VäxtEko


Tidskrift/serie: Växtpressen
Utgivare: Hydro Supra AB (numera: Hydro Agri AB)
Redaktör: Andersson G.
Utgivningsår: 1993
Nr/avsnitt: 4
Författare: Bertilsson G.
Titel: Gödsling för balans
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 0246-4989

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
OBS! Fotografier och/eller figurer i dokumentet har utelämnats.

Balans kan betyda två saker när det gäller växtnäring.

Den ena är kvantitativ. Hur mycket går in? Hur mycket tas ut?

Den andra betydelsen av balans är kvalitativ och gäller förhållanden mellan växtnäringsämnen. Brist på något viktigt ämne stör växtens utveckling. Det måste vara en viss tillgång på alla nödvändiga ämnen, en viss balans.

Balans mellan tillförsel och bortförsel

Den kvantitativa balansen (in-ut) har en ekologisk betydelse. Om vi sätter in mer än vi tar ut uppkommer frågan: Vart tar resten vägen? Fosfor och kväve är biologiskt kraftfulla substanser som kan ge stor påverkan på omvärlden t. ex. sjöar och hav. Det är viktigt att veta vad som händer.

Vår ambition med mineralgödsel är att ödsla för balans. På växtodlingsgårdar går det ganska bra. Om marken är i god kultur tillföres inte mycket mer med gödsling än som tas bort med skörden. Och förbättringar finns fortfarande att hämta:

För kväve

*bättre anpassning i det enskilda fallet.

*kombisådd eller rad gödsling, vilket höjer effektviteten.

*fånggröda, som minskar utlakningsförluster.

För fosfor

*justering av kalktillstånd när så behövs (pH - under 6-6,5)

*gödsling efter markkarta och helst efter linjekartering.

För djurgårdar är det värre att få den räknemässiga växtnäringsbalansen att gå ihop. I och för sig pågår ett förbättringsprogram både vad gäller stallgödsellagring och -spridning och detta kommer fortgående att ge resultat.

 

Kvävegödslingsförsök i höstvete, proteinhalt och svavelhalt i kärna.
Kvävegödsling      Proteinhalt      Svavelhalt          N/S
%, N/ha                 %                %          förhållande
0                      9,1             0,135            11,8
80                     10,4            0,140            13,0
120                    11,3            0,148            13,4
160                    12,4            0,153            14,2
200                    12,7            0,153            14,5

 

Den tyske kemisten och växtnäringsforskaren Justus von Liebig formulerade redan på 1870-talet den s k minimilagen som säger att det är den tillväxtfaktor som förekommer i minimum (= kortaste laggen i tunnan) som bestämmer skördens storlek.

Balans mellan näringsämnen

Bristande balans mellan näringsämnen har vållat flera problem detta år. I synnerhet svavelbrister har i bokstavlig mening varit synliga på många håll. Många rapsfält i Mellansverige har drabbats av katastrofal svavelbrist.

Kväve och svavel finns i växten i ett visst förhållande, normalt ungefär 16:1, viktsmässigt. Det är proteinernas uppbyggnad som styr detta. Det betyder emellertid inte att marken eller gödseln måste ha detta förhållande. Bara det finns en viss mängd tillgänglig reglerar växten ganska bra sitt upptag. Tabellen nedan visar typiska data från ett större försöksmaterial från 1980-talet.

Kvävegödslingen har inte ändrat markens svavelhalt. Men när vetet fått tillgång till mer kväve har det också tagit upp mer svavel. Skörden har ökat, men inte nog med de t. Också halten i grödan har ökat. Vetet har reglerat sitt svavelupptag. Mer har behövts och då har det tagits upp. Men det är förstås nödvändigt att förrådet inte är tomt. Det är i sådana fall det uppstår svavelbrist.

Svavel är ett bra exempel för det ger så åskådliga effekter. Läget är ju detsamma för andra näringsämnen.

Det finns tecken i försöken på att fosfor begränsar grödan mer än vi har trott. Under fjorårets torra förhållanden var detta tydligt. Nu tyder årets preliminära försöksdata på samma sak. NP/NPK har gett bättre resultat än bara N. Det betyder inte att fosforgödslingen generellt ska ökas, snarare att man inte slentrianmässigt ska lita på att markens förråd räcker till. Det är möligt det är fördelaktigt att sprida fosforgödslingen över flera grödor, att mera regelbundet använda NP/NPK om man brukat använda bara N.

Utvecklingen i balans

Vi i svenskt jordbruk är föregångare vad gäller den kvantitativa balansen, även om det finns mer att göra. Det är en position att slå vakt om. Den ger också substans åt begreppet "Världens renaste jordbruk".

Vad gäller balans mellan växtnäringsämnen är omvärlden närmast före oss. Det har hos oss blivit för mycket fokus på enbart kväve. En balanserad gödsling behövs för en effektiv och miljösäker produktion.