. Relativt motståndskraftig mot gråmögel. Kan angripas av mjöldagg. Bounty har gett bra resultat i ekologisk odling. Den får bättre tillväxt på plastlist. Kräver god tillgång på vatten och växtnäring. Sorten ger en medelgod skörd.

Elsanta

Den har fina, ljust klarröda bär, med något syrlig smak. Bären är stora och förblir det under hela skördeperioden. Bären är mycket hållbara och transporttåliga. Mycket kraftig och hög planta. Sorten är den vanligaste på kontinenten. Den klarar inte av vårt klimat och får därför lätt utvintringsskador. Känslig för rödröta och något mottaglig för gråmögel. Får ej mjöldagg. Kan ej rekommenderas i ekologisk odling annat än i mycket gynnsamma lägen. Kan ge mycket god avkastning.

Marmolada (synonym Onebor)

Har stora bär med ganska god smak. Kompakt växtsätt, ska därför planteras tätare än andra jordgubbssorter. God hållbarhet. Italiensk sort, som inte passar i vårt svala sommarklimat. Härdigheten är okänd. Mognar ungefär som Korona. Frisk sort med hög avkastning.

Sena sorter

Dania

Bäret är ganska ljusrött, med mild och svag arom. Storleken varierar från stor till medelstor. Bäret är fast och transporttåligt. En frisk sort, förutom att den lätt angrips av kronröta. Så länge man inte kan vara helt säker på att plantmaterialet inte är infekterat med kronröta, kan man inte rekommendera sorten till ekologisk odling. Ger en medelgod avkastning.

Tago

Bären är stora och glänsande och tål lagring och transport. Sorten är relativt frisk, men utvintringsskador kan förekomma i norra Svealand och i Norrland. Sorten har måttlig avkastning.

Dulcita

Stora bär, klart röda och lösa. Har därför dålig hållbarhet. Sorten är mycket känslig för gråmögel, och kan därför inte rekommenderas. Starkväxande sort med svag revbildning. Mycket god avkastning under lång period.

Pegasus

Har hållbara men inte så goda bär. Sorten är motståndskraftig mot kronröta, men angrips av mjöldagg. En sen sort som i de svenska försöken mognade 6-10 dagar efter Korona. En engelsk sort. Har i svenska sortförsök givit höga till medelhöga skördar.

Symphony

Sorten har hållbara bär som är stora och vackra. Den anges vara resistent mot öronvivel. En skotsk sort som mognar en vecka efter Korona.

Mycket sena sorter

Pandora

Bären är syrliga, goda, stora och genomfärgade. Den har enkönade blommor och kräver därför andra sorter i närheten som kan lämna pollen, vilket kan vara svårt då den blommar så sent. Dålig pollinering ger missformade bär. Sorten är relativt frisk, men kan angripas av både mjöldagg, gråmögel och rödröta. För sen för större delen av vårt land och rekommenderas därför inte för odling. Sorten ger god avkastning i England.

Att tänka på vid val av jordgubbssort

Det viktigaste att tänka på vid valet av jordgubbssorter till den ekologiska odlingen är att välja de sorter som är minst mottagliga för skadegörare. Kommentarerna om avkastningens storlek kommer inte från försök i ekologiska odlingar och uppgifterna om avkastning blir därför troligen helt annorlunda i den ekologiska odlingen, där man inte gör kemiska bekämpningar.

Före jordgubbsplantering

Träda

Genom att träda marken året innan man planterar jordgubbar minskar man mängden fleråriga ogräs (rotogräs). Fältet måste vara fritt från fleråriga ogräs före plantering. Träda är nästan ett måste om man ska odla jordgubbar ekologiskt och flera odlare har mer än ett års träda före plantering av jordgubbar. Se även avsnittet om växtföljdens betydelse.

Jordbearbetning

Upprepad jordbearbetning under trädan minskar mängden rotogräs men den har inte så stor effekt på fröogräsen. Jorden innehåller enorma mängder frön och upprepad jordbearbetning för bara upp ännu fler ogräsfrön till jordytan där de kan gro. Försök har visat att om jordbearbetningen sker i mörker, minskar man mängden grodda frön, eftersom många ogräsfrön kräver ljus för att gro. Jordbearbetning i mörker görs på natten eller med en harv som är täckt med en svart duk.

Flamning

Efter jordbearbetning, när fältet är klart för plantering, kan man låta jorden ligga orörd i tre veckor. Fröogräset växer då upp. Precis före plantering kan man använda ett flamningsaggregat för att få bort fröogräsen i plantraden, utan att bearbeta jorden. På så sätt minskas mängden fröogräs i raden. Rör inte om för mycket i jorden vid planteringen, för då lockas nya ogräsfrön till groning.

Växtnäring

Jordgubbarnas behov av växtnäring är ganska måttligt och det brukar inte vara några problem att få växtnäringen att räcka till i den ekologiska jordgubbsodlingen.

Komposterad stallgödsel är ett utmärkt gödselmedel till jordgubbar. Lämplig gödsling för en ekologisk jordgubbsodling är 20-50 ton brunnen stallgödsel (fastgödsel) per hektar, som brukas ned efter spridning och före plantering.

Mer exakt rekommendation är svår att ge, eftersom lämplig giva varierar med vilken typ av stallgödsel som används, jordens näringsstatus och andra egenskaper hos jorden. En lättare jord ska gödslas med den lägre mängden för att undvika läckage när marken är obevuxen.

Näringsbrist är förmodligen sällan den begränsande faktorn vid utbytet i svenska odlingar. Snarare kan för kraftig gödsling leda till skördeminskningar.

Vattning är den viktigaste åtgärden för att undvika näringsbrist. Vatten och värme behövs för mineraliseringen, dvs. omvandlingen av bunden växtnäring till en lättillgänglig form. Den näring som frigörs från en jord som är gödslad med stallgödsel, är, tack vare hög mikrobiell aktivitet, i de allra flesta fall fullt tillräcklig för jordgubbsplantorna.

Gör man en sensommarplantering, vilket kan vara rationellt ur ogrässynpunkt, kan man ha en gröngödslingsgröda med kvävefixeringsförmåga före.

Gör en jordanalys för att få besked om jordens näringsstatus före plantering. Jordanalyser utföres bl.a. av;

AgroLab Scandinavia AB

Box 9024

291 09 Kristiansstad

Tel. 044-24 48 10

Lennart Månsson International

Långebergavägen 40

251 07 Helsingborg

Tel. 042-29 20 05

Ring före, för att få besked om hur provtagningen ska göras. Dessa företag kontrollerar även jordens pH-värde, så att det ligger på rätt nivå före plantering.

Växtnäringsanalys kan även tas efter plantering. Skulle analysen visa att det behövs kompletterande övergödsling, bör denna ske efter skörd, t.ex. efter blasthuggningen. Detta görs enklast med något KRAV-godkänt gödselmedel i säck eller som bulkvara.

Från slutet av skörden, (mitten av juli till mitten av augusti) sker en kraftig tillväxt, då det bildas nya sidokronor och nya sidorötter. Detta kräver näring. Om man brukar ned halmen efter skörd, går mycket näring åt för att omvandla den och då kan extra näring också behöva tillföras. Under den tidiga hösten kan det behövas extra kväve. När dagslängden blir kortare i slutet av augusti, börjar jordgubbsplantan anlägga nästa års blomknoppar. Det är viktigt att det anläggs kraftiga blomklasar för att man ska få en hög bärproduktion nästa år.

Gödsling med stallgödsel under våren ska undvikas. Den innehåller mycket kväve och det ger en frodig tillväxt av bladmassa och revor. I den fuktiga miljö, som det frodiga bladverket ger upphov till, är det stor risk att bären angrips av gråmögel.

Dessutom finns det risk för borbrist, eftersom kväve och bor konkurrerar med varandra vid upptagningen i växten. Stor upptagning av kväve hindrar upptagning av bor. Bor behövs för pollengroning och fröutveckling. Borbrist ger buckliga och missbildade bär.

Bland de övriga mikronäringsämnena, som jordgubbar kan lida brist på, bör järn nämnas. Jordgubbar innehåller relativt höga halter av järn. Brist kan uppkomma framför allt på jordar med högt pH. Järnbrist gör att de nybildade bladen blir bleka och vid kraftig järnbrist är det enbart bladnerverna som är gröna. Blodmjöl innehåller mycket järn och bör hjälpa vid järnbrist.

