VäxtEko


Tidskrift/serie: Kultura - biodynamisk tidskrift
Utgivare: Biodynamiska föreningen
Redaktör: Lindborg G.
Utgivningsår: 1998
Nr/avsnitt: 3
Författare: Lindborg G.
Ingår i...:
Titel: Så kan Sverige lägga om Granstedt utmanar fördomar
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare, praktiker
Nummer (ISBN, ISSN): ISSN 1102-6014

OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.

Så kan Sverige lägga om Granstedt utmanar fördomar

Gudrun Lindborg

En skånsk mjölkgård på 44 ha med grönsaksodling. En mjölk- och brödsädesgård på 57 ha i Sörmland. En mjölkgård i Dalarna med 47 ha och skog på 50 ha. De är exempel på gårdar som lagts om till ekologisk eller biodynamisk odling med bibehållen lönsamhet.

Med den nyutgivna boken "Ekologiskt jordbruk i framtidens kretsloppssamhälle" (Naturskyddsföreningen) vill Artur Granstedt, forsknings professor i ekologiskt och biodynamiskt jordbruk, visa att det går att lägga om jordbruket.

Inte bara de tio procent som satts upp som mål till år 2000, utan på sikt hela jordbruket.

- Nettot för spannmålsskördarna blir lägre, men gårdens netto kan bli minst lika bra eftersom man har lägre kostnader för odlingen. Det är samma resultat som lantbruksstyrelsen kommit fram till vid företagsekonomiska studier av liknande mjölkgårdar i ekologisk drift, skriver Artur Granstedt.

En liter olja per kilo

- Ännu på 1950-talet var jordbruket nettoproducent av användbar energi. Genom att odla baljväxter svarade jordbruket självt för fixeringen av kväve ur luften. På åker och äng växte fodergrödorna till dragkraften. Men redan på 1970- talet hade jordbruket i stället blivit konsument av energi. Även etanolproduktion av jordbruksgrödor kostar mer energi än det energivärde jordbrukaren får ut. Varje kilo handelsgödselkväve kostar 1 liter olja att producera.

Utan handelsgödsel producerar en ekologisk odlare på ett enda hektar 21 kg kväve, 5 kg fosfor och 6 kg kalium i avsaluprodukter från gården, vilket motsvarar genomsnittet av Sveriges livsmedelsprodukter per hektar och år, medan det konventionella jordbruket måste tillföra 90 kg kväve för att uppnå samma produktion.

Slösar bort

Hur det är möjligt? Svaret ligger i att det konventionella jordbruket förslösar växtnäringen som blir till miljöproblem (bl a kväve utstläpp) medan det ekologiska litar till de naturgivna resurserna och låter näringsämnena recirkulera. Principerna beskrivs så här:

- Jordbruket kan bygga sin kväveförsörjning på den flödande energin från solen. Klövern tar sitt kväve ur luften. Man har kunnat visa att mellansvenska förstaårsvallar i biodynamisk odling under en sjuårsperiod har en genomsnittlig kvävefixering på nästan exakt 200 kg kväve per hektar och år.

Det krävs 200 kg kväve per hektar i form av handelsgödsel för att få samma skörd som en vall med både klöver och gräs kan ge utan någon kvävegödsling.

Dyr handelsgödsel

Handelsgödseln i konventionell vallodling kan kosta upp till 10 000 kr per hektar, något som försvarats med att det är lättare att skörda gräsdominerade vallar och sedan reglera utfodringen av djuren.

De ekologiska vallarna visar i praktisk tillämpning att klöverrika vallar är en resurs som utan handelgödsel kan bli grunden för samtliga övriga grödors försörjning med växtnäring.

Ca 90 procent av allt kalium och cirka 65 procent av all fosfor som nötkreatur tar upp via fodret lämnar de ifrån sig igen i form av gödsel och urin. Om en gård inte har några djur, innebär det att mycket växtnäring försvinner med de grödor som säljs från gården - och en stor del av dessa grödor säljs ju dessutom vanligen som djurfoder.

Utbyte tänkbart

- Det ekologiskt riktiga är att varje gård har ett djurantal som motsvarar foderproduktionen. Man kan också tänka sig ekologiskt sambruk med utbyte av både foder och stallgödsel mellan gårdar.

