VäxtEko


Tidskrift/serie: Jordbruksinformation
Utgivare: Jordbruksverket (SJV)
Utgivningsår: 1997
Nr/avsnitt: 5
Författare: Larsson L., Gunnarsson K., Schroeder H.
Adress: Institutionen för trädgårdsvetenskap, SLU, 230 53 Alnarp; Institutionen för trädgårdsvetenskap, SLU, 230 53 Alnarp; Institutionen för lantbruksteknik, SLU, 230 53 Alnarp
Titel: Marktäckning i trädgårdsodling. Odlingsteknik med många möjligheter
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1102-8025

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Marktäckning i trädgårdsodling. Odlingsteknik med många möjligheter

Lisbeth Larsson, Kristina Gunnarsson och Håkan Schroeder

Förord

Är marktäckning en bra lösning på ogräsproblemen? Ja, om täckningen är gjord på ett riktigt sätt. Påverkar täckning marktemperatur och fuktighet? Ja, mycket påtagligt. Kan grönmassa användas som näringstillförsel? Ja, men det innebär både för- och nackdelar.

Effekterna av marktäckning är många och listan med frågor om denna odlingsteknik kan göras lång. Syftet med denna skrift är att ge svar på så många frågor som möjligt om marktäckning, för att metoden ska kunna utnyttjas på bästa sätt. Kulturväxternas utveckling ska gynnas, samtidigt som man tar hänsyn till marktäckningens inverkan på miljön.

Intresset för marktäckning är stort, och metoden tillämpas i många odlingar. Inför utarbetandet av denna rapport intervjuade vi ett tjugofemtal odlare, som använder marktäckning. Alla förmedlade mycket värdefulla erfarenheter och synpunkter, vilka vi vidareförmedlar i skriften. Många försök med marktäckning har genomförts både i Sverige och utomlands, och i olika kapitel har vi sammanställt de viktigaste resultaten och erfarenheterna. Siffror inom parentes i texten hänvisar till litteratur, där du kan läsa mer om olika undersökningar.

Många personer har på olika sätt bidragit till framställningen av "Marktäckning i trädgårdsodling", och vi vill gärna framföra många tack till er alla. Ett speciellt tack till Lennart Blad, Institutionen för lantbruksteknik, SLU, som har medverkat i avsnittet om utläggning av plast.

Innehåll

Vad är marktäckning?

Marktäckning innebär i princip att man täcker marken med något material så att jorden inte ligger bar. Till täckning kan de mest skiftande typer av material användas. Idag omfattar beteckningen "marktäckning" alla typer av material, både organiska täckmaterial och syntetiskt tillverkade material som plaster och fiberdukar.

Intresset för marktäckning har under de senaste åren ökat markant, främst genom den ökade omfattningen av ekologisk odling. Metoden är dock inte något nytt påfund. Redan för mer än tre hundra år sedan myntades det engelska ordet "mulch" för marktäckning(49). Ordet kommer troligen från det tyska "molsch", som betyder mjuk eller rutten, vilket tyder på att endast organiska material användes från början.

Marktäckning i praktiken

Marktäckning används mest av ekologiska odlare, men metoden förekommer även i konventionell odling. Täckning tillämpas både i mindre odlingar och på stora arealer. Många olika material används. I frilandsodling av grönsaker är plast och grönmassa vanligast; i växthus används i huvudsak grönmassa. I bärodling förekommer flera olika material, men vanligast är halm och plast. I fruktodling är det inte så vanligt med marktäckning, till stor del beroende på problem med sork.

Innan vi började skriva den här rapporten intervjuade vi ett tjugofemtal odlare, för att kunna beskriva hur marktäckning kan tillämpas i praktiken. Inledningsvis presenterar vi här några av odlingarna, vilka ger en god bild av täckningens många, olika aspekter.

Grönsaker på friland

Täckning med färskt gräsklipp och tidningar i brett sortiment av grönsaker

Utanför Årjäng i Värmland ligger Herredalen, där Anna-Lena Axelsson odlar grönsaker på 0,6 ha. En ungefär lika stor vall förser odlingen med grönmassa till täckning, och dessutom används tidningar. I sexton år har Anna-Lena odlat ekologiskt, och vid medlemsskapet i OrganiskBiologisk odling för tolv år sedan började hon tillämpa marktäckning. "Det är främst för ogräsen, som vi täcker. Men också för näringstillförseln och för att höja mullhalten på vår mullfattiga mo-mjälajord", berättar Anna-Lena. "Eftersom jorden här fort slammar igen vid regn, spelar marktäckning också en viktig roll för att skydda jordstrukturen". Det tar mindre tid att täcka än vad mekanisk ogräsrensning tar i anspråk. Jämförelsen kan göras eftersom inte hela arealen täcks.

Marken täcks först med två lager tidningspapper mellan raderna efter plantering. Det är praktiskt att blöta tidningarna ordentligt innan de läggs ut. Då ligger de mer stilla, även om det blåser vid utläggning. Dessutom löser limmet i ryggen upp sig.

Vallen, som används till produktion av grönmassa till täckning, ligger väl samlad runt grönsaksodlingen, hos Anna-Lena Axelsson. Därför blir transporterna korta och spridningen relativt lätthanterlig.

I raderna täcks med 4-10 cm tjockt lager grönmassa från egen vitklövervall för hand med skottkärra och grep. "Det är mycket angeläget att utveckla en bra spridningsteknik för utläggning", menar Anna-Lena, när vi talar om vad som är viktigast att göra på försöks- och utvecklingssidan. Arealen på 0,5 ha vitklövervall räcker inte till för att täcka hela odlingen. Om det hade funnits tillgång till mer grönmassa, skulle mera läggas ut. "Jag tror att jag skulle behöva en vallyta, som är fem gånger större än odlingsytan", säger Anna-Lena. "Visst kan jag arrendera, men vallen ska ju slås och grönmassan spridas." Den vall, som används idag, ligger runt odlingen och därför blir avslagning och spridning relativt lätt att genomföra.

Mellan en till tre gånger läggs grönmassa ut som täckning, beroende på kultur. "I princip kan man säga att ju högre plantor desto tjockare lager täckning", berättar Anna-Lena. "Näringskrävande kulturer täcks med upp till 10 cm." Sådana som skördas flera gånger under säsongen, t.ex. persilja och gräslök, täcks ofta. I gurka, squash och kål täcks två gånger, i purjolök tre. Lök och morötter täcks sent (om det finns material att täcka med), och det blir därför bara en gång. Under sommaren börjar lökblasten vika sig utåt mellan raderna. Eftersom det då inte går att köra med hjulhacka mot ogräs, är det bra med marktäckningen. Men på grund av risk för rötskador i löken är Anna-Lena försiktig med täckningen. Potatis täcks inte alls, eftersom här sker intensiv bearbetning av rotogräs genom kupning. Även papperet mellan raderna täcks med grönmassa, om radavståndet är litet. Om tidningarna inte täcks med något material, blåser de lätt iväg senare.

I raderna med squash (till höger) och fänkål (till vänster) används grönmassa som täckning hos Anna-Lena Axelsson. Eftersom squashen fordrar stora radavstånd, täcks marken mellan raderna med tidningar och flis.

Före plantering grundgödslas jorden med Binadan, vilket är en produkt som tillverkas huvudsakligen av torkad kycklinggödsel. Vid plantering och ytterligare en gång vid rensning tillförs näring med hönsgödselvatten och aska. Bevattning sker med spridare eller droppslang, Twinwall. Täckningen gör att bevattningsbehovet minskar markant. Rensning av enstaka ogräs måste göras en gång per säsong. Genom tidningarna växer endast enstaka tistlar, i skarvarna kan ett och annat ogräs leta sig upp. "Om det blir mycket regn efter täckning kan det bli problem med röta i gurkorna", berättar Anna-Lena. "En annan nackdel är snigel i sallat. Vi har därför slutat att använda marktäckning till den."

I squash används också papper till täckning och grönmassa i raden. Men eftersom radavstånden är så stora, går det åt alldeles för mycket grönmassa för att täcka tidningarna i gångarna. I stället täcks tidningarna med vedflis. "Vi röjer i skogen här intill, och ris och kvistar kör vi genom kompostkvarnen" säger Anna-Lena. "Eftersom flisen är ganska finhackad, räknar jag med att den bryts ner tillräckligt till nästa säsong." Efter säsongens slut myllas allt ner, och har brutits ner till nästa vår.

Grönsaker och gräsbana i bandodling

Under fyra år, 1988-91, odlade Lasse Tängerstad gurka, broccoli, vitkål och blomkål på 1,5 ha utanför Köping. Grönsakerna odlades med klöver/gräsbana mellan raderna som en bandodling: 1 m grönsaker, 1 m gräsbana, 1 m grönsaker osv. "Från början till slut drevs odlingen ekologiskt", berättar Lasse. "Att vi slutade med grönsaksodling berodde inte på att vi var missnöjda med systemet med bandodling, utan helt enkelt på att grönsaksodlingen inte var lönsam då."

Gräsbanan i odlingen var flerårig, och användes främst för att öka framkomligheten och kunna komma igång tidigt på våren. Innan en ny grönsaksgröda planterades, skars gräsbanans sidor av med skivrist, för att gräs och klöver inte skulle växa in i grönsaksbäddarna. Grönmassa till täckning odlades på en separat vall och slogs av med slaghack. Med en ombyggd gödselspridare spreds grönmassan ut på de något upphöjda bäddarna. Sedan planterades grönsakerna direkt i grönmassan. Skiktet fylldes på med några veckors mellanrum. Eftersom alla grödorna var näringskrävande lades ett ca 10 cm tjockt lager ut.

Om tillväxten på vallen var dålig på våren, gödslades med ca 5 cm stallgödsel innan täckning. Bevattningen var effektiv. "Genom att täckningen skyddade jorden, kunde jag vattna med högt tryck från en stor tunna utan att jorden slammade igen, sager Lasse. Rotogräs fanns det inte så mycket vid odlingens start, så dem var det inte några problem med. Några speciella problem med skadegörare orsakade av täckningen förekom inte.

Squash med plast och fiberduk

Hans-Axel Andersson odlar squash på ett hektar på Södergård i Hököpinge söder om Malmö. Raderna täcks med 180 cm bred, brun plast och efter plantering täcks marken sedan helt med vit fiberväv. Huvudsyftet med plasten är att höja marktemperaturen till de värmekrävande squashplantorna, speciellt vår och höst. Under kalla somrar är det särskilt betydelsefullt med höjningen av marktemperaturen. Skörden kan då bli dubbelt så stor med täckning.

En kort tid efter planteringen gör man hål i fiberväven för hand, så att plantorna kan växa igenom den. Syftet med fiberduken är att skydda frukterna från jord. Plasten kontrollerar ogräs, men de ogräs som kommer upp där den blir skadad gynnas av fiberduken. Bevattning sker med droppslang. Under varma, torra år blir det en kraftig inbesparing av bevattning, eftersom plasten hindrar avdunstning.

Plasten läggs ut med en plastläggare, Nibex, som fungerar mycket bra. Det tar bara ca 5 minuter att lägga ut plast på 100 m. Det som tar tid är att skara av plasten vid radbyte och byta rulle, när den är slut. Squashen planteras för hand. Det är inte säkert att det skulle fungera att plantera med maskin, eftersom squashplantan är så skör.

Squash odlas på plast, som täcks med tunn fiberväv. Plasten kontrollerar ogräs och höjer marktemperaturen, medan fiberväven skydda frukterna från nedsmutsning.

Den bruna plasten, som används, är vald för att den är stark. Den måste hålla hela odlingssäsongen och även hänga ihop vid upptagning. Borttagningen av plasten tar betydligt längre tid än utläggningen, eftersom arbetet måste göras för hand. "Vi kan inte använda plastupptagare, eftersom vi först måste ta bort plantorna för hand och även fiberduken, som på hösten är söndertrampad till stor del", säger Hans-Axel. "Bitar av svart plast med dålig kvalitet från tidigare utläggning är vårt sorgebarn. De blir vi visst aldrig av med. Vi plockar en bit då och då när vi ser dem, men de tar aldrig slut".

I tio år har Hans-Axel odlat squash på plast. I år har han provat att ersätta plasten med papper, Terrasana, på några radmeter. Papperet har hållit dåligt, troligen på grund av skador vid utläggningen. "Det vore intressant att prova en nedbrytbar plast", säger Hans-Axel. "Det känns onödigt att ha någonting på marken, som inte är nedbrytbart."

Sallat med plast

Roger Johansson bor vid sjön Anten i närheten av Alingsås, där han odlar bl.a. isbergssallat. Marken täcks med svart plastfolie, 0,03 mm, vilken han importerar själv. "Det är mycket viktigt att plasten är av god kvalitet och innehåller UV stabiliserande medel i tillräcklig mängd", poängterar Roger. Tidigare provade han papper, men det bröts ner för fort.

Vid bäddläggning bör jorden ha god fuktighet och om det är torrt vattnar man före. Bäddläggning, och plastutläggning utförs med två olika maskiner. Sallaten planteras med maskin i anslutning till bädd- och plastläggningen. Om det regnar efter plastläggningen blir det nämligen mycket blött mellan bäddarna i hjulspåren, och det kan ta flera dagar innan det går att komma ut igen och plantera. Hela tidsplaneringen kan då förskjutas.

Roger använder marktäckning främst för bekämpning av ogräs. Bara där plasten är skadad eller där planteringshålet blivit för stort kommer ogräs upp. Enstaka ogräsplantor rycks för hand, och mellan bäddarna kör man med radhacka. Under torra år är plasten viktig för vattenhushållningen. Roger beräknar att kostnaderna för plasten, inkl. utläggning och upptagning, är ungefär lika stora som för mekanisk bearbetning med borste och handhacka. "Ett nedbrytbart material vore att föredra, eftersom man då slipper arbete och kostnader för upptagning. Dessutom är det mindre resursslöseri", menar Roger. "Nedbrytbar plast kunde få kosta något mer än den vanliga. Men idag är den för dyr."

Täckning med plast används hos Roger Johansson vid odling av sallat, främst för att bekämpa ogräs. Särskilt under torra år är plasten också positiv för vattenhushållningen.

Grönsaker i växthus

Tomat och gurka med gräsklipp

I Frändefors norr om Vänersborg odlar Dick Olsson sedan sex år tillbaka tomat och gurka i växthus enligt regler från KRAV (Kontrollföreningen för ekologisk odling). Uddevalla och Trollhättans kommuner är stora kunder, som köper mycket ekologiska produkter.

I två mindre växthus på sammanlagt 300 m2 täcker Dick med grönmassa. Dels får han genom sitt deltidsarbete som parkskötare gräsklipp (2-3 cm), dels slår han egen vall med slaghack (7-8 cm). "Vi har gjort näringsanalys på odlingsbädden i växthusen, och vill helst göra det varje år", sager Dick. "Vi lägger ut 7-8 cm för att få lagom mängd näring. Vi ska också prova att täcka med gammalt ensilage. Det skulle ju gå att bara rulla ut det från rundbalar."

Gräsklippet läggs ut tre gånger under säsongen med några veckors mellanrum, första gången så fort det finns tillräckligt med gräs att slå. Täckningen har till synes inte orsakat några problem genom sina effekter på mark- och lufttemperatur. "Första spridningen sker när jorden redan är uppvärmd och frostrisken är över", menar Dick.