Vattning

För att kunna producera jordgubbar av hög kvalitet, måste det finnas tillgång till bevattningsanläggning i odlingen. Företag som säljer bevattningsutrustningar finns i telefonlistan över leverantörer längst bak i häftet.

Hur mycket vatten som ska tillföras beror på jordgubbsplantans rotsystem, plantans förmåga att ta upp vatten, avdunstningen och jordens vattenhållande förmåga.

Det finns ett instrument, som man kan använda för att få reda på när det är dags att vattna. Detta instrument kallas tensiometer och mäter vattenunderskottet i fält. Man behöver minst ett par per fält och de ska stickas ner mellan två plantor i raden på olika ställen på fältet. Priset på en tensiometer ligger runt 500 kr år 1996. För att kunna utnyttja en tensiometer måste man veta vilken jordart som finns i jordgubbsfältet. För det krävs en jordartsbestämning.

Parallellt med tensiometeravläsningen görs en vanlig vattenbalans med utgångspunkt från nederbörd och avdunstning.

Genom att bevattna vid rätt tidpunkt, kan man hålla tillbaka mjöldaggsangrepp. Den viktigaste bekämpningsåtgärden mot mjöldagg är just att hålla så jämn fuktighet i marken som möjligt, ända fram till skörd.

Glöm inte bort vattningen efter skörd, från mitten av augusti och framåt, om det skulle behövas. Det är under denna tid som blomknopparna för nästa års bärskörd anläggs. Plantorna får då inte lida brist på vatten.

Man bör ha tillgång till vatten och en bevattningsanläggning.

Foto: Annica Swartström

Åtgärder före plantering

Åtgång av plantor per hektar.
  Plantavstånd (cm)
Radav-
stånd, cm
20 25 30 35 40 45 50
80 62500 50000 41667 35714 31250 27778 25000
90 55556 44444 37037 31746 27778 24691 22222
100 50000 40000 33333 28571 25000 22222 20000
110 45455 36364 30303 25974 22727 20202 18182
120 41667 33333 27778 23810 20833 18519 16667
130 38462 30769 25641 21978 19231 17094 15385
140 35714 28571 23810 20408 17857 15873 14286
150 33333 26667 22222 19048 16667 14815 13333
160 31250 25000 20833 17857 15625 13889 12500

Planteringsavstånd

Radavståndet brukar bestämmas efter vilka maskiner man har. Det brukar ligga på mellan 90-150 cm mellan raderna.

Plantavståndet brukar vara så stort att man har mellan tre till fyra plantor per meter i raderna. Starkväxande sorter behöver större plantavstånd och svagväxande kan planteras tätare.

Dubbelrader kan vara en fördel om man odlar på plastlist, annars är det inte att föredra i den ekologiska odlingen. Risken för gråmögelangrepp ökar när plantorna står tätare och det blir svårare att få bären plockade mot mitten mellan dubbelraderna när man har självplock.

Bin

God pollinering av jordgubbsblommorna gör att bärens storlek ökar och att kvaliteten blir bättre. Jordgubbsblomman är sammansatt av en mängd "miniblommor". Ju fler av dessa, som blir pollinerade, desto större blir bäret. Man får färre missformade bär vid god pollinering.

Flera insekter medverkar till att jordgubbsblommorna pollineras, men honungsbina är de viktigaste. Jordgubbsblommorna innehåller inte så mycket nektar, utan bina kommer för att samla pollen. Tyvärr gör detta att jordgubbsblommorna inte är så attraktiva för bin. Det är svårt att säga hur många bin som behövs, men 2-3 goda bisamhällen per hektar kan vara ett riktmått. Man har visat att bärstorleken ökar med antalet bibesök per blomma.

Halmning

Halmning mellan raderna är ett måste (om man inte odlar på plastlist) för att få rena jordgubbar med bra kvalitet. Vänta med halmningen till efter blomningen, eftersom frostskador i blomman blir värre i halmade fält än i ohalmade.

Halmning minskar vattenavdunstningen och gör att det behövs något mindre vattning. Halmningen håller också tillbaka ogräset och hindrar det från att gro.

Det är viktigt att halmen inte kommer från fält med mycket ogräs, för annars kan man med halmen sprida ogräsfrön och man kan även få in helt nya ogräsarter i sin odling.

I sorter, som blommar sent, när frostrisken är över, kan man låta halmen ligga kvar efter skörd, utan att bearbetas ner. Detta minskar ogrästrycket.

Halmningsmaskiner av olika slag underlättar utläggningen. Se listan över leverantörer på sidan 30.

Odling på plastlist

Det finns idag en mängd olika bredder, tjocklekar och färger av plast som används i jordgubbsodlingen. Plasten måste vara UV-stabiliserad för att inte förstöras av solljuset. Det är mycket viktigt att plasten blir sträckt när man lägger ut den, så att den ligger an mot jorden. Annars uppstår ett luftskikt som gör att speciellt den svarta plasten blir mycket varm. Vävd svart plast som Mypex eller svart fiberplast som Agryl, har den fördelen att de släpper igenom vatten. Det sker även en avdunstning som gör att temperaturen inte blir så hög under dessa som under tät plast. Opalene är en brun plast som inte blir fullt så varm på ytan som svart plast. Opaleneplasten släpper igenom ljus av sådan våglängd som får frön att gro, men inte de våglängder som får fröna att börja växa. Då dör de grodda ogräsfröna.

Man kan lägga ut plasten på försommaren och plantera i juli-augusti. Då blir det mindre ogräs i planteringshålen. Fördröjd plantering efter utläggning av plastlisten gör att ogräsen i planteringshålen blir färre. Vänta med att göra hål i plasten tills det är dags för plantering.

Fördelar med att odla på plastlist

Odling på plastlist med gräs i gångarna.

Nackdelar med att odla på plastlist

Skadegörare

Den som vill lyckas med att odla jordgubbar ekologiskt måste kunna sin odling. Man måste gå ut och undersöka plantorna ordentligt. Odlaren måste kunna avläsa konditionen på sina plantor och känna till de skadegörare, som angriper jordgubbar, så att man i tid kan besluta vad som behöver göras.

Eftersom det inte finns så många direkta bekämpningsåtgärder i den ekologiska odlingen, måste största vikt läggas vid de förebyggande åtgärderna. Visserligen finns det en del biologiska preparat, men de flesta är inte testade i svenska försök. De som har visat sig vara effektiva utomlands är nämnda här under respektive skadegörare.

Denna översikt över skadegörarna är kronologiskt ordnad och visar hur man ska undersöka sitt jordgubbsfält, vilka vanliga skadegörare som kan förekomma och hur man ska göra för att minska eller förebygga angrepp.

Undersök - rita - anteckna

Undersök jordgubbsfälten, rita kartor över dem och anteckna vad ni ser!

Undersök fälten regelbundet. För att man ska kunna lita på vad man har sett i sina fält och när, är det viktigt att göra noggranna anteckningar, som det är lätt att bläddra tillbaka i.

Gör en karta över varje fält. Dessa kartor ska vara klara innan säsongen börjar. Fotokopiera kartorna. Tag med en kopierad karta ut i fält vid varje genomsökningstillfälle, datera den och skriv ner varje angrepp som hittas och markera på kartan var det finns.

Det är viktigt att göra ordentliga anteckningar. Man får på så sätt en "historisk" tillbakablick över varje fält, som man kan gå tillbaka till, och jämföra sina åtgärder och se resultatet av dem.

Skadegörare och problem under jord

Börja med att titta ut över fältet för att se om det finns fläckar, där tillväxten är dålig och där bladen vissnar eller missfärgas.

Dålig tillväxt av en jordgubbsplanta brukar tyda på att det är något problem under jord.

Problem under jord brukar vara ganska oföränderliga under tillväxtsäsongen. Försök att upptäcka dem så tidigt som möjligt. Är fläckigheten koncentrerad till en rad eller är den rund och påverkar flera rader? Rotsjukdomar och jordlevande insekter kan vara orsaken till runda ytor med dålig tillväxt.

Rotsjukdomar

Rödröta

Rödrötan brukar uppträda i fläckar på fältet och påträffas främst på lågt liggande, våta områden och på tunga jordar. Sjukdomen kan förekomma överallt, där det är dåligt dränerat.

När upptäcks ett angrepp?

Rödröta angriper sällan jordgubbsplantorna under deras första växtår och plantorna kan se normala ut under den första delen av den efterkommande våren vid höstplantering. Vanligtvis lägger man märke till sjukdomen under blomningen det andra året.

