VäxtEko


Tidskrift/serie: Växtpressen
Utgivare: Hydro Agri AB
Redaktör: Andersson G.
Utgivningsår: 1996
Nr/avsnitt: 1
Författare: Kjellquist T.
Titel: Rågvete - en gröda på frammarsch
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 0246-4989

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Foto.

Ett nytt sädesslag med borstiga ax har blivit allt vanligare under senare år. Det är rågvete. Grödan är intressant tack vare att den både förenar och plockar enskaper från sina föräldrar; vilka är som också namnet antyder råg och vete. Sjukdomsresistensen är bättre än för vete och fodervärdet högrreåg vete. Sjukdmsresistensen är bättre än för vete och fodervärdet högre än för råg. Skördarna ligger också gott och väl i nivå med höstvete om de odlas under liknande betingelser.

Intresset för rågveteodling har ökat markant (fig 1). Detta kan till stor del tillskrivas en lyckad och ihärdig växtförädling som börjat ge frukt. Genombrottet i Sverige kom med sorten Prego. Prego innebär ett stort framsteg i både skörd, stråstyrka och resistens jämfört med de tidigare marknadsförda sorterna Bolero och Dagro.

Figur 1. Höstsådd areal av rågvete i Sverige 990 - 1996.

Fodergröda

Rågvete odlas nästan uteslutande som fodersäd och försök under senare år har visat att den går alldeles utmärkt att använda i olika foderblandningar till idisslare, svin och fjäderfä. Till just nötkreatur är den ur fodersynpunkt ungefär likvärdig med höstvete, medan den till svin och speciellt fjäderfä inte bör uppta en allt för stor andel av det totala spannmålsinslaget. Exakt hur stort detta inslag kan vara forskar man för närvarande på. Till stor del är det smakligheten som sätter begränsningarna och man har sett att smaken i rågvete varierar mellan olika år.

De viktigaste aminosyrornas tillgänglighet

Innehållet av de viktigaste aminosyrorna är väl i nivå med övrig foderspannmål (fig 2). Innehållet av lysin är något lägre i rågvete än för korn och havre men något högre i jämförelse med vete och råg.

Rågvete som nötfoder

För nötkreatur är speciellt innehållet av omsättbar energi intressant att beakta. Detta är märkbart högre i rågvete än för både korn och havre. Däremot är energiinnehållet något lägre än för vete (fig 3).

Rågvete är således ett intressant spannmålsslag att använda till foder. Det som tidigare berörts är viktiga parametrar, men i den totala foderstaten gäller det givetvis att "sy ihop" alla övriga parametrar så att det som tas in av djuren har så optimal sammansättning som möjligt.

Ett starkt kort, men med vissa begränsningar....

Rågvete är ett mycket intressant inslag i växtodlingen och då i första hand som ersättare för höstvete (fodervete) och för vårkorn. För korn, kanske mest med tanke på att rågvete ger en högre skörd men också med tanke på att man uppfyller det ökade kravet på grön mark under hösten. I jämförelse med höstvete och vid odling under likvärdiga betingelser ligger skörden väl i nivå och oftast högre för rågvete. Bekämpningsbehovet är dessutom i allmänhet lägre för rågvete än för höstvete. Så långt är allting bara bra, men i kalkylen måste man dock beakta att rågvete i allmänhet betingar ett något lägre spannmålspris än för höstvete, vilket i slutändan påverkar nettot/ha i hög grad. - Ett faktum som givetvis får mindre betydelse om spannmålen skall användas till foder på den egna gården. Dessutom innefattas inte rågvete i EU:s interventionssystem, vilket innebär att inget inlösenpris kan garanteras utan fodervärdet i förhållande till korn och vete styr istället priset.

Kvävegödsling till rågvete

I en nyligen avslutad försöksserie har olika höstsädesarters optimala kvävegiva undersökts. De olika arterna har odlats på en och samma plats och gödslats vid samma utvecklingsstadium. Detta för att på ett rättvist sätt kunna jämföra de olika arterna sinsemellan. Försöken har genomgående legat på relativt bördiga lerjordar, vilket förklarar de höga skördenivåerna (fig 4).

Ingående sorter i dessa försök har varit Prego respektive Kosack, det vill säga de två vanligast odlade sorterna. Tidigare rågvetesorter var relativt "råglika" i sitt växtsätt. Prego innebar istället ett stort kliv mot en mer "höstvetelik" sort, vilket förmodligen också har påverkat gödslingoptimum uppåt för rågvete.