På hösten fräses klipp och skörderester ner, och på våren grundgödslas med hästgödsel. I vintras gick en sugga med smågrisar i det ena växthuset och bidrog på så sätt till gödslingen. Om plantorna visar bristsymptom under säsongen, och det inte finns tillräckligt med grönmassa, övergödslas med Binadan-lösning. Bevattning sker med dysor och droppslangar, och påverkas inte av marktäckningen på annat sätt än att det går åt mindre vatten. Sjukdomar och skadedjur är sällsynta. Täckningen gynnar våtarv, och en del ogräsrensning är nödvändigt.

I ett nyinköpt växthus på 1000 m2 tillförs näringen med vatten som gräsklipp legat i. "Egentligen fungerar täckning med grönmassa bättre, så jag funderar på att arrendera en bit mark och odla vall, så att det räcker till det nya huset också", berättar Dick. "Men i så fall måste jag hitta en effektiv spridningsteknik. Tusen kvadratmeter är för stort att täcka för hand."

Flera kulturer i växthus

Göran Hörberg i byn Tellekullen söder om Ödeshög driver KRAV-odling av grönsaker i två tunnelväxthus på totalt 540 m2. Mångfald är ett bra kännetecken på odlingen. Tomat och gurka är huvudkulturer, men här finns också bl.a. melon och paprika.

I huvudsak används gräsklipp till marktäckning, vilket Göran tycker är det bästa materialet. "Med en batteridriven gräsklippare med uppsamlare får jag ihop den mängd gräsklipp, som behövs, sager Göran. "Om det fanns en billig kompostkvarn, som hackade sönder ängsväxter, så skulle jag köpa en sådan. "Innan täckning grundgödslas med fastgödsel, och ibland tilläggsgödslas med Adularia eller Algomin. Efter plantering täcks med gräsklipp, helst i ett 10 cm tjockt lager.

Plantorna ser friska och frodiga ut. En mögelskadad planta skymtar i mitten av en bädd. "Om klippet läggs mot stammen kan det bildas mögel på stammen", säger Göran. "Mögel i gräsklippet verkar däremot inte påverka plantorna negativt."

Jorden är mycket sandrik och mullhalten låg. Bevattningsbehovet minskar vid täckning, och det är av stor betydelse på denna lätta jord. Vid brist på gräsklipp har också halm använts. "Halmen, som brukas ner, gör jorden fantastiskt fin" tycker Göran. "Marktäckning är ett bra sätt att bygga upp sandjorden."

Göran har också testat nedbrytbar plast. "Plasten fungerade bra, när det gällde att hålla ogräset i schack", tycker Göran. "Innan plasten lades ut vattnades jorden rikligt. Men eftersom det sedan bara gick att vattna i det öppna hålet runt plantorna, fick jag vattna betydligt oftare vid plasttäckning än vid täckning med gräsklipp." När plantorna revs ut i oktober hade plasten inte brutits ner.

Vid täckning med grönmassa till tomat bör täckmaterialet inte läggas alldeles mot stambasen, för att undvika risk för rötskador på stammen.

Frukt

Ekologisk fruktodling

Berit och Göran Erlandsson, Norrby plantskola, driver ekologisk fruktodling i närheten av Hallstahammar. I odlingen finns äpple, plommon, päron och körsbär. Flera lovande sorter för ekologisk odling är hämtade bl.a. från Baltikum. Före plantering odlas under två år en blandning av gul sötväppling, rödklöver och honungsfacelia. Det blir en mycket kraftigväxande gröngödslingsgröda, vilken konkurrerar ut det mesta av ogräset.

Först i år har man på allvar satsat på marktäckning. Målsättningen är att på sikt täcka i hela fruktodlingen på 8 ha. I själva trädraden läggs tidningar, ca 30 cm brett, med ett tunt lager grus ovanpå för att de inte ska blåsa bort. Utanför tidningarna fräser man ca 50 cm brett. "Det gäller att fräsa försiktigt," säger Göran. "Om fräsen får tag i papperet förstörs täckningen".

Utanför den frästa remsan odlas vitklöver och hundäxing i 3-4 m breda gångar. Vid anläggning av gräsbanan sås en blandning av fodermärgkål, hundäxing och vitklöver (blandning: ca 4 kg, 10-12 kg, 3 kg/ha). I de yttre facken på såmaskinen läggs inte frö av vitklöver. På så sätt får man en ca 40 cm bred yta på var sida om gångarna utan vitklöver, och undviker därigenom att klövern växer in i trädraderna. Fodermärgkålen används som insåningsgröda, främst för att skugga marken så att hundäxing och vitklöver får en bra start. Efter första avslagningen försvinner märgkålen.

Vid Norrby plantskola används marktäckning i fruktodlingen. I själva trädraden, ca 30 cm brett, täcker man med tidningar och ett tunt lager grus. Utanför tidningarna fräser man ca 50 cm brett och täcker med gräsklipp, som blåses in vid klippning av gräsbanan mellan raderna.

Hundäxing utvecklas tidigt och är mycket kraftigväxande. Genom att klippa ganska ofta kan man få balans i utvecklingen av gräset och klövern. Annars kan hundäxingen lätt ta över. På försommaren klipps väl etablerade gångar en gång i veckan. Vid bra tillväxt kan det finnas en ca 15 cm hög gräsbana att klippa. "Hundäxing får inte klippas för kort, utan man måste lämna en bit av nedersta bladet för att gynna återväxten", säger Göran. Gräsbanorna klipps med en frontmonterad Toro gräsklippare, som blåser in klippet i trädraden. Det blir ett lager på några cm fördelat på de båda 0,5 m breda remsorna utmed raden. Göran hoppas att gräsbanorna ska vara verkligt permanenta och inte behöva sås om mer än vart 20 år.

Om det finns mycket ogräs där gräsklippet ligger, fräses dessa ytor. Säsongen 1996 fräste man två gånger på vissa platser. Vid behov läggs komposterad gödsel i raden. Göran tycker att täckning med gräsklipp har flera positiva effekter: på daggmaskar, jordens bördighet och ogräs. "Problemet kan bli sork, men vi vet inte än", säger Göran. "Eventuellt kommer vi att sopa bort gräsklippet som ligger kvar innan vintern, men låta tidningarna ligga kvar."

Flis från egen skog i fruktodling

På Röddingeberg utanför Tomelilla används flis ur egen skog till täckning i fruktodling. Flisen sprids med en gödselspridare, som har ett snedmonterat bakre band och en bana, som leder flisen in i raden. Målsättningen är att lägga ut ett ca 5-10 cm tjockt lager, men spridningen blir aldrig helt jämn. Fläckvis kommer ogräsen igenom flisen. Man har dock inte några planer på att lägga ut ett tjockare lager. Det är bra att lägga mycket, men det går åt stora mängder. Det tar dessutom längre tid att sprida. Det är sju mil trädrader i odlingen, men allt täcks inte. Vart tredje till femte år förnyar man täckningen, samt lägger mer där täckningen blivit alltför tunn.

Erfarenheterna från denna fruktodling visar att det är mycket viktigt att tillföra tillräckliga mängder näring vid flistäckning. Bristsymptom på kväve kan synas redan efter några veckor. På Röddingeberg har man för övrigt mest goda erfarenheter av flistäckning, och skulle vilja utveckla och fördjupa kunskaperna om metoden. Klart är att nyckelpigorna har gynnats av täckningen och att sork kan bli problem.

Vid täckning med vedflis i Röddingebergs fruktodling använder man en gödselspridare, som lägger ut flisen i raderna.

Bär

Jordgubbar på plastlist och hallon med väv och bark

Lars-Erik Erikssson driver ekologisk odling av hallon och jordgubbar i Sätila utanför Göteborg. Hallon har odlats i mindre skala en längre tid, men först i höstas utökades odlingen. Jordgubbar har odlats i tre år på något mindre än ett hektar, men 1997, ska arealen utökas till nästan två hektar. Den tidiga skörden avsätts via handeln och sedan säljs så mycket som möjligt som självplock.

Tidigare odlades hallonen utan marktäckning, men vid nyplantering i fjol täcktes marken med bark och flis. Ogrästrycket är stort och det är den främsta orsaken till satsningen på marktäckning. Men också den fuktighetsbevarande effekten av marktäckning är viktig, eftersom det inte finns bevattning i odlingen. Jorden är en mullrik lera med god näringsstatus. Innan plantering grundgödslades med en kraftig stallgödselgiva. Därefter planterades hallon av bl.a. den nya sorten Algonquin. Sedan lades en 0,9 m bred täckduk ut längs med raderna, men en 30 cm bred remsa i själva raderna lämnades bar. Till sist lades ett ca 3-4 cm lager siktad bark på den öppna jorden i raden. I den barktäckta remsan ska de nya hallonskotten kunna växa upp. Fiberduken (PSL Black Out Abri) är mycket kraftig. Den används normalt som skydd vid invintring i skogsplantskolor, och inte till marktäckning. "Den håller att köra på med traktor. Jag hoppas och tror att den ligger i minst tio år tills kulturen bryts", säger LarsErik. I de 1 m breda gångarna växer ogräs nu, men så småningom ska subklöver sås in. Lars-Erik räknar med att det inte kommer att bli så mycket arbete med skötseln. "Subklövern måste jag slå, och så måste jag förnya barken. Kanske skulle jag lagt ut mer från början. En del fröogräs har redan kommit igenom." Lars-Erik funderar också på att täcka väven med ett tunt lager bark. När barken och väven är på plats måste gödseln vattnas ut i raderna. Urin finns att få från en granngård och blir därför ett naturligt val.

Jordgubbar odlas i dubbelrader på ca 12 cm höga bäddar täckta med svart plast med fin ytstruktur. Sorterna i odling är idag Zefyr och Kent, men Zefyr kommer att ersättas med andra sorter, bl.a. Honeoye. De 90 cm breda bäddarna läggs med plog på våren och jämnas till med en planka på plastläggaren. "Det kan bli problem med att det blir för torrt under plasten, eftersom vattnet rinner av bäddarna", säger Lars-Erik. "Nästa år ska vi försöka åtgärda det genom att forma plankan som plattar till bäddarna, så att två grunda fåror bildas där plantorna ska stå. Då rinner förhoppningsvis vattnet lättare ner i hålen." Gångarna mellan bäddarna är 60-70 cm. Plantering sker för hand på eftersommaren med ungefär 25 cm plantavstånd. Lars-Erik hämtar inspiration från sin yrkesbakgrund inom skogsnäringen och använder ett planteringsrör för täckrotsplantor. Det fungerar bra, om plasten är väl spänd.

Täckning med bark i raden vid nyplantering av hallon hos Lars-Erik Eriksson. Jämte barken ligger en kraftig fiberväv, som förhindrar både ogräs och hallonskott att växa upp utanför raden.

Första året behövs det ingen ogräsrensning, men sedan när ogräs kommer upp i planteringshålen och där plasten skadats, behövs rensning två gånger per år. "Planteringshålens storlek har stor betydelse för ogräsförekomsten", berättar Lars-Erik. "Första året tyckte jag hålen såg för små ut och gjorde misstaget att förstora dem." Jordgubbarna skördas i tre år. Vissa år kan utvintringsskadorna bli påtagliga. "Vintern 95/96 utvintrade mycket Dania, speciellt i ytterraderna", säger Lars-Erik. Några speciella problem med skadegörare orsakade av täckningen har Lars-Erik inte noterat. Däremot är rådjur ett bekymmer, och de trampar också sönder plasten. Mot rådjuren måste man sätta stängsel. Lars-Erik använder 160 cm högt nät med plastband 30-40 cm över nätet.

Tidiga jordgubbar på plast

Stefan Persson i Tollarp utanför Kristianstad har 10 års erfarenheter av odling av jordgubbar på plastlist. Odlingen är inriktad på produktion av tidiga bär, och huvudsort är Honeoye. Vid odling på plast mognar bären några dagar tidigare än vid bar mark. Genom att dessutom täcka plantorna på våren med hålplast eller ljus fiberväv kan jordgubbsplockningen ibland starta redan i början av juni, och är då en av de tidigaste i Sydsverige.

Stefan har under årens lopp lärt sig att odla på plast och tycker nu att det fungerar bra. De ca 10 cm höga bäddarna läggs upp i slutet av juni och vid behov vattnas jorden före. Längst bak på bäddläggaren finns en vält, som packar bädden. Direkt efter läggs plasten ut med en separat plastläggare. "Det är mycket viktigt att bädden är fuktig och väl packad före utläggning av plasten, säger Stefan. "Bädden får inte sjunka efter plastläggningen." Plasten måste vara väl sträckt över bädden, och det är en fördel att göra utläggningen vid varm väderlek. Jordgubbarna odlas på dubbelrader med en halvmeter mellan bäddarna. Bevattningen sker med sprinkler, eftersom man också måste kunna frostskyddsbevattna. Genom att inte vika ner plastkanterna djupt i fåran vid bädden utan försöka förankra dem grunt, tränger vatten bättre in från kanterna och håller bädden fuktig.

Stefan använder både blank, svart plast och svart plast med ytstruktur. Speciellt om inte plantorna täcks med fiberväv är det en fördel att använda plast med ytstruktur, eftersom den ligger bättre an mot marken och därmed mer stilla. Stefan har inte haft problem med värmeskadade, "kokta" bär, som han befarade kunde bli fallet på svart plast. Problemen var troligen större med den tidigare odlade sorten Sengana, vars bär snabbt blev övermogna och då kunde vara extra känsliga för värmen vid plastens yta.

De plasttäckta bäddarna får efter uppläggning ligga orörda ungefär en månad, vilket enligt Stefans erfarenheter minskar problemen med ogräs i planteringshålen. I slutet av juli planteras jordgubbarna. Först stansas hål i plasten mekaniskt med en speciell håltagningsmaskin. Sedan sätts täckrotsplantorna för hand. Tidigare planterade man med maskin, men kapaciteten är högre med det nu använda systemet. Det går att plantera 800 plantor/timme om hålen är förstansade. Plantorna sätts tätt med 20 cm mellan plantorna.

Jorgubbarna skördas under två eller möjligen tre säsonger. På våren borstas gamla växtrester bort från plasten, för att dels inte skugga den och dels ge snabbare upptorkning. För att underlätta odling på plast har Stefan konstruerat flera specialmaskiner, vilka också tillverkas och finns till försäljning. Just nu håller han på att konstruera en speciell borstmaskin.

Stefan tycker att det finns flera fördelar med odling på plastlist: ogräskontroll, tidigare skörd och mindre gråmögel. Det största problemet har varit skador av öronvivellarver i början av 90-talet. Detta bekymmer har emellertid minskat och har under de senaste åren inte varit något problem.

Täckning i hallon

Anita och Torsten Sylén är bärodlare i Ljungbyholm utanför Kalmar, och har odlat biodynamiskt i 25 år. De senaste 10 åren har de använt marktäckning till hallonen, som för närvarande odlas på 4 000 m. Hallon odlas på list, som täcks för hand med 5-10 cm tjockt lager halm på hösten. Rotogräs, speciellt tistel, växer igenom halmen, men arbetet med rensning har dock minskat sedan man börjat med täckning. Gödsling sker med ganska stora mängder komposterad gödsel, vilka man provat ut under årens lopp. "Genom att dels tillföra komposterad gödsel och dels täcka på hösten med halm räknar vi med att minska risken för näringsläckage på vintern", säger Anita och Torsten. "Det är också bra att lägga ut halmen på hösten, för då hinner den förmultna något". Grönmassan, som växer i de 3 m breda gångarna, slås av och räfsas in till raderna med en sidräfsa. Täckning med halm används för att få jämnare fuktighet, ökat mikroliv och ogräskontroll. Täckning med grönmassa används främst som näringstillförsel.