Symptom

Första symptomet är ett tillfälligt vissnande under den varma delen av dagen, speciellt vid torrt väder, men sen hämtar sig plantorna till kvällen. Bladverket förlorar sin skinande gröna lyster och plantorna slutar att växa. De yngre bladen får en blågrön färgton medan de äldre blir mer gula och röda. Vid skördetid ser de angripna plantorna förkrympta ut med små upphöjda blad och ihoptorkade frukter. Allvarligt angripna plantor kan kollapsa och dö men det är ovanligt. Angripna plantor ser ut att hämta sig under högsommaren, men symptomen kommer vanligen tillbaka på hösten igen.

Om det är mycket blött i jordgubbsfältet på våren, kan jordgubbsplantorna få liknande symptom (blågröna och förkrympta) utan att vara angripna av rödröta. Skicka plantor till analys för säkerhets skull.

Hur ser en angripen planta ut?

Plantor angripna av rödröta brukar sakna de flesta fina rottrådarna, vilket gör att de grövre rötterna ser ut som "råttsvansar".

Svampen diagnostiseras genom att man undersöker rötterna och den syns tydligast och bäst under våren och den tidiga sommaren fram till tiden för skörd. Efter det är rötterna så ruttna att det är svårt att ställa en säker diagnos.

Genom att skära roten mitt itu på längden, precis ovanför den döda spetsen, avslöjas en tegelröd till mörkbrun central märg. Missfärgningen syns kanske bara en kort bit ovanför den döda rotspetsen, men den kan också vara utvidgad längs med hela roten. Rötan går inte in i kronan. Många rötter kan behöva undersökas innan rödrötan upptäcks, men symptomen är mycket typiska när man hittar dem.

Symptom av rödröta i fält.

Foto: SLU Växtskydd

Kronröta. Angripna plantor växer dåligt och vissnar snabbt.

Vad är orsaken?

Rödröta orsakas av en svamp (Phytophthora fragariae var. fragariae) som trivs i kalla, våta jordar. Sjukdomen kommer oftast in i en ny odling med infekterat plantmaterial. Rörliga sporer kan simma i vattnet i jorden och infektera nya rotspetsar. I en odling kan svampen spridas med rinnande vatten eller infekterad jord som följer med redskap o.dyl. Är jorden smittad med svampen överlever dess vilsporer under lång tid i jorden (längre än 15 år). Vilsporerna finns i den röda märgen.

Åtgärder

Kronröta och läderröta

Var finner man kronröta?

Svampen (Phytophthora cactorum) trivs på dåligt dränerade jordar och gynnas av väta. Den överlever i marken i många år. Varmt väder och blöt jord är mycket gynnsamt för svampen.

När uppträder kronröta?

Man brukar se symptomen redan en kort tid (en till fyra veckor) efter planteringen.

Jordgubbar planterade i september visar ofta inte symptom under planteringsåret. Hög temperatur och vattenbrist (dvs. stressade plantor) ökar risken för symptomutveckling.

När smittas plantorna?

Infektion sker ofta i plantuppdragningsbädden men det är inte alltid man ser symptom där, utan infektionen kan ligga latent. Om man odlar på plastlist kan man undvika att revorna infekteras, eftersom man då skyddar dem från att komma i kontakt med jorden. Revplantorna kan infekteras systemiskt om moderplantan är smittad.

Spridningen sker med infekterat plantmaterial. Markvattnet kan också infektera bladbaserna vid vattenstänk och jordgubbsplantans övre delar vid häftiga regn. Svampen bildar vilsporer, som kan spridas från den infekterade plantan till jorden runt omkring. Tag därför undan en angripen planta så snabbt som möjligt.

Plantor med kronröta har en matt, mörkgrön färg.

Foto: Christina Winter från...

Hur ser en angripen planta ut?

Plantorna växer dåligt och det är främst de yngre bladen som slokar, för plantan kan inte ta upp tillräckligt med vatten.

Plantor med kronröta har dessutom en matt, mörkgrön färg.

Om angreppet är kraftigt kan hela plantan dö. Nedvissningen går snabbt, på ett fåtal dagar. Det är de yngsta bladen som vissnar först. Gräv upp en planta för att kunna konstatera angrepp av kronröta! Är plantan allvarligt angripen bryts den lätt av vid markytan. Brottytan är brunröd. Rötterna stannar kvar i jorden. Angripna plantor kollapsar antingen helt eller endast på en sida, beroende på hur många revor som är infekterade.

Vid mindre allvarliga angrepp finns det däremot knappast något att se på de uppgrävda plantorna. När man skär en planta längs kronan syns en rödbrun pepparkaksaktig missfärgning. Mycket ofta börjar missfärgningen på den plats där en reva sitter. Svampen växer in i plantan via revan.

I rotmärgen syns inga förändringar i motsats till vid rödröteangrepp.

Vid genomskärning av kronan syns en brunfärgning. Symptomen kan vara diffusa. Även vinterfrostskador kan ge liknande symptom. För att få en säker diagnos måste ett laboratorietest göras.

Förebyggande åtgärder

Läderröta orsakas av samma svamp som kronröta, men av en annan ras eller patotyp. Läderrötan är mycket ovanligare än kronrötan i Sverige och de brukar inte förekomma samtidigt. Vid angrepp av läderröta är det bären som angrips och blir missfärgade både utanpå och inuti, och får en bitter smak.

Bären angrips om de kommer i kontakt med jorden. Halmning eller plasttäckning motverkar infektion.

Skadedjur under jord

Öronvivlar

Hur upptäcks ett angrepp?

Ser rötterna ut att vara uppätna? Finns vita C-formade larver i den omgivande jorden? Om så är fallet kan rotlevande larver vara orsaken till att plantorna utvecklas dåligt, försvagas och plötsligt vissnar. Plantan torkar ut när de fina rötterna blivit uppätna.

Det finns flera olika arter av öronvivlar (Otiorrhynchus spp.), vars larver lever på de unga rötterna och kronorna på jordgubbsplantor.

Hur ser larverna ut?

Larverna är 2-10 mm långa, böjda och benlösa. De är vitaktiga med brun huvudsköld. Färgerna kan variera något. När öronvivlar har jordgubbar som föda övergår färgen ofta i rött. De övervintrar i jorden som larver och förpuppas på våren.

Öronvivelns larver lever på de unga rötterna och kronorna på jordgubbsplantor.

Hur ser de vuxna ut?

Vuxna djur är svarta eller bruna med snyte. Storleken på den vanligaste arten är 7-10 mm. De kommer fram under senare delen av våren och lägger ägg i jorden i närheten av jordgubbsplantorna, från juli till augusti. Att det finns öronvivlar i fältet syns på de halvmåneformade gnagen i kanten på jordgubbsbladen under sommaren.

När gör de skada?

Äggen kläcks sent på sommaren och under hösten och larverna börjar äta av rötter och rothals. Rotsystemet blir svårt skadat. Största skadan på rötterna görs på våren, när larverna har övervintrat. öronvivlar gynnas av varma, torra somrar och milda vintrar. De trivs bäst på lätta jordar och i odlingar på plastlist.

Undersök jorden runt plantorna. Leta efter C-formade larver av öronvivlar. Placera in deras förekomst på kartan.

Hur minskar man ett öronvivelangrepp?

Andra larver

Det finns många andra larver som man kan hitta i jorden runt jordgubbsplantorna.

Dessa brukar dock inte förekomma i så stor mängd att de allvarligt skadar jordgubbsplantorna eller att skadan de gör är särskilt allvarlig. Problem kan uppstå med knäpparlarver i vissa fall.

Nematoder

Hur ser ett angrepp ut?

Angrepp märks som större fläckar i fältet, där tillväxten är sämre än normalt. Rotsystemet ser buskigt ut.

Vad är nematoder?

Nematoder är små, smala maskar som finns i jorden. De är osynliga för ögat. Det finns olika nematoder, som är skadliga för jordgubbar. Nålnematoden, Longidorus elongatus, angriper jordgubbsplantornas rötter. Nålnematoderna följer inte med plantan utan finns i jorden. De suger på rotspetsarna så att dessa blir förtjockade och böjda. De liknar bandyklubbor.

När gör de skada?

Det är när nematoderna förekommer i stort antal, som de gör synlig skada, framför allt på lätta jordar. I östra Mellansverige och i Norrland är angrepp mycket ovanliga.