Hur skörden i medeltal ökar med ökad kvävegödsling framgår av figur 4. Som synes är skörden för en och samma kvävegiva högre för rågvete än höstvete - på goda jordar cirka 500 kg/ha. Detta innebär att på ett och samma fält bör den totala givan ökas för rågvete - jämfört med höstvete - med cirka 10 kg N/ha på grund av den högre avkastningspotentialen.

Optimal giva i dessa försök (utan proteinbetalning) är cirka 130 kg N/ha för höstvete och 140 kg N/ha för rågvete. Optimal giva är beräknad utifrån medeltalet från hela försöksserien. Givetvis förekommer det en relativt stor spridning i optimum mellan de olika försöksplatserna.

Skördeanpassad kväverekommendation

Våra rekommendationer är skördeanpassade och grundar sig för en viss normskörd. Med hänsyn till detta blir rekommendationen för en och samma skördenivå likvärdig för de båda grödorna. Nämnas bör kanske också att vid de ovan angivna optimala kvävegivorna hamnar tillförseln av mineralgödsel i förhållande till det kväve vi för bort med skörden på omkring 95%. Vi för således bort ungefär lika mycket som vi tillför med mineralgödseln om vi gödslar optimalt.

Vi har nu gått vidare med nya försök där vi närmare undersöker när och hur man på bästa sätt tillför kvävet. De första resultaten från denna försöksserie presenteras i försöksbilagan i detta nummer av Växtpressen.

Behov av övriga näringsämnen

Av de erfarenheter vi har idag skiljer sig inte behovet av fosfor, kalium och andra näringsämnen för rågvete från övriga höstsädesslag. Man bör dock kanske vara extra uppmärksam på framför allt mangan, men även på magnesium och kalium, eftersom man idag ofta kanske odlar rågvete på lite lättare fastmarksjordar där brister lätt kan uppstå. Slutligen är svavel också ett viktigt ämne att beakta. Brister blir allt vanligare för varje år och i allt fler grödor. Under - 95 har svavelbrister i rågvete förekommit relativt allmänt på icke svavelgödslade fält. Till denna växtodlingssäsong blir det därför aktuellt att i många fall tillföra 10-15 kg svavel/ha i samband med första kvävegödslingen på våren. Detta är viktigt att beakta eftersom svavelbrist medför att grödan inte kan tillgodogöra sig kvävet fullt ut. Förslag på hur man lämpligen tillför svavel till olika grödor framgår av bland annat Växtpressen nr 3/95.

Framtidsutslkter

Rågvete är en gröda med både starka och svaga sidor. Intresset för rågvete har vuxit och kommer med största sannolikhet växa även framöver. Hur snabb denna utveckling blir styrs till stor del av hur duktiga vi blir på att odla rågvete och hur väl man lyckas med framtida sortförädling och avsättning. Idag är rågvete ett intressant alternativ för många lantbrukare i sin växtodling.

Figur 2. Tillgängliga aminosyror för svin i olika spannmålsslag (Näringsrekommendationer och fodertabeller till svin, Husdjur 75, 1994).

Figur 3. AAT, PBV samt innehåll av omsättbar energi (W) i olika spannmålsslag. Innehållet av AAT (gröna-) och PBV (röda-) framgår av den vänstra lodrätta axeln och energiinnehållet av den högra (blå staplar). Ur fodermedlens näringsvärde för idisslare.

Figur 4. Skörd och kvävegödsling i råg- resp höstvete. Pilar anger optimal kväve giva. Kvävepris: 7,50 kr/kgN samt ett spannmålspris på 1,20 kr/kg för höstvete och 1,10 kr/kg för rågvete. Från detta är rörliga skördekostnader på 0,16 kr/kg frånräknat. Proteinhalten vid optimum är ca 11,5% respektive ca 12%.

Sammanfattning - kvävegödsling till rågvete

För en och samma normskörd är kväverekommendation densamma för rågvete som för höstvete.

Dock ger rågvete i allmänhet en något högre skörd, vilket på goda jordar motsvarar cirka 10 kg N/ha högre kvävegiva än till höstvete.

Optimal kvävegödsling i höst- respektive rågvete (utan proteinbetalning) infaller då proteinhalten under ett antal år ligger omkring 11,5% i höstvete och omkring 12% i rågvete.

Bortförseln av kväve med skörden för en och samma kvävegiva är i stort sett densamma för de båda arterna.