Rundbal av halm till täckning i jordgubbar

I Långbränna i Umeå-trakten odlar Lars Ärlestig tillsammans med Lisbeth Ärlestig och Leif Söderbäck jordgubbar. Främsta anledningen till att de använder halm som marktäckning är som skydd mot erosion. Odlingen ligger nämligen i en brant sluttning. De har på försök provat ett mycket praktiskt sätt att lägga ut halmen; de rullade ut storbalar mellan raderna. Första året körde de med radhacka mellan raderna, så att plantorna hann etablera sig ordentligt.

Efter första jordgubbsskörden rullades halmbalarna ut, och marktäckningen fick sedan ligga hela kulturtiden ut. Radbredden på 150 cm passade lagom till bredden av en rundbal. Balen kördes fram, och sedan kunde två personer lätt rulla ut den 1 dm tjocka, kompakta halmmattan för hand. Det gick åt stora mängder halm. Vid den kraftiga tillförseln av halm blev tillväxten i plantorna sämre.

Pappersströ till täckning i jordgubbar

Sven Gustavsson är jordgubbsodlare i Hagneryd i Skärblacka. Till marktäckning provar han att använda pappersströ. I Sverige är det ovanligt att använda pappersströ, medan det är vanligare i Finland. Där används det bl.a. till skogsplantor, potatis och lök. Det testas också vid den finska lantbrukshögskolan. I Sverige används denna typ av papper som strö i hästboxar.

"Pappersströ är lättare att sprida än halm", tycker Sven. "Och det har bättre effekt mot ogräs." Pappersströ går bra att sprida med en rundbalsrivare, där det först hackas. Eftersom papper ställer andra krav på skärmekaniken än halm, är inte alla halmningsmaskiner lämpliga. Maskinen, som Sven använder, är dansk av märket JIK, numera tillverkad av Skiold A/S. Pappersbitarna är 2-2,5 cm stora och sprids i ett 5 cm tjockt lager. Det går åt ungefär 3 ton/ha. Råmaterialet kostar ca 20 öre/kg. Pappersströ bör vattnas efter spridning för att inte blåsa bort, men enligt Svens erfarenhet är det dock inte helt nödvändigt. När ströet fuktas, bildar det ett mer sammanhängande skikt. Papperet bryts ner ganska snabbt, och följande säsong syns inte några rester av materialet.

Material till marktäckning

Till täckning av marken kan de mest skiftande typer av material användas. Det är den lokala tillgången, kostnaderna och fantasin som sätter gränserna. Vilket material som bör väljas, beror också på gröda och odlingsförutsättningar. Både organiska material och syntetiskt tillverkade material får användas i ekologisk odling enligt nuvarande regler från KRAV. Exempel på vanliga marktäckningsmaterial är bark, flis, halm, grönmassa, papper, plast och fiberduk. Materialen har olika egenskaper och ger olika effekter, och det finns inte något enskilt täckmaterial, som passar bäst vid alla tillfällen.

Nedanstående prisuppgifter för de olika materialen baseras på uppgifter från försäljare och odlare. Vår undersökning av priser är inte alls heltäckande, utan priserna ska ses som mycket ungefärliga. Vi har tagit med dem, för att ge en uppfattning om storleken på kostnaden. Stora variationer kan förekomma, beroende bl.a. på inköpsställe och mängd. Kostnad för frakt tillkommer.

Organiska material

Det finns många olika organiska material, som kan användas till marktäckning. Gemensamt för dem är att de bryts ner av mikroorganismer. Ett bra organiskt material ska ha god effekt mot fröogräs samt inte innehålla ogräsfrön eller skadliga ämnen. Det finns inte några speciella krav på ursprung av det organiska materialet enligt nu gällande regler från KRAV.

Bark

Bark har en komplex sammansättning och består huvudsakligen av lignin och olika typer av cellulosa. Barkens uppbyggnad varierar för olika trädslag. Tallbark innehåller en hög andel lignin och är särskilt lämpligt för täckning eftersom den bryts ner långsamt, medan t.ex. bark av björk, al och poppel bryts ner snabbare. Täckning med bark reduceras dock minst 10 till 20% årligen.

Innehållet av mineralämnen i barken varierar inom vida gränser beroende på trädslag, ålder och olika växtförhållanden. Bark innehåller även fenoler och tanniner, vilka lätt lakas ur. Dessa föreningar bryts emellertid snabbt ner i marken, vilket eliminerar faran för tillväxthämning. Försök har visat att fenoler och andra ämnen i barken inte hämmar växtligheten, utan att dålig tillväxt i bark oftast beror på kvävebrist(5, 19)

Kostnad: ca 30-50 kr/m3

Flis

Flisens egenskaper beror både på växtslag och flisningsteknik. Vedflis av grova grenar och stammar, har mycket lång hållbarhet. I försök med täckning till vinbär användes grov vedflis av lövträd(22). Efter tre år var flisen fortfarande endast delvis nedbruten och tjockleken hade minskat från 12 cm till 9 cm; efter fem år var täckningen 5 cm tjock.

Grönflis flisas direkt vid beskärning av träd och buskar. Den innehåller en stor andel bark och består ofta av små och tunna bitar. Grönflisen bryts ner ganska snabbt. På en och en halv säsong reducerades tjockleken av täckningen till ungefär hälften i danska försök(47).

Kostnad: ca 30-50 kr/m3

Halm

Halm har olika nedbrytningshastighet och effekt mot ogräs beroende på växtslag och hantering. Råg- och höstvetehalm används ofta till marktäckning, eftersom de har relativt lång hållbarhet. Rapshalm bryts också ner ganska långsamt. Under en säsong reduceras tjockleken av halm med minst en tredjedel. Hel halm varar längre än hackad. Ju finare hackad halm, desto snabbare nedbrytning. Pressade plattor av halm, som provats i Danmark, verkar lovande som ogräskontroll(47).

Nackdelar med halm är att den kan innehålla ogräsfrön och spillsäd, samt att speciellt hel halm gynnar sork och möss kraftigt. Halm torkar snabbt upp i ytskiktet efter nederbörd och är ett idealiskt material till täckning mellan raderna i bärkulturer, där man vill skydda bären från nedsmutsning av jord. Halm är ur kostnadssynpunkt ett intressant material för marktäckning; halmen är relativt billig och utläggningen kan ske rationellt med maskiner. Introduktionen av storbalar har haft stor betydelse för denna utveckling.

Kostnad: ca 0,30-0,70 kr/kg

Halm, som används i de flesta jordgubbsodlingar, är ett idealiskt täckmaterial för att skydda bären från jordstänk.

Grönmassa

Grönmassa består av färskt växtmaterial. Dess egenskaper beror på bl.a. växtslag och hantering. Gemensamma nämnare är att grönmassa kan tillföra näring, och att den bryts ner snabbt. Om vallen gödslats med klorhaltiga gödselmedel kan grönmassan innehålla stora mängder klorider. Dessa kan lätt lakas ur till marken vid täckning och vara direkt skadliga för klorkänsliga växter, som t.ex. bärväxter.

Nedbrytningshastigheten påverkas av flera faktorer, vilket studerades vid försök sommaren 1995 vid Lanna försöksstation, SLU(26). Fuktigheten i materialet har mycket stor betydelse. Mer än 80% av grönmassa av gräs bröts ner under två sommarmånader, när den hölls konstant fuktig genom täckning med ett tunt lager flis. Motsvarande grönmassa som inte täcktes med flis bröts inte ner så kraftigt. Ålder och förvedningsgrad påverkar också nedbrytningen, liksom kväveinnehåll och hackningsgrad. Ett kväverikt, hackat material som slagits av i tidigt utvecklingsstadium bryts ner inom loppet av ett par månader. Endast ca 25% återstår vid slutet av säsongen. Ett kvävefattigt, förvedat, helt material bryts ner långsammare. Man måste dock räkna med att förnya täckning med grönmassa årligen, eventuellt flera gånger per säsong för att uppnå en god ogräseffekt.

Om grönmassan läggs ut hel eller hackad har betydelse för resultatet av spridningen. Hackad grönmassa är enklare att sprida, och det är lättare att få den nära plantorna. Den hackade grönmassan packar sig emellertid samman mera. Av samma mängd hackad resp. hel grönmassa får man ett betydligt tjockare skikt av det hela materialet och därigenom en bättre ogräseffekt.

Kostnad: ca 0,50-0,70 kr/kg ts på rot; ca 0,80-1,10 kr/kg ts skördad

Ensilage

Ensilage har likartade egenskaper som grönmassa, men bryts ner långsammare och har därmed längre varaktighet(26). Ensilage kan liksom grönmasssa, innehålla stora mängder klorider, om vallen gödslats med klorhaltiga gödselmedel.

Kostnad: ca 1,20-1,60 kr/kg ts

Syntetiskt tillverkade material

Det finns många olika typer av täckmaterial, som är syntetiskt tillverkade. Vissa är biologiskt nedbrytbara, som ogräsduk av kokosfiber och papper, medan vissa plaster bryts ner av ljus. En stor fördel med de nedbrytbara materialen är att man slipper det arbetskrävande momentet med upptagning och kostnader för avfallshantering. De flesta plaster och fiberdukar, som används idag, bryts ej ner på marken utan måste tas bort igen efter kulturtiden. De bör då lämnas in för återvinning.

Plast

Plast tillverkad av polyeten finns av olika kvalitet, färg och tjocklek samt med olika UV-ljusskydd. Hållbarheten beror mycket på bl.a UV-stabilisering och tjocklek. Tjockleken anges ofta i mikrometer eller my, vilket är det samma som tusendels mm. Till marktäckning är det vanligt med plast med tjockleken 0,035-0,05 mm (35-50 my), vilka kan ha god hållbarhet 3-4 säsonger. Till långvariga kulturer som t.ex. fruktträd och bärbuskar kan tjockare plast användas. Vid etablering av träd och buskar i planteringar användes 0,1 mm (100 my) tjock plast med god varaktighet minst 3-4 säsonger; varaktigheten förlängdes genom att löv m.m. skyddade plasten mot solljuset(36). Vid försök i vinbär på Rånna försöksstation, SLU, användes en 0,2 mm (200 my) tjock plast, med extremt god hållbarhet(22). Vid försökets avslutning efter fem år var den fortfarande helt intakt, och kunde säkert legat kvar många år till.

Svart och brun plast är vanligast vid marktäckning. Svart plast kan med fördel användas till de flesta kulturer, men den varma ytan vid solsken kan under heta somrar orsaka skador på känsliga produkter som vissa sorter av jordgubbar och sallat. Nya plaster kommer hela tiden ut på marknaden. Från USA importeras en 0,037 mm (37 my) tjock, svart plast med matt, fin ytstruktur. Strukturen gör den lättare att sträcka vid utläggning, och därigenom kan man få den att ligga mer tätt mot marken.

Kostnad: ca 1,10-1,40 kr/m2

Nedbrytbar plast

Nedbrytbar plast i olika tjocklekar och hållbarhet finns utomlands och kan beställas hos vissa återförsäljare eller direktimporteras. Hastigheten på nedbrytningen beror av en kombinerad effekt av ljus och temperatur. Nedbrytningsprodukterna är vatten och koldioxid.

I försök på Rånna försöksstation testades 1994 en italiensk, mörk grå, 0,02 mm (20 my) tjock, nedbrytbar plast, "Greenplast", vid nyplantering av vinbär(24). Plasten lades ut i senare delen av april. I början av juli började den spricka upp. Senare vidgades sprickorna till större hål och i början av september fanns endast ca en tredjedel kvar. Sommaren var mycket varm och solig, vilket säkert påskyndade nedbrytningen. Efterföljande vår återstod endast några kantremsor, som varit täckta med jord.

Samma plast provades också till jordgubbar på Rånna försöksstation, då med gott resultat. Jordgubbarna planterades i slutet av juli. I detta odlingssystem hade plasten betydligt längre hållbarhet. Delvis skuggades den av plantorna. Delvis skyddades den av halm, som lades ut mellan raderna följande vår. Vid en demonstrationsodling med marktäckning till jordgubbar på Mellersta trädgårdsförsöksstationen, SLU, 1996 lades plasten ut i juni; först i september började den spricka upp(55). En av jordgubbsodlarna, som vi intervjuat inför sammanställningen av denna skrift, tyckte emellertid att den nedbrytbara plasten hade alltför kort varaktighet.

Vid avslutning av kulturer täckta med nedbrytbar plast rekommenderas en ytlig markbearbetning så att alla kanter, som varit täckta med jord, kommer upp i ljuset.

Kostnad: ca 1,20 kr/m2

När nedbrytbar plast bryts ner av ljuset bildas först sprickor, som sedan vidgar sig till allt större hål.

Fiberduk

Fiberdukar tillverkas i regel av polypropylen och finns med olika färg, vikt och UV-stabilisering. Det finns både vävda tjocka fiberdukar, t.ex. Mypex och Lobrene markduk (100 g/m2), och tunnare dukar där plastfibrerna under hög värme pressats samman till en duk, t.ex. Agryl (25 och 50 g/m2) och Gromax Ogrässtopp (50 g/m2). Fiberdukar släpper igenom luft och vatten. De bryts inte ner av markens mikroorganismer, men efter något eller några år (beroende av material) börjar de påverkas av solljuset.

De tjockare dukarna används mest i plantskolor med containerodling och till längre kulturer som hallon; hållbarheten är ca 8-10 år. Tunnare dukar har kortare hållbarhet. Gromax, som används mycket i plantskolor uppges hålla ca 4 år. De tunnaste dukarna håller endast någon säsong. Om dukarna täcks med ett organiskt material som t.ex. bark håller de betydligt längre. Dukarna säljs i olika bredder och det finns även dukar med färdiga hål för plantering.

Kostnad: ca 2,00-4,60 kr/m2

Papper

Papper kan användas till marktäckning, men har begränsad hållbarhet och är mest lämpat för kortare kulturer. Speciella marktäckningspapper tillverkas utomlands, och vissa har testats i Sverige. I Danmark används papper i några odlingar, bl.a. till sallat.

Kräppade papper utjämnar krympning och töjning vid olika fuktighet, vilket gör att papperet ligger stilla. Till nyplantering av svarta vinbär i försök testades 1994 på Rånna försöksstation ett grått kräppat marktäckningspapper tillverkat i Österrike(24). Papperet hade god hållbarhet första säsongen, men bröts ner under hösten och vintern. Problemet med papperet var förankringen. Sten och jord lades över kanterna, men då dessa härigenom hölls fuktiga, bröts de ner och papperet blåste iväg. Förankringen av kanterna fick förnyas flera gånger under säsongen. Genom att lägga ut ett tunt lager sand på papperet kan förankringen förbättras. Vid odling av vissa kulturer rekommenderas förankring med nät av tillverkaren. Papperet testades också i en demonstrationsodling av jordgubbar, som planterades våren 1996 på Mellersta Trädgårdsförsöksstationen. Första sommarens erfarenheter verkade lovande. Visserligen bröts papperets kanter ner redan efter en månad, men då var plantorna så stora att de själva höll kvar den remsa med papper som fanns kvar(55).