Jordgubbar är en mycket bra värdväxt för nålnematoder. Under en jordgubbskultur kan de därför uppförökas kraftigt.

Nematodangrepp.

Åtgärder

Vinterskadat jordgubbsfält. Endast några revplantor är vid liv.

Foto: Annica Swartström

Jordgubbsvivel.

Foto: SLU Växtskydd

Nematodundersökningar utförs av

Sveriges lantbruksuniversitet

Institutionen för växtskyddsvetenskap,

avdelningen för nematologi

Box 44

230 55 Alnarp

Jordprov kan man börja ta tidigt på våren. Det är viktigt att marken är fuktig, för nematoder är känsliga för uttorkning. Tag ut jordprover genom hela matjordslagret längs ett tänkt W över fältet. Tag 10 delprov längs varje skänkel på W:et. Det ger sammanlagt 40 delprov. Dessa hälls i en hink och blandas försiktigt genom att man låter jorden sila mellan fingrarna. Tag ut cirka 500 gram och stoppa i en plastpåse som är märkt med namn och adress. Förslut denna. Tänk på att nematoder är känsliga. Skicka genast iväg provet. Skicka inte iväg ett nematodprov på en fredag, för då kan nematoderna i provet dö under helgen.

Misstänker man att man har en nematodskada i fältet tas ett prov från den fläck där man tror sig ha nematoder och ett prov från den del av fältet där plantorna ser friska ut.

Vid jämförelse mellan dessa båda prov kan man se om det är nematoder som är orsaken till skadan eller ej.

En nematodanalys kostar 425 kronor (januari 1999).

Vinterskador

Om plantorna ser dåliga ut, utan att man hittar något svampangrepp eller något djur, kan orsaken vara vinterskador.

För att upptäcka vinterskador, skär igenom kronan och leta efter rosa - brunaktiga missfärgningar.

Vinterskador uppstår när iskristaller bildas inuti kronvävnaden och skadar cellmembranen. Låg temperatur, stark vind och barmark under vintern kan göra stor skada. Snön isolerar och skyddar plantorna. Frostskadade plantor är mer känsliga för jordbundna skadegörare.

Åtgärder

Vissa sorter klarar vintern bättre än andra. Välj härdiga sorter om du ofta har problem med frostskador.

Vinterskador kan förebyggas om man redan på hösten täcker med fiberduk. Denna tas av på våren, när tjälen gått ur jorden. Man kan även låta den ligga på längre och på så sätt "driva fram" jordgubbsplantorna, men risken finns då att de blommar för tidigt, och då är det risk för frost i blomningen eller att det inte finns några pollinatörer ute.

Skadegörare och problem ovan jord

Tidigt på säsongen

Börja genomsöka jordgubbsfälten tidigt på säsongen, just när bladen börjar veckla ut sig och blomknopparna syns i kronan.

Fram till blomning är de största problemen i jordgubbsodlingen ogräs, jordgubbsvivlar (dvs. avbitna blomknoppar) och växthusspinnkvalster.

Jordgubbsviveln, hallonblomviveln

Hur ser den ut?

Ibland kan man se jordgubbsvivlarna (Anthonomus rubi) genom att skaka en planta över en tallrik eller liknande. Om det finns några jordgubbsvivlar i plantan brukar de falla ut. De brukar vara uppe i plantan när det är soligt och varmt. Vivlarna är små (endast cirka 3 mm) och brungråaktigt svarta. De har ett typiskt, utdraget snyte. De ser ut att "spela döda", när man stör dem.

Leta upp jordgubbsvivlar och avbitna blomknoppar tidigt på säsongen och markera var de finns på kartan.

Hur ser skadan ut?

Oturligt nog är det troligt att man ser jordgubbsvivlarnas framfart först efter att de gjort för mycket skada. Det är mycket lättare att upptäcka avbitna blomknoppar än att upptäcka själva viveln.

Markera på kartan var de största angreppen finns. Kontrollera om det finns avbitna blomknoppar längs alla kanter av fältet.

Man kan se de vuxna djurens angrepp på bladen som symmetriska hål. Detta har ingen betydelse för jordgubbsplantan men visar att jordgubbsvivlar finns i fältet. Bladgnag kan ses både vår och höst.

Var finns djuren?

De vuxna djuren övervintrar bland gamla löv längs kanterna av odlingen och i skogen. De kan också övervintra i jordgubbsfältet, speciellt om detta är mycket frodigt eller om det finns mycket gamla blad kvar, eller om det finns mycket ogräs. När temperaturen börjar stiga på våren flyger de till de närmsta pollenkällorna, där de äter och lägger ägg. Olyckligtvis tillhör jordgubbsblomknopparna de få pollenkällorna som finns tillgängliga så här tidigt på säsongen. Störst problem med jordgubbsviveln har man i skogstrakter.

När börjar skadan uppträda?

Jordgubbsvivlar blir aktiva så fort temperaturen stiger över 10 C i markytan. Efter att ha ätit upp sig i ca 14 dagar blir de könsmogna. Runt den 10 maj svärmade jordgubbsviveln på Rånna i Västergötland både 1993 och 1994. Därefter flyger de över till jordgubbsfältet (om de inte har övervintrat där) och honorna börjar lägga ägg i outslagna blomknoppar. Vanligtvis lägger de ett ägg per knopp och sen biter de av eller "ringbarkar" stjälken under knoppen så att knoppen hänger nedåt. Detta hindrar knoppen från att öppna sig och knoppen ger på så sätt skydd för larven som sen utvecklas inuti knoppen.

Första observationerna av avbitna knoppar brukar göras när temperaturen är 15-18 C och när blomknopparna just börjar komma ut från kronan.

Åtgärder

Spottstritar

När syns Spottstritar?

Spottstritar uppträder tidigt på säsongen. De gör ingen större skada på jordgubbsplantorna utan är mer ett estetiskt problem. Speciellt om man har självplock, gillar inte kunderna de spottmassor, som spottstritsnymferna bildar på jordgubbsplantorna.

Hur ser de ut?

Det man först brukar lägga märke till är det "spott", som kan vara någon centimeter stort, vilket omger larven eller larverna. Leta efter gulaktiga nymfer, upptill 5 mm långa, i bladvecken på unga, nyutslagna blad. Allt eftersom säsongen går omger sig spottstritnymfen med mängder av vitt spott. Nymferna stannar kvar i spottet tills de blir vuxna. Ett par olika arter av Spottstritar kan förekomma på jordgubbar, vanligast är den vanliga spottstriten, Philaenus spumarius.

Spottstrit.

Var finner man dem?

När man hittar strilar i jordgubbsodlingar brukar det oftast vara i mindre odlingar i skyddade, fuktiga lägen med andra värdväxter i närheten (t.ex. älgört). Populationen är ofta störst i frodiga jordgubbsfält med mycket ogräs. Spottstritarna har en generation per år och de övervintrar som ägg längst nere i jordgubbsplantan.

Åtgärder

Rensa ogräs. Det gör fälten luftigare.

Växthusspinnkvalster

Hur ser ett spinnkvalster ut?

Växthusspinnkvalster övervintrar som vuxna på undersidan av bladen alldeles nära marken och de kan hittas där på våren. Kvalstren är små, ovala och gulgröna med två svarta fläckar, en på vardera sidan. Färgen kan dock variera något med födan.

Växthusspinnkvalster lever på många olika växter. På våren börjar de övervintrade kvalstren att äta för att sedan lägga ägg. När nyare mer saftspända jordgubbsblad kommer fram söker kvalstren sig till dessa. De kan hinna med många generationer under en sommar.

Hur ser ett angrepp ut?

Stora populationer av växthusspinnkvalster kan sätta ner plantorna kraftigt. De suger ut växtsätt från undersidan av bladen. Blad som är angripna av spinn får större eller mindre gulprickiga partier av kvalstrens sugning. Bladens ovansidor blir gråvitaktiga eller bronserade.

Var syns angreppen?

Skador ses först i mer torra delar av fältet och angreppen är vanligast där. En metod att snabbt bedöma hur stort ett angrepp i ett jordgubbsfält är, går ut på att man samlar in ett bestämt antal blad från fältet och räknar på hur många blad det finns angrepp av spinnkvalster. Detta är en betydligt snabbare metod än att räkna antalet spinnkvalster per blad och man får lika god överblick över hur stort angreppet är i fält.