Komposteringen är en viktig del av gödsel- och humusvården. I komposten bildas humus som binder det lättflyktiga stallgödselkvävet och utvecklar en rik mikroflora som man sedan sprider över åkrarna.

Färre kor

På den nämnda gården i Dalarna gödslades tidigare med kalium, kväve och fosfor. Växtnäring i form av inköpt foder tillfördes också.

Jordarna utgörs av mo och mjäla och kräver ett stort inslag av vall och stallgödsel för att upprätthålla en bra markstruktur.

Nu minskades antalet mjölkkor för att bättre motsvara den egna foderproduktionen. Andelen grovfoder - främst gräs och klöver - i foderstaten har ökats, även till de högmjölkande korna. I dag täcks ca 60 procent av kornas energibehov med hö och ensilage, mot tidigare 50 procent.

Detta strider mot de konventionella normerna, men grovfodrets andel av fodret kan öka ännu mer om man använder energirika grovfoderblandningar med inslag av t ex foderrotfrukter.

- Bra grovfoderkvalitet och en annan inrikting på avelsarbetet skulle på sikt kunna leda till en mjölk- och köttdjursproduktion som bygger på enbart grovfoder.

Omläggningen tog sex år. Hela vegetabilieproduktionen går åt till foder åt djuren. Inget färdigblandat koncentrerat foder köps in. Följande nioåriga växtföljd tillämpas:

Vallinsådd

Vall I

Vall II

Vall III

Havre

Ärtblandsäd

Havre

Grönfoderblandning (ärt- och rapsensilage)

Korn

Blandningen av ärt och säd ger tillräckligt med foderprotein, och det energirika ärt/rapsensilaget gör det möjligt att ha en hög andel av grovfoder (hö och ensilage) i utfodringen.

Man använder eget utsäde, men låter det kontrolleras för att undvika sjukdomar.

Skördarna ligger något under genomsnittet för området, men vallarna är minst lika höga som grannarnas, och med en större andel klöver.

Samma arbetsinsats

Än har gården inte börjat sälja animalieprodukterna som ekologiska. Lönsamheten på gården är dock lika god som i konventionell drift.

Arbetsinsatsen i växtodlingen torde vara densamma som tidigare. Kostnaden för handelsgödseln som förr låg på 24 000 kr per år är nu borta. Kostnaderna för inköpt kraftfoder sjönk från 56 389 kr år 1982 till 12 872 kr år 1988.

- Det är på det här sättet vi kan minska spannmålsöverskottet i svenskt jordbruk och i Europa utan att varken behöva krympa jordbruksarealen eller minska antalet bönder, understryker Artur Granstedt.

Spara 3 miljarder

Om vallodlingen i Sverige ökade till 45 procent av åkerarealen, och spannmålsproduktionen minskade med 20 procent, skulle Sverige nå en produktionsbalans utan överskott, med bibehållen åkerareal. Samtidigt skulle landets bönder spara in ca 3 miljarder (1995) på handelsgödsel.

- Vi skulle kunna återövra den svenska landsbygden, och vara en förebild för övriga länder.

Det skriver Granstedt som menar att skyddet för bibehållen åkermark borde upphöjas till lag, för kommande släktleds skull. Han menar också att man för att få till stånd framtidens ekologiska jordbruk måste ta till ekonomiska styrmedel:

- Det är fördomarna som är det största hindret för att förverkliga det ekologiska lantbruket. Vi är alla hårt präglade av de kunskaper och värderingar som hittills gällt, anser Artur Granstedt.

Sista projektet

- Ju fler som vet, desto fler kan påverka. Den här boken vänder sig till både till fackfolk inom jordbruket och till den bredare allmänheten. Det är de som avgör jordbrukets framtid, skriver Artur Granstedt.

Boken som är på 88 sidor blev Svenska Naturskyddsföreningens sista projekt innan man tvingades lägga ner sin förlagsverksamhet.

- Vi vill bidra till att det utvecklas ekologiskt uthålliga produktionsformer. Den här boken ger en efterlängtad helhetssyn, förklarar Gun Rudquist, jordbruksansvarig på Naturskyddsföreningen.

Gudrun Lindborg