1996 prövades ett schweiziskt papper baserat på pappersmassa och hampafibrer, Terrasana, i grönsaker och jordgubbar i Skåne. Papperet innehåller UV-stabiliserande medel och finns i tre kvaliteter med 10, 24 och 50 veckors hållbarhet.

Kostnad: ca 1,50-2,00 kr/m2

Tidningar kan användas till marktäckning, men måste täckas med ett ganska tjockt lager organiskt material (3-5 cm) eller sand för att inte blåsa iväg. Det är en fördel att fukta tidningarna vid utläggning. Även hackat papper, pappersströ, kan med gott resultat användas till täckning.

Åtgång

Organiska material

Åtgången av organiska material är betydande, och ofta det som begränsar användningen i större skala. Vid täckning med bark och flis går det åt t.ex. 7 m3/100 m2, om man vill täcka 7 cm tjockt.

Hur mycket halm som går åt är svårt att ange generellt. Vid t.ex. täckning i julgransplantering i Danmark är 20-30 ton/ha (2-3 kg/m2) en vanlig rekommendation. Vid halmning i jordgubbar är åtgången 3-5 ton/ha. Denna mängd ger dock inte någon betydande kontroll av ogräs, utan används främst för att skydda bären mot nedsmutsning.

Åtgången av grönmassa beror på flera faktorer, och uppgifterna varierar inom vida gränser. Oftast täcks inte hela arealen, och då kan det vara användbart att beräkna åtgången per radmeter eller kvadratmeter; 100 ton/ha motsvarar 10 kg/m2. Vid försök med grönmassa till broccoli i Röbäcksdalen, SLU, räknade man med att motsvarande ca 120 ton grönmassa/ha gav ett knappt 10 cm tjockt lager(32). I finska försök spreds totalt 220 ton hackad rödklöver/ha uppdelat på 3 tillfällen och vid varje tillfälle 3 cm tjockt(18).

Hur tjockt lager en viss mängd blir beror på vilken typ av grönmassa det är (ex. gräs eller baljväxt), hur blött materialet är och om det är helt eller hackat material. I ett försök med nedbrytning av grönmassa lades två mängder av olika färsk grönmassa ut, 79 resp. 158 ton/ha(26). I tabell 1 ser man hur tjockleken varierade beroende på mängd och hackning för ogödslat gräs och lusern.

Om man vill veta hur mycket som läggs ut, måste man väga mängden på t.ex. 1 m2 samt även bestämma torrsubstanshalt. Torrsubstansen kan man bestämma genom att väga upp en bestämd mängd, exempelvis 500 g, av den färska grönmassan. Sedan torkar man den sakta i ugn vid ca 100°C eller i mikrovågsugn, tills grönmassan inte längre förlorar i vikt.

Tabell 1. Jämförelse av erhållen tjocklek utläggning av två olika material av hackad och hel grönmassa: (ts-halt 19,2%) och lusern (ts-halt 14,7%)(26)
Grönmassa Hackning Friskvikt, ton/ha Torrsubstans, ton/ha Tjocklek, cm
Ogödslat gräs Hackat 79 15 5
Ogödslat gräs Hackat 158 30 8
Ogödslat gräs Helt 79 15 8
Ogödslat gräs Helt 158 30 12
Lusern Hackat 79 12 3
Lusern Hackat 158 23 5
Lusern Helt 79 12 7
Lusern Helt 158 23 11

Syntetiskt tillverkade material

Åtgången av syntetiskt tillverkade material beror bl.a. på önskad radbredd, radavstånd och radlängd. Plast finns i flera bredder; vanliga är 1,20 och 1,40 m bredd. Fiberdukar finns i ett stort antal olika bredder. Längden på rullarna varierar beroende på tillverkare.

Ogräskontroll

De flesta ogräsfrön fordrar något ljus för att gro. Många ljusgroende frön kan gro från ett djup på 4-5 cm under markytan, men vissa behöver så lite ljus att de kan gro från 7-8 cm djup. Genom att täcka marken utestängs ljuset, och de flesta ogräsfrön gror inte. För dem som trots allt gror hindrar täckningen grodden från att orka igenom och växa upp i ljuset.

Tjocklek av täckning

För att förhindra ogräs att gro måste organiska material läggas ut till en tjocklek av minst 5-8 cm. Om man täcker tunnare kan man till och med gynna ogräsfrönas groning genom att förbättra fuktighetsförhållandena i marken. För fleråriga kulturer rekommenderas 10-12 cm tjocklek. Vid täckning med lös halm kan man lägga ut mycket tjocka lager, upp till 25 cm, eftersom halmen snabbt sjunker ihop. Alla organiska material reduceras mer eller mindre och packas samman, och vid behov måste täckningen kompletteras. För att förhindra groning av ogräsfrö med syntetiskt tillverkade material, måste dessa ha liten genomsläpplighet av ljus.

Inflygande ogräsfrön

Ogräsfrön, som hamnar på täckningen ska inte kunna gro och rota sig där. Hur lätt ogräsfrön etablerar sig i organiska material beror till stor del på hur mycket småpartiklar de innehåller. Ett material med mycket fina partiklar håller sig fuktigt och erbjuder bra rotningsmedium för inflygande ogräsfrön. Enligt danska försök ökar mängden groende ogräs med ett ökande innehåll av partiklar upp till ca 2 cm(48). Högt innehåll av småpartiklar mindre än 5 mm är speciellt gynnsamt för groning och etablering. Bäst ogräseffekt har ett grovt material med hög andel partiklar mellan 2 och 5 cm. För att få maximal ogräskontroll med bark och flis, bör dessa material vara siktade.

Fleråriga ogräs

Plast och kraftiga fiberdukar har viss effekt mot fleråriga ogräs, som kvickrot, tistel och maskros. I planteringshålen och där täckningen går sönder kommer dock fleråriga ogräs upp och kan bli ett gissel. Kraftig plast kan i vissa fall användas som "totalbekämpning", genom att läggas ut och få ligga intakt under ett par år. På så sätt kan besvärliga härdar med t.ex. nässlor eller kirskål utarmas och kvävas.

Före täckning måste jorden vara fri från fleråriga ogräs. Annars kan resultatet bli som på bilden: åkertistel frodas och trivs i täckningen med ett tjockt lager vedflis.

Organiska material har inte någon effekt alls mot fleråriga ogräs. Om sådana ogräs finns i jorden vid täckning, kommer de tvärtom att trivas och växa bra i täckningen. Före täckning måste jorden vara fri från de fleråriga ogräsen.

Effekt mot fröogräs

Bark: långvarigt mycket god effekt om barken är siktad, dock varierande beroende av trädslag. Tallbark är ett av de bästa.

Flis: långvarigt mycket god effekt av grov vedflis, medan effekten av grönflis är mer kortvarig beroende på sammansättning.

Grönmassa och ensilage: kortvarigt god effekt, men materialen bryts snabbt ner varvid ogräskontrollen avtar. Ogräs som etablerar sig i täckningen får en mycket kraftig utveckling.

Halm: god effekt, dock varierande beroende på ursprung. Hackad halm av råg och elefantgräs gav i danska undersökningar god ogräskontroll, medan halm i andra försök har haft mindre god effekt. Halm torkar snabbt upp på ytan, vilket försvårar för inflygande ogräsfrön att gro. Ogräsfrön i halmen kan medföra uppförökning av vissa ogräs. Spillsäd i halmen kan gro och växa i täckningen. Plantor från spillsäd av vårsäd fryser dock bort följande vinter.

Torv, komposterad bark och kompost: dålig effekt, eftersom ogräsfrön lätt gror och utvecklas i det gynnsamma odlingsmediet. Det är också vanligt att park- och trädgårdskompost innehåller ogräsfrön.

Plast: mycket god effekt av svart, brun och svart/vit plast, som inte släpper igenom ljus. Transparent plast, som släpper igenom ljus, har inte någon effekt alls utan gynnar ogräset under plasten. Nedbrytbar plast har kortvarigt god effekt, men en viss ljusgenomsläpplighet möjliggör för vissa ogräs att växa under plasten och konkurrera med kulturväxten om vatten och näring. När plasten bryts ner kan ogräs frodas i de uppkomna sprickorna och hålen.

Fiberduk: mycket god effekt av tjocka fibervävar. De tunnaste mörka dukarna släpper igenom något ljus och en del ogräs växer under täckningen. Ogräs växer dock sällan igenom dem. Kombinationen av en fiberduk täckt med ett tunt lager (ca 3 cm) organisk material, t.ex. bark, ger en mycket god och långvarig ogräseffekt.

Papper: kortvarigt god effekt. Kombinationen tidningar täckta med ett organiskt material har god effekt mot ogräs.

Utläggning

För att få bra resultat av marktäckning är det viktigt att vara noggrann vid utläggningen. Att lägga ut täckmaterialen för hand är mycket arbetskrävande, och ofta det som begränsar användningen. För utläggning av vissa material, som halm och plast, finns flera väl fungerande maskiner i marknaden. För andra material, som grönmassa, är det idag ofta skottkärra och grep som gäller.

Organiska material

För att marktäckning med organiska material ska få god ogräseffekt krävs ett noggrant förarbete. Fleråriga ogräs får inte förekomma. Fröogräs måste vara bekämpade, så att marken är fri från växande ogräs. Markytan ska vara jämn, så att täckningen inte blir tunnare på vissa ställen. Tillförsel av näring görs före utläggning beroende på jordens näringsstatus, material och gröda.

Vid plantering av barrotsplantor är det oftast bäst att lägga på materialet efter plantering. Om det läggs på före plantering, blandas jord och täckmaterial. Ogräseffekten blir då dålig. Vid plantering av täckrotsplantor kan dessa med fördel planteras efter utläggning av täckmaterialet.

Halm

Utläggning av halm kan ske både manuellt och med maskin. Antingen kan man sprida halmen från småbalar (12-20 kg/st) eller från storbalar (150-300 kg/st).

Manuell spridning av halm från småbalar är en arbetskrävande metod, som enligt danska tidsstudier vid utläggning av 2 kg/m2 i julgransodling medförde en kostnad på ca 15 000 kr/ha exlusive halmen(31). Manuell utrullning av storbal mellan raderna är en metod som leder till en utlagd mängd av ca 5 kg/m2, vilket är dubbelt så mycket som normalt rekommenderas. Det krävs två personer för utrullningen, vilket ger en kapacitet på ca 300 m2/timme.

Maskinell spridning sker normalt med en traktormonterad spridare, som hackar och blåser ut halmen. Utläggningen kan ske genom bredspridning eller endast mellan plantraderna. Vid spridning av halm från småbalar krävs det två personer, en som kör traktorn och en som matar i balarna i halmhacken. På maskinen finns det normalt en plattform med plats för balarna. Utöver den arbetskrävande spridningen tillkommer höga hanterings- och transportkostnader för småbalarna.

Maskiner för spridning av halm från storbalar klarar i regel att sprida både rundbalar och fyrkantsbalar. Vissa maskiner klarar även att sprida fuktigare material som ensilage. Kostnaden för spridning av halm från storbalar kan beräknas till minimum ca 3 000 kr/ha. En nackdel med spridning av halm från storbalar är att halmhacken med bal väger ca 1,5 ton och till det kommer en traktor med frontvikter. Olägenheter till följd av packningsskador kan reduceras om man kan utnyttja maskinens kastlängd, som kan vara upp till 9 m. Bredspridning tillämpas av vissa jordgubbsodlare, även om spridning mellan raderna är den klart dominerande metoden.

Agerskov strö-combi för småbalar. Snittlängden kan justeras med ett motstål (2-15 cm längd). Maskinens effektbehov är ca 30 kW. På plattformen ryms det ca 20 balar.

Trejon Tomahawk för storbalar. Maskin en, som mon te ras på traktorns trepunktslyft, består av en trumma med en sönderdelande knivenhet i ena gaveln. Genom olika lutning av maskinen kan snittlängden varieras. Spridning kan ske åt ena sidan eller bägge sidorna samtidigt.

Grönmassa

Utläggning av grönmassa för hand i radodlade kulturer är mycket arbetskrävande. Kommersiellt tillgängliga spridarvagnar med fördelare lägger grönmassan mellan raderna, men lämnar själva raden öppen. Visst utvecklingsarbete pågår både i Sverige och utomlands, för att utveckla effektivare spridningsteknik. En nackdel med maskinell utläggning av grönmassa är att det ofta blir fråga om tunga transport- och spridarutrustningar.

Under sommaren 1995 genomfördes orienterande studier av metoder och utrustning för att sprida grönmassan in i raden i etablerade grönsakskulturer vid Institutionen för lantbruksteknik, SLU, Alnarp(43). Projektet inriktades i första hand på att studera efterredskap till en stallgödselspridare försedd med ett aggregat för kompostspridning. Målet var att uppnå en så god täckningsgrad som möjligt i raden utan att täcka plantorna. I försöket användes exakthackad grönmassa, som lades ut 5-10 cm tjockt. Grönmassans spridning i sidled begränsades av skyddsplåtar närmast plantraden. Plantradens utrymme mellan plåtarna var ca 18 cm. Vid körning föll grönmassan in i raden på ett önskvärt sätt, men det var svårt att uppnå en hög precision på grund av spridarekipagets längd och styrning. För att förbättra spridningen in i raden monterades olika medbringare på fördelaren. Av den testade utrustningen gav snedställda hjul bäst resultat. Grönmassan fördes då in mot raden i en jämn rörelse utan att det bildades klumpar. Studierna visade att om precisionen i styrningen kan förbättras vore det möjligt att uppnå jämn spridning in i raden vid maskinell utläggning.

Stallgödselspridare med aggregat för kompostspridning, vilken testades i försök på Alnarp vid utläggning av grönmassa.

Vid Lantbrukets forskningscentral i Finland har en prototyp för spridning av grönmassa som marktäckning i radodlade grödor utvecklats(39). Maskinen består av en ombyggd slaghack för skörd och spridning av grönmassa i ett arbetsmoment. Maskinen är avsedd för ett odlingssystem med radodlade grödor där band med marktäckningsgrödor sås in. På så sätt kan man undvika tunga transporter med grönmassa. Val av marktäckningsgröda, hur brett de måste odlas och optimala spridningstidpunkter är viktiga frågeställningar, som man arbetar vidare med.

Syntetiskt tillverkade material

Före utläggning av plast, fiberväv och papper måste jorden vara väl bearbetad och ha god fuktighet. Kanterna måste förankras väl.

Materialet kan läggas ut på plan mark eller på upphöjda lister. Bäddarna kan vara helt plana eller lätt välvda. Det är mycket viktigt att bädden är kompakt och väl packad före utläggning av täckningen. Jorden får inte sjunka efter utläggningen av täckmaterialet.

Plast

Vid utläggning är det mycket viktigt att plasten hålls väl sträckt. Det är därför en fördel att göra utläggningen vid varm väderlek, eftersom plasten då är smidigare och lättare att sträcka. Plasten måste ligga tätt intill markytan, för att den inte ska röra sig när det blåser.