För att uppskatta mängden Växthusspinnkvalster i ett fält, gå diagonalt över fältet, plocka slumpmässigt fullt utslagna blad från t.ex. varannan rad tills 60 blad är insamlade. Undersök bladen. Ett förstoringsglas kan behövas för att upptäcka kvalstren. Om 25 % av bladen är infekterade med spinnkvalster (detta motsvarar ungefär fem kvalster/blad) rekommenderas någon form av bekämpningsåtgärd. Utsättning av rovkvalster (Phytoseiulus persimilis) i stor mängd kan göras kurativt.

Det är inte ofta man ser angrepp av Växthusspinnkvalster i jordgubbsfält där man inte använt kemiska bekämpningsmedel. Detta beror på att man där har naturliga fiender till växthusspinnkvalstret. Till växthusspinnkvalstrens naturliga fiender hör rovkvalster, vissa arter av skalbaggar, näbbstinkflyn, skinnbaggar, nätvingar, tripsar och gallmyggor.

När uppträder angrepp?

Under fuktiga och kalla somrar blir inte angreppen så stora, men om sommaren är varm och torr och plantorna är stressade av vattenbrist kan angreppen bli betydande. Även i ekologiska odlingar, framför allt om man odlar på plastlist, kan man då se angrepp av spinnkvalster.

Jordgubbe angripen av stinkflyn.

Foto: Annica Swartström

Åtgärder

Rovkvalstret Typhlodromus pyri säljs i dag endast i förpackningar lämpliga i fruktodlingar. Lämpligare att använda är därför rovkvalstret Phytoseiulus persimilis.

Från blomning till skörd

Stinkflyn

Vilken skada gör stinkflyn?

Stinkflyn eller skinnbaggar gör skada genom att de suger i blommor och unga kart.

Angrepp på jordgubbsblommor eller kart medför att bären blir små, knöliga och hårda med tätt sittande frön. När de suger växtsätt från blombottnen runt fröet skadas den och utvecklas inte runt just det fröet.

Skadan kan vara svår att skilja från ofullständig pollinering.

När syns skadan?

Skadan syns inte förrän fruktens blombotten börjar svälla.

Mest skada görs vid kronbladsfallet, mindre före och under blomning.

Åtgärder

Tyvärr finns det inte så mycket man kan göra för att förhindra stinkflyangrepp. Det finns flera arter av stinkflyn, som skadar jordgubbar.

Trips

När syns skador?

Om tiden från blomning till skörd är varm och torr kan man få skador på bären orsakade av trips. Dessa skador har uppmärksammats först på senare år och exakt vilken eller vilka tripsarter som orsakar skadorna är man ännu inte helt säker på. Troligen kan flera arter orsaka skada.

Hur ser skadorna ut?

Undersöker man blommorna på nära håll kan man upptäcka små 1-2 mm långa mycket smala djur, som rör sig livligt i blomman. Det är de fullbildade insekterna som syns i blomman. De lägger ägg och det är deras larver som gör skada genom att suga på den svällande blombottnen. Skadan sker just när kronbladen faller av. På bären ser man sedan skadan som en orangebrunfärgning av bären, speciellt på den solbelysta sidan av bäret. Bären spricker mot fästet. Foderbladet in mot kronbladet är svart eller svartprickigt.

Att tripsskadorna har ökat under mitten av 1990-talet kan bero på flera milda vintrar i kombination med extremt torra och varma försomrar.

Åtgärder

När vi vet vilka trips det är som orsakar skadan är det lättare att säga vad som kan göras för att minska ett angrepp.

Tripsrovkvalstret Amblyseius cucumeris får idag endast användas i växthusodling, inte vid odling på friland.

Sniglar

Vilken skada gör sniglar?

Sniglar biter hål på de mognande bären. De är aktiva på natten eller molniga dagar eller i skuggan av tät vegetation.

Sniglar gynnas av fuktiga förhållanden och lämnar karaktäristiska slemspår på blad och bär efter sig.

Åtgärd

Gråmögel

När infekteras jordgubbarna?

Jordgubbar är känsliga för gråmögel (Botrytis cinerea) under blomningen och sedan återigen när bären håller på att mogna. Svampen bildar ofta "sovande" infektioner. Den infekterar kronbladen, när de håller på att vissna och växer från dessa in i karten. Angreppet stannar upp där och bryter inte ut förrän vid fuktig väderlek, då det bildas infekterade bär.

Sporer, som bildas från ruttnande bär, kan spridas till bär intill och infekterar dem direkt när de mognar.

Hur ser ett angrepp ut?

Blommorna får rötfläckar med bruna, döda vävnader, som utvidgar sig bakåt till varje blomstjälk.

De gröna outvecklade bären får bruna rötfläckar, oftast i närheten av fodret.

Mogna bär kan få en mjuk röta, ibland i närheten av fodret, men oftast över hela bäret.

De brunaktiga fläckarna på blommor och infekterade mogna bär, blir ofta täckta med gråmögelludd, speciellt efter perioder med regn och dimma.

Varifrån kommer gråmögel?

Gråmögelsvampen övervintrar i växtrester från jordgubbarna. Svampsporer produceras under perioder med hög luftfuktighet under våren som följer. Även om gråmögelsporer finns överallt, har undersökningar visat att den mesta smittan kommer från det egna fältet.

Åtgärder

Mot gråmögel kan man använda preparat som innehåller Trichodermasvampar. Ett preparat som får säljas och användas på tillfällig dispens av Kemikalieinspektionen är Binab-TF WP, lämplig dosering 0,5 kg i 400-600 liter vatten/ha, per gång. Bekämpa från begynnande blomning med 3-5 dagars mellanrum.

Mjöldagg

Hur ser ett mjöldaggsangrepp ut?

Mjöldagg är en svampsjukdom och svampen kan växa på jordgubbsplantans alla ovanjordiska delar. När svampen växer, bildar den en vit beläggning framför allt på bladens undersidor. Bladkanterna rullar sig uppåt och ger ett karaktäristiskt utseende åt en angripen planta. Blad med mjöldagg blir rödaktiga.

Angrepp av mjöldagg.

Foto: Christina Winter

När infekteras jordgubbsplantorna?

Blommor och frukter i alla stadier är mycket känsliga för angrepp. Infekterade blommor kan ge deformerade bär, för att pollenproduktionen störs. Bär som angrips, får en vit beläggning, men mogna bär blir oftast opåverkade inuti. Svampen gör störst skada om den angriper bären just när de håller på att mogna.

Hur övervintrar svampen?

Svampen övervintrar i jordgubbsfältet på plantornas gröna blad. Från gamla infekterade blad sprids mjöldaggen till nya blad. Den första infektionen kommer då temperaturen legat över 10C under en knapp vecka. Svampen bildar svampsporer som 24 sprids i odlingen, men inte över stora avstånd.

Mjöldaggssvampen gynnas av plötsliga skiftningar i temperatur och fuktighet. Det inträffar ofta på våren när dagarna är soliga och varma och nätterna kalla. Kraftiga regn hämmar däremot svampen. Det gör också längre perioder med kyligt väder.

Åtgärder

Mot mjöldagg kan man i stället för att använda bikarbonat och penetreringsolja spruta med 2-2,5 % lösning av växtvårdsmedlet Zence 40 från det att angrepp konstateras och sedan var tredje dag tills angreppet är under kontroll.

Frostskador

Jordgubbsblommor är känsliga för frost och kan skadas om temperaturen sjunker under -1C. Blommans mitt svartnar om den utsätts för frost men kronbladen brukar förbli oskadade. En sådan blomma kan inte utveckla något bär.

För att mäta hur stor frostskadan i en odling är, kan man slumpmässigt välja ut 10 blommor från fem olika platser i fältet och räkna antalet frostskadade blommor. Från de femtio utvalda blommorna kan man räkna ut den procentuella frostskadan i fältet.

Åtgärder

Fåglar

Fåglar kan hacka sönder de mognande bären, speciellt i början av skördesäsongen.

Åtgärder

Efter skörd

Ögonfläcksjuka och bladbränna

Hur ser ett angrepp ut?

Ögonfläcksjuka och bladbränna orsakas av två olika svampar. Båda svamparna övervintrar i infekterat plantmaterial. Härifrån sprids svampsporer och infekterar nya friska blad. Här bildas fläckar. Från dessa fläckar sprids sedan sporer under hela sommaren och infekterar nya blad. Den huvudsakliga spridningen sker med regnstänk och det behövs vatten för att svampsporerna ska gro. Detta innebär att sjukdomarna är allvarligast under regniga somrar. Angrepp av dessa båda svampar brukar sällan vara så stora att de har någon ekonomisk betydelse.

Åtgärder

Övrigt

Det finns andra skadegörare som kan göra stor skada på jordgubbar, t.ex. bladnematoder och jordgubbskvalster.

Åtgärder

Skörd

När man plockar bär för leverans är det viktigt att skörda bären på rätt sätt, så att de håller sig fina ända fram till butiken och konsumenten. Noggranna plockningsinstruktioner finns inspelade på en video som kan beställas från Länsstyrelsen i Kalmar län, tel. nr 0480-820 00.

Om bären ska transporteras längre sträckor, måste de kylas så snabbt som möjligt efter skörd. Kylning förlänger bärens hållbarhet avsevärt.

Ogräs

Ogräset är kanske det största problemet i den ekologiska jordgubbsodlingen. Jordgubbsplantan är liten och låg och har därför svårt att konkurrera med ogräsen om vatten, ljus och växtnäring. Förutom att ogräset konkurrerar med jordgubbsplantorna, skapar det en miljö som är gynnsam för att sjukdomar ska utvecklas och trivas. Dessutom ger ogräsen ett skydd för skadedjuren. Ogräset försvårar plockningen och ger ett otrevligt intryck vid självplock.

Att ha kontroll över ogräset i sin jordgubbsodling är därför mycket viktigt.

Ogräs och ogräsfrön finns alltid, men om man ska klara av dem, måste man planera sin odling långt i förväg.

Förhindra ogräsetablering och inflygning

De fleråriga rotogräsen avlägsnas före planteringen, se avsnittet Före jordgubbsplantering på sidan 12. Odlingen kommer att förbli relativt ogräsfri om fröogräsen sedan hindras från att gro. Detta kan åstadkommas på olika sätt.

Avlägsna etablerade ogräs

När ogräsen kommer fram i jordgubbsfältet, får man antingen rensa för hand eller med traktor. Den mekaniska ogräsrensningen måste upprepas många gånger så att ogräsen aldrig får en chans att gå i blom och därmed sprida sig. Mellan jordgubbsplantorna i raden måste man ogräsrensa för hand.

Gäss kan användas som ogräsrensare.

Foto: Christina Winter

Gäss som ogräsrensare

Några jordgubbsodlare använder gäss till att rensa ogräs bland jordgubbarna. Gässen tar dock inte allt ogräs. Jordgubbsplantorna lämnar de ifred och likaså t.ex. spergel, baldersbrå, penningört och lomme. Däremot tar de allt gräsogräs, t.ex. kvickrot. Gässen tar även åkerfräken, men inte i första hand.

Gässen får komma ut i jordgubbsfältet efter skörd och får vara där till runt den 10 augusti. Cirka 15 gäss per tunnland räcker. Jordgubbsfältet måste inhägnas med t.ex. ett flyttbart elstängsel, typ fårstängsel.

Några redskap

För att man ska orka med att sköta sin odling och för att odlingen ska vara rationellt skött, måste ogräsbekämpningen mekaniseras. Jordfräsar fungerar bra men om marken är för stenig slits de snabbt. Borstmaskinen fungerar bra i den nyplanterade jordgubbsodlingen på de flesta jordgubbsjordar. Det är dock en dyr investering, då den bara fungerar i nyplanteringar.

Ogräset som växer mellan raderna kan man hålla efter med vanliga gräsklippare. En motordriven gräsklippare underlättar arbetet betydligt men glöm inte att anpassa radavståndet efter gräsklipparens arbetsbredd. Man kan även så in gräsfrön mellan raderna. Låt inte gräset komma för nära inpå jordgubbsraden, eftersom det då konkurrerar med jordgubbarna om vatten och växtnäring.

Åtgärder efter skörd

Blasthuggning

Efter skörd bör man ta av blasten på plantorna. Börja med de tidiga sorterna och avsluta med de sena. All blasthuggning ska vara avslutad före mitten av augusti. Man slår av blasten precis ovanför kronan, cirka fem centimeter över marken. Var uppmärksam på att inte kronan skadas. Avbladningen måste ske så tidigt att plantorna hinner återhämta sig innan blominduceringen börjar. Blasthuggning avråds i norra Sverige på grund av risk för utvintring.

Finns det möjlighet, är det bäst att föra bort blasten från fältet. På bladen finns svampsjukdomar som gråmögel och ögonfläcksjuka och där kan också finnas spinnkvalster.

Revborttagning

Direkt efter skörd bör man fräsa mellan raderna för att bruka ner revor, halm och ogräs. Tänk på att hålla raderna smala (ca 30 cm).

Plantor på vilka revorna är borttagna ger fler blommor, jämfört med om revplantorna får vara kvar och rota sig till hösten. Tag därför bort revorna för att få rikligare blomning året därpå.

Blominducering

Blominduceringen, som ger nästa års blommor och bär, börjar runt mitten av augusti och tillväxten av blomanlagen fortsätter sedan under hösten så länge temperaturen tillåter. Själva induceringen styrs av dagslängden och startar när nätterna har fått en viss längd. Tillväxten av blomanlagen styrs av temperaturen och ju varmare det är under hösten desto mer växer blomanlagen till och desto större blir nästa års skörd. Om det är möjligt ur ogrässynpunkt är det en fördel för plantorna om man inte fräser eller på annat sätt stör plantorna under denna period.

Förnya jordgubbsodlingen ofta

En mycket viktig förutsättning för att lyckas med ekologisk jordgubbsodling är att det sker en ständig förnyelse av plantmaterialet och att man inte låter en kultur stå för länge.

Ju längre kulturen står desto större blir problemen med ogräs, jordgubbsvivlar, nematoder och öronvivlar.

Ha som målsättning att inte låta kulturerna bli äldre än tre år. I norra delarna av landet kan man behålla plantorna längre eftersom de ger full skörd först efter något år.

Har man korta kulturer blir det mycket kostsamt att köpa nya plantor vartannat eller vart tredje år. Istället kan man göra sina småplantor själv.

Tag egna revor

Man kan ta revor från sin egen odling under förutsättning att de inte är angripna av skadegörare såsom jordgubbskvalster eller bladnematoder. Tag revor från unga fält (första årets fält).

Produktion av småplantor i brätten.

Köp nya plantor

Man kan också köpa in ett mindre antal plantor från en av Jordbruksverket godkänd plantuppdragare (lista över godkända uppdragare fås från Växtinspektionen, Jordbruksverket). Gör en beställning i god tid så att du får vad du vill ha och så att de kan levereras i rätt tid. De köpta plantorna planterar man i speciella moderfält med droppbevattning.

Vid plantproduktion vill man ha en så stor vegetativ tillväxt som möjligt och därför är det viktigt med både vatten och växtnäring i tillräckliga mängder. Plocka bort blomställningarna så att ingen kraft går åt till att producera bär.

För att få en snabbare och mer underhållsfri revutveckling kan man plantera moderplantor på plastlist.

Det finns olika sätt att producera småplantor på.

Barrotsplantor

Barrotsplantor odlas direkt på friland. Om jorden är fuktig rotar de sig lätt. Barrotsplantor används för vår- och höstplantering. De tas upp på våren, i april-maj eller på hösten (mitten av augusti till mitten av september) och planteras direkt. För att kunna lyfta barrotsplantor på våren för vårplantering måste dessa ha vuxit i en mycket lätt jord (sand eller mo) eller i en ren mulljord.

Om man gör egna barrotsplantor kan man gärna odla på plastlist med torv eller annat rotningssubstrat på. Då hindras de nya rev- plantorna att komma i kontakt med jorden och eventuella jordbundna skadegörare som kan finnas där. Dessutom blir det en något tidigare och större revskörd. Glöm inte att vattna för det blir snabbt torrt på plasten.

Sticklingar, täckrotsplantor

Jordgubbsplantorna kan skördas som sticklingar. Från midsommar kan revor skördas. Skörda när revplantan har 1-2 fullt utvecklade blad och rotanlagen syns som vita knutor. Skär av sticklingarna. Samla ihop dem i en plastpåse, för det är viktigt att de inte torkar ut. Lämna 2-3 cm kvar av revan på sticklingen. Sticklingarna kan förvaras i plastkassar i kylskåpstemperatur några dagar tills de ska stickas.