Det finns flera väl fungerande plastläggare i marknaden. Vissa mekaniska verkstäder tillverkar även maskiner enligt odlarnas önskemål. Maskinerna är ganska enkla och fungerar bra under de flesta förhållanden. Arbetsorganen är inbyggda i ett hjulburet ramverk, som kopplas till traktorns trepunktslyft. Främre billar eller snedställda skårade tallrikar gör fåror, som sedan utgör bäddens sidor. Utmatning av plasten kan göras direkt från rullen eller från en lågt placerad utläggningsvals. Rullen kan vara bromsad för att ge lämplig sträckning på plasten då den dras ut. Fixeringshjul av gummi eller plåt pressar ner plastens kanter i fårornas botten och sträcker därvid plasten över bädden och fixerar kanterna före täckning med jord. Bakre billar lägger jord över kanterna och förankrar plasten. Billar och hjul har olika anordningar för inställning till olika förhållande.

Vid utläggning av plast är det mycket viktigt att jorden har god fuktighet och att bädden är väl packad. (Huko-Tuotteet)

Kapaciteten är relativt hög för plastutläggare. Maximal körhastighet är ca 4 km/timme. Det är radernas längd, som till stor del påverkar kapaciteten. Om det är korta rader, kan det vara mest rationellt att två personer arbetar tillsammans; en kör traktorn och en kapar av plast vid radernas slut.

Det finns också kombinationsmaskiner, vilka kan utföra flera arbetsmoment samtidigt, som bäddformning, plastläggning och plantering. Men det är svårare att få dessa maskiner att fungera tillräckligt bra, eftersom resultatet inte blir bättre än "den svagaste länken". Vissa arbetsmoment kan dock vara mest effektivt att göra samtidigt, som t.ex. plastutläggning och håltagning för plantering med ett efterredskap monterat på plastläggaren.

Om plasten inte är nedbrytbar måste den tas upp efter avslutad odling. I regel sker detta manuellt eller med hjälp av hemmabyggda, enkla kraftuttagsdrivna plastupprullare. På den internationella marknaden finns det tillverkare av plastupptagare.

Fiberduk och papper

Utläggning av fiberduk och papper, sker i regel i mindre skala, och görs oftast för hand. Arbetet underlättas väsentligt om det är en vindstilla dag. Papper har också provats att läggas ut med maskin, med varierande resultat beroende på maskin och papperskvalitet.

Temperatur

Temperaturen i marken och i luften varierar under dygnet beroende på bl.a. in- och utstrålning, avdunstning, värmeledning och energiupplagring. Marktäckning påverkar dessa faktorer, och temperaturvariationerna under dygnet och året förändras på olika sätt beroende av täckmaterial.

Marktemperatur

Påverkan av marktemperaturen är störst nära markytan och utjämnas sedan neråt, men effekterna märks fortfarande djupt ner i jorden. I Danmark uppmättes påverkan av marktemperaturen vid täckning med halm ända ner till 150 cm djup(37).

Organiska material

Organiska täckningsmaterial isolerar marken och förhindrar både uppvärmning och avkylning. Variationerna i marktemperatur under dygnet utjämnas, vilket figur i illustrerar. Detta beror främst på att organiska material förhindrar värmeupplagring på dagen, men också på mindre värmeutstrålning på natten. I figur 1 är skillnaden mellan max- och mintemperatur på 5 cm djup 15,5°C i bar mark; under flistäckning är variationen mellan dag och natt endast 2,3°C.

Figur 1. Marktemperatur (°C) på 5 cm djup under olika marktäckning samt i bar mark den 10 maj 1994 vid ett försök på Rånna försöksstation, SLU (23).

Uppvärmning av marken går mycket långsamt under täckning med organiska material. Under våren och hela sommaren förblir medel temperaturen lägre än i bar mark (figur 2). Vid försök på Rånna försöksstation var medeltemperaturen på 5 cm djup under flis som mest 6°C lägre än i bar mark. Denna skillnad uppmättes under två varma perioder, nämligen i mitten av maj och i juli(23). Om man väntar med att lägga ut täckningen på våren hinner jorden värmas upp, men marktemperaturen kan ändå bli lägre hela sommaren i mark täckt med organiska material.

Under sensommaren eller början av hösten kommer en vändpunkt då medeltemperaturen i täckt mark blir högre än i bar mark på grund av de organiska materialens isolerande förmåga. I figur 2 ser man vändpunkten i mitten av augusti. Marktemperaturen förblir sedan högre under hela hösten och vintern, fram tills dess att uppvärmningen åter börjar på våren.

Figur 2. Medeltemperatur (°C) beräknad för varje vecka på 5 cm djup under vedflis och svart plast samt i bar mark vid ett försök på Rånna försöksstation.

Effekter på marktemperaturen märks genast efter täckning. Vid försök på Rånna försöksstation 1994 var skillnaderna mellan olika material tydliga kort efter täckning på våren med en medeltemperatur på 3,9°C under vedflis, 8,5°C i bar mark och 9,8°C under svart plast(23).

Olika organiska material ger ungefär samma effekt på marktemperaturen, med endast små skillnader mellan t.ex. vedflis och ensilage (figur 1). Tjockleken har dock betydelse; ett tjockt lager isolerar bättre än ett tunt.

Papper och fiberduk

Papper och fiberduk förhindrar uppvärmning av jorden något, och medeltemperaturen under våren och sommaren blir lite lägre än i bar mark. Skillnaderna är störst under varma perioder, då den bara marken värms upp kraftigt på dagen medan papper och fiberdukar reflekterar en del av instrålningen. I figur 1 ser man att temperaturen på dagen är lägre i marken under papper och fiberduk än i bar mark, men att bar mark är kallare på natten detta dygn i maj. Dessa täckmaterial har en viss isolerande förmåga och förhindrar en del utstrålning på natten. Senare på sommaren, under en mycket varm period, förblev marken under papper och fiberduk kallare än bar mark också nattetid i detta försök(23). Medeltemperaturen under varma perioder var ca 2°C lägre under grått papper och svart fiberduk (50g/m2) än i bar mark. Under svalare perioder med lägre uppvärmning av jorden, var det inte någon större skillnad mellan fiberduk, papper och bar mark.

Plast

Plastens färg och kvalitet påverkar in- och utstrålning av värme, varför olika plaster har olika effekt på marktemperaturen(49). En genomskinlig plast släpper igenom instrålningen och ger den kraftigaste uppvärmningen av marken. Färgad plast absorberar en stor del av instrålningen, men endast en mindre del transmitteras igenom och värmer jorden. Uppvärmningen under dagen blir endast lite högre än i bar mark. Skillnader mellan bar mark och mörk plast under dygnet är störst nattetid (figur 1). Under natten förhindrar det tunna luftskiktet under plasten samt även plasten i sig värmeutstrålning, vilket ger en högre marktemperatur. Genom sin förmåga att bevara den upplagrade värmen på natten, blir effekterna av plasttäckning störst under svalare perioder.

Mörkfärgad plast påskyndar uppvärmning på våren och ger en högre medeltemperatur hela sommaren. Figur 2 visar skillnaden i medel temperatur veckovis vid ett försök på Rånna försöksstation sommaren 1994(23). Under svart plast var medeltemperaturen på 5 cm djup mer än 2,9°C högre än i bar mark från början av juni till mitten av juli. En mörkgrå, nedbrytbar plast, 0,02 mm, som testades i samma försök, gav också en höjning av marktemperaturen, men inte så kraftig som den svarta plasten. När svart plast höjde medeltemperaturen som mest med 3,2 °C, var motsvarande höjning under den mörkgrå, nedbrytbara plasten 1,9°C.

Kombination av ett syntetiskt tillverkat material och organisk täckning

Då ett syntetiskt tillverkat material täcks med ett organiskt material (bark över fiberduk, halm över plast, löv över papper m.fl.) blir effekten på marktemperaturen ungefär densamma, som den skulle blivit med enbart organisk täckning. I figur 1 syns tydligt att duk + flis har nästan samma temperaturkurva som enbart flis, och inte alls liknande kurvan för enbart fiberduk. Skillnaden mellan flis resp. duk + flis i marktemperatur, som figur 1 visar, beror på skillnad i tjocklek av flislagret. Enbart flis är utlagt i ett tjockare lager (8 cm) än flisen som täcker duken (3 cm). Skillnaden i tjocklek påverkar dock inte temperaturen så mycket.

Lufttemperatur

Marktäckning med organiska material förhindrar värmeutstrålning från marken. Luftskiktet närmast marken kan bli kallare vid täckning, speciellt under vindstilla klara nätter med kraftig utstrålning. I danska försök i fruktodling mättes lufttemperaturen på 10 cm och 50 cm höjd över bar mark, täckning med halm och gräsyta(37). Under april-maj var skillnaderna tydliga på 10 cm höjd. Vid täckning med halm var lägsta temperaturen 6-8°C lägre än över bar mark; över gräsytan var motsvarande skillnad 1-2°C. Under juni-juli avtog skillnaderna och i augusti-september var temperaturen ungefär lika oavsett kulturmetod. Under vintern var minimitemperaturen något högre vid halmtäckning. Frostrisken nära markytan ökade markant på våren vid täckning med organiska material. I de danska försöken uppmättes nattfrost på 10 cm höjd i maj under 16 dygn vid halmtäckning, 7 dygn över gräsytan och 2 dygn över bar mark. På 50 cm höjd var det inga säkra skillnader. Nattfrost uppmättes på denna höjd under 2 dygn vid alla kulturmetoder.

För lågväxande frostkänsliga kulturer, som t.ex. jordgubbar, bör täckningen helst inte ske förrän frostrisken är över. För bärbuskar med blommorna högre över markytan, är risken för frostskador inte mycket större med marktäckning än utan. I ett försök i Danmark på 60-talet blev det inte större omfattning av skador av nattfrost i blomningen i svarta vinbär vid halmtäckning än vid bar mark(9). Vid ett försök under åren 1991-95 med marktäckning med plast och flis till svarta vinbär påverkade täckningen varken blomningstid eller kartfall(22).

Däremot noterades i ett nyligen avslutat försök i Danmark, att fruktsättningen i sorten Ben Lomond blev lägre 1995 beroende på nattfrost om det fanns gräsbana mellan raderna jämfört med om det var bar mark(29).

Markfuktighet

Marktäckning bevarar fuktigheten i marken genom att minska avdunstningen. Bevarande av markfuktigheten är till stor fördel på väldränerade marker och lätta jordar. Däremot är det till nackdel på jordar med dålig genomsläpplighet. Där förhindrar marktäckningen upptorkning och bibehåller en ev. vattenmättnad med syrebrist som följd. De positiva effekterna på markfuktigheten genom täckning märks tydligt under torra säsonger, men är av mindre betydelse vid riklig nederbörd.

Organiska material

Organiska material förhindrar avdunstning effektivt, och markfuktigheten blir högre under täckning än i bar mark. Det är inte några större skillnader mellan olika organiska material, men däremot förhindrar ett tjockt lager avdunstningen bättre än ett tunt. Figur 3 visar markfuktigheten under olika täckningar vid ett försök på Rånna försöksstation(23); mätningen gjordes under en mycket torr period. Marken under vedflis, ensilage och fiberduk + flis var betydligt fuktigare än både bar mark och under täckningar med syntetiskt tillverkade material.

Figur 3. Markfuktighet (vol. %) på 0-25 cm djup under olika marktäckning samt i bar mark vid ett försök på Rånna försöksstation, SLU(23). Provtagningen, den 18 juli 1994, inföll mitt i en mycket torr period.

Vid täckning med organiska material blir markfuktigheten jämnare under säsongen än i bar mark. Vid ovannämnda försök på Rånna försöks station under den torra sommaren 1994 varierade t.ex. vattenhalten under täckning med ensilage från som lägst 20,3% i juli till 23,1% i september, medan bar mark varierade mellan som lägst 13,8% i juli till 22,1% i september.

Vattenupptagning vid regn varierar mellan olika organiska material. Danska försök visade att komposterad bark och grus tog upp mycket vatten, medan färsk bark, vedflis och råghalm endast tog upp lite(47). Som marktäckningsmaterial har de senare en dubbel fördel. De tar upp lite vatten och infiltrationen i marken blir god, samtidigt som de snabbt torkar upp i ytan, vilket förhindrar ogräsfrön att gro.

Syntetiskt tillverkade material

Papper och fiberduk

Papper och fiberduk förhindrar avdunstning till viss del, men inte alls så effektivt som organiska material, vilket figur 3 visar. Både papper och fiberduk släpper igenom vatten, även om infiltrationen efter regn är något sämre än i bar mark.

Eftersom en del ogräs kan växa och ta upp vatten under tunna fiberdukar, konkurrerar de med kulturväxterna och bidrar till uttorkning av jorden.

Plast

Täckning med plast förhindrar avdunstning och bevarar fuktighet. Emellertid får man vid plasttäckning oftast en kraftig utveckling av kulturväxterna, som därigenom förbrukar mycket vatten och torkar upp jorden under plasten.

Intakt plast släpper inte igenom något vatten, och det blir torrare under plast på sommaren och hösten än i bar mark. En liten del av nederbörden kommer dock ner genom planteringshålen. Dessutom transporteras vatten kapillärt in från sidorna samt underifrån. Hur torrt det blir under plasten beror på flera faktorer, såsom kulturväxternas utveckling, jordarten och hur bred plasten är. Om plasten inte är bredare än 50-60 cm är det i regel inga problem med uttorkning av jorden till följd av plasttäckningen. Ovanbevattning kan göras under torra perioder.

Växtnäring

Marktäckning kan på flera sätt påverka näringstillgången i marken, och är en viktig faktor att ta hänsyn till vid val av material och gödsling.

pH

Markens pH påverkas inte märkbart av täckning, oavsett vilket material som används, vilket många försök visat(1, 24, 27).

Kväve

Kväve: organiska material med hög kol/kvävekvot

Hur mycket kol som finns i ett organiskt material i förhållande till kväve, påverkar i hög grad om kväve binds fast vid nedbrytningen eller om det frigörs. Förhållandet mellan kol, C, och kväve, N, anges med C/N-kvoten. Denna kan variera inom vida gränser beroende på material, hantering m.m. Många organiska material har en hög C/N-kvot, dvs. innehåller mycket C i förhållande till N. Färsk bark kan ha C/N-kvoter på 100-130, och även halm kan ha C/N-kvoter upp mot 100, dvs. innehålla 100 ggr mer kol än kväve. Vedflis, som användes i försök i vinbär, hade en extremt hög C/N-kvot på ca 755(22).

Vid nedbrytning av ett organiskt material behövs kolföreningarna främst som energikälla för mikroorganismerna, medan kväve behövs för deras tillväxt. Vid hög C/N-kvot får mikroorganismerna god tillgång till energi, medan kväve blir bristvara. Allt tillgängligt kväve byggs in i mikroorganismerna och växterna utsätts för en kraftig konkurrens, ofta med kvävebrist för växterna som följd. I danska försök studerade man etablering av prydnadsbuskar med 10-15 cm täckning med bark och flis(19). Resultaten visade att en årlig kvävegiva på 150-200 kg N/ha de första 2-3 åren var nödvändigt för att få en god etablering. Senare minskades gödslingen till ca 50 kg N/ha, dock beroende på tillväxt och lokala förhållanden.