När man sedan sticker plantorna trycker man ner själva revbiten i substratet och trycker till runt rothalsen. Stick inte för djupt.

Sticklingarna kan stickas antingen i krukor eller i pluggbrätten. Olika storlekar och fabrikat finns (se listan över leverantörer på sidan 30). De blir då täckrotsplantor. Man kan också sticka i en bädd.

Rotningen tar ungefär tre veckor. Har man växthus kan rotningen ske där. Varma somrar är det bättre att rotningen sker utomhus eftersom temperaturen ej bör överstiga 25C. Täck plantorna med fiberduk eller mjölkvit plast för att förhindra uttorkning. Vattna ofta, för revorna måste hållas saftspända innan rötterna har utvecklats. Avhärda plantor, som är uppdragna i växthus, utomhus i några dagar. Plantera så snart som möjligt efter avhärdningen. Var kritisk vid planteringen och släng allt som ser dåligt och klent ut. Sticklingar kan planteras från början av augusti.

Det är inte tillåtet att sälja egna småplantor.

Det finns även andra typer av plantor, t.ex. väntebäddsplantor och frigoplantor, men produktion av dessa kräver speciella förutsättningar och tas inte upp här.

Övervintring av sticklingar

Om plantorna inte ska sensommarplanteras måste de övervintras. Plantera i brätten och täck över med fiberduk. Det brukar inte vara något större problem med övervintringen, om brättena står på ett någorlunda skyddat ställe. De är speciellt känsliga på vårvintern, när snön är borta. Vattna då så att de inte utsätts för frystorka.

För att hålla sin ekologiska jordgubbsodling frisk och ta så stora skördar som möjligt, ska kulturtiden aldrig vara längre än tre år (ett planteringsår och två skördeår). Det betyder att man måste förnya en tredjedel av sin odling varje år.

Jordgubbskvalster

Jordgubbskvalster kan spridas med bin till blommorna och därifrån infekteras sedan plantorna. Det är därför viktigt att inte ta alltför många generationer från samma utgångsmaterial, utan att förnya sin odling genom inköp av nya plantor, som ska vara garanterat fria från Jordgubbskvalster.

Tar man revor från sina produktionsfält, ska man välja ettårslanden.

Läs mer om egen småplantproduktion i "Handledning för egen plantuppdragning i jordgubbsodlingen". I häftet finns omfattande anvisningar hur man går till väga och vad man bör tänka på vid plantuppdragning. Häftet beställs från Länsstyrelsen i Stockholms län. tel. 08-785 40 00 och kostar 50 kr.

Jordgubbskvalster är en allvarlig skadegörare i odlingen. Huvudspridningen sker med infekterat plantmaterial och därför är det viktigt att förnya sin odling ofta genom inköp av nya plantor som är garanterat fria från Jordgubbskvalster.

Planteringstidpunkt

Jordgubbar kan planteras under hela odlingssäsongen, bara de hinner rota sig innan det blir kallt. Här nedan följer några synpunkter som man kan fundera över innan man bestämmer sig för vilken planteringstidpunkt som är lämpligast för en själv.

Plantera jordgubbsplantan på samma djup som den har haft tidigare, med kronan precis i markytan. För djup plantering ger dålig skörd nästa säsong och för grund plantering ger dålig etablering och risk för utvintringsskador.

Det är viktigt att planteringen utförs noggrant. Sortera bort dåliga plantor så att det inte uppstår några luckor. Luckorna ger lägre skörd under hela kulturtiden och större chans för ogräsen att etablera sig.

Plocka bort alla blommor under planteringsåret, för all kraft ska gå till plantutveckling och inte till bärproduktion.

Det är viktigt att man vattnar direkt efter planteringen.

Vårplantering

Ur sysselsättningssynpunkt är våren en lämplig planteringstid. I norra delarna av landet rekommenderas vårplantering. Vid vårplantering kan man använda övervintrade revplantor när de har fått 2-4 blad.

Sommarplantering

Sommarplantering har den fördelen att plantorna redan året därpå ger en skörd värd att plocka. På så sätt vinner man en säsong. Dessutom får man möjlighet att genomföra en halvträda före planteringen. Fram till mitten av juli kan man plantera i mellersta Sverige och räkna med att få en god skörd året därpå. I södra Sverige kan man sträcka sig en vecka in i augusti. Naturligtvis går det bra att plantera efter dessa tidpunkter också, men för varje dags försening minskar skörden året därpå. Det kan få till följd att det kan bli svårt att avgöra om ett fält är lönt att skörda med tanke på att det då måste halmas, eller om man ska vänta till nästa år.

Nackdelen med sommarplantering är att sticklingsproduktionen sammanfaller med skörden. Båda är arbetskrävande moment.

Höstplantering

Höstplantering kan ske fram till början av oktober i södra Sverige och till början av september i mellersta Sverige. Planterar man senare hinner plantorna inte etablera sig ordentligt, med risk för vinterskador och uppfrysning som följd.

Lista över leverantörer och andra företag

AB ABM maskiner

tel. 044-910 32, 914 44

fax. 044-914 56

självkörande bevattningsmaskin, droppbevattnings- anläggningar, rotorgräsklippare m.m.

AB Lennart Månsson International, LMI

tel. 042-29 20 05

fax. 042-29 24 50

jord-, växt- och vattenanalyser

AB Mjönäs Rör & Smide

tel. 044-990 44

jordgubbskärror

AB Östra Sönnarslövs Plantskola

tel. 044-33 11 90

fax. 044-33 10 40

bevattning, frostskyddsbevattning, polyetenrör, småspridare, marktäckningsväv, svart plast, mjölkfolie, sandsäckar, Quickpotpluggbrätten, planteringsmaskiner,

Agro Lab Scandinavia AB

tel. 044-24 48 10

fax. 044-24 58 25

jord-, växt- och vattenanalyser

AGRO-maskiner i Kvänum AB

tel. 0512-929 30

fax. 0512-924 05

våtkylar, isbankskylar

Aquadrip AB

tel. 0470-240 60

fax. 0470-251 25

droppbevattning, frostskyddsspridare, spridare, bevattnings- maskiner, rör, pumpar

DEG

tel. 00945-86 24 50 33

fax. 00945-86 24 50 22

växtpatologiska undersökningar

DeepDrip

tel. 0418-43 90 30

fax. 0418-43 90 80

bevattningsutrustning

Djurgårdens Lantbruksprodukter

tel. 0413-606 56

fax. 0413-606 57

stolpar, elektriska stängsel, viltstängsel, fårstängsel, fårnät, viltnät, hönsnät

Elektronikprodukter AB i Järlåsa

tel. 018-39 11 28

fax. 018-39 11 26

elektroniska fågelskrämmor, frostvarnare

Fa P O Edvinsson Maskin och Handels, Lidköping

tel. 0510-46 100

planteringsmaskiner, elektroniska vågar, radhackor

Flemmings Bärhandel HB

Brittåsav. 27,

294 00 Sölvesborg

hjulset för plocklådor

Fårservice AB / Svenska Fåravelsförbundet

tel. 018-31 7200

fårstängsel, elstängsel

HP Johannesson Trading AB

tel. 0418-66 82 50

fax.0418-66 82 60

mypex marktäckväv, fiberduk, bambukäppar, splits, trädstörar, gnagskydd

JIK Inomgårdsprodukter

tel. 011-592 50

halmtäckningsmaskiner

Keneb Träbearbetning

tel. 044-31 2260

svarvade stolpar för stängsel

KRAV, Kontrollföreningen för ekologisk odling

tel. 018-10 02 90

fax. 018-10 03 66

regler för ekologisk odling

Lotico

tel. 0414-242 60

fax. 0414-246 70

droppbevattning, frostskyddsbevattning, marktäckningsplast (brun och svart), hålplast, fiberduk

Munksjö Lagamill

tel. 0433-181 00

fax. 0433-125 45

förpackningar, ytteremballage, bärkartong

Nima Maskinteknik AB

tel. 019-30 43 00

fax. 019-36 16 97

drängen skördemaskin, fågel & viltskrämma, bärbara pumpar, utrustning för plantering, borstaggregat

Olle Svensson AB

tel. 0454-98 800

Huko jordbruksmaskiner, bäddläggare, borstmaskin, rad- gångsklippare, täckvävsaggregat

Omni-Pac AB

tel. 08-23 05 25

fax. 08-20 43 04

jordgubbsförpackningar, jordgubbstråg, självplockslåda

Packsystem AB

tel. 040-97 1520

emballage, bärnalle, tråg

Per-Olofs Bevattning

tel. 0455-600 61

bevattningsanläggningar

Polyterm AB

tel. 019-32 1625

kylar, polyuretanisolering, Rockwool lösullsisolering

RJ Maskiner AB

tel. 042-815 55

fax. 042-810 71

Mac radhackare, bäddläggare m.m.