Kväve från grönmassa

Grönmassa kan ha mycket olika innehåll av kväve och varierande C/N-kvoter. Om C/N-kvoten är lägre än 20-25, kan kväve i regel frigöras till marken. Det är emellertid inte bara C/N-kvoten som har betydelse för hur snabbt och hur mycket kväve som frigörs, utan detta påverkas också av t.ex. utvecklingsstadium, förvedningsgrad och kemisk sammansättning. Från ett förvedat material slaget i sent utvecklingsstadium, frigörs mindre kväve än från grönmassa som slagits i tidigt stadium.

Vid marktäckning med grön massa tillförs ofta mycket stora mängder kväve. För att veta hur stora mängder som läggs ut, måste mängden torrsubstans (ts) bestämmas och N-halten analyseras. I försök med broccoli vid Röbäcksdalen täcktes med motsvarande 120 ton grönmassa/ha(32). Tabell 2 visar näringstillförseln med denna mängd grönmassa med olika ursprung från två platser. Skillnaderna i tillförsel berodde både på olika ts-halt och koncentration av näring.

I ett försök 1995 vid Lanna försöksstation undersöktes nedbrytningen av grönmassa(26). Olika grönmassa lades ut i två mängder. Tabell 3 visar C/N-kvot, N-halt och mängd kväve som lades ut i den stora mängden marktäckning. I försöket ingick också ett led där grönmassan täcktes med vedflis. Från mitten av juni till början av oktober registrerades vid olika tillfällen hur mycket kväve, som frigjordes (mineraliserades), och hur mycket av detta som återfanns i marken som växttillgängligt kväve (mineralkväve). Under sommaren frigjordes mycket stora mängder kväve ur materialen, men endast en mindre del återfanns som växttillgängligt kväve i marken. Redan vid första mätningen, 14 dagar efter utläggning, fanns det lite mer kväve i marken under täckning med gödslat N-rikt gräs och lusern än i bar mark. Efter 55-70 dagar uppmättes de största mängderna i marken.

De olika staplarna i figur 4 visar innehållet av kväve i det utlagda materialet, mängd frigjort kväve samt mineralkväve i marken för olika grönmassa. I detta försök var "verkningsgraden" av kväve mycket låg. I genomsnitt återfanns ca 11% av det tillförda kvävet i den färska N-rika grönmassan som mineralkväve i jorden. Exempelvis under lusern, som tillförde 1 006 kg N/ha vid utläggning, uppmättes som mest ca 120 kg mineral-N/ha i marken. När N-rikt gräs täcktes med flis bröts grönmassan ner mycket snabbt och en mycket stor andel av kvävet frigjordes. Ensilage bröts ner saktare än färskt material och "verkningsgraden" för kvävet var ännu lägre. Under täckning med ogödslat gräs uppmättes något mindre kväve än i bar mark. Detta visar att även grönmassa som marktäckning kan ge fastläggning av kväve, om C/N-kvoten är högre än ca 25. I försöket hackades en del av grönmassan före utläggning medan en del lades ut hel. Hackning hade ingen större betydelse för frigörandet av kväve. Det var endast under de första veckorna som det hackade materialet hade lite snabbare mineralisering av kväve än det hela materialet.

Förlusterna av kväve kan alltså vara mycket höga från kväverik grönmassa vid marktäckning. Vart tar då allt frigjort kväve vägen? En liten del kan byggas in i jordens humusförråd, men tyvärr kan mycket kväve försvinna tillbaka till atmosfären som olika kväveföreningar, främst ammoniak(25).

Tabell 2. Tillförsel av olika växtnäringsämnen (kg/ha) med 120 ton friskvikt/ha av grönmassa med olika ursprung; från Öjebyn, klipp av gräsmatta och från Vojakkala klövervall(32).
Ämne Mängd Tillförsel med grönmassa
Öjebyn Vojakkala
Kväve kg/ha 1 096 612
Kalium kg/ha 934 589
Klor kg/ha 295 330
Mangan g/ha 10 891 911
Zink g/ha 3 126 614

Tabell 3. Tillförd mängd friskvikt, torrsubstans och kväve, N, med ogödslat gräs, gödslat gräs, lusern och ensilage vid marktäckning, samt materialens C/N-kvot och N-halt(26).
Material Friskvikt ton/ha Torr- substans ton/ha Mängd N kg/ha C/N-kvot N-halt %
Ogödslat gräs 158 30 348 36,1 1,15
Gödslat gräs 158 23 481 20,9 2,12
Lusern 158 23 1 006 10,7 4,33
Ensilage 80 33 723 22,0 2,15

Figur 4. Kvävebalanser vid försök med nedbrytning av grönmassa som marktäckning på Lanna försöksstation, SLU(26). Två olika mängder av hackad grönmassa lades ut av alla material. Ett led med N-rikt gräs täcktes med 3 cm vedflis. Staplarna visar: tillförd mängd kväve (N) med grönmassan, frigjord mängd kväve 110 dagar efter marktäckning och maximal mängd mineralkväve i marken, 0-30 cm (kg/ha).

Kväve: syntetiska folier

Högre marktemperatur och/eller fuktighet vid täckning med plast kan medverka till något ökad mineralisering av kväve i marken och bättre tillgång för växterna(30, 40). Den högre halten av mineralkväve under plast, kan delvis också förklaras av att plasten förhindrar nederbörd att tränga ner i marken och därmed minskar utlakningen.

Kalium, magnesium m.fl.

Vid marktäckning med organiska material ökar främst innehållet av kalium, K, i marken. Kalium ligger löst i växternas cellsaft och vid regn utlakas det lätt ur täckningen ner i marken. Grönmassa innehåller stora mängder, och vid täckning blir det en markant ökning av kalium i marken(22). Vid försök med broccoli i Röbäcksdalen tillfördes 934 resp. 589 kg K/ha med 120 ton grönmassa/ha från två olika platser (tabell 2). God tillgång på kalium är positivt för de flesta växter. Men alltför höga halter av kalium kan medföra obalans mellan näringsämnena och försvåra upptagningen av andra ämnen t.ex. kalcium, Ca, och magnesium, Mg. Viss urlakning av magnesium kan ske från bark och flis till marken, men endast marginellt från grönmassa(22).

Någon större förändring av övriga makronäringsämnen, såsom fosfor, P och svavel, S, sker inte vid marktäckning med organiska material(22, 24). Vid marktäckning med t.ex. grönmassa sker således en stor ökning av vissa makronäringsämnen i jorden, som kalium, medan andra ämnen, som svavel, inte tycks öka nämnvärt. Att enbart förlita sig till marktäckning med grönmassa som näringstillförsel, för att att bygga upp en bördig jord med god näringsstatus, kan bli problematiskt.

Vid försök med plasttäckning ökade upptagningen av kalcium och magnesium, eftersom högre marktemperatur gynnade upptagningen av dessa ämnen(24).

Tabell 4. Ungefärlig verkan av urin vid jämn spridning, kg per 10 ton urin. (Ur: Rapport 1995:11, Jordbruksverket)
Typ av urin Kväve, olika spridningstidpunkt Fosfor Kalium
Vår Höst
Nöt 20 5 - 50
Svin 15 5 5 10

Klor

Grönmassa och ensilage kan innehålla stora mängder klor. Cl, som kan vara kraftigt tillväxthämmande för t.ex. svarta vinbär(24). Tabell 2 visar innehållet i två olika material, som användes vid försök i Röbäcksdalen.

Mikronäringsämnen

Marktäckning med organiska material kan påverka upptagning och tillgänglighet av mikronäringsämnen. Vid försök med vinbär medförde täckning med flis en högre halt av molybden, Mo, i bladen(22). Troligen utlakades molybden ur flisen. Även högre halter av mangan, Mn, i de odlade kulturerna har noterats vid marktäckning med organiska material(22, 32). Grönmassa kan innehålla stora mängder av både mangan, Mn, och zink, Zn, vilket försök i Röbäcksdalen visat (tabell 2).

Näringstillförsel under kulturtiden

En kraftig grundgödsling före plantering räcker ett eller högst två år. Större givor ska inte ges, på grund av risk för stora förluster. Därefter måste näring tillföras under kulturtiden till perenna kulturer. Vid marktäckning i ekologisk odling är detta svårt.

Ett sätt att tillföra näring under kulturtiden är med urin. För att veta hur mycket näring urinen innehåller bör den analyseras. I tabell 4 anges vissa riktvärden för näringsinnehåll i urin från nötkreatur och svin. Urin kan även innehålla stora mängder klorider, beroende på vad djuren utfodrats med.

Vid täckning med organiska material kan urinen spridas på materialet. Urinen bör vattnas ner direkt efter, för att undvika förluster som ammoniakavgång. Vid täckning med plast kan urin eventuellt tillföras med droppbevattning. Urinen bör då spädas med minst lika stor mängd vatten. Det krävs emellertid att man har ett mycket bra filter, samt att droppslangarna sköljs rena med vatten under ca 2 timmar efter näringstillförseln. I en enkätundersökning uppgav växthusodlare, som tillfört urin med bevattningen, att det kan bli problem med igenväxning av bevattningssystemen(4). Vissa algpreparat och nässelvatten kan tillföras som bladgödsling för att avhjälpa näringsbrist, speciellt av mikronäringsämnen.

Markbiologisk aktivitet och jordstruktur

Markbiologisk aktivitet

Markens mikroorganismer är för sin aktivitet beroende av en mängd olika faktorer, såsom tillgång till organiskt material, temperatur, fuktighet och syre. Vid täckning påverkas flera av dessa faktorer. Vid mikroorganismernas andning, markandningen, förbrukas syre och utvecklas koldioxid. Markandningen blir ofta högre vid täckning med organiska material, eftersom tillgången på organiska substanser ökar så markant.

Vid täckning i försök med vinbär var markandningen högre vid flistäckning än vid plasttäckning och i bar mark(27). Efter två år var andningen under flis fortfarande hög, men mikroorganismernas biomassa var inte större än vid plasttäckning och bar mark. Troligen förbrände mikroorganismerna kolföreningarna i snabb takt, men kunde inte växa själva på grund av kvävebrist. De "eldade" upp kolet och återförde det i kretsloppet. För att bygga upp den organiska substansen i jorden är det mycket viktigt att det finns tillgång till både kol och kväve. Under de fem år som försöket varade ökade inte den totala mängden organiskt kol eller kväve i jorden. Att öka mullhalten är en process, som tar mycket lång tid. Det är bara att konstatera: det är en komplicerad balansgång att öka bördigheten med marktäckning. Ett spännande och angeläget ämne för framtida forskning.

Vid täckning av marken med organiska material ser man ofta en ökning av antalet daggmaskar, vilka gynnas både av tillförsel av organiska föreningar och av den ökade markfuktigheten. Vid försök på Alnarp fann man att grönmassa som täckning var mycket attraktivt för daggmaskar(21). Vid täckning med grönmassa till vitkål hade maskarna dragit ner grönmassan i jorden i början av november vid skörd av kålen, och markytan var täckt med exkrementer. Både mängden mask och kokonger var högre vid täckning med grönmassa än vid täckning med kompost och i bar mark.

Jordstruktur

På struktursvaga jordar med högt innehåll av mo och mjäla förhindrar marktäckning skorpbildning på ytan och sprickbildning vid torka. Vattnets möjlighet att infiltrera jorden ökar. Marktäckning skyddar mot erosion.

Skadegörare

Marktäckning påverkar odlingsmiljön och därmed förutsättningarna för flera skadegörare.

Sork

Marktäckning med alla material gynnar sork och möss. I känsliga kulturer kan sorkskador få helt förödande konsekvenser. Flera dystra exempel visar att stora nyplanteringar med fruktträd på plast kan ödeläggas. Men även täckning med fiberväv, halm, flis m.fl. skapar en skyddad miljö där sorken trivs. Vissa erfarenheter tyder på att sorken trivs något sämre i bark och hackad halm. Vid marktäckning med organiska material till fruktträd, bör täckningen läggas minst en halv meter från stammen, för att om möjligt minska risken för skador av sork. Om det finns sork i odlingen, bör täckning med plast, fiberväv och halm undvikas helt till känsliga kulturer.

Sorkar kan bli besvärliga skadegörare vid marktäckning. På bilden syns ett av ingångshålen till den skyddade och ombonade miljön under plasten.

Snigel

Ökar snigelförekomsten vid marktäckning? Svaren är ofta motsägande. Vissa av de odlare, som vi intervjuat, tycker att sniglarna ökar, andra att täckningen inte har betydelse. Om man har problem med sniglar från början, verkar problemet dock ofta bli svårare vid täckning.

På Mellersta Trädgårdförsöksstationen testades marktäckning med bark och vallklipp samt samodling med lusern i morötter. Resultaten var inte entydiga, men ingen av behandlingarna ledde i varje fall till lägre angrepp av snigel än i de konventionellt odlade morötterna(56).

Insekter och kvalster

Öronvivel, Othiorrhynchus spp, gynnas av marktäckning med plast som höjer marktemperaturen. I försök på Rånna försöksstation blev angrepp av öronvivellarver mycket svåra vid täckning med brun plast(41).

Jordgubbskvalster, Steneotarsionemus fragariae, och spinnkvalster, Tetranychus urticae, i jordgubbar trivs i det varmare mikroklimat, som plasttäckning skapar. Vid försök på Gotland blev båda dessa skadegörare besvärliga vid plastlistodling(52).

Kålfluga, Delia floralis, D. radicum. Vid försök i Röbäcksdalen med täckning med grönmassa i blomkål, fann man att kålplantorna växte bättre med täckning och därmed gjorde dem mer toleranta mot angrepp av kålfluga(13). Kålflugorna kunde dock både gynnas och missgynnas av täckningen. Marktäckning är därför en alltför osäker och otillräcklig metod för att skydda plantorna mot angrepp.

Morotsfluga, Psila rosae. Försök med täckning med bark eller grönmassa i morotsodling reducerade inte skadorna av morotsfluga, medan samodling med lusern kunde minska angreppen(38). Dock blev det mindre skörd vid samodling genom konkurrens.

Svampsjukdomar

Gråmögel, Botrytis cinerea, på jordgubbar var mindre vid plastlistodling första året vid försök på Gotland, medan det var lika stort andra året oavsett odling med täckning eller på bar mark(50, 51). I Finland konstaterades att gråmögelangreppen blev mindre vid plasttäckning, eftersom plasten torkade upp snabbare efter regn.(44)

Hallonrotröta, Phytophtora fragariae var. rubi, är en mycket allvarlig sjukdom, som nu också upptäckts i Sverige. I Norge har den varit ett problem under de senaste 10 åren och man har genomfört flera försök för att hitta lämplig odlingsteknik för att reducera angreppen. Täckning med organiska material, som bevarar fuktigheten och sänker marktemperaturen, gör hallonplantorna mer utsatta för angrepp(10). Odling på upphöjd bädd, ca 30 cm, har god effekt mot rotrötan(11). Vid plasttäckning bör man odla på åtminstone 10-15 cm höga lister och inte på plan mark, om man har smitta i odlingen. Samma rekommendationer gäller för den närbesläktade svampsjukdomen rödröta, Phytophtora fragariae, på jordgubbar.

Mjöldagg, Sphaerotheca mors-uvae, på svarta vinbär blev betydligt allvarligare vid odling med plasttäckning(22). Tillväxten var mycket kraftig hos dessa buskar, och frodigheten gynnade svampangrepp.