Rosenqvist Mekaniska Verkstad AB

tel. 044-23 52 17

fax. 044-23 56 01

frostskyddsbevattning

SAMS, Samodlarna i Sverige

tel. 08-14 19 00

fax. 08-14 50 06

distributörer av ekologiska jordgubbar

Schurpack Sverige AB

tel. 019-58 72 00

fax. 019-58 26 59

Bärbox bärkartonger, emballage, förpackningar

St. Bredegårdens Alternativprodukter

tel. 0500-45 14 00, 45 14 20

fax. 0500-45 10 25

bågväxthus

Svalöf Weibull AB, Trädgård

tel. 0414-44 38 00

fax. 0414-44 39 90

vefipluggbrättsystem, vefikrukor, Lutracil täckningsmaterial, brun jordgubbsfolie, perforerad täckplast, bärask m.m.

Svensk Tork & Kyl Teknik AB

tel. 0121-145 15

fax.0121-135 00

kylar, lager, ventilation, avfuktning

Svenska Demeterförbundet

tel. 08-551 579 88

fax. 08-551 579 76

Svenska Ekologimaskin AB

tel. 0563-724 48

fax. 0563-721 23

flamningsaggregat, borstmaskin, radhackor, långfingerharv, handdrivet flamningsaggregat, hjulhacka, stubbkultivator

Svenska Neuero AB

tel. 046-496 30

fax. 046-495 23

Kidd storbalsrivare för halmning

Svenska Predator AB

tel. 042-20 11 30

fax. 042-20 09 05

biologisk bekämpning, humlor för pollinering

Tambox

020-82 62 69

ytteremballage

Ticab AB

tel. 011-603 60, 040-46 02 57

fax. 011-601 70,040-46 08 21

biologisk bekämpning, humlor för pollinering

Tollarps Frukt och Bär AB

tel. 044-32 01 44, 010-245 84 37

fax. 044-31 11 36

bevattning, frostskyddsbevattning, polyetenrör, småspridare, bäddläggare, plastutläggare, håltagningsmaskiner, hydraulisk Agryl- och plastindragare, plasttunnlar

Tord Erikssons Frukt

tel. 044-913 93

fax. 044-917 71

Vefi bärkartonger, Por pac transportlådor

Torpa

tel. 0414-723 60, 010-240 61 90, 010-247 87 53

fax.0414-722 67

emballage, plastförpackningar

Torsten Olsson Frö AB

tel. 0418-125 79

fax. 0418-191 93

hålplast, 17 g/kvm täckväv, 30 g/kvm täckväv, svart plast, sandsäckar, Plantek odlingsbrätt

Trejon AB

tel. 0935-209 40

fax.0935-202 41

balsnittare för halmning

Trädgårdsteknik AB

tel. 0431-222 90

fax. 0431-222 70

täckmaterial; Agrocover, 17 g/kvm täckväv, Insecta 500, nedbrytbar marktäckningsfolie, bevattningsutrustning: självgående, frostskyddsbevattning, droppslangar, cykelplockvagn, bågväxthus

Tumlebergs Rör, Vara

tel. 0512-801 50, 010-299 21 62

fax. 0512-800 63

bevattningsmaskiner, rör (PVC och AL), pumpar, spridarsystem för frostskydd

Törnviks Gård AB

tel. 08-560 241 61

fax.08-560 244 59

bevattning, fiberduk, bågväxthus

Värmlandsbär AB

tel. 0551-603 16, 603 18

fax. 0551-604 07

släde för kartonger

Water Boys AB

tel. 0472-104 80

fax. 0472-104 41

bevattningsutrustning, frostskyddsspridare, droppbevattning, täckplast, svart folie

Litteraturlista

Alofs, W. 1992. Stengelbasisrot is geen zoutschade. Groenten + Fruit / Vollegrodsgroenten, nr 29.

Andersson, L. 1989. Predatorer på spinnkvalstret Tetranychus urticae i jordgubbsodlingar. SLU, Inst. för växt- och skogsskydd. Examensarbeten 1989:1.

Brenna, H. K. 1993. Arealøkning og forandring i sortimentet. Gartneryrket nr. 19.

Båth, B. och Winter, C. 1992. Ekologisk jordgubbsodling. Ekologisk trädgårdsodling - Från teori till praktik (pärm). Jordbruksverket.

Daugaard, H. 1990. Spindemider i baerafgrøder. Erfaringer med biologisk bekaempelse i England. Frugtavleren nr 12.

Daugaard, H. 1998. Jordbaersorter til økologisk dyrkning. Grønne Fag nr 7.

Gråberg, M. 1993. Kron- och läderröta på jordgubbar. Frukt- och bärodling nr 1.

Gråberg, M. 1995. Använd friska jordgubbsplantor. Viola trädgårdsvärlden nr 18.

Jensen, K. 1995. Jordgubbsodling och jordgubbsförädling i England. Frukt- och bärodling, nr 2.

Johanson, F. 1980. Hunger in Strawberries. K & H Printers, Inc. Everett, Washington.

Kling, K. 1995. Vårgödsling till jordgubbar verkningslöst? Frukt- och bärodling nr 1.

Kongsrud, K. 1994. Plantetetthet i sommarplanta jordbaer. Gartneryrket nr 2.

Kovach, J., W. Wilcox, A. Agnello, M. Pitts. 1991. Strawberry IPM Scouting Procedures. Cornell University, New York State, Department of Agriculture and Markets. New York State Integrated Pest Management Program nr 203a.

KRAV-kontrollen 1994 - en statistisk sammanställning.

Larsson, L. och B. Svensson, 1989. Bärodling. LTs förlag.

Martinsson, M. 1990. Jordgubbsodling på plastlist och upphöjd bädd. Lantbruksstyrelsen.

Martinsson, M. 1993. Frostskydd i frukt- och bärodling. Länsstyrelsen i Blekinge län.

Martinsson, M. 1993. Jordgubbsförsök 1993. Länsstyrelsen i Blekinge län.

Martinsson, M. 1995. Modern jordgubbsodling för konventionella odlare, IP-odlare och KRAV-odlare. Länsstyrelsen i Blekinge län.

Nes, A. 1994. Nora - ein aktuell jordbaersort? Gartneryrket nr 2.

Nielsen, S. F. 1995. Hvordan bruger man et tensiometer. Nordisk bärkurs, Hässleholm, nov. 1995.

Rådgivningskort Jordgubbar. 1996. Svenska Predator.

Sidblad, S. Att odla jordgubbar. 1990. Lantbruksstyrelsen, ODL 20.

Sortiment 1997/98. Elitplantstationen. Stiftelsen trädgårdsodlingens elitplantstation.

Stenseth, C. 1979. Rotsnutebiller på jordbaer. Gartneryrket, nr 69.

Svensson, B. 1992. Tidiga jordgubbssorter i mjöldaggsförsök på Rånna. Frukt- och bärodling nr 3.

Svensson, B. 1994. Verksamhetsberättelse, SLU-Rånna försöksstation.

Svensson, B. 1995. Verksamhetsberättelse, SLU-Rånna försöksstation.

Svensson, B. 1996. Jordgubbssorter för svenska förhållanden. Fakta trädgård nr 9

Tellander, M. 1995. Trips Skade- eller nyttoinsekt i jordgubbar. Frukt- och bärodling nr 2.

Tolhurst, I. 1986. Growing Strawberries Organically. Grower Books. London.

Trädgårdsinventeringen. 1997. Statistiska meddelanden. J 10 SM 9702 SCB.

Winter, C. 1993. Handledning för egen plantuppdragning i jordgubbsodlingen. Länsstyrelsen i Stockholms län.

Winter, C. 1996. Nya och "nygamla" sorter för jordgubbsodling i Mälardalen. Länsstyrelsen i Sockholms län.

Winter, C. 1998. Gamla gubbar smakar bäst. Viola nr 8.

Åkerberg, C. 1996. Bikarbonat mot mjöldagg. Fakta trädgård nr 5.

Internetsidor:

www.rfs.slu.se

www.krav.se