Påverkan av tillväxt och utveckling

Rotsystem

Vid marktäckning ser man ofta att rotsystemet växer precis i markytan under täckningen. Om det är ett fuktigt organiskt material växer rötterna även in i materialet. Det är lätt att förledas att tro att marktäckning skulle ge ett grundare rotsystem. Men så är inte fallet, vilket visats vid många försök(49,53). Marktäckning gynnar nämligen både rottillväxten i ytan och djupare ner, genom sin förmåga att bevara och utjämna markfuktigheten.

I Norge undersöktes rotsystemen hos fruktträd med olika markbehandling(17). Rotsystemet fanns i alla de olika behandlingarna mellan 10 och 50 cm djup. Rötterna växte inte grundare under plasttäckning, men den totala rotmassan var störst vid plasttäckning med god horisontell utbredning och många sugrötter.

Vid försök med marktäckning vid plantering av svarta vinbär gav täckning med vedflis störst rotsystem beroende på att flisen bevarade markfuktigheten och att extra näring tillförts före täckning(24). Alla täckningsmaterial, som bevarade markfuktighet, gynnade dock tillväxten av rötter i ytan, men inte på bekostnad av tillväxten av djupare rötter. Sommaren var mycket torr, och rotsystemen i bar mark och under papper och fiberduk var betydligt mindre, än under material som bevarade fuktigheten bättre.

Plasttäckning kan påskynda och gynna rotsystemets utveckling. Men har kanske störst betydelse på plantutvecklingen, genom att den högre marktemperaturen främjar vattenupptagning och även upptagning av vissa näringsämnen(24).

Blomning

Lufttemperaturen inverkar på tillväxtstart och blomning. Hos jordgubbar blir blomningen lite tidigare vid plasttäckning, som ökar temperaturen närmast marken(49). Start av tillväxt och blomning i svarta vinbär påverkades däremot varken av plasttäckning eller täckning med flis(22). Blomningen inträffade samtidigt varje år både vid odling på bar mark och med täckning.

Övervintring

Övervintring beror på vinterklimatet och på växternas härdighet, vilken bl.a. påverkas av avmognaden på hösten. Avmognaden styrs av väderleken på hösten, men också av vatten- och näringstillgång. Marktäckning kan inverka både positivt och negativt på övervintring beroende på täckning, kultur och läge.

Utvintring av jordgubbsplantor på plasttäckta lister blir ofta allvarligare än vid odling på bar mark(12, 44). Plantorna är mer utsatta på listen och de flesta jordgubbssorter får köldskador i kronan när temperaturen där understiger -6,7 till -3,9°C(3). För att skydda känsliga sorter under vintern kan man täcka plantorna med halm eller med en tunn fiberduk, 25 g/m2.

Härdigheten hos träd och buskar vid täckning med organiska material kan bli sämre, eftersom god markfuktighet och högre marktemperatur på hösten gynnar vegetativ tillväxt och försenar avmognaden. Under finska förhållanden fann man att vinbärsbuskar, som odlades med halmtäckning, övervintrade sämre än buskar på bar mark(46). Vid försök med äpple vid Rånna försöks station fick träd med barktäckning mer stamsprickor än träd på bar mark, troligen beroende på sämre invintring(2). Vid försök med marktäckning till prydnadsbuskar i södra Sverige påverkades inte övervintringsförmågan(42). I Danmark kunde man till och med konstatera att rhododendron som odlades med barktäckning hade minst vinterskador(20), vilket kanske kan förklaras med att den vintergröna växten uppskattade högre marktemperatur och bättre vattentillgång hela vintern.

Vid plastlistodling avtar tillväxten tidigare, speciellt under våta höstar. Från försök i Finland rapporterades att äppleträd, som odlades på plastlist, klarade övervintringen väl(45).

Försök med marktäckning i olika kulturer

Många försök har genomförts med marktäckning i olika kulturer, men resultaten är inte alltid entydiga. Faktorer som årsmån, kultur, sort och läge har stor betydelse för hur markanta effekterna blir.

Grönsaker på friland

Grönmassa till grönsaker

Grönmassa som näringstillförsel passar bäst till näringskrävande och långa kulturer, som purjolök och olika slags kål. Grundgödslingen kan då minskas eller uteslutas helt. Mängden grönmassa, som läggs ut, måste avpassas till näringsbehovet hos de växter man odlar och hur näringsrik jorden är. Ett av de vanligaste skälen till ett misslyckat resultat med grönmassa är att man är för frikostig med grönmassa.

Grönmassa som täckning passar bra till långa och näringskrävande kulturer, som t.ex. purjolök.

Det är en stor fördel att ta till vara resurser inom den egna enheten och odla det egna gödselmedlet. Nackdelar är: 1) att risken för förluster av kväve är stora både vid utlakning i marken och vid förluster till luften, 2) att det är svårt att anpassa frigörandet av näring till grödans behov och 3) att det kan vara svårt att få en balanserad näringstillförsel på sikt med enbart grönmassa. Det handlar också om stora volymer och tunga transporter, om grönmassan odlas på en särskild vall. Om grönmassan odlas i band mellan grönsaksraderna krävs stora radavstånd, för att få tillräckligt med grönmassa.

Växtnäringseffekter av marktäckning med grönmassa i grönsaker har studerats vid Röbäcksdalen under flera år(32). Resultaten visade att marktäckning ofta ökade skörden och förbättrade upptagningen av mikronäringsämnen, speciellt av mangan och zink. Kvävetillförseln blev däremot lätt onödigt stor. Vid gynnsam väderlek kunde näringen börja bli tillgänglig redan en vecka efter täckning. Troligen berodde skördeökningen på en kombination av näringstillförseln med grönmassan och marktäckningens positiva inverkan på rotsystem och rotmiljö.

Vid Lantbrukets forskningscentral i Finland användes hackad rödklöver som täckning till höstvitkål(18). Vid försöket undersöktes hur stor klöverareal, som behövdes för att få tillräckligt mycket grönmassa till kålarealen. Enligt resultaten måste täcklagret vara minst 3 cm tjockt för att ha effekt på ogräset. Hackad rödklöver, som bryts ner snabbt, måste då spridas 2-3 gånger under säsongen. För att få denna mängd måste klöverarealen vara minst 3 gånger så stor som kålarealen. Kål, som täcktes 2 gånger med 3 cm tjock täckning, fick högre skörd än motsvarande gröda på bar mark. Hackad klöver, som spreds 3 gånger 3 cm tjockt (220 ton friskvikt/ha) innehöll totalt 815 kg N. På hösten fanns 57 kg mineral N/ha i marken på 0-60 cm djup, vilket riskerade att utlakas. Motsvarande siffra för bar mark var 15 kg. I detta försök konstaterade man att tillförseln av kväve med grönmassa inte bör överstiga 300 kg N/ha.

På Alnarp drivs sedan fyra år ett projekt med ekologisk grönsaksodling i en växtföljd i lantbruket(21). Vallen slogs med slåtterkross och fick förtorka på fältet någon dag, för att sedan hackas med exakthack och spridas med en kompostspridare. Den utlagda mängden, 30 ton grönmassa/ha, innehöll 343 kg N, 30 kg P och 84 kg K. Täckning med grönmassa jämfördes med stallgödsel, kompost från hushållsavfall och senapsmjöl. Skörden av blomkål var bäst både kvantitativt och kvalitativt med grönmassa. I vitkålen hade grönmassa och senapsmjöl ungefär samma effekt på skörden, medan effekten av kompost var mindre. Vid utläggning av 30 resp. 50 ton/ha var merskörden vid den högre doseringen endast marginell.

Plasttäckning till majs

Vid försök med marktäckning till majs blev total skörden vid täckning med svart plast mycket hög, 20,0 ton/ha, medan skörden på bar mark blev betydligt lägre, 13,2 ton/ha(28). Antalet kol var påverkades inte så mycket av täckningen. Däremot påverkades kolvarnas medelvikter och andel första kvalitet positivt. I den marktäckta kulturen vägde kol varna i genomsnitt 292 g och i den icke täckta kulturen 247 g.

Frukt

Organiska material

Halmtäckning till äpple av sorterna Lobo och Spartan medförde i svenska försök kraftigare tillväxt och högre skörd än vid odling med gräsbana(6). I ett annat försök med halmtäckning till plommon, gav halmtäckta rutor högre skörd än bar mark/gräsbana. Den sena sorten Victoria reagerade mest positivt på halmtäckningen.

Vid försök med barktäckning till äppleträd konstaterades att täckningen påverkade skörden positivt(2, 7). I medeltal för fem år var skörden 20% större vid barktäckning än på bar mark. Störst betydelse för skörden hade täckningen under torra år. Avkastningen blev även högre med barktäckning jämfört med bar mark med bevattning. Vid långvarig täckning med bark till fruktträd bör inte täckningen ligga alldeles intill stammen. Enligt erfarenheter på Rånna försöksstation, kan detta gynna rötor i stambasen.

I tyska försök blev effekterna av markbehandling olika beroende på sort(14). Jonathan gav bäst resultat med halmtäckning. James Grieve gav högst avkastning vid öppen jord med insådd och nedbrukning av täckgröda. Cox Orange hade högst skörd med jordförbättring med torv. Golden Delicious gav likartad avkastning oavsett markbehandling.

Plasttäckning vid etablering

Plasttäckning med svart plast vid plantering av äppleträd har i många försök givit kraftigare tillväxt, tidigare bördighet och högre avkastning(8, 15). I norska försök fann man att tillväxten de första åren var betydligt kraftigare med plast än vid bar mark och gräsinsådd, men att denna skillnad minskade och försvann, när träden blev äldre(34). Unga träd med plasttäckning gav högst skörd. Det fanns dock sortskillnader. Av sorterna i försöket gynnades Aroma mest av plasttäckning. I försöket fann man att blad från träd med plasttäckning hade högt innehåll av kväve de första åren, men att detta minskade när träden blev äldre. Resultaten visade att näring måste tillföras så att det når trädens rötter under plasten.

Fruktodlare, som vi intervjuat, har haft olika erfarenheter av täckning med plast till fruktträd; både lyckade nyplanteringar och helt förstörd etablering, där alla träd på stora arealer blivit angripna av sork under första säsongen.

Plasttäckning vid plantering av fruktträd ger en snabb etablering och god utveckling av träden. Under plasten ligger en droppslang för bevattning, vilket är nödvändigt, speciellt på lätta jordar.

Bär

Täckning till jordgubbar

Odling av jordgubbar på plastlist introducerades i Sverige under 1950-talet. Försök i Norden har visat att etablering och tillväxt första året blir mycket bra vid odling på plast, och att skörden första året oftast blir högre med plasttäckning(41, 44). Andra året jämnar avkastningen i regel ut sig och blir likartad med plasttäckning och på bar mark, eller t.o.m. sämre vid plastlistodling. Detta beror i huvudsak dels på att det bara är ursprungsplantorna som kan ge skörd andra året eftersom revplantorna inte kan etablera sig med plasttäckning. Dels beror det också på att utvintring ofta är allvarligare vid plastlistodling.

Plasttäckta land bör inte skördas mer än två-tre år, eftersom bärstorleken minskar snabbt, ofta redan andra året. Bären mognar några dagar tidigare vid odling på svart eller brun plast än vid odling på bar mark. Vid odling av jordgubbar på plast kan man lägga ut plasten på försommaren, för att sedan göra hål och sommarplantera i slutet av juli eller i början av augusti. På så sätt upplagras värme i bädden samtidigt som markfuktigheten bevaras. Etableringen av plantorna blir mycket god(33).

Vid odling på plastlist blir anläggningskostnaderna höga. Bäst utnyttjande av plasten får man vid odling i dubbelrader. Till dubbelrader bör plastens totala bredd vara ca 1,4 m. Avståndet mellan dubbelraderna på plasten kan vara 40-60 cm. Den färdigplastade bädden blir ca 1 m, då kanterna är förankrade. Vissa odlare föredrar enkelrader, eftersom bl.a. plockningsarbetet kan försvåras vid odling i dubbelrader. Vid odling på enkelrader räcker det med ca 1 m bred plast. På Rånna försöksstation har man med gott resultat tillämpat att dela en 1,4 m plastrulle på mitten, och plantera på smala plasttäckta enkel rader. Vid odling på plast i dubbelrader bör man ha droppbevattning, speciellt om man odlar på upphöjd list och på lätta jordar. Enkelrader på plast kan klara sig med ovanbevattning och naturlig nederbörd. Bäddbredd och radavstånd måste naturligtvis anpassas efter traktorer och andra redskap; 60 cm avstånd mellan de plastade bäddarna tillämpas i vissa odlingar.

Vid plantering på plast är det bäst att använda täckrotsplantor. Det är svårare att få en väl utförd plantering med barrotsplantor. Plantorna kan sättas något tätare vid plastlistodling, än vid odling på bar mark, efter som inga revplantor kan rota sig i raden. Dock måste avståndet avpassas efter sort, växtbetingelser och kulturens längd. I täta och frodiga bestånd ökar risken för gråmögelangrepp.

För att få bort revor och ogräs mellan raderna kan gångarna fräsas. Ett annat alternativ är att så in en gräsbana, som klipps. Klöver bör inte ingå, eftersom den är värdväxt för rotnematod (Longidorus elongatus). En nackdel med gräsbana är att den kan konkurrera med plantorna om vatten och näring. Tidigt på våren bör döda blad och växtdelar borstas bort från plasten, för att underlätta upptorkning och missgynna gråmögel.

Revbildningen vid plastlistodling blir tidigare och rikligare jämfört med vid bar mark på grund av den högre marktemperaturen(41), men alla marktäckningsmaterial som bevarar markfuktighet gynnar också produktion av revplantor(49).

Även andra material har provats vid marktäckning i jordgubbar. Vid försök i Norge gav täckning med takpapp större skörd än vid odling på bar mark, särskilt under första skördeåret(35). Den högre skörden berodde huvudsakligen på bättre etablering och tillväxt under planteringsåret. Täckning med svart fiberduk gav minst skörd. Bärstorleken blev mindre med marktäckning än vid odling på bar mark.

Revbildningen hos jordgubbar blir tidigare och ofta kraftigare vid täckning med plast.

Marktäckning till hallon

Plasttäckning i hallon tillämpas med gott resultat i bl.a. Finland och Norge. I Norge studerades plasttäckning till hallon i ett försök(10). Plantorna sattes med 50 cm mellanrum och planteringshålet var 20 cm i diameter, i vilket de nya skotten kunde växa upp. Täckningen ökade skottillväxten, men det blev även längre mellan knopparna. Därigenom blev det färre sidoskott och lite lägre skörd med plastlistodling än vid odling i bar mark. Plasttäckningen minskade arbetsförbrukningen med ogräsrensning och borttagning av nya skott utanför raden markant. Hålet var fullt tillräcklig för att få godtagbart antal nya skott. Näring och vatten tillfördes med droppbevattning.

Kraftig fiberväv kan vara ett alternativ vid marktäckning i hallon, och samma odlingsteknik som vid plasttäckning provas nu i några nyplanterade odlingar.

I hallonodling tillämpas i en del odlingar täckning med kombination av fiberväv och bark, bl.a. på Åland(54). Fiberväven rullas ut jämte plantraden på båda sidor och endast ca 5-10 cm springa lämnas i mitten för de nya skotten. Hela duken och mellanrummet täcks sedan med ca 3 cm bark. Fiberväven förhindrar både nya hallonskott och ogräs att växa upp jämte raden. I raden får viss handrensning av ogräs och påfyllnad av bark ske vid behov.

Marktäckning och gröngödsling till vinbär

I ett ekologiskt odlingsystem med svarta vinbär studerades marktäckning mot ogräs och grönmassa som näringstillförsel(22). Marktäckning som ogräskontroll i svarta vinbär kan fungera mycket bra, och både organiska och syntetiskt tillverkade material kan användas. Tillväxten hos buskarna i ovan nämnda försök blev kraftigast med plasttäckning det första året. Den frodiga tillväxten medförde dock kraftigare angrepp av mjöldagg och mera beskärningsarbete än vid bar mark och täckning med vedflis. Störst tillväxt är inte alltid bäst tillväxt. Under svart plast blev markfuktigheten lägre på sommaren, vilket påverkade bärstorleken negativt. Om det finns möjlighet att vattna kan bärstorleken öka, och det finns en potential för större skörd vid plasttäckning.

Försöket visade tydligt vikten av att tillföra tillräckligt med kväve varje år, när man marktäcker med organiska material med hög C/N-kvot. På hösten vid planteringen av buskarna tillfördes motsvarande ca 200 kg N/ha med kreatursgödsel och före marktäckning med 12 cm vedflis (C/N-kvot 755) på våren tillfördes motsvarande ca 200 kg N/ha med gödselmedlet Chrysan. Detta kväve räckte första säsongen, men redan andra året led buskarna av kvävebrist, och avkastningen blev något lägre. Under de första åren måste extra kväve tillföras, om man täcker med så kvävefattiga material som den här använda vedflisen. Buskarnas rötter växer dock ganska snabbt utanför marktäckningen, och då kan organisk gödsel tillföras till bar mark mellan raderna. I det refererade försöket fanns det rötter utanför marktäckningen, 110 cm utanför buskens centrum, redan andra året efter plantering av 2-års buskar.

I detta försök visade det sig mycket svårt att tillgodose vinbärens näringsbehov med grönmassa som marktäckning. Grönmassan tillfördes vid avslagning av täckgrödor, som växte som en gräsbana mellan raderna. Varken buskarnas tillväxt eller näringsinnehåll i bladen påverkades av den stora tillförseln av näring med grönmassan. Vinbärsbuskarna växer kraftigast tidigt på säsongen, och frigörande av näring från den av slagna grönmassan stämde inte med buskarnas näringsbehov. Förlusterna av kväve från grönmassan blev troligen mycket stora. Täckgrödorna konkurrerade också kraftigt med vinbärsbuskarna om vatten på den lätta jorden, och vinbärsskörden blev alla år lägre vid odling av täckgröda i en bana mellan raderna. Trots att odling av täckgrödor mellan raderna kan resultera i problem, finns det också flera fördelar: ogräset kontrolleras, framkomligheten ökar och jordstänk på bären minskar. I andra försök, på tyngre jordar och i områden med god nederbörd, har täckgrödor mellan raderna av vinbär inte konkurrerat med buskarna utan systemets fördelar kunnat utnyttjas fullt ut(29). För att minska konkurrensen kan eventuellt ettåriga täckgrödor eller svagväxande fleråriga täckgrödor odlas. Vid behov måste man kunna vattna buskarna. Om man väljer ett system med marktäckning i raden och gräsbana mellan raderna måste man lösa tillförseln av näring på något sätt, möjligen med urin. Sådana system borde utvecklas och utvärderas i fortsatta försök.

Halm till bärbuskar

Danska försök på lätt sandjord visade att röda vinbär, krusbär och hallon gav störst avkastning med halmtäckning, beroende på högre markfuktighet vid täckning(9). Vid försök i England med halmtäckning fick man inga effekter varken på tillväxt eller avkastning(16). Resultaten förklarades med att buskarna stod på stora avstånd, jorden hade god vattenhållande förmåga och nederbörden var jämnt fördelad.

Det är svårt att tillgodose näringsbehovet hos svarta vinbär med grönmassa. 7 detta försök konkurrerade täckgrödan, som växte jämte raderna, kraftigt med buskarna om vatten och påverkade skörden av vinbär negativt.

Sammanfattning

Marktäckning kan vara en lämplig odlingsteknik i ekologisk trädgårdsproduktion. Om metoden används riktigt kan den ge god ogräskontroll. Det är nödvändigt att välja lämpligt material och vara noggrann vid utläggningen. Det som begränsar användningen av tekniken är oftast den betydande åtgången av material.

Marktäckning påverkar temperaturen. Den högre marktemperaturen vid plasttäckning kan gynna värmekrävande grödor och också ge en förbättrad etablering av många växtslag. Organiska täckmaterial bevarar markfuktigheten mycket bra, vilket kan vara till stor fördel på lätta jordar och i områden med begränsad nederbörd.

Täckning med organiska material påverkar näringstillgången. En nackdel vid täckning med kvävefattiga organiska material är att de fastlägger kväve vid nedbrytningen. Extra kväve måste därför tillföras för att undvika brist hos kulturväxterna. Grönmassa som täckning kan tillföra kväve till marken och växterna, men det finns också risk för stora förluster till miljön. Grönmassa kan tillföra och gynna upptagningen av vissa mikronäringsämnen. Från organiska material utlakas lätt betydande mängder kalium. God tillgång till kalium är positivt för de flesta växter, men alltför höga halter kan försvåra upptagningen av andra ämnen som kalcium och magnesium. Grönmassa och ensilage kan innehålla klorider, som är skadliga för känsliga växter. Marktäckning påverkar inte markens pH-värde.

Marktäckning kan förbättra jord strukturen, speciellt på mo- och mjälajordar, och även förhindra erosion. Det verkar dock vara svårt att förbättra markens bördighet och innehåll av organiskt material med marktäckning, i alla fall på kort sikt.

Marktäckning påverkar förutsättningarna för vissa skadegörare. Det största problemet är att marktäckning gynnar sork, som kan få helt förödande konsekvenser i känsliga grödor som frukt. Vid plasttäckning i jordgubbar finns det risk för ökad förekomst av öronvivel och kvalster, medan däremot skadorna av gråmögel i stället kan bli mindre.

Med marktäckning har man möjlighet att förbättra odlingsresultatet, men hur mycket beror på bl.a. täckmaterial, klimat, markförhållande och gröda. Genom att känna till marktäckningens olika möjligheter och begränsningar, kan lämpligaste material och teknik väljas utifrån de enskilda förutsättningarna. Vi hoppas att denna rapport ska inspirera till ökad användning av marktäckning, och att den också kan fungera som ett faktaunderlag för ett ökat utnyttjande av metodens möjligheter.

Referenser

(1) Ashworth S & Harrison H (1983) Evaluation of mulches for use in the home garden. Hort. Science 18:180-182

(2) Bjurman B (1992) Ett försök med barktäckning på Rånna. Fakta Trädgård, nr 1041 Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp

(3) Boyce and Reed (1983) Effects of bed height and mulch on strawberry crown temperatures and winter injury. Advances in strawberry production 2:12-14

(4) Båth B (1996) Ekologisk odling av växthustomat; substrat - gödsling och växtskydd. Jordbruksinformation 2-1996, Jordbruksverket, Jönköping

(5) Eriksson K-E (1973) Barkens mikrobiella nedbrytning. Svensk Papperstidning 7: 243-249

(6) Ericsson N-A (1976) Markbehandling i svensk fruktodling. Frukt og baer: 80-88, Landbruksforlaget, Oslo

(7) Ericsson N-A (1987) Bevattningsförsök - äpple. Frukt- och bärodling 1: 24-28

(8) Funke W (1982) Einfluss der Pflanzstreifenabdeckung mit Schwarzfolie auf Apfel-Jungpflanzungen. Besseres Obst 27: 281-284

(9) Groven I (1967) Jorddaekning mellem frugtbuske. Tidsskrift for planteavl 71: 226-230

(10) Heiberg N (1995) Dyrking av bringebaer med jorddekking med svart plast og naeringsvatning. Frukt- och bärodling 4: 40-43

(11) Heiberg N (1995) Kontroll av rød rotråte i bringebaer. Frukt- och bärodling 4: 44-46

(12) Hellqvist S (1989) Drivning av sena jordgubbssorter - något för norrländska jordgubbsodlare? Frukt- och bärodling 4: 56-59

(13) Hellqvist S (1995) Marktäckning och kålflugor. Forskningsnytt om ekologiskt landbruk i Norden 4: 16-17

(14) Hilkenbaumer F & Kolbe B (1974) Einfluss veschiedener Bodenpflegemassnahmen und der Herbizid-Streifenbehandlung auf Ertrag, Fruchtqualität und Krankheitsbefall von Apfelsorten im Daerversuch Höfchen während des Vollertrages. Der Erwerbsobstbau 16: 37-42

(15) Holst B (1989) Jorddekking til frukt. Frukt og baer: 37-40, Landbruksforlaget, Oslo

(16) Hughes H M (1976) Irrigation experiment on black currants 1965-69. Expl. Hort. 28: 51-56

(17) Husabö P (1975) Nyare jordkulturmåtar til unge epletre. Frukt og baer: 42-50, Landbruksforlaget, Oslo

(18) Jaakkola S (1995) Effekter av marktäckning. Forskningsnytt om ekologiskt landbruk i Norden 5: 11

(19) Knoblauch F (1986) Jorddaekning med trae- og barkflis i flerårige plantninger. Grønt blad nr 155, Institut for Landskabsplanter, Hornum

(20) Knoblauch F (1988) Barkdaekning og naeringsstofferne. Stencil från Institut for landskabsplanter, Hornum

(21) Larsson H (1995) Grönmassa gynnar grönsaker. Forskningsnytt om ekologiskt landbruk i Norden 5: 12-13

(22) Larsson L (1997) Evaluation of mulching in organically grown black currant (Ribes nigrum), in terms of its effects on the crop and the environment. Doctoral thesis, Agraria 28. Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp

(23) Larsson L and Båth A (1997) Evaluation of soil temperature moderating and moisture conserving effects of various mulches during a growing season. Acta Agricultarae Scandinavica 46:153-160. Ingår i (22)

(24) Larsson L and Jensén P (1997) Effects of mulching on the root and shoot growth of young black currant bushes (Ribes nigrum). Acta Agricultarae Scandinavica 46:197-207. Ingår i (22)

(25) Larsson L, Ferm M, Kasimir-Klemedtsson Å and Klemedtsson L (1997) Ammonia and nitrous oxide emissions from grass and alfalfa mulches. Publiceras i Nutrient Cycling in Agro-ecosystems. Ingår i (22)

(26) Larsson L and Lindén B (1997) Carbon and nitrogen release from decomposing green mulches as affected by N content, chopping, amount applied and a cover of wood chips. Ingår i (22)

(27) Larsson L, Stenberg B and Torstensson L (1997) Effects of mulching and cover cropping on soil microbial parameters in organic growing of black currant, (Ribes nigrum). Ingår i (22)

(28) Lindfors S (1993) Marktäckning prövat i försök med sockermajs Alnarp 1991. Sveriges lantbruksuniversitet, Fakta Trädgård, nr 1082

(29) Lindhard Pedersen H (1996) Integrated production of black currants (Ribes nigrum) and sour cherries (Prunus cerasus). Doctoral thesis. The Royal Veterinary and Agricultural University, Denmark

(30) Liptay A M & Tiessen H (1970) Influence of polyethylene-coated paper mulch on soil environment. J. Amer. Soc. Hort. Sci. 95: 395-398

(31) Lyngsø L (1990) En undersøgelse af nye ukrudtsbekaempelsemetoder i juletraeskulturer. Hovedopgave på skovteknikerstudiet. Forskningscentret for skov & landskap. Opublicerad.

(32) Magnusson M (1995) Gödsling med grönmassa. Forskningsnytt om ekologiskt landbruk i Norden 5: 6-8

(33) Martinsson M (1996) Jordgubbsodling på plastlist och upphöjd bädd. Trädgårdsrådgivningen, Länsstyrelsen, Blekinge län

(34) Måge F (1982) Black plastic mulching, compared to other orchard soil management methods. Scientia Horticulturae 16:131-136

(35) Måge F (1986) Dyrkingsforsøk med jordbaer. Frukt og baer: 87-94, Landbruksforlaget, Oslo

(36) Pape J & Kristoffersen P (1991) Den levande park - et udviklingprojekt. Parktekniskt Institut, Rapport nr 2, Köpenhamn

(37) Rasmussen P (1957) Vandbalance, meteorologiske og jordbundsfysiske målinger i frugtplantage ved forskellige kulturmetoder. Tidsskrift for planteavl 61: 49-102

(38) Rämert B (1995) Intercropping as a pest management strategy against carrot fly (Psila rosae). Doctoral thesis. Swedish University of Agricultural Sciences

(39) Schäfer W (1995) Marktäckningsmaskin för grönmassa. Forskningsnytt om ekologiskt landbruk i Norden 4: 8

(40) Stapleton J J, Quick J & Devay J E (1985) Soil solarization: effects on soil properties, crop fertilization and plant growth. Soil Biol. Biochem. 17: 369-373

(41) Svensson B (1991) Aktuellt från Rånna - Jordgubbsodling på täckt list. Frukt- och bärodling 4: 44-47

(42) Svensson R (1983) Marktäckning mot ogräs. Utemiljö 4: 20-23

(43) Svensson S A (1995) Teknik för marktäckning med grönmassa i frilandsodlade grönsaker. Inst. för lantbruksteknik, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. Opublicerad.

(44) Säkö J (1971) Plast och jordgubbsodling. Nordisk jordbruksforskning 53: 31-35

(45) Säkö J (1978) Winter injury to Finnish apple orchards in 1984-85. Annales agriculturae fenniae 26: 251-260

(46) Säkö J & Laurinen E (1979) The use of mulch with the black currant. Annales agriculturae fenniae 18:106-111

(47) Vester J & Rasmussen J (1988) Icke-kemisk ukrudtsbekaempelse i grønne områder. Konklusioner fra et treårigt projekt. Stencil från Institut for Ukrudtsbekaempelse, Danmark

(48) Vester J (1989) Kemikaliefri ukrudtsbekaempelse i grønne områder. Orientering fra Miljøstyrelsen nr 6, Köpenhamn

(49) Waggoner P E, Miller P M & De Roo H C (1960) Plastic mulching. Bulletin 634, Connecticut Experimental Station

(50) Wandås F & Svensson E (1961) Jordgubbsförsök på Gotland, vanlig odling kontra odling på plasttäckta lister. Sveriges Pomologiska Förenings Årsskrift: 127-134

(51) Wandås F & Svensson E (1962) Försök med jordgubbsodling på plasttäckta jordlister Sveriges Pomologiska Förenings Årsskrift: 105-116

(52) Wandås F (1971) Jordgubbsodling på plasttäckta jordlister/plastlistodling. Nordisk Jordbruksforskning 53: 29-31

(53) Watson G W (1988) Organic mulch and grass competition influence tree root development. Journal of Arboriculture 14: 200-203

(54) Winter C (1995) Hallonodling utan kemikalier. Frukt- och bärodling 4: 50-53

(55) Winter C (1996) Marktäckning i ekologisk jordgubbsodling. Publiceras i Forskningsnytt om ekologiskt landbruk i Norden

(56) Åkerberg C (1993) Sniglar i trädgården 2. Fakta trädgård på fritid 16, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala